Transcript Din kärlek är mig nog - S:ta Eugenia katolska församling

Kyndelsmässodagen 2 februari 2014
S:ta Eugenia
Predikan vid pater Dominik Terstrieps sista löften som jesuit
Din kärlek är mig nog
33 dagar efter pojkens omskärelse kom den unga familjen till templet i Jerusalem för att - som
det står i lagen - bära fram barnet till Gud. Enligt judisk tradition och lag fick de offra ett lamm
och en duva. Men fattiga som Josef och Maria behövde bara offra två duvor. De var inte snåla
utan de gav så mycket som de kunde ge åt Gud. Egentligen gav de i detta offer det
värdefullaste de hade: det egna barnet. Man kunde säga: de skänkte Gud i denna
symbolhandling ALLT.
Vid ett dop sker något liknande: föräldrarna överlämnar sitt barn i Guds händer. Och mer än så:
de ber att barnet blir infogat i Kristusgemenskapen; och detta betyder att barnet följer Jesus
Kristus genom livet, genom döden och in i uppståndelsens härlighet. Dopets sakrament präglar
en människa i grunden, om hon vet det eller inte. Den döpte bör under livets gång mer och mer
inse att bejaka och förverkliga att hon eller han är en gåva till Gud. Att den som är döpt tillhör
Gud, helt och hållet. ALLT hon äger och har tillhör Gud.
Vi läser i evangeliet om och om igen hur Jesus kallade enskilda personer och hur de lämnade
allt för att följa Mästaren: fiskarna i båten, tullindrivaren, en ung rik man (som ryggade tillbaka)
och flera andra. Detta "att lämna ALLT" var ett entydigt villkor som lärjungarna inte kunde
missuppfatta. Så kunde också Petrus inleda en fråga med att konstatera: "Vi har ju lämnat ALLT
och följt dig."
Den kristna kallelsen till Jesu efterföljd får sin speciella utformning och konkretisering i
ordenslivet. Inom den allmänna efterföljelse som gäller för alla döpta utgör ordenskallelsen
den speciella efterföljelsen. Den demonstrerar så att säga vad dopet egentligen innebär. Därför
avlägger ordensfolk sina löften offentligt, radikalt och definitivt.
Med offentligt menas inte att det måste ske inför så många gudstjänstdeltagare som här och
nu - vilket förstås är glädjande och ett stöd för p. Dominik. Med offentligt menas att löftena sker
inför vittnen och är en kyrklig akt, ett ställningstagande inför Kyrkans gemenskap och
representanter.
Ni kommer sedan att se hur två medlemmar i församlingen som vittnen och jag som
representant för jesuiternas generalföreståndare undertecknar dokumentet med löftena.
Med radikalt menas att en människa överlämnar sig helt och hållet åt Gud. Utan förbehåll står
man till förfogande för Gud och Kyrkan. Man vill följa Jesus Kristus som är vägen, den väg som
okänd ligger framför oss. Radikaliteten uttrycks i avståndstagande från det som tycks vara
viktigast i världen, nämligen pengar, sex och makt. Löftena talar om motsatsen till detta,
nämligen fattigdom, kyskhet och lydnad. Det är ett högt pris man är villig att betala:
Fattigdomen tolkas som att leva anspråkslöst, utan att förfoga över inkomster, att skänka bort
sin tid som idag tycks vara ännu värdefullare än pengar. Kyskheten innebär att inte ha en älskad
livskamrat, egna barn och en egen familj utan att man, emontionellt och tidsmässigt, är fri för
människor som behöver en. Och lydnaden gör det inte möjligt att bestämma var man ska leva
och vilka uppgifter man ska ta. Av jesuiternas löften förtydligas särskilt lydnadslöftet. Man ska
vara beredd att också ägna sig åt mindre prestigefyllda uppgifter som t.ex. undervisa barn och
ungdomar (t.ex. våra konfirmander som är här!). Dessutom har vi det så kallade "påvelöftet"
vilket innebär att påven kan sända oss jesuiter till vilket missionsområde som helst (t.o.m. till
den extrema missionen i Stockholm!).
Hur man än utformar löftenas ord så innebär de att den, som ställer sig radikalt till Guds
förfogande, ger honom ALLT.
Definitivt, slutgiltigt, så gäller löftena, en gång för all tid. Ja, Dominik, nu är det kört! Du
förpliktar dig utan förbehåll och försäkring, utan Brask-lapp. Är det möjligt, särskilt i vår tid då
präster lämnar sitt ämbete och äktenskap går sönder? Med Guds nåd är det möjligt, trots våra
svagheter. Och alla vi som idag bevittnar p. Dominiks definitiva löften bör stödja honom med
våra böner.
Dagens löftesavläggande är lite ovanligt bland ordnarna. Medan andra ordnar avlägger
tidsbegränsade löften och sedan de s.k. Eviga löftena, avlägger en jesuit redan efter novitiatet
sina löften för alltid, med tillägget att han lovar att inträda i Jesu Sällskap. Det är ett ensidigt
löfte. Jesuitorden förbehåller sig nämligen att pröva personen under flera år - p. Dominik avlade
sina löften för nio år sedan, för mig var väntetiden 14 år - innan ordensledningen definitivt tar
emot jesuiten som fullvärdig medlem. Detta sker alltså idag.
Maria och Josef lämnade Jesusbarnet i Guds händer. De skänkte Gud ALLT.
När p. Dominik Terstriep idag avlägger sina Sista löften skänker han Gud ALLT. Precis som den
helige Ignatius i de Andliga övningarna säger:
Tag, Herre, och mottag
all min frihet, mitt minne,
mitt förstånd och all min vilja,
allt vad jag äger och har.
Du har gett mig det;
till dig, Herre, lämnar jag det åter.
Allt är ditt. Förfoga över det
helt enligt din vilja.
Ge mig din kärlek och din nåd,
den är mig nog.
Klaus Dietz S.J.