Transcript Flodbåtarna ”Flodbåtarna”

”Flodbåtarna”
En liten berättelse om de fyra s.k. ”Flodbåtarna” som ingick i
”Argentina-serien”
serien” inom Johnson Line 1935 - 1971
Sammanställt och skrivet av Sven-Erik
Sven
Nyberg,
Reviderad och uppdaterad i januari 2013.
1
Flodbåtarna inom Argentinaklassen i Rederi AB Nordstjernan
m/s
m/s
m/s
m/s
La Plata 1943
Amazonas 1943
Orinoco 1944
Bio-Bio 1945
Här kommer en liten berättelse om de s.k. ”Flodbåtarna” från 1943 fram till
1970 då det sista fartyget såldes.
Flodbåtarna var en serie om fyra fartyg som ingick i de ArgentinaArgentina klassade
fartygen. Eller som alla brukade säga; A-båtarna.
A båtarna. En riktigt klassisk fartygsserie
inom Rederi AB Nordstjernan men även en form av moderna ”statusikoner” för
den svenska handelsflottan vid den tiden då denna satsning var mycket
omfattande. Dessa fyra fartyg byggdes vid Kockums varv i Malmö till skillnad
från de resterande 17 fartygen i Argentinaserien som byggdes vid Götaverken i
Göteborg.
Fartygen var även klassade som lyxiga passagerarfartyg med en fantastisk
komfort och inredning som fortfarande skulle ha varit lyxigt elegant med dess
ädelträ och designmöbler. Samtliga fartyg såg identiskt lika ut även om mindre
justeringar fanns inom inredningen. Exteriört var det nästan inga skillnader all
alls.
2
Men först lite generellt om ”Argentinaserien”;
”A
Argentinaklassen var en oerhört stor satsning och var i grunden planerad och
kontrakterad att omfatta hela 18 fartyg, men som kom att innefattade 21 fartyg
eftersom 3 minsprängdes och torpederades under andra världskriget och som
omgående ersattes med nybyggda fartyg med samma namn.
namn Ytterligare tre
re
fartyg i serien förliste och brann under årens lopp men kom ej att ersättas.
Samtliga fartyg byggdes på Götaverken utom de fyra Flodbåtarna som byggdes
på Kockums.
Samtliga dessa fartyg bar namn efter Sydamerikanska
Sydamerikanska länder och floder. Alla av
dåtidens 12 länder i Sydamerika fanns representerade. Samt de fyra största
floderna och de två rederinamnen Suecia och Nordstjernan.
”Moderfartyget ”var Argentina som blev en ”formmall” för samtliga dessa
fartyg. Därav namnet ”Argentinaklassen”. Hon var ett mycket modernt fartyg
för sin tid när hon levererades till rederiet 1935. Konstruktion och formgivning
låg före i tiden och detta visades också genom att de kommande fartygen inte
gjordes några större modifieringar
modifieringar och förändringar på fram till det sista i serien
byggdes tretton år senare 1948.
3
Utöver de fyra Flodbåtarna innehöll Argentinaserien dessa 17 fartyg;
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
m/s
Argentina 1935 (Den första Argentina)
Brasil 1935 (Den första Brasil)
Nordstjernan 1935
Uruguay 1935
Colombia 1937
Chile 1937
Peru 1938
Venezuela 1939 (Den första Venezuela)
Ecuador 1940
Argentina 1943
Brasil 1943
Suecia 1944
Venezuela 1945
Panama 1945
Bolivia 1946
Paraguay 1947
Guayana 1948
Argentina samt Brasil och Venezuela minsprängdes och torpederades under
andra världskriget men dessa tre fartyg ersattes snabbt med tre nya fartyg som
fick samma namn. Identiskt byggda från samma ritning. Behovet av tonnage på
Sydamerikalinjerna
rna vid den tiden var mycket stort då handelsutbytet med
Europa ökade dramatiskt.
4
Rederi AB Nordstjernan var en av de allra viktigaste aktörerna och ledande
rederierna med ordinarie linjetrafik på Brazil-La
Brazil Plata, Sydpacific och
Centralamerika vid denna tidpunkt och flera år fram i tiden. Trafiken var ett nav
och en ”kassako” för rederiets utveckling och kommande investeringar.
Affärssatsningar som skulle göra det möjligt att på nytt storsatsa och generera
en ny storslagen modern fartygsserie i ”Seattleklassen”
”Sea
från 1947 - 1952. Denna
var avsedd att ersätta ”Axel Johnsonserien” från 1925 på Nordpacificlinjen.
Noterbart är att den första Argentina minsprängdes och sjönk i Juli 1942 och i
Augusti samma år, alltså månaden efter sjösattes ett nytt fartyg
fartyg som döptes till
Argentina. Identiskt med det forna. Detta fartyg var egentligen byggd som
Suecia. Venezuela torpederades på atlanten av en tysk ubåt i april 1941 och
”nya” Venezuela sjösattes och döptes i juni 1945.
Brasil minsprängdes i januari 1943 och ett nytt fartyg sjösattes och döptes
månaden efteråt till Brasil. Dessa nya fartyg var identiska med de som försvann.
Eftersom huvudländerna för linjen var Argentina och Brasilien skulle dessa
prioriteras bland fartygsnamnen. Därav anledningen till att de omedelbart
ersattes. Det var också anledningen till att de tre sista fartygen, Bolivia och
Paraguay prioriterades ner då de inte hade någon kust och Guayana hade
normalt Johnsonlinjen ingen reguljär trafik på. Det fanns alltså en tydlig tanke
bakom allt.. En naturlig förklaring till varför det blev så.
Vid denna tid levde Götaverken och Kockums i princip på att bygga
”Johnsonfartyg”. Götaverken byggde 17 fartyg på 13 år och Kockums byggde de
fyra Flodbåtarna och även 6 av de 8 Seattlefartygen fram till 1952.
1952. Kockums
byggde alltså 10 fartyg åt Nordstjernan mellan 1943 till 1952. 10 fartyg på 9 år.
Nordstjernan tog alltså leverans av 29 nybyggda fartyg på 17 år. En ofattbar
stor satsning eftersom man också måste ta i beaktande att en del av denna tid
var mitt
itt i ett brinnande krig och svårt med tillgänglig och kompetent arbetskraft
eftersom de flesta var inkallade. Dessutom var det heller inte så lätt att få fram
allt byggnationsmaterial som behövdes för att slutföra alla byggnationerna. Det
är också en av anledningarna
nledningarna till varför det tog extra lång tid för en del av
fartyget mellan sjösättning och leverans. Tillsammans var dessa satsningar
häpnadsväckande stora även vid denna tid. Detta var en mäktig epok inom
rederiet. Nordstjernan hade vid denna tid verkligen
verkligen momentum och var en
stark maktfaktor inom svensk sjöfart och rederinäring. Mycket tack vare gamle
Generalkonsul Axel Ax:son Johnsons fingertoppskänsla och affärssinne. Han var
en stor entreprenör för sin tid och sin generation.
5
Argentinaserien byggdes
es mellan åren 1935 fram till 1948 då det sista fartyget i
serien som levererades var m/s Guayana.
Guayana Alla fartygen var på drygt 7,000 tdw.
Samtliga fartyg var passagerarcertifierade för max 30 atlantpassagerare. Till
skillnad från den tidigare Axel Johnson-serien
Johnson erien från 1925 hade dessa fartyg inga
3´e klass passagerare. Bara förstaklass-passagerare.
förstaklass
De flesta av fartygen hade
en besättning mellan 43 – 47 personer. Befäl och passagerare bodde
midskepps, intendenturpersonalen samt några juniorbefäl i aktern under
poppen och maskin- och däckspersonal under backen. Maskinkillarna på
babord och däckskillarna på styrbord. Så var det i de flesta av A-båtarna
A båtarna med
några få undantag.
Noterbart är också att det första fartyget i Seattleklassen (Seattle) levererades
ett år före den sista A-båten
båten Guayana. Det andra fartyget i Seattleklassen
(Golden Gate) levererades 1 månad före Guayana. Anledningen till detta vara
att de sistnämnda A-båtarna
båtarna skulle varit slutlevererade 1945 från Götaverken
men blev försenade p.g.a. kriget samt
samt att tre extra fartyg byggdes som ersättare
till de tre som försvann under kriget.
Fem av de 21 A-båtarna
båtarna var kvar till 1971, dessa var i tur och ordning Guayana,
Panama, Brasil, Bolivia och till sist Paraguay, som vid denna tid hade tjänstgjort
som elevfartyg
evfartyg under de senaste 8-10
8
åren. Hon såldes i december 1971.
Paraguay och Guayana var också de två yngsta i serien, byggda 1947 resp. 1948.
De av A-båtarna
båtarna som gick under och förliste under fredstid var Colombia som
1954 gick på grund i hårt väder vid
vid Skags Udde i Bottenhavet. Fartyget gick inte
att rädda utan blev till vrak och såldes till skrot och upphuggning. Befälhavare
Herrström dog vid räddningsarbetet. Ecuador gick 1956 på en sandbank utanför
Holland i hårt väder och trots många räddningsförsök
räddningsförsök gick varken fartyg eller
last att rädda och senare bröt vinterstormarna fartyget mitt itu. Fartyget sjönk
så småningom. La Plata fick brand i maskin utanför Brasiliens kust 1957 och
skrotades strax efteråt.
A-båtarna
båtarna var byggda och utrustade med fantastiskt
fantastiskt vackra och påkostade
salongsinredningar och passagerarhytter. Salongsinredningen var av vackert
träslag av äkta ädelträ. Fartygen tog upp till 24 passagerare och de flesta
passagerarhytter var lyxiga dubbelhytter. På den tiden var dessa fartyg mycket
lyxiga och påkostade för passagerarna och representation.
I samband med Colombias grundstötning 1954 och följande brand som bröt ut
vid skrotningen på grundet, fanns en uppgift att salongsinredningen var värd ca
6
2,5 mkr, hela fartyget kostade cirka 5 mkr. Då kan alla förstå vilken fantastisk
påkostad inredning dessa fartyg hade.
Röksalong i m/s Chile
Fotografier från H.Neréns samling
m/s Nordstjernan och m/s Uruguay var de av A-båtarna
A
som tjänade
Johnsonlinjen längst, båda var under Johnsonflagg från 1935 fram till 1968.
Alltså 33 år. Peru blev 32 år i Nordstjernans tjänst. Efter det att Argentina och
7
Brasil minsprängdes blev sedermera
sedermera Nordstjernan och Uruguay de äldsta av A
Abåtarna. Det av fartyg som ”levde” kortast tid var den första Venezuela. Hon
levererades 1939 och torpederades våren 1941. Hon blev bara 2 år. 49
personer följde med henne i djupet. Sedan uppstod hon som nybyggd 4 år
senare identisk och med samma namn. En tragisk och smått skruvad historia
där verkligheten övergår dikten.
Guayana var till sist den sista av A-båtarna
A båtarna som lämnade Göteborg för gott i juli
1972 som Golden Crown efter att ha legat upplagd sedan Stena Line
Line köpte
henne i april 1971. Hon slutade sina dagar i Kaohsiung på Taiwan 1977, 29 år
gammal. Bolivia höggs upp i Indien februari 1979, hon blev 33 år gammal . Det
fartyg av ”A-båtarna”
båtarna” som överlevde alla var märkligt nog Argentina som höggs
upp i Savona i augusti 1979 som en 37 år gammal dam och stolt in i det sista.
Den yngsta A-båten
båten blev alltså 2 år och den äldsta 37 år. Argentinaklassens
epok gick alltså i graven efter 44 år.
Historien om Johnsonlinjens ”A-båtar”
”A båtar” är alltså en mycket fascinerande histo
historia
som verkligen fängslar alla sjöfartsintresserade oavsett ”rederifärg”.
Fartygsserien och dess öde är dessutom en av svenska handelsflottans mest
intressanta historier.
8
Bilder från m/s Ecuadors förlisning 1956. Bilder från H.Neréns samling.
9
Flodbåtarna
De fyra Flodbåtarna var alltså en egen serie inom A-båtarna
A båtarna som byggdes på
Kockums i Malmö med början 1942 fram till 1945. Alla byggdes utifrån
”Argentina-mallen”
mallen” från Götaverken. Fartygen hade namn efter de fyra största
floderna från fyra
yra Sydamerikanska länder. Alla fyra fartygen var på drygt 7.800
tdw. Dessa fartyg tog normalt 22 förstaklass passagerare även om de hade
certifikat för 30 med tanke på extra barnsängar. Fartygen hade en besättning
på 44 personer.
De fyra fartygen var La Plata och Amazonas som levererades 1943.
Orinoco levererades i mars 1944 och Bio-Bio i november 1945.
De tre första fartygen levererades med de svenska neutralitetsfärgerna, men
bara La Plata kom att gå i lejdtrafik en kort period innan krigsslutet 1945. De
andra låg upplagda i Stockholm och Malmö fram tills de togs i drift efter
krigsslutet 1945 då de sattes in på sina reguljära Sydamerikalinjer.
Här följer en kort resumé om vad som hände dessa fartyg och dess öde i livet
fram till skrotning och upphuggning.
upphuggn
La Plata
Bilder från m/s La Plata i Göteborg. Bilder från H.Neréns samling
10
La Plata sjösattes och döptes i juli 1942. Hon fick sitt namn efter den
Argentinska floden Rio de La Plata.
I mars månad 1943 var fartyget leveransklart men provturen fick ställas in på
grund av de krigsförhållanden som då rådde. Provturen gjordes istället under
fartygets gång till Stockholm i maj månad -43
43 då fartyget officiellt levererades
till Nordstjernan. Fartyget
artyget var vid leveransen målad med neutralitetsfärgerna.
Fartyget lades upp i Stockholm och låg upplagd till hösten 1944 då det sattes in
för lejdtrafik fram tills krigsslutet 1945. Fartyget sattes i trafik på sin planerade
La Platalinjen under sommaren 1945.
La Platas förste befälhavare var R.Nyberg och maskinchef T.G.Norstedt.
La Plata kom att få ett mycket dramatiskt liv och slutade så småningom som
vrak vid den brasilianska kusten. I juli 1957 utbröt en stor brand i
maskinrummet som spred sig i fartyget
fartyget varvid besättning och passagerare fick
gå i livbåtarna. Fartyget hade vid detta tillfälle 44 mans besättning och 8
passagerare ombord. Totalt 52 personer.
Fartyget var på väg mot Brasilien. Flera fartyg deltog i räddningsarbetet men
efter fruktlösa försök att rädda och bogsera fartyget drev det upp på den
brasilianska kusten. Fartyget togs i beslag av de brasilianska myndigheterna och
diplomatiska förvecklingar uppstod men kort därefter återlämnades fartyget till
sina rättmätiga ägare. Fartygets befälhavare
befä
var vid detta tillfälle Ebbe
Lieberhardt.
Fartyget klassificerades som skrot och såldes strax därefter för att huggas upp.
La Plata återkom aldrig till Sverige. Noterbart är att fartyget i sin last hade
mycket dyra konstverk av bland annat ”Göteborgskoloristerna”
”Göteborgskoloristerna” Inge Schiöler
och Ragnar Sandberg. I lasten fanns även en mycket berömd bronsstatyett av
Bror Hjort som senare köptes av Moderna Museet och som numera finns att
beskåda i Riksdagshuset. Alla konstverk var på väg till världsutställningen i
Buenos Aires och den svenska paviljongen. De flesta konstverken brann
dessvärre upp. Eller plundrades.
Harri Vinstén som var matros ombord på La Plata (dock inte den sista resan) har
tidigare skickat in fantastiska och unika bilder från La Plata 1955. Dessa
Dessa finns på
sidorna 13 och 14 i denna tråd eller följande länk.
http://www.landgangen.se/forumsmf10/index.php?topic=8101.195
Harri Vinstén var för övrigt mönstrad på många Johnsonfartyg under 5050 och
60-talet.
La Plata var inte verksam i mer än 14 år under Johnsonflagg.
11
12
Amazonas
Amazonas var det andra av de fyra Flodfartygen. Fartyget började byggas under
1942 och sjösattes
sattes och döptes i mars 1943. Hon namngavs efter Sydamerikas
största flod Amazonas i norra Brasilien.
Amazonas levererades i september 1943. Fartyget var målat i de svenska
neutralitetsfärgerna vid leveransen. Omedelbart efter leveransen gick
Amazonas till
ill Stockholm där hon lades upp sida vid sida om systerfartyget La
Plata. Amazonas sattes aldrig in i lejdtrafiken utan låg upplagd i Stockholm fram
tills krigsslutet 1945 då hon sattes in på sin ordinarie La Platalinje. Hon hade en
besättning av 44 personer. Amazonas förste befälhavare var P.G. Åhsberger.
1953 när Amazonas var på utgående från Frihamnen i Göteborg kolliderade hon
med två svenska kustjagare, Halland och Malmö. De båda jagarna fick en del
skador och Malmö fick intryckningar skrovet. Amazonas
Amazonas fick lindrigare skador
men kunde fortsätta sin resa efter inspektionen. Kraftig plåt i dessa fartyg
alltså.
Amazonas var i Rederi AB Nordstjernans tjänst fram till 1 september 1964 då
hon såldes till redare i Singapore och döptes om till ”Golden Wonder”.
Wonder”. 1977
såldes hon till Hong Kong för skrot och upphuggning. Där tar också sagan om
Johnsonlinjens flodbåtar slut eftersom hon blev den som var kvar i livet längst
av de fyra systrarna. 34 år totalt.
Amazonas var verksam under Johnsonflagg i 21 år.
Fartygetss siste befälhavare inom Johnsonlinjen var Kapten Albin Svensson.
13
Orinoco
Orinoco var det tredje i serien flodfartyg och sjösattes och döptes i juni 1943.
Hon fick sitt namn efter floden Orinoco i norra Venezuela som mynnar i
Atlanten söder om Trinidad.
Fartyget levererades i mars månad 1944 för att omedelbart läggas upp
tillsammans med sina två tidigare systrar. Även detta fartyg var
neutralitetsmålat vid leveransen. Orinocos förste befälhavare var även här P.G.
Åhsberger.
Orinoco sattes inte heller in i lejdtrafiken utan låg upplagd fram tills krigsslutet
1945. Fartyget sattes i trafik på hennes planerade La Platalinje från sommaren
1945. Hon hade en besättning av 44 personer.
Orinoco var i Rederi AB Nordstjernans tjänst fram till 26 juni 1964
964 då hon såldes
till redare i Singapore och döptes om till ”Golden Spring”. 1971 gick fartyget på
ett rev utanför Shanghai och förliste. Hon avslutade sitt liv på havets botten.
Orinoco var verksam under Johnsonflagg i 20 år.
Fartygets siste befälhavare inom Johnsonlinjen var Kapten Blom, även kallad
Store-Blom
Blom och Charlie Flower.
14
Bio-Bio
Bio-Bio
Bio var det fjärde och sista fartyget i serien av flodfartygen. Fartyget
sjösattes och döptes i september 1944. Hon namngavs efter den Chilenska
floden Bio-Bio
Bio söder om Santiago de Chile vid Concepcion. Bio-Bio
Bio Bio döptes av
Bergsing. Axel Ax:son Johnsons hustru, Antonia Ax:son Johnson.
Hon levererades i november 1945. Bio-Bio
Bio
var det första fartyget som
levererades efter krigsslutet 1945. Omedelbart efter leveransen sattes fartyget
in i trafik på rederiets centralamerikalinje. Hon kom att vara mestadels
sysselsatt på denna linje och Sydpacific under sin ”Johnsonkarriär”. Hon hade
en besättning av 44 personer och tog 22 passagerare. Bio-Bios
Bio
förste
befälhavare var Axel Holmström och maskinchef B. Jöransson.
Bio-Bio
Bio hade till skillnad från alla de andra A-båtarna
A båtarna en något annorlunda
byggd salongsinredning och det märktes även exteriört då hon var det enda av
dessa fartyg som inte hade de fem stora salongsventilerna på babordbabord och
styrbordssidorna på B-däck.
däck. Detta blev bland annat ett tydligt
identifieringstecken
ecken av just Bio-Bio
Bio
mot alla de andra A-båtarna. Fartyget hade
inget verandadäck eller ”promenaddäck” men däremot en finare
salongsinredning med bar,, röksalongen gick runt hela fördäck då fartyget var
ett av representationsfartygen, det andra var Guayana.
Guayana
15
I september 1969 vid ett varvsbesök på Lindholmen i Göteborg brandskadades
fartyget allvarligt i de förliga lastrummen och stora delar av inredningen.
Skadorna blev så allvarliga och omfattande att hon klassades som skrot.
Befälhavare vid tillfället varr Sven Schollin. Bio-Bios
Bio Bios siste befälhavare på varvet i
Göteborg innan hon överlämnades till skrotföretaget den 9/12 -69
69 blev Odd
Janson, även välkänd som vikarie befälhavare på kustresor under många år.
Förstemaskinist vid detta tillfälle var den legendariske
legendariske ”Store Simon” eller Arne
Simonsson som han hette. Han hade varit i fartyget sedan 1956 men
kylmaskinisten Gustaf Hansson hade varit i fartyget sedan 1948, alltså nästan
sedan fartyget var nytt. 21 år ombord. Vi detta tillfälle hade han tydligen med
en tår i ögat fällt kommentaren; ”Hade jag vetat detta hade jag inte mönstrat”.
Bio-Bio
Bio såldes till skrotföretaget Järnsida i Göteborg för att i november säljas
vidare till ett skrotföretag i nordspanska Santander. Fartyget bogserades till
Santander i januari
nuari 1970 för upphuggning.
Bio-Bio
Bio var verksam under Johnsonflagg i precis 24 år. Därmed var hon det
fartyg av Flodbåtarna som var verksam längst tid under Johnsonflagg.
Jag hade turen, eller oturen, beror på hur man ser det att vara ombord som
”åskådare”
e” på bogserbåten Hermes när Bio-Bio
Bio
bogserades ut ur
Lindholmsdockan under hösten 1969 då i väntan på vidare bogsering till
Spanien. Det var ingen vacker syn precis, men en upplevelse. En tragisk sådan.
Morbror Olle berättade just då att han hade varit med
med och bogserat in Bio
Bio-Bio
till Göteborg i november 1945 som nyanställd skeppare i C.L. Hanssons. Bio
Bio-Bio
var då på väg för sin jungfruresa och vilket fint fartyg det var då. Annat var det
nu. Jag glömmer det aldrig! En kort tid efteråt åkte jag till Åbo för
för att mönstra
på Annie Johnson som nybygge.
Sammanfattningsvis var att två av Flodfartygen brann och skrotades, ett fartyg
gick på grund och sjönk och det fjärde skrotades och höggs upp. Där slutar
också historien om de fyra flodbåtarna.
Om någon av läsarna
arna var mönstrad på La Plata vid branden 1957 ser vi alla fram
emot lite fotografier och berättelser. Detsamma gäller branden ombord på Bio
BioBio 1969. Gärna också fotografier på när flodbåtarna låg upplagda tillsammans
sida vid sida i Stockholm 1943-45.
1943
16
Källor:
Rederi AB Nordstjernan, Boken Rederiet.
Stort tack till:
Ulf Börjesson, G-O. Eriksson, Hasse Sjöberg och Hasse Nerén för ytterligare information och minnesbilder.
Sammanställt och skrivet av Sven-Erik
Sven
Nyberg,
Reviderad och uppdaterad i januari 2013.
17