Transcript Gill Marshall, scenkläder

GILL MARSHALL
– Revolution i kostym
och ­framträdande
scenkläder
Efter utbildning i England kom Gill ­Marshall
till den svenska textil­industrin och hennes
­Emigrantkollektion för Kinnasand AB blev
interna­tionellt uppmärksammad. Under några
år som konsult i ­Indien trädde ­konsthantverket
alltmer i fokus. Åter i Sverige skapar hon
innova­tiva smycken och unika kläder – under
flera år parallellt med undervisning vid HDK i
textil konst – och ett betydande antal av ­hennes
teaterkostymer har tagit plats på scenen. Senast
i Affären Danton på Göteborgs Stadsteater.
Gill Marshall i sin ateljé.
Foto: Marianne Erikson
Desmoulins – Victoria Olmarker, Lucile – Marie Delleskog och Robespierre – Richard Turpin i Affären Danton.
Foto: Ola Kjelbye
D
å detta skrivs ges polskan ­Stanislawa Przybyszewskaspjäs ­Affären ­
Danton på Göteborgs Stadsteater.
Pjäsen handlar om den f­ranska revolutionen ­– om svält, maktkamp
och terror­välde. Två spanjorer och en engelska har iscensatt före­
ställningen, regissören Andrés Lima, scenografen Alex Tarraguel och
­kostymören Gill ­Marshall. Temperament, stark dramatik och hög ljud­
nivå präglar fram­förandet av pjäsen från 1929. ­Temat har aktualitet
och kostymerna speglar också olika tidsepoker – från 1700-tal till
nutid. Det kan för en textil­historiker i början verka förvirrande, men öppnar
vidare perspektiv. Regissören ville placera pjäsen i ­nutid för att vi skulle
kunna ­känna revolu­tionens närvaro, s­äger Gill, som ville komplettera regis­
sörens ­önskan och ha kvar en ”doft” av 1700-tal.
Hon har arbetat i trikolorens färger, som används så att publiken lättare
kan identifiera de många olika rollernas politiska tillhörighet. ­Robespierre
och hans förtrogna går i blått. D
­ anton och hans följeslagare i vitt, grått och
rött. Den asketiske Robespierre, idealist och noga med sitt yttre, är stramt
välklädd i modern kritstrecksrandigt, kompletterad i en scen med en elegant
blå 1700-tals sidenrock och spetskrås, medan den vällustige och självgode
Danton är löst och ledigt ljusklädd med utanpåskjorta. Då han skall göra sig
fin för att träffa Robespierre tycks han känna sig obekväm i Desmoulins röda
rock med skinnkrage och kastar av sig den och peruken. Desmoulins grå
opressade kostym med röd halsduk tycks spegla en intellektuell bohem? Den
modemedvetne Saint-Just däremot lyser i sin blå väst av skuren sammet med
ett 1500-talsmönster, som lever vidare genom sekler och här ger bäraren
en air av punkig parisare i harmoni med scenografins mönstrade soffa och
skärmar. Klädseln framhäver rollens karaktär.
>>>
www.zenitkultur.com
59
GILL MARSHALL
Louise – Caroline Söderström och Danton – Kjell Wilhelmsen. Foto: Ola Kjelbye
Teatern är ett veritabelt äventyr för den dyna­
miske regissören. Polismunderingen i svart, på­
minnande om den nationella insatsstyrkan i full
nutida utrustning med visir, var Limas önskan.
Det är meningen att polisstyrkan skall ge publi­
ken rysningar och påminna om att revolution
inte bara är en historisk företeelse. Drar en vind
från dagens Spanien e
­ ller Arabvärlden in?
De framträdande damerna Éléonore, Louise
och Lucile bär vissa 1700-tals drag – hårt åtsit­
tande snörliv/korsetter där bysten skjuts upp och
jackor med böljande skört. Éléonores blå och
svartrandiga överkjol, upphissad som tygpuffar
à la polonaise, påminner om franska revolutio­
nens mode. Luciles rödrandiga tighta sammets­
byxor är fräcka och skulle kunna alludera på
de manliga revolutionärernas – sanscu­lotternas
randiga långbyxor (som egentligen var arbetar­
nas klädsel, medan de mode­medvetna herrarna
bar knäbyxor). Den konstnärliga friheten skapar
anakronistiska kullerbyttor.
60
www.zenitkultur.com
Konstnären Jens Mattiasson i en av Gills tröjor, som ingick
i utställningen Koftor och Kaftaner på Röhsska 1985.
Museet inköpte plagget. Foto: Claes-G Svanteson
Gill Marshall: Halssmycke i gummi och trä 2011­
Den avrättade drottningen Marie Antoinette
framträder som gengångare ur historien i sin
raffi­nerade sidenkreation med volanger, spets
och extra­vaganta vitpudrade peruk. Avklädd i
­Dödens gestalt omfamnar hon Danton.
Voilà, kostymerna är många, omkring 90 styck­
en, rollerna likaså. Alla 19 skådespelarna och
statisterna har ett flertal roller. Kvinnor spelar
män och flera blir de då Robespierres bundsför­
vant Saint-Just, tidigare spelad av ­Henric Holm­
berg, seder­mera framförs av Nina Jeppsson.
Gill fick uppdraget att skapa kostymerna till
pjäsen för drygt ett år sedan. Hon har arbetat
med teaterkostymer i mer än tjugo år och varit
med om åtskilliga uppsättningar från Norrlands
Operan i Umeå till Helsingborgs Stads­teater.
Från Fassbinder till Shakespeare och Lasse
Åberg. Det började med att hennes man sceno­
grafen Leif Meréus (avliden 2002) frågade om
hon ville göra kläderna till Petra von Kants bittra
tårar på Stadsteaterns Studio 1990.
Innan dess minns flera hennes insatser
med att skapa unika unisexkläder, som visa­
des i flera utställningar både i Sverige och
internationellt, bl.a. i Koftor och Kaftaner på
Röhsska museet 1985. Smycken i trä och
gummi är också en av hennes specialiteter,
som hon uppmärksammats för och som idag
kan ses på konsthantverks­koopertivet Sintra i
­Göteborg.
www.zenitkultur.com
61
GILL MARSHALL
Gills skiss till Harpagon i Den girige,
Borås Stadsteater 2008.
–Att skapa teaterkosty­
mer är en kreativ process.
Allt jobb med teater är ett
grupparbete och man lär
sig mycket varje gång. Det
är en sådan kontrast att
arbeta ensam i ateljén och
sedan ingå i ett kollektiv,
där idéerna skall anpassas
till regissören, scenografen
och kostymmästarna/söm­
merskorna. Jag är ytterst noga
med material och pet­
noga
vad gäller färg, ­säger Gill.
– Budgeten räcker heller inte
till hel nysömnad varje gång.
Drottningens/Dödens klänning
fick tas ur förrådet. De duktiga
damerna i syateljén bytte under­
kjolen, pyntade med kilometervis
av rynkade band och spets för att
få den riktigt drottninglik.
– Många av tygerna är siden,
därför att de tar färg så fint och
för att jag får möjlighet att själv
bestämma färg. Stadsteatern har
en utvecklad verkstad för färg­
ning och patinering – många
kostymer är ”hårt” patinerade –
ingenting får se ut som om det kom
direkt från syateljén! En hel del av
tygerna kommer från en grossist
i England, som har ett fantastiskt
sortiment av ”råtyger” till just färg­
ning, andra kommer från svenska
grossister, som specialiserar sig på
­tyger till teater, och några har jag
hittat på Gårda Textil, som har ett
brett sortiment.
Gill visar ett album med detaljerade skisser i
färg från ett stort antal föreställningar. Där i­ngår
bl.a. kostymskisser till Fyrverkerimakarens d
­ otter
på Helsingborgs Stadsteater 2008 och Molières
Den girige på Borås Stadsteater 2008. Den är en
av hennes favoriter och jag förstår det! En sådan
orgie i stoffer och fantasifulla detaljer!
Lasse Åbergs Banankontakt för Malmö
Opera och Musikteater 2006 har ett myller­
­
62
www.zenitkultur.com
av skilda karak­
tärer, djur, fåglar och frukter.
Jag fäster mig särskilt vid bananmunderingarna
– en sorts gula overaller med toppig mössa med svart
skaft och rosa struttiga feminina flamingo­fåglar. Gill
framhåller själv särskilt djurmaskerna för ­kören, som
hon själv utarbetade för hand.
Skisserna är målade med färgkrita på polyes­
terfilm och arbetade på båda s­idor – ett noggrant
hantverk, som idag delvis har gått över i det digitala.
GILL MARSHALL
Affären ­Danton stod inte
I Petra von Kants bittra
ens kostymörens namn
tårar skulle varje scen
nämnt! I ­
Svenska Dag­
ha en särskild färg.
bladet recenserades pjä­
Varje skiss till de ele­
sen av en kvinna och där
ganta kvinnoplaggen –
kommenterades
både
Petra är modedesigner
kostymörens och sceno­
– i över­
vägande gult
grafens insatser.
och blått sitter snyggt
De båda konstnärliga
uppklistrade på stadig
arbe­tena är mycket krä­
kartong. Det var Gills
vande och borde vara
första
kostymprojekt
­värda mer uppmärksam­
för ­
Göteborgs Stads­
het.
teater och teaterchefen
En av de mest ingå­
Per ­Lysander visade sig
ende texterna om sceno­
positiv vid idépresenta­
grafi och teaterkostymer
tionen.
som jag minns är nummer
– Det handlar om att
1/1999 av Tidskriften
få en modern publik att
Svensk Form, där Lotta
fånga upp små visuella
Jonsson skriver om Mariesignaler, som ger en
En av Gills djurkostymer till kören i Banankontakt,
Louise
Ekmans kostymer
roll­figur en viss känsla,
Malmö Opera och Musikteater 2006
till Johanna, Mats Eks
tidsanvisning och ett
tal- och dansföreställning på Orionteatern, som
djup. Det gäller att ge skådespelaren stöd i roll­
bygger på historien om ­Jeanne d´Arc – ” taktilt
tolkningen och ytterligare ett medel att använda
fantasi­eggande, lager på lager av siden – klä­
i spelet. Man får heller inte glömma skådespe­
derna bär pjäsen!”
larens komfort – både fysiskt och psykiskt – de
Kompromisserna kläder kostymören!
skall ju agera på scen framför hundratals män­
niskor ibland i flera timmar.
MARIANNE ERIKSON
Foto där inte annat anges GILL MARSHALL
–Affären Danton var nog det svåraste hittills.
Det blev också frågan om en nykostymering,
efter­som både Saint-Justs och Louises roll över­
togs av en nyinsatt ung skådespelerska.
Ytterligare en kvinna i en mansroll alltså!
FAKTA Gill Marshall
– Vi fick leta i förrådet. Tid fanns ju inte till
Född i England 1942, bosatt i Göteborg med ateljé
nysömnad eller omfattande ändringar. Dubbel­
på Konstepidemin.
roller innebär mycket snabba kostymbyten. Vissa
byten sker också på scenen. Hon skall förutom
Utbildad vid Hull College of Art 1960–64,
vid Textilinstitutet i Borås, 1966–67.
de två större rollerna agera i flera ”masscener”.
Från korsett och negligé till Saint-Just i full man­
Designer för Kinnasand AB samt flera europeiska
lig mundering! Detta kräver planering, smidighet
­textilföretag 1967–80
och en rutinerad påklädare som står beredd.
konstnärlig rådgivare vid Swallows Handicrafts
– Ett så stort jobb som Affären Danton kräver
­Co-Operative Madras, Indien, 1980–84
­mycket av kostymateljén. Karin och Gunilla, som
1994–2008 undervisat i textilkonst vid HDK,
var produktionens kostymmästare, är ovärderliga
­Göteborgs Universitet, lektor och studierektor
med sina klädkunskaper, sitt ordningssinne och
– jobbade jämsides med teaterkostymer,
sin erfarenhet. De höll i allt, fördelade nysömnad
unika kläder, smycken och broderier.
bland medarbetarna – de 6–7 som sydde – och
Representerad: Röhsska museet, Textilmuseet Borås,
hade ansvaret för att allt var klart i tid trots många
Kalmar Konstmuseum
kursändringar!
Utställningar i Sverige, Tyskland, London, Japan och
Det är sällan vi får läsa om teaterkostymerna
USA
i samband med en pjäs. I GP:s recension av
-
www.zenitkultur.com
63