Transcript Nr 3 2012 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
S E P T E MB E R 2 0 1 2
Karlstad för 50 år sedan
På hösten 1962 startade KSS sin träningssäsong med ett jubelhopp, i det gamla badhuset
på N:a Strandgatan. Som idag är ombyggt till bostäder.
VF bild: Lennart Fernqvist
SIDA 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Program 2012
Höstmöte
Onsdagen den 17 oktober kl. 18.30
i Betlehemskyrkans samlingssal.
Författaren Torleif Styffe från Nordvärmland kommer och underhåller oss.
Det blir kaffe och lotterier som brukligt.
Välkomna.
INBJUDAN till kurs i konst- & antikviteter
(Antikrunda)
Härmed inbjudes till kurs som denna gången kommer att handla om keramik (porslin).
Den omfattar 4 kurstillfällen om 3 tim. Måndagar kl 14-16.30
i Carlstads Konst- & Antikhandels lokaler Ö:a Torgg 1. Kursstart i början av okt.
Kostnad 200:-.
Anmälan direkt till Arne Söderberg.
Tel: 070-6275359 eller 054-524781
Klaraborgsträffarna
Tisdagen den 9/10 kl.16.00
Kjell Fredriksson. Ett kåseri om Klaraborgs spännande
historia från brännvinsbränneri, grevar och studenter till
Café Iris
Tisdagen den 6/11 kl.16.00
Ulla Wennerlund kåserar under rubriken textilier.
Tisdagen den 4/12 kl. 16.00
Karl-Axel Hjert berättar om mopeder och sitt -50-tal
PS. Du som glömt att betala medlemsavgiften för år 2012 är välkommen att sätta
in pengar på vårat konto. Plusgiro: 86 28 79-4 Tack på förhand!
Spara sidan. Nästa nummer i nov.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 3
Ordföranden har ordet
Vart tog sommaren vägen?
Regn och blåst har ju varit vardagsmat och de varma fina sommarkvällarna blev lätt räknade. Trots allt har vi haft
det lugnt och skönt på sommarstället. Blåbär och kantareller har funnits i överflöd och nu fyllt våra frysboxar.
Nu är hösten här och vi är i full gång med att planera och fastställa kommande program. Nytt för i höst är att vi
flyttar träffarna på Klaraborg från torsdagar till tisdagar kl 16.00. Se programmen på annan plats i tidningen.
I Gammelgården har vi i sommar haft 326 besökande (noterade) med ett stort inslag av utländska turister som
varit mycket intresserade av Gammelgården/Rökstugan. Ett stort tack till alla som ställt upp och gjort det möjligt
för oss att ha Gammelgården öppen under sommaren.
Till vårt höstmöte den 17 okt får vi ett trevligt besök av författaren m.m. Torleif Styffe som kommer att kåsera
och framföra egna dikter. För övrigt startar nu i september Gammelgårdsgruppens arbete. Likaså arkiv- och bildgrupperna. Studiecirklarnas verksamhet är också igång med en nybildad cirkel för Sundsta.
Jag ser fram emot en intressant och givande höst och hoppas på ett stort och engagerat deltagande av Er medlemmar.
Väl mött till höstens olika programpunkter.
Carl-Göran Tollesby
Till sist!
Kals granne på svalen – Osborn – tänkte tapetsera om i sitt vardagsrum och frågade
därför Kal hur många tapetrullar han trodde det skulle behövas.
-
Jag köpte 10 rullar när jag tapetserade om, sa Kal.
Efter några dagar kom Osborn besviken och klagade på att det blivit 6 rullar över.
-
Ja, tänk sa Kal – dä feck ja också!
Krönika
Nu flyttar de söderut, fåglarna som jag skrev om i förra numret av Bladet. Sommaren, eller vad det var, är slut
och hösten kommer vilket vi vill det eller ej. Nu kan ju de tre månader som räknas som höst vara alldeles underbara, i alla fall för mig som inte gillar alltför hög värme.
Var häromdagen (21 augusti) och kollade tillgången på lingon ute vid Dingelsundet, där jag i många år på samma ställe plockat vinterransonen. Då drog jag mig till minnes en gång för kanske 25 år sedan när jag satt på huk
och plockade i godan ro, lyfte på huvudet och fick se en råbock på kanske tre meters avstånd. Vi blev naturligtvis lika överraskade båda två och han gav till ett vrål, ett skri eller vad man kan kalla oljudet. Jag som inte ens
visste att de hade ett läte blev så rädd att håret reste sig på mitt huvud. Det är sant, sådant jag läst om i skräckböcker, är sant! Skärpning Monica tänkte jag och återgick till lingonplockningen och råbocken hade för länge
sedan försvunnit.
I sommar har vi mellan regnskurarna besökt Stadsträdgården vid flera tillfällen, denna vackra oas i staden, som
vid otaliga tillfällen kallas Stadsparken. Snälla håll reda på det gamla namnet! Vi har även åkt båtbuss bl a Karlstad Runt och det var en upplevelse att se Karlstad från vattnet. Nu har vi ju redan tidigare år kuskat runt på
Klarälven med vår båt ”Buster” så det var inga nyheter men det är trevligt att återse staden från vattnet.
Som jag tidigare berättat är jag kassör i Föreningen Värmlandlitteratur som nu har blivit utsparkade från Bibliotekshuset efter 37 år. Ny lokal har hittats i KMW:s gamla kontorsbyggnad på Verkstadsgatan och dit är ni välkomna att söka litterära verk från och av värmlänningar.
Livets efterrätt har någon kallat våra barnbarn. Vi har fem, Felix 13 år, Moa 11 år, Thea 8 år, Alexander 4 år och
så Arvid 1 år. De ska utbildas, arbeta och bidra till vår pension eftersom vi kommer att leva i all evinnerlig tid.
Tror vi!
Vi ses på Höstmötet
Monica Gustafsson
SIDA 4
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Mopeden föddes för 60 år sedan, motoriserade det enkla folket och blev
för mig den perfekta transportlösningen i unga år
Det var som mopedist våren 1953
jag lagenligt och 15-årig kunde
börja ta mig fram på vägarna med
motorkraft. Det var 1 juli 1952
som en ny lag hade trätt i kraft.
Lagen möjliggjorde att körkortsfritt, skattefritt och utan försäkring
från 15 års ålder köra motorfordon
med max 0,8 hkr och 50 cc och
högst 30 km/tim.
Vilken frihet och möjlighet detta
skapade för ungdomar och för det
arbetande enkla folket! Man kunde
åka till jobb och göra turer med ett
motorfordon som gick 7-8 mil på
en liter bensin som denna tid kostade 70 öre/liter.
Första mopedgenerationen var s.k.
påhängsmotorer som köptes att
montera på vanlig cykel. Det fanns
snabbt många tillverkare av motorer.
Drivningen från motorn skedde
med kedja eller kilrem eller rulle
som drev på däcket. Mitt motorval
blev en tvåväxlad kedjedriven
tysktillverkad Victoria som köptes
som ett paket att montera vid bakhjulet och bensintank och pakethållare medföljde.
De flesta motorerna importerades
men en mycket välfungerande
svensk motor, Kuli, som tillverkades i Örebro. Motorerna var med
något undantag 2-taktsmotorer
som gick på oljeblandad bensin.
Försäljare blev cykelhandlare som
snabbt fick ett gott komplement
till sin försäljning och service.
Påhängsmotorerna avlöstes snabbt
av komplett byggda mopeder av
lätt motorcykeltyp. Här kommer
de tre stora svenska cykeltillverkarna Monark, Husqvarna och
Nymanbolagen att dominera stort
med Monarped, Novolette och
Autoped som säljande mopednamn.
Populära importmärken från Tyskland och Österrike var t.ex. Victoria, NSU, Zündapp och Puch.
Karl-Axel på en av sina favoriter
Hur blev mopeden nöjes- och nyttofordon för mig? Min andra mopedsommar efter avlagd realexamen 1954 reste en klasskompis
och jag till Hedemora på våra
moppar för att se ett av dåtidens
stora TT-lopp för motorcyklar.
Trots grusvägar och backig väg
gick allt väl. Där fick vi se dåtidens MC-storheter tävla. Denna
tid dominerade ännu Engelsmännen mc-världen med Nortonmaskiner. Hemresan till Karlstad
gjordes nattetid för att få mindre
trafik, och paus efter vägen utgjordes av en stunds stärkande nattsömn under en tät gran. Bekvämlighet var inte viktig för 16-åringar
ute på en första mopedlångtur och
oljestället blev nödtorftigt skydd.
Mopeden fick året därpå för
mig en annan viktig uppgift.
Jag hade kommit in på Tekniskt Läroverk i Eskilstuna som
innebar kvällsstudier och dagligt jobb på någon fabrik och
skulle för fyra år bosätta mig i
”Smedstaden”. Jag skulle flytta
hemifrån! Jag packade en stor
resväska som surrades på moppen och vinkades iväg av något
oroliga föräldrar. Efter 21 mil
välkomnades jag till min nya
hemstad av en gammal vän till
vår familj som hade rekommenderat skolvalet och hjälpt
till med arbete och hyresrum.
Så blev mopeden min dagliga
trygga vän året runt för resor
från mitt boende till verkstadsjobbet i tidiga morgnar, vidare
till staden efter jobbets slut för
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
en bit mat och sedan till och från
skolan på eftermiddag och kväll.
Mopeden gjorde dessa år mina
långa arbets- och skoldagar möjliga. Tilläggas skall att några hemresor över långhelg gjordes till och
från Karlstad, men oftast blev tåget ett bekvämare val.
Att jag fortfarande har två av mina
favoritmopeder kvar framgår av
bilderna från Långnäs den 28 augusti 2012
Text: Karl Axel Hjerdt
Bilder: Lennart Fernqvist
Bilden till höger är en Berini som
monterades på framhjulet
På bilden nedan drömmer Nisse
Österberg om att få ta en tur
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 5
SIDA 6
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Ett gammalt hus på Herrhagen, dess tillkomst och historia
Familjebild tagen på baksidan av huset 1910
Den 8 maj 1879 köpte drängen
Johannes Jönsson av arbetskarlen Petter Pettersson och hans
hustru Brita Nilsdotter en från
ägofiguren No 215 avstyckad
tomt om 4462 kvadratfot på
östra Herrhagen.
På denna tomt uppförde Johannes Jönsson ett boningshus sedan lagfart erhållits den 3 juni
1879. Stugans timmerstomme
köpte Johannes Jönsson av sin
arbetsgivare affärsmannen
Bergman i staden. Som dräng
hos nämnde Berman kallades
Johannes Jönsson ofta för Johannes té Bergmans. Timret
kan ha tagits från ett nedmonterat spannmålsmagasin öster om
kyrkan. Från detta magasin härrör nämligen ett kraftigt lås
som kom att användas som lås
till ett vindskontor på stugan på
Herrhagen.
Mats Ronge skriver i sin bok
”Det gamla Carlstad” att byggnaden uppfördes vid 1800talets mitt, men året var 1879.
Fastigheten fick med tiden beteckningen Östra Herrhagen
15b. Stadsplan för Herrhagen
tillkom 1899 varvid infördes
nya tomtnummer bundna till
respektive kvarter. Fastighetsbeteckningarna har i tidsföljd
varit Herrhagen 332, 239 och
240, Lodjuret 17 och Lodjuret
24, adress Herrhagsgatan 21.
Stugan hade på n.b. två lägenheter om vardera 1 rum och
kök. Via en farstu kom man in i
en entrégång. Dörr till höger
och vänster ledde till respektive
kök. Innanför köket fanns rum-
met. Vedspis i köket och kakelugn i rummet. På baksidan huset fanns en större tillbyggd veranda. Innanför verandan ledde en trappa upp
till två vindsrum. Ett s.k.
vindskontor mellan rummen.
På tomten fanns en uthuslänga med torrdass och vedbodar.
Johannes Jönsson f. 10/7
1837 d. 31/1 1888 och hans
hustru Stina Maria Jönsson f.
24/6 1840 d. 25/5 1894 fick
tre barn Johan Edvin, Carl
Fredrik och Karolina. Sönerna tog efternamnet Johansson. Dottern blev gift
Bengtsson. Barnen ärvde
efter moderns död en tredjedel vardera av fastighetens
värde. År 1895 säljer Carl
Fredrik sin tredjedel till Johan Edvin och svågern Carl
Otto Bengtsson. De två sist-
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 7
nämnda blir nu hälftenägare.
Samma år säljer C. O. Bengtsson sin ägodel till John Ajax.
Lagfartsbrev daterad 5 aug
1895. John Ajax säljer sin andel
till A Höglund. Ny hälftenägare
1916 blir järnsvarvaren Karl
Johan Johansson. Nu är ägarna
två KMW-anställda som kom
att bli två kända profiler på
Herrhagen. Gjutaren Johan Edvin Johansson mer känd som
”Kampen” och Karl Johan Johansson inom släkten kallad
”Kalle Hark”. Johan Edvin går
ur tiden 1952 och Karl Johan
1945.
Den sista boende i huset var
fröken Linnea Johansson dotter
till Edvin Johansson. Huset rivs
1958 varefter Bylocks byggnadsfirma uppför ett flerfamiljshus på tomten.
Kurt Johansson
Kurt med låset från vinden och lyktan som farfar Karl-Johan använde
när han väckte folket vid eldsvåda. Den blev sedermera tomtelykta.
Karl-Johan Johansson på sin 50årsdag den 18/8 1921.
Johan Edvin ”Kampen” Johansson fotograferad med okänd flicka.
SIDA 8
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Fällevägen på Örsholmen
Så heter en väg här i staden. Närmare bestämt på Örsholmen.
Det är den ursprungliga vägen ut
till norra Örsholmens elva hemman med c:a 40 invånare.
Direkt efter Örsholmens gård går
vägen till vänster mellan idrottsplanerna och slutar vid vattenskidklubben. Detta är Fällevägen som
tillkom när holmen blev industriområde.
Fälle, eller Broviken som det
egentligen hette var uppkallat efter
handlanden P. F. Broman som var
ägare till tomten nr.83 i staden.
Som låg mellan Kungsgatan och
Tingvallagatan där numera residenset är placerat.
För den som undrar var på Örsholmen ”Fälle” var beläget kan platsen förklaras med: om ni någon
gång på 1950-talet besökte
”SkrotWilles” bilskrotning (vilket
jag tror många av er gjorde) så var
det närmsta gården direkt söder
om denna anläggning alldeles
tvärs över vägen.
Förste bebyggaren och röjaren
(Fälle) var båtkarlen i Alster Johannes Andersson, född 1832 i
Färnebo. I församlingsboken står
noterat att Johannes bara hade ett
ben. Säkert ett stort handikapp för
en jordbrukare. Johannes Andersson sålde gården till sin dotter
Emma Karolina och hennes make
lokomotivförare Spångberg.
År 1909 köpte musiklärarinnan
vid Karlstads flickskola, Alfhild
Agnes Elvira Cahling, egendomen
och flyttade dit med sin syster.
Fröken Cahling var född 1884 i
Dalskog, Älvsborgs län. Holmens
andra telefon installerades i Broviken. Den första fanns på Örsholmens gård som ägdes av godsägare Wennerström från Bergvik. Vid
sjukdom eller beställning av taxi
var adressen: ”vägskälet vid Cahlings”. På gården bodde också en
del anhöriga till fröken Cahling i
flera omgångar, bland andra modern, änkan Mathilda Hellberg.
På gården bedrevs jordbruk med
hjälp av förmannen Anders Appel-
qvist och inhyrda drängar samt
tillfälliga dagkarlar. Gården hade
den sedvanliga djurbesättningen
med hästar, kor, grisar och höns.
En del mjölk och ägg försåldes
genom åren till andra närliggande
gårdar. Fröken Cahling var känd
för sitt ganska hårda regemente
som jag sett och hört av gamla
grannar och bekanta från Örsholmen. I början av 1950-talet försåldes gården till Karlstads stad som
arrenderade ut egendomen till Karl
Olsson, (Kalle i Fälle fick han
heta). Karl odlade mycket potatis
och hade kor, höns och grisar.
Ett flertal hästar fanns också, för
han var en stor hästkarl som
hade haft travhästar innan arrendet på Örsholmen. Fåravel praktiserades och kaniner i massor. Genom åren fanns ett antal pigor som
i allmänhet inte stannade mer än
ett år. Varför kan man undra? Det
mesta av potatisen köptes av Hushållningssällskapet här i staden.
Med häst och vagn åtog sej Karl
körningar inom staden, mest vedspill från Spadfabriken till olika
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
hushåll. På andra våningen i mangårdsbyggnaden var två små lägenheter inrymda. Den ena hyrdes
av familjen Calin i många år. Uppvärmningen var en vedpanna på
nedre våningen som ibland fungerade om Karl eller pigan kom ihåg
att elda. När kommunen beslutade
att holmen skulle bli industriområde var det slutet på arrendet av en
gård från senare hälften av 1800talet och som även blev ödet för
samtliga gårdar på norra holmen.
Text och bild: Johnny Gustafsson
Källor: Husförhörslängder, kyrkoböcker, Nygrens historia och egna
upplevelser.
Ovan Till höger:Brovikens Gård
under: Handlanden P.F.Broman
Nedan: Åke Nyberg, med saxen,
tillsammans med arrendatorn av
Broviken ”Kalle i Fälle” på Örsholmen 1964.
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 9
SIDA 10
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Vårresan till Nora 2012
Tisdagen den 15 maj var grå och
regnig men det gjorde ingenting
för passagerarna på bussen som
avgick från Norrstrandskyrkan.
Alla var på gott humör och såg
fram mot resmålet. En bättre tid
att göra en utflykt på finns inte så
det som visade sig utanför bussfönstren var bara att njuta av. Vad
jag själv saknade var nötkreatur.
Hade nyss varit i Skåne och där
fick jag se de allra vackraste av
alla de kreatur som trivs i Sverige.
Nå, en utvikning, vi var faktiskt på
väg till Nora och dit kom vi och
anlände till Kvarteret Bryggeriet
där vi togs emot på det allra artigaste sätt. Uppdelade i två grupper, för vi var så många, blev vi
guidade i utställningar och informerade om hela kulturområdet
med butiker, verkstäder och allt,
allt annat. Ett stort område för intresserade.
Under rasten serverades kaffe eller
te och tre olika hembakade smörgåsar med bl a skivade bananer på
mörkt bröd. En delikatess!
Hon som guidade oss hette Sara
Sparre och var en riktig konstvetare. Hon berättade om det gamla
området som naturligtvis omfattade ett stort bryggeri, en tändrörsfabrik bl a. Nytt i området är att alla
väntar på ett whiskeydestilleri med
vidhängande bar.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Lunch på gammalt Stadshotell
som har sett sin glans dagar men
ändå trevligt och någorlunda med
service till våra medlemmar.
Fotvandring i Maria Langs mordspår kanske kan låta lite tråkigt
men det blev det inte. Hennes systerson Ove Hoffner blev vår guide
och artist och inget blev sig likt.
Han bjöd verkligen på sig själv
och den tydliga sammanhållningen
med sin moster Dagmar Lange
som bodde i Nora i många år. Enligt honom arbetade hon på nätterna, ringde till honom för att få
skjuts till något ställe där hon
kommit på att hon kunde placera
ett lik.
Nere på stationsområdet föreställde han olika personer från Maria
Langs böcker och det blev förstås
ett bra avslut på resan.
I efterhand grunnar jag på om han
är bror till han Hjalmar i Örebro ni
vet. Funderar ni också?
Innan återfärden smakade vi på
Noraglassen som sedan 1923 tillverkats och sålts i staden.
Hem kom vi på gott humör.
Text: Monica Gustafsson
Foto: Lennart Fernqvist
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 11
SIDA 12
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Nors Hembygdsförening 80 år
Våra grannar vid Norsälven fyllde
80 år och hade i somras, mellan
regnskurarna, ett stort födelsedagskalas dit många gäster från
olika föreningar och Värmlands
Hembygdsförbund, hade kommitför att uppvakta 80-åringen.
Föreningens ordförande Solveig
Lundberg, för dagen klädd i Nors
vackra Hembygdsdräkt, hälsade
alla hjärtligt välkomna med sin
dikt, som hon skrivit på rim. Där
berättade hon om hur Nors Hembygdsförening kom till och vad
som hänt i föreningen under de 80
åren.
Anledningen till att Hembygdsföreningen bildades, var hotet om
rivning av mangårdsbyggnaden på
Malma. Den gamla herrgården,
som uppfördes 1716-17 av överstelöjtnant Gustaf Silversvärd, var
38 alnar lång och 18 alnar bred. I
slutet av 1700-talet togs den över
av Kaptenen Karl Gustaf Löwenhielm som restaurerade gården.
Prosten Carl Mellqvist tyckte man
skulle starta en hembygdsförening
och försöka rädda byggnaden. Så
på våren 1932 inbjöd han tillsammans med lärarna Johan Emil My-
Solveig Lundberg, för dagen klädd i Nors vackra hembygdsdräkt, hälsade alla välkomna.
rén, Ivan Edsjö och många andra
till en hembygdsafton i Nors Kyrka. Där intendenten vid Värmlands museum, Helge Kjellin berättade om hembygdsföreningarnas betydelse och Norskören
sjöng.
Nors Hembygdsförening startades
med en förlust i kassan på 40:- på
grund av att kyrkkaffet blev dyrare
än beräknat. Men redan efter ett år
var kassan på plus 184:45.
Redan 1936 hade man samlat in
tillräckligt med pengar så det räckte till att köpa gården, som då kos-
tade 5 500:-, och flytta den till
Nors hagar eller Prostens Hage,
som den vackra ängen kallades vid
Norsälvens östra strand norr om
Nors kyrka i den södra delen av
Trossnäs.
Där firade vi 80-åringen med
Annica Högbergs goda muffins
och Björn Sandborgs härliga
underhållning.
Bild och text: Lennart Fernqvist
Dragspelselever tillsammans med sin lärare från Kulturskolan berikade vårgudstjänsten i Acksjöns Kapell.
Fr.v Alva Thorén, Elin Berg, Klara Skaghammar och läraren Pasi Pasanen
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Känner Du Din stad?
I vilken gatukorsning finner du
de här fasadhörnen.
Årets teaterresa blev åter igen en
härlig upplevelse.
Björn Söderbäck tog emot oss före föreställningen och
berättade om Västanåteaterns uppsättning av Molières
Misantropen, regisserad av Leif Stinnerbom.
I sin roll skulle Björn vara förnäm och hade låtit sin
lillfingernagel växa sig jättelång, men skulle klippa av
den när föreställningen var färdigspelad. Birgitta Pettersson imponerades av Björns nagel och blev också
helt förtrollad av föreställningen. Det är ju en sån fantastiskt upplevelse att dessutom få träffa och prata med
skådespelarna. De vandrar omkring utanför ladan bland
publiken, före föreställningen och i pausen.
Det är en sådan härlig känsla att komma in i den stora
teaterladan och uppleva deras förtrollande föreställningar. Det varar i ett helt år säger Birgitta Pettersson,
som redan nu längtar till nästa sommar.
Bild och text: Lennart Fernqvist.
SIDA 13
SIDA 14
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Nya böcker om Karlstad och dess historia
Det låg en stad vid Clara
elf är titeln på Karlstadsförfat-
Erik Bengtson vid porträttet av Fritz
Clarholm Som en gång var Karlstads
Krüger.
taren Erik Bengtsons nya roman.
Han berättar om omtumlande
händelser och personer, som
satt spår i stadens historia och
utveckling.
Erik Bengtson medverkar också
i Frödingsällskapets årsbok med titeln ”Så målar jag”.
Där han berättar om konstverken på Sundstadgymnasiet (en
2x8 meter mosaikvägg) och
Frödingskolan (många väggmålningar av elever) med bilder
från Frödings dikter.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Föreningen Karlstad Lever kommer nu med en utgåva i
skriftserien Karlstad med kulturhistoriska ögon.
Den handlar om husen runt Frödingparken berättar Hans Olsson i
Karlstad Lever.
Bröderna Bo och Göran
Jonsson har kommit med en
bok om Göteborgsudden, som ligger intill Margådsängen strax söder om Zakrisdalsudden.
Med många gamla bilder, kartor,
berättelser och intervjuer berättar
de om hur härligt det var att växa
upp och få tillbringa somrarna vid
Stughem, som holmarna kallades
på 1920-60 talet hade många
byggt sina små sommarstugor. I
mitten av 1960-talet, då Zakrisdalsverken skulle utöka sin
skyddszon exploaterades holmarna
och stugorna revs.
Bröderna Göran och Bo Johnsson berättar för besökarna vid Göteborgsudden, Lena Alfredsson och Berit Kaldal om sin bok.
Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 3
Nu när inte säkerhetszonen behövs
har Karlstads kommun iordningställt holmarna med fina grillplatser. De har också byggt bryggor så
även rullstolsburna kan komma ut
till det alltmer populära utflyktsmålet vid Vänerns strand.
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 15
Kvarnbergsgruppernas sommaravslutning 2012
Även Ingrid Johansson,
som också tillbringat somrarna vid
Stughem, har givit ut ett omfattande häfte om livet och familjerna i
paradiset Stughem vid Margårdsängen norr om Knappstad.
Lennart Fernqvist
Ingrid simtränar i viken vid Stughem
Uppskattad eftermiddag
med överaskning
Tisdag 29 maj var Romstadscirkeln i Gammelgården för vårterminsavslut. Vi uppvaktade även
Lennart Ferqvist som uppnått en
massa år. Som alltid trevligt, nu
med hembakat bröd och kaffe
Det knackade på dörren och in
kom Sverre och undrade om Lennart var där. Bakom stod styrelsen
för Karlstads Hembygdsförening,
med ordförande Carl-Göran i spetsen. Det blev tal, gåvor överlämnades och vi hurrade. Kaffe och
bröd räckte till alla. Vi var nog
överens om att det var en mycket
trevlig eftermiddag.
Vi fortsätter cirkeln i höst, tack
alla medverkande.
Vid pennan Gun Runed.
Efter ett intensivt arbetsår blev
stadsdelsboken om Kvarnberget
färdig i mars.
Efter ett välbesökt boksläpp i
Kvarnbergsskolan gick försäljningen med boken mycket bra
under våren.
Det kändes då naturligt att avsluta med en träff för de grupper som lagt ned så mycket arbete med att minnas, nedteckna
och leta fram bilder till ännu en
stadsdelsbok.
Träffen gick av stapeln den 4
juni. Vi höll till i den gamla
Kvarnstugan som ligger omgiven av höghus uppe på Muraregatan. Den finns med på bilder
från 1800-talet. Den beboddes
av familjen Johansson ända till
slutet av 1900-talet. I dag ägs
huset av Riksbyggen som använder det för olika aktiviteter.
Som vanligt var det en uppsluppen stämning fylld av nostalgi,
sång och historier.
Inger Blomqvist och Ulla Fredriksson hade på ett utmärkt sätt
bidragit till den lekamliga spisen.
Fortsättning följer, det tyckte vi
alla. Så det är inte en alltför vågad gissning att vi träffas när
dagarna blir kortare.
Text: Gunnar Engstrand
Bild Lennart Fernqvist
Rätt svar från sid. 13.
Fasadhörnen finns i korsningen
Kungsgatan Östra Torggatan
Avsändare:
Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad
Studiecirklar och ledare:
Herrhagen
Kroppkärr/Lorensberg
Kvarnberget
Norrstrand/Sjöstad
Romstad
Sommaro
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2012
Ordförande
V ordförande
Sekreterare
Kassör
Carl-Göran Tollesby
Karl-Axel Hjerdt
Gunnar Johansson
Inger Falk
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist
Kurt Johansson
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Arne Söderberg
Lennart Warolin
054-10 05 30
054-83 04 35
054-18 50 35
054-56 83 06
054-56 83 05
054-83 06 96
054-15 93 15
054-56 84 74
054-52 47 81
070-494 14 15
Strand
Sundsta
Arbetsgrupper
Gammelgården
Arkivgruppen
Bildgruppen
Redaktionen
Suppleanter
Inger Johansson
Berit Watz
054-18 18 59
054-52 40 60
Vår hemsideadress: www.karlstadshembygd.se
Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se
Vi har fått låna ett
gammalt vykort av
Ove Avenfors som
har titeln Karlstad.
Kyrkparaden.
Vi på redaktionen
hoppas det finns någon som vet att berätta mera om denna
händelse i Karlstads
historia.
Skriv eller ring.
Du har våra adresser
och telefonnummer
på den här sidan.
Tack på förhand.
Kurt Johansson
Inger Falk-Andersson
Gunnar Engstrand
Sören Johnsson
Göran Lill
Lennart Fernqvist
Bengt-Olof Lysell
Bengt Mollstedt
Margaretha Börjesson
Per-Åke Fredriksson
054-83 06 96
054-18 41 36
054-56 17 95
054-18 30 53
054-21 80 80
054-56 83 05
054-18 91 56
054-84 51 61
054-21 78 30
054-56 26 11
Kerstin Sundelöf
Birgitta Rosén
Margaretha Widstrand
Miriam Hanning
Kerstin Fröding-Brutus
Hans Erwald
Lennart Fernqvist
Sören Johnsson
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
Lennart Warolin
Lennart Fernqvist
Monica Gustafsson
Ralph Nilsson
Kerstin Sundelöf
Lennart Warolin
054-15 16 40
054-18 85 67
054-82 28 07
054-18 88 30
054-85 00 90
054-15 49 85
054-85 00 90
054-56 83 05
054-18 30 53
054-15 93 15
054-56 84 74
070-494 14 15
054-56 83 05
054-56 68 25
054-15 93 15
054-18 85 67
070-494 14 15
E-post: [email protected]