Transcript Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Familjehemmet
En tidning för och om familjevård
Årgång 28 • Nr 2 • juni 2010
SkolFam – familjehemsplacerade barn och deras skolgång
Att få och vara kontaktfamilj • Människor, möten och metoder
och fler intressanta artiklar
För placerade barn och unga
Det är kommunens socialtjänst som har det övergripande ansvaret för barn i familjehem eller i ett hem
för vård eller boende (HVB).
I detta nummer
Nr 2 2010
Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten. Det
betyder att de ska kontrollera att brister och dåliga
förhållanden rättas till.
Att få och vara kontaktfamilj ...............................    5
Placerade barn och unga uppmanas ta kontakt
med Socialstyrelsen. I Mars 2010 inrättades ett
särskilt telefonnummer.
Samma ”klonk” som 1972 ....................................    8
Om du känner att något fungerar dåligt i det familjehem, HVB, eller särskilda ungdomshem du bor på,
kan du berätta detta för oss på Socialstyrelsen.
Du kan mejla oss på [email protected]
eller ringa 020-120 06 06, så får du prata med en
person som kan hjälpa dig.
SkolFam – familjehemsplacerade barn
och deras skolgång . ..............................................    6
Människor, möten och metoder ..........................    9
Förlåtelse i bil .........................................................   11
FR Kongressen 2010 ..............................................   12
Barnens bästa är vår strävan! ..............................   14
Lumparpolare . ............................................................   15
I dag ska vi hämta dina nya systrar (tystnad).
Det blir väl roligt? . .................................................  17
Är svensk psykiatri
en resurs eller ett fiasko? .....................................  18
Min familj . ...............................................................  19
Familjehemsvård – och sedan... ..........................  20
Familjehemmens Riksförbund ..........................   23
Tenntrådssmyckeriet Snåret
www. tenntradssmyckeriet.se
Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person?
Vi finns för Dig!
F@miljehems Guiden
BehovetBehovet
av familjehem
och kontaktfamiljer
av familjehem
är
stort!
och kontaktfamiljer är stort!
KONTAKTA OSS GÄRNA
KONTAKTA OSS GÄRNA
0156-17025
0156-170 25
Till Er Kommuner
nu även erbjuda
Tillkan
ErviKommuner
kankonsulentstödda
vi nu även familjehem till
!
barn och ungdomarfamiljehem
erbjuda konsulentstödda
till barn och ungdomar!
Verksamhetschef Gerty Fexler -Höjer
Fil. Mag. i socialt arbete
Verksamhetschef Gerty Fexler-Höjer
Fil. Mag. i socialt arbete
2 Familjehemmet 2-2010
Bli medlem nu!
Familjehemmens Riksförbund (FR)
tel 0921-649 88, 0150-780 10
www.familjehemmensriksforbund.se
[email protected]
Ordföranden
har ordet!
Familjehemmet
Ansvarig utgivare
Roland Oscarsson
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri,
Vingåker, tel. 0151-130 90
Rätt kvinna på rätt plats
En del gör en planering över hur de ska uppnå sina mål och andra
hamnar där av en slump.
Jag tillhör nog den senare sorten. Jag råkade födas i den familjen som
jag gjorde. Min pappa råkade ut för en olycka som förde min mamma
med sina barn till Sverige. Det råkade vara till Södertälje.
Jag råkade bli mamma. Vi råkade bli ett familjehem så småningom.
Jag planerade att bli lärare, men råkade bli socionom.
Jag råkade starta egen firma och råkade gå en vidareutbildning
vilket gjorde att jag fick, efter flera års tvekan, lust att jobba i en
förvaltning.
Jag kan tacka slumpen för allt det goda i mitt liv. Jag kan tacka slumpen för att jag fick födas just till den familjen. Min mamma och pappa
la grunden för att slumpen inte gör elaka saker med mig. Slumpen
gav mig en son som jag alltid har kunnat vara väldigt stolt över.
Slumpen gjorde att jag fick bli ställföreträdande förälder just till alla
de härliga barn som kom till oss. Jag hoppas att mina barn kan säga
samma sak om slumpen att hamna hos oss.
Jag har oftast en känsla att vara rätt kvinna på rätt plats, men ibland
kan jag känna mig rätt vilsen och då är det en trygghet att göra planer. Jag blir sällan besviken om det inte blir som jag planerat. Det blir
på ett annat sätt, som inte behöver vara sämre.
Ben Furman sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Det
är bra motto, tycker jag. Jag förstod innebörden av det när min pappa
som är född 1930 berättade att hans fostermamma band honom med
ett rep i en björk när han var liten. Jag drog efter andan, men hade
lugnet att fråga varför hon gjorde det. Min pappas svar var att hon
gjorde det säkert av omtanke så att han inte skulle hamna i en närliggande å. Vi hade också en å vid huset när jag var liten, men min
pappa band inte mig vid ett träd utan lärde mig simma istället.
Familjehemsvården skall vara en planerad verksamhet, men vi familjehem måste klara av att slumpen vill ibland annorlunda.
Telle Söderberg
Omslagsbild
Foto: Telle Söderberg
Redaktion
Carina Wahlström
Södervägen 11
696 73 Aspabruk
0583-504 63
[email protected]
Manusstopp
Till nästa nummer: 15/8 -2010
Annonspriser 2010
Svartvitt
Helsida
6 500:Halvsida
3 700:180 mm bred 30,00:-/mm
85 mm bred 17,00:-/mm
Priser baseras på färdigt annons­
material. Moms uttages ej.
Annonser 0150-780 10
Prenumeration
400:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
Medlemsavgift inkl. tidning
375:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
FR-Kansli
Roland Oscarsson
Stora Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm
Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
E-post: [email protected]
Hemsida:
www.familjehemmensriksforbund.se
Foto
Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har
ingen anknytning till ämnet om
det inte står speciellt angivet.
Inbjudan till seminarium i Katrineholm;
Ensamkommande
flyktingbarn i familjehem
Närmare upplysningar och anmälningar;
www.familjehemmensriksforbund.se
eller 0150-780 10
ISSN 02821346
Familjehemmet 2-2010 3 Stiftelsen
Credo
Specialiserade
Specialiserade på
på konsulentstödd
konsulentstödd familjehemsvård
familjehemsvård
sedan
sedan 1990
1990
Stiftelsen
Stiftelsen Credo
Credo är
är en
en icke
icke vinstdrivande
vinstdrivande stiftelse
stiftelse som
som är
är politiskt
politiskt och
och
religiöst
religiöst obunden.
obunden.
Målgruppen
Målgruppen är
är barn,
barn, ungdomar
ungdomar och
och vuxna
vuxna enligt
enligt SoL,
SoL, LVU,
LVU, LVM,
LVM, LSS,
LSS,
LPT,
LPT, LRV
LRV och
och KvaL.
KvaL.
Vi
Vi erbjuder:
erbjuder:
••
••
••
••
••
••
Drygt
Drygt 200
200 utredda
utredda och
och kompetenta
kompetenta familjehem,
familjehem, med
med olika
olika
erfarenheter,
erfarenheter, kunskaper
kunskaper och
och möjligheter
möjligheter
Kontinuerlig
Kontinuerlig handledning
handledning av
av våra
våra familjehem
familjehem
Välutbildade
Välutbildade familjevårdskonsulenter
familjevårdskonsulenter med
med gedigen
gedigen erfarenhet
erfarenhet
Väldokumenterad
Väldokumenterad verksamhet
verksamhet
Ramavtal
Ramavtal med
med 80-tal
80-tal kommuner
kommuner samt
samt med
med Kriminalvården
Kriminalvården
Internationella
Internationella erfarenheter
erfarenheter
Stiftelsen
Stiftelsen Credo,
Credo, Västmannagatan
Västmannagatan 10,
10, 111
111 24
24 STOCKHOLM
STOCKHOLM
Tel:
Tel: +46
+46 (0)
(0) 88 34
34 10
10 85,
85, [email protected]
[email protected]
©2005-2006
©2005-2006 Stiftelsen
Stiftelsen Credo
Credo
www.credo.se
www.credo.se
4 Familjehemmet 2-2010
Kontaktfamilj infördes som ett bistånd i socialtjänstlagen 1982. Numera är det en etablerad insats – och dessutom den allra
vanligaste - som många är mycket nöjda med. Biståndet riktas oftast till ensamstående föräldrar. Syftet är dels att den vuxna
skall få avlastning och barnet skall få fler engagerade vuxna runt sig. Det är inte brister i föräldraförmågan i första hand motiverar insatsen utan att det behövs fler trygga, positiva förebilder i barnets nätverk. Dessutom saknar många barn manliga
förebilder.
Den typiska kontaktfamiljen finns inte. Alla har sina olika utgångspunkter och motiv för att engagera sig. En förutsättning
är att det är en socialt välfungerande familj som har tid och ork över. Vad de vuxna arbetar med varierar men vanligast är att
kvinnan arbetar inom vård/skola/omsorg och mannen inom ett företag.
Att få och vara kontaktfamilj
H
är följer en liten berättelse för
att visa på hur det kan gå till att
få och att vara kontaktfamilj:
Anita lade långsamt på luren. Be­­
skedet var inte oväntat men fick orosmolnen att hopa sig. Hon hade alltså
fått diabetes och till följd av detta en
starkt nedsatt njurfunktion. Till en
början hade hon inte haft en aning
om varför hon var så trött och orkeslös, men nu hade de många proverna
läkarna tagit alltså visat vad det var
som var fel. Tänk om hon skulle bli
allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus?
Vem skulle ta hand om barnen då? Ja,
Linda skulle förstås åka till sin pappa
men hur skulle det bli med Oliver?
Hans pappa hade flyttat tillbaka till
Grekland och bildat en ny familj där.
En dag på väg hem från förskolan träffade Oliver sin kompis Juan.
Medan pojkarna lekte och klättrade i
träd berättar Anita för Juans mamma,
Margareta, att hon hade blivit sjuk.
Anita berättade också för Margareta
att hon hade ansökt hos socialtjänsten om att få en kontakt­familj
till Oliver och att det skulle kännas
tryggare om det fanns fler vuxna i
Olivers liv. Hon hade dessutom fått
besked om att hon behövde läggas
in för ytterligare provtagningar och
hur hon skulle lösa det för Oliver
hade hon ingen aning om.
Margareta hade i sitt arbete som lågstadielärare haft en elev som berättat
om sin kontaktfamilj och det hade
fått henne att fundera över om inte
Sven och hon skulle kunna engagera sig för en sådan uppgift. Men
när hon hade tagit upp saken med
Sven så hade han varit ganska så
tveksam. De hade 2 egna barn. Lisa,
10 år, och Juan 6 år som var adopterad från Colombia. Sven arbetade med att rita kök och det blev en
hel del övertid. Men när Sven hörde
talas om Oliver och hans mammas
situation – ja, då blev han med en
gång intresserad, inte skulle Oliver
komma till en främmande familj!
Efter att ha varit på ett informationsmöte på Kontaktfamiljsenheten
och därefter blivit intervjuade av
två socialsekreterare började Oliver
komma till familjen två helger per
månad. Barnen kom bra överens
och samvaron fungerade. Familjens
stora släkt, både Sven och Margareta
hade flera syskon med familjer, gav
många tillfällen till att gå på kalas,
vilket Oliver inte var så van vid.
Anita lades in på sjukhus och vistelsen blev längre än planerat och
under några veckor bodde Oliver
hos familjen. När Oliver hade åkt
började Juan säga att han inte ville
att Oliver skulle komma nästa helg
– han ville leka med sin bästa kompis Otto istället. Samtidigt ringde
Anita till Margareta och undrade vad
som hänt för Oliver var inte glad
och han hade sagt att han inte ville
åka till den där familjen något mer.
Samtalen var flera mellan familjerna
och socialsekreteraren kallade till ett
möte med dem alla.
Det kom då fram att, förutom att
Oliver var orolig för sin mamma, så
var det just de många kalasen och
alla främmande människor som var
orsaken till Olivers nya motvilja.
Hur skulle man lösa ett sådant dilemma? Skulle kontaktfamiljen anpassa
sig och låta bli att gå på släktträffar eller behövde man dela upp sig
så att Margareta eller Sven stannade
hemma med Oliver, eller behövde
han bara vänja sig…? Hur mycket
skulle Olivers behov få styra över
kontaktfamiljens vanor, rutiner och
glädjeämnen? Vilken roll hade socialtjänsten i detta och hur hanterade kontaktfamiljen sina egna barns
reaktioner på förändringar? Frågorna
var många.
Socialtjänstens roll var att följa upp
det beslut som hade fattats om att
Oliver skulle få en kontaktfamilj, i
denna uppföljning var det hela tiden
Olivers bästa som var styrande.
Anitas föräldraförmåga var fullt tillräcklig och det som Oliver ”led brist”
på var fler trygga, vuxna i sin närhet.
Kontaktfamiljen hade tid och lust
och ork men hade kanske inte förutsett att det skulle kunna leda till svårigheter mellan Juan och Oliver, de
som alltid lekt så bra.
Som tur var hade de vuxna, Anita,
Sven och Margareta, en god kommunikation som präglades av respekt
och ödmjukhet. Man bestämde så
småningom att Anita skulle prata lite
mer med Oliver om varför han åkte
till en kontaktfamilj, kanske hade
han inte riktigt förstått det. Sven och
Margareta skulle i sin tur prata lite
mer med sina barn om hur helgerna
skulle se ut när Oliver var hos dem.
Slutligen kom man fram till att en
helg var tredje vecka var det som
passade Oliver bäst och den tidsintervallen gjorde också att kontaktfamiljen kunde ta emot honom på
ett så bra sätt som möjligt. Då skulle pojkarna kunna ha riktigt roligt
tillsammans när de väl sågs och
kanske till och med längta efter varandra mellan gångerna. Sven och
Margareta skulle kunna anpassa sitt
sociala liv och försöka styra över en
del kalas och släktträffar till de helger när Oliver inte var hos dem.
Malin James Dufvenhed och Lenna Karlsson
Kontaktfamiljsenheten
Hisingens Familjehemsverksamhet
Familjehemmet 2-2010 5 SkolFam
– familjehemsplacerade barn
och deras skolgång
All forskning visar att familjehemsplacerade barn har sämre utbildning än andra barn.
Vi vet att utbildning är nyckeln till framtiden. Utan utbildning - inget eller sämre jobb,
lägre lön, större utanför-skap. Samhället måste därför intensifiera sina ansträngningar
för att familjehemsbarnen ska få all hjälp att utvecklas efter sin förmåga.
Så resonerade man i Helsingborg
och startade SkolFam, ett unikt projekt som nu börjar få efterföljare i
andra delar av landet.
många lärare som övervärderade
barnens prestationer.
använda ett självinstrueran­de datorprogram, exempelvis MG-program­
met. Ibland kan det finnas motoriska
orsaker till inlärningssvårigheterna
och då kan barnet få hjälp med
BARNKONVENTIONEN
detta. För att stärka självkäns­
Artikel 28-29:
lan och självbilden kan
Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning.
sam­­tal och eventuell kontakt med BUP bli aktuell.
Undervisningen bör förbereda barnet för livet,
Familjehemmet kan få tips
utveckla respekt för mänskliga rättigheter
på hur man underlättar
och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans
hemläxor och hur högläs­
och vänskap mellan folken.
ning kan främja allmänbild­
ning och ordförråd.
Det var inte så alldeles lätt i
starten berättar Leif Redestig
som är utvecklingsledare vid socialförvaltningen.
Här skulle ju två förvaltningar, skolförvaltningen och socialförvaltningen
dela på ansvaret, vilket man
inte var så van vid. Hur skulle
projektet läggas upp och vem skulle betala vad? Man fick dock draghjälp av den samverkansplattform för
förebyggande arbete kring barn och
ungdom som redan finns i kommunen och där skol- och fritidsnämnd,
socialnämnd, utvecklingsnämnd,
kulturnämnd, kommunstyrelsens
förvalt­ning och Helsingborgs lasarett
ingår. Så småningom enades man
om att varje förvaltning skulle ställa upp med en tjänst vardera; skolan
med psykolog och socialförvaltningen med specialpedagog.
Hösten 2005 började så verksamheten med 25 familjehemsplacerade
barn. De var i åldern 7-12 år. Innan
verksamheten drogs igång gjordes tester för att fastställa barnens
utgångsläge. Testerna var omfattande och innehöll såväl en psykologisk som pedagogisk kartläggning.
Det visade sig att barnen var normalbegåvade, fungerade relativt väl
emotionellt och hade också relativt
bra självförtroende.
Men – något annat blev också mycket tydligt. De flesta eller 15 av barnen underpresterade i skolan, d v s
de skulle kunna mycket bättre i förhållande till sin potentiella utvecklingskapacitet. Och det hade inte
lärarna upptäckt. Istället var det
6 Familjehemmet 2-2010
Nu fanns underlag för intensifierade insatser och man satte igång.
Skolpsykolog Kristin Hintze och specialpedagog Anna Aldenius -Isaksson
utarbetade, tillsammans med skola,
socialsekreterare och familjehem,
individuella utvecklingsplaner för
varje barn som sedan följdes upp
kontinuerligt. Tanken har hela tiden
varit att det är barnets vanliga nätverk som ska engageras och psykologen och specialpedagogen ska vara
resurspersoner.
En av framgångsfaktorerna är att
pro­­­­blemet lyfts från barnet och ses
som en effekt av miljö/samspel/organisation säger Anna. Lärarna fråntas
inte ansvaret för eleven utan ingår
i en arbetsallians med andra viktiga
parter. Socialsekreteraren kan bättre hävda barnets behov i skolan och
familjehemmens och föräldrarnas
kompetens synliggörs inför skolan.
Den systematiska uppföljningen av
arbetet gör att arbetsmodellen kan
utvecklas.
Vad gör man då för insatser?
– Det beror helt på barnets individuella behov. För att lära sig skriva, läsa
och räkna kan eleven uppmuntras att
Hur har lärarna
och familjehemmen reagerat?
– På olika sätt. Visst finns det lärare
som varit skeptiska och inte tyckt
att vi ska ägna just denna unge så
mycket uppmärksamhet. Några har
tyckt att vi inte ska lägga oss i deras
arbete. Familjehemmen som ofta inte
själva är högutbildade kan väl också
ha varit tveksamma, särskilt i början.
Men överlag har man varit positiv och
ställt upp. När det gäller skolan är
rektorns engagemang viktigt. Där han
eller hon varit positiv har det överlag
gått bra, säger Gunilla Nilsson, chef
för familjehemsenheten och Karin
Norman, socialsekreterare.
Inom ramen för projektet har både
lärare och familjehem fått fortbildning. Det är något man inte är bortskämd med så det har varit mycket
uppskattat.
Hur har det då gått för barnen?
– Vår utvärdering är snart klar och
allt tyder på att det i huvudsak
gått bra. Barnen visar en markant
högre kognitiv prestationsförmåga
och medelvärdena har förbättrats
i nästan alla pedagogiska tester.
Läshastigheten har ökat markant och relationer och social förmåga har
förbättrats. Vad vi också kan utläsa är att matematik och ordförståelse
generellt behöver förbättras och utvecklas, säger Kristin.
Barnen har i allmänhet känt sig stolta över att få vara med i projektet. Jag har hört på skolgården: Där kommer min Anna! De visar också
i kontakt med andra att de numera inser skolans betydelse. ”Jag har
blivit en plugghäst” har en pojke sagt i något sammanhang.
Även om SkolFam nu är avslutat fortsätter tankegångarna och arbetssättet i nya former. Det visar sig att de metoder som utarbetats inom
projektets ram också passar andra grupper som är i behov av särskilt
stöd. Därför kommer man nu att fortsätta arbeta med barn i familjer
som är långvarigt i behov av ekonomiskt stöd och nyinflyttade invandrarfamiljer. Det visar att pedagogisk utveckling mot ökad individualisering gynnar alla.
Projektet har fått många barn att lyfta och tilltro sig helt nya förmågor berättar Christina Bruselius, socialsekreterare. Vad sägs om flickan som när projektet började skulle bli lokalvårdare när hon blev stor.
Nu har hon bytt yrkesbana och vill bli – astronaut! Bättre betyg kan väl
knappast projektet få! Snacka om att sikta mot stjärnorna...
Artikeln är hämtad ur foldern:
Familjevård ur ett barnperspektiv
– för lärande och inspiration i ett utvecklingsarbete
SKL sept. 2009
E F T E R LY S N I N G
• Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992.
• Vi samarbetar med närmare 100 familjehem
vilka är erfarna och väl utredda.
• Familjehemmen är belägna från södra
Dalarna och ner till Skåne.
Vi behöver foton som vi kan
använda som illustrationer i
tidningen Familjehemmet eller
i FR:s Almanacka för 2011.
Vi behöver lämpliga foton;
natur, djur, barn och ungdomar - men ej foton på identifierbara placerade personer.
Tyvärr kan vi ej betala någon
ersättning på publicerat foto.
Skicka oss foton till:
[email protected]
eller FR, St. Malmsvägen 7,
641 50 KATRINEHOLM.
• 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av
familjehemsvård och kommunal socialtjänst.
• Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem
• Handledning minst en gång per månad samt
kontinuerlig fortbildning.
Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist
0142-121 15
070-276 12 30
www.familjehemspoolen.com
Familjehemmet 2-2010 7 Samma ”klonk” som 1972
Häromkvällen stannade jag vid OKmacken vid Södermalmsplan i Örebro
för att tanka fullt inför morgondagens resa till Hedekas. Det är nästan
30 mil till Hedekas från Örebro och
jag vill ha fulltankat inför en sådan
långresa. Jag brukar åka vid åttataget, stanna en dryg timme i familjehemmet i Hedekas och sedan vända
tillbaka till mitt kontor i Örebro.
Tänk, när jag står där bredvid bensinpumpen, lite försjunken i mina
tankar om kvällens grupphandledning som jag nyss avslutat så får jag
syn på en nästan ny motorcykel. En
BMW av senaste modell. Den står
en bit bort och ägaren håller på att
sätta på sig hjälmen för att fortsätta färden. Vart vet jag inte. Det gör
ju detsamma. Jag tänker för mig
själv att det är snart fyrtio år sedan
jag själv hade en sådan. En BMW
R-69 S. Året var 1972. Jag och GullBritt åkte till västkusten och förlovade oss det året. Naturligtvis åkte vi
BMW. Vad annars. Det är klart, tänker jag, att det måste vara stor skillnad mellan dagens motorcyklar och
de jag och min hustru använde mig
av. Tekniken går ju fort framåt. Och
det är ju skillnad också. Det syns ju
direkt bara man tittar på den.
Föraren, en man i medelåldern är
nu klar med hjälmen och så sätter han i nyckeln i startlåset, sätter
sig på motorcykeln och trycker på
startknappen. Ett dovt muller kommer från ljuddämparna, ett muller
som även det påminner om mullret
från min egen BMW. Fast visst låter
det lite annorlunda. Så fäller han
upp sidostödet, drar in kopplingshandtaget och lägger i ettans växel.
Det säger ”klonk” från växellådan.
Precis samma ”klonk som från växellådan på min BMW från sjuttiotalet. Precis samma ”klonk”. Har tiden
stått still? Ja, det kanske den har i
fråga om BMW:s växellådor. Så är
det nog. Grundmodellen som byggdes upp för många år sedan sätter
fortfarande sin prägel på den senaste modellen, fast BMW:n till ytan fått
en helt ny finish.
ignorerande förhållningssätt gentemot barnet utan i stället prata med
barnet om det uppvisade beteendet
och många andra användbara medmänskliga tillvägagångssätt. Lars
H Gustafsson har i dagarna gett ut
en ny bok som handlar om vårt sätt
att bemöta barn: ”Växa – inte lyda”
jag kan varmt rekommendera den.
Du kanske får några nya tankar och
idéer i din strävan att hjälpa ett barn
eller ungdom till ett bra och gott liv.
Livet är så komplicerat att vi behöver all hjälp vi kan få i vår strävan
att göra gott för andra och att själva
förstå vår omvärld och hur vi fungerar som individ tillsammans med
våra medmänniskor.
Så är det nog också med oss människor. Från det att vi föds och några
år framåt av våra första levnadsår
formas vår grundpersonlighet som
vi har med oss hela livet. I vuxen
ålder kan vi förändra vårt tankemönster och ändra på förutsättningar i vårt livspussel, men delar av vår
grundpersonlighet gör sig alltid gällande i vår livsföring. Har vi som
barn fått en tillit till andra människor, till samhället och till oss själva
så har vi nytta av detta hela livet. Vi
vågar utforska världen med öppna
ögon och ger inte upp vid motgångar utan ser varje uppförsbacke som
en utmaning.
Tänk vad ett ”klonk” från en motorcykel kan väcka många olika tankar.
Livet är spännande och outgrundligt,
men framförallt är det föränderligt
och vi människor förändras och lever
med i det samhälle som också det
ständigt är i förändring. Så det så!
De barn som inte fått med sig så
mycket gott i början av sin levnad
kan vi vuxna hjälpa till att ändå
få ett bra och gott liv. Det går att
bygga tillit genom att som förälder visa på trygghet, inte ge upp i
svåra stunder, Inte straffa barn med
www.brizad.se
Familjehem
Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdomar i sitt hem.
Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området.
Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning
och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter.
Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken.
Ring oss så berättar vi mer!
Kontoret kl. 08.00-17.00, 0650-59 53 22
Lena Maria Grandin, 070-837 21 78
Christina Kråke, 070-837 19 01
Elisabeth Bexell, 070-837 64 33
8 Familjehemmet 2-2010
Ja, det var återigen några rader från
mig där jag sitter och tittar ut över
en grönskande lind mitt i försommartiden. Ha en trevlig sommar och
vill ni diskutera eller kommentera
mina ovanstående tankar finns jag
på [email protected]
Vänliga sommarhälsningar
Börje Lindberg
IDRE FJÄLL
uthyres:
8-bäddslägenheter, typ 9C,
mycket hög standard och­
bästa läge.
bertil 070-6531717
[email protected]
www.familjehem.se
Människor, möten och metoder
Jag lever i en värld av metoder.
Metoder för kommunikation, metoder för vardagsrutiner, metoder för
bemötande och metoder för själavård. Sedan sent 1990-tal har jag i
omgångar träffat människor med
olika så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
via mitt yrkesliv. På 90-talet var det
inte lika vanligt att man diagnostiserade som det är idag, men människorna med särskilda sätt att fungera
fanns ju då i lika stor utsträckning
som nu.
Jag var bra, redan från början.
Det funkade ofta i kontakten mellan mig och personen med NPF.
Jag var nog något av en naturbegåvning. En härlig känsla, förstås,
och som ofta när vi människor känner oss lyckade vill vi göra mer av
samma sak. Min yrkesbana riktades mer och mer in på NPF och i
synnerhet personer med diagnos
inom autismspektrum. Jag tror att
just autismspektrum var en tillfällighet. Det hade lika gärna kunnat bli
ADHD eller psykiska funktionsnedsättningar så som depressioner och
schizofreni. Anledningen till att det
blev så bra möten mellan mig och
de människor jag mötte tror jag är
flera. En viktig orsak är troligen att
jag har en hyfsad förmåga att vara
tydlig, vilket uppskattas av många
med NPF. Ett jämlikt förhållningssätt med ett starkt ointresse för att
värdera vems sätt att tänka som är
mest ”rätt” mitt eller personen jag
möter, tror jag också är viktigt. Men
framför allt tror jag att min genuina
nyfikenhet var avgörande.
Något hände på vägen. Som sagt, det
finns många metoder och jag har lärt
mig lite av varje. Jag är bra på visuella samtal, kan göra en kartläggning och bygga upp en förutsägbar
vardag. Jag kan en del om kognitiva hjälpmedel, men får förstås inte
förskriva sådana (men om någon vill
pyssla till ett eget hjälpmedel har
jag snabba lösningar)Jag kan informera om diagnosen på ett begripligt
sätt och jag kan ställa sokratiska frågor. Jag behärskar någorlunda konsten att prata via seriesamtal och
kan skriva sociala berättelser. Därtill
har jag hyfsade grunder i metoden
Lösningsinriktad pedagogik. Jag
har till och med tagit fram en egen
metod för att hantera sexuell gränsdragningsproblematik hos ungdomar med autismspektrumtillstånd.
Någon gång om året får jag föreläsa på universitetsnivå om mina kunskaper. En diger meritförteckning
för en pedagog i sina bästa år, kan
tyckas, men som sagt, något hände
på vägen.
En mycket klok ung man med As­­
pergers syndrom skrek i ilska till
mig för några år sedan: ”De som är
allra värst att ha att göra med är ni
som tror att ni vet hur vi fungerar”.
Det är så klockrent att jag önskar att
jag kommit på det själv. Det krävdes
tyvärr några törnar på vägen. För i
min iver att tillägna mig alla metoder så tappade jag något. Plötsligt
trodde jag att det fanns facit i bemötande. Att det fanns rätt och fel och
att alla med diagnos var rätt så lika.
När jag gick en handledarkurs blev
det än mer tydligt för mig. Den fantastiska psykolog som höll i delar av
utbildningen upprepade jämt och
ständigt: Behåll nyfikenheten! Tappa
inte bort mötet med människan
bakom alla era metoder! Äntligen
blev det dags för mig att få landa
lite. Att använda mina metoder som
verktyg i möten med människor i
stället för att bli slav under metoderna. Vem ska egentligen tjäna vem,
kan man ju undra.
När jag håller utbildningar för familjehem om metoder lägger vi rätt
mycket tid på att inleda kvällen med
att prata skit om metoder, för att få
en lagom distans till dem. I förra
gruppen jag träffade för metodsnack
började vi med att tillsammans definiera sunt förnuft i bemötande gentemot placerade barn och ungdomar,
med eller utan NPF. Det här kom vi
fram till:
SUNT FÖRNUFT =
* Respektfullt bemötande
* Någon som lyssnar
* Någon som alltid finns där
* Någon man kan lita på
Varför nöja sig med mindre?
Carolina Lindberg
handledare och pedagog
Om du har synpunkter eller idéer
är du välkommen att maila dem till
mig: [email protected]
Familjehemmet 2-2010 9 Forum för familjevård
stöder, utvecklar och företräder familjehemsvården och närliggande områden som
exempelvis biologiskt nätverk, kontakt­­per­­soner och kontaktfamiljer.
KC Kompetens Centrum AB och Förstärkt familjevård är en
verksamhet för individuell och social utveckling.
Forum för familjevård
Nu söker vi Nya och ”Gamla”
Familjehem i Dalarna och
Västmanland.
är religiöst och partipolitiskt obunden
samt bygger sin verksamhet med en
humanistisk människosyn.
All familjevård, både offentlig och privat,
ska ske med fokus på den placerades
(barn, ungdom eller vuxen) och deras
familjers behov och rättigheter.
Välkommen att kontakta våra Familjehemskonsulenter
så berättar vi mer om vår verksamhet!
Göteborg/Dalarna med omnejd: 076-130 22 61
Västmanland med omnejd: 070-370 06 56
www.forumfamiljevard.se
[email protected]
www.kckom.se
Vill du ge ett barn en ny chans?
Ibland
tarvar
livet
hänsyn
man äroch
När
Ben
14 inte
år flydde
hantill
enatt
krigszon
minst.
Såensam
är det till
medSverige.
missbruk
- barnen
komkom
helt
Tack
vare Elin
mer Anders
i kläm. fick
Vilken
det– finns
mänoch
hantur
endå
nyatt
start
i skolan,
niskor som Lena och Bo, som gjorde plats för
Linn och Sara när de behövde det.
med nya vänner och ett band som repar flitigt
i församlingshuset. Idag är Ben 19 och den
Överlägenheten
en sommarärfick
de livet att
vända. Inte
egna
ett självklart
fikastopp
när
konstigt
att de fortfarande
Elin
och Anders
har vägarnahåller
förbi.kontakten.
Att vara familjehem är en berikande upp­
Att vara familjehem är en berikande upplevelse som bygger på sann medmänsklighet.
levelse som bygger på sann medmänsklighet.
Vem vet vilka postitiva livsberättelser det kan
Vem vet vilka postitiva livsberättelser det kan
leda till?
Bild: Peter Kroon
leda till?
För mer information om hur du kan hjälpa
ett barn, gå till: www.familjehemifokus.se
För mer information om hur du kan hjälpa
ett barn, gå till www.familjehemifokus.se
Just nu söker vi familjehem främst i Skåne.
Familjehem i Fokus | 020-20 29 30 | [email protected] | www.familjehemifokus.se
10 Familjehemmet 2-2010
Förlåtelse i bil
Jag träffade en insiktsfull nioårig kille
på en av mina föreläsningar. Han tittade på sin mamma och sa: ”Du
mamma. Hon har liksom varit mobbad i flera tusen timmar och ändå
kan hon förlåta dem som mobbade
henne. De tycker jag är häftigt.”
Han hade förstått det jag så gärna vill
lära barn, ungdomar och vuxna – att
man måste gå vidare och kunna förlåta. Vi kan lära oss leva med ärren
som utsatthet och mobbning gav oss
trots att man bär med sig kränkningarna man utsattes för i skolan och
att de kan ställa till det när man blir
kär, får barn eller tar körkort.
Vid min egen uppkörning, 28 år
efter sista skolavslutningen, blev jag
En vandringsutställning
påmind om att vi som under många
år slipades mot varandra i skolans
korridorer, på skolgården eller i
gympasalen förr eller senare träffas igen. Där satt den stora stöddiga
trafikinspektören bredvid mig, han
som skulle kugga eller godkänna
min körning – han med all makt. Att
han dessutom hade varit en av min
skolas plågoandar anade jag inte när
jag satte mig bakom ratten. Men i
höjd med Hjälmareds folkhögskola ändrades atmosfären i bilen. Det
var då jag frågade var han kom ifrån
och svaret blev ”Kortedala”. Några
frågor senare förstod jag att vi hade
vuxit upp i samma stadsdel och att
vi dessutom hade gått drygt åtta år i
samma skola. Jag sa: ”Vi har träffats
tidigare, du och jag.”
Medan vi körde in på golfbanans
parkering berättade jag att jag har
kunnat förlåta och orkat gå vidare.
Nähä”, sa han, ”det skulle jag ha
kommit ihåg, jag är bra på att minnas ansikten.”
”Nej”, svarade jag uppriktigt medan
jag vände och körde tillbaka mot
Alingsås, mycket nöjd med att ha
bevisat min körskicklighet och dessutom vågat klia på ett gammalt ärr.
Han läste mitt namn högt från lappen han hade i knäet och upprepade att vi aldrig hade setts tidigare.
prata om att
man kan ju inte
om inte finns.”
13 år
vi ar
mobbnings
blinda!
nns på:
se
Folder från vandringsutställning
”Hur kan man förlåta allt det du blev
utsatt för?” sa han då, precis som
många andra.
Jag svarade att det är det enda sättet
att överleva. ”Bitterhet äter upp en
inifrån och man blir en levande död.
Och då är det ju inte Ronny, Tommy
eller du som mobbar mig längre,
utan jag själv. Man måste kunna gå
vidare.”
”Förlåt”, sa han medan vi körde vidare på den slingriga Boråsvägen och
jag såg i ögonvrån att stora karln
satt och vred sig. ”Så du är inte arg
och hatisk längre då? Inte arg på
mig heller?”
”Kanske det”, svarade jag, ”men på
den tiden kallades jag ’Lösset’. Det
minns du nog. Det var Ronny och
Tommy som gav mig det öknamnet”.
Det blev dödstyst. Jag hörde att han
drog in luft mellan tänderna och så
sa han långsamt: ”Är det du?” Han
satt tyst en stund till och jag kände
att han tittade på mig.
”Hur har du klarat dig så bra,
Lisbeth, trots all den svåra mobbningen du utsattes för?”
Lisbeth Pipping
Utbildning, konsultation, handledning och
förstärkt familjehemsvård
I juni delar vi ut utbildningsintygen för 14 deltagare i pågående
handledarutbildning med inriktning på handledning till familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner.
r
Erbjude
* Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem
* Stöd och handledning till kommunens egna familjehem
* Utbildning för verksamma familjehem i bland annat
BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera.
* Lediga jourhem
Läs mer www.scholinkonsult.se
070-560 13 78
Nästa kursstart september 2010. Längd två terminer.
Pris 7 500:- exkl. moms per termin och deltagare.
Mer information:
Börje Lindberg, [email protected]
Gull-Britt Lindberg, [email protected]
Tel 019-184 000
Kursplan finns också på vår hemsida www.luvab.se
Lindberg Utveckling AB
Familjehemmet 2-2010 11 FR Kongressen 2010
Runt trettio personer samlas på terminalen till Silja Line Victoria i Stockholm. Trettio stycken som har en sak gemensamt. Alla är eller bor i familjehem. Årets Familjehemskonferens
står för dörren och denna gång skall konferensen hållas på en färja som tar familjehemmen till Tallinn där det skall passas på att träffa några av Estlands familjehem.
Alla får sina hytter och efter en kort
visit i hytterna så samlas vi allihopa i konferensavdelningen på
båten och avnjuter kaffe och smörgås. Efter det hålls den årliga kongressen. Innan kongressen tar fart
så börjar Nora Laimani som är från
FUR (Familjehemmens Unga Röster)
med att tacka familjehemmen som
är med på denna kongress för att
de faktiskt är familjehem och gör ett
väldigt bra jobb.
Sedan sätter kongressen igång och
blir som väntat ett trevligt möte som
hålls med havsutsikt. Efter kongressförhandlingarna blev det en god trerätters middag. À la carte. Alla verkar
nöjda, mätta och glada. Det är alla
värda. Efter det blir det en trevlig
runda på båten för att se vad den
har att erbjuda och sedan blir det
god natt och sovgott för nästa dag
skall vi upp tidigt.
På lördag förmiddag kliver familjehemmen av båten. Vi träffar Familje­
hemmens riksförbunds motsvarighet
i Tallinn och vi möter en väldigt trevlig dam, som tillsammans med en
tolk som kan svenska, skall försöka
berätta för oss hur de jobbar och vi
Kongressdeltagare
12 Familjehemmet 2-2010
ska berätta hur vi jobbar. Vi går en
bit i Tallinn och sedan går vi in i en
byggnad som liknar lägenhetshus.
Här har de en lokal som vi får vara i.
En konferenslokal. En presentation
utav alla som är i lokalen genomförs och sedan berättar våra vänner i
Tallinn om deras verksamhet.
Denna förening i Tallinn grundades
18 oktober 2003 och vårt förbund,
här i Sverige grundades 1972. Men
det som dessa engagerade människor i Estland berättar för oss gör oss
mycket häpna. De berättar om deras
projekt de har gjort och det är många
stora projekt på bara dessa sju år.
De håller bland annat ett läger varje
sommar där alla runt familjehem är
välkomna. Alla delas där upp i grupper där barn har ett schema och
vuxna har ett och barnen delas även
upp i flickor och pojkar. Detta läger
har de haft åtta gånger och varje år
har det varit en fantastisk upplevelse
berättar de. På detta läger finns psykologer som hela tiden är med och
hjälper till när det uppstår problem
och både barn och vuxna får prata
med psykolog vid behov. Man kan
säga att det under detta läger görs
utredningar på barnen och de vuxna.
Hur de ska ta hand om varandra och
hur de ska lära känna varandra. Varje
individ har under dessa fem dagar
på lägret en ”observator” som följer
dem och som stöttar ifall det behövs.
Denna person som kallas observator
är ofta lärare till barn med speciella behov i vanliga fall och har en bra
utbildning på sådana här problem.
Varje sådant här läger har haft cirka
hundrafemtio stycken besökare varje
gång. Och man kan göra mycket på
detta läger. Så som att rida, simma,
dyka, dansa och göra det man tycker är som roligast. Ibland får familjen
själva betala och ibland har staten
givit detta projekt pengar.
Dessa familjehem i Estland tar inte
emot barn med psykiska problem.
De som har psykiska problem hamnar på barnhem. När ett barn behöver familjehem är det ofta så att
de vuxna har problem, antingen
de vuxna eller barnen själva söker
hjälp. När barnet ska få hjälp så börjar hela processen i Estland med
att barnet hamnar i jourhem, precis
som här i Sverige oftast. I ett jourhem kan det vara upp till 42 stycken barn i ett och samma hus. Det är
en stor skillnad jämfört med här i
knäckebröd och en liten FR present.
Och de fina människorna vi träffade
gav Familjehemmets Riksförbund en
jättevacker klocka.
Vi tackar så hemskt mycket för detta
besök hos Estlands motsvarighet på
Familjehemmets Riksförbund och
välkomnar dem till Sverige någon
gång i framtiden.
Kongressfunktionärer; Jan Danielsson, vice ordförande, Gizela Wizell, ordförande
och Yvonne Nordström-Pettersson, sekreterare.
Sverige. Sedan hamnar barnet antingen i ett bra familjehem eller om
barnet har något slags handikapp
eller är psykisk sjuk så hamnar barnet på barnhem.
I ett familjehem i Estland får man ha
max fyra barn i familjen. Om familjen har tre biologiska barn så får de
bara ta emot ett och om de har två
biologiska så får de bara ta emot två
fosterbarn och så vidare.
Det är mycket som är skillnad i
Estland jämfört med här i Sverige när
det gäller familjehem. Vi i Sverige tar
emot barn för att vi tycker om att
hjälpa barn som är utsatta. Vi har
kapital att ändå kunna hjälpa det
barnet vi tar hand om. I de flesta fall
i alla fall. I Estland får man mycket
liten peng för detta barn och i stort
sätt så tar man hand om detta barn
och försörjer det själv. Om det är ett
barn med speciella behov så blir det
kanske ännu mer kostnad men det
står ej staten för.
I Estland står staten inte för mycket
utav familjehemsvården. Man gör det
väldigt ideellt och det får vi även veta
när vi hör dessa människor berätta
om att detta förbund som de har är
i princip bara ideellt. De enda de får
av staten är när det är ett projekt på
gång. Då får det i vissa fall en liten
slant som skall täcka de administrativa kostnaderna. Inget mer. Denna
förening i Estland har inte heller
någon medlemsavgift vilket också
gör att de inte vet hur många som är
med i denna förening. De har ingenting på datorn om medlemmarna så
de är svårt att få kontakt med andra
i förbundet förutom styrelsen som är
personer som brinner ännu mer än
de andra för detta.
Det är just nu svårt att få folk att vara
familjehem i Estland. Förut kunde
vem som helst bli familjehem men
nu måste alla familjehem gå en kurs
som kallas Fosterpraid och den sållar ut så bara de som verkligen brinner för det och kan bli familjehem
blir det. Det kostar att gå kursen
och det gör att folk inte blir familjehem. Just nu i Estland är det brist på
familjehem. För några år sedan var
det överflöd.
Det som slår oss alla när vi träffar
dessa människor är att de är tappra.
Vi tycker att vi kämpar för våra barn
men dessa kämpar ännu mera.
Som tack för att vi fick träffa familjehem i Tallinn så får de äkta svenskt
Efter detta trevliga möte så blir det
en runda i Estland för att se sta­­den
Tallinn och sedan blir det middag
på båten och ännu en trevlig kväll
med de andra familjehemmen från
Sverige. Dagen efter var vi tillbaka i
verkligheten i Sverige igen.
Om du är med i Familjehemmens
Riksförbund så rekommenderar
vi att du följer med på en sådan
här resa någon gång. Kanske
nästa år? Vi träffas och umgås med
sådana med samma intresse som oss
själva – att hjälpa barn, ungdomar
och vuxna i knipa.
Familjehem viker hela sitt hus, fa­­
milj och framförallt sina hjärtan
för ungdomar, barn och vuxna som
behöver deras hjälp. Att träffa andra
som kämpar som dig kan göra att
du får stöttning utav andra när du
och din familj tycker att ni blir orättvisbehandlade eller så får du någon
att dela din glädje med när allt bara
är superbra!
Text & Foto: Carro
Promenad i Tallinn
FAMILJEVÅRDSGRUPPEN I JÖNKÖPING
Konsulentstödd familjehemsverksamhet för barn och ungdomar
Kontakta oss gärna! Tfn: 036-16 00 30, 036-16 90 30, E-post: [email protected]
eller besök vår hemsida www.familjevardsgruppen.se
Familjehemmet 2-2010 13 Barnens bästa är
vår strävan!
uppväxt för barnen. Det går inte att
generellt ha någon åsikt om vilken
familj som är bäst utan varje familj
är unik och skall bedömas var och
en för sig. En mamma är alltid en
mamma och en pappa är alltid en
pappa oavsett familjekonstellation.
par
a
k
s
m
e
h
Trygrgkaa människor
sta
RING
0515-180 30
så berättar vi mer.
www.familjehemsverksamheten.se
När det gäller hur föräldrar skall vara
för att vara bra föräldrar finns det
många teorier om. Den gamla kärnfamiljen har för länge sedan splittrats
och det har blivit en mera naturlig
bild av familjen. Kärnfamiljen symboliserade utåt den lyckliga familjen
med mor är rar och far ror oavsett
om det i själva familjekärnan kunde
finnas de mest otrevliga inslag som
otrohet, hustrumisshandel, psykningar som skapade en harmonisk missär hos barnen. Detta visste
vi mycket lite om förr. I dag har vi
genom de otaliga familjekonstellationerna fått en helt annan öppenhet och insyn i familjernas liv och
framförallt barnens uppväxtförhållanden. Detta är positivt trots visst
ojande från några håll.
Jag tror att det är viktigt att det blivit
en förändrad syn på familjebildningen ur den aspekten att barnens bästa
kommer bättre till sin rätt numera.
En familj kan bestå av mamma och
pappa och barn, men det kan också
vara den ensamma mamman eller
pappan och barn, eller två pappor
eller två mammor. I dag är det också
vanligt med barn i en familj från
olika äktenskap och där är det också
föräldrarnas kvalitet och inbördes
relation som avgör barnens framtida stadga. Om vi inte skall vara för
förkastliga mot de olika konstellationerna så kan vi konstatera att
det viktiga är hur de olika personerna i de olika familjebildningarna
kan skapa en trygg och harmonisk
Det talas om att det är nya tider och
att dessa familjebildningar är nya
och oprövade. Det tror jag inte alls
på. De har funnits i alla tider men
varit gömda bakom kärnfamiljens
cementerade fasad. Förr var familjen
så beroende av varandras ekonomi
att det var svårt att juridiskt göra sig
fri. I dag är det lättare. Det kan inte
vara bra för ett barn att växa upp i
en familj där gnat och skrik är en
vardag. Då är det bättre att separationen kommer och barnet hamnar i
en annan miljö som ger trygghet.
Fördömande från utomstående är
ofta fördummande och skall bekämpas. Barnen skall känna stolthet
över sina föräldrar och sin familj.
Det är inte heller familjens ekonomiska status som avgör barnens
framtida lycka utan det är graden av
omtänksamhet.
Alf Karlman...
...som fått reflexionerna från en
barn­­­dom med ensamstående sjuk
mamma, fosterhemsplacering och
adoption. Alltså sex föräldrar under
de första 6,5 åren. Detta har kompenserats av en egen biologisk familj
med barn och barnbarn. Av detta lär
man sig inte mycket teori men desto
mera praktik.
Tala om för mig och jag glömmer, visa mig och jag minns,
gör mig delaktig och jag förstår
Kinesiskt Ordspråk
14 Familjehemmet 2-2010
Lumparpolare
Den allmänna värnplikten är som ni
alla säkert vet avskaffad i Sverige,
det är förmodligen många lata ungdomar som jublar över att de slipper åka och mönstra. Jag kan väl
inte direkt säga att jag sörjer heller, för även om det var skönt att få
en av försvarsmakten betald resa till
Göteborg (dit jag och mina kompisar av någon anledning skickades)
så kände det onödigt när jag visste
att det inte skulle bli mer än så. För
till skillnad från förr så var det inte
speciellt svårt att slippa undan.
Även om lumpen kunde ha varit det
som satte mig och mina lata vänner på rätt spår, ett spår där disciplin är ett ord som betyder något, så
var det inte många som hade som
plan att någonsin bli minimilitär.
Varför sova i taskig slaf någonstans
när vi har ytterst komfortabla sängar
i våra hem var väl en av anledningarna som även om dem var osagda
ändå fanns där.
Fast det fanns två modiga i gänget,
som skulle visa vad de gick för. Det
kan jag förstå, viljan att visa för sig
själv att man faktiskt kan ta sig igenom en tuff utmaning och komma
ut som en förändrad man på andra
sidan. Den ena (vi kan kalla honom
Max) påbörjade sin värnplikt i slutet
av augusti. Med visdomsord såsom
”sno med dig vapen hem på permissen” och ”tappa inte tvålen” önskade
vi honom lycka till.
När han efter två veckor kom tillbaka på sin första permission var
det inte den omvandlade superhunken vi kallt räknade med att få träffa som kom. Max sa istället att det
var ett riktigt skitställe, man fick inte
sova ut ordentligt, man blev tillsagd
vad man skulle göra hela tiden och
man var tvungen att bädda sängen.
Vi vapenvägrare skratta lite rått åt
honom. Veckan därpå hoppade han
av, och efter att ha varit i limbo där
han varken fick åka hem eller delta i
övningarna i en halv vecka kom han
slutligen hem och återföll snart i sitt
vanliga jag.
En annan som bestämt skulle göra
lumpen bland mina kompisar (vi
kan kalla honom Rasmus) skulle ha
ryckt in i januari. Han skulle minsann visa oss andra vad det betydde att vara man. Redan i september
insåg han att det nog inte var så kul
i alla fall och började smida komplexa planer för hur han skulle slippa undan.
Rasmus lyckades till slut slippa ifrån
det hela, och bevisade en gång för
alla att ingen av oss någonsin skulle kunna göra en karriär inom det
militära. Så vi kan bara hoppas att
Sverige fortsätter hålla sig neutrala, för med mig och mina vänner på
frontlinjen skulle vi snabbt behöva
hissa vit flagg.
Är nu en grupp som verkar
inom Familjehemmens Riksförbund. FUR är till för alla familjehemmens ungdomar från 13 år,
meningen med denna förening
är att ungdomarna ska få sina
röster hörda och få möjlighet
att prata med andra om sina
erfarenheter. Det spelar ingen
roll om du är placerad eller ett
biologiskt barn i ett familjehem.
Vi skall till hösten starta upp en
ungdomsgrupp på ca 8 personer där vi ska arbeta vidare med
att starta en egen förening.
Vill du vara med?
Då ska du skriva ett brev där
du berättar om vem du är och
varför just du borde vara med i
gruppen.
Vi ses!
Mejla ditt brev till
[email protected]
senast den 31 augusti 2010.
Nora Laimani
och Helena Järnviken
Martin Larsson
Stockholms stad söker familjehem
Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn
och ungdomar.
Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram.
Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem
åt Stockholms stadsdelsnämnder.
Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem
R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM
F AMILJEHEMSKONSULTERNA
SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN
T FN : 08-508 25 221 - E- POST : FAMILJEHEM
SOT. .stockholm
STOCKHOLM. se
. SE
familjehem @ saf
Familjehemmet 2-2010 15 PEM CON AB/SPAM bokförlag
PSYKOLOGI, EVOLUTION, MILJÖ
PEM CON AB/SPAM bokförlag är ett företag drivs av mig Per Martinsson och jag
arbetar med mänskliga relationer alltifrån personalutveckling, konflikthantering, personalhandledning och handledning för familjehem.
Fokus för mitt arbete, med vad jag än arbetar, är alltid vardagsperspektivet. Det
är i det lilla som förändringar sker bäst och det är alltid bra att ”få ihop” vardagen oavsett vad som ska förändras. Jag levererar alltid något konkret, praktiskt
och användbart.
Utbildning för familjehem En 2-dagars basutbildning arrangeras med
föreläsningar och metodträning. Det centrala temat är hur man utvecklar
en god anknytning och ett bra samarbete med det placerade barnet så att
dennes resurser används för utveckling och förändring. Annat viktigt tema
är hur samarbetet med de biologiska föräldrarna kan utvecklas så att även
deras resurser kan användas. Deltagarna får insikt i olika teorier som kan
vara av värde i förståelsen för barn som är placerade i familjehem och deras
nätverk. Utbildningen fokuserar på praktik med viss teoretisk genomgång.
Bok: ”Handboken, för familjehem och alla andra som möter människor i
beroendeställning”. Boken beräknas vara klar i juni/juli.
Familjehem är en eftersatt grupp när det gäller utbildning, handled­ning
och litteratur. Socialstyrelsen har lämnat ett yttrande över betänkandet; Lag
om stöd och skydd för barn och unga (LBU), SOU 2009:68, 13, Familjehem,
13.7.4, ”Socialstyrelsen tillstyrker förslaget som innebär att socialnämnden
blir skyldig att tillhandahålla utbildning till familjehemsföräldrar.”
Ett familjehem ska vara just det – en familj i ett hem. En familj som så att
säga är en ställföreträdande familj med ställföreträdande föräldrar och med
eventuella ställföreträdande syskon. Ett familjehem ska fungera som en avlastning för de barn (och för deras föräldrar) som blir placerade där. Men ett
familjehem behöver också vara ”så mycket mera”. Ett familjehem behöver
vara utbildade i förståelsen av vad det innebär att ha med människor som
är svårt skadade att göra. De måste ha en god förståelse för vad ordet behandling och begreppet behandlare innebär. Detta utan att faktiskt vara
behandlare eller ens tänka sig att de ska ”bota” någon.
HANDBOKEN
Denna bok, som är praktiskt inriktad, syftar till att ge familjehemsföräldrar
något av detta. Den syftar också till att ge dem något konkret att använda
sig av i vardagen när något blir bekymmer. Boken ger en teoretisk översikt kring de teorier som kan vara bra
för familjehemsföräldrar
attken”ha
i minnet.
”Handbo
, för familjehem
och alla andra som
möter människor
i beroendeställning av hur
Boken försöker ge en beskrivning
man bör hantera den mellanmänskliga
relationen till familjehemsbarn specifikt
och till barn och ungdomar generellt.
Familjehem är en
eftersatt grupp när
det gäller utbildning,
ning och litteratur.
Socialstyrelsen har
handledtänkandet; Lag om
lämnat ett yttran
de över bestöd och skydd
för barn och unga
2009:68, 13, Familj
(LBU), SOU
ehem, 13.7.4, ”Socia
som innebär att
lstyrelsen tillstyrker
socialnämnden blir
förslaget
skyldig att tillhan
ning till familjehem
dahålla utbildsföräldrar.”
Ett familjehem ska
vara just det – en
familj i ett hem.
att säga är en ställfö
En familj som så
reträdande familj
med ställföreträd
och med eventuella
ande föräldrar
ställföreträdande
syskon. Ett familj
era som en avlast
ehem ska fungning
placerade där. Men för de barn (och för deras föräld
rar) som blir
ett
mera”. Ett familjehem familjehem behöver också vara
”så mycket
behöver vara utbild
innebär att ha med
ade i förståelsen
människor som är
av vad det
svårt skadade att
ha en god förståelse
göra. De
för vad ordet behan
lare innebär. Detta
dling och begreppet måste
utan att faktiskt vara
behandatt de ska ”bota”
behandlare eller
ens tänka sig
någon.
Boken och annat kan beställas genom
mail ifrån hemsidan under länken bokförlaget SPAM.
Denna bok, som
är praktiskt inrikta
d, syftar till att
föräldrar något av
ge familjehemsdetta. Den syftar
också till att ge dem
att använda sig av
något konkret
i vardagen när något
teoretisk översikt
blir bekymmer. Den
kring de teorier
ger en
som kan vara bra
föräldrar att ha
för familjehemsi minnet. Boken
försöker ge en beskri
man bör hantera
vning av hur
den mellanmänsk
liga relationen till
specifikt och till barn
familj
ehemsbarn
och ungdomar gener
ellt.
Kontakt: Per Martinsson, 070-564 79 75
[email protected]
www.pemcon.se
ISBN 978-91-977
911-1-3
”HANDBOKEN”
för familjehem
och alla andra som
möter människor
i beroe
ndeställning
En ny bok!
Lisbeth Pippings bok
"Jag mobbar inte" kommer
att släppas i samband med
Bok och biblioteksmässan i
Göteborg 23- 26 september.
Lisbeth Pipping kommer att
hålla två föreläsningar i ämnet
på mässan.
Boken vänder sig till barn och
unga, Lisbeth Pipping vill ge
barn redskap så att de tillsammans med kamrater, lärare och
föräldrar kan skapa en mobb­
ningsfri skola.
I boken får vi möta både den
utsatta som berättar vad
mobbning gör med den som
blir utsatt men även den som
mobbar andra vågar berätta
om rädslor och svårigheter
när det gäller att kunna sluta
mobba.
Även foton från Lisbeth Pippings fotoutställning finns
med i boken.
Lisbeth Pipping
Forum för Familjevård har deltagit i flera
av riksdagspartiernas Kommun­dagar
med informationsbord om bra familje­
vård. Här samtalar Britta Schölin med
några konferensdeltagare i Örebro.
Foto: Roland Oscarsson
16 Familjehemmet 2-2010
I dag ska vi hämta dina nya systrar
(tystnad). Det blir väl roligt?
Mitt första minne som påtvingad fostersyster är just de där orden. Idag
ska vi hämta, som om det vore något
bra, något som alla barn ville genomgå. En splittring av en kärnfamilj av
två systrar som ingen ville ha.
Jag minns den där dagen lika klart
som om det hade skett nyligen.
Snön låg vit på marken i höga drivor. Pappa och mamma som gick in
på barnhemmet och lämnade mig
och lillebror utanför i väntan på de
nya barnen. Flickorna som kom ut,
tysta och blyga. Pappa som kastade snöboll och lekte med dem och
min egen förtvivlan att bli bortputtad som den enda dottern, den som
pappa älskade mest. Fem år gammal
byttes min plats i centrum ut mot en
mindre bekväm i periferin.
Åren gick och min förtvivlan byttes
ut till ren ilska och förakt. Flickorna
hade hela tiden vuxna som sprang
för deras minsta begär. Sociala som
mer eller mindre bodde hos oss
periodvis, för att finnas till hands
när den äldre systern beblandade
sig med olämpligt folk och började
missbruka och stjäla. Deras mamma
som kom med presenter så fort hon
var nykter, och mina egna föräldrar som hela tiden placerade deras
välfärd i första rum, före sina egna
barn. Lärare och klasskamrater som
sökte ursäkter i flickornas beteenden i det faktum att det var just fosterbarn och inga ”vanliga” ungar.
När jag var åtta år gammal gick
mina föräldrar skilda vägar, och
systrarna fick följa med mamma i
Känner du engagemang och
intresse för barn och ungdomar?
Vi har en ökad efterfrågan på platser för barn och ungdomar i alla åldrar
och behöver därför utvidga verksamheten med flera familjer, både som
jour- och familjehem.
Förutom ett gott stöd från våra familjehemskonsulenter erbjuder vi:
• Ersättning som gör det möjligt för en person att vara hemma på
hel- eller deltid
• Regelbunden handledning
• Återkommande utbildningsdagar
• Stöd från ett erfaret jour- och familjehem den första tiden
flytten tillsammans med min lillebror
medans jag fick flytta med en pappa
utan större kunskaper om familjeliv
och småbarn. Visst det gick bra och
vi klarade oss nog bättre än många
andra i samma situation, men känslan att åter igen hamna på andra
plats satte sina spår. Mamma tappade så småningom kontrollen helt på
systrarna och de fick flytta till några
bortglömda släktingar i Finland. Hela
min familjebild blev vriden och sned.
Det jag såg var att systrarna var orsaken till det kaotiska. Systrarna bar
skulden för hela situationen. Utan
deras närvaro skulle mitt liv varit
perfekt. Min avsky och mitt förakt
för familjhem var fött.
Trettio år senare träffade jag min
nuvarande sambo och hela min bittra uppfattning om familjehem och
påtvingande fostersyskon kolliderade. I hans hem flödade värmen
och syskonen ömmade för varandra.
Avundsjuka och bortglömdhet förekom inte alls i den utsträckning och
i samma form som i mitt barndomshem där våld blev det enda sättet att
få uppmärksamhet.
Här kommer de vuxna barnen fortfarande in på fika och middagar.
Jag som utomstående skulle aldrig kunna lista ut vilka av dem som
är/var fosterbarn eller inte. Här får
varje unge samma chans och förutsättning för ett bra vuxet liv. I min
sambos barndomshem löser de konflikter med ord och långa givande
diskussioner där alla har rätt till sin
åsikt.
”Skulle livet vrida till sig och strula, så kom hem så löser vi alla det
tillsammans.”
• Tillhörighet i en arbetsgrupp av konsulentstödda jourhem och
familjehem
• Gemensamma konferensresor och sociala aktiviteter
Vill du veta mer – ring gärna någon av familjehemskonsulenterna vid Gryning
Vård, Familjehem Göteborg eller se vår hemsida www.gryning.se
Stefan Larsson, 031-703 39 59, 0703-21 21 86, [email protected]
Ulla Olsson Lesage, 031-703 39 51, 0761-16 63 34, [email protected]
Tillsammans är koden för ett lyckat familjehem. I alla fall tror jag det.
Hade vi i min familj valt att bli ett
familjehem tillsammans så hade vi
alla arbetat för samma sak.
Carin Sjögren
www.gryning.se
Gryning har ett trettiotal verksamheter i Västra Götalands län
och är landets största företag inom hem för vård och boende.
Gryning ägs gemensamt av länets kommuner och är ett icke
vinstdrivande företag. Eventuella överskott används för att
utveckla verksamheten.
0287_122x155_Gryning_U&S_TP_MP+ST+KuP.indd 1
2010-04-09 15:21:42
Familjehemmet 2-2010 17 Är svensk psykiatri en resurs
eller ett fiasko?
Under senare år har flera familjetraför sig själva och andra. Är samhälgedier inträffat med dödlig utgång
let rustat för att förhindra att dessa
genom att någon familjemedlem på
personer inte skall utlösa sina negagrund av psykisk obalans
tiva känslor och skapa nya
mördat någon annan
tragedier?
familjemedlem
I Sverige har vi
Ett gammalt känt riktmärke
eller hela övrimycket svårt att
för insatser inom psykiatrin är
ga familjen. Då
tala om dessa
att av varje satsad krona hämtar
inkluderar jag
problem och det
inte hedersmorman hem tre kronor...
blir mycket flum
den bland dessa
kring Freuds soffa
dåd. I de flesta av
och svårigheten att skildessa fall har de sociala
ja på en patient och en psykläkamyndigheterna eller psykiatrin varit
re. I USA är det mera rättframt när
inblandade tidigare antingen genom
det gäller psykiatrin och det blir
att den latenta mördaren tagits om
nästan en status att berätta att man
hand och vårdats eller att mördaren
går på psykiatribehandling. Vi måste
själv sökt hjälp och fått viss behandi Sverige skapa en mer öppen dialog
ling men blivit utskriven. I vissa fall
kring detta med psykiatri och fler
har den som blivit hemsänd tagit
kategorier av läkare måste få utbildlivet av sig. I ett debattprogram på
ning i ämnet.
TV vittnade anhöriga och experter
För några år sedan fick Anders
om hur bristfällig den psykiatriska
Milton uppdraget av regeringen att
vården är i Sverige. Lagarna är otidsutreda behov inom psykiatrin. 700
enliga och saknar tillräckligt skydd
miljoner kronor delades ut för psykiför patienterna. Sekretesslagen missatrins bästa. När man gör en uppföljbrukas och påverkar negativt förning av dessa pengars spridning så
hållandet mellan patienten och de
visar det sig att de filtrerats bort till
anhöriga så mycket att det kan leda
kurser, konferenser, flummiga protill självmord.
jekt och administration. Pengarnas
Sådana här familjetragedier skaegentliga slutmål för att skapa effekpar givetvis traumatiska upplevelser
tivitet har inte nåtts, nämligen "den
som stör de inblandades utveckpsykiatriska vården på sjukhus
ling för hela livet. En varm och nära
och öppna mottagningar". Anders
relation och omtänksamma anhöriMiltons betänkande är så långsiktigt
ga är avgörande för ett barns frami sin struktur att hela sjukvården för
tida utveckling. Som lekman inom
psykiatrin hinner ändras innan den
psykiatrins område undrar jag över
ger effekt.
vilka krafter det finns som kan stötGenom träget studerande av rapporta en familj vid en sådan händelse
ter, debattinlägg, föredragslyssnande,
som jag beskrivit här. Går det med
insändare och artiklar har jag fångat
modern psykisk kompetens att få en
några förslag som kan förbättra den
överlelvande familj att fungera tillsvenska psykiatrin. Det skulle vara
fredställande? Socialstyrelsen bedöintressant att få kommentarer från
mer att det finns 300 - 400 personer
personer som ur olika kategorier
ute i samhället i dag som är farliga
RFF
RFF
jobbar professionellt inom den psykiska vården.
* Föräldrastödjande åtgärder utan
att föräldrarna hamnar i något
register.
* Skollagen måste stärkas vad gäller
elevhälsan.
* Det behövs flerl psykiatriker med
neuropsykiatrisk kompetens.
* Ungdomspsykiatrin måste komma
närmare skola och barn.
* Psykologer måste finnas på vård­
centralerna.
* En kraftig satsning på behandlingshem för trasiga, destruktiva
och självutplånande ungdomar.
* Patienter som varit på permission
skall garanterat ha en sängplats
vid återkomsten.
* Fler slutenvårdplatser inom BUP
som kan erbjuda kvalificerad psykiatrisk vård.
* Ännu mera kontakt med bru­kar­­
organisationerna för erfaren­hets­
in­­­hämtning.
Ett gammalt känt riktmärke för insatser inom psykiatrin är att av varje
satsad krona hämtar man hem tre
kronor, men då skall det vara satsningar som ger praktiska resultat
och inte Miltonpengar.
Alf Karlman
RFF
Riksförbundet
Riksförbundet
för Förstärkt
för Förstärkt
Familjehemsvård
Familjehemsvård
Riksförbunde
www.rff.se
www.rff.se
[email protected]
[email protected]
telefon: 019-31
telefon:
03019-31
98 fax:
03019-31
98 fax:
48019-31
87 www.rff.se
48 87
info@
Med förstärkt
Med förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
menas att
menas
familjehemmen
att familjehemmen
Med
får
förstärkt
särskilt
får familjehemsvård
särskilt
stöd av stöd
familjevårdskonsulenter
av familjevårdskonsulenter
som är tillgängliga
som är tillgängliga
dygnet
stöd runt,
dygnet
av familjevårdskonsulenter
året
runt,
om.året om.
Förstärkt
Förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
ger familjehemmen
ger familjehemmen
god service,
god
Förstärkt
service,
handledning,
familjehemsvård
handledning,
utbildning
utbildning
ger familje
och ett tätt
och ett
teamarbete
tätt teamarbete
mellan socialtjänst,
mellan socialtjänst,
familjehem
familjehem
och
ochett
familjevårdskonsulent.
tätt
ochteamarbete
familjevårdskonsulent.
mellan socialt
18 Familjehemmet 2-2010
Min familj
När jag flyttade till familjen så var jag 17 år (hösten 2005) idag är jag 22 år gammal.
Min ”riktiga” pappa Urban har väldigt tunga alkoholproblem och även
annat missbruk i form av droger
o s v och relationen till min ”riktiga”
mamma Sussie var inte hållbar. Hon
levde tillsammans med en annan
man under den tiden som jag bodde
där, han och jag gick verkligen inte
ihop, det var gräl och bråk hela
tiden, vilket gjorde det ohållbart i
längden. Hon flyttade från sin man,
men hemma blev situationen tyvärr
inte bättre, den fortsatte som innan.
Jag prövade att återigen flytta hem
till Urban men med hans problem
så orkade inte han... med mig och
min bror. Jag mådde så fruktansvärt
dåligt under tiden jag bodde emellan dem. Jag brydde mig egentligen
inte om jag levde eller ej... jag hade
nästan gett upp hoppet om mitt liv.
Det kändes som om ingen förstod
hur dåligt jag mådde, att jag egentligen bara ville ha en familj där någon
kunde krama om mig och säga att
jag är värdefull. Jag har även diagnosen ADHD damp med autistiska
inslag, den diagnosen fick jag för
många år sedan, jag kommer inte
ihåg när. Men jag vet att jag inte var
så jättegammal. Jag skötte inte min
skola. Jag skolkade mer eller mindre hela tiden. På rasterna slogs jag
med andra, jag bråkade och ställde
till det för mig. Jag är ingen våldsam person, men då var jag det för
jag ville ju bara ha hjälp. Så till slut
fick jag en UNDERBAR människa
på socialen som blev min ”socialassistent”, låt oss säga kontaktperson,
jag tycker det låter lite mildare. Hon
såg hur illa jag mådde, hur dåligt jag
hade det. Jag började min brottsliga
karriär då, att elda och helt enkelt
bli kriminell.
Hon på socialen ”ungdomsenheten” försökte hitta familjer som jag skulle kunna
pröva att besöka och se om
det fungerade. Första familjen som hon kollade upp
bodde några kilometer utanför Boden där jag bodde
och hon hade allt klart men
jag dök aldrig upp på det
mötet så det blev ingenting
med den familjen. Det kom
fram en annan familj som jag
besökte och de kändes helt
okej i början. Jag hade under den
tiden ett förhållande med en tjej som
bestämde och styrde väldigt mycket
över mig, vilket resulterade i att jag
drog från den familjen på grund av
hennes sätt att behandla mig.
Efter ytterligare en tid så hittade hon
en ny familj som bodde i Övertorneå
ungefär 20 mil bortanför Boden.
Hon visste att om hon berättade om
familjen för mig så skulle jag aldrig
någonsin komma upp till henne på
kontoret för att träffa dem, så hon
bokade helt enkelt in ett möte med
dem och mig samtidigt utan att säga
det till mig. Jag kom upp till hennes kontor och mötte två nya människor som jag aldrig sett förr. De
presenterade sig och berättade var
de bodde och lite om hur de levde.
Själv blev jag stressad och rädd så
jag tog till min taktik att börja hota
och leva om, men ändå så kände jag
mig så otroligt lugn på samma gång.
Vi bestämde att jag skulle besöka
familjen under en dag och sen fick
jag ta ett beslut om det kändes som
om jag kunde tänka mig att bo där.
Så vi åkte upp efter en tid och jag
träffade dem igen.
Jag kan känna det precis som om det
var igår ”mamma” kom och mötte
mig på deras bro intill huset och
välkomnade mig så varmt. Det var i
samband med älgjakten, så det skulle ätas ärtsoppa den dagen och de
värmde punch och då kände jag lukten som jag känt förr... när Urban satt
och rökte hasch. Men fast jag kände
igen lukten så kände jag mig ändå
lugn, jag visste direkt när jag mötte
dem att de inte ville mig illa utan de
ville mig bara väl. Sedan bodde jag
med dem tills jag fyllde 19 år. Min
”pappa” Lars hjälpte mig med mitt
skoter förarbevis och med körkortet. Urban trodde inte att jag skulle klara det, han trodde det skulle
vara för svårt för en sådan som mig
att kunna fixa det. Men tron på mig
från mamma Gunnel och pappa Lars
det var det som fick mig att klara
det. Sedan hittade jag en egen lägenhet som låg i centrala Övertorneå,
bara 3 mil från deras hus. Jag flyttade dit och hade ändå min (FAMILJ)
runt omkring mig.
Sedan en dag så fick jag höra att de
skulle flytta från Övertorneå till en
lägenhet i Råneå (Luleå kommun),
då beslutade jag mig för att flytta tillbaka till skiten jag kom ifrån Boden.
Ett år där knäckte allt som jag byggt
upp under alla år med Gunnel och
Lasse, fr o m 2005 till 2008. Jag testade droger, började dricka alkohol till
och från hela tiden. Jag var på väg
att bli som Urban. Men en dag så
fick jag nog. Gunnel ringde mig för
att frågade hur jag hade det och då
sa jag till henne att jag ville komma
hem. Så jag åkte till Råneå i somras
och bodde hos dem någon vecka,
tror jag, innan jag fick en lägenhet i
samma trapphus som dem, lägenheten mitt emot dem också.
Sedan den dagen har jag aldrig haft
en tanke på att lämna deras sida
igen, för de är mina föräldrar (det
känns som så i mig) och jag kommer
att älska dem mer än något annat så
länge jag lever. För de öppnade dörren, återigen, efter mina misstag så
var jag välkommen tillbaka. Det kan
jag kalla en familj och DE är MIN
familj.
Jag hoppas att du har fått en liten
inblick i mitt liv och hur det varit,
idag så är jag en fantastisk kille med
glimten i ögat. Jag älskar mitt
liv, jag kunde inte ha blivit lyckligare. Därför säger
jag som Gunnel en gång sa
till mig. Man kan inte rädda
alla, men vissa kan man
hjälpa så att de får det bra.
Därför är jag så glad att det
finns familjehem som öppnar
sin dörr och inte bara dörren,
de öppnar livet till en främmande människa.
Med varma hälsningar
Jimmy Familjehemmet 2-2010 19 Familjehemsvård – och sedan...
Våra biologiska barn stannar hemma
tills de känner sig beredda att flytta hemifrån. Ibland kan de inte ens
flytta då, på grund av att det inte
finns möjlighet till en egen bostad.
Det är inte heller ovanligt att de biologiska barnen bor hemma under
hela sin studietid.
Bilden är helt annan när det gäller
de flesta placerade ungdomarna. Det
finns exempel där placeringen avslutas på grund av att den placerade har
uppnått en viss ålder. Av erfarenhet
vet vi att den psykiska åldern inte
alltid sammanfaller med den fysiska
åldern.
I många fall har de barn och ungdomarna som tagits hand om av
samhället på grund av föräldrarnas
bristande omsorgsförmåga eller eget
beteende extra behov av vuxenstöd
när de blir unga vuxna.
Våra biologiska barn behåller också,
för det mesta, sitt sammanhang oavsett hur långt de flyttar. För den placerade ungdomen är det inte lika
självklart. Det krävs ett genomtänkt
arbete av både socialtjänsten och
familjehemmet för en samman­hangs­
markering.
Att flytta hemifrån
Att flytta hemifrån kräver också sin
träning och de flesta biologiska ungdomar har möjlighet till den träningen så länge det behövs. Det finns
flera saker som är svårt att träna så
länge man bor hemma.
I Norge erbjuds de ungdomar som
varit i placerade eftervård upp till
23 års ålder. I en kort film där det
beskrivs hur eftervården fungerar är
det flera av ungdomarna som säger
att visserligen var det skönt att få
bestämma själv t.ex. i vilken ordning
och på vilket sätt man tog hand om
hushållssysslorna, men efter ett tag
började de detaljerna sakna betydelse och det började kännas ensamt.
I Sverige har det också uppmärksammats att avslutande av familjehemsplaceringar borde ägnas en extra
tanke åt. Föreningen Socionomer
inom Fosterbarnsvården (FSF) gav
ut en skrift på fem sidor där de ger
konkreta råd och förslag på vad som
är viktigt att tänka på. I rekommendationer från Sveriges Kommuner
och Landsting (SKL) finns det också
20 Familjehemmet 2-2010
skrivet vad man bör tänka på vid
avslut. Socialtjänstlagen (SoL), eller
någon annan lagstiftning, utgör inte
heller något hinder i att avsluta placeringar på ett bra sätt.
Det finns konkreta råd och rekommendationer, men hur ofta följs
dessa. Det finns väldigt många
skrämmande exempel på avslutningar, som inte beror på ovilja till fortsatt samarbete mellan den placerade
eller familjehemmet utan de sociala
myndigheternas okunskap/förståelse/ovilja att se den placerades fortsatta behov.
Det är lätt att kritisera befintliga system och symptom. Det utmanande
är att komma med förslag på förbättrande åtgärder. Jag har ofta häpnat
över många professionellas ovilja över att samlas för att diskutera olika förslag och lösningar både
inom skolan och socialtjänsten.
Jag vill presentera ett förslag, som
inte på något sätt är nytt eller sensationellt, men med mina två perspektiv sett, som familjehemsmamma och
nätverksterapeut, väldigt användbart
och möjligt.
Nätverksmöten, som metod inom
familjehemsvården
Det finns många slags möten som
kallas för nätverksmöten. Nätverks­
möten som jag syftar till i den här
texten är process­inriktade möten,
som leds av terapeutiskt skolade
personer som bildar ett nätverkslag.
Målsättningen för processinriktade
nätverksmöten är att mobilisera nätverket kring en speciell fråga, som
nätverket sedan kan ta ansvaret för.
Processen består av förmöten med
viktiga delar i nätverket, inbjudningsbrevet, själva mötet och förändringsprocessen som fortsätter i
nätverket efter mötet.
Vid placering
Min tanke är att nätverksmöten kan
användas när alla formella beslut
är fattade. Nätverksmötet skall med
andra ord inte blandas ihop med
familjerådslag, där syftet är att nätverket skall komma fram till ett förslag kring ett barn som till exempel
behöver placeras utanför det egna
hemmet.
Till nätverksmötet skall bjudas barnet/
ungdomen, det biologiska nät­ver­­ket,
familjehemsnätverk och hand­­­­­­läggare
som ansvarar för placeringen. Antalet
personer från familje­h emsnätverk
skall anpassas efter antalet personer
i det biologiska nätverket.
Det skall vara barnets/ungdomens
möte och huvudfrågan skall ge svar
på hur alla kan bidra med sin del
för att förändringen som placeringen medför skall bidra till en positiv
utveckling för barnet/ungdomen.
Under placeringen
Det kan vara många olika slags problem eller frågor som kan uppstå
under placeringen, som med fördel
kan diskuteras i ett nätverksmöte.
Min erfarenhet är att en del av uppbrotten och omplaceringar är onödiga och kunde undvikas om barnets/
ungdomens nätverk samlades.
så att viktiga beslut kan fattas angående stödinsatser från socialtjänsten.
Nätverksmöte i övergång från familjehem till biologisk familj som tydlig
sammanhangsmarkering.
Jag är medveten om att det kräver
mod av alla tre parter runt ett barn/
en ungdom att samlas i ett nätverksmöte, men det ger barnet/ungdomen en större möjlighet att behålla
hela sitt nätverk.
Ett nätverksmöte är en konkret hand­
­ling i teamtänkandet i familje­hems­
vården.
Avslutning av placering
Nätverksmöten behövs när placeringen avslutas för att den placerade
skall ut i ett självständigt vuxenliv.
Syftet för nätverksmötet kan vara att
tydliggöra för den unga vuxna vilka
som finns att luta sig mot när placeringen upphör.
Nätverksmötet kan också ge en tydlig
bild för den ansvarige hand­läggaren,
Telle Söderberg
Familjehem
Familje- och nätverksterapeut
[email protected]
Välkomna på Familjedag - familjehelg
Med Länsföreningen i västernorrland
Lördag 21 augusti
”hela dagen och kvällen”
Plats: Rövarbyn och Labyrinten vid Skuleberget, Höga Kusten.
Kom gärna med oss hela helgen, i hyrd stuga eller med husvagn.
Gemensam grillning lördag kväll kl 18.30.
För bokning av stuga: 0613 - 400 00, för Er med
husvagn är det bara att komma – alla får plats!
Frågor: Monica 0611-607 91 eller Susanne 0612-403 07
Familjehemmet 2-2010 21 Förbundsstyrelsen
Ordförande: Telle Söderberg,
Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE
08-550 947 07, 070-520 40 87
[email protected]
V. ordförande: Hans Larsson,
Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS
0157-408 63, 070-554 08 63
[email protected]
Kassör, tidningen: Carina Wahlström,
Södervägen 11, 696 73 Aspabruk, 0583-504 63
[email protected]
Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland,
Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot.
Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person?
Vi finns för Dig!
Bli medlem nu!
Familjehemmens Riksförbund (FR)
tel 0921-649 88, 0150-780 10
www.familjehemmensriksforbund.se
[email protected]
Forum för familjevård
www.forumfamiljevard.se
Rådgivare
Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om
Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar;
Maria Bergman
Järna
Britt-Marie Johansson
Gnesta
Lars Sundström
Värmdö
Telle Söderberg
Södertälje 08-550 947 07
Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov
08-551 711 73
0158-107 39
08-570 207 76
0158-410 66
Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7,
961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29
[email protected]
Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala,
643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33,
[email protected]
Ledamot: Calle Bonath,
Olofsred, 510 22 Hyssna,
0320-390 36, 0735-39 44 54
[email protected]
Ledamot: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20,
153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15
[email protected]
Suppleant: Ulrika Boklund,
Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN
0480-503 55 [email protected]
Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis,
Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN
08-18 76 02 [email protected]
Suppleant: Ive Svensson, Börjesvägen 21,
463 35 Göta, 0520-65 37 93, 070-546 69 07
Revisor: Ros-Marie Svanborg,
Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK
0911-711 87
Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13,
945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514
Valberedningens sammankallande:
Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix,
0923-137 21, [email protected]
Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer
Annonsera i Familjehemmet
Ulrika Boklund
Trekanten 0480-503 55
Margareta Carlsson
Rosenfors
0495-207 19
Anette o Calle Bonath
Hyssna
0320-390 36
Ingrid Heigren
Aspabruk
0583-503 31
Carina Wahlström
Aspabruk
0583-504 63
Rolf Ringsell
Umeå
090-390 43
Britt Bergman
Kalix
0923-137 21
Här hittar du mycket information om att bli
famil­je­hem, notiser och ett diskussionsforum för
familjehem, biologföräldrar, ungdomar.
Lisbeth Fareby
Kiruna
0980-109 34
www.familjehemmet.se
22 Familjehemmet 2-2010
Paketpris för kommuner
Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. [email protected]
familjehemmet.se
Familjehemmens Riksförbund
Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud
Stockholm – AB
Carita Stenbacka-Tenezakis
08-18 76 02
Södermanland – D
Ann-Christin Larsson
0157-408 63
Östergötland – E
Sveneric Blixt
0141-800 68
Kronoberg – Kalmar–
GH
Annette Andréen
0485-722 98
Gotland – I
Torsten Lindqvist
0498-380 21
Blekinge – K
Eva Folin
0454-32 36 49
Västsverige – P+O
Anette Bonath
0320-390 36
Halland – Skaraborg
– NR
Calle Bonath
0320-390 36
Skåne – LM
Mia Johnsson
0455-271 98
Örebro – T
Ingrid Heigren
0583-503 31
Västmanland – U
Maria Bergman
08-551 711 73
Västernorrland – Jämtland – ZY
Monica Fahlén
0611-607 91
www.familjehem-xyz.se
Västerbotten – AC
Rolf Ringsell
090-390 43
www. familjehemsforeningen.se
Norrbotten – BD
Västervik – Vimmerby
Dalarna – W
Hultsfred ­– Högsby
– Oskarshamn
Stig-Roland Carlzon
0911-24 01 28
Telle Söderberg
08-550 947 07
Södertälje – AB
Maria Bergman
08-551 711 73
VA. Östergötland
Sveneric Blixt
0141-800 68
Ödeshög
Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se
FamiljehemsGuiden
Tel. 0156-170 25
www.sposit.se
[email protected]
Margareta Carlsson
0495-207 19
Nybro
Ulrika Boklund
0480-503 55
Kalmar – Öland
Anette Pettersson
0485-722 98
Margot Pettersson
0144-318 97
Familjehemmens Unga Röster
076-089 27 56 säkrast kl 18.00-20.00
[email protected] www.fur.dinstudio.se
Servicetelefon:
Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19
Susann Vikberg, tel. 0921-649 88
Anette Kristiansson
0490-181 20
Mailadress! Rätt adress?
Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka
information på nätet till er. Skriv namn, medlems­
nummer och mailadress till [email protected]
Har ni bytt adress så skicka både den nya och den
gamla så jag hittar rätt.
Forum för familjevård
www.forumfamiljevard.se
Tack på förhand!
FR, St. Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm, tel 0150-780 10
[email protected]
Familjehemmens Unga Röster (FUR)
Familjehemmens Unga Röster FUR är en grupp som verkar inom FR för att förmedla barnets och ungdomens syn på att vara placerad i familjehem eller att
bo i ett hem som tar emot ett nytt barn eller ungdom.
Kontakta oss
www.fur.dinstudio.se
[email protected]
Familjehemmet 2-2010 23 Familjehemmens Riksförbund
St. Malmsvägen 7
641 50 KATRINEHOLM
söker
Nya och ”Gamla”
Jour- och Familjehem
Vi utbildar och handleder alla familjer och
vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi
finns nu på flera platser runt om i landet.
Vi har återkommande PRIDE-utbildningar.
PRIDE är ett utbildningsprogram som
förbereder, utreder, utvecklar och stöder
familjehem.
Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters
konsulenter:
Skaraborg/Skövde Dalarna/Mora Skåne/Ängelholm
Mälardalen/Västerås Stockholm
0500-417 300
0250-717 87
0431-355 666
021-12 24 00
08-731 2000
Hemsida: www.socialatjanster.se
Attendo Individ och Familj söker
både erfarna och nya familjehem
Vi har en ökande efterfrågan på platser för barn, tonåringar samt unga vuxna och söker därför familjehem för kortare eller längre tids placeringar i hela landet, men särskilt Västerbotten och Norrbotten.
I dag arbetar vi med över 200 familjehem i hela landet som kan ta emot barn- och ungdomar samt unga
vuxna och föräldrar med barn. Vi söker både erfarna familjehem och er utan erfarenhet, både på landsbygd och i tätort. Vi utreder och utbildar nya familjer.
Attendo Individ och Familj har sedan 1993 arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård. Våra
familjehemskonsulenter har lång erfarenhet av socialt arbete och erbjuder er som familjehem stöd dygnet
runt. Som familjehem hos oss får ni professionell handledning i grupp och/eller enskilt av socionom eller
psykolog med handledarutbildning. Vi erbjuder goda villkor för er insats.
Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof.
Västerbotten och Norrbotten
Familjehemskonsulent Åke Granqvist 073-600 72 33
Familjehemskonsulent Eva Edlund 070-380 34 71
24 Familjehemmet 2-2010
Övriga landet
Familjehemskonsulentgruppen 08-505 37 270