Transcript För de högsta anspråken

För de högsta anspråken
Ljudtekniska Sällskapets ordförande Claes Wettebrandt redogör
för genomförande och resultat av F/E-lyssningstest
av effektförstärkaren Holographic Amp TwentySeven.
Av Claes Wettebrandt (text) och Johan Lindroos (foto)
Jag, Claes Wettebrandt, Svante Granqvist, Pekka
Johansson, Johan Lindroos och Mikael Sjölund
träffades i februari på Studio Blue för att testa
Holographic Audio Amp TwentySeven. Jag agerade själv
testledare medan Svante hade huvudansvaret för kalibrering
och mätningar.
Holographic Audio Amp TwentySeven är en förnämlig
återgivare. I vår maximalt krävande uppkoppling i
inkopplingsbar respektive urkopplingsbar slinga för
före/efter-lyssning med de mest krävande musikexemplen
och testsignalerna vi känner till lyckades ingen av
respondenterna belägga testobjektet med hörbar
förvrängning.
Sällskapets krävande F/E-lyssningsmetodik inte har kunnat
beläggas med hörbar förvrängning. Lägger jag till min
subjektiva designsmak framstår Holographic Audio Amp
TwentySeven som tämligen ohotad av sina fåtaliga
välåtergivande föregångare utom Audiolab som testades i
Musik & Ljudteknik nummer 2 2012 och vars design jag är
svag för.
Inuti Holographic Audio Amp TwentySeven sitter ett stort
och stabilt monterat kretskort. Frånvaron av kabelhärvor
och en väldisponerad helhet ger skäl att räkna med
problemfri funktion. Hela apparaten andas kvalitet och
ambition – även på insidan.
Design
Det finns delade meningar om ifall det spelar någon roll hur
ett slutsteg ser ut. Jag tycker att det spelar roll, dock inte mer
än att jag skulle kunna bortse från utseendet om sämre
återgivning var den visuella skönhetens pris. Desto trevligare
framstår därmed Holographic Audio Amp TwentySeven
eftersom jag tycker att det är extremt snyggt i sin rena, raka
form med sober front i borstad aluminium.
Under årtiondena har det inte funnits särskilt många slutsteg
som varit så goda återgivare att de med Ljudtekniska
Perspektivbild på in- och utgångar samt omkopplare.
21
Lyssningstestet
F/E-lyssningen genomfördes i A-studion på Studio Blue
genom det största högtalarsystemet från Ino Audio, matat
med signal från Rotel RB-1090, förförstärkaren Sentec SC9
(modifierad med avseende på kanalobalans), Studio Blues
specialutvecklade mixerbord (ohörbart förvrängande i
genomförda tester med de svåraste signaler vi känner till)
samt Pioneer DV-668.
Sannolikheten för att avgivna svar under en F/E-lyssning i
ett kontrollerat blindtest beror på slumpen eller
ljudpåverkan från testobjektet kan beräknas matematiskt.
Valt upplägg med antal svar påverkar statistiken. Ju mindre
hörbara fel ett testobjekt har desto svårare är det för
respondenten att avgöra om den tycker sig höra en skillnad
mellan originalsignalen och den signal som passerat
testobjektet i den extra slingan. Men upplevd svårighet hos
enskilda lyssnare är inget bergsäkert kriterium för att
upplevelsen grundar sig på ljudmässiga egenskaper hos
testobjektet. Det är därför blindtester behövs för att isolera
övriga tänkbara påverkansfaktorer från resultatet; faktorer
som utseende, pris, status, förväntningar inklusive
förhoppningar med mera.
Det skulle vara möjligt för den som vill få ett testobjekt att
framstå som en god återgivare att helt enkelt inte engagera
sig utan nöja sig med att inte tycka sig höra någon skillnad
och ge upp utan att ens försöka svara.
Den som har varit med på ett LTS-test med F/E-lyssning
vet att det i bästa vänskaplighet alltid finns ett slags tävling
mellan respondenterna om att vara den som lyckas avslöja
testobjektet som hörbart färgande. Men varje lyssnare har
vid varje potentiellt svarstillfälle alltid en egen intern
bedömning rörande om det är befogat att svara eller ej.
Eftersom ingen med säkerhet kan veta att det den tycker sig
höra också är det den hör (även om de som tar avstånd från
blindtest brukar anse sig veta exakt vad de hör och inte hör)
kan det också finnas ett värde i att verkligen försöka avge
svar även då känslan är att det är meningslöst för att ingen
hörbar skillnad finns mellan före och efter.
För att ge bästa möjliga statistiska grund för testresultatet
valde vi att låta alla respondenter fortsätta svara tills
svarsserierna med marginal påvisade att respondenterna
misslyckats med att detektera testobjektet som hörbart
förvrängande under förhandenvarande omständigheter.
Svarsserier
Alla respondenter svarade inte vid alla lyssningsexempel.
Svar inom parentes avgavs inte men är det svar som skulle
ha avgivits om respondenten hade valt att svara. Dessa svar
inkluderas inte i sammanräkningen av svarsserierna.
CD: Studio Blue Compilation, BMCD01
Artist: Christoffer Lindberg
Stycke: Playgirl
Respondent 1
Inget svar
Respondent 2
Fel
(Fel)
Rätt
Fel
Rätt
Rätt
Rätt
Fel
Respondent 3
Inget svar
Respondent 4
Fel
Fel
Rätt
Rätt
Rätt
Fel
Elektriskt alstrad transient från metronom
Holographic Amp TwentySeven inkopplad för F/E-lyssning.
Den andra sidan av den problematiken handlar om när
respondenter inte tycker sig höra någon påverkan från ett
testobjekt i beskriven uppkopplad slinga.
23
Respondent 1
Fel
Fel
Rätt
Fel
Rätt
Fel
Fel
Fel
Fel
Fel
Fel
Rätt
Respondent 2
Fel
Fel
Rätt
Fel
Fel
Rätt
Rätt
Fel
Respondent 3
Rätt
Fel
(Rätt)
Rätt
Fel
Rätt
Rätt
Fel
Respondent 4
Fel
Fel
Rätt
Rätt
Rätt
Fel
Rätt
Fel
Rätt
CD: The Fifth Element
Artist: Eric Serra
Stycke: Mondoshawan
Respondent 1
Rätt
Fel
Fel
Rätt
Fel
Rätt
Respondent 2
Inget svar
Respondent 3
Fel
Fel
Rätt
Rätt
Fel
Rätt
Respondent 4
Inget svar
Slutsats
Jag har alltid tyckt att slutsteget/slutstegen i en hi-fianläggning är viktigare än de vid en ytlig betraktelse kan
verka vara, inte därför att det spelar någon roll i vilken länk i
återgivningskedjan en förvrängning sker utan för att
förhållandevis små och svårdetekterbara fel i slutsteg kan
upplevas som väldigt störande vid längre tids lyssning,
särskilt på krävande programmaterial.
Frågan om effektbehov blir särskilt aktuell vid en
helhetsbedömning av en apparat som kostar närmare
40 000 kronor även om detta i sig höga belopp inte med
nödvändighet betyder att det finns skäl att kalla Holographic
Audio Amp TwentySeven för dyr. Olika personer har olika
ekonomiska ramar och prioriterar olika, även inom sina
anläggningar.
Värt att nämna när det gäller effekten är att Holographic
Audio Amp Twentyseven kan bryggkopplas vilket vi dock
inte gjort i detta test. Då ska den enligt uppgift från
tillverkaren lämna omkring 1,6 kW.
För min del handlar slutstegsval för en högkvalificerad hi-fianläggning om kompromisslöshet när det gäller
återgivningen. Inte ens en minimal förvrängning som
knappt kan detekteras är jag beredd att acceptera om jag har
möjlighet att slippa.
Med den inställningen finns det inte många konkurrenter till
Holographic Audio Amp TwentySeven – oavsett pris! Så
vitt jag vet finns det ingen enda konkurrent som matchar
både uteffekt och prisvärdhet. Givet att Holographic Audio
Amp Twentyseven för sitt pris ger högre effekt och
invändningsfri återgivning för högsta tänkbara anspråk blir
min slutsats att steget trots sitt i kronor för många av oss
höga pris är att betrakta som prisvärt.
Den som söker ett kraftfullt slutsteg som lämnar drygt 2 *
500 W i 8 ohm och är beredd att betala omkring 40 000
kronor bör överväga Holographic Audio Amp
TwentySeven. Även den som har i det närmaste obegränsad
ekonomi har i denna läckra apparat ett svårslaget alternativ.
Jag rekommenderar den förbehållslöst för högsta anspråk.
Holographic Audio Amp TwentySeven på mätbänken.
Fakta om testobjektet (tillverkarens uppgifter)
Modell: Holographic Audio Amp TwentySeven
Uteffekt:
2 x 450 watt i 8 ohm
2 x 850 watt i 4 ohm
2 x 1 600 watt i 2 ohm
Mono (bryggkopplat läge): 1 600 watt i 8 ohm
Frekvensomfång: 0,1 Hz ~ 250 kHz (-3dB)
Förstärkning: +29 dB (x 28,3)
Utgångsimpedans: 0,001 ohm vid 1 kHz
Ingångsimpedans RCA: 10 kohm
Ingångsimpedans XLR: 20 kohm
Harmonisk distorsion (THD): <0,01 % vid 400 W/8
ohm, 0,1 Hz ~ 20 kHz
Vikt: 32 kg
Dimensioner (B x H x D) 440 x 220 x 360 mm
Pris: 39 995 kronor vid köp på hemsidan
www.holographicaudio.com
24
Specifikationer och mätresultat
Av Claes Wettebrandt (text), Svante Granqvist och Johan
Lindroos (mätningar)
Ingen i testgruppen hade inför testtillfället fördjupat
sig i vilka prestanda tillverkaren specificerar för
Holographic Audio Amp Twentyseven. I stället
utgick vi från att vi själva skulle kartlägga dess egenskaper.
Vad gäller mätningarna skulle de kunna göras mer
omfattande, men med tanke på den goda
återgivningsförmågan och genomförda mätningar fanns
knappast något behov av det.
Svante mätte upp Holographic Audio Amp TwentySevens
uteffekt till omkring 530 W precis före klippning.
Frekvensgången var förnämlig och gav inga skäl att
misstänka hörbara återgivningsproblem. Vid 1 Hz hade
nivån inte sjunkit alls, men vid 0,4 Hz hade nivån ökat
ungefär 0,8 dB. Återgivning av fyrkantsvåg vid 2,8 Hz gav
knappast någon synlig filterverkan alls.
Klippningsbeteende hos Amp TwentySeven med samma signal som på
föregående bild. Topparnas utseende är med tanke på effektresurserna
mest av akademiskt intresse.
Diskussioner om bashöjningen fördes rörande fördelar och
nackdelar med olika lösningar för högpassfiltreringen
syftande till att slippa DC-offset på utgången. Med
anledning av att ingen av oss kände till vilken lösning som
valts och att några återgivningsmässiga problem inte visade
sig lät vi saken bero.
Även
högfrekvensåtergivningen
var
förnämligt
dimensionerad med -3 dB vid omkring 220 kHz och -6 dB
vid omkring 400 kHz.
Klippningsindikatorn på förstärkarens front fungerar
mycket bra. Den tänder precis när synlig klippning av
signalen uppträder på oscilloskopet.
Testledare och delar av lyssningspanelen.
Mätbilder
Fotnot
Jag och flera av testdeltagarna känner Lars Karlsson,
mannen bakom Holographic Audio. Testet har dock
genomförts på samma sätt som det skulle ha
genomförts oavsett vem som hade legat bakom
företaget som tagit fram och tillverkat förstärkaren.
I valet mellan att inte testa Holographic Audio Amp
TwentySeven på grund av risken för att någon skulle
misstänka att testresultatet påverkats av jäv, och att
genomföra testet så korrekt vi kan och tydligt redovisa
resultatet, valde vi det senare i övertygelse om att det
bäst gagnar föreningens medlemmar.
Utsignal från Amp TwentySeven, 1 kHz sinuston, något lägre än vid
klippning. Maximal utspänning motsvarar cirka 530 W i 8 ohm.
25
Amp TwentySeven i hemmet
Av Pekka Johansson
Efter testtillfället i Studio Blue hade jag under några
dagar tillfälle att i lugn och ro bekanta mig med
Holographic Audio Amp TwentySeven i hemmiljö.
Av omsorg om min hårt prövade rygg bad jag en av
kollegorna att bära förstärkaren från studion till bilen. Väl
hemma slogs jag av två saker: AMP TwentySeven är
förvånansvärt lätt för sin storlek och dess kylflänsar är
ganska vassa. Med handskar kunde jag utan stora problem
lyfta förstärkaren ur bagageutrymmet och via hallen in i
lyssningsrummet.
Amp TwentySeven placerades på kort avstånd från
högtalarna och anslöts till sidosystemen med EKUA-kabel.
För basmoduldrivningen stod under de här dagarna en
förstärkare av modell NAD 208 som är modifierad med
avseende på lågfrekvensavrullningen.
Lyssningen på Amp TwentySeven i hemmiljö bekräftar de
goda resultat som förstärkaren fick i vårt F/E-lyssningstest i
studion. Subjektivt slås jag av en renhet och en dynamisk
förmåga som jag knappt har upplevt tidigare i min
anläggning eller i annan lyssningsmiljö. Att utvinna allt mer
information ur mina favoritinspelningar, och att därigenom
kunna göra en imaginär tidsresa till inspelningstillfället, har
varit det övergripande målet för mitt utövande av
ljudteknikhobbyn under de senaste tjugo åren. Låg
distorsion och låg störnivå – och förstås goda överföringar
till skiva – är några av de förutsättningar som måste vara
uppfyllda för att det ska låta sig göras.
Med Amp TwentySeven upplever jag att jag i än högre grad
än tidigare kan höra skillnader mellan inspelningar och
mixningar och mellan välljud och störljud på enskilda
stämmor. Några 60-talsinspelningar visar sig innehålla
tidigare ouppfattade missljud medan ett par 50talsinspelningar öppnar sig på ett närmast häpnadsväckande
sätt.
Jag blir sittande med några gamla favoriter på Metronome
och njuter bland annat av de dynamiska nyanserna i
Cornelis Vreeswijks sång och musik. Från 70-talet noterar
jag än en gång att ljudkvaliteten på Bowies mästerverk
”Hunky Dory” på RCA-cd från tidigt 1980-tal lämnar en del
övrigt att önska. Jennifer Warnes ”Famous blue raincoat”,
som avhandlas på annan plats i tidningen, klingar ännu
renare än vad jag har vant mig vid. Subjektivt yttrar sig
frånvaron av distorsion i diskantområdet som större
klangskillnader mellan inspelningarna.
Den lågdistorderande återgivningen medför ytterligare en
fördel, nämligen att det blir möjligt att skruva upp volymen
ytterligare. Jag spelar bland annat syntproduktioner med
Yello och Kraftwerk från tidigt 2000-tal som trots relativt
kraftig dynamisk komprimering låter påtagligt rent.
Vid sidan av ett antal äldre och välbekanta
favoritinspelningar har jag lyssnat på några inspelningar som
hör till det bästa som går att uppbåda, bland annat de två
körskivor från Studio Blue som Musik & Ljudteknik har
uppmärksammat under senare år. Det mycket goda
intrycket av förstärkaren kvarstår.
På inrådan av Johan Lindroos har jag med kortslutna
ingångar kontrollerat störnivåer hos Amp TwentySeven.
Med örat alldeles intill förstärkaren hörs ett ytterst svagt
mekaniskt brum och med örat pressat intill
diskanthögtalaren kan ett mycket lätt sus förnimmas. Det
handlar om så svaga nivåer att de även en tyst kväll mitt i
veckan är helt ohörbara på lyssningsplats drygt 3 meter bort.
Förstärkaren är med andra ord i praktiken tyst. Jag har haft
Amp TwentySeven kopplad till ett ojordat uttag. Det ska
också nämnas att förstärkarens kylflänsar aldrig har blivit
mer än ljumma.
Sammanfattningsvis har jag haft uteslutande positiva
erfarenheter av Holographic Audio Amp TwentySeven
under den tid som förstärkaren har befunnit sig i mitt hem.
_____________________________________________
Läsarnas radannonser
Säljes
Sonab OA6, Stig Carlssons referensexemplar i
furufanér, genomgångna och i utmärkt skick.
Pris 10 000 kronor/par.
Leif Pinéus
Telefon 031-16 19 44, 0708- 16 57 33
26