Transcript nummer

3 • 2013 Kundtidningen från ditt energiverk
Österbotten + Härjedalen = sant
Saga Österholm och Annika Rak:
Attityd är viktigast
Bjørn Lomborg:
Världens
tillstånd
jeåns kunder
Går också till Här
Kauno, mästare i att ljuga
Tilll kkunderna
Til
undern
un
und
ern
rna
ah
hos
oss Ess
Esse
s e Elek
E
Elektro-Kraft,
lektro
lek
tro
o -Kr
-Kraft
aft,, H
aft
Herrfors,
errfor
err
fors,
fo
s,
Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk,
Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.
K AT TERNÖ – 1
Innehåll
Tre frågor
Vad ska man tro?
dentexamen i Helsingfors, som
son till en svensk diplomat.
Författare, journalist och populärhistoriker, känd för bl.a.
TV-serien Hermans historia.
Aktuell med sin (ungefär) 55:e
bok, När Finland var Sverige.
Bor numera i Chambourcy nära
Paris. Har bott längre i Finland
än i Sverige.
Hur liknar Sverige och Finland varandra?
Sverige och Finland har ju samma historiska bakgrund, så
våra länders rättsuppfattning och statsskick är i grunden
mycket likartade. Även företeelser som allemansrätt och
offentlighetsprincipen är gemensamma och unika internationellt för våra länder.
I bägge länderna finns en stark demokratisk rättskänsla
i grunden, en passion för rättvisa, en självklar känsla av att
en ann är så god som en ann. Vi har också samma starka
kärlek till naturen och ”längtan till landet”, till tystnaden i
naturen, lusten att få vara ”i fred”, ensam i skogen eller vid
en liten sjö, där man helt undviker att möta andra människor.
När det gäller folkloristiska uttryck är likheterna större
mellan Sverige och de svensktalande bygderna i Finland,
där vi till exempel har Lucia, som bara firas i våra länder.
Traditionen att sjunga snapsvisor är också gemensam för
Sverige och svensktalande Finland, likaså folkvisor i dur.
Hur är Sverige och Finland olika?
Olikheterna är naturligtvis störst där finska språket och
kulturen kolliderar med svenska språket och traditioner. I
Finland har man bastun, man äter gärna lådor etc. Tangon
är mer finsk än svensk.
Att finländarna lägger ner hela sitt liv och blod i landskamper, i synnerhet om kampen är mot ett svenskt lag,
oberoende av vilken idrott det gäller, har en lång historisk
förklaring och tyder på att finländarna fortfarande har
ett fullständigt onödigt lillebrorskomplex gentemot rikssvenskar. På den svenska sidan kommer man snabbt över
sådana förluster, medan finländarna tycks vandra en lång
tid efteråt i pina och plåga, ruvande på hämnd...
Hur ser livskvalitet ut för dig?
Livskvalitet för mig är att få leva så att jag utan hinder får
göra det jag tycker bäst om: läsa, skriva, äta, dricka och
älska – dock inte alltid i den ordningen.
ter en gång har FN:s klimatpanel IPCC förklarat att jorden är på
väg mot katastrof. Och det är som vanligt värre än vi tidigare
trott. Den som såg TV:s nyhetssändningar och miljöminister Ville
Niinistös uttalanden i samband med IPCC-rapporten nyligen kunde inte
bli annat än uppskrämd.
Samtidigt visar observationer att temperaturen på jorden inte bara
har stannat upp, utan till och med vänt neråt. Ju säkrare IPCC blivit på
sin sak, desto mer har temperaturen avvikit från scenarierna.
Som ung ingenjör,
, blev jag bekymrad av de profetior om starkt
stigande temperaturer som presenterades av NASA:s klimatforskare James Hansen. Med års facit ser vi nu att Hansens prognos stämde rimligt väl de första tio åren, till
, men att den efter det visat fel i femton
år. Varken Hansen eller IPCC:s modeller förutsåg temperaturfallet.
Följer man internationella media – de inhemska ger tyvärr ingen information i saken – ser man snabbt att välrenommerade ledande klimatforskare (Curry, Pielke, Lindzen, Bengtsson, von Storch m. l.) är mycket
kritiska till IPCC:s metoder. Först av allt borde politikerna kastas ut ur
panelen, säger de samstämmigt.
Många talar om direkt manipulation med data. Judith Curry ger exempel på märkligt beteende hos IPCC (se artikel i denna tidning s. ). Andra forskare ifrågasätter IPCC:s utsaga att den försvunna värmen
smitit ner i djuphavet. Precis när jag skriver detta sprids en nyhet som
gör gällande att statistikern Steve McIntyre, som var den som avslöjade
fusket med IPCC:s ’hockeyklubba’, nu har visat hur IPCC i sin nya rapport
manipulerat temperaturkurvorna.
Vad ska en vanlig människa tänka om detta? Om
vi på IPCC tillämpar sedvanliga kriterier om objektivitet, trohet mot fakta och transparens, vad blir
utfallet då? Är det verkligen trovärdigt att under
hemlighetsmakeri bakom stängda dörrar förhandla fram vad som ska stå i en vetenskaplig rapport?
Mycket politik byggs på IPCC:s auktoritet. Och
den politiken är särskilt påtaglig för oss i energibranschen. Klimatpolitiken tränger djupt ner i vår
vardag. Vi beskrivs både som syndabocker och
som de som ska rädda världen.
Veteranpolitikern Ole Norrback förliknade i förra Katternönumret klimatfrågan vid ett religionskrig, där den som ställer kritiska frågor pekas ut
som förnekare. Jag hoppas att den gode Ole har fel.
Å
u HERMAN LINDQVIST, född
1943, växte upp och tog stu-
Rör inte Mankalaprincipen!
4
Fel tänkt från början 5
Världen mår allt bättre 6
Vad säger IPCC i sin nya rapport? 12
Österbotten + Härjedalen = sant 16
Kauno, mästare i att ljuga 24
Attityd är viktigast 26
STEFAN STORHOLM, VD, Katternö
En resenärs upplevelser 34
Klarar Europa sin energiomställning? 42
Katternö 3 • 2013 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad,
tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi
Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi
2 – K AT TERNÖ
Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson,
Trenden för den globala temperaturen går nedåt. Men IPCC har i sina rapporter 2001, 2007 och
Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis, Kaj Frilund, Terje Tiilikka
2013 blivit allt mer säkert på sin sak, från 80 procents till 90 procents till 95 procents säkerhet.
Pärmbild Karl Vilhjálmsson Tryck Forsberg 2013
Temperaturkurvan från brittiska HadCRUT.
Har du kontakter till
Sverige?
u Timo Konttinen, Jakobstad
u Paula Backlund, Esse:
”Jag har bott ett år i Sverige, när jag studerade på
Grimslövs folkhögskola i
Småland. Det var där jag
lärde mig språket. Jag har
en del vänner i Sverige
och min fru har släkt där.
I augusti körde vi upp till
Lofoten och passerade genom Haparanda, Kiruna och
Abisko i norra Sverige. Det
var otroligt billigt när man
upplevt prisnivån i Norge.”
”Jag har två systrar som
bott i Sverige sedan
1970-talet. De kommer med
sina familjer och hälsar på
här i trakten varje sommar.
Själva brukar vi åka till
Hemavan på semester. Jag
följer med vad som händer
i Sverige genom att titta på
TV och läsa veckotidningar.
Vi har mycket gemensamt
även om jag inte bryr mig
om politiken eller kungafamiljen.”
Karolina Isaksson
u Riitta Jäger, Vetil
u Tero Puusaari, Vetil
”Jag har regelbunden kontakt med mina kusiner som
bor i Sverige. Vi rings och
skriver mejl. Våra länder
har så mycket gemensamt
när man ser på vår historia.
Svenskarna kunde gärna
vara lika intresserade av
oss som vi är av dem. Trist
att flyglinjen mellan Kronoby och Arlanda upphörde, vi
valde att flyga till Berlin på
vår senaste semesterresa.”
”Jag har inga släktingar i
Sverige, men visst följer jag
med ekonominyheter från
Sverige. Det är intressant
att deras ekonomi gått så
bra på senare tid jämfört
med Finland och många
andra länder. Jag minns
inte när jag senast varit i
Sverige. Från förr kommer
jag ihåg att vi stannade
i Haparanda för att köpa
smör när vi återvände från
fjällsemestrar uppe i Ylläs.”
K AT TERNÖ
–3
Finland behöver mångfald i energibranschen, säger Andreas Rasmus:
Framstressade lösningar är ingen bra idé, säger Roald von Schoultz
Tre profiler i Lokalkraft. Roald von
Schoultz i mitten flankerad av Jussi
Fel tänkt från början
Rör inte Mankalaprincipen!
Mankala kraftverk i Kymmene älv som gett namn åt Mankalaprincipen.
Gröna politiker vill avskaffa
Finlands gamla samarbetskoncept för att mångsidigt
kunna bygga ut energiproduktionen. Vet de verkligen
vad de gör, frågar Andreas
Rasmus, produktionschef i
Katternökoncernen.
u Efter kriget handlade energibranschen framför allt om att bygga
ut elproduktionen. Finland var ett
fattigt land och vi måste ordna energiförsörjningen med egna krafter.
Vi hade inte råd med lyxlösningar.
I den miljön föddes Mankalaprincipen, ett unikt finländskt samarbetskoncept.
Formellt beskrivs Mankalaprincipen i bolagsordningen: varje ägare
förbinder sig att betala kostnaderna i bolagets verksamhet i förhållande till sin ägarandel. Samtidigt
ger ägandet rätt till den energi som
bolaget producerar till självkostnadspris, även detta i förhållande
till ägarandelen.
Aktierna berättigar primärt inte
till dividend. Modellen innebär inte
kringgående av skatt, eftersom
Mankalabolaget inte genererar
4 – K AT TERNÖ
vinst. I stället beskattas ägarnas
vinst i samband med deras egna
resultat.
Denna ordning fastställdes av
Högsta förvaltningsdomstolen genom två beslut 1963 och 1968. Det
ena beslutet gällde Mankala kraftverk, och det gav upphov till benämningen Mankalabolag.
I dag produceras över 40 procent
av elen i Finland enligt självkostnadsprincipen. Det gäller kärnkraftsproduktion såväl som förnybar energi: största delen av vattenkraften, två tredjedelar av vindkraften och en stor del av bioenergin.
Bland annat de här bolagen fungerar enligt Mankalaprincipen:
Kärnkraft: Teollisuuden Voima
(Olkiluoto kärnkraftverk), Fennovoima (Kommande Hanhikivi 1)
Vattenkraft: Kaitfors, Kemijoki,
Mankala, PVO-Vesivoima
Vindkraft: Puhuri, Rajakiiri, EPV
Tuulivoima, Hyötytuuli, Innopower
Kombinerade produktionsformer:
Alholmens Kraft, Pohjolan Voima,
Kanteleen Voima, EPV Energia
Mankalaprincipen har alltså avgörande betydelse för den finländska
energiproduktionen. Investeringar
inom energiproduktionen är kapitalintensiva. Att bygga ett kraftverk
binder mycket pengar.
Att satsa allt i ett helägt, tillräckligt stort kraftverk skulle innebära
mycket hög skuldsättning. Att med
jämna mellanrum gå in med mindre
andelar i gemensamma projekt ger
en långt förmånligare ekvation.
Mankalaprincipen möjliggör projekt som ägarna annars inte skulle
ha råd till. Man uppnår skalfördelar
genom att kunna bygga större enheter och parker med fler mindre
enheter.
Mankalaprincipen
stimulerar
alltså även till kreativt samarbete.
Utan detta skulle bara de stora bolagen klara stora energiinvesteringar och satsningarna koncentreras
till de stora orterna.
Det allvarliga nu är att vissa grupper försöker skjuta Mankalaprincipen i sank. Våren 2010 lämnade de
gröna europarlamentarikerna Satu
Hassi och Heidi Hautala en fråga
till EU-kommissionen där de ifrågasatte Mankalaprincipens laglighet.
Ett av argumenten var den skat-
tefördel som kommunägda energibolag, som Helsingfors Energi
och Jakobstads Energiverk, kunnat
utnyttja. Med det nya EU-direktiv,
som innebär att alla energibolag
omformas till aktiebolag från och
med 2014, faller dock argumentet.
Allmänt uppfattas Hassis och
Hautalas agerande vara ett försök
att stoppa Fennovoimas och Industrins Krafts kärnkraftsprojekt Hanhikivi 1 och Olkluoto 4.
Kanske tänkte Hassi och Hautala
inte på att en stor del av den gröna
energiproduktionen i landet sker
enligt Mankalaprincipen? Deras
förfrågan ledde till att kommissionen lovade utreda saken och
begärde en förklaring från Finland.
I november 2012 avslutade EU-kommissionen utredningen med konstaterande att Mankalaprincipen
inte strider mot EU-direktiven.
Kan energibolagen i Finland andas ut? Läser man de gröna kommentarerna gällande EU-kommissionens beslut, kan man bara sorgligt
konstatera att de anser att sista ordet i EU ännu inte är sagt.
Vi bör i Finland värna om att de
små energibolagen även i framtiden kan investera i ny energiproduktion. Mångfald bland kraftproducenterna och en marknad med
många aktörer är bättre än alternativet, speciellt för kunderna, som på
slutrakan betalar räkningen.
Lehto, VD för Keravan Energia, till
vänster och Juha Lindholm, VD för
Vatajankosken Sähkö, tillika ordförande för Lokalkraft, till höger.
Skynda långsamt med den
nordiska slutkundsmarknaden, säger Roald von
Schoultz, verksamhetsledare
för Lokalkraft och VD för Ekenäs Energi. Har man kanske
tänkt fel från början?
u Det står allt mer klart att den
modell som på politiskt initiativ presenterats för en gemensam nordisk
slutkundsmarknad, med start från
och med år 2015, inte främjar konkurrens eller förbättrar tjänsterna
för slutkunden.
Vi säger i Lokalkraft r.f. inte att
det är fel att på längre sikt öppna
för att de nordiska konsumenterna
ska kunna köpa el fritt från Finland,
Sverige, Norge eller Danmark. Men
som framgår av illustrationen här
intill står elförsäljningen för bara 7
procent av kostnaden för slutkunden. Hur meningsfullt är det att
satsa krutet just på denna ’tårtbit’?
ANDREAS
RASMUS
Varför inte i stället fråga hur partimarknaden fungerar?
Den relativt nygrundade (2011)
föreningen Lokalkraft representerar majoriteten av de små och medelstora energibolagen i Finland. På
kort tid har vi identifierat några gemensamma grundläggande frågor:
• Regleringen av elnätsverksamheten måste tillåta en rimlig
avkastning, för att möjliggöra
nödvändiga investeringar för leveranssäkerhet.
• De inhemska bränslena trä och
torv får inte missgynnas. De förbättrar självförsörjningen av energi, ökar sysselsättningen och
minskar oljeberoendet.
• Mankalaprincipen (se artikeln
här intill!) måste behållas. Slopas denna, blir det svårare för
de lokala bolagen att verkställa
gemensamma större energiinvesteringar, och storbolagen
gynnas.
Till detta kommer en rad frågor
kring den planerade nordiska slutkundsmarknaden. Särskilt bekymmersamt i den föreslagna modellen
är den obligatoriska samfaktureringen och det som kallas supplier
centric model (säljarcentrerad modell).
Elhandelsbolaget skulle enligt
förslaget tvingas inkludera också
elnätsbolagets kostnader på en
faktura för kunden. Den primära
kontakten mellan nätbolaget och
kunden skulle därmed dödas.
För oss i Lokalkraft, som dagligen
ser att en nära och snabb kontakt
med kunden är avgörande för att
sköta kundens ärenden, är detta
att ta fem steg bakåt. Hur tänker
man sig att servicen för kunden ska
fungera, om all kommunikation ska
ske med en ansiktslös telefontjänst
hos ett elhandelsbolag i ett annat
land, kanske på ett annat språk?
Andra konsekvenser är:
• De stora elleverantörerna gynnas, eftersom kravet på elförsäljarna att stå i kontakt med alla
distributionsbolag kräver administrativa och ekonomiska resurser som mindre aktörer saknar.
• Konkurrensen försämras och priserna höjs, eftersom energibolagen ställs inför investeringar i
dyra datasystem.
• Åtgärder vid elavbrott och andra
störningar, inte minst vid stormar, fördröjs.
Det här är exempel på varför vi i
Lokalkraft tvingas ut på scenen. Vi
känner våra slutkunder bättre än
någon annan och ser att de aktuella
förslagen riskerar att drabba framför allt dem.
Positivt är att Arbets- och näringsministeriet, som ansvarar för
de här frågorna i Finland, gjort klart
att man i många avseenden delar
Lokalkrafts problembeskrivning.
Positivt är också att Lokalkraft
hittat samarbetsparter i Lokalkraft
i Sverige och KF Bedrift i Norge,
vilka representerar motsvarande
små och medelstora energibolag i
Sverige och Norge. De kämpar med
samma frågor, men verkar tyvärr
inte ha lika lyhörda politiker som vi
i Finland.
Sammanfattningsvis är det bekymmersamt att många politiska
aktörer, trots alla dessa oklarheter, verkar fortsätta driva på den
nordiska slutkundsmarknaden med
oförminskad styrka.
Lokalkraft efterlyser väl underbyggda beslut. Bygg under ordnade former först upp de nationella
marknaderna till fungerande helheter. Till exempel bör de stora skillnaderna i områdespriserna både
inom och mellan länderna åtgärdas, innan steget tas till en nordisk
elmarknad
När missförhållandena på de lokala marknaderna har identifierats
och lösts, kanske det är läge för
marknaderna att gå ihop. Men detta
sker inte på två eller tre år. Processen måste ges den tid den behöver.
Allra minst har slutkunderna intresse av framstressade kostsamma
satsningar, vars resultat är osäkert.
ROALD VON SCHOULTZ
K AT TERNÖ
–5
Karl Vilhjálmsson
Världen mår bättre än i medias beskrivningar. Och våra
möjligheter att minska mänskligt lidande är bättre än
någonsin. Fokusera på fakta och räkna noga på vilka
åtgärder som ger mest effekt för insatsen, säger Bjørn
Lomborg.
Bjørn Lomborg är på resa en
stor del av året, men tillbringar
så mycket tid han kan i det
vackra landskapet i Skåne.
Bjørn Lomborg:
Världen mår allt bättre
6 – K AT TERNÖ
K AT TERNÖ
–7
Sök de smarta lösningarna, säger Bjørn Lomborg
Karl Vilhjálmsson
Var gör våra insatser mest nytta?
Tona ner larmandet, uppmanar
Bjørn Lomborg. Världen står inför
många problem. Men vi har aldrig
haft så goda förutsättningar att
lösa dem. Låt oss använda våra
begränsade resurser för smarta
genomtänkta åtgärder, sådana som
verkligen gör skillnad.
jørn Lomborg,
, beskriver sig
som en siffernörd. Han hade aldrig
tänkt sig att stå i rampljuset som
bästsäljande författare och högtrankad
samhällsdebattör, ständigt efterfrågad
i TV-soffor och kolumnist i dussintals av
världens stora tidningar.
”Jag växte upp i Ålborg. Min mamma
läste horoskop och ägnade sig åt healing
– ibland väntade en lång kö av människor
på att få en behandling. Min biologiske
far dog när jag var liten, min styvfar var
basist i Ålborgs symfoniorkester och var
dessutom präst.”
”Jag var enda barnet, hade en bra uppväxt och lärde mig att jag var den lite udda
pojken, och att det var helt okej att vara
det. I motsats till en del kamrater fantiserade jag aldrig om att bli strids lygare eller pilot, utan ville bli atomfysiker – men
fastnade till sist för datamodellering och
spelteori.”
På universitetet fördjupade han sig systematiskt i siffrornas och statistikens fantastiska värld. ”Jag var inställd på att ägna
livet åt att skriva akademiska uppsatser
för en läsekrets på kanske
människor,
och var tillfreds med det.”
blev Bjørn Lomborg doktor i statskunskap och har innehaft befattningar på
högre akademisk nivå efter det, i dag som
docent vid Köpenhamns handelshögskola.
B
Hur det började
En vändpunkt i livet kom då han
läste en intervju med Julian Simon, välkänd
amerikansk ekonom, som hävdade att
miljön – tvärt emot den allmänna uppfattningen – utvecklades i allt bättre riktning.
”I min uppfattning var Julian Simon en
högerorienterad narr. Jag var starkt miljöengagerad – det är jag fortfarande – och
stödde Greenpeace. Jag engagerade några
av mina duktigaste studenter för att leda i
8 – K AT TERNÖ
bevis att Simon hade fel. Vi djupdök i fakta
och fann till vår stora förvåning att han
hade rätt i det mesta. Vi beskrev det här
i en artikelserie i [Danmarks ledande tidning] Politiken med hundratals referenser
till våra slutsatser. Utvecklingen i världen
gick i stort mot det bättre.”
Det blev folkstorm. Bjørn Lomborg och
hans kolleger sade sådant man tydligen
inte ick säga. Den efterföljande debatten
i de danska tidningarna omfattade
artiklar.
”Vi tänkte att vi hade goda nyheter. Vad
spännande att världen såg annorlunda ut
än vi trodde! Men folk ville inte höra. Vi
trodde att fakta var viktiga. Men många
satte händerna för öronen.”
Det här ick Bjørn Lomborg att
skriva boken Verdens sande tilstand
(svensk version: Världens verkliga tillstånd). Han var inställd på att återgå till
arbetet med sina datormodeller, men efter att Cambridge University Press gett
ut boken i engelsk version, The Skeptical
Environmentalist, var Lomborg ett internationellt namn.
Med detta hade också skapats en bild
av honom som han inte kunde komma ur.
Även om många inte ville höra hans sanningar, lyfte andra fram honom som en
sanningssökare med osedvanlig koll på
siffror och fakta.
Egen tankesmedja
Bjørn Lomborg tog nu initiativet att
grunda Copenhagen Consensus, en tankesmedja som samarbetar med ett sextiotal
av världens ledande ekonomer och andra
sakkunniga för att i en cost-bene it-analys
prioritera vilka åtgärder som skapar mest
gott i världen i förhållande till insatsen.
Tre gånger –
,
och
– har
Copenhagen Consensus genomfört storskaliga utvärderingar som fått omfattande uppmärksamhet. Majoriteten i den
panel som gör slutprioriteringarna hör till
den exklusiva grupp som fått nobelpriset
i ekonomi.
Senast,
, var utgångsfrågan: Om du
har miljarder dollar att använda för att
minska nöden i världen, hur ska du använda
pengarna för att skapa så mycket gott som
möjligt? Som vägledning gavs trettio speciellt framtagna forskningsrapporter.
Det kanske inte överraskar att det inte
blev de grandiosa idéerna som toppar listan? Mest gott för pengarna ger insatser
för att tillföra spårämnen (till exempel vitamin A och zink) i födan i fattiga miljöer,
bekämpning av malaria och tuberkulos,
vaccineringar och avmaskning av skolbarn.
Fokus på faktagranskning
Många faktorer bidrar säkert till Bjørn
Lomborgs genomslagskraft, men en är
helt klart hans fokus på faktagranskning
och logisk konsekvens i kombination med
siffersinne. Korrekt hanterade kan siffror
vara obarmhärtiga: de avslöjar luftslott
och larmrapporter som inte håller.
Vilseledandets psykologi har några
återkommande moment. Man överdriver,
skiljer inte på stort och smått. Man ger
inte hela bilden. Man kräver snabba åtgärder. Men bristande kunskap och panik
är ingen bra bas för viktiga beslut, säger
Bjørn Lomborg.
Ett av hans exempel är extremväder,
som i media mer eller mindre som ett faktum beskrivs bero den globala uppvärmningen.
”IPCC publicerade
en
-sidig rapport i ämnet. Den ick inte mycket medial
uppmärksamhet, eftersom den var nyanserad. Den globala uppvärmningen kommer att medföra ler värmeböljor – mer
extremväder. Med den innebär också
färre köldperioder – mindre extremväder. Många ler dör av köld än av värme,
så sammantaget kommer färre människor
att dö av hetta och köld i framtiden.”
Den globala uppvärmningen prognoseras också ge ler häftiga regn. Men samtidigt kommer den ökade nederbörden att
lindra vattenbristen på många håll. Sammantaget förväntas därför , miljarder
färre människor lida av vattenbrist i slutet
av århundradet.
Dock, tillägger Bjørn Lomborg, har vi
än så länge inte sett några faktiska tecken
på mer extremväder. Han hänvisar till en
ny rapport i Nature (Huntingford et al, juli
), som sammanfattar att det dokumenterade extremvädret globalt har hållit
sig på en konstant nivå sedan
.
Ständigt i media
Genom åren har Bjørn Lomborg framträtt
i sammanhang som kunde göra en stats-
minister grön av avund. Till exempel i TV
som gäst hos Larry King, David Letterman, BBC Newsnight, ABC
Minutes och
många andra.
Han är kommentator hos CNN, Fox,
MSNBC, BBC med lera. Han skriver i New
York Times, Wall Street Journal, Economist, The Times, The Australian och en
rad andra tidningar. Han har utnämnts till
Global Leader for tomorrow av World Economic Forum, till en av världens
mest
in lytelserika människor av Times Magazine, till en av
människor som skulle
kunna rädda planeten av The Guardian.
Och så vidare.
I april i år var han kallad av miljöutskottet i den amerikanska kongressen för att
i en testimony ge en överblick i klimatfrågan. Hans analys var att de positiva effekterna av den globala uppvärmningen
dominerar ungefär fram till år
.
Bjørn Lomborgs hårda faktakoll är dock
utmanande för många i världsförbättrarbranschen, och de som står avslöjade
reagerar inte alltid med glädje. Till exempel beskrivs han av klimataktivister regelmässigt som ’förnekare’, trots att han
bygger på IPCC:s scenarier/prognoser och
samarbetar med ledande klimatmodellerare inom IPCC.
Inte heller alla politiker är bekväma
med Bjørn Lomborgs analyser. I jol tog
den danska regeringen bort sitt stöd för
Copenhagen Consensus – ”det enda av sina
vallöften som den nuvarande regeringen
hållit”. Numera drivs centret av en USAbaserad stiftelse, inansieringen bygger
på Lomborgs aktiviteter, kontor upprätthålls i Lowell (USA) och Budapest.
Fatta inte beslut under stress!
Globalt är ler än någonsin i färd med att
rädda världen. För hundratusentals människor är det deras levebröd. Retoriken är
lätt igenkännlig, hoten är värre nu än vi tidigare har trott, och det är bråttom, mycket bråttom, med långtgående insatser. Att
retoriken inner stort gensvar hos många
människor är uppenbart.
”Jag är övertygad om att de lesta verkligen önskar göra något gott. Men är det
Bjørn Lomborg kallar sig siffernörd. ”Jag är nog en av
ganska få som kan tycka att ett räkenskapsschema från
Världsbanken är sexigt.”
KA
TT
E R NÖ
ER
NÖ
AT
TERNÖ
–9
inte märkligt”, frågar Bjørn Lomborg,
”att vi konstant får höra att saker är värre än vi hittills befarat? Med tiden kan vi
kolla om katastroferna verkligen inträffade och om de blev så allvarliga som man
påstod. Man skulle förvänta att överdrifterna och underdrifterna står i relationen
– . Men siffrorna är ungefär
– .”
Hans budskap är att beslut i stora frågor
inte ska tas under stress. En pragmatisk
hållning, respekt för fakta och en noggrann cost-bene it-analys ger den bästa
chansen att nå faktiska resultat.
Om Greenpeaces brist på moral
u Tidigare
den här månaden (augusti
) förstörde
protesterande mäniskor ett testfält med genetiskt modiierat ris (Golden Rice) i Filippinerna.
Vägledda av välmenande men vilseledda organisationer som Greenpeace
motverkar mobbar av detta slag möjligheten att rädda
liv varje år. Det
är moraliskt oförsvarligt.
Golden Rice är genmodi ierat för att
innehålla vitamin A. Detta vitamin är
viktigt därför att tre miljarder människor har ris som sin basföda och omkring
procent av dem ligger i riskzonen för
A-vitaminbrist. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att brist på Avitamin varje år gör
–
barn blinda. Studier publicerade i Lan-
SVENOLOF KARLSSON
Vad kan göras
för 75 miljarder dollar?
Du har 75 miljarder dollar till ditt förfogande.
Hur skapar du så mycket gott som möjligt för
pengarna? Det var frågan för Copenhagen
Consensus 2012, som gjorde den här rankningen.
Här mycket kortfattat. För en utförligare
beskrivning, se
www.copenhagenconsensus.com.
1.
u Naturligtvis,
2. Öka stödet till bekämpning av malaria
3. Öka vaccineringen av barn
4. Avmaska barn
6. Forskning och utveckling för att öka
skördarna: detta minskar undernäringen
och bidrar till biodiversitet; mindre skog
behöver avverkas för jordbruk
7.
bara gram ger procent av det dagliga A-vitaminbehovet – mer än samma
mängd spenat.
[...] De vanliga påståendena om att
genmodi ierad mat skulle vara ’Frankensteinmat’ [ frankenfoods] har inget
som helst stöd av vetenskapen. Med
hänvisning till U.S. National Academy of
Sciences [den amerikanska vetenskapsakademin, som har en mycket stark roll
i det amerikanska samhället]: ”Till dags
dato har inga skadliga hälsoeffekter
som följd av genmodi iering dokumenterats bland människor.”
(Bjørn Lomborg, National Post,
28 augusti 2013)
Om den misslyckade klimatpolitiken
Ge spädbarn (0–2 år) tillskott av spårämnen/mineralämnen (micronutrient
interventions): detta förstärker kraftfullt
den fysiska och mentala utvecklingen,
förbättrar skolframgången och ger tredubbelt högre livstidsinkomst
5. Förbättra vården av tuberkulossjuka
cet uppskattar att årligen
barn
under fem år dör på grund av A-vitaminbrist.
Trots det motarbetas och förlöjligas
Golden Rice av aktivister från Greenpeace till Naomi Klein. [...] Under de
senaste tolv åren har Greenpeace och
andra försökt blockera användningen
av Golden Rice på alla möjliga sätt, trots
att inga skadliga effekter på hälsa och
miljö har påvisats. Under dessa tolv år
har omkring miljoner barn dött av Avitaminbrist.
[...] Ett favoritpåstående är att man
behöver äta kilo ris om dagen för att
få tillräckligt med A-vitamin från Golden Rice. Det är fullkomligt fel. Två nya
studier visar att en portion av riset på
Bjørn Lomborg hos Dylan Ratigan, vars show hos amerikanska MSNBC har de högsta tittarsiffrorna. April 2011.
Christy Bowe
Investera i system som tidigt varnar för
naturkatastrofer
tar du en osannolik
katastrof och kollar vad utfallet blir,
om den körs genom en osannolik pessimistisk ekonomisk modell, kan du
få braskande rubriker, men du får inte
bra politik. EU:s klimatpolitik beräknas
kosta
miljarder euro om året, men
kommer [om den fortsätter oförändrad] vid slutet av århundradet att ha
reducerat temperaturen med bara ,
grader Celsius, så litet att det knappt
kan mätas.
Tyskland har betalat mer än
miljarder euro i subventioner för solceller,
ändå är effekten på koldioxiden inte
större än att den globala uppvärmning-
en till år
senareläggs med
timmar. Spanien betalar nästan en procent
av sin BNP i subvention för förnybar energi. [Det är mer än landet satsar på högre utbildning.] Ineffektiva solpaneler
och vindmöllor dränerar landets ekonomi på nästan
miljoner euro om
året, men minskningen av koldioxidutsläpp är på den europeiska marknaden
värd mindre än miljoner euro.
Vi har under de senaste två decennierna undervisats om behovet av att
övergå till ’grön’ energi. Men andelen
fossila bränslen i världens energianvändning har under samma period inte
minskat, utan ligger kvar på procent.
8. Öka kapaciteten för kirurgiska ingrepp
Om Climategate
9. Vaccinera mot hepatit B
u De
mejl som läcktes eller hackades
från klimatforskningsenheten vid University of East Anglia, den händelse
som ick namnet Climategate, exponerade en sida av det vetenskapliga samhället som de lesta aldrig ser. Det var
ingen vacker bild. Vad mejlen avslöjade
var hur en grupp av världens mest inlytelserika klimatforskare intrigerade
för att upprätthålla en ’partilinje’ i klimatfrågan.
Data som inte stödde deras antaganden om den globala uppvärmningen
hölls undan eller förvrängdes. Peer-reviewade vetenskapliga tidskrifter som
vågade publicera artiklar som inte visa-
10. Använda lågkostnadsmediciner vid akuta
hjärtinfarkter i fattiga länder
11. Kampanjer för att minska saltet i maten
för att minska kroniska sjukdomar
12. Forskning om och utveckling av geoteknikens möjligheter att reglera solstrålningen till jorden
13. Inför villkorat stöd för att delta i utbildningar
14. Öka forskningen om och utvecklingen av
HIV-vaccin
15. Informationskampanjer om nyttan av utbildning
16. Brunnsborrning och utveckling av offentliga handpumpar
Den trista sanningen är att dagens
klimatpolitik har misslyckats. Ja, vi
har ett klimatproblem, men vi kastar i
väg enorma mängder med pengar och
får praktiskt taget ingenting för dem.
Anledningen är att den gröna energin
inte ännu är mogen att ta över, varken
ekonomiskt eller teknologiskt. Vi måste
fokusera på att få fram billigare teknologier för framtiden. Om vi kunde göra
grön energi billigare än fossila bränslen, skulle alla byta till den – även kineserna.
(Bjørn Lomborg, Financial Times,
29 juli 2013)
de det önskade resultatet hotades med
bojkotter. När forskare med avvikande
uppfattning frågade efter information,
med hänvisning till offentlighetsprincipen, förstördes relevant e-post och,
ännu värre, förstördes sannolikt även
originaldata.
[…] Vi behöver en ny och bättre metod för att ta oss an klimatfrågan. För
att lyckas med det, måste vi inse att den
överdrivna skrämseltaktiken under det
senaste decenniet nu straffar sig.
(Ur efterordet i den senaste upplagan av
Cool it, 2010)
Bjørn Lomborg och Al Gore under en hearing i den amerikanska kongressens energi- och miljöutskott i mars 2007.
10 – K AT TERNÖ
K AT TERNÖ
– 11
Donna Laframboise
TT/Scanpix, Jonathan Näckstrand
köpslagit med varandra, och nu i
slutskedet gäller det att hitta formuleringar som alla kan leva med.
När en mening till sist är godkänd,
går man till att börja förhandla
om nästa mening.
Mötet är slutet. Det är stängt för
media. Inga referat görs. […] Vid
presskonferensen ska den politiskt
tvättade versionen presenteras.
Som om det fyra dagar långa mötet aldrig hade ägt rum kommer
IPCC:s representanter och journalisterna att högtidligt berätta att
vetenskapen har talat.
Tänk tanken att IPCC:s möte
skulle direktsändas i TV. Var och
en skulle kunna se att det inte är
vetenskapsmän som har sista ordet i IPCC. Vanligt folk förstår något som många av de journalister
som rapporterar inte klarar att
se: Vetenskapliga sanningar förhandlas inte fram under nattens
sena timmar bakom låsta dörrar.”
Expertkommentarer
Grupper som inte vill ha någon debatt backade upp IPCC:s femte klimatrapport vid presentationen i Stockholm.
IPCC: uppvärmningspausen
ändrar ingenting
Nyfikenheten inför klimatpanelen IPCC:s rapport för beslutsfattare
den 27 september gällde framför allt en sak.
Hur skulle rapporten
kommentera att jordens
temperatur inte stigit
på över femton år?
Svaret blev: inte alls.
Utkastets formuleringar
om att detta innebär ett
problem för klimatmodellerna ströks i sista
stund.
12 – K AT TERNÖ
limat- och energifrågorna
är två sidor av samma
mynt. Nästan all lagstiftning som reglerar energisektorn är relaterad till klimatpolitiska mål. Vill man veta vart
utvecklingen i energifrågor är
på väg, är man därför nödgad
att fördjupa sig också i klimatpolitiken.
Obestridligt är att temperaturen långsamt faller sedan ungefär tio år. De stora mätinstituten
visar alla att jorden inte blivit
signi ikativt varmare på – år.
I en ny bok, Die Klimafalle,
nämner IPCC:s lead author, klimatprofessorn Hans von Storch
att mindre än två procent av datamodellkörningarna innehåller så långa uppvärmningspau-
K
ser: ”Hittills har ingen kunnat
ge ett övertygande svar varför
uppvärmningen verkar ha tagit
en paus. Det här är ett allvarligt vetenskapligt problem, som
IPCC behöver ta sig an i sin nästa
rapport.”
Utkast av IPCC-rapporten
läcktes under det i princip hemliga arbetet. Omvärlden visste
därför att utkastet ännu veckan
före presentationen i Stockholm
sade att uppvärmningspausen
stred mot modellerna.
Hur går processen till?
IPCC:s sammanfattning på omkring
sidor är alltså riktad
till beslutsfattare (summary for
policymakers). Dessa förväntas
inte ha tid eller kompetens nog
att läsa hela rapporten. Märkligt
nog blir sammanfattningen klar
långt före den rapport som den
ska sammanfatta
Hur går processen till? Donna
Laframboise, en kanadensisk
journalist som länge synat IPCC
i sömmarna, skrev dagen före
presentationen:
”Sedan i måndags [dvs. sedan
fyra dagar] sitter IPCC i möte.
Syftet med mötet är att försäkra sig om att det vetenskapliga
bakgrundsdokumentet, författat
av forskare, faller också de politiska beslutsfattarna i smaken.
Vid mötet projiceras mening efter mening i utkastet på stora
skärmar. Diplomater, tjänstemän
och politiker från dussintals av
FN:s nationer har förhandlat och
Judith Curry, professor i klimatologi och världsledande forskare,
hör till dem som lyfter fram utkastets formulering: ”Modellerna
reproducerar i allmänhet inte den
observerade reduktionen i uppvärmningen under de senaste –
åren.” I slutversionen har det
ändrats till: ”Långtidssimulationerna visar en trend för den globala temperaturen vid jordytan
–
som överensstämmer
med de observerade trenderna.
Över så korta perioder som –
år inns dock skiljaktigheter mellan de simulerade och observerade trenderna.” Den femtonåriga
paus som i utkastet stred mot
modellerna sägs nu alltså rymmas inom den naturliga variationen.
En annan central formulering
i utkastet: ”Det är ytterst sannolikt att människan ligger bakom
mer än hälften av ökningen av jordens medeltemperatur
–
.”
I slutversionen har lagts till att
”den bästa uppskattningen av
människans bidrag till uppvärmningen är ekvivalent med den
observerade uppvärmningen under perioden”. Plötsligt tillskrivs
alltså hela uppvärmningen människan. Judith Curry:
”Dessa förändringar av ’konklaven’ i Stockholm står i fullständig
disharmoni med mina förstånds-
gåvor. IPCC har kastat stridsyxan
– om pausen fortsätter efter år
(well, det har den redan gjort) så
är de brända.”
Richard Lindzen, legendarisk
professor i meteorologi vid MIT:
“Jag ser den nya rapporten som
ett närmast komiskt bottensänke
genom dess brist på konsistens.
De deklarerar ökad säkerhet i
sina modeller samtidigt som skillnaden mellan modellerna och
observationerna har ökat. […] De
försummar också att påpeka att
uppvärmningen har varit så liten
att den inte är något att bekymra
sig över.”
Helsingin Sanomat sticker ut
Av de nordiska tidningarna förmedlar Helsingin Sanomat mest
okritiskt IPCC:s alarmistiska
budskap. Kontrasten är slående
till Sveriges stora rikstidningar,
som alla lyfter fram kritiska röster.
I Dagens Industri tog Ingemar
Nordin, professor i vetenskapsteori, upp frågan om vad som ligger bakom den avstannade temperaturhöjningen.
”Om man vill skylla på naturliga faktorer (som havsströmmar,
molnbildning, solen, vulkanutbrott, allmänt kaotiska processer)
slår detta omedelbart tillbaka på
de ’bevis’ man tidigare fört fram
angående den globala uppvärmningen
–
. Då hette det
att inga naturliga faktorer kunde
vara starka nog att övertrumfa
de mänskliga koldioxidutsläppen.
Och man utgick från denna hypotes när man i tidigare rapporter
beräknade den klimatkänslighet
som skulle ge ungefär tre graders
högre temperatur vid en fördubbling av koldioxidhalten.
Men om det nu plötsligt visar sig
att naturliga faktorer kan åstadkomma att det inte sker någon
uppvärmning trots att koldioxidhalten ökar i snabb takt – ja, då
faller alla IPCC:s prognoser om en
kommande klimatkatastrof. Det
troliga är att klimatkänsligheten
är grovt överskattad och att det
helt enkelt inte kan inträffa någon
radikal och snabb ökning av den
globala uppvärmningen på grund
av koldioxid.”
I Dagens Nyheter tog klimatprofessorerna Roger Pielke Jr
och Björn-Ola Linnér upp en
”oroande tendens bland vissa
forskare att använda klimat- och
miljövetenskapliga rapporter för
att förespråka mer auktoritära
politiska system. Genom att hänvisa till de värsta scenarierna i
rapporterna efterlyser de politiskt undantagstillstånd.”
”Att vädja till människors rädsla
är inte bara ineffektivt, det kan
också underminera för demokratin och särskilt den roll som experter spelar inom politiken. […]
Ett aktuellt exempel är stiftelsen
Global Challenges Foundations
förslag, som nyligen argumenterade att risken för betydande temperaturökningar kräver ett ’effektivt globalt beslutsorgan’. I sin
programförklaring hävdar organisationen att vi är oförmögna att
hantera de miljömässiga kriserna
inom det nuvarande politiska systemet. I stället vill stiftelsen skapa
ett nytt politiskt system med en juridiskt bindande global rättsordning vilket, i enlighet med deras
grundläggande problembeskrivning, då inte skulle behöva bekymra sig om stundande omval.”
Planeten har inte spelat med
Svenska Dagbladet gav ordet till
Bjørn Lomborg.
”Det verkliga problemet med
klimatberättelsen är att planeten
under de senaste – åren inte
spelat med i spelet. Allt medan
vi fortsatt att pumpa ut CO₂ och
modellerna fortsatt förutspå allt
högre temperaturer har termometrarna inte rört sig ur läcken.
[…] Katastrofscenarier blir alltmer osannolika. Detta är betydelsefullt eftersom det är de stora
temperaturhöjningarna som är
oroande. Vad IPCC inte heller kommer att understryka är att den
blygsamma globala uppvärmning
världen nu upplever till största
delen är positiv. Alla betydande
ekonomiska klimatmodeller visar
att upp till ungefär , – °C överväger de globala fördelarna kostnaderna.”
De nämnda svenska tidningarnas prioritering är ett trendbrott. Eventuellt når detta också
tidningarna i Helsingfors med
några års fördröjning, så som internationella trender brukar.
Donna Laframboise, journalist
som skrivit en bok om IPCC:s sätt
att arbeta.
Wikipedia
Hans von Storch, klimatprofessor
vid universitetet i Hamburg.
Wikipedia
Judith Curry, världskänd klimatprofessor vid Georgia Institute of
Technology.
Ingemar Nordin, professor i
SVENOLOF KARLSSON
vetenskapsteori vid Linköpings
universitet.
K AT TERNÖ
– 13
Karl Vilhjálmsson
Möjligheternas landskap
Stentjärnsmyren, en vacker sensommarkväll. Ett möte
mellan Österbotten och Härjedalen. Seppo Tupeli,
representant för Herrfors och HMAB till höger, och Anders
Häggkvist, vice ordförande i kommunstyrelsen i Härjedalen.
Här finns stora möjligheter och förutsättningar för ett
långsiktigt samarbete.
14 – K AATT TTERNÖ
14
ER
E
RN
NÖ
Ö
KA
TT
E R NÖ
ER
NÖ
AT
TERNÖ
– 15
15
Karl Vilhjálmsson
Karl Vilhjálmsson
het, och vi kände inte härjedalingarna och
de inte oss. Men vi såg en potential, och vi
bedömde att vi kompetensmässigt hade
goda förutsättningar att få verksamheten
på rätt köl”, säger Stefan Storholm.
I början av
tog Herrfors över ägandet i HMAB helt och hållet och beslöt investera i tre nya pelletspressar för främst
träbränsle. Ny produktionskapacitet på
ton bränsle per år skapades på det
sättet, en investering på drygt miljoner
kronor.
Hårt arbete
En del av Härjedalen, sedd från Duvberget. I bakgrunden HMAB:s torvmark Bådhusflyet och Svegsjön.
et är omöjligt att presentera Härjedalen utan att fråga varifrån namnet
och den första befolkningen kom-
D
mer.
Etymologin kan härledas från det fornvästnordiska Herjárdalr, det vill säga
Härjådalen. Härj- i Härjån betyder i sin tur
”stenig terräng” eller ”stenig botten”, vilket alltså innebär att Härjedalen har betydelsen den steniga åns dal. Namnet nämns
första gången i ett dokument rörande
gränsen mellan Norge och Sverige, skrivet
vid ett allting i Sveg
. Härjedalen var
då norskt område.
Det går heller inte att undvika historien
om Härjulf Hornbrytare. Vid den nämnda
gränsdragningen från
berättades att
Härjedalen blivit bebyggt av norska män
och att den förste av dem, femton generationer tidigare, var Heriulfuer hornbriotr
(Härjulf Hornbrytaren).
Härjulf var märkesman hos den norske
kungen Halvdan Svarte (regeringstid c.
–
), far till Harald Hårfager. Härjulf
råkade dock i onåd då han vid ett gille slog
ihjäl en av kungens män med Halvdans
silverbeslagna dryckeshorn. Härjulf slog
med sådan kraft att hornet brast (varav
namnet hornbriotr) och lydde till Anund
16 – K AT TERNÖ
Uppsale i Mälardalen. Han blev väl mottagen, men efter att ha blivit för intim med
Helga, en släkting till Anund, tvingades
paret ly västerut. Härjulf och Helga slog
sig ned i Härjedalen, i ödelandet vid en
plats som erhöll namnet Sliarosvellir.
Efter åtskilliga krigshändelser mellan
Sverige och Danmark avträddes Härjedalen till Sverige
i och med freden i
Brömsebro. Tra iken västerut från Härjedalen har dock fortsatt fram till i dag.
Røros på norska sidan var länge närmaste
handelscentrum.
Med andra ord var Härjedalen norskt i
omkring
år och har nu varit svenskt i
drygt
år.
Det kan jämföras med att Österbotten
var en del av Sverige i omkring
år och
efter det ryskt respektive inländskt i tillsammans
år.
Ny intressegemenskap
Det som nu hänt är att en intressegemenskap skapats mellan Härjedalen och
Österbotten. Den förenande faktorn var
inledningsvis bioenergi och torv, naturtillgångar som Härjedalen har i rikt mått.
”I Katternögruppen satsade vi tidigt
på just bioenergi som trä och torv, långt
innan ’grön’ energiproduktion blev politiskt prioriterad. Men trots att Finland
är torvrikt, är det brist på myrar som är
tillgängliga för torvskörd. Vi sökte därför
aktivt torvmarker”, berättar Stefan Storholm, Katternögruppens koncernchef.
En konsult tipsade om Härjedalen, och
den vägen upptäckte Katternös folk Härjedalens Miljöbränsle AB (HMAB) och stora
torvmarker.
HMAB inledde tillverkning av torra biobränslen i Sveg
, ursprungligen för leverans av torvbriketter till Vattenfalls anläggning i Uppsala. Senare började HMAB
tillverka briketter med också trä som råvara.
kompletterades produktsortimentet med pellets för både industri- och
privatmarknaden.
Katternö noterade vid sina rekognoseringar att HMAB kämpade med lönsamhetsproblem, men hade en effektiv ångtork och briketteringsanläggning. Och
inte minst hade bolaget tillgång till
hektar torvmarker.
År
gick Herrfors Ab in som huvudägare i HMAB.
”Vi var medvetna om att det här inte var
någon lätt sak. Det är svårt att utifrån se
vad som ligger bakom bristande lönsam-
Seppo Tupeli, även VD för Herrforskoncernens nätbolag, ick uppdraget att utveckla
HMAB och har nu i tre år pendlat litigt
mellan Jakobstad och Sveg. Så här beskriver han arbetet:
”En omstrukturering av företaget har
genomförts. Vi har i lera steg tvingats
minska personalen som följd av att torvskördarna inte nått budgetmålen. En stor
del av de fasta kostnaderna har växlats
till externa rörliga köptjänster. Tack vare
det arrangemanget har effektiviteten förbättrats och vi kan nu skönja en betydligt
bättre framtid.”
Ett osäkerhetsmoment vid skörd av torv
är vädret. Tumregeln är minst fem dagars
torrväder efter nederbörd, innan skörden
kan inledas.
”Det här väderberoendet i verksamheten har vi nu minskat radikalt genom investeringen i ett bredare träproduktsortiment. Tack vare den minskade kostnadskostymen är vi nu också betydligt mera
konkurrenskraftiga, och det har gett oss
nya kunder framför allt inom de nya träproduktsegmenten”, säger Seppo Tupeli.
Också torvmarkerna och metoderna för
torvskörd har krävt åtgärder.
”Med
hektar torvmark till förfogande är det otroligt viktigt att hålla verksamheten effektiv! De perioder av sommaren då skörd är möjlig, måste vi kunna
jobba maximalt på fälten med effektiv utrustning”, säger Seppo Tupeli.
Nya produktionsmaskiner och nyare
och bredare utrustning har skaffats. Nya
entreprenörer från bland annat Finland
har bidragit till en kraftig ökning av torvskördarna.
”Torvmarkerna har till en del blivit
slitna och medfört avvattningsproblem.
Om vattenavrinningen inte fungerar optimalt, påverkas arbetet genast negativt.
Men fokus på dessa frågor och hårt arbete
under många tusen grävtimmar har gett
Kvarnforsen, ett av Härjeåns Krafts nio vattenkraftverk. Fallhöjd 28 meter, effekt drygt 4 megawatt.
Framför generatorn Sven-Erik Åström.
Karl Vilhjálmsson
K AT TERNÖ
– 17
Karl Vilhjálmsson
Karl Vilhjálmsson
Återanvända containrar, utmärkt lämpade för att
förvara och transportera pellets och briketter.
resultat. Årets torvskörd blev klart större
än budgeterat och är en kvittens på att vi
gjort rätt”, säger Seppo Tupeli.
I februari i år tillträdde Seppo Tupeli
som VD i HMAB. Plats- och ekonomichef är
Anders Wiklund
Den verkliga potentialen
Men den riktiga potentialen ligger i något
annat.
”Vi såg tidigt att en integration av de
olika verksamheterna skulle kunna ge gemensamma fördelar. Härjeån var ett välskött energibolag med egen produktion
och eget nät, HMAB hade torv, närhet till
träbränsle och en värdefull förädlingsanläggning. Med andra ord fanns bra förutsättningar för ett kraftvärmeverk”, berättar Stefan Storholm.
”Ett fristående värmeverk utan tillgång
till torv skulle ha svårt att få träråvaran
att räcka till annat än bara bränsle. Men
genom att bränna torv i kraftvärmeverket
skulle vi få spillvärme som kunde ersätta
el i torkprocessen. Vi skulle då få upp lönsamheten för att förädla främst biobränsle
till energirika och kompakta pellets eller
briketter.”
Kraftvärmeverket ska enligt planerna
bli av samma typ som Alholmens Kraft
i Jakobstad, dock betydligt mindre. ”Vår
preliminära processdesign är baserad på
en årlig biobränslekapacitet på
ton
per år”, säger Stefan Storholm.
För att förverkliga kraftvärmeverket
behövs dock nödvändigt en svensk partner. En given diskussionspart var Härjeåns Kraft Ab, det dominerande energibolaget i Härjedalen. Här fanns två stora ägare,
Härjedalens kommun ( , procent) och
Fortum ( , procent), som i tiden kom in
som ägare genom sitt köp av Gullspångs
Kraft. Mindre ägare hade tillsammans ,
procent.
Fortum var passivt i sin ägarroll i Härjeåns Kraft när det gällde ny kraft. Så
uppstod den intressanta situationen att
Fortum beslöt sälja sitt innehav i Härjeåns
Kraft.
Samförstånd med kommunen
”Vi började undersöka möjligheterna och
villkoren för att ta över Fortums post. En
förutsättning var givetvis att detta skedde
i samförstånd med den andra stora ägaren, Härjedalens kommun”, säger Stefan
Storholm.
Det fanns andra intressenter, till exempel det kommunägda Jämtkraft i grann118
8 – K AATT TTERNÖ
ER
E
RN
NÖ
Ö
landskapet Jämtland. Jämtkraft är ett av
de större kraftbolagen i Sverige, dessutom
med en expansiv pro il.
Efter lera offertrundor var affären klar
i juli i år. Herrfors Ab köpte Fortums ägarandel i Härjeåns Kraft. Tillsammans med
några mindre aktieposter gjorde det Herrfors till huvudägare i bolaget med , procent av aktierna.
”Målsättningen är att vidareutveckla
det redan välskötta och nästan skuldfria
bolaget. Köpet stärker Katternögruppen,
vilket på sikt gagnar såväl dess ägare som
dess kunder”, förklarade Stefan Storholm i
samband med köpet.
Priset var
miljoner svenska kronor
(omkring
miljoner euro). Som jämförelse var Herrforskoncernens omsättning
omkring miljoner euro och Härjeåns Krafts omsättning knappt
miljoner kronor (omkring miljoner euro).
Karl Vilhjálmsson
Varför just Katternö?
Varför gör just Katternögruppen en sådan
här sak?
”En viktig trend är att en nordisk marknad är på väg att öppna sig. Geogra in har
inte samma betydelse som förr. Synergier
kan skapas också över riksgränser”, säger
Peter Boström, styrelseordförande för
Katternökoncernen och numera också för
Härjeåns Kraft.
”Dessutom har Sverige alltid varit närområde för oss i Österbotten. Språket och
mycket i attityden är gemensamt. Men givetvis gäller det som i all affärsverksamhet att veta vad man ger sig in på”, säger
han.
Det kan nämnas att detta inte är första
resan för Katternögruppen. I slutet av nittiotalet sökte Katternö samarbete med
de två stora svenska kraftbolagen Skellefteå Kraft och Graninge. Detta ledde till
Alholmens Kraft, världens största bioenergikraftverk, en framgångshistoria som
skapats gemensamt av inländska och
svenska intressenter.
”Ett område där vi i Österbotten tyvärr
har svårt att nå upp till Härjedalens nivå”,
säger Peter Boström, ”är naturskönheten.
Vi har våra bördiga slätter och en stenig
skärgård, men hur långt räcker det mot
Härjedalens ståtliga jäll och vilda natur”,
frågar han.
Henry Jonasson
SVENOLOF KARLSSON
Kommentarer av Gunilla Zetterström
Bäcke, kommunstyrelsens ordförande i
Härjedalen, på s. 48.
Överst rör där torven slungas runt och torkas. I mitten Stefan Storholm i diskussion med HMAB;s platschef
Anders Wiklund. Nederst kommerserådet Peter Boström, styrelseordförande i bl.a. Katternökoncernen, Härjeåns
Kraft och HMAB.
K AT TERNÖ
– 19
Johanna Forsman
Andreas gillar hemmets gröna gräs
Lina Enlund
u Efter ett dussin år på andra orter
flyttade Andreas Rasmus för två år
sedan tillbaka till sina hemtrakter i
Såka. Nu slår han handgripligen ner
bopålarna varje kväll efter jobbet.
”Huspaketet anlände till Såka i
juli, så det finns en hel del arbetsmoment kvar. Jag försöker göra så
mycket jag hinner på fritiden, och
dagtid ser far och svärfar till att
byggprojektet går framåt.”
På hemmaplan. Andreas Rasmus spelar gärna fotboll och kommer att återuppta
karriären med Såka i division 5 nästa år.
Sambon Johanna Rönnbacka har
en häst som på sikt kommer att flytta till gården.
”Jag har varit uppe på hästryggen
när den gått sakta framåt, men jag
skulle inte påstå att jag kan rida”,
skrattar han.
Desto bättre koll har han på Katternökoncernens
gemensamma
produktionsresurser och på Herrfors egen elanskaffning och -försäljning.
”Plus lite annat smått och gott.
Arbetsuppgifterna är breda, det
underlättar att planeringen är långsiktig. Kalendern brukar vara bokad
för ett par veckor framåt, men vissa
ärenden, som offertförfrågningar,
kräver snabbare behandling”, förklarar han.
Han kom till energibranschen
från industrin. Diplomarbetet från
Åbo Akademi gjorde han för KWH
Pipe och det handlade om att simulera olika verktyg som används
i plasttillverkningsprocesser. Inom
KWH-koncernen fanns flera intressanta uppdrag, bland annat att
bygga upp tre produktionslinjer i
en fabrik i Ulvsby. Sedan blev det
sexton månader i Saskatoon, mitt i
innersta Kanada.
”Ja, vintrarna där var hemska,
men sommaren var varm. Jag åkte
dit som produktspecialist, men i
praktiken var mitt uppdrag att som
produktionsingenjör utveckla råvaru- och vattenhantering på två
fabriker.”
När projektet var genomfört återvände han till Vasa för att leda produktion av plaströr på KWH Pipe.
Det blev ett år på den posten innan
han rekryterades till Katternögruppen.
”Det kändes skönt att kunna
flytta tillbaka till hemtrakterna där
familj och kompisar finns. Under
mina sju år i Vasa vistades jag nästan varje veckoslut i Såka. Nu är jag
hemma på helgerna.”
Katternö nu i Campus Allegro
Lina Enlund
u Katternögruppens
administration finns på ny adress i Jakobstad.
I augusti flyttade personalen på
cirka 25 personer från Storgatan
till Köpmansgatan och Campus Allegros fjärde våning.
”Det känns roligt att få jobba i
nya utrymmen. Vi trivdes bra på
Storgatan också, men det blev för
smått när vi rekryterade ny personal”, berättar Siv Granqvist, Katternöledningens sekreterare.
I det nya kontoret har alla egna
rum. Kontorslandskapens glansdagar kanske är över?
20 – K AT TERNÖ
”Ja, för min del har jag oftast dörren öppen, men det är bra att ha en
dörr att stänga när man har kundsamtal eller behandlar andra förtroliga ärenden. Vi har också fått flera
mötesrum, det behövs.”
De interna angelägenheterna har
också hittat sitt forum.
”Runt det gemensamma kaffebordet behandlar vi aktuella frågor
som rör arbetet. Om man suttit på
sitt rum med dörren stängd eller
varit på resa får man alltid en uppdatering på kaffepausen”, säger Siv
Granqvist.
Regionens stjärna. Katternö elstation fördelar ström längs Herrfors regionnät i
olika riktningar, mot Jakobstad, Esse och Evijärvi. År 2005 köpte Herrfors Fingrids
stamnätsanslutning vid elstationen, och tidigare i år köpte Herrfors också den andra
stamnätsledningen som passerar elstationen.
– Här knyts regionens elnät ihop, säger Seppo Tupeli.
Katternö elstation
firar 50 år
u Elstationen invid riksåttan ser
lite övergiven ut, men den är vid god
vigör och utgör fortfarande stjärnan
i regionens eldistribution.
”Det är en mycket viktig knutpunkt för hela regionens elförsörjning. Också när det gäller reservmatning spelar den en viktig roll”,
förklarar Seppo Tupeli, VD på Herrfors Nät-Verkko.
Inne i stationens hjärta finns gott
om plats för den numera helautomatiserade regionnätstyrningen,
inkapslad i tidstypiska kulisser från
1960-talet. Kl. 13.00 den 5 december 1963 togs elstationen i reguljärt
bruk.
”Avsikten var att ta ner 20 kV
från stamnätet som gick i nordsydlig riktning över Katternö och
fördela el till trakten. Ännu in på
1980-talet var stationen bemannad
med en dejour, men sedan blev den
fjärrstyrd”, minns Leif Ingo, VD på
Jakobstads energiverk åren 1965–
1994.
I början av 2000-talet kopplades
Alholmens Kraft till nätet, och därmed ökade mängden el som från
Jakobstadshållet matades ut mot
stamnätet via Katternö elstation.
”Katternö elstation fungerar bra,
den är tillförlitlig och har god kapacitet. Den kommer att bli ännu viktigare nästa år när vindkraft börjar
matas även från Oravaishållet”,
konstaterar Seppo Tupeli.
Katternötidningen gratulerar jubilaren!
Plastfritt på
drömhuset Ängagård
u När Jennie och Khalid Wikström bygger sitt drömhus i Soklot står ekologiska principer som grund.
”Vi vill ha ett hus som andas och ändå är välisolerat. Vi har försökt
hitta ekologiska material, undvika plast och återanvända så mycket som
möjligt”, berättar Jennie.
Väggarna levererades i augusti 2012 i form av element. Materialet är
träullit som tillverkas av en blandning av restprodukter från trävaruindustrin och cement. De får kalkputs på utsidan och lerputs på insidan.
Lermaterialet balanserar naturligt fuktigheten inomhus. Det suger
upp fukt när det är fuktigt och ger ifrån sig när det är torrt.”
Plattan är isolerad med Foamit, tillverkat av pulvriserat glas från returflaskor och små luftbubblor.
Det ersätter styrox som är ett plastmaterial”, förklarar Khalid.
Uppvärmningen bygger på en vattenmantlad spis, en 1 300 liters ackumulatortank som värms upp med vedeldning.
Huset blir så välisolerat att det hade blivit för varmt inne med en ackumulerande spis”, säger Jennie.
Sommartid ska sex vacuumsolfångare värma bruksvattnet.
Vi har också en backup med elstav i ackumulatortanken om någon av
de primära källorna inte skulle ge tillräckligt med energi”, säger Khalid.
Badrummet utrustas med en komposterande toalett, vilket gör avloppsreningssystemet enklare.
Ekohus brukar ofta ha ventilation med undertryck, men vi har valt att
satsa på ett maskinellt system med en jordvärmeslinga som förvärmer
utomhusluften innan den kommer in. Värmeåtervinningsgraden är 90
procent”, säger Jennie.
Kostnadsmässigt räknar de med att landa på motsvarande belopp
som ett konventionellt hus.
Vi gör mycket arbete själva och använder en hel del begagnade delar,
som taktegel, gråvattenfilter och innerdörrar”, förklarar Jennie
”Och vi stressar inte fram byggprocessen”, tillägger Khalid.
Nästa år tänker tvåbarnsfamiljen flytta in i sitt drömhus.
Lina Enlund
Sol inne. Vacuumsolfångare och ved ska ge familjen Wikström varmvatten i det
o res
om
rese
erv om energikällorna inte räcker, säger
nya huset. ”Vi har en elstav ssom
reserv
ström.
m..
Khalid och Jennie Wikström.
K AT TERNÖ
– 21
Elly och Ener är tvillingar och tycker mycket om att
undersöka saker. Nu undrar de över något de kallar
ellingar, som de ibland leker med. Det finns hur många
ellingar som helst, och de liknar varandra som bär.
Illustrationer: Terese Bast
Text: Svenolof Karlsson
Farfar är den klokaste människa de vet. Han är som vanligt i sin stora trädgård.
Jo, ser ni, ellingarna är lyckliga när inget tvingar dem och de kan använda
sin energi hur de vill. Men ibland grips de som av en osynlig hand som är
starkare än de. Det hjälper inte hur de spjärnar emot, alla tvingas tränga
sig i kö åt samma håll.
Men varför beter de sig så olika? Ibland är de superenergiska och far omkring hur som helst, som yra höns.
Och ibland tränger de ihop sig och bråkar och knuffar
varandra otåligt framåt i en lång kö och ser sura ut.
I skolan har ni säkert lärt att ellingarna också kallas elektroner.
Men vems är den
osynliga handen?
– Vi frågar dem, säger Ener.
– Ja, varför gör ni så här, frågar Elly.
Vad är det för hand?
De glada och yra ellingarna ger lite underliga svar:
Hör hur härligt sången klingar…
Inga bojor jag bär…
Jag är så fri
som fågeln…
Farfar förklarar att den osynliga handen egentligen är ett kraftfält
som uppkommer då en spänning kopplas på. Till exempel då man
kopplar på strömmen och tänder en lampa.
– Elektronerna orkar inte spjärna emot. De sitter fast i kraftfältet och drivs alla åt
samma håll tills strömmen stängs.
Inte kul att vara
instängd i en elledning.
Men varför är en del
ellingar så stökiga?
De sura ellingarna
säger inget utan bara
blänger och fortsätter att
knuffas.
– Vi går till farfar, säger Elly.
– Ja, farfar kan säkert förklara,
säger Ener.
22 – K AT TERNÖ
Det måste ju vara
jättetrångt i ledningen.
Men tänk på att ellingarna
skapar ljus och värme för oss
människor. Det är väl bra.
Och varför är
en del så lugna?
Farfar förklarar det också. Det beror på
något som kallas intermittens.
– Man kanske kan kalla det stress.
Elektroner som alstras i en lugn miljö,
som i vattenkraftverk, värmeverk*
och kärnkraftverk, beter sig snällare.
De som skapas i oroliga miljöer, som
vindkraftverk och solceller, hackar
och sliter på utrustningen och skapar
problem för andra.
– Jag får också lust att bråka när jag blir
stressad, säger Ener.
– Men det är inte okej mot andra att du
bråkar, säger Elly.
Farfar håller med. Det är inte en
enkel fråga. Ellingarna kan ju
inte rå för sådant som
människorna hittar på. Men den
intermittenta elproduktionen skapar
extra problem och gör elen dyrare.
– Det är viktigt att den här saken
diskuteras på ett förnuftigt sätt, säger
farfar.
*) Som i Alholmens Kraft i Jakobstad
K AT TERNÖ
– 23
Kauno, mästare i att ljuga
Johanna Forsman
Österbottningar är kända för sin
ärlighet och uppriktighet. Men visst
har vi andra egenskaper också, en
del av oss är till exempel bra på
att ljuga. I vart fall Kauno Luoma
behärskar denna ädla konst – han
har nu åtta gånger tagit hem segern
i finska ljugarmästerskapen. Vi
frågade honom hur han gör.
tt konkret bevis på Kaunos förmåga
är den digra prissamling som pryder
hans vardagsrum: pokaler, knivar,
tavlor och radioapparater. Priserna har
han erövrat i de mästerskapstävlingar i
ljugande som sedan
årligen arrangeras i ungdomsgården i Ylikylä i Kortesjärvi.
Tävlingarna ordnas alltid omkring den
första april och vem som helst får delta
som har djärvhet nog och tror sig kunna
ljuga och fabulera. Syftet med tävlingen är
att hålla den gamla historieberättartraditionen vid liv. Varje tävlare har högst sju
minuter på sig. Det är inte tillåtet att läsa
från papper, att i ljugandet slå under bältet
eller att såra någon.
E
Mod och trovärdighet
Men vad är Kauno Luoma för en karl själv?
Hur har han blivit så bra på att ljuga? Och
vad innebär begreppet ljuga för honom?
”Man måste tro på det man berättar. Det
gäller att vara sig själv, att med kroppen
och minen visa att man står bakom sina
ord”, förklarar han. Där har vi alltså teorin. Men hur fungerar det i praktiken?
”Man måste vara engagerad i historien, vara med i tankarna. När det gäller
konsten att ljuga har jag lärt mig att man
ska vara ödmjuk. Tror man sig vara något
speciellt, så blir det nog pannkaka av det
hela.”
Kauno Luoma brukar inte öva särskilt
mycket. Vanligen går han igenom berättelsen på förhand, ofta liggande utsträckt
på sängen.
”Inte går jag omkring hemma och drar
historierna. Hustrun är från Härmä och
hon är avlägsen släkting med Isontalon
Antti, så jag vågar inte ljuga – och törs nu
inte göra så mycket annat heller för henne.
Hemma är det hårda bud som gäller, jag får
24 – K AT TERNÖ
till exempel inte kaffe mer än en gång per
dag”, berättar Kauno Luoma. Det rycker
svagt i hans ögonlock när han säger det.
Började som skådis
Kauno Luoma föddes under kriget. Med
sin far som förebild lärde han sig redan
som barn att arbeta hårt, både på bondgården och i skogen. Någon praktkvarn
var han inte, snarare lite blyg, som sin far.
”I närmaste granngården fanns en karl
som brukade berätta spökhistorier, för
ST YRKOR:
nörsanda
- stark entrepreap
a
och gemensk sand
s- sysselsättningnä
100
procenten är ra
SVAGHETER:
rlivas
– en by som inföt hamnar
i en större or
alltid i skuggan
dras,
– befolkningen ål
g
r
ungdomen ge sig ivä
MÖJLIGHETER:
et och
– utveckla jordinbrgeuk
n
pälsdjursnär
öretag
– små verkstadsf
er
kunde exportera m
er jobb
– skogen kan ge fl
HOT:
minskar,
– befolkningen ga
t få
svårt för un at
ar
arbete som motsvar
utbildningen
Kauno Luomas mini-SWOT om Österbotten
Johanna Forsman
barn men också för vuxna. Det var spännande och skrämmande. Men när TV:n
kom blev det slut på historieberättandet
och besöken i granngården.”
En lärare hade i alla fall upptäckt den
trettonårige Kaunos talang och uppmanade honom att gå med i en skådespelarförening. I dag kan Kauno stolt se tillbaka på
en sextioårig karriär som skådespelare.
”Om det i en pjäs fanns en typ som var
lite knäpp, så var det i allmänhet jag som
ick rollen. Men visst har jag spelat förste
älskare också, numera får jag dock lov att
tacka nej till sådana roller”, säger Kauno,
i dag .
Att agera som skådespelare och att ljuga
handlar enligt honom om samma sak. ”Det
är fråga om något så enkelt som att berätta en historia.”
I ljugarmästerskapen bedöms framförandet, det vill säga ljugarhistorien, av en
jury bestående av två domare och en politiker. Hela trion byts ut varje år, och politikerna väljs utgående från ett roterande
partitillhörighetssystem. ”Sedan pratar
man på och håller sig så nära sanningen
som möjligt. Lite lämnar man ändå åt åhörarna att grunna på.”
Enligt reglerna måste en person som
vinner tävlingen hålla ett mellanår innan
han eller hon deltar i tävlingen igen. På så
sätt har Kauno fått möjlighet att emellanåt
delta också som publik. Känslan då han
vunnit beskriver han så här: ”Det är som
att fällas för doping, för då får man ju tävlingsförbud nästa år.”
Historierna drar Luoma naturligtvis
med kraftig dialekt. ”Det inns tjugotre
olika dialekter i inska Österbotten, i den
här byn talar man två.” Bara en gång har
Luoma talat skriftspråk i en teaterpjäs.
”Jag spelade rollen som en person som försökte vara lite inare, en helt vanlig bondgubbe som gav sig ut för att vara förmer
än han var.”
Dialekt och anspråkslöshet
Kauno Luoma har deltagit också i inska
mästerskapen i att tala dialekt. Resultatet
var då en silvermedalj. ”Jag talar en dialekt där man sätter in bokstaven h i orden
för att göra det tydligare.”
Luoma säger att han helst vistas hemma. ”Min skolutbildning är inte mycket att
hurra för och jag har sällan rört mig läng-
re bort än vad man kan se från fönstret.”
Men där tycks nog Luomas minne spela ett
spratt, för en stund senare avslöjar han att
han besökt Tammerfors – och till och med
Helsingfors.
”I jol somras framförde vi en österbottnisk musikal på Savoy i Helsingfors.” Besöket i Tammerfors handlade egentligen om
ett test. ”Det var en resa med ungdomsföreningens medlemmar
. De sade att jag
följde med som hedersgäst, men syftet var
att de ville testa mig i spionmuseets lögndetektor.”
På de tre första frågorna i lögndetektorn skulle Luoma svara sanningsenligt,
men på de följande tio skulle han ljuga. Då
detektorn till exempel frågade om Luoma
någon gång snattat något i en affär, svarade han ja. Också med det svaret segrade
han över maskinen.
Men Luoma är en anspråkslös karl. ”Jag
vill inte gärna skryta, utan håller mig
hellre lite i bakgrunden. Till naturen är jag
sådan att jag varken bryr mig om skryt eller skäll.” Själv anser han sig vara byns ärligaste karl, nästan. ”Prästen är ett snäpp
bättre.”
Hustrun, Sinikka, avslöjar hur man vet
om Luoma ljuger. ”Då blinkar han med
ögat.”
SUSANNE STRÖMBERG
K AT TERNÖ
– 25
Johanna Forsman
Saga Österlund, 86, och
Annika Rak, 45. En duo med
karisma. Kvinnor som skiljer
sig från mängden. Här möts de
för första gången. Vad har de
att säga varandra?
Attityd är
26 – K AT
A T TERNÖ
T ERNÖ
TER
NÖ
viktigast
KA
TT
ERNÖ
ER
NÖ
N
Ö
AT
TERNÖ
– 27
2
”Hon är en överlevare, otroligt stark… Saga har var it min hemliga förebild”
Johanna Forsman
Johanna Forsman
Som två tjugoåriga
livsglada interrailare
som av en händelse
träffas på ett café i
Paris. Frågorna haglar.
Hur var resan? Vilka
rutter valde du? Vad har
du sett och upplevt?
örrklockan till Saga Österlunds hem
i Nykarleby ringer. Saga är lite spänd
trots att hon vet vem som står bakom
dörren. Annika har travat upp till tredje
våningen och står nu där, lång och slank
och muskulös, klädd i en anilinröd topp
och gråa joggingbyxor. Hon skakar hand
med Saga, som hon aldrig tidigare träffat.
Saga har ett par tajta mörkblå stretchjeans som framhäver hennes graciösa
ben. Röd virkad bomullsväst ovanpå en
vit skjorta. Med sina rödmålade läppar,
guldglittrande örhängen och sitt eleganta
svartlockiga hår påminner hon osökt om
Lenita Airisto och om framlidna ilmstjärnan Elisabeth Taylor.
Annika ber om ursäkt för att hon inte
hunnit förbereda sig ordentligt. ”Efter intervjun måste jag skynda för att arbeta
med Vasa Nice Run, så jag har varken mejkat mig eller ixat håret”, säger hon. Annika för tankarna till en känd amerikansk
skådespelerska- itnessguru: en yngre version av Jane Fonda.
D
Synergi utan gränser
Sagas hem är vackert och smakfullt inrett och verkligen inte spartanskt: varje
kvadratmeter, även väggarna, är prydda
med tavlor, blommor, fotogra ier och an28 – K AT TERNÖ
dra prydnadsföremål. Till och med toaletten har Saga inrett nästan till perfektion.
Det känns som om jag stigit in i en annan
värld, en värld med härliga uppiggande
färger och sfärer.
Vi följer Saga till köksbordet. Saga och
Annika verkar som två tjugoåriga livsglada interrailare som av en händelse råkat
träffas på ett café i Paris. De talar samma
språk, inga språkmurar här inte. Kvinnorna lägger sina ryggsäckar på golvet och låter benen vila en stund. Till doften av café
noir börjar de småprata om ditt och datt.
Stämningen är varm, båda visar intresse
och respekt för den andra.
Och frågorna haglar: Hur var resan?
Vilka tåg och vilka rutter valde du? Vad
har du sett och upplevt? Till slut tar de en
funderare över vad som var det viktigaste
med resan och vad var behållningen.
Ambition och målmedvetenhet
Saga berättar att hon känner Annikas
mamma och pappa och en av Annikas
systrar. ”Min pappa har i årtionden låtit
klippa sig hos dig. Pappa förstår sig nog på
kvalitet, precis som jag”, skrattar Annika.
Annika har tidigare sett Saga bara ute
på stan. ”Saga utstrålar ett klart budskap:
lär dig att tycka om ditt liv, ditt arbete och
dig själv så märker du att allt blir lättare.
Jag har alltid tyckt att Saga är en av Nykarlebys elegantaste damer. Mest uppskattar
jag henne för att hon inte bryr sig om vad
människor tänker om henne. Hon är en
överlevare – liten, men otroligt stark, och
hon låter aldrig andra människors sneda
blickar eller kommentarer påverka sina
beslut. Saga har på sätt och vis varit min
hemliga förebild”, berättar Annika.
Hon karakteriserar sig själv som sportig
och stark. Nöjd och lycklig. Ambitiös och
målmedveten. Humoristisk, ny iken och
ganska modig. ”Men ibland är jag nog också en riktig ragata, till och med lite halvtokig”, säger Annika.
Balans i tillvaron
Viktigt för både Saga och Annika är att
sköta om sig själv. ”Visst är jag noga med
utseendet, och med utseende menar jag
inte bara en snygg mejk, utan också kläder, hållning, uttryck och rörelser som
förmedlar vad jag representerar. Inre välmående syns alltid utåt – och tvärtom”,
säger Annika.
Annika arbetar i itnessbranschen, för
närvarande som verkställande direktör
i Jakobstad med ansvar för Cambridgeprogrammet. Fokus i arbetet ligger på
viktminskning och viktkontroll. Arbetet
innebär resor förutom i Finland även utomlands, sex gånger om året. Nyligen besökte Annika Malaysia och berättade om
Cambridgeprogrammets framgång i Finland.
Men hon har ännu högre mål. ”Jag tänker
se till att programmet blir allmänt känt i
Finland. Vad jag vill är att man vid Institutet för hälsa och välfärd, THL (Terveyden
ja hyvinvoinnin laitos), blir medveten om
att vårt jobb ger bestående förändringar
och att vårt program kan rekommenderas
som en betydande hälsofrämjare. Fetma
är en epidemi som måste stoppas och jag
vet hur det ska gå till. Staten borde inte
satsa på dyra fetmaoperationer, utan på
förebyggande viktkontroll”, anser Annika.
Svårt att gå i pension
Viktigast i arbetet för Annikas del är att
utvecklas och utveckla. Hon är förändringsorienterad. ”Det inns alltid saker
man kan förbättra. Skulle jag jobba med
arbetsmaskiner, så skulle jag säkert försöka utveckla ljudlösa apparater för marknaden för dammsugare, vispar och gräsklippare.”
Annikas ’budord’ lyder så här: Lev ditt
eget liv och låt andra göra detsamma.
Lyssna gärna med intresse till andras
åsikter och lär dig något nytt. Att tro är
bra, men religion kan vara farligt. Undvik att döma. Livet är som pulsen: en stor
svängning uppåt, sedan neråt och därefter
lite jämnare. Då linjen är rak vet du vad det
betyder. Håll näsan bort från bajsblöjor, du
vet hur det luktar. Och till sist: det inns
alltid något att förbättra.
Om Saga kan sägas att hon enkelt skulle
hamna på kvällstidningarnas löpsedlar,
om hon så ville. En rubrik kunde se ut så
här: Nu går Saga, , i pension!
år som
frisör får räcka.
”Javisst, jag nådde pensionsålder
,
men eftersom jag gillade jobbet hade jag
ingen lust att sluta. Jag har varit frisk och
trivts att ha att göra med människor.” Frisörjobbet och företagarskapet har varit en
livsstil för Saga, och först när fastigheten
med frisörsalongen såldes tyckte hon att
det var dags att gå i pension. ”Inte skulle
de annars ha fått mig att lägga handskarna på hyllan, de skulle ha fått lyfta ut mig”,
skrattar Saga.
Grand Bold Lady
Saga Österlund tillhör samma förnäma
och exklusiva grand old lady-sällskap som
rikskändisen och dansösen Aira Samulin.
Gemensamt för Aira och Saga är att de
båda har njutit i fulla drag av sitt arbete.
Båda har också haft (har) en betydligt
yngre man. Sagas sambo, Stickan, är år
yngre än hon.
”Jag träffade Stickan då jag var år och
änka. Han var då under trettio, men ovanligt mogen för sin ålder. Vi har hängt ihop
sedan dess”, berättar Saga.
I början var folk lite förundrade över
deras förhållande. ”Men vi brydde oss inte
om vad som pratades, också om det inte
alltid kändes så trevligt. Men ett är säkert,
den här ekvationen kunde inte ha fungerat
om jag hade varit den yngre parten!”
”Jag har aldrig hört någon säga att jag är
gammal”, säger Saga.
Med arbete och vilja
Saga föddes och växte upp i ett religiöst
hem i Vexala. Hon var näst äldst i en skara
av elva barn. Pengar hade man inte mycket
av, men desto mer kärlek. Än i dag är Saga
sorgsen över att två av hennes bröder
måste åka till Sverige som krigsbarn. Båda
har stannat kvar där.
”Det var helt enkelt nödvändigt för att
mamma skulle få det lite lättare. Vi syskon
kom alltid bra överens, både med varandra och med våra föräldrar. Mina minnen
K AT TERNÖ
– 29
Johanna Forsman
”Jag njuter… Jag lever min bästa tid just nu”
från barndomen är mycket ljusa, vi ick
vara med i allt och överallt.”
Saga ick vänja sig vid att arbeta från
barnsben. Samma gäller Annika, vars första sommarjobb handlade om att montera
minkburar för en mark per bur. Saga mjölkade kor, kärnade smör och vävde mattor.
Vid femton års ålder lyttade hon till Nykarleby, där hon ick jobb som lärling på
kusinen Ruth Lärkas frisörsalong. Salongen låg på Topeliusgatan , där biblioteket
inns i dag.
Härliga barnbarnsbarn
kunde kunderna i frisörsalongen
höra kor råma i bakgrunden, från fähuset
på gården. ”Jag var en blyg liten licka som
inte hade en aning vad det handlade om att
klippa herrars hår.” Pengar betalades inte
för jobbet, utan lön utgick som fritt underhåll och tak över huvudet. Så småningom
grundade Saga eget företag och ick börja
bestämma om allt själv.
Saga har ett barn. ”Jag ick en dotter med
maken, numera framlidne Pelle Österlund,
då jag var år. Då lickan var liten skötte
jag barberarjobbet hemma. När jag tänker tillbaka, så inser jag att hon hamnade
i skymundan för jobbet”, funderar Saga.
I dag är dottern
år. Hon gick i pension
före sin mor.
”Jag grät då jag ick barnbarnsbarn. Nu
är det härligt att tillbringa tiden med dem
och min dotter, nu tar vi tillbaks den tid vi
förlorade!” Också på annat sätt njuter Saga
av pensionärstillvaron, trots att hon till en
början trodde att det skulle bli hennes undergång. ”Jag lever min bästa tid just nu.
Jag satsar på matlagning, ser till att sköta
om min sambo och träffa vänner och bekanta.”
Också en man kan vara en
’hushållsmaskin’
Annika kommer från ett tvåspråkigt hem
i Nykarleby. Som gåva av föräldrarna ick
hon och hennes fem systrar möjligheten
att bära ansvar. ”Mamma och pappa litade
på oss, och jag lärde också ett och annat
genom misstag.”
”Mina föräldrar har verkligen tagit hand
om oss barn. Jag tyckte det var toppen att
mamma var hemma då jag kom från skolan, och den fördelen har jag gett också
mina egna barn. Ett stort plus som privatföretagare är att man kan bestämma över
sin kalender själv. Då barnen var små gick
jag till arbetet då barnen gick till skolan
och mitt på dagen kom jag hem och hjälpte
dem med läxorna.”
30 – K AT TERNÖ
På kvällen, då Annikas man kunde ta
hand om hemuppgifterna, återvände hon
till jobbet, då för att leda gympagrupper.
”Ibland var det tufft.”
Annika och maken Simon har två pojkar,
den ena jorton fyllda, den andra nästan
fullvuxen.
”Simon var ett bra val. Vi har levt tillsammans i år. Men man måste vårda ett
förhållande. Använder man bara autopiloten, går det lätt åt skogen. Simon är också
en viktig mentor och egentligen min bästa
kompis”, säger Annika berömmande om
sin man.
”Nuförtiden är Simon nästan som muminmamman, en riktig hushållshjälte! I
början hängde tvätten visserligen på tork
felvänd, men å andra sidan, vem bestämmer vilket som är rätt eller fel”, frågar Annika.
Hon tycker att en man ska göra annat i hemmet än bara klippa gräset och
tvätta bilen. ”Man måste planera fördelningen av hushållssysslorna och också
låta barnen delta.” Enligt Annika beror
ojämlikhet på att kvinnor ofta tiger om
missförhållanden.”Man måste tala ut om
saker och ting, om man vill ha en förändring till stånd. Hur kan någon veta att man
är missnöjd om man bara är tyst och lider?”
”Simon var ett bra val. Vi
har levt tillsammans i 23 år.
Men man måste vårda ett
förhållande. Använder man
bara autopiloten, går det lätt åt
skogen.”
Ett människonära och givande arbete
Det överraskar att höra Saga säga att hon
är blyg.
”Jag gillar människor, men undviker
människomassor. Då jag gick i pension
kändes det enormt tråkigt att inte få träffa
mina gamla kunder. Ett halvt år ’sörjde’ jag
dem, var och en skilt för sig. Jag kunde inte
sova, livet kändes grått, jag undrade vart
det hela skulle leda.”
Under årens lopp hade lera kunder
kommit att stå Saga mycket nära, till och
med blivit hennes vänner. ”Jag kunde
prata om allt mellan himmel och jord med
kunderna, och jag har fått följa med deras
och deras anhörigas liv, från kon irmationsfester till bröllop och begravningar.”
Sådant gjorde livet rikt. Efterhand blev
arbetet Sagas livsstil. Ingen dag på drop
in-salongen var den andra lik.
Löpgener som en stövare
Annika och Saga har mycket gemensamt.
Inte minst morgonrutinerna. Båda stiger
upp klockan sju. Då Annika är på någon av
sina många arbetsresor vaknar hon precis
sju insk tid, oavsett var i världen hon råkar be inna sig.
KA
TT
E R NÖ
ER
ERNÖ
NÖ
AT
TERNÖ
– 31
31
”Precis som om vi känt varandra sedan tidigare…”
Johanna Forsman
Saga är för sin del alltid på dåligt
humör då hon vaknar. ”Sedan tackar
jag Gud för en ny dag, dricker två
koppar svart kaffe, gymnastiserar
och stretchar.” En gång i veckan inleder Saga dagen genom att hoppa
på en liten trampolin i källaren. Men
det är först i duschen hon riktigt
vaknar till.
Denna detalj kanske kan väcka avundsjuka: Saga gillar sött. Varje dag
tillåter hon sig en bulle eller två. Det
gör däremot inte Annika. Hon inleder dagen på tom mage med en halv
timmes löptur.
”Jag har som princip att gå i duschen bara om jag har svettats. Var
och en skulle säkert ha nytta av att
följa den principen”, tror hon. Annikas frukost är nuförtiden enklare än
då hon - timmar i veckan arbetade som gympainstruktör. ”Jag tar
en halv kopp Cambridge-milkshake
och kaffe, och sedan promenerar jag
de tjugo minuterna till arbetet.”
Annika blev verkställande direktör för Cambridgeprogrammet i
Finland
. Det innebar att fysiskt
arbete övergick till kontorsarbete,
vilket inte var lätt. Hon kunde förstås inte sluta att röra på sig. ”Jag är
som en stövare, måste få en motionsrunda varje dag för att må bra.” Men
Annikas liv är inte längre någon nonstop bodycombat. ”Nu leder jag gympapass två timmar i veckan, det är
allt. Övriga dagar deltar jag i gympa
som andra leder eller också tränar
jag på gym.”
Alfa och Omega
Annika Rak hinner inte vara fysiskt aktiv som förr, men inleder
dagarna med en halv timmes löptur. På tom mage.
32 – K AT TERNÖ
Saga och Annika intar sin huvudmåltid först på kvällskvisten. Båda
anser att kosten är mycket viktig
för hälsan. Eller med Annikas ord:
kosten och dess kvalitet är Alfa och
Omega. Saga väljer ofta isk och
grönsaker, medan Annika äter normal husmanskost.
”Men särskilt mycket äter jag inte.
Jag är också noga med vad jag sätter
i munnen. Vanligen får jag i mig
kcal per dag, under veckosluten
lite mer. Då kan jag ibland till och
med äta riktigt ordentligt”, berättar
Annika.
Båda vill ha kontroll över tillvaron. ”Jag står inte ut med kaos. Jag
håller noga fast vid rutiner och principer”, säger Saga. Och Annika fort-
Tro inte att Saga Österlund lagt undan saxen för
gott! Hon saknade kunderna, och kunderna saknade henne.
Johanna Forsman
sätter: ”Också jag kommer från ett
pedantiskt hem med klara rutiner.
Till exempel skulle vi varje fredag
piska mattor och städa.”
Foxy ladies
Saga och Annika är en duo med karisma. De märks, de skiljer sig från
mängden.
”Jag har aldrig försökt framhäva
mig själv. Men jag älskar kläder och
jag vill gärna se bra ut. Jag bryr mig
inte om vad andra tänker om min
klädsel och har alltid klätt mig så
som jag själv vill”, säger Saga. Kläderna har hon köpt både i Finland
och i samband med utlandsresor.
Annika beställer de lesta plaggen
via nätet. ”Jag är så pass bred över
axlarna att jag har svårt att hitta
passande kläder i butikerna”, säger
hon. Både Saga och Annika gillar
också pälsar och båda äger fyra pälsplagg. Mink, räv och hare. ”Jag tycker
att det är upprörande om man inte
kan använda päls i Nykarleby – Finlands pälsmecka. Var och en som bor
här borde ha något slags pälsplagg,
om så bara en pälsboll på mössan”,
säger Annika och skrattar, men hon
menar det verkligen.
”Jag använder pälsplagg för att jag
lätt börjar frysa, inte för att jag vill
vara in”, preciserar Saga.
Inga gråa hår
Håret är huvudsaken för Saga. ”Jag
blir på gott humör då håret är stylat
och snyggt, jag har alltid sett till att
ha ordning på frisyren. Det är en del
av mig. Många har faktiskt trott att
jag bär peruk.”
Nuförtiden går Saga till frisörskan
en eller två gånger i veckan. Före
pensioneringen lät hon ixa håret
varje dag före arbetet. Saga tänker
fortsätta besöka frisörska så länge
hon lever. ”Det är en riktig lyx. Att få
sjunka ner i stolen, sluta ögonen och
låta frisörskan göra sitt jobb. Bara
koppla av och njuta!”
Under årens lopp har Saga hunnit
ha allt från afrofrisyr till kortklippt,
men hon har alltid varit brunett. Hon
färgar inte håret svart för de grå
hårens skull. ”Jag har bara lite gråa
hår vid tinningarna, precis som min
mamma.”
Under ytan
Enligt Saga har människor ofta många fördomar beträffande utseendet. ”Vissa kan
tycka att jag försöker vara speciell. En del
blir förvånade då de märker att jag är en
djupt tänkande människa”, säger hon.
Kvinnor är inte alltid så trevliga mot
varandra, och både Annika och Saga har
fått ta emot en hel del negativa kommentarer. Själva förstår de inte varför. Saga har
ändå till sin glädje märkt att hon på äldre
dagar fått ler väninnor. Saga kan aldrig
gräla med någon. ”Ibland ringer jag upp
folk för att försäkra mig om att jag inte
sagt något elakt. Eller något som kunde
uppfattas fel.”
Annika tycker att hon är självständig.
”Jag har aldrig följt med strömmen, och
det har inneburit att jag ibland känt mig
som en outsider. Jag har också hört att
människor är rädda för mig för att jag är
så lång. Sådant kan kännas sårande och är
ju helt onödigt”, säger Annika.
Positiv feedback ’vågar’ folk ge framför allt efter gympatimmarna. ”Då får jag
spontana applåder och det känns bra. Ibland kommer till och med svettiga män
och ger mig beröm.”
Perfektionism och ödmjukhet
När man hör Saga och Annika prata, mär-
ker man att båda är ambitiösa, rent av perfektionister, och att de får energi genom
att vara positiva. Samtidigt inns där en
rakryggad ödmjukhet. Lyskraft. ”Allt beror på dig själv. Om du inte uppskattar dig
själv, så kan du inte heller förvänta dig att
andra ska göra det”, säger Annika.
Annika tror att hon nått sin position i
arbetet genom ny ikenhet och djärvhet.
”Jag är bra på att planera och jag vet vad
jag vill. Men jag tar ingenting för givet. I
affärsvärlden kan man heller inte tro att
man är någons kompis. Man måste hålla
huvudet kallt.”
Båda säger sig vara lyckliga och nöjda.
”Men så klart har det varit svårt ibland,
jag har haft mina motgångar och sorger”,
säger Saga. Hon led då hennes första man
dog. Broderns och föräldrarnas bortgång
var tunga. ”Då det känns svårt vänder jag
mig alltid till Gud. Gud har varit en tröst
och jag har fått mycket hjälp uppifrån.”
Annika har inte samma erfarenheter.
”Några riktigt smärtsamma upplevelser
har jag ännu inte upplevt, jag tar dem då
de kommer”, säger hon lugnt.
Saga beskriver sig som känslomänniska.
”Lite väl känslosam. Om en kund till exempel berättade om ett dödsfall i familjen
eller om en sjuk hustru, så kretsade mina
tankar länge kring den människan. Sådant
berör mig djupt, trots att jag är positiv och
alltid tror att allt kommer att ordnas”, säger hon.
Skratt och skoj
Sagas dröm är att få leva frisk och kry tills
hon blivit
år. ”Jag vill absolut inte bo på
ett åldringshem, dit lyttar jag bara med
tvång! Men än inns det mycket hår som
ska klippas.”
För tro inte att Saga lagt undan saxen för
gott! Inte alls… Hon friserar fortfarande
en eller två kunder varje vecka. ”Stamkunderna hämtar mig med bil hem till sig,
och där klipper och snyggar jag till dem i
håret. Jag är alltså en mobil barberare.”
Då Annika och Saga ett par veckor efter
den första bekantskapen träffas i fotostudion i Jakobstad, skojar och skämtar de
med varandra som om de varit kompisar
i åratal. Annika tar den
kilo lätta Saga
i famnen, Saga kammar Annikas hår och
de poserar med olika stretchrörelser… De
njuter för fullt av fotoblixtarna.
Under bilresan tillbaka till Nykarleby
säger Saga eftertänksamt: ”Annika är en
människa som har väldigt mycket att ge.
Vi var på samma våglängd, konstigt, precis som om vi känt varandra sedan tidigare.”
SUSANNE STRÖMBERG
K AT TERNÖ
– 33
Gun-Marie Wiis
Det är den 19 augusti 1799. Baron Silfverhjelm i Uleåborg
har föresatt sig att bevisa sin hypnotiska förmåga. Några
har svårt att hålla sig allvarliga inför spektaklet. Men
snart är två av dem försjunkna i djup sömn. Det blir den
vackra Albertinas tur, och snart sover även hon.
En resenärs upplevelser
34 – K AATT TTERNÖ
34
ER
E
R NÖ
NÖ
KA
TT
E R NÖ
ER
NÖ
AT
TERNÖ
– 35
35
”Hans huvud var placerat på ett av kärrhjulen, högra handen på ett annat och
resten av kroppen, som iklätts vit skjorta
omgjordad med en gul duk på ståndsmässigt sätt, vilade på det tredje hjulet.”
Svensk praxis vid dödsdomar är att den
högra handen huggs av innan halsen skärs
av, upplyser Clarke.
”Vi stannade en stund för att göra en skiss
av det fasansfulla spektaklet. Mitt i ensamheten i den kusliga skogen, i en tystnad som kändes som dödens stillhet, upplevde vi synen på ett mycket obehagligt
sätt. En människokropp utplacerad på det
sättet, som fågelmat intill en allmän väg,
torde väcka förfäran hos vilken förbipasserande som helst och har otvivelaktigt
en stark effekt, trots att brottets storlek
kanske glöms bort i medlidandet som det
fruktansvärda straffet föder. Också denna
stackare hade en far och en mor som ’vakade, gnodde och bad’ för sin son. Deras
välmenande råd klingade för döva öron
ända till det grymma ögonblick då den
Heliga skriftens ord besannades:
”DEN SOM BESPOTTAR SIN FADER OCH
FÖRSMÅR ATT LYDA SIN MODER HANS
ÖGA SKOLA KORPARNA VID BÄCKEN
HACKA UT, OCH ÖRNENS UNGAR SKOLA
ÄTA UPP DET...”
Edward Daniel Clarke (1769–1822) var en outtröttlig resenär. Under många år reste han i Europa,
Mellanöstern och Asien, förde oupphörligt dagbok
och publicerade senare sina reseberättelser i
Travels in Various Countries of Europe, Asia and
Africa (sex band 1810–1823, varav de två sista
omfattar Skandinavien och Finland), Sommaren
1799 inledde han en resa som skulle ta fyra år och
som två gånger förde honom till Finland. Här är
han porträtterad av Henry Meyer, återgivet av John
Jackson som kopparstick i punktmanér 1814.
aron Carl Göran Silfverhjelm, vid den
här tiden
år, är välkänd i societeten som hypnotisör och ’magnetisör’. Kunskaper i ämnet har han skaffat
i bland annat Paris. I Stockholm har han
grundat ett sällskap för magnetism,
Stockholms exegetiska och ilantropiska
sällskap, och under en period upprätthållit en så kallad bankett, för mottagning av
patienter.
Det gör inte saken mindre intressant
att Silfverhjelm i sina seanser gärna inkluderar tankestoff av sin morbror, den
berömde Emanuel Swedenborg. Animal
magnetism, mesmerism, swedenborgianism i olika tappningar är högsta mode
vid denna tid, och baron Silfverhjelm är en
auktoritet.
Nu bor Silfverhjelm alltså i Uleåborg,
efter att
ha utnämnts till överstelöjtnant vid Österbottens regemente.
Men även andra intressanta personligheter är närvarande. Till exempel den
italienske upptäcktsresanden Guiseppe
B
Guiseppe Acerbi (1873–1846) kom till Sverige
1798 och vistades i landet i över ett år. Han utgav
1802 en ingående resebeskrivning som spriddes
på flera språk. Acerbi var musikaliskt intresserad,
upptecknade aktivt finländsk folkmusik och invaldes 1799 som utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Porträttet från 1810.
36 – K AT TERNÖ
Ingen läkarbehandling
Acerbi och hans engelske kollega Edward
Daniel Clarke.
Acerbi,
år, med juristexamen från
universitetet i Padua, har tillsammans
med sin vän Bernardo Bellotti, son till en
förmögen bankir, besökt världens ände,
Nordkap. De är nu på hemväg, med tjänarna inräknade ett följe på nio personer.
Just i Uleåborg ska de borda ett fartyg till
Stockholm.
Clarke, år, är mångsidigt utbildad vid
universitetet i Cambridge och ska senare
bli professor i mineralogi där. Men framför
allt är han en kronisk resenär och samlare.
Denna resa har inletts i maj
och kommer att avslutas först i oktober
, efter
besök i ett otal europeiska och asiatiska
länder. Clarkes sällskap under denna första del av resan är John Marten Cripps, en
förmögen ung man, som har anställt Clarke som sin lärare.
Inledningsvis har Clarke och Cripps
haft sällskap även av Thomas Malthus,
den världskände nationalekonomen som
gett upphov till begreppet malthusianism.
Malthus har dock hoppat av redan i Stockholm, ny iken på den detaljerade svenska
folkbokföringen.
Efter att ha tagit sig upp norrut på den
svenska sidan av Bottniska viken har
Clarke och Cripps vänt i Enontekis, för
återfärd på den inländska sidan. Vid det
laget har Acerbi och Clarke ryktesvis hört
om varandras expeditioner, men först i
Uleåborg träffas de.
Silfverhjelms seans
Gemensamt för de två expeditionerna
är att de ger Uleåborg goda recensioner.
Båda inviteras till baron Silverhjelm på en
middag där inget saknas. Men trots stadens alla trevligheter är det en sak som
upptar intresset mest. Baronen har lovat
att förevisa sina färdigheter i animalisk
magnetism. Clarke berättar:
”Detta kittlade vår ny ikenhet så mycket,
att vi inte kunde koncentrera oss på något
annat. Därför bad vi innerligt att få vara
med och bevittna verkningarna av denna
färdighet i praktiken och gick villigt med
på att själva delta i experimentet.
De första som valdes ut för uppgiften var
Signor Bellotti och herr Cripps. Ingen av
herrarna kunde hålla sig allvarliga inför
ritualerna som hörde till föreställningen
och båda brast ut i skratt genast då baronen började gestikulera och vifta med
händerna. Till vår häpnad avtog skrat-
Strax utanför Olkijoki intill landsvägen mötte Clarke och hans resesällskap denna syn. En man har avrättats dömd för mord. Teckning av Clarke.
tet så småningom, det började rycka och
darra i deras kinder och till slut försjönk
båda i djup sömn. En vacker ung dam,
Albertina, infann sig också och hon var
nästa person att falla i trans på samma
sätt. Under sömnen svarade hon på lera
frågor. Därefter försökte man locka med
Acerbi och skribenten i en liknande fars,
men det lyckades inte, enda resultatet var
hejdlösa skratt.
Acerbi, som var väl inkommen i allt som
skedde under föreställningen uttryckte
sin besvikelse över arrangemanget: ’Det
här är enklare att håna än att förklara.’
I verkligheten torde den unga damen ha
varit delaktig i tricket. Likaledes ick de
långa trollformlerna signor Bellotti och
herr Cripps att tröttna och slumra in,
medan deras bättre förberedda kompanjoner i motvilja mot baronens teatraliska
miner och poser motstod den animaliska
magnetismens alla verkningar.”
Tyvärr hinner Clarke och Acerbi inte utbyta erfarenheter om dessa upplevelser närmare. Genast efter seansen måste Acerbi
och hans sällskap skynda till det fartyg
som ska ta dem till Stockholm.
I senare nummer av Katternötidningen
ska vi följa Acerbi i spåren under hans
Finlandsvistelse. Men låt oss nu se vad Edward Daniel Clarke upplevde.
Förfärlig syn
Clarke och hans sällskap lämnar Uleåborg
samtidigt som Acerbi. Avsikten är att övernatta i Kempele, men åsynen av härbärget
där får dem att dra vidare till Liminkajoki.
Kanske har lyxtillvaron i Uleåborg gjort
oss för kräsna, kommenterar Clarke.
Nästa dag går färden vidare till Lumijoki och via Kariranta till Siikajoki, där överfärden sker med färja. Den naturintresserade Clarke noterar en rikedom av blåbär
och lingon och lägger blommande åkerbär
till sin samling.
Strax före Olkijoki möter en förfärlig
syn. På en röjd öppen plats har tre kärrhjul riggats upp och på dem ligger en död
kropp. De får veta att kroppen tillhört en
man som i berusat tillstånd halshuggit en
kvinna med yxa.
Färden fortsätter till Brahestad, som ger
ett välbeställt intryck. Clarke besöker stadens tyske fältskär, tillika läkare, för att
få bot för en halsinfektion han ådragit sig.
När fältskären förevisar sina metoder, blir
Clarkes beslut dock att betala för att slippa
behandlingen.
Följande anhalter är, som Clarke benämner dem, Karjaluoto, Invala, Heusala och
Roukala. Clarke observerar ett stort antal
hundar av en ras som liknar vargar. Det
inns inte en gård utan minst två sådana
hundar.
I trakten mellan Roukala och Hihnala
lämnar sällskapet Uleåborgs län och anländer till Vasa län. Vägarna är i lika int
skick ”som gångarna i vilken engelsk lustträdgård som helst”. Då Clarke ”aldrig tidigare har sett något så utomordentligt
int”, tar han tillvara lite grus som använts
i vägbygget.
Landskapet är praktfullt.
”Gamla rödmålade landsbygdskyrkor
tycks innas i varje by och de är alla mycket pittoreska. Det är inte lätt att säga
vilken nationell stilriktning de representerar, men en stor del av de kyrkliga byggnaderna i Schweiz och alpdalarna representerar samma stil. Ett litet järnkors,
klot och andra ornament som takprydnad. Klockstapeln har alltid byggts skilt
K AT TERNÖ
– 37
”En finne på väg till en fiskefärd är något av det intressa ntaste man kan se… långa, ståtliga och välvuxna män”
beskrivs som ”en genuin insk lantgård”.
Rummen är stora och öppna och rummen
för resande är målade och tapetserade.
Gården bebos av en enormt stor familj.
Barnen är friska och välbyggda.
”Vår resa denna dag gick genom den rikaste delen av Sverige. Arbetet och verksamheten vi såg överallt vittnade om befolkningens lit. Skördearbete, beckkokning, tjärfrakter till kusten, lastningsklara fartyg liggande för ankar, kärltillverkare – ett arbetsfyllt liv mötte oss överallt
då vi närmade oss Nykarleby, som verkade
charmigare och mera pittoresk än någon
annan stad i Sverige eller Finland.”
38 – K AT TERNÖ
Endast fartyg med ett djupgående som
inte överstiger tolv fot kan ta sig till hamnen, men i norr nära Kalajoki, där man
Edward Daniel Clarkes resväg i denna berättelse
börjar i Uleåborg och slutar i Malmagen.
Clarke jämför den hygieniska nivån mellan olika länder.
”Svenskarna [vilket ju inkluderar Finland]
kan allmänt taget inte beskyllas för orenlighet. Den för de sydliga provinserna i
Italien och Frankrike typiska osnyggheten
är ett okänt begrepp till och med i Lappland. Det annorlunda klimatet kan i viss
mån vara en förklaring, men svenskarna,
liksom också holländarna, har en naturlig
benägenhet att hålla rent; i Frankrike och
Italien bryr man sig inte särskilt mycket
om denna dygd.”
Imponerande tobaksodlingar
Strax utanför Gamlakarleby åker sällskapet förbi tobaksåkrar som är de mest imponerande Clarke någonsin sett. Tobaksplantornas blad är som de största kålblad.
Vägen söderut går genom Kronoby. Jakobstad ligger avsides och besöks inte. I
Storå (det vill säga Kronoby kyrkoby) byter sällskapet hästar. De ser otaliga kärror
lastade med tjärtunnor på väg till exporthamnen.
Nästa anhalt är Abbors i Lepplax, som
Lumijoki
Uleåborg
Kempele
Liminkajoki
Siikajoki
Olkijoki
Brahestad
Karjaluoto
Roukala
Storå
T
Abbors
E
Umeå
N
Hihnala
Peitso
Gamlakarleby
Nykarleby
Valsörarna
Björkö
Trondheim
Oravais
Vasa
Brekken
Malmagen
H Ä
R J
E D
A L
E N
Funäsdalen
Tännäs
Hede
Sveg
Murkais
Veikars
Sundsvall
Ransjö
Glissjöberg
T
Gaddarna
O
Sällskapet passerar Peitso och möter en
vacker vy mot Bottniska viken och dess
skogsbeklädda öar. De ser många gamla
tjärdalar. Vägen är krokig, men i bra skick.
Landskapet domineras av backar och stora klippor hela vägen till Vitick och Gamlakarleby, som beskrivs som den sista mera
betydande staden norr om Gävle.
”Vissa hus var målade med rödfärg, vilket
är värt att notera, eftersom variationerna
i bildningsnivå i det här landet kan mätas
enligt antalet målade byggnader. Som
vanligt såg vi också här två kyrkor, den
ena för borgarståndet och den andra för
allmogen. Gatorna är dragna i rät vinkel
i förhållande till varandra och de är tjugo
fot breda. Antalet invånare är ungefär tusenfyrahundra.”
I Vasa tar landshövdingen emot resenärerna med stor hövlighet. Han ser till att
en båt ställs till förfogande för färd över
Kvarken. Den augusti inleder sällskapet
överfarten från Iskmo.
Vinden är först gynnsam, men när man
passerat den sydöstra sidan av Björkö
B
Rödmålade hus
Livet på Björkö
R
Clarke beskriver Österbotten som det bördigaste området i hela det svenska riket.
”Bönderna är utomordentligt skickliga
jordbrukare. Då de är färdiga med plöjningen och harvningen påminner åkrarna
om välskötta trädgårdar. De är uppdelade
i tegar där fröna alltid har såtts i rader.
Åkrarna har dessutom alltid hållits helt
fria från ogräs, och även allsköns skräp
har avlägsnats. Jordmånen är ofta mycket
stenig, som i Surrey nära London, men ger
en rik skörd.”
Rågen är den mäktigaste som Clarke någonsin sett, kornet däremot uselt. Några
Clarke berättar att man tar två skördar
efter varandra på samma åker och sedan lämnar åkern i träda. Råg som sås
i augusti är moget i augusti följande år.
Sådden sker på precis samma sätt som i
England.
Nästa anhalt är Oravais, där Clarke vid
nämnda skjutsstation ser Linnaea borealis,
alltså Linneablomman, fortfarande i blom.
På samma sätt som i Ångermanland har
kvinnorna här för vana att sitta grensle på
hästarna och därigenom blotta sina bara
ben för alla.
Mellan Komossa och Murkais råkar
sällskapet ut för ett åskväder och termometern visar
grader Fahrenheit ( ,
E
Clarke fascineras av det iskafänge han
ser.
”En inne på väg till eller tillbaka från en
iskefärd är något av det absolut intressantaste man kan se. Vanligen kommer de
på morgon- och kvällstimmarna, långa,
ståtliga och välvuxna män, vandrande
barfota med näverränsel på ryggen. Vi
såg en man ta av från vägen in i en snårskog med en iskefångst som kunde ha
gett mat nog för en halv by. Att en enda
familj skulle konsumera en sådan mängd
mat verkar synnerligen märkligt. En same
kan vräka i sig enorma mängder under en
iskefärd och sedan slumra in för att smälta maten. På samma sätt kan också en
enda insk familj sätta i sig en halv skäppa
under en enda måltid.”
också bygger båtar till försäljning, inns
en annan lastningsplats.
”Vi besökte några borgare och noterade
i deras bostäder inredningsdetaljer som
är mindre vanliga i det här landet, till exempel tapeter. Bostäderna var invändigt
vackert målade och utrustade med värmande kakelugnar. Något i den här stilen
behövs i de norra landskapen i Sverige, eftersom väggarna utan en dylik beklädnad
utgörs enbart av timmerstockar med torr
mossa, ibland också vägglöss, i springorna. Där inns således alltid utrymme för
spindlar och andra kryp.”
Följande dag, den augusti, på vägen från
Nykarleby till Munsala möter sällskapet
ett begravningståg.
”Förutom att de närmast sörjande var
gladare än vanligt under den röriga och
odisciplinerade processionens färd framåt, såg allting till det yttre ut precis på
samma sätt som i England. Söndag som
det var såg vi femtio familjer skynda iväg
till kyrkan i sina schäsar.”
T
Välvuxna fiskare
enstaka havreåkrar syns. Potatis- och
humleodlingar inns i närheten av bostadsbyggnaderna.
”Humleodlingar är mycket vanliga och
täcker normalt en järdedels tunnland av
gården. Potatisåkrar har man börjat se
allt oftare under senare tid och de kommer troligen att bli vanligare för var dag
som går. Nära husen kunde vi också se
kålrots- och tobaksodlingar.”
Sällskapet anländer till staden genom en
trium båge som uppförts ovanför tullhuset. Övre delen av trium bågen är försedd
med inskriptionen G III för att påminna
om den kung till vars ära bågen uppförts.
Gatorna är dock smala och dåligt stenlagda.
”Våra små kärror hade aldrig utsatts för
så hård prövning som under den gungande och skramlande färden till värdshuset. Husen, eller åtminstone en stor del av
dem, var målade med gulmylla på det sätt
som var typiskt i städerna i Sverige.”
Clarke, som är ny iken på böcker, letar
Glatt begravningståg
S
från den egentliga kyrkan. Byggnaderna
har nästan alltid en i taket fastspikad stege som når ända ner till marken. Stegen
avlägsnas aldrig, den är där med tanke på
en eventuell eldsvåda. Även vissa hus var
utrustade med stege.”
Karta över Kvarken, återgiven av Clarke.
grader Celsius). Havre, kålrot, lin och kål
odlas. Man anländer till Veikars och möter
några lickor med kärra på väg hem från
kyrkan. ”Flickorna hörde nog till de vackraste vi någonsin sett.”
Från Veikars är slutmålet för dagen
Vasa. Precis innan man åker in i själva staden ser man en ståtlig vit palatsbyggnad.
Byggnaden beskrivs av bönderna som ett
parlamentshus, varav det inns två i Finland. Rådsherrarna bor i Vasa eller dess
omgivning.
Vasa är med sina träd och klippor en
idyllisk stad, med sjutton mycket breda
gator, alla dragna i rät vinkel. Gatorna verkar öde eftersom de är helt obefolkade.
”Det talas enbart svenska i staden. Vi
träffade inte på en endaste en i Vasa som
skulle ha kunnat läsa ens Pater Noster på
inska. Samma svenska dominans råder i
hela området från Nykarleby till Åbo.”
Ö
Kemi kyrka, tecknad av Clarke.
noggrant i Nykarlebys affärer och apotek
och hittar slutligen några som används
som makulatur vid förpackning av läkemedel och stearinljus. Det är fråga om teologiska doktorsavhandlingar avfattade på
latin, ”oanvändbara för något annat ändamål”.
Gnarp
Kolsätter
Lassekrog
Delsbo
K AT TERNÖ
– 39
Då införde regeringen ett förbud att förtära kaffe över
vänder vinden och tvingar resenärerna att
ta i land. Clarke får nu ta en paus i sitt febrila resande och lär känna Björkö under
två hela dagar. Man hittar en väg genom
mörka skogar till ett trettiotal bostadshus
utspridda över en slätt.
Så avlägsen är för björköborna drömmen att jorden skulle ge dem föda, att de
helt förbjudit en främling som bosatt sig
bland dem att dika ut sin mark.
”De menar att ett sådant företag inte
bara skulle skada hans grannar, utan alla
invånare på ön, eftersom det vatten som
himlen sänt skulle ledas bort. Sådan är
björköbornas enkelhet, deras okonstlade
oskuld och deras förakt för rikedom, särskilt för jordegendomar.”
Resenärerna bjuds till ett hem vars ägare
av Clarke presenteras som den yngre av
två söner.
”Vid faderns död ärvde den äldre sonen all
egendom. Strax därpå gifte sig den yngre
sonen. Därvid gjorde honom den äldre
brodern följande erbjudande: ’Broder’,
sade han, ’du är ju gift och kommer att ha
behov av det som jag äger för din familjs
uppehälle. Ta egendomen och huset och
allt som vår far lämnade efter sig. Jag tänker leva ogift. Låt mig bara bo hos dig, arbeta när jag vill och om jag blir sjuk sitta
stilla hemma och ta hand om barnen.”
”Detta förslag antogs med samma enkelhet som det hade gjorts och den yngre
brodern blev familjens överhuvud. När vi
besökte honom hade han jorton barn och
mot kvällen hade vi glädjen att träffa den
nu ålderstigne äldre brodern, som hade
gjort denna uppoffring. Efter en dag av
hårt arbete på fälten satt han på marken
med en träskål framför sig och i vilken han
med en lång upprätt käpp sparsamt malde
samman tobaksblad och träaska till lite
billigt snus. När de små barnen i broderns
familj såg sin gamle lekkamrat och välgörare återvända från arbetet hoppade de
av glädje, drog honom i de vita lockarna
och dansade omkring honom.”
Över till Sverige
Den september fortsätter Clarkes sällskap sin avbrutna resa i öns gemensamma
slup, som nätt och jämnt rymmer dem, deras vagn och en stor gris, som invånarna
vill sälja i Umeå. Efter vissa äventyrligheter nås den svenska sidan. Beledsagarna
i slupen berättar att man vintertid från
båda sidor i olika ärenden åker över isen
med släde.
Från Umeå fortsätter Clarke och hans
40 – K AT TERNÖ
sällskap den vanliga landsvägen söderut. I
Gnarp vänder man västerut och tar sig via
Bergsjö, Dellen, Delsbo, Lassekrog, Kårböle och Kolsätter till Sveg, dit man anländer
den september.
Under färden genom Ångermanland
konstaterar Clarke att björn och varg
inns i stor mängd.
”En kväll såg vi från vår vagn en varg som
var så djärv att den vågade vandra över
vägen då den skulle till skogen från sjön
där den druckit vatten. Genom att hela
tiden blåsa i lure [syftar säkert på näverlur], som varje vall licka har med sig, hindras rovdjuren från att anfalla boskapen.
Vi kunde ständigt höra ljudet av dessa
trumpeter, men särskilt i kvällningen då
boskapen fördes hem igen.”
Landskapet runt Sveg beskrivs med orden
låglänt och ståtligt, man övernattar på det
ensliga men trevliga gästgiveriet Nilsvallen. Clarke noterar att man i dessa trakter
äter mycket getkött.
Som i Alperna
Landskapet börjar bli alplikt. Sällskapet
följer Ljusnan, som enligt Clarke räknas
som ett av Europas ståtligaste vattendrag.
Via Glissjöberg når man Ransjö. Här är
värdshuset dock så uselt att Clarke övertalar ägaren till grannstugan att låta sällskapet bo i den i stället.
”Dessa ord har skrivits vid hans bord
samtidigt som stugägarens gamla hustru
fördrev tiden med att titta på från sängen
bredvid, blossande på en drygt en tum
lång pipa och spottande på golvet.
En äldre karl som stod och snickrade
vid dörren till sängkammaren avbröt
plötsligt sitt arbete och började följa jäderpennans snabba rörelser på pappret.
Han var fullständigt oförmögen att förstå innebörden, stirrade på författaren
och utbrast: ’Jag tror minsann att ni är en
trollkarl!’ På frågan om hur han fått den
uppfattningen gav han svaret: ’Ni kommer Gud vet varifrån och talar ett obegripligt språk och utför trollkonster!’
Karlstackaren menade allvar och vi
tyckte förstås att det var skäl att lugna
honom. Åtminstone måste han övertygas
om att ett besök hos en trollkarl betydde
mera gott än ont. Bästa hjälpmedlet visade sig vara lite in tobak som vi stoppade i
hans tobakspung. Han fyllde sin pipa, tog
en paus från arbetet och gav lite tobak
också till den gamla kvinnan. Sedan tände
han pipan och började begärligt och njutningsfullt att suga in röken.”
Sällskapet anländer till Hede.
”Allt här påminde om Schweiz. Bron och
kyrkan var gjord av timmer och såg ut
som om de byggts enligt schweizisk modell, och till och med allmogekvinnornas
klädsel var precis likadan som den som
man ser i vissa schweiziska kantoner – vit
skjorta med ärmar, kort halvkjol, röda
yllestrumpor och håret uppsatt med en
knut i nacken. Eftersom det var helg var
bönderna klädda i högtidsdräkt. På huvudet bar de mössor med färgade tofsar som
nådde ner till axlarna.”
Prästen i Hede får denna helg motta ”sin
sedvanliga gåva”, som denna tid på året
består av smör, ost och annat liknande.
”På många av kyrkobesökarna syntes en
liten rodnad efter att de fått sig en sup på
prästgården”, konstaterar Clarke. Prästen
bjuder resenärerna på middag med harr
som huvudrätt.
En isolerad avkrok
Clarke får höra om Långåsby, säkert dagens Långå, en ensligt belägen by sjutton
kilometer bort. Sällskapet följer några
bybor dit och upptäcker ett litet samhälle
som är ”synnerligen enkelt och passande
för det alpina landskapet”.
”Stugorna var fulla av skinn från vilda
djur. Vi passade på att köpa skinn av grå
ekorre, skinn som fransmännen kallar för
petit gris. Byn bestod av en grupp här och
där utspridda stugor och sträckte sig över
ett tämligen stort grönt torvmarksområde. Några vägar eller stigar kunde man
inte se. Byborna, till antalet sammanlagt aderton familjer, saknar en ordinarie präst eller någon annan överhet som
kunde störa deras självstyre, de är totala
herrar över sin egen ensamhet.
Mäktiga jäll och skogar som snuddar
vid molnen omger deras högland som en
vägg. För oss verkade invånarna i denna
isolerade avkrok helt sakna kontakter och
handelsrelationer med det övriga människosläktet.”
Clarke och hans sällskap har nu sett nästan hela Sverige, tycker de, men ingenstans i hela riket hade de träffat på tiggare.
”Förmodligen kan man inte någonstans
hitta ett friskare, kraftfullare och för livets behov bättre utrustad människoras
än i Ångermanland och här i Härjedalsområdet. Alltid då en bonde ger sig iväg
hemifrån, oavsett hur kort resan är, tar
han med sig en säck bröd, en tunna ilmjölk, en bit torkat kött, nötkött, fårkött
allt i Sverige…
eller oxkött, lite ost och en skäppa smör,
som väger åtminstone två skålpund. Det
är förbluffande vilka mängder smör de
sätter i sig vid varje måltid.”
Kaffeförbudets upphovsman
Innan sällskapet når norska gränsen
passeras Tännäs och Funäsdalen. I Malmagen hinner man med ännu ett fascinerande möte. Clarke och hans vänner
ingår nu i en grupp på tio personer på
väg till den norska sidan. De tvingas
övernatta i ett eländigt kyffe som bara
delvis har tak. Provianten är nästan slut,
de är hungriga.
Då anländer en gammal iskare och erbjuder dem sin fångst, bestående av röa,
det vill säga röding. Det blir till en läcker
middag, men framför allt blir iskaren
samtalsämnet.
”På basis av utseendet hade vi aldrig
kunnat gissa vilken stor personlighet
som nu stod framför oss. Han var klädd
i vanliga bondekläder och åldern och de
grå hårtestarna gav honom en viss värdighet. Det framkom att den här fattige
iskaren i denna avsides trakt i Sverige
var skyldig till det kaffeförbud som fått
hela riket att vid den tiden svaja från
den ena ytterligheten till den andra.”
Clarke berättar historien så här:
”Utan att den svenska regeringen
kände till det hade man länge idkat en
förbjuden lasttra ik som gick ut på att
smuggla krut till Norge och som betalning införa kaffe som returfrakt. Landshövdingen i Härjedalen och brukspatronen vid Ljusnedals bruk ansågs vara
huvudansvariga för tra iken. Fiskaren,
som nu hedrade oss med sin närvaro,
skrev noga upp antalet tunnor, anteckningarna på tunnorna och uppgifterna
om ägaren till tunnorna. Denna memorial överräckte vår man till kungen som
efter att ha tagit emot honom mycket
nådigt lovade honom en belöning. Efter
tre veckor offentliggjorde regeringen
ett påbud enligt vilket förtäring av kaffe
vid hot om lera straff förbjöds överallt
i Sverige.
Huruvida den gamla iskaren någonsin
ick en belöning förblev oss okänt. Detaljerna i historien förmedlades till oss av
några personer som kände honom väl
och som var förtrogna med alla fakta i
anslutning till verksamheten. De förhöll
sig till honom med en viss aktning och
behandlade honom inte på något sätt
så som en angivare i England skulle ha
Funäsdalen med Skarvarna, de två karakteristiska bergstopparna, i bakgrunden. Nedtill teckning av
Clarke hösten 1799. Upptill fotografi av Anders Robertsson hösten 2013.
behandlats. De antog att han handlat enbart av fosterlandskärlek, vilket säkert
också var sant. Det hade fått honom att
två gånger göra den krävande resan från
dessa jäll till rikets huvudstad, till och det
kungliga palatsets kammare, och framföra sitt ärende för kungen.”
Detta blir slutupplevelsen för Clarke i
Sverige. För denna gång. Turen går vidare
till Trondheim och därifrån till Kristiania
(Oslo). Sedan bär det av till Stockholm igen
och på nytt över till Finland, över Ålands
hav via Åbo till St Petersburg. Och sedan
alltså vidare i ytterligare nästan tre år,
tills Clarke slutligen återvänder till England.
SVENOLOF KARLSSON
Fotnot: Denna berättelse bygger på Edward Daniel
Clarkes bok Travels in Various Countries of Europe
Asia and Africa. Part the Third. Scandinavia, tryckt
1824. Boken finns i finsk översättning av Jorma Ojala från 2000, Napapiirin takaa alas Pohjanmaalle
1799, däremot inte i svensk version. Citaten i artikeln är i huvudsak översatta av Torbjörn Berg.
K AT TERNÖ
– 41
Wikipedia
karna ska klara sin omställning hör även
ett gigantiskt bygge av
km nya
stamnätsledningar och upprustning av
km gamla.
”Det är ingen bra utveckling. Elkonsumenterna och framför allt industrin behöver förmånlig el. Annars inns risk för att
avindustrialiseringen i Europa fortsätter”,
framhöll Günther Oettinger vid EU-kommissionens konferens EUSEW i juni.
Nya direktiv behövs
Klarar Europa sin energiomställning?
EU-kommissionären misstrogen
I
fram som den stora framtidsfrå-
slutet av året väntas EU presentera
unionens klimatmålsättningar för perioden fram till
. I mars gav kommissionen ut en grönbok om en politisk
ram, som nu varit ute på remissrunda.
gan? Nu låter till och med EU:s
Vad är att vänta?
Hur kommer det att gå med den
energiomställning som EU lyft
energikommissionär Günther
Oettinger misstrogen.
42 – K AT TERNÖ
Energikommissionären Günther Oettinger hör till dem som allt mer uttrycker tvivel över EU:s klimatpolitik och i synnerhet
över sitt hemland Tysklands stort uppslagna energiomställning, die Energiewende.
”Det blir mer och mer tveksamt om våra
satsningar kan inansieras, då resten av
världen inte följer vårt exempel”, sade Oettinger i ett tal i september.
I Energiewende är målsättningen att
procent av Tysklands elenergi ska vara
förnybar år
. Samtidigt ska kärnkraften avvecklas till
. I dag, efter en massiv satsning på framför allt vindkraftverk
och solceller, börjar andelen förnybar energi i Tyskland nå procent.
Höjda skatter på el
Energiomställningen i Tyskland inansieras genom en särskild EEG-avgift för varje
förbrukad kilowattimme (kWh). Avgiften
ska täcka de subventioner som tyska staten betalar i form av inmatningstariffer
för den förnybara energin. Elproducenter
i Tyskland får samma pris per producerad
kWh, oberoende av prisnivån på den tyska
elbörsen.
Tyskland hör till de EU-länder där elpriserna drastiskt höjts sedan - - -strategin antogs. I jol var kostnaderna för
inmatningstarifferna , miljarder euro.
Som konsekvens har elkunderna fått kraftigt höjda elfakturor under de senaste
åren.
För närvarande utgör subventioneringen av den förnybara elen över cent per
kWh på de tyska konsumenternas elräkningar. Och denna subventioneringsdel
väntas ännu öka avsevärt.
Bland förutsättningarna för att tys-
Inte så enkelt. Många hänvisar till den tyska omställningen av energisektorn, men lika många kanske inte har dess komplexitet klar för sig? Här ett
försök att illustrera en färdplan, sammanställd av
IFEU (Institut für Energie- und Umweltforschung) i
Heidelberg, Fraunhofer IBP (Institut für Bauphysik)
och Hochschule Regensburg.
Men en ännu mer omfattande upprustning av det europeiska energinätet behövs, om man även ska klara målet att
skapa en gemensam energimarknad inom
unionen.
Här är Günther Oettinger tydlig. Ett nytt
harmoniserat ramverk för energiinvesteringar måste skapas inom EU.
”Energisektorn i Europa är i stort behov
av upprustning. Hela infrastrukturen med
ledningar, lagringsanläggningar och pipelines måste få en ny dimension. Och en
stor del av byggnaderna i EU måste renoveras för att bli energieffektivare.”
Han nämner siffran
miljarder euro
per år som ett mått på investeringskostnaderna.
”Ingen annan sektor behöver tänka så
långsiktigt i fråga om investeringar som
energibranschen. Därför måste marknaden få ett stabilt och tydligt regelverk, så
att professionella investerare vågar placera kapital i nya energianläggningar.”
Investerarna tvekar emellertid inför
den osäkerhet som skapas av de politiska
konjunkturväxlingarna.
”Investerarna är vana att hantera marknadsrisker, men de skyr byråkrati och
snårig reglering. Det inns många andra
EU håller på att fasa ut sitt fokus på klimatet. Det
spekuleras att Connie Hedegaard som klimatkommissionär inte får någon efterträdare i nästa EUkommission.
investeringsobjekt i världen, och vi behöver övertyga investerarna om att de ska
placera sina pengar här, i Europas energiprojekt”, säger Günther Oettinger.
Fördel för USA
Ännu en faktor som stör EU:s omställningsplaner är genombrottet för skiffergasen.
Inför det tyska valet den
september
uppmanade Oettinger sina landsmän att
inte fatta kategoriska beslut om reglering
av skiffergasutvinningen. I USA är industrin i ett stort uppsving genom de radikalt lägre gaspriser som följt med landets
skiffergasboom.
Där används den nya frackingtekniken
– som innebär att man kan utvinna gasickor långt under marknivån genom att
pumpa in vatten och kemikalier och skapa
tryck. Metoden motarbetas av olika aktörer i Europa.
Europa är i dag för sin gasförsörjning
beroende av leveranser från Ryssland.
”Mitt råd är att hålla alla möjligheter
öppna. Det gör Putin nervös”, sade Oettinger och syftade på de möjligheter till
maktutövning som Ryssland har i kraft av
sin gasexport.
JOHAN SVENLIN
SVENOLOF KARLSSON
Omöjligt uppdrag? Med tjugoåtta medlemsländer,
som alla är pigga på att skapa nationella regler för
sin energisektor, har Günther Oettinger, EU:s energikommissionär, mycket att bita i.
K AT TERNÖ
– 43
Lina Enlund
Passiva kunder har lättare att hoppa över
till en annan leverantör, eftersom de inte
känner till vad de får för sina pengar. Men
de blir ofta förlorare, säger Inger Roos.
Finland har nästan billigaste elen
u Det beror på hur man räknar, men ser man
till köpkraften hos kunder som förbrukar
2 500–5 000 kilowattimmar (kWh) per år,
som är en vanlig förbrukning för den som bor
i lägenhet i Europa, så har bara Norge och
Frankrike billigare el i Europa.
Sett till nominellt pris var elpriset (inklusive
skatter) första halvåret 2012, som den här EUstatistiken bygger på, högst i Danmark, Cypern och Tyskland, på nivån 26–30 cent/kWh.
I Finland var priset strax över 15 cent/kWh.
Sett till köpkraft såg statistiken emellertid
ut som i tabellen. Bara norrmännen, som är
självförsörjande på vattenkraft, och fransmännen, som får närmare 80 procent av sin el
av kärnkraft, är prismässigt bättre lottade än
finländarna.
Som framgår på annan plats i tidningen tor-
de Tyskland numera ligga på ett ännu högre
pris än i tabellen, som följd av landets enorma
subventioner av vindkraft och solceller.
Skatten allt större del av elpriset
u Så här har utvecklingen av elpriset varit i
Finland 1997–2012 för kunder som använder el
för uppvärmning, räknat på en årsförbrukning
av 18000 kWh, enligt Energimarknadsverket.
Det som visas är de andelar i slutpriset som
gäller elenergin, distributionen av den och skatten. Som synes har priset på elenergi hållit sig
nästan konstant (43,3 % 1997 mot 44,1 % 2012).
Kunden har alltid rätt till rätt pris
V
Många går med en känsla av
att de betalar för mycket för
sina banktjänster, mobilabonnemang eller sin elförbrukning.
Var en aktiv kund, uppmanar
Inger Roos, som forskar i kundförhållanden.
44 – K AT TERNÖ
i konsumenter uppmanas i reklamen att byta bank, mobiloperatör
och elbolag för att få det lägsta priset. Kampanjerna backas upp med på lugna telefonförsäljare som får oss att känna
oss dumma.
För några år sedan kunde man som
mobilkund få lera samtal i veckan från
olika nätoperatörer. Den som inte kände
till centbeloppet på sina textmeddelanden ick den spydiga följdfrågan: ”Varför
betalar du för mycket, bryr du dig inte om
din egen ekonomi?”
”Det är en vanlig metod för företag som
vill in på marknaden. De riktar sig till passiva kunder och gör prisjämförelser som
låter större än vad de är i verkligheten”,
säger Inger Roos, universitetslektor och
docent på Karlstads universitet.
Det var samma fenomen som rådde
inom bankbranschen för fem, tio år sedan,
när vi passiva bankkunder gick omkring
och oroade oss för att vi betalade för hög
ränta på våra lån, säger hon.
Kunskap är makt
Efter många år som företagare – som köpman på Marketor i Jakobstad – satsade
Inger Roos på en akademisk karriär, och
sedan slutet av
-talet har hon forskat
i kundrelationer.
Inom forskningen såg man länge på
kundrelationer i termer av tillfredsställelse och kvalitet, men numera fokuserar
man allt mer på att urskilja aktiva respektive passiva kunder.
”De aktiva kunderna vet varför de anlitar ett visst företags tjänster, de känner till prisnivån inom branschen och
uppskattar servicen hos sitt företag. De
passiva kunderna lyter med, men har
en gnagande känsla av att de betalar för
mycket, säger Inger Roos.
De senaste åren har hon ägnat sig åt att
studera beteenden med bland annat Telia
Soneras kundunderlag som bas. En slutsats är att det ur tjänsteföretagens synvinkel lönar sig att försöka nå ut till alla
kunder, för att de ska bli medvetna om
vilken servicenivå de betalar för.
”Kunskap är det enda sättet att motstå ett frekvent byte av bolag. De aktiva
kunderna är lojala eftersom de vet vad de
får. De har haft kontakt med företaget och
märkt att de kan nå kundtjänsten när de
behöver den. De får service på sitt eget
språk. Och de uppskattar leveranssäkerheten. Passiva kunder har kanske aldrig
ringt kundtjänsten och utgår därför från
att alla företag ger samma service.”
Ojusta muntliga avtal
Under senare år har även elmarknaden
fått nya aktörer. En del av dem raggar
kunder med samma argument som användes inom mobilmarknaden.
”De försöker iska efter passiva kunder
som inte kan argumentera emot telefonförsäljarnas prisjämförelser. Något som
låter som en stor procentuell skillnad kan
ofta handla om några euro på en månad.
Därför är det viktigt för företag med kunder som aktivt ställer frågor.”
Inger Roos nämner fall där kunder ingått muntliga bindande avtal i telefon
och sedan, när de förstått vad de lovat
och ångrat sig, mötts av en automatisk
telefonsvarare. Hon anser att den typen
av försäljningsmetoder borde regleras
strängare i lagen.
”Framför allt äldre personer har blivit
lurade och kan inte ta sig ur kontrakten.
Alla företag bygger tyvärr inte sina kundförhållanden på långsiktigt förtroende”,
säger Inger Roos.
Långsiktiga relationer
Också inom Katternögruppens område
har elkunder blivit uppringda av telefonförsäljare utifrån. Katternöbolagens metod att bemöta konkurrensen är att informera sina kunder om verksamheten och
syftet med den och att långsiktigt erbjuda
ett stabilt och konkurrenskraftigt pris.
I en nationell prisjämförelse håller sig
Katternöbolagen under Finlands medelpris.
”Katternögruppens bolag är offentligt
ägda och drivs inte av ett intresse att
maximera pro iten. Ägarna har uttalat
att de vill ha en skälig avkastning, för att
kunna investera långsiktigt i nya energianläggningar och underhålla de be intliga”, säger koncernchef Stefan Storholm.
Distributionen däremot har relativt sett
blivit klart billigare (minskning från 32,4 % till
23,6 %), medan siffrorna för skattens del är
nästan de omvända (24,4 % har blivit 32,3 %).
Elskatten höjdes senast vid årsskiftet, så i
dag torde skattens andel av priset vara ytterligare lite högre.
Samhällsansvaret är en annan viktig
aspekt av vad bolaget betyder för kunderna. Det ligger i Katternöbolagens gener
att tänka med ett regionalt perspektiv
och att bidra till ett bygga ett starkt lokalsamhälle.
”Vi har med våra investeringar även bidragit till att Finland ska kunna uppfylla
sina löften i Kyotoavtalet och till EU. När
vi byggde Alholmens Kraft var vi en föregångare inom biobränsle, och i år har vi
tagit två nya vindkraftsparker i bruk. Vi
är ett av de energibolag som bygger mest
vindkraft i Finland just nu”, säger Stefan
Storholm.
För aktiva kunder är företagens värderingar en viktig del av kundförhållandet,
konstaterar Inger Roos.
”Ja, de känner till vilka som äger bolaget och vilket samhällsansvar bolaget tar.
Och de aktiva kunderna betygsätter kontinuerligt bolaget.”
JOHAN SVENLIN
K AT TERNÖ
– 45
Lina Enlund
”Vi har fått bättre möjlighet att övervaka elkvaliteten hos kunderna. Om spänningen blir för hög eller låg, får vi automatiskt ett larm. Den är en bra funktion som
inte funnits i de mekaniska mätarna”, säger Kristian Finell.
Den nya mättekniken är anpassad för att
i framtiden kunna ta emot lokalproducerad el. Det förutsätter dock ett mätarbyte.
”I AMR-tekniken inns också möjligheter att integrera laststyrning. I dag utnyttjas laststyrning i hemmen främst för att
slå på vattenberedare när nattströmmen
går i gång. I framtiden blir det kanske möjligt att med denna teknik dynamiskt styra
belastningar såsom varmvattenberedare
och ackumulerande golvvärme enligt priset på elbörsen, men vi är inte där än”, konstaterar Finell.
Nästa steg för Katternöbolagen blir att
förnya och vidareutveckla sitt EDM-system (Energy Data Management).
“Där kommer vi att samla alla mätvärden för förbrukningar, produktioner,
gränsmätningar, temperaturer och elpriset från elbörsen Nord Pool. Systemet
kommer att beräkna vår elbalans samt
även fungera som en mätdatabas för den
information som vi samlar in. Det kommer
att ge oss en mycket intressant bild när vi
får in alla mätdata på timnivå.”
Slut på utjämningsfaktoror
Under kontroll. Herrfors satsade tillsammans med Kronoby Elverk och Vetelin Sähkölaitos på en gemensam teknik från danska tillverkaren Kamstrup.
”Mätarna har visat sig pålitliga och vi har haft en rad synergieffekter mellan bolagen”, säger Kristian Finell.
De nya elmätarna tickar fint
F
Den stora AMR-reformen ska
enligt lagen vara genomförd i
Finland senast i december 2013.
Katternöbolagen ligger väl till i
tidtabellen.
”Inom oktober kommer även
Herrfors kunder att kunna följa
sin elförbrukning via nätet”,
lovar Kristian Finell.
46 – K AT TERNÖ
ör två år sedan stod Herrfors inför
den stora operationen att byta ut de
mekaniska elmätarna till järravlästa elmätare hos sina
kunder mellan
Ylivieska och Oravais. Nu återstår endast
några hundra kunder som har den gamla
typen av mätare.
”Det har gått smidigt på det stora hela.
Underleverantörer har genomfört
procent av installationerna, resten har Herrfors egna montörer skött om”, säger Kristian Finell, AMR-ingenjör på Herrfors.
AMR står för Automatic Meter Reading
(automatisk mätaravläsning) och innebär
att elkundernas förbrukning rapporteras
in varje timme till elbolaget med hjälp av
digital radioteknologi. Bytet av mätare tar
i snitt ungefär tio minuter. Installationerna har gjorts i sex etapper inom Herrfors
område.
”Vi har haft som mål att byta mätare
per dag. Takten har naturligtvis varierat
mellan glesbygd och tätort. Områden med
fritidshus har vi prickat in sommartid för
att inte behöva boka tid med varje enskild
abonnent. Vi siktar på att uppnå en hundraprocentig täckning innan december,
men det kan bli svårt eftersom vissa husägare bor på annan ort och mätarna inns
bakom lås och bom.”
Bättre elkvalitet
Övergången till järravlästa mätare
följer beslut som hänger ihop med EU:s
/ / -mål. Medlemsländerna har genomfört reformen med olika tidtabeller. I
Finland beslöt riksdagen att alla landets
elmätare ska vara ersatta med järravläsningsbara mätare i december
. I
Sverige skyndade man sig att göra övergången redan
, men där tvingas man
nu uppgradera systemen för att få rapporteringen på timnivå i stället för dygnsnivå.
En viktig uppgift för de nya mätarna är
att registrera spänning och elkvalitet hos
kunden.
Inom Katternögruppen har de olika bolagen genomfört byten med lite olika tidtabeller. Jakobstads energiverk var först
ute och för många kunder i Jakobstad har
det redan blivit en rutin att kolla hemmets
elförbrukning.
”Inom oktober kommer även Herrfors
att öppna webbrapportering för sina kunder. Många har frågat efter möjligheten
att följa sin egen elförbrukning när de fått
sina nya mätare, men vi har beslutat att
det ska presenteras för alla kunder samtidigt.”
I webbrapporteringen kan varje kund se
sin elförbrukning med ett dygns fördröjning via Internet. Kunden loggar in med
kundnummer och mätarnummer och kan
då se hushållets förbrukning timme för
timme, dygn för dygn eller månad för månad. Det nya systemet innebär också att
kunden får elräkningar som baserar sig
på hur mycket el kunden verkligen har förbrukat, i stället för den tidigare ordningen,
där elbolaget gjorde en kvali icerad gissning och sedan jämnade ut differensen i en
utjämningsfaktura.
”Nu trimmar vi systemet och funktionerna så att allt fungerar optimalt”, säger
Kristian Finell.
JOHAN SVENLIN
Elströmmarna inom Nord Pool
u Så här strömmade elen mellan elområdena i
Nord Pool den 30 september 2013 kl. 14.32.
Nord Pool är den nordiska elbörs som 1996
etablerades av Sverige och Norge. Senare har
också Danmark, Finland och Estland gått med.
Nord Pool tillhandahåller en spotmarknad
(som avser nästa leveransdygns 24 timmar),
en så kallad elbas (som avser timhandel och
som görs upp senast en timme före leveranstimmen) och en terminsmarknad (som avser
prissäkringsprodukter för leverans närmaste
veckor, månader och år).
All elhandel går inte via Nord Pool, men dennas elpriser är normgivande för den nordiska
marknaden. Också Katternöbolagen säljer
och köper el på Nord Pool. Systemansvaret för
Nord Pool i Finland har Fingrid.
Denna karta, som hittas på Fingrids hemsida, berättar i realtid hur elleveranser sker
mellan de olika elområdena i Norden och vad
elpriset är. Som synes var elförbrukningen i
Finland vid denna tidpunkt 9647 megawatt
(MW), varav 2 050 MW importerades, och spotpriset var 44,90 euro per MWh.
Man ser också hur elen producerades. Danmark fick till exempel en knapp fjärdedel av
sin el från vindkraften, Sverige drygt 1 procent
och Finland mindre än en promille. Norge, som
flödar av vattenkraft, producerade vid tillfället
mer sådan än landet totalt konsumerade.
K AT TERNÖ
– 47
Ken Kackur
Styrelser fick järndos information
En samling styrelseledamöter i
Lokalkrafts svenskspråkiga medlemsbolag ägnade den
5 september åt
skolbänken. Energiproduktion, Europapolitik och juridiska
frågeställningar var
prioriterade teman.
Härjeåns Krafts styrelse i möte i Allegro, Jakobstad. Från vänster Andreas Rasmus, Mats Falkeman, Magnus Sjöberg, Stefan Storholm, Peter Boström, Ulf Wallberg, Sten-Olov Salomonsson, Inger Lagerquist, Gunilla Zetterström-Bäcke och Göran Pålsson.
Förväntansfulla styrelseledamöter inför en innehållsrik
dag på skolbänken.
Herrfors är mycket välkommet!
”Vi ser väldigt positivt på
det här samarbetet. Saker
har börjat hända och vi har
stort förtroende för Herrfors
som en långsiktig samarbetspart”, säger Gunilla
Zetterström Bäcke, kommunalråd i Härjedalen.
on och övriga medlemmar
i Härjeåns Krafts styrelse
höll möte i Jakobstad den
september. Den övergripande frågan var de två storägarnas – Herrfors och Härjedalens kommuns
– framtidsstrategier för företaget.
Det nyetablerade samarbetet
är en stor sak för båda parter, och
de gemensamma strävandena ska
närmast formuleras i ett aktieägaravtal.
En hörnsten i detta är att Herrfors säljer en del av sin nyförvärvade majoritetspost på , procent till Härjedalens kommun, så
att Herrfors ägande landar på om-
H
48 – K AT TERNÖ
kring
procent och Härjedalens
kommuns på , procent.
Politiskt är beslutet om denna
affär redan fattat och ska vara genomfört inom oktober. Men vilka
utvecklingssteg som ska tas efter
det och vilka nysatsningar som ska
göras är ännu en förhandlingssak.
Herrfors tankar om ett nytt värmekraftverk i Sveg (se artikeln på
s. - ) inner Gunilla Zetterström
Bäcke mycket intressanta, men
man har ännu inte hunnit diskutera projektet mer djupgående.
”Vi har en positiv trend i Härjedalen just nu. Efter många år av utlyttning och stagnerande befolkningstal ökar in lyttningen åter
och nyföretagandet är i topp.”
Hon nämner höstens rankning
från Nyföretagarcentrum där Härjedalen gick framåt från :e plats
bland Sveriges kommuner
till
femte plats i år.
”Det är ju nästan otroligt”, säger hon, ” nya företag grundades i Härjedalen första halvåret
, och det bästa är att företagen
grundades över ett brett spektrum av branscher. Det inns en
framtidstro i Härjedalen just nu!”
Härjedalen är en verklig glesbygd med omkring
invånare
spridda på
kvadratkilometer, och problemen för kommunen
har varit likartade andra glesbygdskommuners i Sverige.
Naturen, i form av skönhetsvärden, möjligheter till rekreation och
upplevelser och fysiska tillgångar
som vattenkraft, trä och torv, är
Härjedalens allra största tillgång.
Turism är en given näringsgren,
energiproduktion en annan.
Företagsamhet är dock förutsättningen för att utnyttja denna
potential, och därför känns det bra
med Herrfors, säger Gunilla Zetterström Bäcke.
”Herrfors satsningar på HMAB
har visat att den nya ägaren är agerar professionellt och långsiktigt.
Om man tänker tanken att HMAB
skulle ha fått lägga ned, så hade
det varit förödande. Nu har nya
arbetstillfällen skapats, och diskussionerna om framtiden känns
jättespännande!”
Ken Kackur
et var första gången en utbildning av det här slaget
arrangerades, och Lokalkrafts verksamhetsledare Roald
von Schoultz var nöjd.
”Energibranschen är i snabb
utveckling, de politiskt beslutade regelverken växer hela tiden
och många nya frågeställningar
har dykt upp. Styrelseuppdragen
blir allt mer krävande och förutsätter kunskaper och ett aktivt
engagemang”, säger han.
I en egen genomgång beskrev
han hur lagstiftarna tenderar
att skära alla över samma kam.
Men branschens aktörer är väldigt olika både i storlek och till
karaktär.
”Jättebolag som Fortum och
Vattenfall har inte alltid samma
synsätt som lokala bolag på
landsorten. På tätorter kan man
ha trettio kunder per kilometer
ledning, i glesbygden kanske en.
Förutsättningarna är dramatiskt
olika.”
Den planerade nordiska slut-
D
kundsmarknaden (se s. ) blev
ett exempel på att samsyn i verkligheten ibland är svårare än vid
kollegiala möten mellan nordiska tjänstemän.
”Den nordiska slutkundsmarknaden riskerar att gå helt åt skogen. Danmark deltar inte, och
Finland och Norge är skeptiska.
Kanske blir det en nordisk marknad där bara Sverige är med”,
lydde en prognos.
Brysselkonsulterna Sami Tulonen och Jukka-Pekka Rantakokko beskrev hur EU driver på
energieffektivitet, men kanske
inte förstår den fulla vidden av
ländernas olika utgångspunkter.
De beskrev ’stödtävlingen’, hur
Europas länder försöker skapa
fördelar genom nationella regler,
inte minst i fråga om förnybar
energi. Detta strider mot EU:s uttalade integrationsmål och arbetet för en gemensam europeisk
elmarknad, som prognoseras till
, även om knappast någon
tror på det.
En aktuell frågeställning inom
EU gäller ett förslag att klassi icera biomassa enligt hållbarhetskriterier. Det som kan förvåna är
att den som ansvarar för detta i
EU-systemet troligen aldrig har
vandrat i en skog.
Sami Tulonen beskrev ännu
den allt mer akuta frågan att
världens investerare drar sig för
att satsa i den massiva utbyggnad som det europeiska elnätet
kräver. Detta samtidigt som ett
globalt paradigmskifte är på
gång i energifrågorna genom
skiffergasen, oljesanden, gasledningen från Kanada till USA och
annat.
Patrick Wackström, VD för
Borgå Energi, berättade om energiproduktion och elhandel.
Andreas Rasmus, Katternö, gick
igenom Mankalaproblematiken.
Kjell Renlund, jurist, beskrev det
långt gående juridiska ansvar
som följer med medlemskap i en
styrelse.
SVENOLOF KARLSSON
Jyrki Tervo
Gunilla Zetterström
Bäcke, kommunalråd i
Härjedalen.
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 49
Ny bild av atmosfärens koldioxidhistoria
Ett över 12 000 år gammalt dvärgbjörkslöv – i verkligheten bara 5 mm brett –
som gett intressant information.
Lövbilden tagen av Björn Eriksson, Stockholms
Universitet.
u Ofta sägs att dagens koldioxidnivå i atmosfären (omkring
ppm = miljondelar)
inte varit så hög på miljontals
år. Men det verkar inte stämma, att döma av en studie som
publicerades i Quaternary Science Reviews i mars i år. När
den senaste istiden övergick
i den nuvarande värmeperioden, för ungefär
år se-
dan, steg nivån på kort tid med
ppm och kan ha varit så
hög som
ppm.
Studien baseras på klyvöppningarna i blad som sedimenterats under årtusenden.
Genom klyvöppningarna tar
växterna in koldioxid för fotosyntesen. Ju lägre koldioxidhalt, desto ler klyvöppningar.
Bakom studien står en forskargrupp ledd av Margret
Steinthorsdottir vid Stockholms universitet. De studerade klyvöppningarna inns i sedimenterade dvärgbjörksblad
från en igenväxt sjö i Blekinge.
”Allra intressantast är att
svängningarna i koldioxidnivån kunde vara så snabba.
Nivåhöjningen med
ppm
skedde på mindre än femtio
år. Och nivån sjönk sedan lika
snabbt”, berättar Margret
Steinthorsdottir.
Med andra ord steg koldioxidhalten i atmosfären då lika
snabbt som den stigit de senaste femtio åren. Och minst lika
intressant: den sjönk tillbaka
lika snabbt igen.
Två tidigare studier från
och
visade ett nästan
identiskt mönster, en snabb
förändring av halten med
ppm, men uppmärksammades föga när de kom. Troligen
för att de inte stämde överens
med den typ av studier som
försöker bestämma den forna
koldioxidhalten baserat på
luftbubblor i gammal is.
”I dag vet vi bättre att isbubblorna nog ger bra medelvärden över långa perioder,
tusentals eller tiotusentals år,
men inte berättar om de snabbare variationerna på en hundraårsskala”, säger Margret
Steinthorsdottir.
Den som följer klimatdiskussionen förstår att den nya
studien har sprängkraft. Den
vanliga beskrivningen är att
vi inte haft lika hög koldioxidnivå som nu på miljontals år.
Den sägs ha varit stabilt låg
omkring
ppm fram tills ut-
släppen från industrin började
höja den. Nu verkar det som
stora naturliga variationer i
koldioxid kan ha förekommit i
det för lutna.
”Förhållandena i slutet av
istiden var annorlunda än i
dag, så vi kan inte utan vidare
jämföra med vår tid. Men ska
vi kunna förstå dagens klimatförändring, måste vi lära oss
mer om klimatförändringen
förr. Denna studie ifrågasätter den ortodoxa tolkningen
av klimatet i det förgångna och
öppnar för nya tolkningar”,
sammanfattar Margret Steinthorsdottir.
Margret Steinthorsdottir
fortsätter sitt
forskningsspår.
I höst söker hon
fossila löv
i kolgruvor i
Australien.
Lång och varm sommar
Maj
Juni
Juli
Jorden har blivit ännu grönare
u I förra Katternönumret visade vi en karta som berättade
att jorden hade blivit sex procent grönare under åren
–
. Precis när tidningen låg i
tryck presenterades en studie
om koldioxidens betydelse för
grönskan fram till och med
.
Närmare bestämt konstateras att koldioxidökningen
i atmosfären under perioden
–
, som var procent,
har ökat mängden grönska
med procent.
Forskargruppen, ledd av
Randall Donohue vid CSIRO
(Commonwealth Scienti ic and
Industrial Research Organisation) i Canberra, baserar detta
på en modell som speci ikt bestämmer koldioxidens effekt
50 – K AT TERNÖ
på grönskan (fertilization effect).
Framför allt märks skillnaden på torra områden av jorden, som tack vare den ökade
koldioxidhalten blivit signi ikant grönare. Trädens lövkronor är den bästa indikatorn,
enligt studien. När mängden
koldioxid ökar, kräver fotosyntesen mindre vatten, vilket gör
att träden kan bilda ler löv i
förhållande till vattenmängden.
Eftersom träd har större
nytta av koldioxidökningen
än gräs, är en effekt på sikt
att skog erövrar plats på be-
kostnad av gräsmarker, kommenterar Randall Donohue
studien, som publicerats i tidskriften Geophysical Research
Letters.
Augusti
Så här grön är jorden, enligt mätningar
från satelliten OrbView-2 åren 1998–
2010. Grönska över land mättes genom
ett index kallat NDVI (Normalized Difference Vegetation Index), vilket registrerar mängden levande vegetation. Den
skiftande havsfärgen visar klorofyll i
havet. Klorofyll finns hos fytoplankton,
en av jordens största syrekällor. Bilden
från NASA Earth Observatory.
u Sommaren började i Finland i
maj och fortsatte in i september.
Frånsett juli låg medeltemperaturen under maj-augusti över den
långtidsgenomsnittliga. Framför
allt var det ovanligt varmt i Lappland.
Några riktigt heta perioder upplevde vi dock inte. Högsta temperaturen noterades i Libelits (finska Liperi) den 26 juni, 32,4 grader. Kalllast var det i Pyhäjärvi den 13 juni,
–2,7 grader. Flest dagar med ’hetta’
(25 grader eller mer) hade Salo och
Kouvola, nämligen 25 dagar.
Nederbördsmängderna varierade
stort. Alajärvi noterade mest nederbörd under juni-augusti med 363
mm, medan Enare noterade minst,
85 mm. Åskvädren höll sig under
långtidsgenomsnittet.
Globalt fortsatte trenden med
långsamt avtagande medeltemperatur. Alla de fem stora mätinstituten visar att temperaturen på
jorden sjunkit klart den senaste
femårsperioden. Brytpunkten, då
trenden vände nedåt, är ganska
likartat 2002.
I och med augusti 2013 har temperaturen nu inte visat någon signifikant uppgång på 202 månader,
enligt RSS (ett av de nämnda fem
instituten), det vill säga närmare
sjutton år. En auktoritet som brukar
anges, den amerikanska myndigheten NOAA:s rapport från 2008,
State of the Climate, anger femton
års stagnation som den bortre
gräns där man måste dra slutsatsen att klimatmodellerna bygger på
fel antaganden.
Inte heller de stort uppslagna
prognoserna att Arktis skulle vara
isfritt sommaren 2013 har slagit in.
Tvärtom har istäcket den gångna
sommaren varit långt större än de
senaste somrarna. För Antarktis
gäller att havsisen under hela året
varit större än långtidsgenomsnittet.
Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum på
basis av dataleverantören GISS. Kloten
visar månadens temperaturavvikelse
från medeltalet 1998–2006.
Vad säger modellerna
h vad visar fakta?
och
73 klimatmodeller
Observationer
u Här visas en sammanställning
av hur väl 73 klimatmodeller lyckats beskriva skeendet i lufthavet
ovanför tropikerna jämfört med
de uppmätta värdena. Just här, i
det mellersta skiktet av troposfären över tropikerna, ska en så
kallad hotspot uppträda, om det
är så att vattenångan förstärker
koldioxidens uppvärmningseffekt, vilket klimatmodellerna
bygger på.
De 73 modellkörningarna, gjorda inom det så kallade CMIP-protokollet (en internationell standard för klimatmodeller), visar
som synes alla för höga värden
jämfört med de mätningar som
radiosonder och satelliter gjort av
den faktiska temperaturen.
Sammanställningen är gjord av
professor John Christy, välkänd
pionjär inom satellitmätningarna.
I grafen återges enbart trendlinjen, för att ge bilden en större
översikt. Som synes har den faktiska temperaturen under perioden 1979–2012 stigit med drygt
0,2 grader, när den enligt modellerna borde ha stigit med 0,4–1,8
grader (genomsnitt 0,9 grader).
Finlands import av el
u Trenden de senaste tio åren är
att Finland importerar allt mer el.
Under 2012 mer än 20 procent av
den el som förbrukades i landet.
En mindre mängd el exporteras
också. Priset avgör hur flödena
går, dock ska beaktas att det
finns flaskhalsar som begränsar
hur el kan distribueras.
Som synes har Ryssland varit
den största leverantören av el till
Finland fram till 2012, då de nordiska länderna tog över huvudrollen.
K AT TERNÖ
– 51
Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi.
Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi.
Hur tjock var istidsisen?
Isen sägs som mest ha varit 3 km tjock under istiden. Hur vet man det? Hur tung var isen?
Uleåborg
Ylivieska
Umeå
Katternö
Vasa
Sundsvall
Sveg
Åbo
Stockholm
För 9500 år sedan såg geografin ut ungefär så här. Där Östersjön finns i dag låg en insjö som i efterhand fått namnet Ancylus. Av
de angivna orterna låg endast Sveg på landbacken. Fast mänsklig bosättning fanns redan på delar av området.
Jalle: Grönlands inlandsis är över
3000 meter på det tjockaste stället
(medeltjocklek omkring 2100 meter). Den är en relikt från istiden, så
där får man storleksordningen för
hur tjock även vår is har varit.
Trycket på marken är svårt att
beräkna. Det är betydligt mindre
än det statiska trycket (3000 meter
motsvarar 300 atmosfärer, om det
skulle vara fråga om vatten), men
fortfarande mycket högt.
När den senaste inlandsisen var
som tjockast, låg dess centrum i
västra delen av Bottenviken. Där var
jordskorpan alltså som mest nedtryckt, över 800 meter lägre än sin
naturliga nivå. Sedan dess har landet stigit igen med över 700 meter,
så omkring 100 meter av landhöjningen återstår. Landhöjningstakten nu är 8–9 millimeter per år.
En intressant sak är att Grönland under den förra värmeperioden (Eemperioden för c.
120 000–130 000 år sedan) hade
mycket mindre is än nu. Det var varmare då, med hassel och ek upp till
Uleåborg och skog ända uppe på
Nordkap.
I nr 1/2013 av den här tidningen
nämnde professor Lennart Bengtsson att det skulle ta omkring 3000
år för isen på Grönland att smälta,
om man hypotetiskt tänker sig att
koldioxidhalten skulle fyrdubblas.
Vilka bär har mest
vitaminer?
Vilka bär är mest vitaminrika? Och
hur nyttiga är bär?
Jalle: Jag är ingen näringsexpert,
men om man tittar enbart på C-vitamin får man en ofullständig bild.
I Finland lider vi inte av C-vitaminbrist. Om bärens enda positiva effekt på hälsan (att de har positiv
effekt är bevisat) skulle bero på Cvitamin, skulle bättre effekt fås av
att äta starka C-vitaminpiller. Men
det lönar sig bättre att äta bär, tack
vare alla andra nyttiga substanser i
bären.
Här intill visas resultat från analyser av bär som gjorts av det svenska
Livsmedelsverket. Både svarta och
röda vinbär innehåller enligt detta
överlägset mest C-vitamin, mer än
havtorn, som ofta lyfts fram som
det mest C-vitaminrika bäret.
Vinbären leder också i fråga om
vitamin K, medan jordgubbar och
hallon har störst halt av folat (också
kallat folsyra eller vitamin B9). Folat
är en viktig faktor för tillväxt och en
förutsättning för att röda blodkroppar ska bildas, för celldelning, för
produktionen av mjölk hos gravida
kvinnor och annat.
Alla våra vanliga bär är nyttiga,
så välj de bär du tycker om!
Tabellen visar i vilken mån vitaminerna
i 125 gram bär motsvarar det rekommenderade dagliga intaget för en vuxen
kvinna.
Är speedwayavgaserna miljövänliga?
En representant från speedwayförbundet fick frågan i Sveriges
TV varför man ska köra med stängt
tak på Friends Arena under 2013
Speedway Grand Prix. Var det inte
farligt med hänsyn till avgaserna?
Svaret blev att det inte var några
problem. Inom speedwaysporten
är man miljövänlig och kör på metanol, därför blir det inga koldioxidutsläpp. Vad ska man tänka om
det?
Jalle: Svaret visar på djup okunskap.
Metanol är en biprodukt vid cellulosaframställning, men kan även
göras av naturgas. När metanol
brinner i en motor bildas koldi-
52 – K AT TERNÖ
oxid och vatten samt ofullständigt
förbrända organiska substanser,
framför allt formaldehyd, som är en
giftig gas, som man känner på den
stickande lukten. I moderna bilar
efterbränns (efteroxideras) de här
substanserna i katalysatorn, men
inte i speedwaycyklar.
Timo Lahti, Juha Hautamäki, Tomi Reima och Rene Lahtinen. Yyteri 2010.
Dessutom bildas kväveoxider av
reaktionen mellan luftens kväve
och syre vid hög temperatur (sekundär-NOx). Jag skulle inte vistas
i samma hall där en metanolmotor går på varierande last som i en
speedwaycykel.
I tvåtaktare (gäller inte speedwaymotorer, som är fyrtaktare),
som finns i mopeder och motorcyklar, finns dessutom problemet med
oljans förbränningsprodukter, så
kallade POH (polyorganic hydrocarbons) och PAH (polyaromatic
hydrocarbons), som båda är starkt
cancerframkallande.
Däremot är koldioxiden förstås
inget gift. Det producerar vi ju själva hela tiden då vi andas.
Varför flyger flyttfåglar
i plog?
Varför flyger flyttfåglar som en
plog, medan tävlingscyklister väljer att cykla rakt efter varandra?
Strävar inte båda efter att den som
inte drar ska ha så lite vindmotstånd som möjligt?
Jalle: Även tävlingscyklister borde bilda plog om de som lag ska
komma fram snabbast. För en enskild cyklist lönar det sig däremot
att köra bakom andra. Det har att
göra med strömningsdynamik
som redan den gamle fysikern Isac
Newton beskrev matematiskt i sitt
verk om rörelselagarna. Fåglarna
har testat och kommit på det utan
att läsa några böcker.
Chiaras notbok
Femhundra personer strömmar in i barocksalen i slottet Ambras i
Innsbruck. Den spanska salens väggar är prydda med porträtt av
furstar och deras släktingar, taket är av ek, mitt på ena långsidan
står ett litet podium med en cembalo och några fula plåtnotställ. Salen byggdes 1569 av ärkehertig Ferdinand II. Publiken prasslar och
sorlar, två tjejer till vänster om mig facebookar och fnittrar.
In släntrar några musiker nonchalant i skrynkliga kostymer och
med dålig hållning bärande på stråkinstrument. Konsertmästaren är
gammal och gråhårig, altviolinisten en pojkaktig hippie med svart
hästsvans. Cembalisten en medelålders kvinna som bläddrar hysteriskt i sina noter på väg in. Är de här polarna verkligen den berömda
barockorkestern Concerto Italiano som vi tvingades boka dyra biljetter för på nätet ett helt år på förhand?
Konsertmästaren ger stämton. Låg stämning, nästan ett ass i
stället för a. Publiken tystnar med en gång. Prasslet upphör. Facebookandet avslutas. Österrikarna vet minsann hur man uppför sig
på en konsert.
Sedan börjar det. Satsbeteckning Grave (allvarligt), viskande
pianissimo, ett budskap från människor som levde för fyrahundra
år sedan, mjukt, överjordiskt vackert. Och därefter brakar det plötsligt loss, ett forte som går som en elstöt genom kroppen. Vivace
(livligt), briljant, som ett fyrverkeri, dansant, svängigt, ofattbart
härligt. Jag tappar kontakt med tid och rum, tappar programbladet
på golvet och bara svävar trots att jag är spiknykter och drogfri.
Och så plötsligt är konserten slut och vi befinner oss i den varma
augustinatten väntande på bussen in till stan.
Vad var det för musik vi hörde? Jo programmet hette Chiaras
notbok. Den rödskäggiga prästen Antonio Vivaldi skapade på
1600-talet en liten orkester av invånarna i ett hem för föräldralösa
flickor. Det var en form av konstnärlig kyrklig välgörenhet. Orkestern uppträdde också och fick lite betalt, men på grund av den
stränga moralen spelade de oftast bakom en skärm för att inte de
vackra violindamerna skulle uppväcka syndiga lustar hos den manliga publiken. Vivaldi komponerade nya låtar enkom för orkestern,
som tydligen var mycket skicklig att döma av hur pass svåra noter
det är fråga om.
En av flickorna är bekant under namnet Signora Chiara, och hon måste ha varit en enormt
begåvad violinist som Vivaldi älskade. Han
fick senare sparken från jobbet för någon kvinnoaffär, men det var inte på grund av Chiara,
deras förhållande var enbart musikaliskt.
Vivaldi tillägnade Signora Chiara flera konserter, och det var musik från hennes privata
bevarade notbok vi hörde.
Jarl Ahlbeck
Signora Chiara blev sedan dirigent för orkestern och levde till 75 års ålder. Därefter blev tiderna hårdare med bråk och ofärd. Flickhemmet lades ner. Vad som
därefter hände med föräldralösa flickor i Venedig vet ingen.
Vivaldis kompositioner ser inte så märkvärdiga ut i notskrift. I
sämsta fall kan man fila igenom dem som fingerövning. I bästa fall
laddar man känsla, rytm och stil i musiken, precis som Concerto
Italiano.
Jag tror att musiken i Venedig på 1600-talet lät mycket bra, minst
lika bra som i Innsbruck år 2013.
K AT TERNÖ
– 53
Johanna Forsman
PRECISIONSARBETE. Leo Saari har efter
semestersäsongen lett arbetet med att
undanröja träd längs ellinjerna i Vetil.
Riskträd
undanröjda
u VETELIN SÄHKÖLAITOS
Höststormar brukar kunna ställa till
med elavbrott och i Vetil har motorsågen gått på högvarv och kapat
riskträd.
”De senaste årens rikliga regn
och årets många soltimmar har satt
fart på vegetationen”, säger Leo
Saari, som har över 45 års erfarenhet av linjearbete.
Han har själv hållit i motorsågen
och lett röjningsarbetet.
”Man ska ha rätt teknik när man
fäller sju–åtta meter höga träd som
står nära linjer. Först sågar man från
två motsatta håll, och sedan drar
man ner trädet i rätt riktning med en
vinsch.”
En del hjälp har han och hans
gäng haft av en inhyrd specialutrustad traktor som röjt upp bland buskage längs ellinjerna.
”I enkel terräng kan den röja tre
gånger så effektivt som en människa med röjsåg, men det är inget
man kan använda när det gäller precisionsjobb”, säger Leo Saari.
54 – K AT TERNÖ
Johanna Forsman
Johanna Forsman
Kraftfull
kulturgärning
Satsning på
huggrester
Vattenkraft
fick statsstöd
u JAKOBSTADS ENERGIVERK
Av alla eltransformatorstationer
man sett är nog den nyrenoverade i
Västergärdan den mysigaste. Nummer 6 står det på dörren, och man
föreställer sig att en extremt lång
gammal mormor ska komma ut på
trappan med en bricka med extremt
höga saftglas.
“Den är från andra halvan av
1940-talet och var den sjätte transformatorstationen som byggdes på
vårt område. Vi har rustat upp den
för att bevara det sista exemplaret
i gott skick”, berättar distributionschef Johan Sundholm på Jakobstads
energiverk.
Energiverkets egna montörer
Veikko Sydänsaari, Clas Ahlvik och
Per Häggblom har skrapat och målat, bytt paneler, fönster och tak.
Också högspänningslinjen utanför
blev förnyad under våren. Inne finns
en transformator som omvandlar
högspänning till 230 volt till bebyggelsen längs Fäbodavägen. Ingen
lång gumma och ingen katt.
u HERRFORS
I september firades taklagsfest på
en ny mottagningsstation för hyggesrester som håller på att bli klar
på Vieskan Voima i Ylivieska. Den
ska fungera parallellt med mottagningsstationen för torv som har använts i drygt tio år.
”Vi har ökat förbränningen av
hyggesrester femfalt på kraftverket
jämfört med uppvärmningssäsongen 2010–2011. För att höja kraftverkets kapacitet har vi gjort en
investering på 800 000 euro i den
nya mottagningsstationen”, säger
kraftverksdirektör Tommi Salo.
Via den nya mottagningsstationen kommer 80 000 kubikmeter
eller 700 långtradarlass biobränsle
att matas in i kraftverket på årsnivå.
Det motsvarar energiförbrukningen
hos 3 400 egnahemshus.
”Biobränslets andel kan inte höjas mera än så här med nuvarande
teknik. Hälften av energin kommer
nu från torv, som i kombination med
hyggesrester är den bästa energikällan för vår anläggning”, säger
Tommi Salo.
u NYKARLEBY KRAFTVERK
Ett positivt besked kom från statsrådet i slutet av sommaren – Nykarleby Kraftverk får det maximala
stadsstödet på 20 procent för sin
investering i utbyggnaden av vattenkraftverket.
”Det är en viktig del av finansieringen och det var en förutsättning
för att vi skulle kunna ta projektet
vidare”, säger Tony Eklund, VD på
Nykarleby Kraftverk.
Investeringen gäller en mindre
parallellturbin på cirka 2 MW som
ska komplettera det befintliga vattenkraftverket på 4,5 MW för att
höja elproduktionen och öka driftssäkerheten.
Projektets budget ligger på drygt
4–5 miljoner euro, varav hälften
beräknas gå till byggnadsarbeten
och andra hälften till själva vattenkraftsmaskinen med nödvändig
automation.
”Under hösten inleds upphandlingsfasen och om allt går som planerat kan det nya kraftverket vara
startklart hösten 2015”, säger Tony
Eklund.
Johanna Forsman
HISTORISK. Västergärdans transformatorstation sticker ut bland de övriga
cirka 250 som finns på Jakobstads energiverks område. “Normalt ersätts
gamla transformatorstationer med så
kallade plåtkiosker, men den här är
bevarad från 1940-talet”, säger Johan
Sundholm.
FÖRBÄTTRAD ELFÖRSÖRJNING. Den nya
transformatorn i Humla omvandlar högspänning till 1 000 volt och kommer närmare kunderna med en bättre spänning.
Mer spänning
på glesbygden
u ESSE ELEKTRO-KRAFT
Spänningen blir svagare ju längre
sträcka elen transporteras längs
linjerna. För att ge sina kunder förbättrad elkvalitet installerar Esse
Elektro-Kraft i vissa distrikt därför
så kallade mellantransformatorer.
Den nyaste finns i Humla, där
en 20 kV:s transformator först omvandlar från högspänningen till 1
kV. Sedan leds elen vidare till en annan transformator längre bort som
omvandlar den till gängse 230/400
volt.
”Det har visat sig fungera bra med
1 kV på landsbygden där avstånden
är långa och kunderna i första hand
består av små jordbruk och vanliga
hushåll”, berättar Daniel Sulkakoski på Esse Elektro-Kraft.
Installationerna av de nya transformatorerna görs av Esse ElektroKraft.
”Kunderna kommer inte att märka det på annat sätt än att elkvaliteten blir högre och jämnare”, säger
Daniel Sulkakoski.
HÖJDARJOBB. Jonas Rönnqvist har jobbat på heltid som montör på Kronoby
elverk sedan årsskiftet, när han bytte
arméns kläder mot civila plagg.
”Jag var sinkokarl (pansarvärnsskytt) och hade inget med el att göra”,
ler han.
Energisk
montör gillar
variation
Esse Elektro-Kraft
VD Ingvar Kulla
Herrfors
VD Stefan Storholm
BRÄNNER FLIS. Perhonjoki Ab:s kraftverk Vieskan Voima har ökat andelen
biobränsle i sin panna.
u Levererar el till Maxmo, Oravais,
delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska
Kunder: 15 000 • Årsleverans: 338 GWh
Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad),
(08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby),
385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv)
Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais,
Pedersöre, Terjärv), fjärrvärme: (08) 426 350/ el:
044 781 5375 (Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312
(Jakobstad), (08) 411 0401 (Ylivieska)
www.katterno.fi
Jakobstads Energiverk
Tf VD Henrik Snellman
www.paramotor.fi
u KRONOBY ELVERK
Upp i kranen, klippa av rätt kabel,
ner på marken och dra upp trådar,
vidare till nästa ställe. Att sitta på
samma stol är inget för Kronoby elverks nya montör Jonas Rönnqvist.
”Jag trivs när jag får hålla på med
olika uppgifter. Den senaste tiden
har jag varit ute och rutingranskat
transformatorer och frånskiljare.
Innan dess gjorde jag en massa
mätarbyten, men det jobbet börjar vara klart nu. Så gott som alla
i vårt område har fått fjärravlästa
mätare”, säger Jonas Rönnqvist, när
vi får tag på honom på Bjondahlsvägen på gränsen till Pedersöre.
Lite synd förresten att alla mätare
är utbytta.
”Ja, det hände att man blev bjuden på kaffe och bullar när man
ringde på hos folk.”
Så hoppar han upp i lastbilen och
drar vidare på nästa uppdrag. Inget
kaffe i sikte.
u Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi,
Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen)
Kunder: 3 700 • Årsleverans: 50 GWh
Tel. växel: 020 766 1900
Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023
Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911
Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb
www.eekab.fi
u Levererar el till Jakobstad, Larsmo
och Sandsund i Pedersöre
Kunder: 15 427 • Årsleverans: 278 GWh
Tel. växel: 786 3111 • Felanmälan: 723 0079
Fakturafrågor: 786 3448
www.jpenergy.net
Kronoby Elverk
VD Glen Ahlskog
u Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre
och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh
Tel. växel: 824 2200
Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005
Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld
www.kronoby.fi/elverk
Nykarleby Kraftverk
u Levererar el inom staden Nykarleby
Kunder: 4 900 • Årsleverans: 110 GWh
Tel. växel: 785 6111
Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520
Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251
www.nykarlebykraftverk.fi
VD Tony Eklund
Vetelin Sähkölaitos
TANDEMTURBIN. Det nya kraftverket
placeras i den lucka som i tiderna reserverades för stockflottning.
u Levererar el till Vetil
(utom Polso, Kivikangas och Nykänen)
Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh
Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600
Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali
www.vetelinsahkolaitos.fi
VD Juha Kauppinen
K AT TERNÖ
– 55
Att vistas i naturen är det som ger mig energi.
Naturen har varit som ett hem för mig sedan
barnsben. Min farmor har varit min största
inspiratör och guidat mig in i de kunskaper om
naturen som tidigare generationer förvärvat.
Vid Åbo Akademi utbildade jag mig till
biolog, men återvände till markerna i Esse så
fort jag kunde. Jag ville visa med eget exempel
att det går att försörja sig som naturföretagare,
med kunskap om naturen som affärsidé.
Det har gått bra. Efter tio år är jag etablerad
mångsysslare med en stuga vid Huvudsjön som
utgångspunkt, som naturguide, arrangör av
överlevnadskurser, paddlingar, vandringar och
exkursioner, som lärare i medborgarinstitutet
och konsult och annat.
Jag har alltid gått min egen väg, vad
folk säger bryr jag mig inte mycket om. Jag
klarar mig i naturen i alla väder och har en
grundtrygghet i det som jag gärna skulle unna
också andra.
Mattias Kanckos,
naturföretagare
Ken Kackur
56 – K AT TERNÖ