Transcript Nr 3 2011 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
S E P T E MB E R 2 0 1 1
För femtio år sedan startades en matlagningskurs för nioåriga pojkar på Karlbergsskolan i Karlstad Foto: VF Arkiv
Lennart Fernqvist
SIDA 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Program 2011
Kallelse till Höstmötet
Plats: Betlehemskyrkans samlingssal
Onsdagen den 19 oktober klockan 18.30
Program
Arne Söderberg berättar om Barockmästaren från Carlstad Carl Johan Friedrich Straub
Bildspel med gamla Karlstadsbilder
Kaffeservering, lotterier
Välkomna
Slussvaktsträffarna
Torsdagen den 6 oktober
Lars Edvinsson berättar handbollsminnen.
”
” 10 november
Kjell Gustavsson, f.d. Värmlandsnytt SVT, kåserar.
”
” 1 December
Sören Jonsson visar bildspel och berättar.
Vi startar alltid kl.16.00 och håller på ungefär en till en och en halv timme.
Studiebesöket
Löfbergs Lila
Plats: Kaffeskrapan inre hamn tisdagen 15 november kl 10.00
Guidad visning av Kaffeskrapan
Begränsat antal deltagare. Anmäl deltagande till
Lennart Fernqvist tel. 054-568305 eller 054-535066.
Mobil 0703390605. Mailadressen är, [email protected]
Inbjudan
till kurs i konst och antikviteter
Kursen är f.n. fulltecknad, event. ny kurs längre fram.
Släktforskning
Under hösten planeras en släktforskningscirkel, cirkelledare Olle Andersson.
Intresseanmälan till Lennart Fernqvist 054-568305.
Spara sidan. I novembernumret återkommer vi med Julmarknad och Adventsgudstjänst
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 3
Ordföranden har ordet
Då har vi åter upplevt en typisk svensk sommar med många regnskurar varvat med varma och ljuva sommardagar. Om man är intresserad av att vistas i naturen har sommaren varit ett eldorado för bär- och svampplockare. Nu
är säkert frysarna fyllda till bristningsgränsen.
Vi går nu in i en ny hösttermin med som vanligt ett brett program. På annan plats i tidningen kan Du läsa om vårt
höstprogram. Glöm heller inte att följa föreningsarbetet på vår hemsida. Då vi inte har möjlighet att informera
Dig personligen är det hemsidan och Bladet som gäller.
Vi arbetar vidare med studiecirklarna, bild- och arkivgruppen, slussvakten samt verksamheten i Gammelgården.
Julmarknaden kommer i år att ske i ett helt nytt koncept då Mariebergsskogen tagit över arrangemanget i egen
regi. Mer om detta i nästa nummer.
Om Du känner för att vilja delta i våra aktiviteter är vi glada om Du talar med någon i styrelsen. Det är alltid trevligt om så många som möjligt kan delta och finna tillfredsställelse och nöje att vara medlem i vår trevliga förening.
Jag önskar Er alla hjärtligt välkomna till våra arrangemang och sammankomster under hösten.
Väl mött till en ny intressant föreningshöst.
Carl-Göran Tollesby
Till sist....
Kal blir stoppad av en polispatrull vid Järntorget.
- Får vi gå igenom Din bil — säger polismannen.
- Vesst, vesst tycker KaI. Men är de’ inte lättare att gå runt den.
Krönika
Numera är undertecknad pensionerad ekonomiassistent! Sedan i maj månad har jag varit ledig varje dag och inte
behövt gå upp klockan sex på morgonen utan kan sova så länge jag vill. Nu är det ju så att jag vaknar klockan sex
i alla fall så rutinerna sitter i.
Jag skrev om förändring i februarinumret av Bladet och det har varit en stor förändring för maken och mej. Vi har
sålt ute på Dingelsundet och flyttat till Gruvlyckan. En mycket trevlig lägenhet i första fastigheten på Gruvlyckevägen med utsikt mot Lugnets gård och mot en stor innergård. I Romstadsboken på sidan 44 har Ivan Norbäck
gjort en sammanställning där ni kan läsa om Gruvlyckan. Men fy vad arbetsamt det är att flytta, sortera bort allt i
uthusen där det har samlats en hel del sedan 1982. Jag är numera väldigt bekant med personalen på återvinningscentralen på Våxnäs. Men vi hade aldrig klarat av allt om vi inte hade fått hjälp av våra barn med familjer. Själva
flytten och flyttstädningen anlitade vi proffs till.
Till lägenheten hör en stor inglasad balkong (s k pensionärskuvös) där vi sitter ofta och där vi kunnat studera svalornas suveräna flygskicklighet. I parken är det planterat en hel del rönnar som nu dignar av bär och enligt svägerskan, som bott på Gruvlyckan i evigheter, kommer stora flockar av sidensvansar och länsar träden på bär. Det
ser jag fram mot under hösten.
Monica Gustafsson
SIDA 4
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Karlstads sista tornväktare
Fram till ungefär 1890 satt väktare
dag och natt i ett litet spartanskt
möblerat rum högst uppe i Karlstads domkyrkotorn och spanade
efter befarad brandrök och eldsvådeungar. De lär ha varit sex stycken som avlöste varandra, och de
var avlönade av staden. Söker man
på titeln "tornväktare" i databasen
Sveriges befolkning 1880, får man
ett drygt hundratal belägg på sådana personer inklusive tornväktaränkor med hemvist i städer från
Ystad i söder till Söderhamn i
norr. I 1890 års motsvarande databas har antalet minskat till något
mer än hälften.
Emellertid hittar man endast en
person i Karlstad med yrket tornväktare i dessa två dataregister.
Han hette Johannes Larsson
(1821-1896) och var bondson från
Östra Fågelvik. År 1865 begav
han sig med hustru och barn in till
staden och bosatte sig först som
"dagkarl" på Örsholmen. Senast
från 1876 hittar vi honom vid
Lambergstjärn titulerad tornväktare. I Karlstads stadsförsamlings
Det trånga tornväktarrummet var svårfotograferat på grund av de nyinsatta stöttorna
husförhörslängder från 1890-talet
förekommer han som väntat noterad som före detta tornväktare
fram till sin död på ålderdomshemmet Klaraborg. Barnen tog sig
efternamnet Ahlstrand.
Men redan i Karlstads magistratsprotokoll 2/8 1875 kan inhämtas,
att tornväktaren Johannes Larsson
tjänstgjorde i domkyrkotornet lördagsförmiddagen den 17 juli 1875,
då eld uppstod i "Norbeckska gården" i hörnet Drottning- och Järnvägsgatorna. Instämd av stadsfiskalen för försummelse, uppgav
Larsson att han visserligen ungefär
kvart i tolv upptäckt rök från gården, som "liknat röken från ett
lokomotiv". Men han hade blivit
anbefalld av tornväktaråldermannen Magnus Eriksson, "att icke
klämta för endast rök eller soteld".
För att skaffa sig säker upplysning
i saken, hade han skyndat ned från
tornet (195 nutida branta trappsteg!), och vid hörnet av sparbankshuset sett "Handlanden
Christman komma springande öfver torget, iklädd brandbricka".
Larsson hade då insett att eldsvåda
inträffat, vänt om, skyndat upp i
tornet samt börjat klämta och
"uthängt brandsignalerna". Det
hade tagit honom högst tio minuter att springa ner och upp i tornet,
ansåg han. Han fick ändå böta för
att ha "aflägsnat sig från tornet
och försummat att klämta" i tid.
Databaserna Sveriges befolkning
1880 och 1890 gäller ju bara förhållandena dessa enstaka år. I
Karlstads husförhörslängder 188185 är det därför inte överraskande
att man därutöver på Östra Herrhagen hittar en extra polis Olof Andersson (1838-1927), vars titel
någon gång under början av perioden ändrades till tornväktare.
Även Andersson var bondson men
ända bortifrån Trökörna ett par mil
öster om Trollhättan. Efter att förmodligen ha misslyckats som lanthandlare i födelsesocknen, flyttade
han till Karlstad 1878 med hustru
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 5
och ett halvdussin döttrar. När
tornväktarna drogs in i början av
1890-talet, fortsatte han som extra
polis över sekelskiftet. De sista två
decennierna av sitt liv bodde han i
Östra Haga som "klädesagent". I
en annons i Karlstads-Tidningen
5/1 1928 tackade "Barnen" särskilt
Karlstads poliskår för blommor
vid faderns bår.
I en trevlig nättillgänglig uppsats
med titeln "Ett stycke Lambergshistoria" 2008 berättar Margareta
Gullström-Linder bl a om tornväktaråldermannen Anders Eriksson
(1809-1886). De två sista åren av
sin levnad kunde denne skryta
med att sonen Carl Fredrik Andersson (1844-1923) var stadsbyggmästare i Karlstad.
Ett porträtt av en av tornväktarna,
dessa de "högst uppsatta i staden",
nämligen Elias Andersson (18321891) får vi i hattmakargesällen
Per Eliassons minnen, utgivna
med titeln "Trevåningen" av Lars
Wennberg 1996. Dessutom en hel
del om denne Anderssons liv och
leverne.
I NWT 22/9 1891 skildras tornväktaren Elias Anderssons jordafärd, som "präglades af en mer än
sedvanligt stor högtidlighet". Andersson hade nämligen varit vaktmästare vid Godtemplarlogen 389
Ägirs ordenshus i Klara. Därifrån utgick liktåget, som "helt
visst räknade" 300 personer,
bestående av godtemplare och
av "hundraföreningens medlemmar". I spetsen fördes logens
fana följd av dess musikkår, som
"blåste sorgmarscher". KarlstadsTidningen tillägger i sin begravningsnotis 23/9 1891: "Äfter jordfästningen utfördes den vid godtämplarbegrafningar sedvanliga
ritualen af ordens kaplan".
Genom att skumma Karlstads dödoch begravningsböcker från 1890talet har ytterligare en av stadens
sista tornväktare påträffats. Hans
namn var Nils Salomonsson
(1832-1898). Bondson från Rustan
i Nor*) är han antecknad i Fryke-
Tornväktarnas hemlighus är bevarat en trappa under det översta tornrummet
ruds husförhörslängd 1850 som
dräng med anmärkningen "ofärdig
af gikt". Icke förty gifte han sig
1867 med en tös från Grums och
flyttade in till sta´n. Här benämns
han först arbetare men från början
av 1880-talet extra tornväktare,
bosatt i Västra Haga. Före detta
tornväktare är hans titel i
"dödboken". Men enligt en husförhörslängd förefaller han ha försörjt
sig och sin femhövdade familj
som "skoflickare", sedan tornvakteriet upphört.
Det märkligaste med Salomonsson
som tornväktare var att han var
"ofärdig, går på träben", i följe
anmärkningsraden i husförhörslängder. Vilken prestation att handikappad klampa upp och nerför
de många branta trapporna i domkyrkotornet, kanske varje dag! Vi
får väl hoppas att han slapp bära
dasshinken, d v s att hans arbetskamrater fixade den.
Inget kan i övrigt nu berättas om
tornväktarnas arbetsförhållanden
de allra sista åren. De lär dock ha
varit två som tjänstgjorde samtidigt i tornet på nätterna. Att väktarna med Karlstads ödeläggande
brand sommaren 1865 i någorlunda färskt minne hade en viktig
uppgift, och att deras arbetsrutiner
övervakades, framgår av två notiser i Wermlands Läns Tidning i
september 1872:
Tornväktaren Carl Eriksson dömdes af Magistraten den 9 dennes
SIDA 6
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
att böta 7 rdr 50 öre rmt för försummelse att slå på triangeln vid
flera klockslag under tjenstgöring i
kyrktornet natten emellan den 4
och 5 innevarande månad.
Om den förhoppeligen endast
sömndrucket slarvige Carl Eriksson har inga biografiska uppgifter
framkommit. Däremot har det gått
att utröna, att hans samtida kollega
Carl Carlsson (1821-1872) levde
bara två månader med nesan att ha
bött för tjänstefel. Han avled nämligen redan 15/11 1872 efter att ha
bestigit tornet under bortåt 16 år:
Samma dag [16/9] dömdes tornväktaren Carl Carlsson af magistraten att böta 5 rdr rmt för försummelse att slå på triangeln vid
flera klockslag under tjenstgöring i
kyrktornet emellan den 6 och 7
dennes."
längden som om han vore bosatt i
"Husvillan". Denna förmodade
fattigkasern är nämligen bara ett
luftslott i Karlstads husförhörslängder, vilket består av en förteckning om drygt tjugo sidor husvilla med den förrädiska rubriken
"Husvillan" överst på varje sida.
Ett år senare även då framemot
höstkanten inspekterades tydligen
brandbevakningen igen, att döma
av följande nyhet i NWT:s lokalkonkurrent 10/9 1873:
Avslutningsvis ytterligare ett citat
ur Wermlands Läns Tidning, vilket innehåller ett ärende under
Karlstads stadsfullmäktiges sammanträde 24/8 1875:
Fylleri och försummelse under
tjenstgöring. Tornväktaren Adolf
Qvarnström var måndagen den 1
dennes instämd till magistraten att
ansvara för fylleri och försummelse att slå på triangeln under tjenstgöring i tornet i domkyrkan härstädes natten emellan den 25 och
26 sistl. aug. Sedan detta mål blifvit påropadt dömdes Qvarnström,
som skriftligen erkänt åtalade förseelserna, att böta för fylleri 10
rdr, och afsattes från sin tornväktarebefattning, enär han förut tvenne
gånger blifvit bötfäld för försummelse i tjensten.
Magistratens meddelande om förändrad anordning af tjenstgöringstiden för stadens tornväktare; blef
af stadsfullmäktige godkändt; hvarigenom numera endast 8 timmars
tjenstgöring efter hvarandra kommer att af tornväktarne tillsvidare
utgöras, och denna tjänstgöring
emot förhöjd aflöning;"
På den tiden hymlades det alltså
inte med den personliga integriteten, utan man publicerade även
småsyndares namn i pressen. Tur
för oss efterkommande, för annars
hade vi inte kunnat ta reda på, att
denne försupligt försumlige tornväktare Adolf Qvarnström
(1812-1883) lär ha varit från Nyed
och avled betitlad före detta timmerman, antecknad i husförhörs-
De då anbefallda 8 timmarnas
vakttjänst får den förvetne forskaren att undra hur många timmar i
sträck tornväktarna setat i tornet
tidigare. Svaret fås i magistratens
protokoll 2/8 1875: 12 eller inofficiellt ibland 24 timmar i följd. I
detta protokoll begåvas vi ock
med uppgiften om tornväktarnas
löneförhöjning från 22:50 till 33:kronor i månaden, ävensom om
deras skyldighet att dädanefter
"anteckna sin vaktgöring uti en
särskild för sådant ändamål till
dem aflemnad journal".
Mer om Karlstads sista tornväktares arbetsrutiner kan sannolikt vas-
Ett hörn av det trånga tornväktarrummet
kas fram ur magistratsprotokoll,
brandordningar o dyl.
*)Om fadern Salomon Kristoffersson
(1793-1864) berättar kyrkoherden
Jonas Wahlström (1774-1834) i Nor i
"Postgumman" 2/5 1825, att han arla
en morgon två månader tidigare
"begifwit sig åt skogen, och Hustrun
[Maja Pettersdotter (1788-1826)] war
i Fähuset för att mjölka sina 2:ne kor.
2:ne barn, det äldsta [Kristoffer] 4,
och det yngsta [Petter]1 år gammalt,
woro ensamne i stugan, och hade förmodligen owarsamt förfarit med elden, som redan hade tagit öfwerhanden, då Bonden kom hem. Han skyndade in i Stugan; men måste genast
med de 2:ne Barnen fly genom fönstret, i hwilket han skar sönder sina
händer. Ingenting kunde räddas. Stugan, alla deras kläder och hela det lilla
lösbodet, med möda och bekymmer
förwärfwadt, blefwo i en hast af lågorna förtärde."
Text och bild: Pelle Räf
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Drömmen om Rottneros park
I sommar är vi många medlemmar
som genom vår styrelses initiativ
fått uppleva Stinnerboms lovordade uppsättning av Gösta Berlings
saga i Berättarladan i utkanten av
Rottneros park. Samtidigt har jag
fått en nyutkommen bok, Drömmen om Rottneros park. En mycket vacker bok utarbetad av parkens
trädgårdsmästare Annelie Johansson och Lars Jacob Jakobsson som
fotograf och berättare. En bok om
drömmar och visioner hos parkens
grundare majoren Svante Påhlson
(1883-1959). En bok om målmedvetet arbete, av honom och många
andra genom åren. En bok om parkens skulpturer, blomsterprakt och
trolska miljöer, allt grundligt och
insiktsfullt skildrat samt rikt illustrerat med vackra bilder.
Som helhet en sann njutning för
öga och sinne. Den är indelad i väl
avgränsade avsnitt för beskrivning
av parkens olika delar. Inledningsvis skildras den historiska järnmalms- och bruksutvecklingen i
Bergslagen, Värmland och Fryksdalen, pappersmassetillverkningen
från år 1887 i Rottneros samt miljöer som inspirerat Selma Lagerlöf
i hennes författarskap.
Svante Påhlson kom som officer
från Umeå. År 1913 gifte han sig
med dåvarande bruksägaren Hampus Montgomerys näst yngsta dotter Greta.
Efter andra världskriget gav Rottneros AB särskilt stora vinster,
vinster som till en del kunde satsas
för att göra verklighet av Påhlsons
drömmar om en park där skulpturer och miljö skulle samverka. En
park som idag klassas som riksintresse för kulturmiljövården.
Utöver Påhlson själv och arkitekt
von Dardel nämns trädgårdsarkitekt Edvard Jacobson och trädgårdsmästare Bertil Johansson
som varit med i hela processen i
utformning av parken genom åren.
I boken anges att kung Gustaf VI
Adolf passerade Rottneros på sin
eriksgata den 27 juni 1953. Det
gjorde senare också kung Carl
XVI Gustaf på sin eriksgata den
11 september 1974. Han planterade då en bergek i pelarform i parkens Arboretum.
En byst av kung Gustaf VI Adolf
som kronprins, skapad av Carl
Eldh, är placerad i paviljongen i
södra delen av ”Kungens trädgård”.
En byst av Svante Påhlson avtäcktes i parken av landshövding Rolf
Edberg 26 maj 1972.
På något sätt knyts Stinnerboms
uppsättning av Gösta Berlings saga
samman med boken ”Drömmen
om Rottneros Park” i några ord i
förordet till boken. Där står:
SIDA 7
”Det är lätt att bli betagen i en
plats med så många berättelser och
drömmar. Selma Lagerlöf visste
vad hon gjorde när hon valde Rottneros herrgård som förebild för
det sägenomspunna Ekeby i Gösta
Berlings saga”.
”Drömmen om Rottneros Park”
kan läsas om och om igen och inspirera till besök och till möten
mellan människor, minnen och
miljöer.
Låt oss hoppas på en lyckosam
fortsatt framtid för parken. Den är
en mycket viktig del i satsningen
på turism och kultur i Värmland.
Rottneros park ägs av stiftelsen
Greta och Svante Påhlsons minne
och drivs sedan 2007 av det kommunägda Rottneros Park Trädgård
AB.
Bernhard Nilsson
PS
I min ägo har jag ett klipp ur Karlstads-Tidningen från lördagen 2
april 1932. Där presenterades nya
herrgården under rubrikerna ”Det
ur askan åter uppståndna Rottneros” samt ”En stilfull och ståtlig
herrgård”.
En mycket fullödig redovisning
både av brandens snabba förlopp
och återuppbyggnaden med namn
på entreprenörer och leverantörer
som deltagit i arbetet samt interiörer. Men det är en annan historia.
DS
År 1916 bildades Rottneros AB
som under Påhlsons ledning utvecklades till ett storföretag.
År 1918 flyttade paret Påhlson in i
herrgården. Fredagen den 13 december 1929 brann herrgården ner till
grunden – den hade brunnit två
gånger tidigare (år 1784 och 1843).
Efter branden uppfördes den nuvarande herrgården i nyklassisk stil.
Uppdraget gick till arkitekten George von Dardel. Redan här läggs
grunden till den stilträdgård som
Rottneros park kom att bli.
Annelie Johansson och Lars Jacob Jakobsson
Foto: Lars Jacob med självutlösare
SIDA 8
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
60-års klassjubileum vid Västerstrandsskolan
Västerstrandsskolan lördagen
den 13 augusti 2011
Det har gått 60 år sedan vi började
vår skolgång här, 1 augusti 1951.
Det var med stor nyfikenhet och
spänning man gick till skolan den
första skoldagen i ens liv, hårt hållande mammas hand. Den här
gången var det med lika stor nyfikenhet och spänning som vi återsågs efter 60 år. Vi visste att 18
stycken hade anmält sig till återträffen, men vi visste inte vilka
personerna var. Efter ett hjärtligt
återseende, tog mästerfotografen
Lennart Fernqvist skolkort, Lennart har också gått sina första skolår på Västerstrandsskolan. Därefter gjorde vi en nostalgisk rundvandring i Västerstrandsskolan.
Det var roligt att se rummen och
lokalerna där allt började. Efter
rundvandringen åkte vi vidare för
att äta Italiensk buffé och kaffe/
kaka. Det blev en dag att minnas,
med många minnen, glada skratt
och historier från förr. Vi får se
om vi ses igen om 10 år.
Namn på elever i årskurs 1 på Västerstrandskolan hösten 1951. Övre raden från vänster: Kjell Göthe,
Conny Weidelstam, Erik Forsberg, Lennart Andersson, Håkan Roos, Sören Nilsson, Ronny Andersson.
Mittenraden från vänster: Monica Svantesson, Marianne von Knorring, Anita Eriksson, Kerstin Johansson, Gunnel Håkansson, Gunilla Rask, Lisbeth Roslund, Margareta Alsterlund, Laila Näsberg,
Britt-Marie Kilberg, Berit Bryske. Nedre raden från vänster: Hans Olsson, Christer Lidell, Hans
Pemer, Kjell Wallin, Hans Andersson, Lars Gustavsson, Sören Pettersson. Saknas gör klassföreståndare Elvy Kylberg.
Ett minne från första klassen på
Västerstrandskolan.
Karlstads mejeri anordnade en
teckningstävling för förstaklasser i
Karlstad och man skulle rita något
som hade anknytning till mejerivaror. Jag ritade en baby som låg i
sängen med en nappflaska. Gissa
om glädjen var stor när jag med
min bild vann andra pris. Ännu
större var glädjen när en farbror
från mejeriet kom med mitt pris
som var en liter glass. 1952 var det
inte så vanligt att man hade kylskåp eller frys, så glass var inte så
vanligt att man åt hemma. Glassen
levererades i en hög veckad form
och låg inpackad i rykande konstis.
Dessutom levererades den på min
systers födelsedag så glädjen blev
dubbel glädje. Min klasskamrat
Sören Nilsson hade ritat en mjölk-
bil med mjölkflaskor och med sin
bild vann han första pris, ett kilo
smör, undrar om han blev lika
glad som jag.
Laila Dahlgård Antonsson
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 9
Här ser vi klassen framför skolan i augusti 2011. Bakre raden från vänster: Wiviane (Pihl) Hedlund, Berit (Bryske) Elander, Claes-Peter Persson, AnnaLena (Edgren) Johnsson, Barbro (Fredholm) Rodin, Marianne von Knorring Johansson, Hans Andersson, Sören Nilsson, Hans Olsson, Lennart Andersson,
Gustav (Conny) Weidelstam, Erik Forsberg. Främre raden från vänster: Rolf Lippel, Margareta (Alsterlund) Andreasson, Naeimy Blucher Johansson, Lars
(Gustavsson) Gurebo, Laila (Näsberg) Antonsson.
En hyllning till en 60-årig
”baksmälla”
Vid Alsterns strand har jag funnits
sommartid i all min tid och på senare år har det blivit en åretrunttillvaro för mig och familjen med
närhet till skog och sjö.
Vid fiske och turer på Alstern har
vi trogen hjälp av en i år 60-årig
trotjänare, som drivkraft på vår
lilla båt, en tvåhästars Penta utombordare, som är ett under av uthållighet och tillförlitlighet. Eftersom
jag har varit ”chefsmaskinist” alla
år vet jag att endast tändstift och
ett riggrör har blivit utbytt under
alla år.
Turerna på sjön har ibland kunnat
utökas norrut i Alstrumsälven med
resor på 50-talet till Alstrums
kvarn dit jag med motorkraft
skjutsade min granne och läromästare bonden Gunnar Nilsson med
tung last av vete för malning. År
1960 i augusti gjordes en oförglömlig tur med många i båten
söderut genom Alsterälven till
Gunnerud. På den gamla Frödinggården firades då Gustaf Frödings
100-årsdag med ett storartat program och Harry Martinsson som
högtidstalare till Frödings minne.
Turerna har blivit många och hemkomsten med goda fiskefångster är
otaliga. Båtar har slitits ut men
Pentan håller ut och får med denna
lilla hyllning och bild i Hembygdsbladet min och familjens 60årshyllning.
Långnäs den 21 augusti 2011
Karl Axel Hjerdt
Foto: Lennart Fernqvist
SIDA 10
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Vårresan till Vadstena
En skön försommarmorgon med
bra resväder, hälsades vi med ett
stort leende välkomna ombord på
bussen, av vår ständige ”chaffis”
Boo Rudfeldt, som den här dagen
skulle ta oss till Vadstena.
Där var beställt guidade turer på
både slottet och i kyrkan. Vid vårt
fikauppehåll i Övralid fick vi också en oförberedd guidad visning
och berättelse av Elisabeth
Wrångsjö om Verner Von Heidenstams liv. I det strama och slottsliknande huset, som han hade ritat
själv, tillbringade han de sista
femton åren av sitt liv tillsammans
med danskan Kate Bang och hushållerskorna Ida Eriksson och Frida Andersson fram till sin död
1940.
Om hans brokiga liv och första
utgåvan Vallfart och Vandringsår,
som väckte så stor uppmärksamhet
och där han höjdes till skyarna av
kritiker och många andra författare, berättar Per I Gedin om i sin
bok om Verner von Heidenstam.
Dagen hade börjat väldigt bra och
när vi senare släpptes av bussen i
Vadstena, där vi togs emot av värdarna Marie Ivnaeus och Bengt
Wigbrant, startade den succéartade
fortsättningen.
Marie och Bengt berättade och
visade runt i klosterkyrkan och
slottet som två skickliga skådespelare och trollband oss i flera timmar.
Vadstena klosterkyrka är en av de
äldsta och största medeltidskyrkorna i vårt land.
Det var den Heliga Birgitta som
gav noggranna beskrivningar på
hur kyrkobyggnaden skulle utformas intill dubbelklostret i Vadstena. Det blev så småningom en treskeppig hallkyrka byggd av kalksten från trakten. Bygget startade
någon tid efter Birgittaordens
stadsfästelse 1370. Kyrkan var
inte helt färdig vid invigningen
1430. Kyrkobyggnaden saknar
torn, men klockorna hänger i Rödtornet som är kvar från Sankt Pers
kyrka som kallades Rödkyrkan.
I en glasmonter står Birgittaskrinet, som enligt sägen skall innehålla hennes reliker. Men med dagens DNA-prover betvivlar man
detta.
Sedan 1920-talet har man fortfarande högtidsgudstjänster varje år
på den Heliga Birgittas födelsedag
den 23 juli.
Den fortsatta guidningen på slottet
blev också mycket spännande tack
vare Marie och Bengt.
Vi imponerades av alla inventarier, altaren, träskulpturer och altarskåp som finns där än idag.
De berättade att Gustav Wasa
byggde slottet på 1500-talet. Han
vistades inte så ofta där, men gifte
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 11
Slottet
sig i alla fall där med Katarina
Stenbock 1552.
Slottet som från början var en försvarsborg skänkte han till sonen
Magnus, när han blev Hertig av
Östergötland.
Många kungligheter nyttjade sedan slottet fram till 1716 då prinsessan Ulrika Eleonora flyttade
därifrån och blev sedan Drottning.
Efter det flyttade ett dammastväveri och spritförråd in på slottet
och i slutet av 1800-talet kom
även Landsarkivet i Östergötland
in i dess östra delar, där de är kvar
än idag.
När våra guider på ett härligt och
underbart sätt fyllt oss med kulturella och historiska upplevelser var
det dags att fylla på magen. Då
blev den gravade Vätternlaxen
grädden på moset, ”tillagat” av
ordföranden Carl-Göran Tollesby.
Bilder o text: Lennart Fernqvist
Övralid
Övralid
SIDA 12
Vårgudstjänsten
tillsammans med Vikenkyrkan
samlade som vanligt många deltagare i Acksjöns kapell.
Kören Sånglusten sjöng vackert
om kärleken och längtan till den
annalkande sommaren.
Margaretha Lothigius höll en
vacker gudstjänst om blommorna
som hon hade plockat med sig och
talade bl.a. om att maskrosen är
inget ogräs, den har ju namnet ros.
Efter gudstjänsten vandrade vi till
Gammelgården där kaffe med
dopp var framdukat av Göran
Eriksson och ”flickorna” i Gammelgårdsgruppen. En härlig försommardag som även inbjöd till
att sitta ute i den fina miljön vid
Gammelgården.
Bilder o text: Lennart Fernqvist
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 13
Efterlysning
För ungefär 50 år sedan när jag
arbetade på Försäkringsbolaget
Svea-Nornan i Karlstad fick jag
i gåva av en försäkringstagare
en gjuten tavla med ett Karlstadsmotiv. Jag var så ung då
och intresset för Karlstad var
inte så stort att jag aldrig lade
på minnet vad mannen hette. 40
år senare talade jag med Sven
Larsson och han trodde att det
var ”plankmålare” Folke Karlsson som tillverkat tavlan. Han
skulle vara bror till Erik
”Perken” Karlsson. Är det någon som känner till Folke
Karlsson eller någon annan som
arbetade med att gjuta tavlor på
60-talet så var snäll och hör av
er till redaktionen.
Text: Monica Gustafsson
Foto: Johnny Gustafsson
Känner Du Din stad?
På vilka fastigheter finns de här
portarna Rätt svar på sidan 15.
1
2
3
SIDA 14
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
Hembygdsföreningens Teaterresa 2011
Onsdagen den 29 juni
startade en busslast med förväntansfulla teaterbesökare från Norrstrandskyrkan och som vanligt var
det Boo Rudfeldt som rattade bussen. Målet var naturligtvis Berättarladan i Rottneros. Detta år satte
Västanå Teater upp skådespelet
Gösta Berlings saga som är skriven av vår värmländska författare
och Nobelpristagare Selma Lagerlöf. Salongen var helt fylld av besökare i alla åldrar och förväntningarna var stora. Som ni säkert
har läst i dagspressen har föreställningen blivit succé och extra föreställningar har satts in. Jag ska inte
på något sätt recensera uppsättningen för det är det andra som
kan bättre men en åsikt står jag för
och det är att teaterstycket var på
tok för långt. Efter andra akten var
det rätt många som avlägsnade sig
och det tyder på att flera personer
tyckte som undertecknad. Hela
teatersällskapet är duktiga, mycket, mycket duktiga.
Monica Gustafsson
Ovan: Björn Söderbäck berättar om föreställningen av Gösta Berlings saga. Foto:Lennart Fernqvist
Nedan: Björn Söderbäck förbereder Gunnel Gerhamn inför föreställningen.
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 15
Karlstad för 50 år sedan
Hällebäcks Gård en radioserie av Sigge Stark, startade ett nytt avsnitt om travhästen Liapärla
1961. Fr.v. Lars Åström, Brita Nilsson, Sven Vall, Eric Carlsson, Alva Wallday och Alvar Anil
som producerade och redigerade.
Konstnären Herman Reyiers besöktes av KMWfotoklubb i kvarteret Almen 1961. Fr.v. ses Herman skulptera medan han fotograferas av Gemon
Olsson, Bertil Jynäs och Margareta Zetterqvist.
För femtio år sedan transporterade NKlJ:s Uddeholmaren många passagerare varje dag och
trängseln blev ofta stor vid Karlstads Östra station.
Foto: Från VF- Arkivet Nils Almgren och
Lennart Fernqvist.
Nu trycker vi nya upplagor av våra stadsdelsböcker. Så
passa på att handla dina julklappar redan nu hos bokhandlarna, Naturum, Museet eller direkt från oss.
Våra telefonnummer och E-postadress hittar du på sidan
16 i den här tidningen.
Rätt svar från sid. 13.
1. Järnvägsgatan 11.
2. Ö:a Torggatan 14.
3. Drottninggatan 22.
Avsändare:
Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Studiecirklar och ledare:
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2011
Ordförande
V ordförande
Sekreterare
Kassör
Carl-Göran Tollesby
Karl-Axel Hjerdt
Gunnar Johansson
Inger Falk
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist
Kurt Johansson
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Arne Söderberg
Lennart Warolin
054-10 05 30
054-83 04 35
054-18 50 35
054-56 83 06
054-56 83 05
054-83 06 96
054-15 93 15
054-56 84 74
054-52 47 81
070-494 14 15
Suppleanter
Inger Johansson
Berit Watz
054-18 18 59
054-52 40 60
Herrhagen
Kurt Johansson
Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson
Kvarnberget
Lennart Edberg
Gunnar Engstrand
Norrstrand/Sjöstad
Sören Jonsson
Göran Lill
Romstad
Lennart Fernqvist
Sommaro
Bengt-Olof Lysell
Bengt Mollstedt
Arbetsgrupper
Gammelgården
Arkivalier
Kerstin Sundelöf
Birgitta Rosén
Margaretha Widstrand
Miriam Hanning
Kerstin Fröding-Brutus
Bildgruppen
Hans Erwald
Lennart Fernqvist
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Lennart Warolin
Sören Jonsson
Redaktionen
Lennart Fernqvist
Monica Gustafsson
Bernhard Nilsson
Ralph Nilsson
Kerstin Sundelöf
Lennart Warolin
Vår hemsida har ny adress: www.karlstadshembygd.se
054-83 06 96
054-18 41 36
054-21 06 10
054-56 17 95
054-18 30 53
054-21 80 80
054-56 83 05
054-84 50 34
054-84 51 61
054-15 16 40
054-18 85 67
054-82 28 07
054-18 88 30
054-85 00 90
054-15 49 85
054-85 00 90
054-56 83 05
054-15 93 15
054-56 84 74
070-494 14 15
054-18 30 53
054-56 83 05
054-56 68 25
054-15 44 34
054-15 93 15
054-18 85 67
070-494 14 15
E-post: [email protected]
Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se
Ordföranden Carl-Göran Tollesby
uppvaktade Bernhard Nilsson, som
varit verksam i Hembygdsföreningen
sedan år 1999 och som nyligen fyllt
90 år. Efter särskild uppmaning från ordf.
att berätta något om sitt liv för medlemmarna nämner Bernhard Nilsson följande:
Född i Sunne år 1921. Gift sedan år
1949 med Karin (f. Hägglund) från
Örnsköldsvik. Son Anders med familj. Officer vid Värmlands regemente 1944. Efter förvaltningsutbildning
1952-1954 övergång till Försvarets
intendenturkår. Därefter tjänstgöring
lokalt som intendent vid A9 Kristinehamn och centralt vid Försvarsstaben
och försvarets centrala förvaltning i
Stockholm och Solna. År 1976 återkomst till Karlstad. Då i egenskap av
planeringschef vid Försvarets Materielverks Huvudavdelning Karlstad
samt som ordförande för Ortskommit-
te Karlstad, samordningsorgan mellan
Karlstad kommun och Omlokaliseringsmyndigheterna. Pensionerad
1981. Engagerad i Karlstads Hamnstyrelse 1980-1988. Utarbetade en
bok 1993 KAROLINEN. Detta en
liten historik om åren 1971-1993.Har
sammanlagt bott i Karlstad cirka 50
år.
Bernhard Nilsson t v. blev mycket tacksam för den vänliga uppvaktningen av t h. ordf. CarlGöran Tollesby och vännerna Lennart och Lena Warolin, Katarina Hjerdt samt Monica Gustafsson för den intressanta ”Stadsdelsboken” av Gunnar Lundkvist.
Foto: Lennart Fernqvist