Transcript Utkast SNT 4.pub - Danmarks Nimbus Touring

Svenska
NIMBUS-tidningen
Nr 4, augusti 2012
Qvarnarallyt och vägen dit
Öresund Rundt
En historia om min Nimbus
Årsträffen 2012
Isle of Man
Nimbus hos polisen
1
Nimbusläsning
Svenska Nimbus-tidningen
nummer 4!
med några bilder. Svårare än så behöver det
inte vara att göra ett bidrag till tidningen!
Nu har vi avverkat en god del av 2012 års körsäsong, vilket märks på tidningens innehåll.
Som sig bör dominerar träffberättelserna, men
det finns en del annan läsning också!
Vi var många på sommarträffen Öresund
Rundt och det var mycket roligt. Ole Lindberg
från Nødebo Nimbus står för det här numrets
övning i danska med en berättelse från den
träffen.
Qvarnarallyt är nästan en skånsk institution
när det gäller motorcykelträffar. Det är MCHKs
äldsta träff och ett trevligt sätt att få se äldre
motorcyklar av många olika fabrikat i trafik.
Mårten Ohlsson har kört de flesta Qvarnarallyna och refererar från detta på sidorna 6 och 7.
Ett tillbehör till den artikeln handlar om vägar
till rallyt med lite väg- och karthistoria. Landskapshistoria ligger mig varmt om hjärtat och
att uppleva och begrunda landskapet från Nimbus-sadeln är en god sysselsättning.
Så har det varit årsträff för alla Nimbusägare i
den danska klubben DNT och vi var sex svenska deltagare som körde till Skagen från Skåne,
från Skara respektive från Jönköping. Ett femsidigt bildreportage ger smakprov från detta.
Nästa års träff kommer att organiseras av
lokalklubben i Holbæk på Själland och då hoppas jag att vi blir ännu flera svenskar. Kanske
kan vi kombinera resan dit med ett besök på
Nimbusmuséet i Horsens, Holbæk är ju en bit
på vägen och från Horsens kunde vi samköra
till årsträffen med någon av de jylländska klubbarna!
Lite Nimbusläsning handlar det om på sidan
14, Svend Taarnhøjs klassiska Motorcykler,
Reparationsteknik från 1948. En hälsning från
Dalarna finns på sidan därefter, tre Nimbusägare hade varit på träff och skickade ett mail
Svenska Nimbus-tidningen är ett oregelbundet
utkommande organ för ömsesidig glädje.
© Lasse Wallin och artikelförfattarna. För
eftertryck utan angivande av källan avrådes.
Kontakt: [email protected]
046-23 31 16 dagtid, 046-577 48 hem.
Prenumerationskostnad: 0 kr som pdf, på
papper självkostnadspris inklusive porto.
Teckningar av Christian Wallin.
Omslagsbilden visar platsen för lunchstoppet
vid sommarens Öresund Rundt. Den gamla
macken låg en gång bra placerad längs riksväg
2 mellan Malmö och Göteborg, i Margretetorp
vid foten av Hallandsås. Ljungmans-pumparna
var vanliga i både Danmark och Sverige.
2
I serien En historia om min Nimbus skriver den
här gången Lars-Inge Pettersson om sin Nimrod från 1939. På sidan 18 finns så en första
aptitretare om en träff i nordöstra Skåne vid
pingst 2013 – Göingeträffen för Nimbus. Gör
ett kryss i almanackan för den redan nu!
Nimbusteknik hör givetvis också hemma i tidningen och det har kanske varit en bristvara i
tidigare nummer. Nu råder Lasse Persson bot
på detta och förhoppningsvis blir det mera
sådant framöver, det är bara att fatta pennan
och skriva. Kom lika gärna med tekniska problem eller frågor som reparationsberättelser
eller tips! En artikel om Nimbus i det svenska
polisväsendet ger lite Nimbushistoria.
Avslutningsvis skriver Tord Nilsson om en resa
till Isle of Man på modern MC, men med klar
Nimbusanknytning. Baksidan är som vanligt en
kombination av kalender och länkar.
Tack vare många bidrag är detta nummer välmatat och omfångsrikt. Kom gärna med en
artikel Du också!
Både september och oktober är fina körmånader och det finns en del aktiviteter att deltaga
i. Kom ihåg att prenumerera på Fladjerns Nyt
också, se förra numret (3,5) och länksamlingen på sista sidan! Några av de danska
lokalklubbarna har bra medlemstidningar som
man kan läsa på nätet, exempelvis Nødeboklubben och Aarhus Nimbus Klub.
Nästa nummer kommer att ha ombyggnader
som tema. Hör av dig om du har tankar om
detta, något att visa eller idéer att dela!
Det här numret går ut till nästan 60 svenska
Nimbusägare och ännu flera i Danmark. Om du
känner någon som inte får tidningen så skicka
hans eller hennes e-postadress till mig så kan
vi bli ännu flera. Jag hoppas också att just du
kan bli inspirerad att komma till någon träff
eller att renovera färdigt och komma ut och
köra!
Hoppas vi ses!
Vores svenske venner gjorde det igen! Öresund Rundt
Ole Lindberg
Årets sommertræf med vores svenske Nimbusvenner blev afholdt i weekenden 21. - 22. juli
2012, og det var igen i år en kæmpe succes.
Jeg pakkede alt mit grej i sidevognen om
fredagen og smurte mig en solid madpakke om
aftenen, så jeg var klar til at stå tidligt op og
tage af sted lørdag morgen.
Jeg startede fra Asserbo (det ligger få km fra
Frederiksværk) med en kort regnbyge, men
længe inden jeg nåede til færgeterminalen i
Helsingør, hvor vi fra Nødebo og Roskilde skulle mødes kl. 9.15, var regnen holdt op. Og det
gode vejr fortsatte bare hele weekenden ; -)
Vi var 2 solo-Nimbusser og 8 sidevognsmaskiner, der mødtes dér, men jeg fik at vide, at
der var én af Nimbusserne fra Roskilde, der
var brudt sammen med el-problemer (kortslutning i lygten) på vejen til Helsingør.
Bagefter kørte vi langs med Hallandsåsen, som
jo er en del af en langstrakt NV-SØ-gående
zone med opskudte horstblokke og nedforkastede graben-blokke fra Bornholm og tværs
over Skåne (med bl.a. Hallandsåsen, Romeleåsen, Söderåsen og Kullen) til Nordjylland og
mod syd til Polen (kaldet Sorgenfrei-Tornquist
Zonen). Vi kom langs med Västersjön (hér har
Lasse W. lovet at genfortælle historien om de 2
søer og deres geologiske fortid som dödishuller), og derefter vendte vi Nimbusserne hjemad mod Ödåkra igen ad små veje. Da vi nåede
frem havde jeg kørt ca. 150 km den dag og
trængte vældig til en kold øl!
Efter en del hurlumhej med at slå telte op i
haven hos værtsparret var der både kaffe +
hjemmebagte kanelbullar og kolde øl i rigelige
mængder (kanelbullar er en svensk specialitet,
som jeg sætter stor pris på!). Og så begyndte
der at falde ro over forsamlingen – vi var i alt
27 Nimbus-personer + nogle naboer.
Jeg havde lagt mærke til, at der i Tords lille
garage stod en utrolig smuk hvid BMW fra
1960, så jeg spurgte og fik lov til at lægge mig
i min sovepose ved siden af skønheden – jeg
fik endda en drømmeseng i tilgift. Så var natten reddet, og jeg blev sparet at pakke mit ret
store telt ud ;-)
Vel ankommen til Helsingborg blev vi modtaget
af storsmilende svenske Nimbus-folk og fortsatte direkte til indkvarteringsstedet hos
Marina og Tord i Ödåkra, hvor flere læssede
deres grej af – jeg beholdt dog alt mit i sidevognen, da det gi´r en vældig god ballast, når
man skal ud på små krogede veje. Efter en
pause med kaffe og blødt brød og med mange
blikke i Tords garager (sikken han bare kan!)
kørte vi alle sammen med vores svenske værter, som kørte 6 solo-maskiner og 2 sidevognsmaskiner, ud i det nordvestlige Skåne i
en laaang kortege.
Det blev en pragtfuld tur, hvor vi fik set en
masse smukke landsbyer og skønne landskaber. Vi fik en dejlig frokost og kaffe igen
(TAK til de søde kvinder!) i Margretetorp, hvor
vi holdt rast ved en rigtig gammeldags tankstation og desuden fik en spændende orientering fra en specialist i renovering af træpaneler og instrumentbrætter i veteranbiler.
3
Aftenen gik med råhygge i stimevis – der var
levende underholdning på banjo og guitar, der
var pragtfuld mad og nok at drikke af enhver
slags, og der var nogle skrappe tests af deltagernes viden om alle mulige og umulige ting
og hændelser – jeg måtte desværre konstatere, at jeg var langt fra at komme i eliten.
Men hyggeligt var det!
Næste morgen var der stor morgenmad med
alt, hvad man kan tænke sig. Og efter at have
Delar av tältlägret i fågelperspektiv.
Stopp för lunch/frokost i Margretetorp.
MC-diskussion i Viken. Bent och Ole
tittar på Richards ekipage. Olika färg på
sidovagn och cykel var vanligt förr. Den
givetvis charmige Nimbusföraren blev
snabbt begåvad med fru och barn och
transportbehovet ökade!
4
Ett kort stopp vid Västersjön. Denna sjö och grannsjön Rössjön har bildats där jättelika isblock
blev kvar inbäddade i moränen, efter istidens slut, så kallad dödis. När blocken smält efter kanske
tusen år hade hålorna fyllts av vatten som rann till från Hallandsås sluttningar direkt i norr.
smurt lidt ny madpakke og pakket alt grejet på
Nimbusserne igen var vi klare til en ny dag
med oplevelser – denne gang rundt på Kullen
med stop i et par af de store badebyer, hvor
især Mölle var meget imponerende. Turen gik
videre til Beredskabs Museet, hvor vi fik fortalt
historien om de svenske Bofors-kanoner og
kanonernes opstilling med retning mod havnen
i Helsingør under 2. Verdenskrig, da man
frygtede en invasion af tyske tropper derfra.
Denne forsvarsstilling blev bevaret langt op i
den kolde krigs tid, men alt var nu bevaret
som et museum. Vi spiste vores madpakker
hér i strålende sol og efter en omgang frisk
kaffe + kanelbuller (igen!) kørte vi det sidste
stykke vej til Helsingborg og skiltes fra vores
svenske venner.
Der skal lyde en varm tak til alle, der gjorde
denne tur i det Skånske mulig – værtsparret
for deres stillen hjemmet til vores rådighed,
damerne for den udsøgte forplejning, musikanterne med den levende musik, Lasse W. for
den krævende test af vores manglende kundskaber og ikke mindst gruppen, der stod for de
flot tilrettelagte og guidede ture de to dage.
Og i øvrigt til alle for deres store smil og
vänliga bemötande ;-)
Vi ses igen!
Ole Lindberg
25.07.2012
Mölle by the sea!
5
Qvarnarally 16 juni 2012 Norra Åsum
Mårten Ohlsson
Så samlades vid klubblokalen, MCV Kristianstad, i Åsum, ett antal entusiaster med veteran-MC, för en åttamila runda söder om Kristianstad. Närmare bestämt 36 stycken MC varav en med sidovagn samt tre mopeder. Snart
nog bildades det grupper varvid de tre Nimbussarna körde tillsammans största delen av
rallyt. En mycket skiftande och vacker natur.
Riktigt bra vägar.
Det började med slätmark söder om Åsum.
Fick själv bensinbrist ganska så snart då
motorn bara dog. Raskt över till reserven och
sedan for vi iväg igen, utan att ha stannat. Min
oro var mycket stor för jag trodde det var gott
om dricka, men mer om detta senare. I huvudet fanns bara en tanke. Var finns närmsta
tankställe. Jo det blev i Degeberga, tack och
lov.
Huvuddelen av de startande motorcyklarna.
6
Från Forsakar några km från Degeberga till
Gaddaröd var det en rejäl stigning till Linderödsåsens topp. Nimbussen klarade inte högsta
växeln här, utan fick jobba i flera kilometrar på
tvåan. På denna sträcka var vägen väldigt
smal och skogig.
Därefter kom vi ut på det öppna landskapet
där man kände alla naturens aromer. Särskilt
doftade kossorna. Det vill säga för dem med
visiret uppe.
Nu närmade vi oss utförslöporna mot Brösarp
där hela Hanöbukten visade sig i sin yppersta
glans, milsvidd bred.
Vid Rigeleje, körde vi bara några hundra meter
från och parallellt med stranden i flera kilometer norrut. Synd att man inte lagt en
kontroll här, ända ute vid havet.
Fanns många möjligheter. Då
hade vi fått med nästan alla
naturens element. Slättmark,
höjd och hav.
Vädret var hittills alldeles utmärkt. Ibland sol, ibland moln,
men uppehåll och behaglig åktemperatur.
Ett längre uppehåll vid Vittskövle
golfbana där lunchen inmundigades. Väl godkänt. Så återstod
då bara slutetappen mot målet i
Åsum.
Väl där blev det mycket snack
förarna emellan. Naturligtvis om
Vid lunchuppehållet, de tre Nimbussarna står samlat.
maskinerna. Vi Nimbusförare var
helt överens om att Nimbussar
Nu stundade det prisutdelning . Alla mopedekisåg likadana ut, men det fanns massor med
page fick pris. Dessutom tre MC-förare samt
skillnader i detaljer. Tror vi kunnat stå där i
vackraste ekipage. Jag minns att stiligaste
timmar för granskning av småsaker, men
ekipage blev en DKW, Östen Svensson på en
ändå. Vilka specialkunskaper det finns i
350 cc. från 1937.
gänget.
Nu åter till min Nimbus (eller rättare sagt min
son Henrik’s då han skall överta densamma)
och dess törst. Vid granskning så visade det
sig att cirka halva flottörhuset blev blött nedifrån. Den skarpsynte Roland Nihlén plirade lite
klurigt med ögonen innan han hämtade sitt
gedigna verktygsfodral. Fram åkte ringnyckel
nr 19. (Expert på alla mutterstorlekar på Nimbussar) Med ett enkelt grepp tog han tag i den
helt nya bottenpluggens sexkantsmutter under
flottörhuset, den visade sig vara helt lös. Inte
konstigt den var törstig. Efter ett kraftfullt tag
så upphörde allt läckage. Tur att bottenpluggen inte lossnade helt, att leta nålventil, flottör
och bottenplugg i vägrenen är inte roligt. Och
vem har sådana reservdelar med sig!
Ariel 650 1954 i mycket fint bruksskick.
När allt detta var avklarat så tackade jag övriga Nimbusförare för en mycket trevlig runda.
Tillsammans med dessa vänner gör jag det
gärna igen, även om kroppen säger ifrån.
Nu blev det eld i baken. Molnen tornade upp
sig, och strax efter avfärd mot hemmet 12 km
bort så öppnades alla himlens portar. Ett rejält
störtregn som varade hela vägen hem.
Genomsur från midjan och nedåt. Men vad gör
det efter en trevlig runda i goda Nimbusvänners lag.
Snyggt renoverad BSA B33 från 1951.
7
Utmed vägen till Qvarnarallyt, lite skånsk väghistoria
De vägar vi kör har självklart en historia. Ofta
är den lång och förlorar sig i medeltidens landskapsorganisation och ibland kan man ana den
ännu längre tillbaka i tiden. Många vägar är
tillkomna i samband med de skiftesreformer
som omvandlade det svenska landskapet
under slutet av 1700-talet och början av 1800talet, andra har den tilltagande bilismen att
tacka för sin tillkomst och har bara existerat i
mindre än hundra år. Lättast är det naturligtvis
att bedöma åldern på de vägar som tillkommit
i vår egen livstid, motorvägar, förbifarter och
så vidare. Ett är säkert, landskapet omkring
oss förändras ständigt liksom vårt sätt att
organisera det och uppfatta det.
Hjularöds borg på en bild från 1900-talets början. Porttornet och muren till höger har senare
rivits. © Hjularöds gods.
med Roland som kom från Eslövshållet. Förutom den rent geografiska förutsättningen, att
det inte skulle bli en alltför stor omväg, eftersträvade jag också trevlig småslingrighet, varierad natur- och kulturmiljö och gles trafik.
Valet föll på vägar utmed en någorlunda rät
linje över Harlösa, Hjularöd, Östraby, över
Linderödsåsen vid Önneköp och Östra Sönnarslöv och vidare ut på Kristianstadsslätten
över Everöd till Norra Åsum. Östraby kyrka
blev mötesplatsen för oss.
Vägen till startplatsen korsade Skåne
Jag funderade på detta på vägen till Qvarnarallyt, rallyt utgick från Norra Åsum en dryg
mil söder om Kristianstad. Mellan hemmet i
Södra Sandby till Kristianstadstrakten hade jag
naturligtvis kört många gånger, men då med
bil. Nu gällde det att hitta en behaglig Nimbusväg där jag även skulle kunna sammanstråla
Vi skall titta lite närmare på vägens historia
utmed några avsnitt av denna resa. Hjularöds
slott ligger på krönet av den ås som löper utmed Vombsänkans norra sida. Godset är känt
sedan slutet av 1500-talet och berömt för den
nybyggnad som gjordes strax före sekelskiftet
1900. Den dåvarande ägaren var intresserad
av medeltida arkitektur och lät uppföra en
”riddarborg” i fransk stil. En väldig skapelse
med tinnar och torn, borgmur och port. Borgen
restes inom den gamla huvudgårdens vallgravar och är trots sin storlek ändå bara hälften
så stor som sin franska förebild. Vägen rundar
Vägen från Hjularöd i väster till Östraby i öster på dagens Terrängkartan.
8
Generalstabens karta från 1865. Hjularöd är ännu inte en romantisk borg och Säljeröd är en samlad by som den varit sedan medeltidens slut. Men den moderna tiden har anlänt, järnvägen EslövYstad korsar vägen vid Orås! Om tjugofem år skall de fyra gårdarna och de tre torpen i Säljeröd
rivas, och byn återuppstå en liten bit mot nordöst, men nu som tre gårdar.
slottet och fortsätter mot den lilla byn Säljeröd
där den ändrar karaktär. Från att ha varit en
relativt bred landsväg, där man kan mötas
utan större problem, blir vägen nu smalare,
böjer i rät vinkel först mot norr och sedan mot
öster för att fortsätta mjukt slingrande genom
Orås till Östraby.
Vägen från Säljeröd och österut visar både äldre kännetecken som organiskt slingrande följsamhet med topografin och yngre drag som
artificiella räta vinklar som brukar höra samman med enskiftet eller laga skiftet. Vi skall
titta på vad de äldre kartorna har att säga.
Den första rättvisande kartan över Skåne upprättades de första åren av 1680-talet av en
svensk fortifikationsofficer, Gerhard Buhrman.
På kungligt uppdrag, Karl XI hade nyligen gått
segrande ur kriget mot Danmark om herraväldet över Skåne, slaget vid Lund hade varit
en av de avgörande bataljerna, och snapphanarna hade betytt bekymmer för både
svenska trupper och lokalbefolkningen i de
norra delarna av landskapet och i Blekinge.
Buhrmans karta är en mycket bra återgivning
av Skåne, särskilt om man tänker på vilka
resurser man på den tiden hade som kartograf. Hela landskapet återges på ett knappt
meterstort blad så det är bara de lite större
vägarna som är inritade. Vår väg är inte med
på Buhrmans karta.
På skifteskartor från 1811 finns emellertid en
väg mellan Säljeröd och Orås. Den har i stort
samma sträckning som idag men ser annorlunda ut i byn Säljaröd. Det rätvinkliga partiet
genom dagens Säljaröd har tillkommit då byn
flyttades mot öster på 1890-talet.
Vägen kan vi fånga igen på Generalstabens
karta i skala 1:100 000. I ett utsnitt av den
9
äldsta upplagan för området, karterad 1865
ser vi Hjularöd, Säljeröd och Orås — och ett
exempel på 1800-talets högteknologi, järnvägen, korsar vägen! Det är Ystads-Eslövs järnväg, invigd samma år som kartan gjordes.
Banan gav Ystad och samhällena utmed dess
väg förbindelse med Södra Stambanan som
hade invigts nio år tidigare. Järnvägen är borta
sedan länge, men titta på satellitbilden i exempelvis Eniros karta, där syns avtrycken i marken efter den fortfarande, även om de är svåra
att uppfatta när man är på platsen!
Ortnamnen ger oss lite kunskap om både landskapet och om ortens historia. Många ortnamn
är tvådelade där varje del bär på sin information. För att tolka namnen krävs mycket kunskap och kännedom om den äldsta namnformen, annars blir det lätt fel. Säljeröd har
ingenting med handel att göra utan består av
de två delarna Sel och röd. Den första delen är
växten sälg och slutledet -röd är det samma
som -ryd och betyder röjning. Att sälgen trivts
i den lite fuktiga jorden ner mot våtmarken i
söder kan man förstå.
Om man jämför de två kartbilderna ser man
att den slingrande vägen genom Orås och mot
Östraby har i stort sett samma utseende idag
som för 150 år sedan. Troligen är den flera
hundra år gammal, kanske medeltida.
På vägpartiet över Linderödsåsen kan vi använda Buhrmans karta från 1680-talet, ja vi
skulle rentav kunnat köra efter den. Efter
Östraby passerar vi Odarp, Tollstorp, Långaröd, Önneköp och så vidare ända till Östra
Sönnarslöv vid åsens fot. Namnen går alla att
känna igen i sin 1600-talsstavning. Men det
talade språket från den tiden skulle vi nog ha
svårt att förstå!
En detalj från Gerhard Buhrmans Skånekarta från 1684. Östraby hittar man längst ner i vänstra
hörnet och Sönnarslöv, stavat Sönnerslöf, i det övre högra! Buhrmans karta är också ovanlig genom att den ger oss en uppfattning om vegetationen på 1680-talet i Skåne. Här på Linderödsåsen
var det bokskogen som dominerade.
Vägen mellan kyrkbyarna härstammar troligen
från medeltiden. Den slingrade sig nog mera
än dagens väg och var naturligtvis mycket
smalare än idag. Kanske kan man på några
ställen ana gamla väglinjer om man ser efter
noga!
Men dessa gamla vägar var sällan byggda från
grunden, ursprungligen var de gång- och ridstigar, det är först under 1600-talet man började att underhålla och förbättra vägarna, men
ännu i bilismens barndom blev många vägar
till moras i tjällossningstider. Tyngre transporter fick utföras vintertid när det var fruset.
Våra gamla kartor är en nationell skatt som är
förvånansvärt lätt att få del av. Leta upp Lantmäteriet på nätet och gå där in på portalen
Historiska Kartor! Där finns kartor från 1600talet och fram till 1928, fritt tillgängliga att titta på för var och en!
Gör ett försök att leta upp en av dina favoritvägar hemikring på någon av dessa historiska
10
kartor. Enklast är att stega sig bakåt. Börja
med dagens karta, ta sedan den Ekonomiska
kartan från mitten av 1900-talet, gå sedan till
den så kallade Häradskartan som ofta är från
1900-talets första hälft och sedan till Generalstabskartan från 1800-talets mitt eller sista
del. Så långt är det lätt att orientera sig med
hjälp av ortnamn — och norr är alltid uppåt på
kartan. Men gör gärna ett försök med en äldre
karta, exempelvis en laga skifteskarta från
1820-1860-talet. Var beredd på lite letande
innan du hittar rätt, och på att norr kanske
inte är rätt upp på kartan. Men om du kommer
rätt kommer du befinna dig i en spännande
upptäcktsresa i tiden och i landskapet som det
en gång såg ut!
Det där med att norr på kartan inte alltid är
uppåt hänger samman med äldre tiders resursbrist. Papper var dyrt och skulle man avbilda
något så var det papperets mått som bestämde orienteringen. Norr markerades med en pil,
sedan var det rent praktiska förutsättningar
som gällde!
Årsträffen i Skagen 2012, och lite om resan
Vi var fyra man som körde från
Skåne till Danmarks Nimbus Tourings årsträff i Skagen. Här anas
valda delar av Lasse P i vänsterkanten, Lars-Inge syns i bakgrunden och Roland är den röda
färgklicken. Göran, längst till höger, hade inte möjlighet att köra
med, men mötte oss vid campingplatsen söder om Fjärås på
blå Nimbus med flaksidovagn.
Vid färjan till Frederikshavn anslöt Jörgen från Skara. Bertil från
Jönköping hade rest en dag tidigare, därmed var vi sex svenskar
på träffen.
Roland tar en kopp
kaffe på stugans
altan medan Lasse
P börjar resa sitt
tält.
Framme i Skagen. Det är skönt för
hjältar att få sova...
En snygg ombyggnad med mycket rostfritt.
11
Ett gott exempel på hur en tidig typ C såg ut när det begav sig. Sidovagnen har en ram av plattstål med halvelliptiska bladfjädrar och skärmen på sidovagnshjulet är stagad även på utsidan. Är
det ett hembygge eller en ombyggd ram?
Utsikt över en del av tältlägret. Sidovagnsmaskinen
med norska flaggan längst
ner till vänster har bokstavligen kört jorden runt. Det
är Klaus Ulvestads maskin
som skall ställas ut på
Nimbusmuséet i Horsens
2013.
Fabriksskylten på sidovagnen är
mycket elegant men med ett äldre
formspråk än 1950-talets. Den före
detta tävlingsmotorcyklisten SvendAage Engstrøm tillverkade fina sidovagnskorgar från 1950 till 1956.
12
Uppställning till start för den gemensamma turen på lördagen, över trehundra Nimbussar var med på träffen! Längst till höger syns Bertil med
sin Sport.
Två karusellnimbussar varav
åtminstone den gula var till
salu. Dessa modeller är inte
så lika originalmotorcykeln
som de från Stefansens karusellfabrik, men charmiga
ändå!
Lars-Inge, Roland, Jörgen och Lasse P väntar på färjan i Frederikshavn. Resan hem gick bra för oss
alla.
13
Skagen 2012.
Alla dessa motorcyklar, och likadana är de!
14
Oooops!
15
En reparationshandbok från 1948
När jag skulle renovera min Nimbus efter inköpet 1969 fanns det inte mycket hjälp att få.
En Vejledning hade jag fått på Enghave Motor i
Köpenhamn där jag köpt delar, men jag hade
inget mera, inte ens en reservdelskatalog! En
motorhistoriker i bekantskapskretsen arbetade
på Chalmers bibliotek och tipsade om en dansk
bok: Motorcykler, Reparationsteknik av Svend
Taarnhøj. Boken lånades och jag tog kopior för
jag insåg att det skulle bli oljigt och smutsigt!
Taarnhøjs bok är minst sagt spännande och
lärorik! En guldgruva om man är intresserad
av motorcyklar med några år på nacken och,
har jag insett på senare år, om man har intresse av motorcyklistens villkor på 1940-talet. Till
det senare bidrar inte minst avsnitt om motortrimmning och underhåll som avslutar boken.
Den inleds med ett kort avsnitt om inkörning
och sedan går författaren igenom motorcykelns olika delar från tändstiften och elsystem via kablar, kedja och koppling till förgasaren. Därefter kommer ett avsnitt om vad
man bör göra vid serviceintervallen och hur
man sätter samman motorcykeln därefter(!).
Kapitel om smörjsystem och olja samt om
däck och slangar avslutar denna del av boken
som inriktar sig främst mot motorcyklar av
engelskt fabrikat som var vanliga på den danska marknaden.
Därefter kommer en drygt 200 sidor lång
avdelning att dregla över: En genomgång av
de vanligaste motorcykelfabrikaten i Danmark
år 1948, från Ariel till Velocette. Avsnittet
består av bilder, prestandatabeller, sprängskisser, tolerancer med mera. De flesta märkena avhandlas på 5-10 sidor, Ariel och Douglas
får tjugo var, medan Nimbuskapitlet är på hela
sextio sidor! Förklaringen till detta är naturligtvis att Nimbus var vanlig, den var dansk och
den var inte konstruerad som andra motorcyklar. Man kan naturligtvis fråga sig om författa-
Delarna till kardanaxeln på en bild,
som liksom de andra illustrationerna i Nimbus-avdelningen, kommer
från fabriken.
16
ren — eller förlaget — hade någon knytning till
Nimbusfabriken också!
Kapitlet om Nimbus inleds med en bild av en
solomaskin med hög framgaffel, en 1948-års
modell. Därefter kommer en beskrivning av
motorcykeln med mått vikter och andra sifferuppgifter samt ett smörjschema. En beskrivning hur man tar ut och sätter i motorn i
ramen och därefter går författaren igenom
motorcykeln system för system. Dessa genomgångar beskriver funktionen, ger exempel på
olika fel, beskriver mått och toleranser och ger
vissa monteringsanvisningar. Det fungerar som
en verkstadshandbok men med avsaknad av
många av de praktiska tips och erfarenheter
som finns i dagens handböcker av Knud Jörgensen eller Sten Weidinger. Exempelvis får
man själv upptäcka att de tappar som håller
ställets fjädrar i ramen tar i motorblocket och
sumpen när man står med händerna fulla och
försöker skilja motor och ram åt! Man får
heller ingen varning om risken att knäcka
kamaxelhusets bakre fot när man skruvar loss
det från toppen. Bokens illustrationer är inte
lika tydliga som de i de moderna böckerna.
Men den är likafullt användbar och framförallt
ett viktigt tidsdokument.
För mig fungerade den, jag fick inga delar över
vid monteringen och motorn startade efter
andra kicken! Nu, mer än fyrtio år senare har
jag skaffat mig ett eget exemplar av boken till ett betydligt högre pris än vad Jörgensens
Nimbus - vedligeholdelse betingar!
Hälsning från träff i Torsång
Leif, Lars och Kaj
Boken är nyttig läsning även ur andra synpunkter! Vi säger ofta lite urskuldande om
Nimbussens prestanda att ”ja den är ju byggd
som en bruksmaskin, inte en sportmaskin”!
Jämför man med de andra cyklarna i boken,
och den är alltså skriven 14 år efter Nimbus
typ C kom på marknaden, så står sig bussen
rätt bra! Visserligen toppar Triumph Tiger 152
km/h (vilket nog var lite optimistiskt), men
annars låg exempelvis en 750 Harley på 125
km/h och 25 hk. Kommer man upp till tusenkubikarna blir det ju andra siffror förståss,
Ariel Square Four 38 hk och drygt 150 km/h
och drömhojen HRD Vincent över 180 med
hjälp av 55 hk!
Även bränslekvalitet är intressant. För Ariel
finns en tabell med oktankrav för de olika
motorernas kompressionsförhållanden: för en
toppventilad 500 cc med kompressionsförhållande 6:1 rekommenderas minst 65-70 oktan!
Hur länge sedan är det sådan gick att köpa?
Taarnhøj rekommenderar tidigare tändning om
man kör Nimbussen på högre oktantal än standardbensin, det vill säga högre än 70 oktan!
Leif Gising Nimbus 1937, Lars Stenberg militär
Nimbus 1951 och Kaj Hansen Nimbus 1952.
Här i Dalarna har vår klubb MCHK Vb i många
årtionden arrangerat träffar på onsdagskvällarna. De flesta träffarna sker i hamnområdet i
Smedjebacken, men under sommaren sker en
del av träffarna vid Torsångs MC-museum som
ligger idylliskt vid Dalälven. Träffen i Torsång var väl egentligen tänkt för oss veterangubbar i klubben, men snart fick "vanliga" MC
åkare upp ögonen för träffen och allt har blivit
en stor blandning av nytt och gammalt.
Museet säljer kaffe med en hembakat bulle för
10 kr och över den blir det mycket MC-prat
och trevlig social omgång.
Vid träffen 13 juni var inslaget av Nimbus anmärkningvärt. Det var nog en stor procent av
Dalarnas Nimbusägare som var på plats och
väckte en viss uppmärksamhet.
Hälsningar Leif, Lars och Kaj
Härlig natur utanför Torsångs Museum till höger och ett tillflöde till Dalälven i bakgrunden.
Trots tveksamt väder var kvällen välbesökt.
17
En historia om min Nimbus — Nimbussen som ville leva
Lars-Inge Pettersson
Lars-Inge på renoverad Nimrod till vänster. Kuttersmycket till höger är Lasse Persson på sin -34.
Hösten 1999 började jag läsa på högskolan i
Malmö och fick ett mycket generöst erbjudande av mina goda vänner Lars och Kerstin i Harlösa, Skåne. Under studietiden kunde jag få
husera hemma hos dem, ett erbjudande som
jag tacksamt tog emot. Så jag bodde i Harlösa
under två års tid.
Det går inte att undvika att bli influerad vad
gäller Nimbus när man umgås med Lasse dagligdags. Det blev många åkturer på hans 1934
Nimbus med sidvagn och ett antal turer på
hans Honda. Med viss tvekan och efter ett löfte
från Lasse att han för evigt skulle tjänstgöra
som mekaniker började sökandet efter en Nimbus till mig år 2006. En annons på Blocket
18
fångade vår uppmärksamhet och då Nimbussen fanns att beskåda hos en mc-klubb i
Kungsbacka bestämdes det att jag skulle åka
och titta då jag var hemma över helgen (jag
bor i Göteborg).
Kommen till mc-klubben som heter TRAGISK
MC!!, jo det är sant, visade det sig att de flesta
i klubben körde Harley! Lite vid sidan stod en
ledsen Nimbus penselmålad i svart och inte i
bästa skick. Säljaren förklarade att den var
ganska nyrenoverad, gick som tusan och inte
hade några problem att hänga med de stora
motorcyklarna. Går det att få provköra undrade jag och visst det skulle inte vara några problem. Problemet var att den inte ville starta,
Fyndskicket var betydligt sämre än det ser ut
att vara på bilden.
men med hjälp av lite lustgas gick den, om än
väldigt ojämnt, igång. Jag körde en liten tur
runt klubbhuset och telefonerade sedan till
Lasse. Efter en del bollande med Lasse beslutades det att den skulle köpas. Det skulle finnas en del reservdelar i ett källarförråd men de
delarna fanns inte när jag hämtade motorcykeln och som det skulle visa sig dök de aldrig upp trots ett antal påstötningar.
Jag lånade ett hästsläp av en god vän, lastade
Nimbusen och for ner till Skåne. Väl där skulle
vi naturligtvis ta en tur, Lasse på sin Nimmer
och jag på min Nimrod (de heter så). Mycket
svårstartad är ett klent uttryck, men till slut
gick Nimrod igång och vi tog en tur runt
Revingefältet. Efter provturen skulle Nimrods
motor plockas isär, eftersom den gick så dåligt. Lasses kommentar då innanmätet blev
synligt var: ”Den här motorn skall inte fungera
över huvud taget!” Allt var totalt sönderkört
och Nimbusen var så nära döden en motorcykel kan vara - men den hade livsgnista kvar.
Efter en genomgripande renovering går Nimrod, precis som säljaren sa, som tusan. Den
gillar inte att gå för långsamt, men det kan
bero på att det är en Sport från början. Efter
renovering har vi åkt runt i Europa, ner till
Italien och deltagit på ett antal årsträffar i
Danmark. Så nu lever Nimrod ett behagligt
pensionärsliv hos min personliga mekaniker i
Skåne, Lasse Persson.
Nimrod är numer som fågeln Fenix framträdd ur askan, tivoliblå med sportavgasrör
och silverstripes. Innan den totala renoveringen var klar men med en helt renoverad
motor åkte Lasse och jag över till Köpenhamn där vi träffade Kim, en legend i Nimbuskretsar. Tillsammans åkte vi till den första ägarens son. Sonen finns på ett gammalt kort sittandes på sin fars motorcykel. Sonen kom väl ihåg Nimbussen. Naturligtvis fick han köra en sväng och väl tillbaks hade han en tår i ögat. Om det berodde på
fartvinden eller mötet med Nimrod låter jag vara osagt. En fin dag och ett fint minne
blev det för oss alla.
19
Nimrods hosta
Lars Persson
Lars-Inges tivoliblå Nimbus 'Nimrod', hade
under många år utvecklat en besvärande hosta
i mellan och lågt register. Hostan tilltog under
åren och till sist gick Nimrod bara rent när man
gav det bekanta 'järnet' och vred handtaget
helt tillbaka.
på! Fördelarskålen demonterades och montage
av nya fjädrar inleddes. Givetvis så ramlade en
av sprintarna som håller en av fjädrarna in
bakom kamaxeldrevet och jag fick plocka av
tank och kamaxelhus och dra ut kamaxeln för
montage av sprinten och de nya fjädrarna.
Verdamnt!
I egenskap av Nimrods livmedikus så blev det
mer och mer uppenbart att jag måste göra något
åt denna accelererande astma. Diverse
tändnings- och förgasarpilleri gav endast kortvarig och begränsad lisa och något mer drastiskt
måste göras. Men vad?
Tvenne livsfunktioner utreddes, nämligen karburation och tändning. Bägge föreföll dock vara i
ordning. Konstigt... Djupare undersökningar
inleddes och det stod klart att förgasaren inte
blivit grundligt rengjord i historisk tid. En
nystädad 1938 års förgasare fanns lyckligtvis för
handen och monterades. Den andra
demonterades och kördes i ultraljudsapparat och
blev SKINANDE ren. Hostan kvarstod dock men
uppkom först när motorn blivit varm. Märkligt...
Tändspolen kanske? Garanterat juste tändspole
från Nimrods garagekamrat, Nimmer,
monterades. Symptomen kvarstod. Attans...
Emellertid!
Koll av brytare och kondensator gav förhanden
att brytarna var kraftigt brända bortom räddning. Ny kondensator och nya brytare monterades således. Jojo.. reparationspriset började
stiga med en besvärande lutningskoefficient...
Ihop med rasket och en provtur och Nimrod
hade aldrig mått så bra NÅGONSIN! Det gick
att köra under 30 i fyran och det var fart och
kläm i motorn. Hurra!
Men SEN - kom våra vänner Miles och Pat från
Vermont och hälsade på..
Vi åkte på en lite tur med mig och hustrun
Kerstin på sidovagnsmaskinen Nimmer och Pat
och Miles på Nimrod som initialt gick mycket
elegant. En försvarlig bit väg senare och hostan var tillbaka. Råttor och förintelse!
Miles och jag tillbringade en, i och för sig trevlig, eftermiddag i garaget och gick igenom
Nimrod DETALJ för DETALJ. Allting verkade tip
top och jag tog en längre provrunda och körde
Nimrod som om jag hade en Harleyklubb i
hasorna. Två tändkablar lossnade från fördelaren på kuppen men fixerades med små
kilar. Sedan gick det som tåget. INGA problem.
Nimrod beslogs med en lättare slapphet i fjädrarna till den automatiska tändförställningen.
Diagnosen fastslogs genom att med varm motor,
ge full gas i 2-3 sekunder och sedan abrupt
släppa gasen. Ett distinkt klick skall höras från
fördelarräjongen men Nimrods klick var mycket
diskret och knappt hörbart. Äntligen något att gå Hurra!
20
Och SÅ kom den stora Nimbusträffen i Skagen.
Glada i hågen satte vi av. Lars-Inge på Nimrod, jag på Nimmer, herr redaktören Lasse
Wallin på sin blå sidovagnare och Roland
Nihlén på sin svarta 36-a. Harmoniskt och
omgivna av god karma, flöt vi genom landskapet mil efter mil tills…
Nimrods astma var tillbaka med förnyad fermitet. Helvete och svavelångor!
Efter lite tafatta och planlösa skruverier, kom
Roland uppsläntrande och undrade i förbifarten
om den nya kondensatorn verkligen satt fast i
sin fjädrande hållare. Han hade lagt märke till
att de nya kondensatorerna är lite mindre än
de gamla och ibland glappar det.... Det gjorde
det här. Ordentligt. Roland donerade en gammal kondensator och sedan gick Nimrod som
en fuktig önskedröm hela vägen upp och hela
vägen ner och har gått fantastiskt sedan dess.
Vad var det vi lagade? Pja... Svårt att säga och
sådant är ju lite frustrerande. Vi fixade NÅGOT
fel emellertid för hojen går vidunderligt. Vad vi
lagade är kanske inte så viktigt – EGENTLIGEN
för hojen går nu geschwint.
Sensmoralen är att det är bättre att pilla även
om man inte riktigt vet på vad. Lite grand som
i tonåren ungefär...
21
Fördelarskålen med kondensator och
brytare. Det är lätt att förstå att en
mindre, och framförallt kortare kondensator får dålig kontakt med godset! Bilden ur S. Taarnhøj, Motorcykler från
1948.
Göingeträffen för Nimbus, planerad till pingst 2013
Det nordöstra hörnet av Skåne hör enligt den
medeltida häradsindelningen till Göinge härad.
Ett vilt land där, om man får tro äldre uppgifter, inneboarna, göingarna, var en korsning av
räv och smålänning!
Fortfarande kan man på kartan se att det är
relativt få vägar som korsar gränsen mellan
Skåne och Småland, men att det finns vägar
parallellt med gränsen på båda sidor om densamma!
Göinge ligger i den del av Skåne som sedan
länge räknats till skogsbygden. Här var skogens produkter viktigare än jordbrukets för
den direkta försörjningen. På dansktiden skeppade man stora mängder ved till Köpenhamn
och man försörjde den danska flottan med tjära. Nordligaste Skåne var också Danmarks
bergslag. Järn från sjömalm och myrmalm
men framförallt så kallad rödjord var en mycket viktig produkt. Det egna åkerbruket var närmast en biinkomst eller ett komplement och
boskapen var betydligt viktigare än odlingen.
I detta gamla gränsland och en gång så särpräglade del av Danmark, tänker vi ordna en
Nimbusträff vid pingst (pinse på danska) nästa
år, 2013.
Träffen är tänkt att vara över tre dagar, alltså
med två övernattningar. Vägen till och från
träffen kan vi erbjuda som gemensam tur från
Helsingborg med ledsagare och även från Sydskåne för dem som kommer därifrån. Får vi
flera anmälningar från exempelvis södra
Halland, så lägger vi en rutt från det hållet
också! Ankomst till Gundrastorp under tidig
eftermiddag. Givetvis är man lika välkommen
om man kör sin egen väg till träffen!
Väl framme i Göinge finns det gott om fina
Nimbusvägar och gott om besöksmål. Den
dansk-svenska historien har lämnat många
spår i landskapet och kombinationen av skogsmark, odlade gläntor och kuperad terräng
garanterar fina körupplevelser. Dag två blir det
en drygt 100 kilometer lång gemensam tur
med historietema, det blir lite snapphanar och
en del ärkebiskop Absalon samt två nypor
förhistoria.
Förhållandet att man bodde långt från makten
i Köpenhamn och nära en länge odefinierad
gräns i vidsträckta skogsmarker mot Sverige,
gjorde att man blev självständig och kanske
något stursk. Detta återspeglas också i att
man oftast bodde i ensamliggande gårdar och
att byarna var små. Vid de återkommande krigen mellan de två länderna var det naturligtvis
gränsbygderna som drabbades mest och hårdast av genommarscher och därmed följande
plundring av såväl vän som fiende. Bland de
många hantverken som förekom i gränsskogarna var gevärssmidet särskilt berömt.
Göingebössan, ett finkalibrigt vapen med
snapplås och räfflad pipa var ett mycket effektivt vapen för sin tid, 1600-talet.
Men egenskapen av gränsområde gjorde också
att makten i form av både kungamakt och kyrka var intresserad av Göinge, från den tidiga
medeltiden och framåt. Man ville ha ett gränsskydd och anlade borgar vid vägarna nära
gränsen, kyrkor byggdes och skatteuppbördscentra etablerades i anslutning till borgar och
fasta hus. Den viktiga hanteringen av ved, tjära och järn ville man kontrollera.
22
Kärnan i organisationen är Ole Artved och Lasse Wallin och träffplatsen Gundrastorp vid Vittsjö. Fina turer till och från träffen, en gemensam tur den andra dagen och trevlig samvaro,
hoppas vi kunna erbjuda. Vägarna i Göinge
räcker till många års träffar! Mera information
kommer efterhand.
Ett sätt att förbereda sig är att läsa Danmark i
Skåne av Palle Lauring, finns på antikvariat!
VÄLKOMNA TILL GÖINGE!
Gumlösa tegelkyrka, invigd av Absalon 1192.
Teckning av Jacob Kornerup 1856.
Användes Nimbus av den svenska trafikpolisen ?
Rune Lundström
Artikeln har varit införd i Nimbus tidende, Danmarks Nimbus Tourings tidning, nummer 32 i juni 1983, men då
översatt till danska. Med tillstånd av författaren och den danska klubben återges här artikeln i sin ursprungliga
språkdräkt.
Arne Berglund och en dansk polis.
Ja, vi har ju den bekanta bilden där en svensk
och en dansk trafikpolis skakar hand, och den
svenske trafikpolisen sitter bevisligen på en
polisutrustad, svenskregistrerad Nimbus. Och
kameran ljuger inte, påstås det.
Men hur var det nu med den saken? Har Nimbus verkligen använts av svenska trafikpolisen? Vid ett av många trevliga samtal med
nr.42, Knud Jørgensen, frågade Knud mig om
jag kände till något om detta. Vi var överens
om att det i så fall borde vara i södra Sverige
som polisen kunde ha inspirerats av danska
kollegor att skaffa Nimbus. Men, fastän född,
uppvuxen och alltid bosatt i Skåne kan jag ej
23
erinra mig att jag någonsin sett en svensk
polis på en Nimbus. Polismotorcyklar på 50talet var något ovanligt, och jag borde komma
ihåg om jag som motorcykelintresserad yngling vid den tiden sett svensk polis på en i Sverige så ovanlig motorcykel som Nimbus. Engelska fabrikat, och BMW, men inte Nimbus.
Nåväl, frågan föll i glömska tills Knud vid
genomgången av fabrikens arkiv fann fotona
med den svenske trafikpolisen på Nimbus.
Saken fördes på tal igen. Vi kom överens om
att jag skulle forska lite i ämnet svensk trafikpolis och Nimbus.
Jag fick två olika foton från Knud. Båda med
samma polis på samma polismotorcykel. Tydligt registreringsnummer, K 46. De gamla länsbokstäverna är sedan många år avskaffade i
Sverige men K stod på sin tid för Blekinge län,
alltså Skånes östliga grannlandskap. Från fordonsregistret i Blekinge län fick jag en kopia
på besiktningsinstrumentet för mc K 46. Och
mycket riktigt, det avsåg en polis-mc, Nimbus
1954, med radioanläggning. Registrerad den
18/10 1954 på Polisverket, Karlskrona och den
8/1 1965 överförd på Rikspolisstyrelsen i
Stockholm.
Så var det alltså konstaterat att svenska polisen använde Nimbus. Åtminstone en Nimbus.
Var det bara denna enda Nimbus eller var det
fler? Den handskakande polisen på K 46 borde
ju veta besked. Jag sporde en vänlig dam i
telefonväxeln hos polisen i Karlskrona om hon
kunde koppla mig till någon polis av sådan
årgång, att han kunde tänkas ha kört polis-mc
på 50-talet. Jodå – inga problem för en serviceinriktad telefonist. Mannen jag blev kopplad
till var visserligen ej den jag sökte, men han
visste exakta besked. Nimbusen hade körts av
två poliser, av vilka den ene ej längre var i
tjänst. Men väl den andre, poliskomissarie
Arne Berglund, länstrafikgruppen. Och Arne
Berglund berättade för mig hur det låg till med
Karlskronas polis-Nimbus.
Karlskrona hade på 50-talet en framsynt polismästare, som såg till att polisen där tidigt fick
två polismotorcyklar. Och det var inte vilka
motorcyklar som helst. När man i andra polisdistrikt fick nöja sig med en- eller tvåcylindriga
maskiner (om man över huvud taget fick några
motorcyklar), ja då fick Arne Berglund och
hans kollega två fyrcylindriga maskiner till sitt
förfogande. En var av välkänt och ovan nämnt
danskt kvalitetsmärke. Den andra (det får
även en Nimbus-vän erkänna) av icke mindre
välkänt fabrikat, nämligen en Ariel 4 G, alltså
en 1000 ccm Square Four. Inga dåliga grejor
för en ung mc-polis på 50-talet!
Den framsynte polismästaren hette Nils Cederholm och är numera pensionerad länspolischef.
När jag ringde upp honom bekräftade han vad
jag tyckte mig minnas, nämligen att svenska
polisens fordonspark under första hälften av
50-talet var mycket blygsam. De polismotorcyklar som fanns var säkert lätt räknade. Han
var emellertid tidigt övertygad om att motorcykeln hade en framtid som polisfordon. Det
24
Arne Berglund på välutrustad Nimbus.
fanns många som menade att om polisen skulle ha några motorcyklar skulle det vara som i
U.S.A., stora Harley-Davidson. Nils Cederholm
var av annan uppfattning och ville ha smidigare fordon. Genom kontakter med danska kollegor hade han tillfälle att studera polismotorcyklar i Köpenhamn. Och så blev den ena av
Karlskronas två polismotorcyklar en Nimbus.
Nils Cederholm och Arne Berglund åkte över till
Danmark och hämtade Nimbusen på fabriken.
Ett val som man inte ångrade. Nimbusen gjorde god och trogen tjänst.
Genom Nils Cederholms kontakter i Danmark
fick Arne Berglund också möjlighet till litet specialutbildning i Danmark för uppgiften som mcpolis på Nimbus. Det blev studiebesök både
hos polisen i Köpenhamn och på Nimbusfabriken.
Arne Berglund körde omväxlande Nimbus och
Ariel Square Four. Gärna Nimbusen i stadstrafik och Arieln vid landsvägspatrullering. Ett eller annat specialuppdrag blev det också. Bl.a.
eskorterades dåvarande svenske kungen och
drottning Juliana av Holland av Arne Berglund
på Nimbus.
Men fanns det fler Nimbus i tjänst hos svenska
polisen? Jag fick rådet att kontrollera saken
med avdelningschefen på rikspolisstyrelsens
tekniska byrå i Stockholm, Lars Erik Freeman.
Och Lars Erik Freeman visste besked. När
svenska polisen förstatligades helt den 1 janu-
ari 1965 begärde rikspolisstyrelsen in uppgifter
om fordonsparken i samtliga polisdistrikt i landet. Det fanns bara en Nimbus, nämligen K 46
hos polisen i Karlskrona.
Så var det alltså med den saken. Svenska polisen använde Nimbus. En Nimbus.
För vår enda svenska polis-Nimbus kan jag
dock rapportera ett gott slut. Eller rättare sagt
att den fortfarande finns kvar. När staten tog
över 1965 beslöt man på rikspolisstyrelsen att
på polismuseet i Stockholm bevara två av alla
de maskiner, som togs över från de kommunala polisdistrikten. Det blev vår Nimbus och
dess ”kollega” från Karlskrona. Därför står
Nimbusen i dag i gott fyrcylindrigt sällskap
med Ariel Square Four som pensionist på
Ulriksdals slott, där polisen har lokaler. Och ett
så klokt beslut gläder naturligtvis varje vän av
gamla fina motorcyklar.
När artikeln skrevs för den danska Nimbus tidende,
brukade man ange personernas medlemsnummer i
klubben tillsammans med namnet, något man slutat
med sedan många år!
I nästa nummer av Svenska Nimbus-tidningen hoppas vi kunna återkomma till Karlskronapolisen och
deras Nimbus. Det finns en del frågor som det skulle
vara intressant att få svar på: hur var den utrustad,
hur långt har den gått, vem servade motorcykeln,
lade man upp något reservdelsförråd, hur är skicket
idag, mm? Det har visat sig att Polismuséet i
Stockholm har ett omfattande material om de två
motorcyklarna från Karlskrona och så finns det ju de
två cyklarna förståss, Arieln och Nimbussen.
Lasse
Isle of Man 2012, modern racing och en Nimbus
Tord Nilsson
Många är de DVD som setts om loppen på Isle
of Man. Och äntligen i år kunde drömmen förverkligas att se elitracingen på plats. Janne
Törnkvist och jag åkte iväg med SMC-resor till
ön. Det kändes tryggt att låta SMC sköta bokningar av färjor och boende, vilket gjordes
med den äran.
vårt Home-stay, en vänlig dam som hyr ut
större delen av sitt hus under TT-veckorna. Vi
är sex SMC-are som bor ihop där. Totalt var
det tjugofem i gänget. Cirka 115 mil har vi
kört på väg ner och nästan allt på motorväg.
Så här i efterhand vet vi att det finns utrymme
för egna initiativ och ändå hinna med.
Quarter Bridge strax efter start.
Tords och Jannes cyklar.
Kvällen den 29 maj bar det iväg med Stena
Line från Göteborg till Kiel. Nästa morgon
transportsträcka till Hoek van Holland och färja
till Harwich på natten. Morgon två transportkörning till Heysham där så den sista, ganska
korta färjeturen mot resmålet avgår från. Kl
05.30 anländer vi till Isle of Man och kör till
Det blir en lugn dag, tittar på träning och
rekar. Nästa dag, lördag börjar racen. När det
är race så stängs banan av för all trafik en timme innan och en god stund efter. Kanske två
race och någon träning betyder minst fem timmar, sen är det mer regel än undantag med
förseningar på grund av olyckor eller väder.
25
Sidovagnsekipaget är fångat vid Onchan i utkanten av Douglas. Här är det ungefär en minut kvar
till mållinjen. Darryl Rayner och Matthew Johnston kör en Shelbourne Honda 600, det syns väl!
Just vädret var på sitt mest brittiska humör,
med varannandagsstuk så turligt nog var tävlingsdagarna de torraste. UTOM sista tävlingsdagen då allt ställdes in och sköts på till dagen
efter. Skapligt väder efter lunch men trots det
ställdes Senior-TT in för första gången sedan
kriget. Detta var en stor besvikelse för oss
alla.
En dag står vi och tittar vid Bray Hill. Strax efter starten hör jag ett bekant ljud men som
inte hör hemma i detta sammanhang. Vänder
mig om och helt riktigt: en Nimbus. Det är
Mats Andersson som med sin son på en modernare hoj besöker TT-veckan.
Det var en upplevelse att se dessa
tävlingar, att trampa racinghistorisk mark och kanske det var i
grevens tid. Värdinnan berättade
för oss att öns befolkning inte är
helt positiva till tävlingarna, det är
kanske fifty-fifty, mycket beroende
på låsningen med avstängda vägar.
Trist om man inte bor och jobbar på
samma sida av avspärrningarna. En
skitsak tycker vi, bara att göra en
planskild korsning, men si detta är
England och allt är inte så enkelt
där.
Vi har mycket kvar att se och
uppleva på ön och hoppas verkligen
att vi kan komma tillbaka och se
tävlingarna fler gånger.
Depå med tankställen
26
Puben Cregg-ny-baa vid slutet av Mountain Corse, 34 kilometer(!) efter start.
En moderniserad Vincent HRD, tusenkubikare!
Yamaha och Nimbus 1939 sport.
27
Kalender 2012 och lite 2013
15 september
Uppvisningskörning i Köpenhamn enligt följande inbjudan.
Paradekørsel på Frederiksberg
I København/Frederiksberg afholdes kulturdagene, ”Golden Days”, i år på Frederiksberg
og med temaet firmaer på Frederiksberg i halvtresserne. I den forbindelse er Nødebo
Nimbus Klub blevet spurgt om at stille op til dagen Den 15. september 2012.
Dagen forventes at forløbe således, at vi møder med vore Nimbusser ved det gamle
fabriksområde på Peter Bangsvej, hvor vi så stiller op til en paradekørsel. Der køres til
Frederiksberg Runddel hvor vi igen stiller op for at fortælle om vores Nimbusser og fabrikationen.
Grunden til dette opråb er, at vi i Nødebo Nimbus Klub ikke er mange medlemmer og en
sådan paradekørsel skal da gerne se ud af noget, så jo flere vi bliver jo sjovere er det.
Alle er velkommen.
Undervejs vil vi blive forplejet ligesom de der kommer langvejs fra vil få kompensation
til benzin.
Vi mødes kl. 12.00 på Peter Bangsvej og det hele forventes at slutte kl. 16.00.
Hvis du har lyst til at være med i dette enestående arrangement, må du meget gerne
ringe til mig og melde din deltagelse på telefon 4717 8731 eller mobil 2190 7261, mail
kan også bruges: [email protected]
På Nødebo Nimbus Klubs vegne: Peter Ahrendt fm.
Om du anmäler dig till Peter så anslut gärna till oss andra från Skåne, vi samlas vid
”sista macken före Öresundsbron” det vill säga Shellmacken vid den andra avfarten
mot Fosie, vid 10.30. Sedan kör vi tillsammans till Frederiksberg.
19-21 april 2013 Fladjernstræf vid Sorö på Själland. Starta säsongen med en mycket trevlig träff,
anmälan [email protected] Även här blir vi säkert några stycken från Skåne
som kör tillsammans, kom med!
Prenumerera på Fladjerns Nyt gör du på [email protected]
Pingst 2013
Göingeträffen för Nimbus. Vi kör för första gången en tredagars träff i norra Skåne.
Se artikeln på sidan 20. Anmälan till Ole Artved [email protected]
eller Lasse Wallin, 046-23 31 16, [email protected]
Nimbuslänkar
Lars Perssons hemsida liksom verkstädernas kommer vara fasta under denna rubrik, övriga kommer
variera ibland.
Lars Perssons Nimbus-hemsida.
http://www.allitnil.df.lth.se/nimbus/
Reservdelar och verkstäder
JC Nimbus, John Carlsen
Århus Nimbus, Carsten Nielsen
Fyns Nimbus Center, Tage Johansen
Niels Nielsen`s MC og Cylinderservice
Smeden, Ole Nielsen
Møllers Nimbusser
PH's Nimbus Service, Preben Herskind
http://www.jcnimbus.dk/index.htm
http://www.nimbus-aarhus.dk/
http://www.fynsnimbus.dk
http://www.nn-nimbus.dk
http://www.smeden-i-undlose.dk
http://www.mollersnimbusser.dk
http://www.nimbus-service.dk