Sveriges värsta värstingklass?

Download Report

Transcript Sveriges värsta värstingklass?

Sveriges värsta värstingklass?
Fredrik von Sydow. På kvällen 7 mars 1932 anträffades häradshövdingen och politikern Hjalmar von Sydow och två av dennes anställda, kokerskan Karolina Herou och hembiträdet Ebba Hamn, döda i von Sydows bostad på Norr Mälarstrand 24 i Stockholm. I von
Sydows rum låg Hamn, sannolikt ihjälslagen med hjälp av ett strykjärn som efter dödsfallen saknades i våningen. I Herous rum låg
häradshövdingen, också han ihjälslagen. Kokerskan satt i en stol vid fönstret och hade även hon misshandlats till döds.
Kropparna hade upptäckts av en ung flicka, brorsdotter till von Sydows framlidna hustru, inneboende hos von Sydows. Hennes
vittnesmål ledde polisen till att efterlysa von Sydows son, Fredrik von Sydow, samt dennes hustru Ingun, som skäligen misstänkta.
Efter dådet hade paret begivit sig till restaurang Tegnér i Stockholm och sedan, via en herrekiperingsbutik, ett apotek, restaurang Vallonen och ett konditori i Norrviken,[3] vidare till restaurang Gillet i Uppsala, dit man anlände vid 20-tiden på kvällen. Efter en stund
lämnade man restaurangen och avvek, för att sedan komma tillbaka ca kl 22 tillsammans med tre vänner. Sällskapet satte sig till bords
för supé. Restaurangpersonalen anmodades av polisen att diskret be Fredrik von Sydow att komma ut i hallen där besök väntade.
Paret von Sydow reste sig och gick ut i tamburen där Ingun von Sydow satte sig i en länstol. Då hennes make böjde sig fram som för
att kyssa henne sköt han henne i tinningen med en fickpistol, en Mauser av kaliber 7,65 mm. Omedelbart därefter sköt von Sydow
sig i huvudet och avled så gott som omedelbart. Pistolen hade Fredrik lånat av en god vän, jägmästaren Sven O. Hallman sedan paret
lämnat Norr Mälarstrand.
Stig Wennerström föddes i Stockholm som son till major Gustaf Wennerström och Ester Berggren. Han blev fänrik i flottan 1929,
och genomgick därefter flygutbildning. 1936 blev han löjtnant i Flygvapnet, 1939 kapten, 1944 major, 1946 överstelöjtnant och 1951
överste. Han var arvprins Gustaf Adolfs adjutant 1938-47. Han var även verksam som lärare vid Flygkrigshögskolan och Kungliga
Sjökrigsskolan. År 1946 utgavs en bok som han skrivit som rönte popularitet: “Röda vingar: det ryska flyget från tsartid till nutid”.
Från 1957 fram till gripandet 1963 var han sektionschef vid Försvarets kommandoexpedition.
Under andra världskriget var Wennerström flygattaché med sin tjänst förlagd i Moskva 1940-41. Han tjänstgjorde åter som attaché i
den sovjetiska huvudstaden efter kriget, 1949-52, samt även i Washington 1952-57. Detta gjorde honom självklart mycket användbar för den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU, till vilken han rekryterades runt 1948. Under sin “spionkarriär” lämnade
han bland annat ut så gott som hela det svenska försvarsupplägget till ryssarna under 1950-talet. Dessutom lämnades stora delar av
Draken-projektet ut till Sovjetunionen.
Enligt vissa uppgifter fanns det två högt uppsatta svenska spioner för GRU under 1950-talet. Den ene hade kodnamnet Örnen: det var
Wennerström. Den andres kodnamn var Getingen. Den senares verkliga identitet har aldrig riktigt blivit klarlagd.
Det har långt senare stått klart att Wennerström även avslöjade de svenska signalspaningsflygplanens verksamhet för Sovjet. Mycket
talar för att ryssarna 1952 sköt ner en svensk Tp 79 över Östersjön därför att Wennerström berättat om verksamheten med signalspaning över Baltikum (Catalinaaffären). Wennerström erkände aldrig att han avslöjat detta, annat än i ett informellt samtal under en paus i
förhören med honom. På det så kallade “snackebandet” bekräftar Wennerström att han berättat för ryssarna om det svenska samarbetet
med USA i fråga om det som man uppfattat under spaningen mot Baltikum. Vid ett tillfälle hade Wennerströms sovjetiska kontakt
förklarat att “vi har väl inget annat val än att skjuta ner planet”. Åtta svenskar fanns ombord när ett sovjetiskt jaktplan i juni 1952 sköt
ner en Tp 79.
Texterna hämtade från Wikipedia Dramatisering på http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3293893.mp3
(“Patrick Lönnberg”<[email protected]>)