Transcript 2014 Nr 4 - Scouterna

GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen i Sverige • Årgång 64 • Nr 4 dec 2014
Gillescoutvandrare
mötte 500-årig ek
sid 3
Gillescouten
Greta 100 år
sid 5
”Jäntan” minns Paxting i Gödöllö
för 75 år sedan, sid 6-7
Den svenska truppen
med 50 fanor vid invigningen av Paxting 1939.
Gillescouter gör skillnad!
S:t Georgs
Scoutgillen
i Sverige
Adresser Sedan kansliet lagts ned
gäller dessa nya adresser till S:t Georgs
Scoutgillen i Sverige (SGSS).
Telefon till SGSS: 070-355 84 32.
E-post till SGSS sänds till:
[email protected]
Post till SGSS, allmänt, sänds till
Kristina Sundberg, adress nedan.
Post till SGSS, ekonomi, sänds till
Leif Granéli, adress nedan. Bankgiro
197-1266 Plusgiro 35 91 06-2.
Medlemsärenden anmäls till
Ingalill Sjunnesson, Mark­vägen 7,
238 35 Oxie, 040-54 86 24, 072-500 86 24,
[email protected]
Frimärksbanken
Björnar Johnsen,
Kyrkbåtsgatan 7, 724 81 Västerås,
021-351 651, [email protected]
Gillescouten
Manus sänds till Torsten Hansson,
Serenadvägen 1, 784 43 Borlänge,
0243-22 58 79, 070-301 99 98,
[email protected]
Beställningar, se sista sidan.
Hemsida www.scouterna.se/gille
Landsgillerådet
Lena Claesson Landsgillemästare
Ljungkullen 60, 433 60 Sävedalen
031-26 29 45, 0709-49 40 20
[email protected]
Kristina Sundberg vice Landsgillemästare
Ängesvägen 6, Laknäs, 793 94 Tällberg,
070-262 14 66, [email protected]
Gjermund Austvik Landsgilleskrivare
Brombärshult 1, 432 96 Åskloster
0340-62 60 65, 070-875 95 80
[email protected]
Leif Granéli Landsgilleskattmästare
Timotejvägen 6, 291 62 Kristianstad
044-12 43 64, 070-306 09 79
[email protected]
Mariana Ceder Internationell sekreterare
Härdaregatan 4, 461 54 Trollhättan
070-877 45 40
[email protected]
Carl-Magnus Klärcke
Stallgatan 8B, 194 32 Upplands Väsby
070-624 32 45
[email protected]
Heinz Frohm
Hälsögatan 6, 257 31 Rydebäck
042-22 12 33, 070-510 41 74
[email protected]
2
Landsgillemästaren har ordet
P
recis hemkommen från vår världskonferens (ISGF – International
Scout and Guide Fellowship) så är jag
full av tankar och intryck av allt som
hänt och alla möten med engagerade
människor från världens alla hörn. Det
som återkommer mest är att ”vi gör
skillnad”.
Naturligtvis var det vanliga diskussioner och beslut som tas på ett årsmöte
(mötet är vart 3:e år), bl a valdes en ny
styrelse – vår norska kandidat valdes in
– och det var många diskussioner med
framtidsfokus.
Mellan alla ordinarie mötespunkter
så fick vi presentationer från många
länder om vad de gjort under de senaste
åren. I några fall fokuserade man på ett
speciellt projekt som t ex ”Fellowship
Gillearrangemang
15–16 november
Landsgilleråd
26 november
Fredsljuset till Helsingborg för
vidare distribution runt landet
7–8 februari 2015
Landsgilleråd
16–20 mars 2015
6th European Workshop
22 maj 2015
Landsgilleråd
23–25 maj 2015
Landsgilleting i Varberg
26–30 juni 2015
Nordisk-baltisk träff i Horsens i
Danmark
sept 2016
Europakonferens i Tours i Frankrike
2017
Världskonferens på Bali i Indonesien
Scoutgillen! Sänd in tid och plats
för nästa regionmöte!
Toys” som även Sverige deltagit i och
andra visade bilder och beskrev aktiviteter som gjorts.
Efter några presentationer så uppdagades det ett mönster. Beroende på
vilket ”samhällsskydd/-trygghet” vi
har så ser aktiviteterna väldigt olika ut.
I Norden är vi mer lika än olika. Vi har
trevliga samkväm, stöttar våra scouter
på olika sätt och jobbar även med tvinning och stöttar ibland även där.
I andra länder är det mer socialt stöttande som sker, med bl a soppkök och
andra humanitära aktiviteter. Ett projekt som gjorde stort intryck på mig
var när gillescouter träffade en grupp
blinda barn och tog med dem ut och
hade en ”sinnenas upplevelse” med
dem. De fick lyssna, lukta och känna
på olika blad – form, mjukhet osv. För
dem – både barn och gillescouter – var
det en härlig upplevelse under en dag.
Kanske kan vi få idéer själva från andras projekt och omvandla dem till att
passa vår tillvaro. En önskan från deltagarna var att få allas presentationer
på en skiva, för att ha som inspiration
och även veta vem man kan kontakta
ifall man har frågor.
Känslan som dröjer sig kvar efter att
jag kommit hem är att ”Gillescouter
gör skillnad”!
Hälsningar
Lena Claesson
Landsgillemästare
GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen
i Sverige. ISSN 1653-7033. Ansvarig
utgiv: Lena Claesson, adress spalt 1.
Redaktionskommitté: Torsten Hansson,
ordf, adress spalt 1, Anna-Brita Pricken
Lundahl, Sven Janson, Matts Dahlberg,
adj.
Utkommer med fyra nummer per år
Nr 1 15 febr 2015, manusstopp 15 jan
Nr 2 15 maj 2015, manusstopp 15 april
Typsnitt: Optima & Times New Roman
Papper: MultiArt Silk 130 g
Tryck: Printeliten, Falun, 2014
Gillescouten 4–2014
Gillescoutvandrarna
2
014 års gillevandring gick i år
av stapeln vid Halle-Hunneberg.
Den 25 augusti samlades ett 30tal gillescouter från Västerbotten i norr
till Skåne i söder samt Erik och Anne
Haastrup-Nielsen från Helsingör i Danmark på FUBs Solgården, som ligger i
en mycket vacker miljö.
Måndag, när alla ätit middag, fick vi
information om sevärdheter på HalleHunneberg samt kartor och information
om de olika lederna. Vi delade upp oss
i ”patruller” och utsåg vilka leder vi
skulle gå efter förmåga.
Vi vandrade till sevärda platser som
Kungens kök, Predikstolen och framför­
allt Ättestupan. Så nu vet man hur den
ser ut. Några hann också med att se Vattenutsläppet kl 15.00 i Trollhättan. En
svindlande tanke att han som släppte på
vattnet satt uppe i Jämtland.
En liten tripp till Vänersborg, en liten pärla vid Vänerns strand, där Birger
Sjöbergs Frida fanns att beskåda i stadsparken.
En stor eloge till Kökspersonalen som
försåg oss med jättegod mat. Tårtan vid
avslutningskaffet var en fröjd för ögat.
Sista kvällens lägerbål vid vattnet är
också något att minnas.
Solveig och Birgitta,
Scoutgillet Tre Renar i Umeå
Gruppbild på gillescoutvandrarna överst,
därunder Kungens kök, Hunneberg och vy
från Predikstolen. Lägerbålet t v.
På förstasidan syns Viveca Mattsson och
Anna-Stina Andersson från Tuna Scoutgille
krama 500-årig ek. Foto Gunnel Björklund,
Tuna Scoutgille i Borlänge.
Gillescouten 4–2014
3
Gillena
Gillenaberättar
berättar
Inger Lundström berättar om
Vieje-Maria.
Guldgrävare i Hällbacken
I
slutet av augusti varje år gör gille­
scouterna Guldgrävarna en resa med
övernattning. 2014 var resmålet Hällbacken, som ligger vid Laisan, två mil
öster om Adolfström.
I Hällbacken blev vi mottagna av
gårdens ägare Inger och Douglas Lundström. Vi inkvarterades i stugor, vackert
belägna vid vattnet. När det blev dags
för middag samlades alla i det stora
köket och njöt av Ingers goda älgköttsoppa.
I samband med maten planerades lördagens aktiviteter. Inger berättade om
gårdens och byns historia.
Lördag morgon hade de fiskeintresserade bråttom att komma iväg och prova
Kallelse
fiskelyckan. Övriga stannade i byn för
rundvandring och mer intressant historia om byn, bärplockning, tipspromenad
och tillverkning av naturtavla m.m. Vi
fick också beundra Ingers glasmålning
och ta en titt på hennes utställning av
gamla bilder.
Kvällen bjöd på högtidlig invigning
av gillescouter. Laila och P-O Boxström
kom från Jäkkvik speciellt för detta tillfälle. Dagen avslutades med knytkalas.
På söndag besökte vi Vieje-Marias
hus, där hon levde med sina getter och
gärna tog emot förbipasserande. Färden
gick vidare till Adolfström med besök
på silverhyttan, majorsgården och lanthandeln.
Regionträff i Rydal
V
ästra Regionen hade den 7 september sin årliga träff i Rydal utanför
Borås. Vi samlades på Rydals museum
där vi förstås började med kaffe. Sedan
var det rundvandring i fabriken. Rydal
hade varit ett spinneri, som levererade
tråd till de olika väverierna i Sjuhärad.
De hade hållit på ända till 2010. Vi var
tacksamma för att maskinerna inte var
igång eftersom det hade varit ett otroligt
oväsen kombinerat med damm. Vi fick
se hela processen från bomullsbalarna
till den färdiga tråden.
Efter besöket i Rydal fortsatte vi till
Scoutgården Apelhult. Det nya gillet i boråstrakten heter Apelhult efter
gården. Det var de, som hade ordnat
regionträffen. I Apelhult fick vi genom-
Samling i Adolfsström.
Efter en sen lunch på Hällbacken
packade vi ihop och påbörjade hemresan.
Text och foto: Margareta Hedlund
gilleskrivare Guldgrävarna
föra en femkamp i sann scoutanda. Hur
länge sedan var det som du kastade
livlina eller knöt knopar? Vi fick i alla
fall göra det och det var riktigt roligt att
återknyta bekantskapen med bland annat Kims spel.
Så var det dags för middag och gillet
hade ordnat ett stort fat med kallt kött
och frukter tillsammans med potatisgratäng. Vilken fest! Efter kaffe och äppelkaka, information och prisutdelning på
femkampen, halade vi gilleflaggan och
åkte våra 14 mil hem.
Tack, Apelhult för en intressant och
väl utförd Regionsträff.
Mariana i Fallfåran
Samling vi fabriksmuseet i Rydal, som rymmer 50 spinnmaskiner.
Medlemmarna i S:t Georgs Scoutgillen i Sverige kallas härmed till
ordinarie landsgilleting i Varberg
den 23–25 maj 2015.
Motioner till LGT skall vara
LGR tillhanda senast 1 februari
2015 (c/o Kristina Sundberg,
adress se sid 2, sp 1). Rätt att
väcka motion har varje enskild
medlem, liksom varje scoutgille.
Se stadgar för SGSS, §7.
Förslag på plats för LGT 2017
kan skickas till SGSS!
Landsgillerådet
4
Gillescouten 4–2014
Gillena berättar
G
Greta Johansson
Tuna Scoutgille.
Foto T Hansson.
Greta Johansson
100 år
Greta på
nordiskbaltisk gillescoutträff
i Bodø 2006
och t h på
fjällvandring
i Grövelsjön
med gille­
scouter 2001.
Foto K E
Mattsson.
Fr v Viceca Mattsson, Britt Erixon,
Ingemar Skymning Laila Forslund,
Torsten Hansson, Greta Johansson
och hennes dotter Birgitta den 6
oktober 2014. Foto T Hansson.
reta Johansson i Tuna Scoutgille fyller 100 år den
8 november. Inför den stundande dagen besökte vi
henne för en intervju.
Hon bor numera i ett trevligt äldreboende i Norrköping,
dit hon flyttat under året för att komma nära sin dotter Birgitta. Greta har bott ensam i sin villa i Borlänge under många
år efter maken Folkes bortgång. Omställningen med husförsäljning och flytt blev påfrestande, i synnerhet efter ett svårt
benbrott med sjukhusvistelse Men nu är krafterna tillbaka
och vi möter en pigg och alert gillescout.
När Greta var barn bodde hennes familj i Linköping och
där blev hon medlem i Linköpings Kyrkliga Flick­scoutkår.
Erfarenheterna och alla minnen från den tiden ledde säkert till att hon engagerade sig i scoutrörelsen då hon bildat
familj och flyttat till Borlänge. Hon var avdelningsledare i
Borlänge Flickscoutkår under många år och efter sammanslagningen mellan pojk- och flickscout­ing, då Borlänge
Scoutkår bildades, var hon medlem i kårstyrelsen med ansvar för ekonomin som kårkassör.
Inom vårt gille har Greta ända fram till strax före flytten deltagit i arbetet med frimärksklippning och med att
etikettera Gillescouten inför distributionen ut i Sverige. Vi
”mumsminns” även alla mazarinkakor som hon bakat till
många av våra möten och lotterier.
Utöver scouting har Greta odlat ett annat stort intresse
– orientering. Tillsammans med Folke var hon med om att
bygga upp en orienteringsklubb hemma i Borlänge. Hon har
varit aktiv inom den moderna orienteringssporten upp i hög
ålder. Och för att få perspektiv på vad hennes gärning rymmer kan man beskriva maken Folkes första kompass, som
tidigare kunde beskådas i Idrottsmuseet i Falun. Det är en
trälåda, ca 40x40x15 cm, med en stor kompassnål under en
glasskiva och med en lång läderrem att hänga runt halsen.
Det var tydligen så det började.
Vi bjöds på en härlig Borsjtj och förtidsgrattade med
blommor och tårta. Vi sjöng och hurrade. Tuna Scoutgille
och hela vår rörelse önskar Greta en fin födelsedag!
För Tuna Scoutgille i Borlänge
genom Britt Erixon, Laila Forslund, Torsten Hansson,
Viveca Mattsson och Ingemar Skymning
i Norrköping den 6 oktober 2014
Förstasidans bild visar Greta Johansson
och Laila Forslund vid uppvaktningen i
Norrköping. Foto T Hansson.
Välkommen med berättelser och bilder från vad
som händer i ditt scoutgille! Sänd till Torsten
Hansson, adress sid 2
vänsterspalt.
Gillescouten 4–2014
5
”Jäntan” minns Paxting 1939
”Valborg
Eriksson
och jag
[Annalisa]”
Annalisa Haggård
i samtal med Odile
Janson. Foto SJS
2014-09-27.
”Patrullen
Skogen”
”Morgonbestyr” och Blåsbälg” ovan.
”Cooking” och ”Svenskt eftermiddagskaffe” nedan.
6
N
är Gillescouten ville uppmärksamma 75-årsjubileet av det
första internationella flick­
scoutlägret eftersökte vi bilder i Scoutmuseet i Stockholm, men fick slutligen
besked om att inget fanns, varför vi i
stället i förra numret fyllde utrymmet
med några funderingar kring den berättelse om lägerresan som var införd i
Svenskt Scoutliv 1940. Den väckte frågor om den svenska flick­scoutrörelsens
kontakter med Hitlerjugend och inställningen till nazismen samt frågan om någon visste mera.
Annalisa, ”Jäntan”, Haggård, gille­
scout i Tivedens scoutgille, minns Paxting i Gödöllö 1939. Hon hörde genast
av sig och inbjöd vänligen till en intervju, och den 27 september kunde vi träffa henne i hennes konstnärligt inredda
hem.
Sitt scoutnamn ”Jäntan” fick hon
efter ett yttrande av pojkscoutchefen
Ebbe Lieberath i slutet av 1920-talet,
när han besökte Västerås, vilket berättats i Gillescouten nr 4/2006. Annalisa
har varit aktiv inom scouterna alltsedan
10-11-årsåldern, då en dansk flicka i
Västerås tog med henne till flickscout­
erna där. Hon har mängder av scoutupplevelser att berätta.
För oss nämnde hon om att hon hjälpt
till vid Världsflickscoutkonferensen
i Stockholm och Rättvik 1936, hur
”Toto” (Ragnvi Torslow-Lundgren) bad
henne ta hand om Ängby Flickscoutkår,
om deltagandet i den första instruktörskursen på Frustunaby, om ledarskapet
för den svenska truppen till Jamboretten
på Grönland 1971, om besöken på flick­
scouternas Vårt Chalet i Schweiz vart
tionde år, om gillescouternas Världs-
konferens 1985 på Nya Zeeland, och
om alla besöken tillsammans med gillescouter på Grossarl i Österrike.
Annalisa Haggård, f Rosén den 4/4
1916 i Västerås, tog studenten som latinare. Hon läste sedan in realämnena
matematik, fysik och kemi för att kunna
antas på GCI, där hon utbildade sig till
gymnastikdirektör och sjukgymnast.
Annalisa och hennes man var bosatta
i Mariestad, men flyttade 1966 till sommarstugan, som byggdes om för permanentboende, långt in i skogen nära Tiveden. Sedan makens död bor hon ensam
i huset. Annalisa har alltid haft ett stort
samhällsengagemang. Hon var en av de
drivande för skapandet av Tivedens nationalpark. Och vid vitala 93 år påbörjade hon sin karriär som kyrkopolitiker
i Hova-Älgarås församling (se vidare
Gillescouten nr 1/2010).
Resan till Paxting i Gödöllö skildras
på följande sidor. Efter lägret for Annalisa till Schweiz, besökte Vårt Chalet
och Pradomuseet, som flyttats till Genève från inbördeskrigets Spanien. Då
fick hon telegram från sin far: ”Kom
genast hem. Kriget har brutit ut.”
Vid vårt besök nämnde Annalisa att
inga representanter för Hitlerjugend
funnits på Paxtinget. Det är möjligt att de
var utestängda från flick­scoutrörelsens
arrangemang, likt beslutet hos pojk­
scoutrörelsen 1937. Som framgår av reseskildringen hade de sju flickscouterna
mött Hitlerjugend under färden till lägret, och Annalisa berättade att ”vi grät
över hätskheten hos Hitlerjugend”. Om
frågan för övrigt betonade hon: ”Prins
Gustaf Adolf var i alla fall ingen nazist.”
Odile & Sven Janson
Gillescouten 4–2014
”Genom Tyskland till Pax-Ting”
löd rubriken på en berättelse skriven i augusti 1939 av Annalisa Rosén (gift
Haggård), bild t v, och ursprungligen publicerad i Vestmanlands Läns Tidning.
Här återges den (med några verbformer ändrade till singularis enligt författarens önskan).
P
ax-Ting – fredsting – låter
oneklingen en smula optimistiskt
i dessa tider, då luften sjuder av
krigshets. Så löd i alla fall namnet på
det stora internationella flickscoutläger, som i somras hölls i Ungern, och
dit Sverige sände en trupp på närmare
250 flickor. Bland dessa fanns det sju
stycken som föredrog att åtminstone
bitvis taga sig ner för egen maskin, för
att på så vis komma i närmare kontakt
med det tyska folket, som ju inte lät sig
representera på scoutlägret.
En sen julikväll ramlade ”ungarna” in
på tåget, en och en, från de mest skilda
håll av landet, och i Trelleborg hade de
sju, som för några minuter sedan aldrig
sett varandra, blivit en nätt liten familj,
som klev ombord på ”Drottning Viktoria”. Den fridfulla natten på Östersjön
var lugnet före stormen, som kom med
tågombytet i Berlin. Först utomlands lär
man sig uppskatta ”tyst trafik”. Månne
de har signalhorn kopplade på gaspedalen? Vi var onekligen glada att kunna
fortsätta med tåget till Nürnberg och i
denna något stillsammare stad starta
vår cykelfärd. Redan här märkte vi, att
Tredje riket är ungdomens land par preference; för tjugo öre fick man bo i ett
utsökt komfortabelt vandrarhem, med
pietetsfull hand inrett i den gamla borgen. Man kom genast in i den medeltida
stämning, som ännu vilar över den gamla staden och som intensifierades under
vandringen genom krokiga gränder, där
pelargonior lyste röda i burspråken och
där målningar på husgavlarna talade om
sin ägares lovvärda yrke eller riktade
ett manande ord till den förbigående.
I skymningen kom vi fram till mästersångarens, Hans Sachs, skomakarverkstad och här tätnade stämningen nästan
till andakt inför de enkla don, som stått
Nürnbergs store son till förfogande.
Fastän det kändes svårt, måste vi
nästa dag slita oss ifrån denna medeltid
och rikta in våra tvåhjulingar mot nutiden och München, ”Die Hauptstadt der
Bewegung”. Men – nej – ännu hade vi
inte sett nog av Nürnberg, tyckte i varje
fall Barbros cykel, som lät Boschljuset
slita av åtta ekrar på framhjulet. Eftersom cykelreparatören inte endast hade
oss som cyklande gäster denna ljuvliga
sommardag, dröjde det ett par timmar,
innan de fina, rostfria, svenska ekrarna
fått sina ersättare i något enklare tyska.
Under tiden passade vi på att på torget
sätta näsan i vädret och vördnadsfullt
åse ”Das Männleinlaufen”, Frauenkirches gamla klockspel, där kurfurstarna,
en efter en, kommer ut och bugar sig för
kejsaren under pukors och trumpeters
låt.
Solen, som redan stod högt på himlen, då vi startade, blev sedan vår trogne
följeslagare hela vägen med undantag
för de sista tjugo kilometerna in till
München, som gick i ett för denna stad
obligatoriskt hällregn! Som Isarstaden
just då var smyckad till fest med anledning av ”Der Tag der Deutchen Kunst”
och Führerns närvaro, gjorde vår våta
cykelkaravan säkerligen ett mycket tragikomiskt intryck. Behöver det sägas,
att de sista kilometerna genom stadens
gator på jakt efter vandrarhemmet var
oändligt långa! Desto ljuvligare var
det, när ”stugans värme” slog emot oss,
även om dess mäktighet berodde på att
vandrarhemmet var överfullt! På ett reservläger sex trappor upp under takbjälkarna fick vi dock sovplats tillsammans
med ett hundratal andra!
Följande dag log åter solen mot oss
och torkade våra våta paltor, medan vi
själva vandrade omkring bland Velasquez, Tizian, Rafael och Rubens på Alte
Pinakothek, besökte Deutsches Museum, det största i Europa, och hänfördes
av utsikten från dess tak: staden vid våra
fötter och vid horisonten – Alperna. Att
vara i München och inte gästa Hofbräuhaus lär vara detsamma som att inte ha
sett München, så vi tittade in som hastigast för att åtminstone köpa var sin
miniatyrbägare med de berömda initialerna H.B. ”Den glada änkan” skymtade
vi bland teaterannonserna, och även om
vi bara skulle få ståplatser, så nog skulle vi uppleva den här nere i Tyskland!
I full gala d v s med långstrumpor till
den eljest barbenta stadsstassen tågade
vi upp på övre raden och väckte där allmän munterhet i vår skepnad av resande
teatersällskap från mörkaste Småland.
forts i nästa nummer
De svartvita bilderna på uppslaget är från det album, som sex
av de cyklande flickscouterna
skapade, med rimmade texter,
och gav till Annalisa. Bildtexter
inom citationstecken är formuleringar från albumet.
Gillescouten 4–2014
7
Saxat
Fellowship Day-budskapet 2014
Kära vänner över hela världen!
Den 27:e Världskonferensen i Australien är avslutad. Vårt mål är nu den 28:e
Världskonferensen i Indonesien – på
Bali – 2017.
De 45 delegationerna som var närvarande själva eller via fullmakt deltog,
debatterade och röstade, men jag hade
gärna sett flera närvarande länder och
att de finansiella hindren kunde överbryggas. Låt oss börja i dag och göra
denna Fellowship Day till ett sätt att
stötta vårt nationella scoutgille eller
vår Central Branch-grupp så att en eller
två medlemmar kunde delta i den 28:e
Världskonferensen i Indonesien – på
Bali.
Jag är återigen glad att kunna leda
ISGF:s Världskommitté, och jag är helt
säker på att jag kan räkna med att alla
nuvarande och kommande gillescouter,
i befintliga nationella scoutgillen och
inom Central Branch, fortsätter att arbeta för scouting för vuxna på världsplanet.
Den nya Världskommittén och
Världskontoret kommer som vanligt att
vara din kontakt när du behöver det. Besök gärna ISGF:s hemsida, där du hittar
information om de nya kommittémedlemmarnas namn och om vårt första
möte i Sydney.
Den nya Aktivitetsplanen – 2014/17
UTVECKLING – ”Stegen mot framtiden” – kommer mycket snart att skickas
i detalj. Under tiden kan du på denna
Fellowship Day göra dig några tankar
om hur du vill ta dessa steg tillsammans
och uppnå ISGF:s utvecklingsprogram
som vi skapade tillsammans.
Kära vänner, jag är glad att kunna berätta att konferensens tyngdpunkt låg på
bidragen under rubriken Aktivitetstid.
Jag tackar de regioner, nationella scoutgillen och CB-grupper som skickade in
sina mycket bra och varierade presentationer. De kommer nu att läggas på
en CD och skickas ut på förfrågan av
Världskontoret, så att du kan få flera
idéer till dina projekt och hålla dig informerad om projekt från andra delar av
världen.
Som ett finansiellt stöd till våra nationella och lokala scoutgillen och CBgrupper kommer ISGF-shoppen mycket
snart att ha julmarknaden online. Om du
köper stora kvantiteter kan du därmed
få rabatter och skapa en vinst för ditt
scoutgille.
I mitten av november kommer det nyheter om ISGF-shoppen. Nya magneter,
nyckelringar och bagagelappar. Kom
ihåg dina vänner och ge dem en liten
souvenir till jul, på Thinking Day eller
vid andra firanden inom scoutgillet. Du
kan också sälja dem för att tjäna pengar
– det finns många som samlar sådana
föremål.
Jag önskar er alla en trevlig Fellowship Day och hoppas att få träffa er
snart på de kommande underregions-,
regions- och även nationella träffar över
hela ISGF-världen.
Gillehälsningar
Mida Rodrigues
Ordförande i ISGF:s Världskommitté
En tanke
8
av Sven Saxaren
”Futebol dá força”
”Stiftelsen Ungt Ledarskap stödjer ungdomars utbildning i ledarskap utifrån
värderingar som kommer till uttryck
inom scoutrörelsen mod, omtanke och
handlingskraft. Stiftelsen delar årligen
ut stipendiet Kompassrosen.”
Cecilia Andrén Nyström har fått stipendiet för ”grundandet av organisationen Fotebol dá força som med hjälp av
fotboll vill förändra tjejers vardag […]
Det innebar inte bara ett pris direkt från
kungens hand utan också 250 000 kronor […] och på frågan om vad mod betyder för Cecilia svarar hon:
– Att stå för sina värderingar, oavsett
hur mycket det blåser runt omkring dig
och att stå upp för dem som inte kan stå
upp för sig själva.”
Fotebol dá força grundades 2012 och
utbildar unga fotbollstränare som genom fotbollen stärker unga tjejer. I dag
är 5000 tjejer aktiva och verksamheten
bedrivs i Moçambique, Zambia och
Sverige.
Linnea Wedelin i Scout nr 2/2014.
Speiderminner
”Ved jamboree de la paix i Frankrike
1947 var jag eneste deltaker fra Sørlandet krets. Fikk være med på paraden
opp Champs-Elycées og da Grev Folke
Bernadotte som svensk speidersjef la
ner kransen ved den ukjente soldats
grav, sto jeg som norsk guttespeider rett
bak ham.”
Helge E Refsnes i St. Georg 2/2014.
B-P said:
”Kim was called by the
Indians ’Little friend of
all the world’, and that
is the name that every
Scout should earn for
himself.”
ur scoutpressen
Speiderhistorisk leksikon
”Med over 4600 artikkelsider om tidigere og nåværende speidergrupper,
kretser, forbund, personer og mer særer
speidertemaer, begynner Speiderhistorisk leksikon å bli en solid base for
mange av speidingens ulike sider.”
”Alla världens storheter
väger inte upp en vän.”
Voltaire
Norsk Speidermuseums ”egen
Wikipedia”, där alla kan bidra med
inlägg, ändringar och tillägg, startade
för tre år sedan, se http://leksikon.
speidermuseet.no/wiki/Hovedside
Från St. Georg 2/2014.
Gillescouten 4–2014
Lapplands landskapsblomma
Alltsedan Gillescouten nr 3/2010 har vi haft glädjen att kunna presentera en svensk landskapsblomma, tack vare vår
norske gillescoutbroder och botaniker Olav Balle. Här kommer den 18e i serien: Lapplands landskapsblomma.
B
otanikere på fjelltur blir alltid svært glade når de finner reinrose, for da vet de
med sikkerhet at jordsmonnet på stedet er kalkrikt. Og kalkrikt
jordsmonn gir et sikkert håp om å finne
mange andre sjeldne kalkkrevende planter. Reinrose hører hjemme i høyfjellet,
og det er nok derfor den er Lapplands
landskapsblomma. Første funn av reinrose i Sverige skjedde også i Lappland,
og Linné beskrev den i sin Flora Lapponica i 1737. Utbredelsen i Sverige følger stort sett Kjølen og dermed grensen
mellom Norge og Sverige.
Reinrose hører hjemme i rosefamilien (Rosaceae), men har åtte kronblad
i blomsten i motsetning til fem som er
vanlig i denne familien. Man skulle tro
at fjällsippa er i slekt med andre sippor,
som vitsippa, blåsippa eller mosippa,
men disse tilhører soleiefamilien (ranunkelväxter). En ting har reinrose til
felles med mosippa og klematis. Etter
at blomsten er avblomstret, vokser griffelen (stiftet) videre og danner et langt
”hår” som festet til frøet, er med og
hjelper til med frøspredningen.
Reinrose er en liten (5–15 cm) høy
flerårig buskvekst. Det er registrert
”stammer” som er over 100 år gamle og
den danner gjerne tepper over åpne heipartier, som oftest i den lavalpine sonen
(over skoggrensen, i områder med sammenhengende vegetasjonsdekke). Under blomstringen i juni til august, kan
den danne vakre, hvite tepper. Bladene
ser ut som små eikeblader, og det er derfor Linné i sin Flora Lapponica skrev:
"Jag har kallat denna växt Dryas efter
dryaderna, de i ekar boende gudomligheterna, emedan bladen förete en viss
likhet med eklöf." Disse karakteristiske
bladene kan vi finne avtrykk etter i finmateriale som er avsatt rett etter siste
istid. Det forteller oss at reinrose var en
av de tidligste plantene som kom til på
de jomfruelige og kalkrike sedimentene
for rundt 10000 år siden. Jeg har selv
sett slike bladavtrykk i sedimenter på
flere steder i Gudbrandsdalen i Norge.
Reinroseplanten er en liten tøffing.
Siden den er lyskrevende og vokser
over skogbeltet, kan snødekket om vinteren være tynt. Planter som vokser på
Gillescouten 4–2014
slike steder må tåle sterk frost og uttørking. Bladene er tilpasset tørke, fordi
spalteåpningene er på undersiden, som i
tillegg er dekket med hår. Når så oversiden har tykk, læraktig hud (epidermis),
klarer den til en viss grad å overleve
skarpe iskrystaller som feier over reinroseheiene om vinteren.
Reinrose har vært lite brukt medi­
sinsk. Den inneholder garvesyrer og
mineraler, og har vært brukt som ape-
tittvekkende og fordøyelsesfremmende
middel. Garvesyreinnholdet har gjort av
den kunne brukes ved diarréer.
Jeg har tidligere forklart artsnavnet
Dryas. Octopetala betyr åtte petaler
(kronblad). Reinrose er en ukomplisert,
vakker blomst du blir i godt humør av
å finne. Skal vi kikke etter den i fjellet?
Text och bild Olav B
Reinrose (Fjällsippa)
Dryas octopetala (L.)
9
Nytt från LGR
den 2 september
F
ör första gången under min tid i
landsgillerådet (LGR) använde vi
telefonen som mötesredskap. En intressant upplevelse som vi säkert kommer
att använda igen.
Vi behandlade positivt ett antal ansökningar som inkommit till Fredljusfonden från scoutkårer som har scouter
som vill delta i Världsscoutjamboreen i
Japan 2015.
Fallfåran i Trollhättan får ett stimulansbidrag från Bärarlaget då gillet fått
ett uppsving i samband med förberedelserna inför Gillevandringen i år.
Ett antal fredsljusmärken skall inköpas. Heinz och Kristina fortsätter sitt
idoga arbete med att starta nya gillen,
givetvis stöttade av övriga i LGR. Den
här gången riktas blickarna mot Halland, och i början av 2015 siktar man på
ett nytt gille i Oskarshamnstrakten.
Arbetet med hemsidan har tyvärr gått
lite i stå men hjälp kommer inom kort
från Scouterna så under hösten ska sidan vara uppe och igång.
Två förslag till nästa gillescoutvandring förelåg. Efter en liten diskussion
och senare några mailrundor beslöt
LGR att 2016 års gillevandring kommer
att äga rum i Grövelsjöfjällen vecka 35.
Vid telefonen och pennan.
Calle Klärcke
Fredsljusbudskapet 2014
Årets budskap har skrivits av Kjell Magne Bondevik, ledare för Oslocentret för fred och mänskliga rättigheter.
H
an som föddes i ett stall i Betlehem, Jesus Kristus, kallades
”Fredsfursten”.
Därför ligger det ett stort symboliskt
värde i ett fredsljus från Betlehem, även
om det just i dessa områden i dag också
finns många konflikter och ofred.
Jesu ord och gärning präglades av
fred, så som Han själv sade det i Bergspredikan: ”Saliga är de som skapar
fred”.
För mig och många av oss är detta en
inspiration att arbeta för fred, både i de
mindre förhållandena i vår närmiljö och
ute i den stora världen.
Tyvärr ser vi att religion ibland missbrukas för att förstärka konflikter och
för att skapa ofred.
Därför är det så viktigt att föra samman människor över religiösa skiljelinjer och att genom dialog lära mer om
varandra och öka förståelsen. På det sättet kan vi leva i fred med våra skillnader,
och vi kan identifiera gemensamma värden och använda dem för att mobilisera
för försoning och gemenskap. Genom
interreligiösa dialoger har jag lärt mig
att fred är ett sådant gemensamt värde.
Den omtalas i de heliga skrifterna i alla
de stora religionerna.
Fr v syns Internationella
förbundets generalsekreterare Cecile Bellet,
ordförande Mida Roderigues och Bjørg Walstad,
ordförande i International
Ambassadors Guild.
International Ambassadors Guild
Ett scoutgille med medlemmar runt hela världen är International Ambassadors
Guild. Medlemmarna, ”ambassadörerna”, önskar ge ett extra ekonomiskt stöd till
olika scoutprojekt i världen. De senaste åren har stöd utgått till Green Days i Bosnien-Herzegovina 2012, Malawi Thinking Day 2013 och ett samarbetsprojekt med
franska scouter för ett utvecklingscenter för unga i Elfenbenskusten 2014.
Ambassadörerna har egna träffar vid internationella konferanser eller andra samlingar. Du kan bli medlem för en årligt bidrag på 100 euro eller ett livslångt medlemskap för 1000 euro. Läs mer på www.ISGF.org
Foto och textkälla St. Georg 2/2014.
10
Den enskilda människan är skapad i
Guds bild och har ett okränkbart värde.
Därför är respekt för människovärdet
och de mänskliga rättigheterna en avgörande förutsättning för ett bra samhälle.
Alla människor har också rätt att påverka utvecklingen i samhället. Därför är
en levande demokrati en konsekvens av
människovärdet.
Där mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter undertrycks blir det
förr eller senare oro och ofred.
Många människor lider i dag på grund
av konflikt och våld. Låt oss bringa fred
ut till allt flera och på det sättet ge dem
tro på det egna och andras människovärde.
Låt ljuset och Fredsfursten från Betlehem ge oss ny inspiration i detta arbete.
Översättning Gjermund Austvik.
Gamla Gillescouten sökes
H
ar någon Gillescoutens nummer
från åren 1986, 1987 och 1988
samt nr 2-1993, att låna ut?
Jag skulle behöva dem för att komplettera Index, en systematisk innehållsförteckning av alla nummer från
1949 till nu. Tacksam för alla svar!
Sven Janson
Vattugatan 9, 784 33 Borlänge, 0243-105 20
[email protected]
Skum Nils bästa
Stöd scout­
arbetet
– sänd frimärken till
Frimärksbanken!
Adress sid 2 vänsterspalten
Gillescouten 4–2014
Gröngölingens pappa, Hasse ”Wasse”
Wallman på 1950-talet. Fotograf Leif Amnesten. Fotot utlånat av Scoutmuseet.
Hasse ”Wasse” Wallman död
Hasse Wallman, scouten Wasse, är död.
Han avled den 22 september 2014 i sviterna efter en ridolycka. Han blev 78 år.
På 1950-talet skapade Wasse serien
om patrullen Gröngölingen, som Gillescouten med hans välvilja fått återge
under många år, och han illustrerade
flera scoutböcker..
Hasse Wallman räknas som en av
Sveriges största nöjesprofiler. Han var
egen företagare sedan 1956 och drev
bland annat, under olika epoker, Nöjespalatset Kingside, Engelen, Kolingen, Bacchi Wapen, Mälardrottningen,
Chinateatern, Folkan, Golden Hits och
Intiman. Han arrangerade en konsert
med Beatles i Sverige redan 1963. Han
startade Wallmans Salonger 1991 och
krogkonceptet med servitörer som uppträdde blev en internationell affärsidé.
För sina insatser fick han flera utmärkelser, blev Årets Företagare i Stockholm år 2000 och fick Albert Bonniers
pris till Årets företagare 2003.
”En stor man i nöjes-Sverige har gått
bort. En otrolig entreprenör och eldsjäl.
Mycket saknad. Jag fick arbeta under
honom de första åren som musiker på
China Teatern och Engelen”, säger pianisten Robert Wells, refererad i Dagens
industri 2014-09-24.
/SJS
Nya
medlemmar
Creutz Lave
Catharina Hjortsberg-Nordlund
Sten Hjortsberg-Nordlund
Barbro Johansson
Kristianstad
Ingvar Ramstig
Ale
Egon Andersson
Nyckeln
Kallbadhuset i Varberg. Foto Gjermund Austvik.
Minnesord
över bortgångna medlemmar kan
införas i Gillescouten, och bör
inte överskrida 150 ord.
Red.
Fonder inom SGSS
Landsgilleting i Varberg
Landsgilletinget 2015 arrangeras i Varberg den 23–25 maj. Vi bor på hotell Fregatten, centralt beläget i staden, på ca 5–10 minuters promenadavstånd från järnvägsstationen, och med ett parkeringshus som närmaste granne.
Vi räknar för närvarande med att deltagandet kostar ca 1 700 kr per person vid
boende i delat dubbelrum, något dyrare med enkelrum.
Mer information om Varberg och anmälningsblankett kommer i Gillescouten nr
1–2015. Anmälan ska vara inne senast den 15 mars 2015. Lägg nu in landsgilletinget
i dina planer, så ses vi i Varberg!
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
Gillescouten 4–2014
Bärar­
laget, Sten Thiels fond, Fonden
Dan Winthers minne, Jenny Rieck-Müllers fond och Fredsljusfonden tar tacksamt emot gåvor, som insätts på SGSSs
Plusgiro 35 91 06-2 med notering om
givare, vilken fond som avses och om
någon/något ska hedras. Ansökan om
medel riktas till SGSS, adress spalt 1.
Regionansvariga
LGR har utsett följande:
Norrland: Lena Claesson
Bergslagen: Kristina Sundberg
Stockholm: Carl-Magnus Klärcke
Västra Svealand: Mariana Ceder
Västra Götaland: Gjermund Austvik
Östra Götaland: Heinz Frohm
Skåne: Leif Granéli
11
Posttidning
Adressetikett
B
Returadress
Ingalill Sjunnesson
Markvägen 7
238 35 OXIE
Har du flyttat
anmäl adressändring till Ingalill Sjunnesson, adress se
sid 2, vänsterspalten.
Beställ
gillescoutvaror
Gillemärke, pin (dansk)
25:–
Dito större, 16x16 mm
35:–
Gilleemblem på bjälke (dansk)
50:–
Tygmärke, runt
15:–
Karta med små dekaler
10:–
Karta med större dekaler
10:–
10 cm dekaler per styck
10:–
Diplom 5:–
Korrespondenskort, 10 st
20:–
Gillemärke i metall, att limma
på trä el annant underlag
15:–
Slips, mörkblå
150:–
Slips, ljusare, finare 185:–
Halsduk, stor fyrkantig
240:–
Halsduk, triangelformad
145:–
Halsduk & sölja, ljusblå, ISGF-logo 125:–
Slipshänge40:–
Pikétröja, klarblå, ny modell
180:– Tygkasse (norsk)
40:–
Idéboken20:–
Handbok för scoutgillen
200:–
Etiketter, omgång
10:–
D:o för mindre gillen (färre än
20 medlemmar)
5:–
Extra namnlista
5:–
Kopiering, per kopia
1:–
Skriften ”Vad är scouting?” 50:–
Gröngölingen från 1955–65 publiceras med tillstånd av Hasse Wallman.
I detta nummer
Förstasidan: Gillescoutvandrare, Greta
100 år, Annalisa Haggård: foto se insidor.
Landsgillemästaren har ordet 2
Gillearrangemang 2
Gillescoutvandrare 3
Gillena berättar 4–5
”Jäntan” minns Paxting 1939 6–7
Fellowship Day-budskapet 8
Saxat ur scoutpressen 8
B-P said 8
En tanke 8
Lapplands landskapsblomma 9
Nytt från LGR 10
Fredsljusbudskapet 10
International Ambassadors Guild 10
Gamla Gillescouten sökes 10
Hasse ”Wasse” Wallman död 11
Nya medlemmar 11
Har gått hem 11
Landsgilleting i Varberg 11
Gröngölingen 12
Beställningslista 12
Beställda varor skickas som B-post om
beställaren inte särskilt sagt till om annat.
Porto debiteras med aktuell kostnad.
Jämför gärna räkning och frimärken –
ibland kan postens våg skilja från vår.
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
Beställningsadress:
Jan Tollsten
Stångtjärnsvägen 105
791 74 FALUN
Tel 070-603 06 41
[email protected]