Transcript Att låta enbart en fastighets tomtyta vara - Statens va

26 B
Att låta enbart en fastighets tomtyta vara avgörande för brukningsavgiftens storlek för såväl dagvatten fastighet som dagvatten gata har inte ansetts oförenligt med va-lagens fördelningsprinciper.
BH äger fastigheten Ekhammar 4:209 med en areal om 1 456 kvadratmeter,
BA äger fastigheten Ekhammar 4:63 med en areal om 1 476 kvadratmeter och
AP och RP äger fastigheten Korsängen 1:19 med en areal om 922 kvadratmeter. Fastigheterna är bebyggda med villor och ligger inom verksamhetsområdet
för Upplands-Bro kommuns allmänna va-anläggning. Förbindelsepunkt för
bl.a. avledning av dagvatten från fastigheterna har upprättats. Området omfattas av detaljplan.
Upplands-Bro kommun har påförde sökandena brukningsavgift för bl.a. ändamålen avledning av dag- och dränvatten från fastighet inom detaljplan (dagvatten fastighet) samt avledning av dag- och dränvatten från allmänna platser
såsom gator, vägar, torg och parker inom detaljplan (dagvatten gata) med, för
BH sammanlagt 1 092 kr, BA sammanlagt 1 107 kr och AP och RP med sammanlagt 692 kr, allt inklusive mervärdesskatt.
Avgifterna beräknades i enlighet med kommunens va-taxa och utgör 0,60 kr
per kvadratmeter av respektive fastighets tomtyta.
Sökandena väckte talan mot kommunen avseende dagvattenavgiften. De yrkade att Va-nämnden skulle fastställa att avgiftsskyldighet för dagvatten för deras respektive fastighet inte föreligger. För det fall nämnden skulle finna att
avgiftsskyldighet föreligger yrkade de att avgiften skulle sättas ned, BH till 273
kr per år motsvarande 25 procent av taxeenlig avgift, BA till 351 kr per år baserat på en tomtyta om 468 kvadratmeter och AP och RP till 138 kr per år baserat på 20 procent av deras tomtyta.
Kommunen bestred yrkandena.
Sökandena anförde: Den dagvattenavgift som påförts dem som fastighetsägare
strider mot bestämmelsen i 26 § va-lagen om en rättvis och skälig avgiftsfördelning. Fastigheterna har inte något behov av det allmänna va-systemet för
avledning av dagvatten eftersom marken på tomten inte är hårdgjord och dagvattnet från fastigheten tas upp av växtlighet och renas genom jordlagren.
Det är oskäligt att låta endast kommunens fastighetsägare stå för kostnaden för
avledning av dagvatten från allmänna platser. Endast de jordytor som är hårdgjorda med asfalt eller på annat sätt har behov av avledning av dagvatten. Avrinning från ytor som vägar, gångbanor, parkeringsplatser och takytor torde utgöra omkring 80 % av belastningen på va-nätet. Dessa ytor utnyttjas av alla
kommunens invånare och borde därför belasta samtliga invånare i form av en
skatt. Det skulle i följd härav vara rimligt att 20 % av kostnaden för dagvatten-
2
systemet finansieras genom avgift, vilken fördelas mellan de fastighetsägare
som med stor sannolikhet belastar dagvattensystemet.
Det medför en orättvis fördelning av dagvattenavgift att låta fastigheters tomtyta vara avgörande för avgiftens storlek eftersom en större fastighet inte har
större behov och nytta av dagvattenssystemet än en mindre fastighet, såvida
inte fastighetens markyta är hårdgjord. En lämplig beräkningsgrund skulle
istället vara storleken av taket eller taken på de byggnader som finns på fastigheten med tillägg för hårdgjord yta vid garageuppfart eller andra hårdgjorda
ytor. BH och BA tillade att den begränsning av avgiftsunderlaget till 3 000
kvm för en- tvåfamiljsfastigheter och 6 000 kvm för övriga fastigheter som föreskrivs i Upplands-Bros va-taxa medför en orättvis fördelning av tomtyteavgiften dels eftersom den innebär att stora fastigheter gynnas på bekostnad av
mindre fastigheter på ett sätt som inte är motiverat och dels eftersom fastigheter av en storlek som överstiger begränsningen ofta har hårdgjord mark och
därför har ett större behov av avledning av dagvatten än en mindre fastighet
utan hårdgjorda ytor.
Kommunen anförde: I den av kommunfullmäktige antagna va-taxan den 15 december 2004 har införts två nya avgifter, tomtyteavgift (dagvattenavgift) och
mätaravgift. Samtidigt har priset för förbrukat vatten sänkts från 14,84 kr/kbm
till 13,80 kr/kbm och den fasta avgiften höjts från 300 kr till 400 kr. Tomtyteavgiften inom detaljplanlagda områden är 0,60 kr/kvm och år och med 25 %
reduktion för de fastigheter som saknar förbindelsepunkt för dagvatten och
omhändertar eget dagvatten på fastigheten. Utanför detaljplanlagda områden
utgår ingen tomtyteavgift. Mätaravgiften är 0 kr för mätare till och med 2,5
kbm, 1 000 kr för mätare över 2,5 kbm och till och med 10 kbm samt 5 000 kr
för mätare över 10 kbm. Va-taxan har upprättats med förutsättningarna att vatten- och avloppsverksamheten skall till fullo finansieras med avgifter samt att
verksamhetens kostnader skall belasta de abonnenter som kostnaden uppstått
för. Va-taxan är konstruerad med alternativförslag B I enligt Svenskt Vattens
publikation ”basförslag till Va-taxa, publikation P69” som förlaga med den
modifieringen att tomtyteavgiften avser endast dagvatten. Enligt basförslaget
innefattar tomtyteavgiften förutom dagvatten även del i vatten- och spillvattenavgiften. Den valda konstruktionen för uttag av dagvattenavgift är en tydlig
och transparent modell. Det är även den minst kostnadskrävande modellen att
använda. I jämförelse med tidigare gällande va-taxa har den fasta delen av avgiften ökat och den rörliga delen av avgiften minskat. En sådan fördelning innebär en bättre fördelning av kostnaderna då villa- och radhusområden erfordrar drift och underhåll av fler serviser och längre ledningar än flerfamiljshus
och industrier.
Tomtyta som beräkningsgrund har införts för att få en så rättvis fördelning som
möjligt av kostnaderna för omhändertagande av dagvatten. En stor tomt medför
en längre gata/väg vilket ger stora dagvattenmängder som skall omhändertas.
Av tomtyteavgiften hänför sig 75 % till allmän mark såsom gator, vägar och
torg m.m. inom detaljplanlagda områden. Dagvattnet från sådana ytor är mest
nedsmutsat. Från hårdgjorda ytor, gator och vägar, kommer dagvatten utan fördröjning vilket medför krav på en större dimensionering av dagvattenanläggningen för att kunna ta emot de stora flödena. Resterande 25 % av tomtyteav-
3
giften hänförs till de fastigheter som har förbindelsepunkt för dagvatten till vasystemet. Från dessa fastigheter kommer takvatten, dräneringsvatten och vatten
från tomten. Alla fastigheter, oberoende om de har förbindelsepunkt eller inte,
bör bekosta omhändertagandet av dagvattnet såväl från den allmänna marken
som från den egna tomten.
Fastigheterna har förbindelsepunkter för dagvatten och får därmed tomtyteavgiften 0,60 kr/kvm och år, vilket innebär 1 092 kr för Ekhammar 4:209, 1 107
kr för Ekhammar 4:63 och 692 kr för Korsängen 1:19, allt inklusive mervärdesskatt.
Va-nämnden yttrade:
Målet gäller om avgiftsskyldighet i fall som förevarande föreligger för de båda
ändamålen avledning av dagvatten från fastighet och avledning av dagvatten
från allmänna platser och – om så är fallet – beräkningen av avgiftens storlek.
I fråga om avgiftsskyldighet föreligger gör Va-nämnden följande bedömning.
Enligt 9 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (valagen) är ägaren av fastighet inom en sådan anläggnings verksamhetsområde
skyldig att betala avgifter till anläggningens huvudman, om fastigheten behöver anordningar för vatten och avlopp och behovet inte med större fördel kan
tillgodoses på annat sätt. Avgiftsskyldigheten inträder när huvudmannen har
upprättat förbindelsepunkt för fastighetens anslutning och underrättat
fastighetsägaren om detta.
Avgiftsskyldigheten enligt 9 § va-lagen avser fastighetens enskilda utnyttjande
av den allmänna anläggningen. Vid sidan av sådana avgifter har huvudmannen
enligt lagens 10 § rätt att av ägare till fastighet inom detaljplan som är avsedd
för bebyggande ta ut avgift för att vatten från allmänna platser inom planområdet avleds genom anläggningen. Avgiftsskyldigheten är inte beroende av att
någon förbindelsepunkt har upprättats eller att fastigheten har något individuellt behov av denna vattentjänst. Nyttan får i stället sägas ligga i just det förhållandet att avledning görs från gator, torg och allmänna platser inom planområdet. Kostnad för denna avledning skall därför belasta fastigheterna inom
planområdet.
Fastigheterna Ekhammar 4:209 och 4:63 samt Korsängen 1:19 ligger inom detaljplanelagt område och är bebyggda med villor. För sådana fastigheter föreligger regelmässigt ett behov av anordningar för avledning av dagvatten, må
vara att det som sökandena anför främst gäller avledning av takvatten och
andra hårdgjorda ytor. I målet är inte visat att det behovet med större fördel kan
tillgodoses på annat sätt. Kommunen har ostridigt upprättat förbindelsepunkter
för dagvattenavledning för fastigheterna. Det är vidare ostridigt att kommunen
har utfört anordningar för avledning av dagvatten från allmänna platser inom
området. Sökandena kan därför inte undgå avgiftsskyldighet för ändamålen
dagvatten fastighet och dagvatten gata.
4
Vad härefter angår beräkningen av avgiftens storlek gör Va-nämnden följande
bedömning.
Avgiftens storlek har bestämts med stöd av § 11.1 c) i kommunens va-taxa.
Enligt 26 va-lagen skall avgiftsskyldigheten fördelas mellan abonnentfastigheterna efter skälig och rättvis grund. I rättspraxis har fastslagits att detta innebär
att fördelningen i princip skall ske efter den huvudsakliga nytta som varje särskild fastighet har av anläggningen. Fastighetens tomtyta har därvid ansetts utgöra ett rättvisande mått på nyttan av den allmänna anläggningen när det gäller
avledning av dagvatten från fastigheten. I rättspraxis har också godtagits att avgiftsbördan för avvattning av allmänna platser – dagvatten gata – fördelas på de
avgiftsskyldiga fastigheterna i förhållande till tomtytan (jfr Va-nämndens avgörande 1992-03-12, BVa 19 i mål Va 251/90).
På grund av det sagda finner Va-nämnden att uttaget av brukningsavgift enligt
kommunens va-taxa för sökandenas fastigheter inte är oförenligt med principen
om avgiftsfördelning efter skälig och rättvis grund. Det förhållandet att den avgiftsgrundande tomtytan har begränsats för större fastigheter leder inte till någon annan bedömning.
Va-nämnden lämnade sökandenas talan utan bifall.
Beslut:2005-11-18, BVa 63
Mål nr:Va 11/05, 15/05, 22/05
BH överklagade beslutet och yrkade bifall till sin vid Va-nämnden förda talan.
Miljööverdomstolen avslog överklagandet.
Dom: 2006-04-20, Mål nr M 9298-05
BH klagade till Högsta domstolen som inte lämnade prövningstillstånd.