Transcript Arbetslös och sjukskriven - RMS - Rehabiliteringsmedicin Simrishamn

ARBETSLÖS
OCH SJUKSKRIVEN
MAJORITETEN AV DE ARBETSLÖSA LÅNGTIDSSJUKSKRIVNA SOM PÅBÖRJAR
REHABILITERING HAR BLIVIT SJUKSKRIVNA FÖRST EFTER EN LÄNGRE TIDS
ARBETSLÖSHET. DET FINNS SÅLEDES ANLEDNING ATT TRO ATT ARBETSLÖSHETEN I SIG BIDRAGIT TILL DEN PÅGÅENDE SJUKSKRIVNINGEN.
SVANTE LARSSON
Specialistläkare i Rehabiliteringsmedicin, vch RMS Simrishamn.
L
ångtidssjukskrivning i kombination med arbetslöshet innebär ett
dubbelt problem vid rehabilitering. Avsaknaden av en arbetsplats att gå tillbaks till vid förbättring försvårar planering samtidigt som motivationen hos arbetslösa patienten oftast är
sämre. Arbetslösa sjukskrivna är mindre
optimistiska till sin förmåga att klara ett
arbete och upplever större krav på förändring.
De långtidssjukskrivna personer som
remitteras till olika former av rehabiliteringsinsatser via Försäkringskassan har
genomsnittligt för hela landet haft smärtproblem i över 2000 dagar och varit helt
sjukskrivna ca 500 dagar. Tidiga insatser
med behandling, rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter eller arbetstid bedöms kunna återföra över en tredjedel tillbaka till arbete.
34
FÖREBYGGA SJUKSKRIVNING
Vikten av tidig smärtdiagnostik och analys av smärtans orsaker är uppenbar när
man jämför dessa siffror. Vi vet att de som
varit sjukskrivna pga smärtproblem har
mycket svårt att komma tillbaka till arbete och att identifiera dessa ”riskpersoner” redan innan de blivit långtidssjukskrivna är av största vikt.
Lång tids sjukskrivning från ett arbete
leder inte sällan till att den sjukskrivne
blir uppsagd från sitt arbete då man inte
kan erbjuda andra arbetsuppgifter på den
gamla arbetsplatsen. Samtidigt vet vi att
störst chans till andra arbetsuppgifter eller reducerad arbetstid föreligger om någon kan omplaceras och inte behöver gå
via arbetsförmedlingen för att återgå i
arbete.
Då personer med långtidssjukskrivning i
genomsnitt har smärtproblem i nära fem
år innan de blir långtidssjukskrivna har
man stora möjligheter att förhindra kommande sjukskrivning och arbetslöshet
genom tidiga behandlings- eller rehabiliteringsinsatser. Kanske kan deltidsarbete
med kompletterande pension på 25%
rädda situationen för den som börjar bli
lite till åren och har smärtproblem i kombination med ett belastande arbete.
SJUKSKRIVNINGSORSAKER
Andelen arbetslösa bland långtidssjukskrivna i hela landet är cirka 17%. Störst
är den i Skåne med 23% och i Norrland
med 19%. Dominerande sjukskrivningsdiagnoser hos arbetslösa är sjukdomar i
rörelseorganen, 32%. Siffran för samma
diagnoser bland anställda är något högre,
38% (RFVs utredn avd -99) (figur 1).
Psykisk sjukdom är mer än dubbelt så
vanligt hos arbetslösa som hos anställda.
Svensk Rehabilitering 3/2003
andel i %
40
INV. MED
SJD
4%
35
30
SMÄRTA
MISSBRUK
11%
25
20
PSYK.
4%
MISSBRUK
2%
KOMBINATION
SMÄRTA/PSYK
31%
15
10
LOKALISERAD
SMÄRTA
14%
5
MISSBRUK
anställda
PSYKISK
SJUKDOM
SJUKDOM
I RÖRELSEAPPARATEN
SKADA/
FÖRGIFTN.
CIRKULATIONSSJUKDOM
GENERELL
SMÄRTA
18%
arbetslösa
Figur 1. Diagnoser. Anställda respektive arbetslösa långtidssjukskrivna
1998.
28% respektiva 13%. Missbruk är mer än
tre gånger så vanligt bland arbetslösa långtidssjukskrivna, 11% respektive 3 %. De
arbetslösa är också dubbelt så ofta sjukskrivna mer än 28 dagar per år före aktuell långtidssjukskrivningsperiod jämfört
med anställda, 31% respektive 15%.
Indvandrare är överrepresenterade bland
de arbetslösa långtidssjukskrivna och de
är oftare ensamstående.
En intressant grupp är de deltidsarbetslösa där sjukdomar i rörelseapparaten
förekommer hos 27% av de sjukskrivna
medan motsvarande andel för anställda
och heltidsarbetslösa är 18%. Dessa siffror talar för att deltidsarbetslösheten är
en följd av funktionsnedsättningen.
Rörelsehinder i olika former är också det
vanligaste arbetshindret bland de personer med arbetshandikapp som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Totalt i hela
landet är nära 5000 personer med rörelsehinder inskrivna vid AF. Övriga arbetshinder av betydelse är somatiska sjukdomar i övrigt, psykiska sjukdomar, intellektuella arbetshinder och socialmedicinska problem, dvs missbruk i olika former.
De senare grupperna är dock betydligt
mindre representerade inom AF, cirka
Svensk Rehabilitering 3/2003
SMÄRTA
INV. MED
14%
SS>28DGR
ÅRET
INNAN
Figur 2. Diagnosfördelning hos arbetslösa sjukskrivna vid
RMS.
1000 personer i varje grupp, enligt AMS
2003.
OLIKA INSATSER
Försäkringskassans insatser för de arbetslösa skiljer sig i flera avseenden från insatserna för de med anställning. Anställda
erhåller oftare någon form av aktiv åtgärd än arbetslösa (14% respektive 12%).
De får oftare än arbetslösa någon form
av arbetsträning (3% respektive 10%)
medan arbetslösa oftare än anställda blir
föremål för utredning (8% respektive
3%). Utan att man egentligen kan påvisa
någon större medicinskt betingad arbetsoförmåga bland arbetslösa jämfört med
anställda så får arbetslösa långtidssjukskrivna oftare pension eller sjukbidrag.
De är dubbelt så ofta fortfarande sjukskrivna ett år efter aktiv åtgärd och de är
i mindre omfattning helt arbetsföra än de
med anställning.
Av de som av Försäkringskassan remitteras för kompletterande helhetsbedömning, utgör de arbetslösa 38 till 43%. De
dominerande diagnoserna är lokaliserad
eller generaliserad smärta (33%) och
smärta i kombination med psykiska besvär (31%).
HELHETSBEDÖMNING
Till RMS Rehabiliteringsmedicin i Simrishamn remitteras från Försäkringskassorna
i södra Sverige årligen cirka 800 personer för försäkringsmedicinska utredningar.
Genom en helhetsbedömning utförd av
specialistläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och ibland även psykolog,
psykiater och ortoped, kartläggs individens besvär, funktionsnedsättning, rehabiliteringspotential och psykosociala situation. Utredningen resulterar i ett utlåtande där diagnos och arbetsförmåga
beskrivs. Förslag lämnas också på olika
åtgärder som kan öka funktionen och
återställa arbetsförmåga. Det kan vara
kompletterande utredning, behandling
eller rehabiliteringsinsatser, antingen mer
omfattande multidisciplinära rehabiliteringsinsatser eller yrkesinriktade åtgärder.
De som var föremål för utredning vid
RMS under 2002 hade längre smärtduration än riksgenomsnittet vid samtliga
rehabiliteringskliniker i landet. RMS patienterna hade haft smärtproblem i nära
2500 dagar och varit sjukskrivna i cirka
600 dagar. Genomsnittliga siffror för landet som helhet var 2000 resp 500 dagar.
(NRS 2003)
35
ANPASSATARBETE
9%
HEL ARBETSFÖRMÅGA
15%
INGEN
ARBETS
FÖRMÅGA
54%
14%
13%
11%
33%
5%
3%
8%
5%
DELTID
22%
Figur 3. Bedömd arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna arbetslösa efter utredning
vid RMS.
43% av samtliga remitterade var arbetslösa. Diagnoserfördelning hos arbetslösa
sjukskrivna inskrivna vid RMS framgår av
figur 2.
Av de arbetslösa och samtidigt långtidssjukskrivna som utreddes vid RMS våren
2003 bedömdes 54 % helt sakna arbetsförmåga i direkt anslutning till utredningstillfället, 22 % bedömdes klara av deltidsarbete, 9% bedömdes klara av anpassade
arbetsuppgifter på heltid eller deltid och
hela 15% bedömdes ha full arbetsförmåga
i ett vanligen förekommande arbete!
Sjukdomspanoramat bland de arbetslösa
överensstämmer i stort med situationen
för de anställda. Andelen med missbruk
och missbruk i kombination med smärta
är dock större i gruppen arbetslösa. Det
gäller även för smärtproblem i kombination med psykiska besvär (figur 3).
Medicinska och arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser bör planeras parallellt
och delvis pågå samtidigt, varför en uppdelning i praktiken inte är så betydelsefull. All multidisciplinär rehabilitering innefattar båda komponenterna. Uppdelningen är egentligen bara en administrativ konstruktion beroende på olika inblandade myndigheters ansvar. I RMS rekommendationer är dessa insatser uppdelade
just av det skälet.
ÅTGÄRD OCH PROGNOS
För de försäkrade som av RMS föreslagits någon form av rehabilitering förväntades arbetsförmågan öka efter genomförd åtgärd. Över 2/3 delar av de försäk36
KOMPL.
UTREDN.
BEHANDL.
REHAB.
ARB.LIVSINRIKTAD
REHAB.
INGEN
ÅTGÄRD
Figur 4. Rekommenderade åtgärder för långtidssjukskrivna arbetslösa efter utredning vid RMS.
rade bedömdes efter behandling eller
rehabilitering kunna klara av ett arbete
på hel- eller deltid, i ”vanligt” arbete eller anpassade arbetsuppgifter.
20% rekommenderades att efter utredningen få genomgå kompletterande behandling, 25% rekommenderas få delta i
ett medicinskt inriktat rehabiliteringsprogram och ca 28% rekommenderades
arbetslivsinriktad rehabilitering. Tio procent föreslogs kompletterande medicinsk
utredning då diagnos och sjukdomsorsak
var oklar. Endast cirka 6% rekommenderas hel pension.
Av de 46 arbetslösa som var sjukskrivna
bedömdes sammantaget 46% kunna
återgå i någon form av arbete direkt efter utredningen. 66% var arbetslösa innan
de blev sjukskrivna. De arbetslösa hade
en genomsnittlig, sammanhållen sjukskrivningstid på 27 månader med en
spridning från 10 till 58 månader.
Diagnoserna är jämförbara med sjukskrivningsdiagnoserna för de med anställning. Sjukskrivning pga smärta var vanligast ofta i kombination med psykiska
besvär.
Trots dessa långa sjukskrivningstiderna
blev rekommendationerna efter utredningen oftast förslag till olika aktiva rehabiliteringsåtgärder (figur 4).
Den prognostiska bedömningen var att
33% av de som var arbetslösa och sjukskrivna skulle kunna gå tillbaks till arbete
i någon form efter rekommenderad åtgärd, behandling eller mer omfattande
rehabilitering (figur 5).
FRAMTIDA
ARBETE
PENSION
KAN EJ
BEDÖMAS
Figur 5. Bedömd arbetsförmåga
hos långtidssjukskrivna arbetslösa
efter rekommenderade åtgärder
vid RMS.
SLUTSATS
Att så stor andel arbetslösa långtidssjukskrivna bedömdes ha en restarbetsförmåga direkt i anslutning till utredningen
och att ytterligare flera bedömdes arbetsföra efter viss kompletterande behandling eller rehabilitering, talar starkt för att
heltidssjukskrivningen till viss del varit
sammanhängande med tidigare arbetslöshet och inte enbart medicinskt betingad
samt att arbetslösheten också haft stor
betydelse för individens möjlighet att
återgå till arbete.
Arbetslöshet minskar individens egen tro
på möjligheten att återgå i arbete. Arbetslösheten i sig försvårar också arbetsåtergång då individen saknar ett arbete att
återgå till. Arbetsförmedlingen har dessutom en tendens att inte erbjuda arbetslivsinriktade insatser för sjukskrivna arbetslösa.
Bristande samsyn mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassa liksom bromsande regelverk förhindrar adekvata insatser för många av de långtidssjukskrivna
som också är arbetslösa.
Arbetslöshet hos en sjukskriven bör, snarare än motsatsen, betraktas som ett starkt
skäl för aktiva rehabiliteringsinsatser.
En tidig, samlad bedömning av sociala,
psykologiska, arbetsrelaterade och medicinska problem kan identifiera positiva
möjligheter till arbetsåtergång. Tidiga insatser motverkar uppgivenhet och pessimism och förhindrar social isolering och
passivisering.
Svante Larsson
Svensk Rehabilitering 3/2003