Transcript Brev till en vän

Br e v till en vän
Det obönhörliga, det oomtvistliga, det nödvändiga. I
serie rosengården publiceras böcker dedikerade till
det esoteriska sökandet.
Serie rosengården | forlag.hstrom.se/rosengarden
brev
till en vän
Nāgārjuna
Ö ve r s ä t t n i n g s a m t i n l e d n i n g
o c h k om m e n t a re r a v
R o l f J on s s on
r o s e ng år de n
h : s t röm – Te x t & Ku l t u r
Bokförlaget h:ström – Text & Kultur
Serie rosengården | forlag.hstrom.se/rosengarden
© Rolf Jonsson & h:ström – Text & Kultur AB, 2011
omslagsbild · Nāgārjuna, omgiven av nāgas, mytologiska väsen i ormskepnad.
Ett träsnitt hämtat ur det tibeto-kinesiska 1700-talsverket sKu-brNyan S­umbrGya, ”De 300 ikonerna”.
Tryckningen utförd av tryckning.nu | h:ström – Text & Kultur AB, Umeå, 2011.
form et omslag · Johan Hammarström
isbn 978-91-7327-147-9
inneh å l l
Ö ve r s ä t t a re ns f örord · 9 | Not om uttal, diakr itiska
t e c k e n , t r anslitterer ing oc h f örkor tningar · 1 7
Bre v til l en vän
S t ro f 1 – 3
Inledning · 21
S t ro f 4 – 64
B u d d has L äro väg – etiskt le vnad ssätt,
m e d i t a tionsö vningar oc h visdom. Kropp,
t a l o c h tanke. Anhopning av f ör tjänst. · 29
S t ro f 64 – 1 04
S a à s ā r a – det e viga kretsloppet av f ödelse oc h
d ö d . D e s ex sfärer na: gudar, asurer, människor,
d j u r, ge n g ångare oc h pino vär ldsinne vånare. · 15 1
S t ro f 1 0 5 – 1 1 8
Vägen til l nir vana · 233
S t ro f 1 1 9 – 1 2 3
Uppl y sning · 263
Bibliogr afi · 27 3
… måste jag medge att jag inte vet vilken funktion den klassiska filologin skall ha i vår tid om inte den att ha en otidsenlig effekt, det vill
säga verka mot tiden och därigenom förhoppningsvis påverka en kommande tidsålder.
– Friedrich Nietzsche, ur inledningen till Om historiens nytta och skada.
Ö ve r s ä t t a re n s f ö ro rd
För nästan tvåtusen år sedan skrev en av de främsta buddhistiska
läromästarna genom tiderna ett brev till en kung som härskade
över stora delar av södra och mellersta Indien. Brevet skrevs på
sanskrit, det viktigaste av Indiens klassiska språk, och dess innehåll är en kort och koncis handledning i hur en lekman kan och bör
praktisera Buddhas lära. Dess titel är på originalspråket S­uhållekha
(”Brev till en vän”). Brevet är kanske en av de mest lättillgängliga
och pedagogiska beskrivningarna av buddhismens läroväg. Brev
till en vän är för övrigt också det äldsta kända exemplet på brevet
eller episteln som en litterär genre i Indien.
Brevets författare, Nāgārjuna, är ett av de största namnen inom
den buddhistiska traditionen överhuvudtaget,närmare bestämt en av
portalgestalterna inom mahāyāna-buddhismen. Redan från Buddhas läras första tid fanns olika uppfattningar om hur den skulle tolkas och utövas och under de första århundradena av vår tideräkning,
ungefär sjuhundra år efter Buddhas nirvana, växte sig mahāyānariktningen allt starkare. I dag utövas denna form av buddhism i Tibet, Kina, Mongoliet, Korea, Japan och största delen av Vietnam, det
vill säga av en majoritet av världens buddhister. I Sydostasien och på
Sri Lanka dominerar i stället theravāda-traditionen.
9
Nāgārjuna står som författare till några av de mest betydande
och inflytelserika filosofiska verken inom mahāyāna, till exempel Mūlamadhyamakakārikā (”Medelvägens rotverser”), samt till
några hymner riktade till Buddha. Förutom Brev till en vän adresserade han ytterligare en text till samme kung där han bland annat
ger råd angående en stats styrelse, Ratnāvalī (”Juvelkedjan”). Han
ska ha fungerat som rådgivare åt kungen i fråga.
Om Nāgārjunas liv finns många legender och fantasifulla berättelser som modern källkritisk forskning i stort sett frånkänner allt sanningsvärde. Vad som tycks vara ostridigt är att Nāgārjuna levde under
andra århundradet efter Kristus i södra Indien, att han författade de
ovannämnda texterna och att kungen han fungerade som rådgivare
åt tillhörde Sātavāhana-dynastin vilken behärskade stora områden i
södra och mellersta Indien under århundradena kring Kristi födelse.
Han sägs ha fötts under ett arjuna-träd (Terminalia arjuna) och under sin banbrytande uttolkning av Buddhas lära ska han fått hjälp
av mytologiska väsen, kallade nāga, som helt eller delvis uppträder i
ormskepnad. Därav hans namn: nāga + arjuna = Nāgārjuna.
Fastän Nāgārjuna är en av mahāyāna-buddhismens portalfigurer finns i texten inte mycket som bär denna traditions särprägel. I
de allra sista stroferna nämns dock Avalokiteśvara, en av de viktigaste bodhisattverna,1 och Amitābha, ett upplyst väsen, en Buddha som inte är identisk med Śakyamuni (den historiske Buddha).
De här båda gestalterna tillhör otvetydigt mahāyāna-traditionen.
1 En bodhisattva har nått upplysning och skulle kunna uppgå i nirvana,
men har avgivit ett högtidligt löfte om att inte göra så förrän också
alla andra varelser nått dithän.
10
För att rätt förstå innehållet i Brev till en vän bör läsaren känna
till grunddragen i den buddhistiska världsbild som utgör textens
bakgrund: att vara till här i världen är att vara underkastad lidande eller otillfredsställelse (på sanskrit duùkha), ett lidande och en
otillfredsställelse som ingen varelse någonstans och inte i någon
existensform kan undslippa; lidandet är visserligen mer eller mindre kännbart, men ingen varelse undgår det helt.
Varelserna genomlever existenser eller återfödelser utan ände,
under goda eller dåliga omständigheter. Om goda eller dåliga beror på ens handlingar (karma). Detta kan beskrivas som ett för
evigt pågående kretslopp av födelse och död (saàsāra), där varelsernas handlingar är den pådrivande kraften och energin. I universum finns en inneboende etisk lag, kallad dharma. Enligt detta
synsätt finns inget straffande (eller förlåtande) gudaväsen.
I buddhismens universum räknar man vanligen med sex olika existensnivåer eller sfärer (gati), där den för evigt kringvandrande varelsen kan återfödas: bland lyckliga och långlivade gudaväsen, bland
asurer (en äldre och nu detroniserad gudaras) vilka ständigt eftersträvar att tillkämpa sig gudarnas lyckliga liv, som en människa –
detta är de tre gynnsamma existensnivåerna – eller i någon av de tre
ogynnsamma, som ett djur, som en alltid hungrande och törstande
gengångare (preta) eller som en pinovärldsinnevånare. Buddhismen
lär att inte ens de allra lycksaligaste gudaväsendenas liv i sista hand
är något eftersträvansvärt eftersom också deras ljuvliga tillvaro förr
eller senare får ett slut; när deras goda karma har uttömts kan de återfödas var som helst i världssystemet, också i pinovärldarna. Ett enda
mål är värt att spänna alla sina krafter inför – uppnåendet av nirvana.
11
Nirvana kan endast definieras negativt, man kan bara säga vad det
inte är; det sägs vara bortom såväl välbefinnande som olust och plåga;
där upphör återfödelserna, där stannar det eviga kretsloppet av.
Om man har vunnit medvetenhet om att de handlingar man
utför – med kropp, tal och sinne, som buddhisterna uttrycker sig
– är bestämmande för hur ens fortsatta existens(er) ska komma att
gestalta sig kan man inrätta sitt liv därefter och samla på sig den
förtjänst (puëya) och den vetskap/visdom (jñāna) som krävs för att
vinna befrielse. Eftersom gudarna är alltför nöjda med saker och
ting sådana som de är för att göra den ansträngningen och asurer
är alltför upptagna med att försöka erövra gudavärldarna, så är det
i den mänskliga livsformen som porten till nirvana står öppen.
Men man måste känna till vilka handlingssätt som är förtjänstfulla och vilka som inte är det; man måste ha en djuplodande
kunskap i kretsloppets natur, och vetskap om sådana ting har inte
vem som helst. Buddhismen lär att det finns upplysta väsen som
äger direkt insikt i detta och som dessutom lär andra hur befrielse
uppnås. Ett sådant väsen kallas för en Buddha. Vår världsepoks
Buddha (ett verbaladjektiv med betydelsen ”uppvaknad, upplyst ”)
kallas ofta Śakyamuni (śakyaernas vise). Endast hans klans namn,
Gautama, är känt med säkerhet. Den som under hans ledning eller
genom att ha bemästrat hans lära vunnit upplysning kallas arhat
och anses ha gått bortom vidare återfödelse.
Brev till en vän kan betraktas som en grundbok i lekmannabuddhism. Nāgārjuna leder kungen på vägen fram till upplysning genom att visa honom hur han ska samla på sig förtjänst och ut-
12
veckla visdom; han uppmanar till modifiering av beteenden och
betraktelsesätt vilka kan förefalla gynnsamma för en själv, men
som i själva verket är skadliga och så småningom leder en i fördärvet – till olycka redan i detta liv eller till en ogynnsam återfödelse
i en framtida existens.
Vi känner inte närmare till vilken relationen var Nāgārjuna och
kungen emellan, men det var inte ovanligt att kungar vände sig
till respekterade läromästare för att få råd. Var kungen buddhistisk
lekman? Buddha själv räknade två kungar bland sina anhängare,
kung Prasenajit av Kośala och kung Ajātaśatru av Magadha.
Vi kan samtidigt anta att läromästaren verkligen behövde vinna
kungamaktens öra. Då, liksom nu, existerade nämligen flera olika religiösa traditioner sida vid sida i Indien, förutom buddhism
också olika former av hinduism samt en livaktig jainism. I denna
konkurrenssituation var det viktigt att vinna kungen för sig, så att
denne kanaliserade resurser till den tradition man tillhörde och
därmed säkerställde den dess nödvändiga materiella bas.
Jag har valt att dela in texten i fem sektioner:
1) strof 1–3: en inledning där författaren vill fånga adressatens
uppmärksamhet och väcka hans intresse.
2) Strof 4–64: Buddhas lära läggs fram – hur och varför ska man
utöva den? Ett etiskt riktigt levnadssätt beskrivs, meditations­
övningar rekommenderas och betraktelsesätt anbefalles vilka går
bortom det skenbara och i stället accepterar verkligheten sådan
den faktiskt är. Man ska utöva läran med hela sin varelse: handlingar, ord och tankar måste stå i samklang med varandra.
13
3) Strof 65–104: här beskrivs saàsāra, det eviga kretsloppet av
födelse och död, och de sex sfärer eller nivåer det består av – gudarnas, asurernas, människornas, djurens, gengångarnas och pinovärldsinnevånarnas. Syftet är här att hos adressaten framkalla
avsmak inför kretsloppet i dess helhet och väcka en vilja hos denne
att gå bortom allt detta.
4) Strof 105–118: vägen fram emot detta bortom, nirvana, får en
beskrivning.
5) Strof 119–123: vad blir resultatet efter uppnåendet av nirvana,
vad kan den upplyste åstadkomma?
Observera att min indelning av texten i sektioner inte har någon motsvarighet i ursprungstexten.
Sanskritoriginalet till Brev till en vän finns inte bevarat. Vid min
tolkning av texten har jag använt mig av den översättning till tibetanska kallad bShes pa´i sPrings Yig som utfördes under 700-talet
av indiern Sarvajñadeva och tibetanen dPal-brtstegs.
Till äldre indiska litterära verk som vann acceptans och popularitet fogades med tiden kommentartexter, ofta mycket längre än
den text som kommenterades. Dessa innehåller noggranna analyser av texten, såväl innehållsligt som språkligt, vilka ofta är av
avgörande betydelse för att en riktig tolkning av grundtexten ska
kunna göras. En sådan kommentar till Brev till en vän finns, nämligen Mahāmatis Vyaktapadāsuhållekhaöīkā, vilken inte heller den
har bevarats på originalspråket sanskrit. Även här finns dock en
tibetansk översättning tillgänglig.
Detta exemplifierar den utomordentligt stora betydelse som
14
översättningarna till tibetanska (och för övrigt även de till kinesiska) har för vår kunskap om och förståelse av den buddhistiska
sanskritlitteraturen. Eftersom buddhismen dog ut i Indien under
1200- och 1300-talen, och alltså ingen längre där brydde sig om
att vårda och bevara de (givetvis handskrivna) texter som fanns,
eller att framställa nya kopior av en text när den gamla var utsliten,
har originaltexterna på sanskrit i stor utsträckning gått förlorade.
Men lyckligtvis hade översättningar till flera andra asiatiska språk
hunnit bli utförda, i Tibet med början under 700-talet och ännu
mycket tidigare i Kina.
Vi äger inte någon adekvat inhemsk motsvarighet till den rika
psykologiska terminologi som finns inom buddhismen (och för
övrigt inom det indiska tänkandet överhuvudtaget) och därför
tvingas man vid översättning ibland till kompromisser och halvheter. Jag har till exempel översatt den tibetanska textens dran pa
(på sanskrit småti, på pali sati) med ”medvetenhet”, men i begreppet ligger också ”återerinring, att komma tillbaka till sig själv”,
en viktig bibetydelse omöjlig att återge på svenska. På engelska
brukar översättningen ”mindfulness” användas. Det kan här vara
på sin plats att påpeka att detta nu för tiden så populära begrepp
en gång myntades av Thomas William Rhys Davids (1843–1922),
grundaren av Pali Text Society, då han kring förra sekelskiftet
översatte buddhistiska texter från pali, ett annat av Indiens klassiska språk.
Dessutom saknas här i landet nästan helt en översättningstradition av buddhistiska texter – med det lysande undantaget
Rune E. A. Johansson (1918–1981) som översatte Dhammapada
15
(utgiven 1967) och Sutta Nipāta (utgiven 1976) från pali. (Här
ska också nämnas Karl Ferdinand Johansson (1860–1926) som år
1907 lät publicera Indiska sagor, hämtade ur de så kallade jātakaberättelserna om den blivande Buddhas föregående existenser och
vad han då uträttade. Även Gunnar Gällmo har publicerat några
översättningar av Buddhas lärotal från pali.)
Den gamle buddhistiske läromästaren tycks för övrigt än i denna
dag inte sakna meningsfränder. När jag samlade material till den
här inledningen hittade jag ett odaterat klipp ur Dagens Nyheter där poeten Aase Berg intervjuades om sitt författarskap. Som
utgångspunkt för sitt skrivande anger hon: ”Världen är en vidrig
plats. Man är ensam, de man älskar kan dö och man har ingen
trygghet. Det har jag försökt skriva om, eftersom vi lever som om det
inte vore så.” (Min kursivering.)
Detta, förefaller det mig, var även Nāgārjunas utgångspunkt.
Rolf Jonsson
16
Not om u t t a l , d i a k r i t i s k a t e c k e n ,
tr ans l i t t e re r i n g o c h f ö rk o r t n in g a r
Vid överföringen (translittereringen) av ord på sanskrit och p­ali
från den indiska devanāgarī-skriften till vårt eget skriftsystem har
följande diakritiska tecken använts:
ā – långt a-ljud, som i engelskans father
ī – långt i-ljud, som i engelskans fee
ū – långt u-ljud, som i engelskans boo
å – vokaliskt r, uttalat ri eller ru
ÿ – vokaliskt l, uttalat med tungan riktad uppåt mot gommen
à – markerar nasalisering av föregående vokalljud
ù – tonlöst h
ì – ng-ljud, som i sång
ö – ungefär som rt i fort = hastigt
öh – som ö, men med aspirering, dvs. med ”påslaget” h-ljud
ë – ungefär som n i forna
ś – som k i köra
ñ – som s i fors
Vid translittereringen från tibetanska används Turrell Wylies
system. I kommentarerna används förkortningarna skt. och tib.
för sanskrit respektive tibetanska.
17
Bre v t i l l en v ä n
Buddha med allmoseskål i händerna. Detta attribut framhäver hans position
som överhuvud och ledare för de buddhistiska munkorna och nunnorna. Från
Himalaya­-området, odaterad.
St rof 1– 3
Inledning
Brevets adressat är som nämnts i inledningen en indisk kung,
troligen en av den sydindiska Sātavāhana-dynastins härskare.
Lyssnar: i det gamla Indien läste man inte texter tyst för sig själv, de
höglästes.
Āryā: ett okomplicerat versmått inom klassisk indisk diktning.
Sugata: skt. Buddha, ungefär ”den som uppnått sällhet”.
1.
Du äger goda egenskaper och är väl värd det som skänker lycka;
riktigt är att du lyssnar till dessa enkla āryā-strofer jag komponerat för att du ska eftersträva den förtjänst som kan inhämtas från
Sugatas lärotal.
23
Den Goda Läran: skt. saddharma, Buddhas Lära.
2.
Just som de kloka vördar en staty av Sugata tillverkad av trä – ja,
av vilket material den än må vara – så ska du inte förakta dessa
mina enkla verser. De bygger nämligen på den Goda Lärans ord.
25
Den store munin: Buddha. Muni skt., vis man, helig man, asket.
3.
Även om du tänkt igenom och förstått många av den store munins
välljudande ord – är det inte så att midnattsmånens sken gör en
vitkalkad vägg än vitare?
27