Transcript Nr 1 2011 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
FEBRUARI 2011
Vintern för 50 år sedan var kall och snörik, då VF-reportern Thure Bergman och fotografen Lennart Fernqvist
besökte Oskar på Örsholmen. Oskar Flôga, som han kallades, bodde i en koja, som han fått överta av grabbarna
på Örsholmens Gård. Han hade sällskap av sin katt, som inte hade något namn, men som han ibland kallade kattfaén. Vi har det varmt och skönt i kojan berättade Oskar, eftersom där fanns en rejäl kamin. Han ville ändå inte
släppa in oss från VF. När bilderna dök upp för en tid sedan, gav jag dem till Johnny Gustafsson, som är uppväxt
på Örsholmen. Han kommer ihåg Oskar mycket väl och blev så glad när han fick bilderna att han skrev en minnesartikel som ni nu kan läsa här i Bladet på sidan 6.
Lennart Fernqvist
SIDA 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Program våren 2011
Kallelse till Årsmöte
Plats: Betlehemskyrkans samlingssal
Tisdagen den 22 mars klockan 18.30
Årsmötesförhandlingar
Lotteri
Olle Andersson presenterar släktforskningskurser
Efter årsmötet bjuds det på kaffe
Per Berggrén berättar om Karlstads historia i ord och bild
Studiebesök
Karlstad CCC
Plats: Tage Erlandergatan 8A
Onsdagen 13 april kl 14.00
Guidad visning av Karlstads nya konferenscentrum
Vårgudstjänst
Söndagen den 22 maj kl.11.00 vårgudstjänst i Acksjöns kapell
Predikan av Margaretha Lothigius
Efter gudstjänsten dricker vi kyrkkaffe i Gammelgården
Vårresa till Vadstena
Tisdagen den 24 maj kl. 07.00 från Norrstrandskyrkan. OBS tiden är exakt 07.00
Bussresa och förmiddagskaffe med ost och skinkfralla
vid Farfarsstugan i Övralid /Heidenstams hemvist/.
2 tim guidning i Klosterkyrkan och Slottet i Vadstena kl.11.00.
Lunch på Lewins kök c:a13.30.
Möjlighet till Cafébesök och shopping innan hemresan.
PRIS ENDAST 450:- PER PERSON.
Anmälan senast 17 maj till Gunnar Johansson 054-18 50 35
eller C-G Tollesby 054-10 05 30.
Teaterresa
Onsdagen 29 juni teaterresa till Västanå Teater
där vi ser ”Gösta Berlings saga”
Närmare information om tider och pris i nästa nummer av Hembygdsbladet
Café Slussvakten
Torsdagen den 3 mars
Erik ”Kolla” Bengtson. På Clarholms tid.
”
” 7 april
Olle Nilsson ”Karlstadshistorik i ord och bild”.
”
” 5 maj
Bildgruppen ”Karlstads historia till rymden”.
Vi startar alltid kl.16.00 och håller på ungefär en till en och en halv timme.
Spara sidan. Nästa nummer i maj.
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 3
Ordföranden har ordet
Nu när den bistra vintern släppt sitt järngrepp får vi kavla upp skjortärmarna för en ny föreningsvår.
Med facit i hand var föregående år intressant och givande. Framför allt har ju utgivningen av stadsdelsböckerna Romstad och Herrhagen varit en riktig succé och storsäljare. Böckerna har varit fin PR för vår
förening, som också genererat många nya medlemmar.
Vad skall vi då hitta på 2011? Redan har vi klart med årsmötet och en vårresa till Vadstena. Studiebesök
på nya CCC och en teaterresa till Västanå Teaters föreställning av Gösta Berlings saga. Kanske kommer
vi också starta kurser i släktforskning och även fortsättning av de populära antikkurserna.
Slussvaktens program fortsätter.
Allt detta kommer vi att informera om i vårt populära hembygdsblad. Hoppas Ni skall tycka om vårt
programutbud och flitigt besöka dem.
VÄL MÖTT PÅ VÅRA MÖTEN!
Carl-Göran Tollesby
Till sist.
Kal och Osborn sitter vid Järntorget och filosoferar
- Du Osborn du vet la att AIK från Stockholm vill köpa Slottsskogen här i Göteborg
- Nä, Kal varför vill dom dä?
- Jo förstår Du - de behöver träna.
Krönika
När jag skriver den här krönikan är det en solig söndag i januari med nära tre minusgrader till skillnad
från alla andra dagar denna vinter som började den 4 november 2010. Vid fågelbordet har vi besök av
sex stjärtmesar som ni vet är min favoritfågel och självklart alla de andra arterna som brukar komma på
besök varje dag. Några andra som också är förtjusta i solrosfrö är fem rådjur som äter direkt från fågelfröautomaten som är i perfekt höjd.
Förändring, som bl a är synonymt med ändring, förvandling, utveckling, omställning är vi människor
inte så förtjusta i men den pågår hela livet. Detta år 2011 kommer att bli ett förändringens år för maken
och mig. Vi har beslutat att sälja vår stuga som vi varit i sedan sommaren1982 och de senaste 11 åren
bott permanent i och flytta in till stan. Åldern tar ut sin rätt och vi orkar inte hålla allt i det skick som vi
skulle vilja. Förhoppningsvis blir det en bra förändring.
Nu till det allra värsta att tala om för er. Katten Ove i Karlstad finns inte mer. Han fick somna in den 17
januari på djursjukhuset efter att vi i månader haft en sådan beslutsångest att vi nästan blivit sjuka själva. Naturligtvis har jag undanhållit för er Oves mörka sidor, han fick en allvarlig beteendestörning, som
visade sig så att han helt oprovocerad bet (högg) folk. Vad jag vet är kattbett det näst farligaste näst
människan och mycket riktigt fick de som han bet uppsöka akutmottagningen på sjukhuset. Vi betalade
tusentals kronor för att han skulle undersökas och det konstaterades att han fysiskt var frisk men beteendet var allvarligt. Vi kunde inte ha det så med barn, barnbarn och vänner som kom på besök och en katt
som det inte gick att lita på.
Han var ju den allra vackraste och roligaste katt man kan tänka sig, så saknaden är enorm. Nu är det ingen som rullar ut toalettpapperet från rullen eller drar ur de elektriska kontakterna till elementen när det
är 17° kallt ute. Nu är det tyst i huset om nätterna. Livet går vidare.
Monica Gustafsson
SIDA 4
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Uppväxtår och praktik i morfars järnaffär vid
Hagatorget
Att få växa upp i ett järnhandelshus gav möjligheter till sysselsättning av alla upptänkliga slag för
mig och mina jämnåriga kamrater
i det stora huset vid Hagatorget,
Centralpalatset idag oftast benämnt Österbergshuset.
Detta hus hade för oss barn en i
högsta grad levande och spännande gårdsmiljö. Hyresgäster och
affärsanställda i huset var över 100
personer fördelade på ca 45 boende och ca 60 anställda som jobbade i Österbergs järnhandel, i apoteket Beckasinen och hos Hagafrisören.
Det kändes, minns jag, som att
man fanns i en jättestor familj där
man kände alla, hade roligt och
hade stor trygghet. Gjorde man sig
illa och det gjorde man ibland
fanns det någon som observerade
och hjälpte. En gång hände det att
gamla magasinskarlen Oskar Persson blev vittne till att jag skadat
mig ganska illa. Gamle Persson
lyfte upp den blodige pojken och
bar upp honom till doktor Erikssons mottagning en trappa upp.
Där synade den snälle husläkaren
skadan, plåstrade om bakhuvudet
och såg till att mamma 2 trappor
upp fick hämta mig.
Bland upptåg som vi hittade på var
att leta saker i husets stora soparkar som ständigt fylldes på från
järnaffären, apoteket och frisören.
Man kan undra hur hälsosamt detta var? Dr Eriksson gav en kommentar till min mamma om detta.
”Det blir friska barn det här som
får umgås i frihet utomhus och
också komma i kontakt med smuts
och lort av olika slag”. Vi startade
också affärsverksamhet från våra
”blockhus”, där vi sålde godis som
vi köpt in från farbror Ivar Arne i
K.Fr. Arnes speceriaffär vid Hagatorget. Kunderna var snälla hyresgäster och dom affärsanställda. Jag
tror vi slutade med denna kommers när vi sålt ett parti mindre
färska praliner som orsakade magsjuka hos några anställda hos morfar.
Annan sysselsättning var att hjälpa
till med avlastning av kastved från
lastbilar som ofta kom med bränsle till husets väldiga värmepannor.
Centralpalatset idag oftast benämnt Österbergshuset
Att fiska var redan då ett av mina
stora intressen och är det fortfarande
Från vedtravarna fanns då härliga
möjligheter att låna byggmaterial
till blockhus för indianlek och för
försvarsnäste i snöbollskrig.
Järnhandeln hade två lastbilschaufförer, Erik Olofsson och
Kjell Johansson och dom blev
man gärna god vän med. Då kunde
man få åka med och lämna eller
hämta gods vid Bussgodscentralen, som låg med infart från Herrgårdsgatan, eller till Centralstationens Godscentral mitt emot Exposititionshuset och också till Karlstads Östra för leveranser till Klarälvsdalen via smalspåriga NKLJbanan.
Sådär vid 10-12 års ålder började
jag hjälpa till med olika sysslor i
järnhandeln. Någon påtryckning
till detta var det inte fråga om utan
nyfikenhet och intresse att få vara
med och hjälpa till. Vad jag minns
var det två mycket olika uppgifter
jag fick jobba med . Den första var
i ”spikboa” som fanns vid butikens gårdssida. Där fick jag paketera trådspik i 100-förpackningar,
ofta dimension 3´´ 19. Arbetsloka-
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 5
len ”spikboa” var som ett nav i
järnhandeln med viktiga funktioner. Där fanns ”tankstationen” för
rödsprit och där var sambandstrafiken som expediterna hade mellan
affär och gårdslager. Där fanns
också butikens enda toalett och ett
tvättställ som efter personalens
flitiga kontakt med div. järnvaror
var minst sagt smutsigt. Detsamma gällde i högsta grad vidhängande handdukar. Ute på gårdslagret fanns också ”packboa” där lagergrabbarna i den ouppvärmda
lokalen packade varor som skulle
levereras ut till bygdernas lanthandlare eller företagare.
Den andra uppgiften jag tidigt
praktiserade var att ibland få sitta
vid skrivbordet mittemot morfar
Robert och kontrollera riktigheten
i leverantörfakturors slutsummor
efter angivna rabattsatser. Det
skedde för hand med hjälp av en
Addo-räknesnurra. Lite triumferande kändes det när man fann fel
ibland som kunde göra slutsumman lägre för järnhandelns gjorda
inköp.
Interiör och bakgård från Österbergs Järnhandel
Så kom tiden när man fick möjlighet att köra ärende och bli springschas, dvs springpojke med 2hjulig packcykel som hade lastbärare framtill. Debuten skedde vid
juletid minns jag och då handlade
det om att packa och köra ut väggalmanackor till stamkunder i stan.
Det var ett tacksamt och kul jobb
som gjorde att man började hitta i
de olika stadsdelarna och lära sig
namn på en mängd företag och
personer.
I många fall kunde det t.o.m rendera en slant som dricks.
Ett annat vanligt uppdrag var att
hämta hem varor från grossisterna
i staden, i allmänhet Geijers eller
Göthlins eller från de andra järnaffärerna som då var Nygren&Åhlin
eller Huzells, båda på Tingvallagatan eller Wallboms på Ö:a Torggatan. Jag hörde tidigt talas om att
det i en järnhandel fanns ca 20
tusen olika detaljer. Ibland saknades förstås något och då fanns det
ett system mellan kollegorna/
konkurrenterna så att man lånade
bristande varor av varandra. Detta
utnyttjades också flitigt och med
springschasen som snabb avhämtare.
Besöken på den gamla innergården hos Nygren & Åhlin vid torget
kan jag fortfarande återkalla i minnet. Det var ju en autentisk 1800talsmiljö som levde kvar.
Så kom tonåren och fortsatt skolgång fram till realexamen 1954.
På sommarloven blev det då att i
semestertider vikariera i diverse
lagersysslor och förstärka ekonomin så att begärliga ting kunde
inhandlas av egna intjänade slantar. På min morfars inrådan, som
också fick stöd av mina föräldrar,
blev mitt beslut att fortsätta studier
inom teknikområdet. Med tanke
på hur tiderna förändrats inom
järnhandelsbranschen blev det säkert för mig ett bra vägval.
Karlstad/ Långnäs den 26 oktober
2010
Karl Axel Hjerdt
SIDA 6
Oskar Flôga
Av Johnny Gustafsson
Några minnen av en speciell man
som en tid hade sin hemvist på
Örsholmen i Karlstad.
Jag fick för en tid sedan en bild av
vår eminente fotograf Lennart
Fernqvist, som visade Oskar utanför sin brädkoja på Örsholmen.
Denna bild väckte en del minnen
från 1950-talet hos mig. Kojan han
bodde i var byggd av grabbarna på
Örsholmens gård i början av 1950talet.
Oskars hela namn var Oskar Valentin Persson. Var han var född
vet jag inte men han var sextio år
när fotot togs en kall januaridag
1961.
Var bodde då Oskar på Örsholmen? Första gången jag träffade
Oskar var hos Skrot-Wille när han
etablerade sig på på Örsholmen.
Oskar bodde då i en gammal buss.
Han skulle tydligen fungera som
någon slags nattvakt och avskräcka från nattliga besök av
ovälkomna kunder.
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Naturligtvis dömt att misslyckas
då Oskar var en väldigt människovänlig person som älskade att umgås med folk.
Oskar var en levnadskonstnär, lite
utstött från samhället men, som
ville klara sig själv. Lite Kalle och
Brollan över honom. Trots sitt öde
hördes aldrig ett ont ord om någon
ifrån honom. Trots att vi grabbar
fick den uppfattningen att han blev
ganska illa behandlad på skroten.
Vad levde han av, vad åt han och
hur fick han sitt levebröd? Sommaren 1956 fick han någon slant
av Wille som han kunde handla
för och vi grabbar bidrog med en
och annan femtioöring när vår kassa tillät. Då var Oskar lycklig. Så
lycklig att en gång när vi efter
stängningsdags besökte honom
satt han utanför sin buss med ett
batteri ölflaskor (merparten urdruckna) och hälsade oss med sitt
”hi hi” detta gör att gôtt dä. Vad
ska man svara på det?
Oskar fiskade mycket i älven,
mest id och braxenpankor som han
kokade och gjorde inläggningar
av. Snacka om nålbrev. Av de
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
pengar han fick ihop inhandlades diverse ändbitar från Bartelssons slakteri på Strömsholm. Då blev det kalas för
Oskar.
På bröstet hade Oskar en tatuering av en barbröstad kvinna
och över den var intatuerat
MIMI.
Han var duktig på att teckna
och använde kol för sitt artisteri. Synd att ingen av oss sparade några alster
På hösten 1956 berättade han
att han inte behövdes mera på
skroten. Då fick han överta kojan på ampöa. Oskar blev överlycklig. En enkel brädkoja med
en brits och en liten vedkamin.
Där bodde Oskar tills han genom kommunens försorg fick
en liten lägenhet på Herrhagen.
Vidare öden om Oskar har jag
ingen aning om men det kanske
kommer.
Ampöa var en liten restholme
av uppslammad sand nedanför
Örsholmens gård, där numera
vägen går ut till södra holmen.
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 7
Slussvaktsträffen den 2
december
Till julmånadens och årets sista
Slussvaktsträff var Arne Söderberg vår gäst och berättare. Rubriken på Arnes föredrag var,
”Silkebroderier i Karlstad under sengustaviansk tid” En dold
kulturskatt.
Den välbesökta träffen, mest damer kunde konstateras, fick höra
en spännande och tidvis dråplig
historia om ett idag ganska okänt
textilt hantverk och konstnärskap.
Med sidenvävning kunde man
åstadkomma vävda konstverk och
också konstverk målade på vävt
siden. Arne visade upp några porträtt gjorda på vävt silke. Ett av
porträtten visade en dam med ett
utseende som frapperade och gjorde intryck av att vara en karikatyr.
Damen var fröken Catharina Elisabeth Wennerstjerna, oftast kallad
Elise. Elise utövade själv konstnärskap och var en särdeles livfull
kvinna i det sena 1700-talets sällskapsliv i Karlstad. Hon var också
mycket förtjust i och näst intill
dyrkade självaste Napoleon Bonaparte. Den franska kulturen var
förstås på modet och franska språket användes flitigt i de fina kretsarna.
Konstnären som förevigat fröken
Pojkminnen från landsvägskanten
För några år sedan skickade Allan
Thörnevik in ett manuskript till en
novelltävling, utlyst av föreningen
Värmlandslitteratur och Värmländska Författarsällskapet. Han
hamnade tyvärr inte på prispallen,
men många uppmuntringar om att
fortsätta skriva blev det.
Allan började då skriva ner sina
minnen och upplevelser från pojktiden i Vitsand, som ligger i dalen
öst i berg och väst i berg nol (norr)
om sjön Fryken.
Där bodde han och hans familj i
Furulund, en stuga intill lands-
Arne Söderberg visar här ett av de gamla silkesbroderierna för, fr.v. Laijla
Antonsson, Kerstin Sundelöf, Berit Watz, Inger Falk och Inger Carlsson
Wennerstjerna var självaste Per
Nordqvist, vän med såna storheter
som Johan Tobias Sergel och Elias
Martin. Per Nordqvist kom till
Karlstad 1799-1800 och var givetvis bekant med fröken Wennerstjerna.
Så till Elise W:s pionjärgärning i
Karlstad ! Hon startade en flickpension i Karlstad för högre undervisning av flickor långt innan
den första flickskolan kom till
stånd på Norra Strandgatan. Wennerstjernska pensionen fanns vid
dåvarande Dikesgatan, ungefär
nuv. Ö:a Torggatan.
Flickpensionen finns fint beskriven i Birgit Turessons bok Wennerstjernas tid, utgiven 1982.
Ur denna bok högläste Arne hur
officeren, författaren och konstnävägskanten. Där hade många intressanta människor vägen förbi
och passade på att stanna till för
en pratstund och få skölja ned
landsvägsdammet med en kopp
kaffe. Det var inte bara bygdens
folk som kom, det var skogsfinnar,
vandringsmän, militärer, s.k. resandefolk, förtennare och många
ren Henrik Liljebjörn på ett mycket utrycksfullt sätt beskriver fröken Elises fysionomi och böjelser.
Liljebjörn, var svåger med självaste
Erik Gustaf Geijer som äktade hans
syster Anna-Lisa. Det Liljebjörnska
hemmet var det fina Odenstad i
Gillberga.
Arnes fängslande berättelse och
stora och breda kunskap om konst,
i detta fall av säregen natur, hans
beskrivning av Karlstad och Karlstadsbor från den sengustavianska
tiden tog vi gäster till oss och
tackade Arne Söderberg och vår
husvärd Stefan Moberg med en
varm applåd.
Vid pennan: Karl Axel Hjerdt
Foto:Lennart Fernqvist
andra med berättelser från de händelserika åren 1930, 1940 och
1950. Från många vänners fotoalbum och Axel Nilssons bildsamling har nu Allan Thörnevik givit
ut en inbunden bok i liggande format. Det blev 160 sidor med
många fina berättelser och bilder.
Lennart Fernqvist bild och text.
SIDA 8
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Boksläppet som blev en jättesuccé
Bilden ovan: Herrhagspojken Jan Henrik Magnusson tas emot av cirkeledaren Kurt Johansson.
Bilden nedan: Ralph Nilsson, Bosse Jonasson, Orvar Grundström och Lennart ”Blejen ”Eriksson.
Så kom då den efterlängtade dagen, Dagen H, som i Herrhagen.
Södra och norra Herrhagscirklarna
hade med tiden slagits ihop till en
enda och deltagarna var fulla av
minnen och entusiasm, som utmynnade i egna berättelser. Kurt
Johansson var ledaren, som oförtröttligt sökte upp gamla Herrhagsbor för att övertala dem att
skriva ner sina minnen. Ralph
Nilsson visade sig vara just den
rätte för att på ett fantastiskt sätt
redigera boken. Det var ett digert
material som Kurt och Ralph lyck-
ades få ordning på. Lennart Fernqvist, vår husfotograf, har även
han lagt ner ett gott arbete på redigeringen av bilder. Så det är
många som dragit sitt strå till
stacken.
Den 23 november var det pressträff i Lilla Marieberg med NWT,
VF, KT och Värmlandsbygden.
Den 27 november var det boksläpp i Herrhagskyrkan. Kl 11
slogs dörrarna upp och in strömmande folk. Det är många, som
bott eller bor på Herrhagen,
”Staden i staden”, så många var
det som ville köpa boken.
Den 28 november, Värmländska
bokmässans andra dag, var boken
till försäljning på museet.
Även där var intresset stort. Kl 14
på söndagen var hela den första
upplagan slutsåld. Nya böcker är
beställda.
Alla som varit inblandade i framställningen av Herrhagsboken får
tacka varandra och glädjas över
det stora intresset boken mött.
Text: Kerstin Sundelöf
Foto: Lennart Fernqvist
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 9
Herrhagsboken
Det var stor efterfrågan av
Herrhagsboken långt innan
boksläppet i november 2010.
Men att det sedan skulle bli en
sådan succé kunde vi inte i vår
vildaste fantasi drömma om.
En månad efter boksläppet har
vi tryckt över 800 böcker och
nästan alla är sålda. Medarbetarna i Herrhagsgruppen vill
passa på att tacka alla, som bidragit till den enorma succén
och er, som köpt boken.
Herrhagsgruppen genom
Kurt Johansson och
Ralph Nilsson.
Ovan:Berit och Gunnar Watz köper bok av Inger Falk. Nedan: Bildutställningen på boksläppet i Herrhagskyrkan. Därunder visar Kerstin Sundelöf boken för
Marianne Werme och Gerd Schönneby vid bokmässan på museet.
SIDA 10
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Herrhagen för en Örsholmsgrabb var Herrhagsskolan med stort H
Våran 6-7 klass med magister Nils Lindberg 1953-1954
För min egen del började det med
en gammal flickcykel med nedsänkt sadel för att jag skulle nå ner
till pedalerna. Jag skulle fylla sju
år under sommaren och jag måste
kunna cykla. Efter många mödor
och omkullkörningar kunde jag
nästan behärska denna i mitt tycke
hemska järnsäng.
Hösten 1946 skulle jag börja i första klass på Herrhagsskolan. Jag
bävade för inträdet i denna gigantiska byggnad.
Första dagen med inskrivningen
var min mamma med. Hon visade
vilken väg jag skulle cykla, sen
fick jag klara av skolvägen själv.
Min klasslärarinna i första och
andra klass var Hanna Gillgren.
En snäll medelålders lärarinna
som jag uppfattade henne. Blandad klass med flickor och pojkar.
De flesta var från närliggande
stadsdelar och hade inte långt hem.
I tredje klass fick jag en ny klasslärare. Nils Lindberg. De som kommer ihåg honom minns kanske att
han var en hårding, men han var
konsekvent, han hade inga favoriter
inom klasserna. Han var en bra
klasslärare, om man jämför med en
del andra som gav örfilar med sluten
näve eller luggade så tårarna kom.
Klassens elever kom från Herrhagen
och ytterområdena i staden. Jag
hade klasskamrater från Färjestad,
Norrstrand, Kroppkärr och Haga.
Jag tyckte ibland att jag hade lång
skolväg men det var ju diskutabelt.
Som mest var vi 34 pojkar i klassen.
Lindberg höll oss i herrans tukt och
förmaning varje dag. Han var inte
bara klasslärare, han var också gymnastiklärare med allt vad det innebär. Vi hade mycket utomhusaktiviteter när vädret så tillät. Ofta på
Skutberget med orientering och
annat. Dit tog vi ju oss naturligtvis
på cykel. Vad annars?
En sak som Lindberg var noga
med var att samtliga i klassen hade
simkunnighet. Ett år, jag tror att
det var i femte klass, kom en ny
kille. Han kunde inte simma. Gissa om klassen tillbringade åtskilliga timmar på badhuset. När vårterminen var slut var hela klassen
simkunnig.
Varje år arrangerades lagkappsimning mellan skolorna i Karlstad
där Herrhagsskolan deltog. Naturligtvis var läroverket där med ett
lag. Jag blev uttagen att simma en
sträcka och med lite skryt så här i
efterhand känns det skönt att Herrhagsskolan tog den tredje inteckningen i pokalen som NWT hade
skänkt. Jublet var stort vad jag
minns och pokalen finns fortfaran-
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 11
de att beskåda i en monter på
Herrhagsskolan.
Sista året ordnade Lindberg en
skolresa till Åre för klassen. De
som inte hade skidor fick låna av
skolan. Tänk! En hel vecka i Åre
till överkomligt pris. Nattåg från
Karlstad med så kallad sovvagn.
Vilket väsen! Med på resan var
även vaktmästaren på skolan.
Lindberg hade gått med stora håven så Idrottsmagasinet bidrog
med en anorak till samtliga och
Banankompaniet skänkte apelsiner
och bananer. En oförglömlig resa
för en Örsholmsgrabb på den tiden
innan chartertrafiken var uppfunnen.
Ovan: Konfirmationen 1954 Nedan: Avslutningsmarchen till kyrkan
Förresten ni som gick på Herrhagsskolan. Kommer ni ihåg
skolavslutningsdagen då samtliga
elever tågade till Domkyrkan?
Vilken skön känsla, en hel sommar ledig med bad och allt annat.
Efter skolan återkom jag tyvärr
inte så ofta till Herrhagen förrän i
lite mera vuxen ålder. Då gällde
det lite frierier men det är en annan historia.
Han som har nostalgiska tankar
heter Johnny Gustafsson och bodde på Örsholmen.
På vilka hus finns de här
fasaderna. Svar på sidan 15.
1
2
3
SIDA 12
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Äntligen fick vi en vit julmarknad vid Gammelgården
Under många år har vädret varit
väldigt dystert under våra julmarknader på Gammelgården. Kommer
ihåg att det 2009 regnade mest
hela tiden under båda dagarna.
Våran gammeltomte tillika ordförande var den första tomte jag sett
vandra omkring på tunet under ett
paraply. Trots detta fick barnen
hjälpa honom att vrida vattnet ur
det dyngblöta skägget. Men lagom
till den senaste julmarknaden så
hände det som vi alla drömt om,
det började snöa och vi fick en vit
julmarknad på Gammelgården. Vi
som sålde stickade vantar, varm
korv och mycket annat fint och
härligt, lyste upp som solar i Karlstads vintermörker. ”Flickorna” i
Gammelgården sålde det mesta av
sina hantverksalster och värvade
nya medlemmar till vår trivsamma
Hembygdsförening.
Anna med sina medarbetare, som
har hand om oss i Mariebergsskogen, hade ordnat en ljusslinga
ända fram till Gammelgården så
att många besökare hittade till oss
på tunet.
Bilder o text Lennart Fernqvist
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 13
ADVENTSGUDSTJÄNST I ACKSJÖNS KAPELL
Söndagen den 4:e advent hölls
vår traditionella adventsgudstjänst med Vikenkyrkan i
Acksjöns kapell.
En vacker småkylig vintersöndag med lätta snöflingor hade
samlat ett nästan fullsatt kapell
där vi fick uppleva en stämningsfull gudstjänst med
Margareta Lohtigius och
medarbetare. Ett ljussmyckat
kapell, kända julpsalmer och
vacker solosång gjorde gudstjänsten minnesvärd.
Efter gudstjänsten serverades
kyrkkaffe i Gammelgården för
ett 35-tal kyrkobesökare.
Carl-Göran Tollesby
Lotteriet
Det var Laijla Antonsson som
vann högsta vinsten, en vacker trasmatta, vid vårt Julmarknadslotteri.
Övriga vinnare var: Karin
Ljungberg, Marianne Jonasson,
Stina Lindberg, Jenny Johannesson, Eira Takman, Tina Gydemo, Monica Wikman, Solveig Granlycke, Anna Tarstedt,
Kerstin Sundelöf, Gun-Britt
Eriksson, Anita Jonnesson och
Tommy Johansson.
SIDA 14
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
Arkivens Dag 2010 blev
succé
Lördagen den 13 november anordnades för första gången Arkivens
Dag i Arkivcentrums depå i Zakrisdal. Den enda annonsen var under Kultur i Karlstad men de båda
stora länstidningarna hade veckan
före haft stora intressanta reportage i sina tidningar. Utställningar
hade anordnats i den stora breda
korridoren. Visningar av både arkivmagasin och klimatrum
genomfördes. Värmlands Släktforskarförening höll till i den Friggebod som är nybyggd längst bort
i korridoren. De övriga som deltog
var Folkrörelsernas arkiv för
Värmland, Karlstads kommunarkiv, Landstingsarkivet och Värmlandsarkiv. Det var till och med
ordnat en servering, något enkel,
men i alla fall.
Redan en bra stund innan vi skulle
öppna strömmade folk ner genom
den ganska mystiska tunnel som
förbinder markplanet med depån
som ligger 36 meter ner i berget.
Undertecknad, som hade hand om
gästboken, fick bråttom att plocka
fram arkivbeständig penna så att
gästerna kunde skriva in sig. Kan
ni tänka att det kom ca 500 personer och enligt den enkät som
genomfördes var de allra flesta
mycket nöjda med arrangemanget.
Det var trevligt att så många av
Sven Wallin beundrar ett gammalt fotoalbum. Undre bilden: Inga Kullgren
visar godbitar ur Landstingsarkivet.
Hembygdsföreningens medlemmar kom på besök. Alltså en succé!
mänhetens visning på olika platser
i kommunen. Kolla annonser som
kommer under våren.
Är ni intresserade av att se hur det
ser ut i berget finns tillfälle i sommar när kommunen anordnar All-
Text Monica Gustafsson
Bild: Lennart Fernqvist
Å R G Å NG 1 8 NU M ME R 1
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 15
Bästa Bladetläsare, hjälp oss identifiera dessa tre bilder. Ring Sören Johnsson
054-183053 mobil 070-5883053 eller Göran Lill 054-218080 mobil 070-6161300
Rätt svar från sid 11
Våra studiecirklar: Klara, Kvarnberget, Sommaro,
Norrstrand–Sjöstad söker berättelser och bilder
1. Hörnet Kungsg. V:a Kanalg.
2. Ö:a Kanalg.2 (Mariedal 8)
3.Centralpalatset. Hagatorget
Kvarnberget: Gunnar Engstrand Tel.054-561795,mobil 070-3356323, Lennart Edberg 054-210610
Klaragruppen: Ingrid Norsell-Magnusson 054-533966, mobil 073-9255985, Thörnevik 054-213126
Norrstrand-Sjöstadsgruppen: Sören Jonsson 054-183053, mobil 070-5883053, Göran Lill 054-218080
mobil 070-6161300
Sommarogruppen: Bengt Olof Lysell 054-845034, 054-189156, mobil 070-6113175, Bengt Mollstedt
054-845161
Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2010
Ordförande
Carl-Göran Tollesby
054-10 05 30
V ordförande
Karl-Axel Hjerdt
054-83 04 35
Sekreterare
Gunnar Johansson adj. 054-18 50 35
Kassör
Inger Falk
054-56 83 06
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist
054-56 83 05
Kurt Johansson
054-83 06 96
Ralph Nilsson
054-15 93 15
Kerstin Sundelöf
054-18 85 67
Arne Söderberg
054-52 47 81
Lennart Warolin
070-4941415
Suppleanter
Gunnar Engstrand
054-56 17 95
Inger Johansson
054-18 18 59
Sverre Nyrén
054-56 84 74
Berit Watz
054-52 40 60
Studiecirklar och ledare:
Herrhagen
Kurt Johansson
054-83 06 96
Klara
Ingrid Magnusson Norsell 054-53 39 66
Kvarnberget
Lennart Edberg
054-21 06 10
Norrstrand
Romstad
Lennart Fernqvist
054-56 83 05
Sommaro
Vill du själv ordna en cirkel kontakta Gunnar Engstrand
Arbetsgrupper
Gammelgården
054-15 16 40
Arkivalier
Kerstin Sundelöf
Kurt Johansson
Margareta Widstrand
Miriam Hanning
054-18 85 67
054-83 06 96
054-18 88 30
054-85 00 90
Bildgruppen
Hans Erwald
Lennart Fernqvist
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
054-85 00 90
054-56 83 05
054-15 93 15
054-56 84 74
Redaktionen
Lennart Fernqvist
Monica Gustafsson
Bernhard Nilsson
Ralph Nilsson
Kerstin Sundelöf
Lennart Warolin
054-56 83 05
054-56 68 25
054-15 44 34
054-15 93 15
054-18 85 67
070-4941415
Vår hemsida har ny adress: www.karlstadshembygd.se
E-post: [email protected]
Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se
Välkommen att besöka vår stora bildsamling med över 6000 gamla bilder
från olika hembygdsföreningar i Värmland. Sök från din dator
OBS ! Glöm inte att bussen till Vadstena avgår 07.00 Prick! Se sid. 2.