Djarfurbladet

Nr 2 2011

Djarfurs styrelse 2011

Ordförande

Karin Andersson, 0709-87 35 28 [email protected]

Kassör

Agnetha Pethrus 0707-90 21 [email protected]

Sekreterare

Julia Svenker

Ledamöter

0739-62 59 20 [email protected] Ewa Dahlgren Lena Jovén 0706 – 200 929 [email protected] Annelie Silvander 0300-14121, 0736-65 75 65 [email protected] Marie Caiman 0703-58 31 18 [email protected]

Tove Borgström 0706 – 12 61 53 [email protected]

Suppleanter

Linnea Adler, Tina Hansen , Kajsa Strömberg, Olivia Pethrus

Medlemsavgifter 2011

96 62 29-7 Typ av medlemsskap Totalt att betala Senior 505 kr Junior (13-18 år) 295 kr Fam. medlem 145 kr Minior (0-12 år) 75 kr

205 kr 90 kr 95 kr 50 kr 45 kr 30 kr

Sponsormedlem 130 kr

- 130 kr

Introduktionsmedlem 315 kr SIF Djarfur

405 kr 100 kr 165 kr 150 kr Betalas till

plusgiro 966229-7

lemskap .

. Ange alltid namn, adress och typ av med 2

96 62 29-7

Redaktören har ordet...

Varsågod, här kommer ett nytt Djarfurblad! Lite senare än väntat, men så är det med ideellt arbete, tyvärr kan man inte alltid prio ritera det framför arbete, familj och annat som händer. Jag tror det är viktigt att alla vi medlemmar i Djarfur och andra föreningar har förståelse för att allt arbete som görs i föreningen hamnar en bit ner på priorite ringslistan när uppgifterna hopar sig. Nog om detta, nu är det högsommar och under bart väder! På Björmannehög har vi fått årets föl, ett litet sto som är en ren Djarfur produkt, hon är ju efter familjen Rosen gren/Ericsons Hergeir och våran Una är stolt mamma. Mer än tre veckor förtidigt föddes hon och vi blev verkligen överraska de när vi en sen kväll hittade henne nyfödd i hagen. Una hade inte visat några tecken på att fölningen var nära förestående, men plötsligt stod det ett litet brunskäckigt stoföl på mycket vingliga ben under hennes mage, så liten är hon. I skrivande stund är hon tre dagar och har fått upp farten på riktigt! Lycka är ett eget föl, det är så oerhört positivt att se ett litet liv utvecklas un der ett år vid stoets sida. Vidare har vi fått två ston dräktiga, Ást väntar föl efter Hrafnfaxi frá Vestra-Geldingaholti och Eldvör är dräktig med Garri frá Reykjavík, så det ska bli små föl hos oss nästa år också! Jag efterlyser som vanligt artiklar till nästa nummer, gärna också bra omslags bilder som är en bristvara i min dator. De skall vara i stående format, med lite luft upptill och i bra upplösning. Kan ni hjälpa mig med detta så blir jag en Djarfurbladet, c/o Josefine Sjöstrand mycket tacksam redaktör! Knapegårdsvägen 1 Björmannehög Fortsatt trevlig sommar! 439 93 Onsala

Josefine

[email protected] Ansvarig utgivare: Karin Andersson Tryckt vid Lindtröms Tryckeri, Växjö 3

Ord från er ordförande

Något sent, men här kommer det... Så var det dags för ett nytt Djarfurblad igen, och därmed dags för mig att skriva några rader i min roll som ordförande. Maj har varit en intensiv månad i vår förening. Två tävlingar har vi genomfört, Djarfur Open 14 maj och en dryg vecka senare, 22 maj, hade vi en uttagning till Lag SM för ungdomar. Två intensiva helger på rad kräver en del av oss som var med, och ibland undrar man vad man håller på med. Men det är ju SÅ fantastiskt roligt! Det är ett otroligt bra gäng som håller i allt som ska till för att det ska bli en tävling - vår tävlingsledare Ulrika Persson som planerar, samordnar, fixar och donar, Mats Adler som pillar med anmälningar, startlistor, domarprotokoll och resultat, Tina Thelfer och Marie Caiman som förbereder och förestår caféet, team Pethrus som fixat fantastisk funktionärsmat två helger i rad för att nämna några, och så inte minst alla övriga funktionärer som är ett måste för att det ska flyta. Det är helt fantastiskt vad vi kan åstadkomma tillsammans - vilken kraft! Fantastiska priser hade vi fått till Djarfur Open - tack alla sponsorer! Som prisutdelare var det inte utan att jag ibland hade velat smyga undan något pris och behålla det själv... Hade sett något ut det. Lag SM uttagningen var det första gången vi arrangerade. Lite annorlunda grenar mot en "vanlig" tävling gör det till en extra utmaning. På uttagningen måste man erbjuda alla grenar som man tävlar i på själva Lag SM. Bl a hade vi stilpass, och som alla känner till har vi ingen passraka på Klevsvik. Men det löste vi genom att hyra en rakbana för travare i Älvsåkers by någon kilometer från Klevsvik. Det gick det med! Förutom passen och ett antal ovalbanegrenar av både vanligare och ovanligare slag så bjöd dagen på trail, terräng, dressyr och flagglopp. Terrängen hade vi lagt på en slinga i riktig skog (till skillnad mot uttagningen på Säve om någon var med där). Den erbjöd olika svårigheter man kan stöta på ute i terrängen, bl a en farlig brummande traktor. Ungdomarna var så duktiga! Det var en otroligt späckad dag med ca 130 starter fördelat på 40 ekipage. Intensivt var det! 4

Nu i juni kommer vi att arrangera en prova-på TREC dag. Det ska också bli kul! Eventuellt blir det ett tillfälle till i augusti om detta faller väl ut och om intresse finns. För min egen del så står det unghästträning på programmet. Dökkvi är tre år i år, och just nu är han "hemma" på Klevsvik för lite träning. Nu har han ju ett visst försprång eftersom han tack vare sin skada är van vid all hantering, att bli ledd, åka transport, lyfta på hovarna osv. Så vi får hitta på lite större utmaningar än så för honom. Det ska bli kul! Nu vill jag bara önska er alla en häääärlig sommar! Glöm nu inte att skicka bilder och korta eller längre texter om allt hästigt som ni tar er för. Det är alltid roligt att läsa om era upptåg och äventyr här i bladet. Ha det gott! //Karin Andersson Djarfurs glada styrelse med några frånvarande. 5

Slutet

Skriver man om sådant här? Hmm.. Jag kanske skall varna känsliga läsare, speciellt min dotter… Jag tänker skriva lite om en inte så trevlig erfarenhet om hur vi tog bort en häst i höstas, syftet är att dela med mig av några uppenbara självklarheter, som lätt försvann för mig.

Av Mats Adler

”Ta bort” förresten, bara ordvalet. Vem har kommit på det??

Nå ja, till berättelsen… Idi från Klevsvik. En oerhört trevlig fux. Fantastisk att hantera (ja jag red ju aldrig honom). Att hämta i hagen var supertrevligt, han bara kom emot en och verkade glad att man kom. Mycket positivt kan skrivas om honom. Men… Något var fel i ryggen. Kanske SI-lederna, kanske i någon annan led. Ingen vet. Efter en lång rad behandlingar, konvalecenser, positiva svar om att nu är han bra och nya hältor, så rekommenderade en veterinär tillslut att nu har vi nog kommit till vägs ände. Hur gör man då i det läget. Beslutet var taget. Linnéa var på Island och fick beskedet på telefon (väldigt pedagogiskt). Resten av familjen ville inget veta. Dags för planeringen. Jag är ju en stor, stark karl och dessutom projektleda re, så det var väl inget. Jag har nån fånig princip, stora starka karlar har väl sådana… Om man nu tar på sig att skaffa djur, så får man ta ansvaret hela vägen. Inte bara de ljusa sidorna. Att åka in till ex Åby och bara lämna in hästen är inte min grej. Jag skulle absolut inte titta snett på den som gör så, men helt en kelt inte min grej. Ja ni vet, stor och stark… Thorsteinn på Dugatorp vet tyvärr hur man gör. Boka med GEOL i Var berg så ordnar det sig. Även jag har ju tyvärr erfarenhet av detta, Moi gick den vägen när vi stog på Dugatorp. Men då höll Thorsteinn i hela plane ringen och jag var bara med på en liten del. Jag fick frågan om jag ville att vi tog även Idi dit och att Thorsteinn stöttade även denna gång, men ja ni vet redan, stor och stark…Bokningen gjordes och jag skulle få besked en tim ma innan bilen kom till Klevsvik. Tyvärr bokade jag detta precis när Ingvar inte kunde vara med. Även andra erbjöd sig att vara med, men, stor och stark var framme igen… 6

Dagen var kommen och jag väntar på telefon. - Nu står jag på gården, var är du??

Inte riktigt det jag var beredd på. Bara att kasta sig in i bilen och gasa! Ingvar som är på väg hemifrån ringer och meddelar att bilen står på gården, och nu är den på väg att köra därifrån!?!? Ingvar får stopp på bilen och jag kommer äntligen fram. Som tur är har Ing var lämnat Idi i boxen så jag slapp springa ut och hämta i hagen. Med andan i halsen kastar jag mig in i stallet och hämtar hästen. Jag inser nu att vi missat plocka av skorna, men det kunde killen från GEOL fixa efteråt... Lite ekonomiska transaktioner, och så är det dags… När det väl var överstökat, skär en klar blixt genom huvudet. - Har jag tagit rätt häst??!! Ja, jo självklart var det det, men all stress och fläng, ingen ID koll, ingen titt i passet, ingenting för att dubbelkolla vad som var på väg att ske… Det var bara en sådan där totalt vansinnig tanke som bara kom flygande. Jag var definitivt INTE stor och stark då, snarare mycket, mycket liten… Bilen har en kran och en container. Ni förstår säkert själva vad de används till. Jag gick därifrån och satte mig i stallet. I stallet var det väldigt tyst. När bilen åkt skulle jag gå och hämta skorna. På väg tillbaka igen ser jag hela grushagen full av hästar som ill-stirrar på mig. De visste vad jag gjort. Ännu mindre blev jag… Jag fick sitta i stallet en stund till innan jag växt till mig så pass att jag kunde köra igen. Ja, då var väl själva historien klar, men varför skriver jag nu detta?? Jag vill rekommendera andra som kommer till vägs ände, att tacka ja till hjälp. Man behöver sina vänner i många lägen, men speciellt i situationer som den na. Man behöver lite tid att gå igenom allt det självklara. Att dubbelkolla allt är bra i allmänhet, men i denna situation, helt avgörande. Lägg ner att vara stor och stark. Ring gärna mig om du vill ha stöd. Jag hoppas verkligen att det tar lång tid innan jag behöver använda dessa lärdomar. En inte lika stor och stark Mats 7

Nytt reklammaterial för Djarfur framtaget

På begäran har vi i styrelsen tagit fram en uppdaterad folder med "reklam" för Djarfur. Om du t ex har verksamhet och vill hjälpa oss att värva nya medlemmar så ska du absolut se till att ha en hög av dessa hemma! Foldern är i A5-format och svartvit, printas ut dubbelsidigt på en A4 och viks på mitten. Vi kommer att lägga ut en pdf-fil på Djarfurs hemsida där den som vill kan hämta hem den för att själv printa ut den, eller så kontaktar du någon av oss i styrelsen om du behöver hjälp med tryck. Det är Eva Lind som hjälpt oss med layouten på foldern, så den är såklart i mycket proffsigt utförande! // Styrelsen

Annonsera i Djarfurbladet

Aktuella priser: Helsida 500 kr, helår 1500 kr Halvsida 250 kr, helår 800 kr Kvartssida 200 kr, helår 500 kr

För banner på hemsidan se www.djarfur.se Kontakta redaktören för mer info!

Utgivningsplan 2011

Nr 3 deadline 15 september, utgivning oktober Nr 4 deadline 10 december utgivning före jul

8

Tävlingar i höst



Djarfur KM

Tävlingens plats + ort

Kungsbacka Klevsviksbanan, Älvsåkersbyväg,

Tävlingsdatum

11 september

Tävlingens arrangör

Djarfur

Arrangörens hemsidesadress

www.djarfur.se

Godkänd SIF-tävling

Ja

Öppen för andra föreningar

Nej

Sista anmälningsdag

20 augusti

Anmälningsavgift/grenavgift

200 kr / 50 kr

Anmälan pg/bg

Pg 96 62 29-7

Tävlingsgrenar

T2 F2 V2 T3 FS1 V5 T7

Anmälan via e-post

[email protected]

Anmälan skickas till

434 96 Kungsbacka Ulrika Persson, Barnamossevägen 20, OBS: Er anmälan till tävlingen innebär också att ni kan bli tillde lade ett funktionärsuppdrag. Har ni redan vid anmälan önskemål om vad ni vill göra som funktionär så maila det i samband med anmälan till [email protected]

. Funktionärsuppdrag finns även dagen innan tävlingen för att ställa i ordning allt på tävlingsplat sen och efter tävlingens slut för att plocka undan. 9

Föl i Djarfurland

Lilla Meyja och mamma Kveikja! Foto av Susanne Törnqvist som också är uppfödare till den lilla pärlan. Meyja är e. Deilir frá Hrappstödum.

Skicka in din fölbild till nästa nummer av Djarfur bladet! Vi vill se många fina fölisar som kan få upp hu möret när nästa nummer dyker upp någon gång i höst rusket! Maila bilden till redaktören!

10

En liten tjej till, Julia från Björmannehög och mamma Una från Stenholmen. Julia är 11 dagar på bilden och pappa är Hergeir frá Thjótanda. Uppfödare är familjen Sjöstrand.

Live like horses

One day we’ll live like horses Free rein from your old iron fences There’s more ways than one To regain your senses Break out the stalls And live like horses…..

Elton John

11

Sagan om Hemill och Linus

–

den ridande polisen

Det var en gång en flicka som hade förälskat sig i små lurviga hästar på en turridning. Flickan, dvs undertecknad, hade sedermera turen att genom vänners vänner, få bli medryt tare till en islandshäst som heter Hemill. Hemill betyder ”broms” på isländska men brom sen på hästen Hemill fungerar ibland väldigt, väldigt dåligt.

Av Anna Kontio

En dag blev jag erbjuden att köpa hästen då ägarinnan skulle börja plugga och inte kunde ha hästen med sig. Jag blev avrådd av ALLA. Hästen var känd i trakten för att ha straffat ut sig som både tävlingshäst, ridskolehäst och tur ridningshäst. Bromsen funkade inte, han kunde inte tölta och han var OMÖJLIG att lasta. Självklart blev hästen min för jag ville ju bara ha en mysig häst att skena runt i skogen med, jag kunde inget om tölt och jag skulle ju inte åka någonstans med honom…och så har han ju de vackraste ögon… Jag började på islandshästridskola och började drömma om att ha min egen häst med mig och träna med honom. Jag fick plats på kurser för bra tränare, men fick tacka nej för att jag inte kunde lasta min häst, jag fick avstå sadelut provningar, långritter m.m bara för att hästen var omöjlig att lasta. Jag fick även avstå en ”polishästträning” med Linus Andler, den ridande polisen från södra Skåne, där han bl a skulle lastträna svårlastade hästar. Precis vad jag behövde men hur f..n skulle jag få dit kreaturet? Jag åkte dit som åskådare och blev imponerad av vad jag såg så klart, och funderade…och funderade…och tog mod till mig och ringde den där Linus och frågade om han kunde komma ut till urskogen där jag bodde då, och hjälpa mig med min häst.Till min stora förvåning och glädje kunde han tänka sig att svänga inom en liten stund när han ändå skulle köra till Småland och hälsa på någon släkting. Dagen kom, Linus kom och hela traktens islandsfolk kom, för att titta på när Linus skulle misslyckas för första gången. Linus började med att miljöträna hästen med diverse presenningar, paraplyer och attiraljer för att bygga förtroende, sen la han presenningen på rampen till hästtransporten och lät hästen gå över. 12

Linus började med att miljöträna hästen med diverse presenningar, paraplyer och attiraljer för att bygga förtroende, sen la han presenningen på rampen till hästtransporten och lät hästen gå över. Efter några timmars arbete, så sprang den omöjlige hästen själv på transporten - med glädje - oavsett vem som bad honom gå på. Linus förklarade att nu kommer han alltid snällt att gå på, ”vi har ett kontrakt på det, hästen och jag” sa han och skrattade.

Från den dagen åkte jag och iväg och tränade med Hemill varje lördagsmor gon och lastade honom ensam. Jag la grimskaftet över manken, gav signalen i grimman och så gick han snällt in och ställde sig medan jag la på bommen och fällde upp lämmen. Katarina, instruktören, som varit med och vinschat in Hemill flertalet gånger med den förra ägaren, applåderade och hurrade varje gång Hemill sprang på transporten efter avslutad träning. Så gick det ett halvår och jag var iväg med Hemill på lördagsträning som vanligt, allt var som vanligt tills vi skulle åka hem. Gjorde allt precis som van ligt, la grimskaftet över manken, gav signalen, hästen gick in honom, för hem måste vi ju. – och kastade sig handlöst ut som om han hade sett ett spöke. Han vägrade att gå på och la sig till slut ner på lämmen och ”spelade död”. Till slut fick vi vinscha ombord På måndag morgon när jag kom till jobbet möttes jag av min chef (som job bat ihop med Linus tidigare) som sa ”Anna, jag har tråkiga nyheter, din idol Linus är död, han dog i lördags”.

Kontraktet mellan Linus och Hemill var således brutet. Det tog låååång tid innan jag kunde lasta Hemill igen och nu måste jag använ da en helt annan metod, med varierande resultat, och jag måste alltid ha hjälp, tyvärr. Snipp, snapp, snut – så var den sanna sagan om Hemill och Linus slut. 13

Hjälp av en jurist?

Jur.kand. Josefine Sjöstrand erbjuder kvalificerad juridisk hjälp med engagemang och kvalitet. Kontakta mig när du funderar över något som har juridiska konsekvenser för dig, så hjälper jag dig att bena ut problematiken. Ska du köpa häst, ha hästar inackorderade eller på an nat vis reglera något i ett kontrakt, kontakta mig så hjälper jag dig att utforma ett kontrakt som håller i längden. Givetvis åtar jag mig upp drag som ditt ombud vid tvister, både i och utanför domstol. Behöver du argumentera med myndigheter hjälper jag dig att formulera skrivel ser med skärpa. Med mig som din jurist har du tillgång till hjälp när du behöver den.

§ JBS Juristbyrå § www.juristjosefinesjostrand.se 0733-793625

Fråga juristen i Djarfurbladet!

Djarfurbladets medlemmar har möjlighet att få sina hästjuridiska frå gor besvarade här i tidningen.

Frågorna kan handla om vad som helst som är hästrelaterat, allt från innehåll i kontrakt till vad man kan göra åt ett misslyckat hästköp. Frågorna besvaras av jur.kand. Josefine Sjöstrand som driver egen juristbyrå i Onsala. Passa på och få svar på det du alltid har undrat! Frågona skickar du till [email protected], skriv fråga till Djar furbladet i ämnesraden. 14

Hööks

HÄSTSPORT

Favoriter till islänningen

Du hittar mer i butiken eller på www.hooks.se

G-BOOTS - THE ORIGINAL

Material, som klarar av hårda stötar/slag och lång, regelbunden belastning. Tvättbara i disk-/tvättmaskin 60º.

Finns i 200 och 240 g.

G BOOTS

998,-

Art.nr 41-610510

CH ISLANDSTRÄNS

Svart, mörkbrun

279,-

Art.nr 41-300357

EE BETT

649,-

Art.nr 41-500425

EKEN CENTER, KÅLLERED TEL: 031-94 02 30 Vard 10-19, Lörd 10-17, Sönd 11-17

www.hooks.se

Favorit i repris

–

långritt runt Ästad! Boka 8-9 oktober

Förra året ordnade Djarfur en ritt under en helg i de fina omgivningarna runt Ästad Gård. Ästad Gård ligger i utkanten av det stora naturreservatet Åkulla Bokskogar utanför Tvååker. I området finns ett stort antal sjöar och naturen runt omkring gården består av ekologiskt odlingslandskap. För mer info se: www.astadgard.se Det blev en väldigt fin helg förra året, med ridning, god mat och trevligt prat med goda hästvänner. Vi tänkte nu göra en liknande ritt, och har bokat helgen 8 9 oktober. Beroende på antal deltagare delar vi gruppen i två, en lite snabba re och en mer långsam. Blir vi inte så många anpassar vi tempot efter det. Max antal deltagare är 20, och det är först till kvarn som gäller. För anmälan, se detaljer nedan. Vi träffas lördag 8 oktober kl 13.00 vid Ästad Gård, och rider ca 3-4 timmar. Därefter checkar vi in i våra stugor, eventuellt badar vi badtunna om intresse finns och därefter äter vi middag ca 19.30 ("Rödvinsdoftande vildsvinsgry ta…"). Söndag 9 oktober startar vi kl 9.00 och rider till ca 12.00

-13.00.Priset för årets ridhelg är 650 kr, som inbetalas till Djarfurs postgirokonto för att bekräfta bokningen. I priset ingår: boende (del i stuga, max 6 personer/stuga), hage för hästen, middag på kvällen och frukost på morgonen. Vill man köpa med sig ett lunchpaket för söndagen, går det bra att köpa till på plats för 95 kr. Det finns också 3 stycken boxar, som kostar 150 kr styck – även här gäller först till kvarn. 16

Anmälan till ridhelgen

Anmälan till mig: [email protected]

senast 16 september, då också 650 kr ska vara inbetalt på Djarfurs postgiro nr 96 62 29-7.Maila mig uppgifter om:Ditt namn + mailadress + telefonnummer Hästens namn + kön + ev särskilda uppgifter Om du är intresserad av badtunna (tillkommande kostnad ca 100 kr) Om du är intresserad av att köpa till lunchpaket för söndagen (95 kr) Om du är intresserad av boxplats (OBS! mycket begränsad möjlighet, endast 3 st, 150 kr) Om du vill tillhöra den snabba eller den långsammare gruppen, ifall vi delar gruppen Har du några frågor är du välkommen att maila mig eller ringa 0706-200 929. Vi hoppas på fint väder och en härlig ridhelg även i år! Lena Jovén Bilderna till vänster och ovan är inte från Ästad utan från en långritt till Svängehalla naturreservat. Foton av Kajsa Strömberg. 17

Sommarbetes-säkra sadeln

Så här över sommaren är det inte alltid lätt att hålla hästen i trim och gräsmagen borta. Här kommer ett litet tips på hur man lätt kan hjälpa sadeln sitta kvar på plats trots en kalaskula som vill putta fram den… Det fungerar också på hästar som trots att sadeln är väl anpassad ändå har problem med att den glider fram på grund av t.ex. en spolformad rygg. Av Susanne Törnqvist Att sadeln bör passa hästen är en

också). Och en sadelgjord med resår

självklarhet

och för den här instruktio nen så behövs ringar baktill på sadeln. Du behöver ett ”vanligt” stigläder och t.ex. en slät lädertygel med pistolhakar(andra spännen/hakar kan fungera modell längre(90 110cm beroende på tjocklek på hästen). En håltång och en bra rejäl sax.

Det du behöver för att sommarbetessäkra sadelgjorden! Foto Susanne Törnqvist

18

Magnus Lindqvist

Hovslagare Utbildad och ansvarsförsäkrad

0706-238955

Kontakta mig för att få din hästs hovar omhändertagna med kompetens, kvalitet och kunskap. Hästens förutsättningar att prestera blir bättre med kor rekt verkning och skoning. Innehar F-skatt-sedel.

Forts från föregående sida

Om du har en sadel som redan har tre sadelgjordsstroppar så kan du hoppa över punkt 1. Om du har en sadel utan ringar/ svanskappehållare så borde det fungera att göra punkt 1 två gånger(det har jag dock inte prövat). Trä stiglädret under sadelns sits, men över bossorna, där brukar finnas en öppen passage antingen över eller under sadelkåporna. Mät ut så att sadel gjorden kommer räcka under ”kulan” på hästens mage och upp till stiglädret på bägge sidor. På den sida stigläderspännet sitter klipper du av i lagom längd, gör en liten spets längst ut så att den blir lätt att trä in i sadelgjordss pännet . Gör sedan hål med lagom mellanrum (ca 1,5-2cm). Fortsättning på nästa uppslag! 19

Ta tyglarna och fäst haken/spännet i ringen på sadeln, om det finns en svanskappehållare, välj den i första hand då den oftast är mer stabil. Mät ut så att tygeln kommer räcka till sadelgjorden för att spänna. Klipp av tygeln, klipp till en spets som på stiglädret och gör hål så långt du känner behövs. Gör samma sak på andra sidan om hästen med andra änden av tygeln. Om tyglarna har ”stoppar” så brukar dom vara lätta att sprätta bort. 20

Nu e det bara att koppla på sadelgjorden! Den bakre sadelgjorden skall INTE spännas hårt. Det som håller fast sadeln är som alltid den vanliga sadelgjorden. Den bakre gjorden är till för att hindra sadeln att glida fram och skall således inte spännas hårt. Den skall bara ”sitta” lite lätt, men inte så löst att den glappar. 21

Fortsättning från föregående uppslag

Den här typen av bakgjord såg jag på en stor turridningsfirma i Danmark där den har använts i ett tiotal år. Det är inte något som skadar hästen -rätt åt spänd. Men man bör givetvis inte använda en sådan gjord för att hålla kvar en illa anpassad sadel då

Det

kan skada hästen! Jag har läst en del diskussioner på internet huruvida denna typ av sadelgjord är rätt eller fel. Åsikterna går isär men ”

smaken är som baken, -delad

”. Bakgjor den har samma effekt som en svanskappa men med den fördelen att den inte drar i svansen vilket ju kan få en del hästar att spänna sig. Jämför man med t.ex. bakre resåren på magdelen på ett exemtäcke så utövar dom samma typ av tryck. Hästarna vänjer sig snabbt vid bakgjorden, exempelhästen på bilder na är en fyraåring som aldrig tidigare haft bakgjord, men däremot haft exem täcke, hon sa ingenting när jag spände den. Exempelhästen agerade bara foto modell, det är inte hennes utprovade sadel och hon behöver egentligen ingen bakgjord. Tack till Madde och hästen Lína som ställde upp vid fotografering!

Långritt till Svängehalla

Foton av Eva Stark och Marie Caiman

22

En vårdag gav vi oss ut på långritt över Onsalalandet till Svängehalla med underba ra ridvägar genom havsnära skog. Med på turen var Tina och Vaena, Emelie med Randver, hennes kompis med Thor, Eva med Dulcifal och Josefine med Una. Ma rie, känd från Djarfurcaféet, mötte upp i vårsolen med kokt korv , kaffe samt nyba kad sockerkaka. Denna tur var helt fantastisk och vi hoppas kunna bjuda in fler Djarfurvänner att rida med oss i Onsala framöver. /red.

23

Mardrömmen upprepar sig

Vissa saker tror man inte ska kunna hända igen. Och det gör de kan ske inte heller – åtminstone inte en själv. När Pia Ålander hörde av sig till mig i början av januari och berättade att Heba var svårt skadad – en skada på sträcksenan på höger bakben och Rebecca hade framför sig. – så virvlade tankarna i huvudet och jag tänkte på alla turerna runt Dökkvi. Jag förstod vad det var Pia Av Karin Andersson

Följande hade hänt: På nyårsdagen hade Pia och dottern Rebecca precis kom mit till sitt hotell i Khao Lak, Thailand. Klockan var närmare åtta på kvällen, lokal tid, när veterinär Lars Kristensen ringde - inte ringde han för att önska gott nytt precis. Lars berättade för Pia att Heba hade en elak skada på ena bakbenet. Öppet in till benet vid sträcksenan. Hon stod på benet och hon åt, men måste ner till Slöinge och sys, för det kunde han inte göra på plats. Heba hade stått i en hage med stora stenar, berg och gott om träd så det var inte helt självklart hur hon skulle komma ut ur hagen. Det var mycket blod på många ställen i hagen så hon hade tydligen gått omkring en del efter hon blivit skadad. En typisk broddspark… eller fastnat i något??? Ner till stallet kom hon i alla fall - Lars gick sonika in i hagen och ledde ner henne över stock och sten. Vid den här tidpunkten var det fortfarande vinter och gott om snö. Pias stall kompisar fick verkligen anstränga sig för att lyckats hitta en bil med krok och någon var snäll och lånade ut sin transport. Pia hade naturligtvis glömt att lämna nyckeln till sin transport. Det lär inte hända igen! Lars hade gett Heba smärtlindring och antibiotika innan hon kördes till Slöin ge. Heba skulle förmodligen behöva sövas för en operation. Väl framme på Slöinge hade det hunnit bli kväll. Veterinär Jenny Bergold konstaterade att Heba förlorat väldigt mycket blod och värdet på de röda blodkroppar var lågt. Heba var i så dålig kondition att hon inte kunde sövas - hon hade för modligen inte vaknat igen. Såret var på höger bak, på skenbenet, ca 15 cm långt. Enligt veterinär Jenny var såret gammalt, äldre än 8 timmar. Det var ett väldigt fult, djupt sår, några centimeter av skenbenet var blottlagt och sträcksenan var nästan helt av. Jen ny gjorde rent såret, klippt rent sårkanterna och sydde ihop. Detta med en 24

dast smärtlindrande och lugnande när Heba stod upp! Såret skulle förmodligen komma att spricka då det var mycket spänt, men varje dag som huden skyddade benet var positivt. Risken för benröta, infek tion i skelettet, är stor när benet är oskyddat. För att förhindra det skulle Heba behöva bredspektra antibiotika intravenöst minst 5 dagar och behöva stanna på Slöinge för vård minst en vecka. Vid det här laget hade Pia förstått att hennes fina häst var mycket allvarligt skadad. Vid första bandagebytet efter två dagar satt stygnen bra och det var sparsamt med sårsekret. Heba var feberfri och förvånande nog ohalt i skritt! Eventuellt skulle Heba få komma hem redan på dag åtta, men såret hade då börjat spricka lite på utsidan, så hon fick stanna ytterligare några dagar. Att det spricker är något man räknar med, men varje dag man får innan det händer är värdefull. På hela tiden hade Heba ingen feber, vilket också är väldigt bra! Om man jämför med Dökkvi så sprack hans sår redan efter några dagar, och han hade feber mer eller mindre konstant i 10 dagar. Den stora skillnaden mellan deras skador är nog årstiden en del att vara glad över – – Dökkvi skadades på sommaren och Heba på vintern. En annan skillnad är att Dökkvi hade ett jack precis vid hasleden, och det hade Heba tack och lov inte. Så mitt i eländet fanns det allt det kunde varit värre! Onsdag 12 januari hämtade Pia och Rebecca hem Heba! Ännu mera snö, och de fick börja med att skotta fram bilen hemma och transporten i stallet. Inget idealiskt väglag att hämta hem en skadad häst... De planerade att vara nere i Slöinge för att vara med om ett bandagebyte innan de åkte hem också på att bunkra upp med förbandsmaterial på Slöinge. – precis som vi gjorde med Dökkvi. Pia dokumenterade noggrant varje steg och ställde 1001 frågor om allt mellan himmel och jord. Dock får man alltid ett Hem gångsråd som ger svar på de flesta frågor man kan tänkas ha! De passade Lördag 15 januari var det dags för första bandagebytet hemma. Jag hade sagt till Pia att hon skulle höra av sig om hon behövde moraliskt stöd, och det nappade hon på. Vi fick av bandaget, och såret såg riktigt fint ut. Heba tyckte inte att det var kul när Rebecca skulle ta stygnen. Benet ryckte upp och ner. Pia lyfte ett framben och då ställde hon sig nästan på bakbenen istället. Phuuu… Vi tog en paus och Pia ringde vet Johanna för att höra om vi kunde få nåt lugnande men hon tyckte bara vi skulle lämna de sista stygnen och ge Heba lugnande vid nästa bandagebyte. Sagt och gjort. Men … Heba var redan irri terad och ville inte låta Rebecca tvätta och bandagera. Så då åkte bremsen fram - inte kul men effektivt. När bandaget skulle på igen så hände det klas 25

siska tveka – kompressen åkte i backen med fel sida ner! Och ingen i reserv. Nåja, vi skakade av den och på’t igen. Heba ville verkligen inte samarbeta, så till slut fick Pia hänga i bremsen, Rebecca hålla upp ett framben, och jag la på de första varven förband. Alla bandagebyten på Dökkvi hade lärt mig att inte – bara göra. Och det fungerade någorlunda. När grunden var lagd tog Rebecca över och avslutade. En dryg timme höll vi nog på innan benet åter var bandagerat - blått och snyggt! Vid nästa tillfälle för bandagebyte fixade Pia och Rebecca allt själva. Som förberedelse fick Heba lugnande, Domocedan. De två sista stygnen måste bort nu. 19:30 fick Heba 2 ml av den blåa gelén och en halvtimma senare började Rebecca klippa upp bandaget. Då var hon inte märkbart påverkad men efter en timma ungefär var Heba rejält trött. Fast inte tillräckligt för att inte känna när Rebecca pillade med stygnen, så då åkte bremsen på igen. När det var dags att bandagera var Heba lååångt borta. Det tar drygt en timma innan sederingen verkat helt, kan vara bra att känna till. När allt var klart ställ de sig Heba och sov i boxen. Inget tecken på att piggna till. Hon andades mycket tungt. Lät nästan som om hon var täppt och hade svårt att andas. Svettades mycket, framför allt i pannan och bakom ganascherna. Först 23:15 var hon alert igen! Pia fortsatte att höra av sig med regelbundna rapporter om läkprogressen. I stort sett gick det som på räls! Såret som såg så styggt ut på de första bilderna läkte helt fantastiskt bra. Veterinär Kristensen var ute en gång och tog bort svallkött och han var imponerad av hur fint det läkte. 26

Eftersom det var vinter och halt ute fick Heba inte gå ut. I stället fick Pia och Rebecca med viss hjälp från stallkompisarna motionera henne i stallgången. 2 x 5 min till en början, och det gjorde hon med största glädje! Nästan en må nad efter olyckan fick de öka upp till 2 x 10 min, och för första gången på 30 dagar fick Heba komma ut en stund. Lycka! Jenny Bergold, som sydde ihop Heba, säger så här om senskador:

Senskador tar ca 2 mån att läka. Vi brukar inte kontrollera läkningen med ultraljud, det är möjligt att andra kliniker/veterinärer gör det men vi har inte sett något behov av det. Om läkningen fortskrider normalt och hästen rör sig på ett normalt sätt finns inget skäl att kontrollera det enligt min åsikt. Sträcksenor (senorna på framsidan) utsetts heller inte för någon större påfrestning på det sätt som böjsenorna görs så det har en viss betydelse till att de läker lättare. Tills sträcksenan kan förmodas vara läkt bör ett stadigt bandage användas när hästen rör sig och det är just för att skydda senan så den inte behöver ta full belastning. Med stadigt bandage menas ett bandage från hoven upp till hasen, behöver inte vara över hasen. An vänd padd och en helst en stum linda, dock ej fleece för det töjer sig för mycket. Använd gärna tidningspapper. Ytterligare ett skäl till att benet ska fortsätta lindas är för att trots att huden nu har läkt, så är huden också skör och man räknar med att den har återfått full hållfasthet efter 6 veckor. Du kan redan nu sluta att bandagera över hasen, från hoven till nedan hasen är tillräck ligt. Det är kotan som kan vara lite svag och behöver stärkas av bandaget.

27

Efter ca en och en halv månad med förbandsmaterial av engångstyp (=dyrt) fick Heba ett nytt bandage. Fortfarande kompress och cellona men sen fick hon Equiline Climatex paddar istället för bomull och gasbinda. Tidningspap per på det och ett Eskadron stallbandage i akryl. Ett steg framåt! Lördag 26 februari passerades en milstolpe!! – Heba fick gå ut efter 8 veckors boxvila! Det var hög tid att få komma ut i sjukhagen. Slippa stå inne och inte se nå gonting. Nu hade hon shettisarna precis bredvid sig i hagen. Dessutom fick Heba gå med som handhäst 30 min tillsammans med Sokki och Hekla :-) Stor lycka för mattarna, och ett stort steg i rätt riktning för Heba som verka de trivas i hagen, speciellt när hon fick besök av söta shettisen Love som kröp in under tråden och höll henne sällskap. Men lite smolk i glädjebägaren, Heba blev väldigt öm i fötterna. Hon verkade t o m glad för att få komma in i boxen där det var mjukt underlag. Snart fick Heba på sig skor och kunde börja motionera lite bättre - promene ra och gå som handhäst. Några veckor senare, i mitten av mars, tyckte Heba dock att hon var frisk och studsade runt som en riktig vildhäst. Bockade, stegrade och dansade omkring av glädje eller längtan efter kompisarna när Pia försökte promenera med hen ne. Att ta med henne som handhäst var inget alternativ längre eftersom hon triggade Sokki som var våryster och risken för race var överhängande. 28

eller brista. Som väl var gick det bra!

Hon fick en lite större hage och resultat blev full rodeo-show med galopp och bocksprång. Gissa om matte fick hjär tat i halsgropen? Tänk om senan inte håller? Bara att kasta sig ut för stupet... Senan höll men inte ärret - det sprack lite men det läker ju ihop igen. Tack och lov haltade hon inte. Allteftersom veckorna passerade blev Heba alltmer ohanterlig. Stegrade, bockade och levde rullan när Pia skulle gå ut med henne. Hon fick rusa av sig i ridhuset några gånger och det fick bära Det är krävande att ha sjuk häst. Man måste lägga så otroligt mycket tid, så man hinner ingenting mer än att jobba och vara i stallet. Tålamodet, orken, lusten – ja allt tryter till slut! För att Pia och Rebecca skulle få en paus fick Heba åka på träningsläger & SPA i Ale. Där hade hon det toppen, och för dem var det underbart att åka till stallet och bara rida sina andra hästar. Efter en veckas semester med skid åkning hämtade de hem Heba igen som hade tränat flitigt och var kanonfin i kroppen och redo att gå vidare. Nu är Heba tillbaka i hagen med de andra stona igen. Pia har så smått börjat tän ka på ridning och träning igen. Med tanke på hur illa det här såg ut i början av året finns bara ett ord att säga: FANTASTISKT!! Tappert jobbat av Pia och Rebecca! 29

Några ord från Pia:

Heba har haft tur i oturen, dels att sträcksenan inte var helt av och dels att såret var mitt på skenbenet och inte i närheten av någon led. Läkprocessen har gått förvånansvärt bra, utan komplikationer. Jag är så tacksam över att mina fantastiska stallkamrater agerade snabbt och proffsigt. Så skönt att veta att de finns när man är långt bort. Alla har varit så goa och brytt sig om Heba under hennes långa boxvila, även mig och Rebec ca då vi tillbringat många, långa timmar i stallet. Veterinär Jenny Bergold på Slöinge har gjort ett exceptionellt bra hantverk. Veterinär Lars Kristensen har varit ett underbart moraliskt stöd då han följt sårläkningen både på plats och per mail. Han har ett otroligt engagemang! Även Karin Andersson har varit till stor hjälp med tips och stöd. Å vad skulle jag gjort utan Rebecca? Hon har varit helt fantastisk under den här tiden. Hon har skött Hebas sår exemplariskt och lagt bra och fina banda ge som varit en förutsättning för god läkprocess. Tack älskade ungen min! Sen får jag ju inte glömma Heba, hon har varit enastående i psyket under alla veckor hon tvingats stå i sin box. Lugn, glad och samarbetsvillig! Nu ser vi framåt med tillförsikt och planerar att komma igång med ridningen i maj.

Ett stort, hjärtligt TACK till alla!! //Pia Ålander

30

Djarfur Open

Av Olivia Pethrus Djarfur´s första tävling i år startade bra då solen tittade fram på morgo nen och man hoppades att det skulle hålla i sig. Men det kanske är en ny tradition de sista åren att det inte blir någon Djarfur Open utan regn för i slutet kom regnet.

Dagen flöt på utan några större insidenter, en häst lämnade banan men på ett annorlunda sätt då den hoppade av banan och struntade i staketet, och även race på ärevarv men det hör väl till. En stor variation av hästar och ryttare fick man se då det var både unga, gam la, rutinerade, orutinerade och hästarna med ett stort urval av färger. Ryttarna kämpade bra och hade ett bra flyt hela dan, till sist började finalerna som var efter lunch. Och även där visade alla ryttare verkligen att de var vär da en plats. På första plats i V5-ungdom vann Ida Adler och Vopni och här är de i ett fartfullt ärevarv. Felicia Pettersson tog hem första plats i T7-ungdom med sin häst Taktur. Alla funktionärer som ställde upp och hjälpte till var jätte duktiga och det är ju de som gör så att tävlingen blir av, bra jobbat. Nästa år får vi hoppas på en lika bra dag med en massa duktiga tävlande, hjälpsamma funktionärer, fast en dag utan regn hade varit underbart. Hoppas vi ses nästa år igen. På följande uppslag ser ni Olivias bilder från Djarfur Open! 31

32

Djarfur open från stugan!

Av Agnetha Pethrus

Nu har jag varit på Djarfur open en gång till, den här gången tittade solen fram från och till, ända till sista timmen, då började regnet strila. Det kunde ju väntat en timme till, men marken var ju törstig så det var ju behövligt. Vi startade ju några dagar tidigare än själva tävlingen, det behövs ju planering, inköp samt tillagande för att få det och funka. Men klockan 6.00 på tävlings dagen åkte vi hemifrån för att vara i stugan och börja med frukost till funk tionärerna som började lika tidigt som oss. Vid lunch blev det chili och funktionärer kom för att äta och sitta o värma sig och naturligtvis prata med varandra. Och på eftermiddagen blev det lite fika återigen, de flesta blev lite frusna och trötta, i stugan var det varmare men trött blev jag i varje fall. Men jag hade en mycket trevlig dag och jag har sett många vackra hästar. Tänk vad mycket man kan se från stugan, tack alla fina gulliga Djarfuriter! 33

Fler Djarfur Open-bilder från familjen Pethrus!

Visst ser det mysigt ut i stugan? Om du också vill äta god mat och ha en trevlig dag med likasinnade kan du kontakta Åsa Adler som är funktionärsansvarig på e-post [email protected]!

34

Radannonser

Här kan du som medlem annonsera gratis! Någon annan klubbmedlem kan behöva det som just du har i dina gömmor så tveka inte att skicka in din radannons till tidningen! Plats finnes i Björmannehögs lösdrift för ung hingstar/valacker, ridhästar i vila samt dräktiga ston /ston med föl. Bra foder, stor fin ligghall, möjlighet att använda boxar vid behov. God om vårdnad och noggrann hovvård. Kontakta Josefi ne, 0733-793625, www.bjormannehog.se

Stall i Djarfurland

Nu fräschar vi upp den gamla Djarfurkartan med stall! Vill ni ha med ert stall på kartan, kontaka Agnetha på mail [email protected] så sammanställer hon en ny karta som kommer att publiceras här i tidningen och på hemsidan. Infor mation som behövs är stallets namn, var det ligger, vad som er bjuds eller om det är ett privatstall samt kontaktuppgifter såsom hemsida, e-post och telefonnummer. Förhoppningsvis publice ras kartan i nästa nummer!

35

På gång

Augusti 20 Kurir ridning, Tjolöholm September 11 Djarfur KM 29 september - 1 okt Internationellt passchampionat, Zachow, Tyskland Oktober 8 9 Långritt med Djarfur, Ästad gård Håll utkik efter information om Alternativ-KM och Höstmöte på www.djarfur.se och på Djarfurs facebooksida!

36