Gullholmens kyrka Johanna Dahl 2010-07-04 A POSTLADAGEN , 2 ÅRG B EREDELSEORD

4När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, 5då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. 6Det står ju i skriften:

Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam

. 7Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror

har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten

, 8

en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot

. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. 9Men ni är

ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk

. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. (1 Petr 2:4-10)

Idag är det apostladagen! Vadå då? Vad angår det oss? Här kommer lite kuriosa för den som tycker sånt är roligt: Fram till 1772 firades den

varje år

den 29 juni. Då var den här dagen en helgdag. Dagen firades till minne av Petrus och Paulus och deras martyrium. Den röda färgen här i kyrkan och på prästen påminner oss om blod. Nu i vår tid har temat vidgats till att inte bara handla om Paulus och Petrus. I den gammaltestamentliga texten från Jesaja kap 6 frågar Gud:

”Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?”

. Och Jesaja svarar:

"Jag, sänd mig!”

. Temat idag handlar alltså om oss. Vi inbjuds att stå i den stora skara som svarar: Sänd mig! Guds folk!? Ett heligt prästerskap? Vad menar Petrus? Har vi svenskar känsla av att vara

ett

folk över huvud taget? Jo, kanske vid fotbolls-VM. Kanske såg ni också kronprinsessans bröllop på TV? Norrmännen är ett folk. Det märker vi åtminstone en gång varje år, 17 maj. Och

Israel

är Guds utvalda folk. Det lär oss Bibeln. För att vara ett folk verkar det behöva finnas något som förenar människorna: fotbollsintresse eller våra kungligheter, eller något annat. Det där vi samlas kring fungerar som ett slags klister som gör att vi håller ihop. Eller som navet i ett cykelhjul som ekrarna är fästade i. ;-) Jaja… men vad spelar det här för roll, kanske ni undrar? Att vi tittade på kronprinsessans bröllop gör ju inte

oss

till

Guds folk

. 1

Gullholmens kyrka Johanna Dahl 2010-07-04 Vi får ta svaret av Paulus i Efesierbrevet.

hörnsten.

Genom honom

ett heligt tempel i Herren; ”

Ni genom honom

har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hålls hela byggnaden ihop och växer upp till fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.”

(Ef 2 :20-22) Jesus är hörnstenen – det allra viktigaste när man bygger. Och apostlarna och profeterna vittnade om Honom. De vittnade med sitt blod. Vi konstaterade i inledningen att vår identitet som folk i Sverige idag inte är så tydlig många gånger. Det kan alltså stämma ganska bra när Petrus skriver: ”

Ni som förut inte var

ett folk

är nu

Guds folk

” (1 Petr 2:10)?

Det är Jesus som gör att

vi

blir ett folk, när vi tror på Honom. Då hör vi hör ihop med varandra genom honom. Han

ger

oss en identitet som människor. Han själv

är

vår gemensamma

identitet

gemenskap med Jesus Kristus. . Vår tro. Vårt hopp. Ett stort paraply vi får stå under nu när det regnar. Att vi har någon sorts relation, någon sorts Men är inte den gemenskap som Bibeln talar om mycket mera djupgående? Den handlar om en yttre samhörighet – att vi blir ett folk, en stor familj. Och ni vet att man brukar säga att blod är tjockare än vatten. Då syftar man på släktskap kan vara viktigt fastän man inte alltid tycker och tänker lika. Nattvardsvinet – Kristi blod – tydliggör också

vårt

släktskap, vår andliga gemenskap. ” martyrdag.

Så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”

Nattvarden tydliggör att vi är ett folk. Kopplingen mellan blodet och gemenskapen är spännande att utforska denna Men i Guds folk finns också en särskild inre gemenskap. Vi är inte förenade med varandra hud mot hud. Utan hjärta mot hjärta. Också på djupet av vår varelse får du och jag finnas i gemenskap med Jesus, med den Treenige Guden själv och med varandra. Vi kan nästan tänka om det som att vi delar blodomlopp. Som vi gjorde med våra mammor, genom navelsträngen, innan vi föddes. Varmt blod strömmar från Gud Faderns hjärta, genom Jesus Kristus, till dig och mig och genom oss till varandra. Din och min uppgift som lärjungar och som kristna är att vara öppna och mottagliga för Gud och öppna och generösa för varandra – så att det varma, friska blodet kan passera genom oss och våra liv. Och vidare till någon annan. Det är något av 2

Gullholmens kyrka Johanna Dahl 2010-07-04 kärnan i det hjärta som profeten Jesaja hade. Herren frågade:

"Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?".

Jesaja svarade:

"Jag, sänd mig!"

Snart kommer vi att fira nattvard med varandra och med vår Herre.

”Kristi blod för dig utgjutet.”

Är det inte så att där blir vår djupaste gemenskap som folk tydlig? Vi är ett stort blodomlopp. Därför förväntar sig Gud att vi inte ska tillsluta våra hjärtan för varandra. Då hindrar vi Guds kärleks blod från att flyta friskt mellan oss. Som åderförkalkningar eller blodproppar. Vi vet nog väl, de flesta av oss att sådana är farliga. De kan vara dödliga om de inte åtgärdas. Och så är det också i den kristna gemenskapen. I alla mänskliga gemenskaper… Låt oss därför ta med in i vår syndabekännelse sammanhang där vi har tillslutit våra hjärtan för varandra. Där det kan finnas förakt för andras styrkor eller svagheter. Att vi vill bestraffa någon annan. Egen stolthet. Egen rädsla. Sammanhang där vi inte vill söka försoning. 3