Transcript Henna och mögel- hundarna med Gustav

3 • 2014 Kundtidningen från ditt energiverk
Så kan Östersjön
räddas
Henna
och mögelhundarna
Bastusamtal
med Gustav Hägglund
a avtalsElbranschens ny som bilaga.
villkor följer med
När terrorn kom till byn
Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft
Elektro-Kraft, Herrfors
Herrfors,
Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk,
K AT TERNÖ – 1
Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.
Tre frågor
Innehåll
munminister. Hon är uppvuxen i
Ylihärmä och sedan 1980-talet bosatt i Seinäjoki. Innan hennes politikerkarriär tog fart, studerade
och arbetade hon inom vården.
År 1997 tog hon en doktorsexamen i hälsovetenskaper. Som politiker har hon
ägnat mycket uppmärksamhet åt just vården.
Hon blev invald i riksdagen 2003, var från
2007 omsorgsminister i Vanhanens och
Kiviniemis regeringar
och social- och hälsovårdsminister i Katainens
regering.
Vilka är Österbottens starka sidor och hur ska vi utnyttja dem?
Hur ska vi förhålla oss till framtidens energianskaffning?
Bland de viktigaste faktorerna för att trygga Finlands sysselsättning och ekonomiska tillväxt är tillgången på tillförlitlig och säker energi till ett rimligt pris. Vi måste satsa
på en mångsidig kombination av olika energikällor och
förbättra vår självförsörjningsgrad i fråga om energin. Vi
borde sätta våra egna naturtillgångar – som vattenkraft,
vindkraft och torv – i centrum i framtidens energipolitik.
De ökar vår självförsörjning och skapar arbetsplatser i vårt
eget land. I en mångsidig energipalett ingår även kärnkraft.
Vad betyder livskvalitet för dig?
För mig betyder livskvalitet familj, nära och kära. Livskvalitet är också hälsa och inre frid, det vill säga att vara du
med dig själv.
örjar man fördjupa sig i hur elmarknaden fungerar, kan det hända
att man blir förskräckt. Den är inte bara komplicerad, villkoren för
den förändras även i snabbt takt – och det på sätt som inte alltid
kan förutses.
En grundläggande motsägelse ligger på europeisk nivå. Det uttalade
politiska målet är att de nationella elmarknaderna ska integreras under
en gemensam europeisk marknadsmodell. Men samtidigt inför EU:s
medlemmar allt ler regleringar och nationella stödsystem, numera
också i fråga om kapacitet.
Ett annat uttalat politiskt mål är att skapa efterfråge lexibilitet, det
vill säga ett system där elkunderna mot kompensation avstår från att
använda el under höglasttimmar eller perioder med högt elbörspris.
Men vad blir konsekvensen? Enligt en studie (Elforsk i Sverige) kan
efterfråge lexibilitet utan koppling till prisbildningen på elbörsen
fungera bra till en viss gräns. Men när ett stort antal aktiva elkunders
deltagande simulerades, blev resultaten att nya efterfrågetoppar och
prisspikar i stället uppstod vid andra tidpunkter.
En annan faktor är det nordiska systempriset på el som referens vid
prissättning av inansiella riskhanteringsinstrument. Problemet här är
att de budgivningsmodeller som tillämpas i dag inte är anpassade för
stora volymer av kraftproduktion som inte går att styra, som vindkraft.
Alternativa modeller behöver introduceras, men ingen vet i dag hur de
ska se ut.
Ännu en faktor är den nya EU-lagstiftning som ska reglera elnätsverksamheten i Europa och som är en grundsten i den gemensamma
inre marknaden. Också detta kommer att påverka marknaden i grund –
utan att konsekvenserna i dag kan överblickas.
Vad gäller reglerkapacitet över landsgränserna har vi ett närliggande
exempel, efter att Ryssland häromåret införde ett eget system för kapacitetshandel. I ett slag höjdes det ryska elpriset kraftigt under en stor
del av dygnet. Lyckligtvis har Finland i stället kunnat köpa el från Sverige och Norge – och lyckligtvis har elen därifrån under senare tid varit
billig.
Det här är bara exempel på hur komplexiteten inom elmarknaderna
från en redan hög nivå är i färd med att öka ytterligare. Hur ska Katternögruppen som en relativt liten aktör förhålla sig till det?
Vi behöver kompetens. Vad vi än tycker om utvecklingen, måste vi
kunna agera på elmarknaden på ett klokt sätt.
Vi behöver förbereda oss på att elpriserna luktuerar allt mer. I framtiden kommer priset gentemot slutkunderna med all
sannolikhet att variera kraftigt, och den förändringen
måste vi förbereda oss själva och våra kunder på.
Mot den här bakgrunden har vi enligt min mening
tänkt rätt när vi inom Katternögruppen arbetat för
hög självförsörjningsgrad inom energiproduktionen och eget ägande av överföringsnäten.
Tack vare detta står vi stadigare när
det blåser i omvärlden och har bättre
förutsättningar att hålla ett stabilt
och konkurrenskraftigt pris för våra
kunder.
B
PAULA RISIKKO är trafik- och kom-
Jag tycker att Österbottens stora styrka är det sega och
ihärdiga folket. Styrkan syns bland annat i företagartraditionen – både i företagsamheten inom näringslivet och i
den inre företagarsjälen som kommer fram överallt där österbottningar är verksamma.
Viktigt att stå stadigt
Enighet i energipolitiken? 4
El är överlägset 5
Generalens bokslut 6
Skogsvård är bästa klimatåtgärden 12
Livet som återvände 16
Det toleranta bibelbältet 24
Henna och hundarna 26
När terrorn kom till byn 34
Hur ser verkligheten ut? 42
Vind och sol dyrare än man tror 43
Positiv trend för Fennovoima 44
Hårt arbetande bakterier gör avfall till energi 46
Katternö 3 • 2014 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad,
tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi
Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi
PETER BOSTRÖM,
styrelseordförande, Katternö Ab
Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson,
Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis, Kaj Frilund, Terje Tiilikka
Pärmbild Sammy Steen Tryck Forsberg 2014
Hur förvaltar du
din skog?
u Carol Dahlbacka, Kronoby
u Harriet Bäck, Kronoby
Jag köpte skog för 20 år
sedan och nu börjar det bli
dags för avverkning. Jag
har tidigare röjt en del själv,
men numera tar mitt företag
så mycket tid att jag inte
hinner sköta skogen som
jag borde. Det blir att anlita
andra för röjningstjänster.
Jag har bergsvärme hemma
och använder bara en liten
mängd ved från skogen för
att elda i öppna spisen.
Vi värmer upp vårt hem
med blandad ved från vår
egen skog. Det är min man
som ser till att vi har ved
att elda med året runt. Han
röjer själv i skogen och
transporterar hem veden
med traktor. Min insats är
att jag är med och staplar
veden. Förra vintern var
mild och då var åtgången
mindre. Nu har vi ett förråd
som kommer att räcka tre
vintrar framåt.
Johanna Forsman
u Lars Kronlund, Kronoby
u Ulf Vikström, Larsmo
Man får så lite ersättning
när man säljer för avverkning, men för eget bruk är
skogen en bra tillgång. När
vi byggde ny ladugård och
renoverade hemma fällde vi
150 stockar och sågade upp
dem till plankor och brädor.
Farsgubben är pensionär
och hugger ved åt oss. Det
skulle vara roligt att jobba
mer i skogen, men jag är
fullt upptagen med mjölkgården.
Jag har arbetat hela mitt liv
i skogen vid sidan av jordbruket. Det är belönande
när man ser tydligt resultat
av ett dagsverk i skogen.
Numera är jag pensionär
och i fjol fick sonen ta
över skogen, men jag är
ännu med och hugger. Vi
avverkar och säljer både
sågvirke och massaved.
För eget bruk hugger vi flis
som eldas i värmecentralen
hemma.
Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi.
Mats Sandström
2 – K AT TERNÖ
K AT TERNÖ
–3
Enighet i energipolitiken?
Min gissning är att nästa regeringssonderare
i ett tidigt skede ställer
skarpa frågor om
energipolitiken. Vilka
partier som ska delta i
regeringsförhandlingarna torde avgöras redan
i det skedet, skriver
Esa Härmälä.
På basis av den energidiskussion
som förts under de senaste veckorna kunde man tro att folk i Finland
är oense om nästan allt som har
med energipolitik att göra. Riktigt
så eländig är situationen dock inte. I
många frågor råder enighet partierna emellan och alla är medvetna om
att vissa saker måste göras i vilket
fall som helst.
Det viktigaste är att parterna
är eniga om nödvändigheten att
minska växthusutsläppen. Alla har
förbundit sig till den europeiska
målsättningen om en minskning av
utsläppen på 80–95 procent till år
2050. Denna enighet ska inte undervärderas.
I Finland råder samförstånd om
att vi ska öka användningen av förnybar energi även under de kommande åren. För en sådan satsning
behövs inga europeiska mål, vi gör
det helt av egen vilja och för våra
egna intressens skull. Också i fortsättningen kommer största delen av
den förnybara energin från skogen,
men vi behöver också andra energikällor, såsom vind- och solkraft.
Eniga är vi också om nödvändig-
heten att förbättra energieffektiviteten. Finland har goda traditioner
inom området, men det finns fortfarande mycket att utveckla. En förbättring av energieffektiviteten är
också ett centralt motiv till den omfattande satsning på energiforskning som pågår i Finland. Jag känner
inte till något annat land som på årsnivå skulle satsa lika mycket på att
främja energiforskning och på stöd
för förnybar energi.
Ingen i Finland kan heller bestrida det faktum att vi behöver en
energiintensiv industri även under
kommande årtionden och att den
nödvändiga energin måste fås till
ett internationellt konkurrenskraftigt pris.
Alla partier stödjer tillhörigheten
till den nordiska elmarknaden och
alla är ense om vikten av att skapa
fler internationella kontakter. Vi tror
också på en europeisk inre marknad
för energi och vi vill trygga vår basvård med egna resurser.
Partiernas oenighet i energipolitiken gäller framför allt frågan om hur
energi, speciellt el, borde produKarl Vilhjálmsson
ceras. Åsikterna om kärnkraft har
varit delade så länge som kärnkraft
har planerats eller byggts i Finland.
Också åsikterna om användningen av energitorv går isär. Vissa
påpekar torvens betydelse som en
inhemsk energikälla, medan andra
hävdar att torv är klassat som ett
fossilt bränsle som då den utvinns
förändrar myrnaturen.
Välkänt är också att det råder
delade meningar om en utbyggnad
av vattenkraften, trots att en sådan
utbyggnad planerats endast i redan
utbyggda vattendrag. Förespråkare
och motståndare finns också för
vindkraft, men närmast då beroende på hur nära det egna hemmet
kraftverk planeras.
Skillnader i synsätt mellan olika
partier hör till ett demokratiskt
samhälle, men är särskilt problematiskt i en situation där Finland under
de närmaste åren hotas av bristande kapacitet i elproduktionen. Parterna borde redan i regeringsförhandlingarna nästa vår kunna fatta
beslut om hur kapacitetsbristen ska
lösas, men det är mycket svårt om
varje parti vill använda sin vetorätt
om någon speciell elproduktionsform.
Min gissning är att regeringssonderaren i ett tidigt skede ställer
skarpa frågor om energipolitiken
och i synnerhet om produktionen
av el. Vilka partier som ska delta i
regeringsförhandlingarna torde avgöras redan i detta skede och partierna som bildar regering är de som
i dessa frågor har åtminstone något
så när lika åsikter.
Kapacitetsbristen kan dock inte
avhjälpas enbart genom politiska
riktlinjer. Marknadsförhållandena
måste med tanke på investerare
vara gynnsamma. Viktigt för Finland efter de förlorade åren är att
vända trenden, att åter skapa tillväxt.
ESA HÄRMÄLÄ
Esa Härmälä har verkat i olika roller i Finlands politiska ledning och förvaltning. Efter tre år som överdirektör i energifrågor på arbets- och näringsministeriet tillträder han den 1 november 2014 som vd för Forststyrelsen.
4 – K AT TERNÖ
El är överlägset
Karl Vilhjálmsson
energieffektiva. En elmotors verkningsgrad är drygt 90 procent, medan verkningsgraden hos en förbränningsmotor bara är hälften så stor.
Mer än hälften av bensinens energi
försvinner alltså direkt som värme
för kråkorna. Med hjälp av moderna
mikroprocessorer är det också lätt
att optimera elförbrukningen för det
aktuella behovet, till och med från
andra sidan jordklotet via Internet.
Yrjö Neuvo växte upp i Vasa och var 1993-2005 teknikchef för Nokia. Han leder
i dag som professor vid Aaltouniversitetet ett storskaligt projekt gällande energieffektivisering, som Katternötidningen ska återkomma till.
Prestanda i dagens mobiltelefoner är en miljon
gånger större än i GSMtelefonernas barndom.
Utvecklingen vad gäller
effektiv användning av
el är bara i sin början,
säger Yrjö Neuvo.
Vi är så vana att använda el i vårt
vardagsliv, att vi inte ens funderar
över hur bekvämt det egentligen är.
Förmodligen läser du den här artikeln i ljuset från en elektrisk lampa.
Elektriciteten kan komma från en
fors, från vinden, från en avfallsförbränningsanläggning eller från ett
kärnkraftverk.
Elen kan ha producerats alldeles
i närområdet, eller kanske i Norge,
beroende på var man just för tillfället kan få förmånlig el. Jämfört med
olja, gas, torv eller vilken annan energiform som helst är elen överlägsen när det gäller att överföra energi
från en plats till en annan.
Elapparater är utomordentligt
Hur kan el lagras? Ett populärt samtalsämne redan under flera årtionden är mobiltelefonernas otillräckliga batterier. Vad man sällan tar i
beaktande är att mobiltelefonernas
prestanda under denna tid ökat
omkring en miljon gånger, om man
som mätare använder till exempel
Internetförbindelsens
hastighet,
smidigheten i spel, kamerans prestanda eller skärmens upplösning
och ljusstyrka.
Den här hisnande utvecklingen
baserar sig till stor del på utvecklingen inom mikroelektronik, men
också på batteriernas ökade kapacitet. Om batteriet i en mobiltelefon
av i dag skulle tillverkas med den
teknik som var tillgänglig under
GSM-telefonernas första år, så skulle det förmodligen väga ett par kilo.
Batteriernas utveckling syns väl
i vanliga eldrivna verktyg. Själv
imponeras jag av den mängd terrasskruvar som min rätt anspråkslösa batteridrivna borr klarat av
att skruva. Batteridrivna borrar
och skruvar har i praktiken ersatt
hammare och spik. I fjol köpte jag i
testsyfte en batteridriven motorsåg
som alternativ till mina bensinsågar. Tillverkarens löfte om att jag
med en enda laddning kunde kapa
50 stockar à 10x10 cm lät överdrivet,
men stämde.
Med de första elbilarna kunde man
köra knappt 100 km på en laddning.
Till denna kategori hörde stadsbilen
Think City, som tillverkades i Nystad.
Den andra ytterligheten representeras av Tesla, som i dag är den
mest sålda bilmodellen i Norge. Tesla är en stor personbil som i Finland
betingar ett pris på cirka 100 000
euro. Bilen har en räckvidd på nära
400 km. Batteriet, en tunn och platt
skiva, är placerat i golvet och väger
950 kg. Å andra sidan sparas vikt
och utrymme, eftersom bilen till
exempel inte behöver någon växellåda. En elmotor har nämligen ett
utmärkt vridmoment direkt från stillastående.
För närvarande pågår en intensiv
utveckling av nya batteritekniker,
bland annat en teknik som är baserad på el lagrad i vätska. Då batteriladdningen är förbrukad, byts
vätskan ut mot laddad vätska på en
servicestation.
Med all sannolikhet kommer utvecklingen av batteriteknologin att
fortsätta i samma takt som för batterierna i mobiltelefoner. Efter tio år
kommer batteriet i en Tesla med säkerhet att vara betydligt effektivare
och förmånligare än i dag.
Ännu ett område är vind- och solproducerad el, där beroendet av
vädret är den stora utmaningen; antingen produceras för mycket eller
för litet el i förhållande till behovet.
En lösning här kan sökas i batteriteknologi. Ett utvecklingsresultat
hittills är batteripaket stora som
containers, där ”överskottsel” kan
lagras för senare användning.
En annan väg är att göra elnätet
”smartare”, så att produktion och
konsumtion balanseras. Till exempel så att tvättmaskinen eller varmvattenberedaren slås på när det
med tanke på energianvändningen
är optimalt.
På Aaltouniversitetet arbetar vi
med en mängd intressanta framtidsidéer. Vad sägs om material som
alstrar el från värme? Kanske vi så
småningom har kakelugnar som
under mörka höst- och vinterkvällar
inte bara sprider värme, utan också
producerar el som behövs för att ge
ljus i stugan.
YRJÖ NEUVO
K AT TERNÖ
–5
Sammy Steen
General Gustav Hägglund, tidigare kommendör för finska
försvarsmakten, på sensommarjakt djupt inne
i Norrlands vildmark. Klassiskt bildad, unikt
erfaren från internationella fredsuppdrag.
Generöst berättar han om grunderna för sitt
ledarskap.
Gustav Hägglund med nyskjuten
tjädertupp efter en jakttur nära
Ånge i Västernorrland.
6 – K AATT TTERNÖ
E R NÖ
ER
NÖ
Genera lens bokslut
K AT
AT T
ER
ER
RN
NÖ
N
Ö
TERNÖ
–7
”Man har sin ställning till låns. Jag har inte represe nterat Gustav Hägglund, utan Finland.”
Sammy Steen
fors, och sonen sattes i svensk skola. Det
blev inte bara en tuff språklig utmaning,
utan även en fysisk sådan, när ’ innjäveln’
skulle sättas på plats. Slagsmålskunskaperna från St Michel kom väl till pass.
Klassisk bildning
”Var dig själv,
rak, ärlig och
uppriktig.”
Tid för tanke och reflektion är en viktig ingrediens i livet, säger Gustav Hägglund.
ustav Hägglunds farfar var Johan
Alfred Klåvus, Klåvus-Janne kalllad, uppvuxen på Klåvus hemman
i Nybränn, Purmo. Jannes mor Anna Lisa
var dotter till bonden på gården, fadern är
okänd – ”men skolläraren hör till de misstänkta”, som Gustav Hägglund beskriver
saken.
I tjugoårsåldern lyttade Klåvus-Janne med sin mor söderut och tog namnet
Hägglund. Han gifte sig med Aleksandra
Henrikson, enda barnet Johan Woldemar
föddes
.
”Jag har en mycket hög tanke om farfar
Janne. Han började från noll och skapade
något av sitt liv, var litig, samvetsgrann
och ambitiös. Han började som maskinskickare på Statsjärnvägarnas verkstad,
avancerade till arbetsledare, engagerade
sig ivrigt i facket och blev ordförande för
både Helsingfors Arbetarförbund och
Svenska Arbetarförbundet.”
lyttade Johan Hägglund med familjen å tjänstens vägnar till Viborg. Vid
G
8 – K AT TERNÖ
pensioneringen vd
års ålder köpte han
hus i Villähde utanför Lahtis och ägnade
sig åt snickeriarbete till sin död
.
”Jag har hemma fortfarande en hyvelbänk och en mängd verktyg, bland annat
ett tiotal hyvlar, som farfar tillverkade.
Jag minns honom som en folkets man,
alltid på gott humör”, säger Gustav Hägglund.
Gustavs far Johan Woldemar anslöt sig
till jägarrörelsen
och slutade sin militära karriär som general. Han ledde den
aktion – avväpningen av ryska trupper
och rödgardister i Viborg den
januari
– som i varje fall karelarna anser inledde frihetskriget.
Kollaa kestää
Åren
–
var Johan Woldemar Hägglund kommendör för Andra divisionen i
Viborg, och där föddes Gustav som nummer tre i barnskaran
. I vinterkriget
är Johan Woldemar ihågkommen bland
annat för frågan Kestääkö Kollaa? (”Hål-
ler Kollaa?”), som han som kommendör
för Fjärde armékåren ställde löjtnanten
Aarne Juutilainen, vars berömda svar var
Kyllä kestää, ellei käsketä karkuun juoksemaan. (”Nog håller Kollaa, om vi inte får
order att ly.”)
Under krigsåren lyttade Gustav Hägglund med sin mor mellan olika evakueringsorter, Joensuu, Koivumäki, St Michel
och Pertunmaa. Moderns försök att tala
svenska med sonen ick ingen effekt i den
hel inska miljön. Som sexåring vid fortsättningskrigets slut var inska det enda
språk Gustav talade.
”Jag började i folkskolan i St Michel och
blev mobbad för att mitt uttal av ’r’. Min
mor bjöd klasskamraterna till min födelsedagsfest och förklarade att jag inte hade
något talfel, utan att det här var ett int
sätt att uttala r-ljudet hos fransmän och
tyskar. Följande dag skorrade klasskamraterna så gott de förmådde”, berättar
Gustav Hägglund.
Familjen Hägglund lyttade till Helsing-
Sedan blev det Svenska normallyceet,
klassiska linjen, där latin, tyska och franska var prioriterade ämnen och Vergilius
dikter obligatorisk läsning.
”Jag har undrat om reallinjen, där matematik, fysik och engelska var viktigt, inte
hade varit ett bättre val. Men faktum är
att den klassiska inriktningen och ilosoin gav en begreppsram, som jag haft stor
nytta av i min militära karriär. Bildning
är, som bekant, det som återstår när man
glömt vad man lärt sig.”
Någon plan att följa i faderns fotspår
hade han inte, och denne uppmanade Gustav att bli affärsjurist. En inspirerande
erfarenhet från skolåren var att han beställde serietidningar och hyrde ut dem
till klasskamraterna mot timpeng. Det gav
mångdubbel vinst.
En nyttig erfarenhet var att som femtonåring skickas i väg för sommarjobb
på jordbruk i Tyskland. Det innebar långa
och tunga arbetsdagar och effektiv övning
i tyska.
Gustav Hägglund ger i sin självbiogra i
Leijona ja kyyhky (”Lejonet och duvan”,
inte översatt till svenska) en sympatisk
och humoristisk beskrivning av sin mångskiftande karriär, som innefattar allt från
perioden som nittonårig ”sommarfänrik”
på Nylands brigad till åren som kommendör för Finlands försvarsmakt
–
och ordförande för EU:s militärkommitté
–
.
Hans omfattande internationella erfarenhet inkluderar bland annat studier
vid US Army Command and General Staff
College i Kansas. Senare skulle följa ett år
som fellow, forskarprofessor, vid Harvard
och tre perioder som kommendör i fredsuppdrag för FN i Mellanöstern: för de inländska trupperna i Sinai
–
, för
UNDOF i Golan
–
och för UNIFIL i
Libanon
–
.
Skrivandets betydelse
Gustav Hägglund beskriver hur han i sin
utbildning ick effektiv övning i att skriva koncentrerat och kärnfullt. Det blev
en viktig förutsättning i de många uppdrag han skulle komma att ha i centrala
roller under karriären, bland annat som
sekreterare för [läs: författare till] två
parlamentariska försvarsbetänkanden.
När han tillträdde som kommendör för
försvarsmakten
var kalla kriget ett
minne och Finland på väg in i Europeiska
unionen. Det var en ny tid och armén behövde moderniseras.
Tre förändringar som Gustav Hägglund drev var att kvinnor skulle kunna få
samma militära utbildning som män, att
of icersutbildningen skulle fördjupas och
få akademisk status och att värnpliktsutbildningen skulle reformeras – den förändring som innebar att - och -månadersutbildningarna blev - och -månadersutbildningar.
”Jag började fundera på allvar på kvinnlig värnplikt, när min yngsta dotter frågade varför hon inte ick gå in i armén. Jag
kunde inte komma på ett enda vettigt argument för det.”
”Hösten
inledde de första kvinnorna militärtjänstgöring i Finland. Det blev
snabbt en riktig hit. Inga av de farhågor
man haft var befogad. Det manliga beteendet förbättrades när kvinnor fanns med
i gruppen”, säger Gustav Hägglund.
Den förhatliga pimsningen
Med vrede nämner han pimsningen, den
pennalism som traditionellt förekommit i
armén och som Gustav Hägglund agerade
mot med stor bestämdhet.
”Det har blivit till en sanning att pimsningen skulle härstamma från den preussiska militären. Det är totalt fel, den tyska
principen var att man gav Auftrag, uppdrag, som soldaten ick utföra enligt egen
bedömning. En effektiv metod som litade
på individen och minimerade förlusterna.”
”Pimsningen är ett ryskt arv, framför
allt från kavalleriet. Det återspeglas tyvärr fortfarande i Ryssland, där
soldater om året mister livet under militärutbildningen”, säger Gustav Hägglund.
Omorganisationen av den inländska
beväringsutbildningen blev en hård nöt
att knäcka. Alla andra motsatte sig, ställningen i försvarsledningen stod – .
”Motargumenten var att ojämlikheten
mellan grupperna skulle öka med och
månaders tjänstgöringstid och att politikerna nog skulle godkänna -månaderstjänstgöring, men inte månader. Jag tog
till mig kritiken och modi ierade upplägget, men utan att ändra på / -principen.
När beslutet sedan var taget, var alla eld
och lågor över det.”
”Det är viktigt med en ledningskultur
där alla är tydliga och vågar framföra
kritik, medan det inns tid att utforma be-
slutet. Men när det väl är fattat är det lika
viktigt att alla står solidariskt bakom det.”
Hemligheten?
Vad är hemligheten bakom Gustav Hägglunds framgångsrika karriär?
”Jag har förstås funderat på det. Det
handlar inte om karriärplanering. Som
ung militär kunde jag på min höjd drömma om att bli chef för kadettskolan eller
möjligen militärattaché.”
”Ett svar är att jag är en ganska plikttrogen person. Jag genomför den uppgift som
jag har getts. Om jag lovar något, gör jag
det.”
Grundläggande är att vara ett gott föredöme.
”Köttet är svagt. Det kan vara svårt att i
alla lägen stå emot trevliga frestelser. Min
utgångspunkt har varit att jag inte representerat Gustav Hägglund, utan Finland.
Man har sin ställning till låns.”
Han erinrar sig en episod under tiden
som kommendör i Sinai.
”Jag behövde förbättra konditionen efter alltför mycket tid vid skrivbordet och
bestämde mig för att inleda dagarna med
en joggingtur, vid halvsextiden på morgonen. Efter två veckor hade jag sällskap på
joggingturerna av i stort sett hela bataljonen.”
Gustav Hägglund har lätt att tala med
människor och bjuder på sig själv. Men ledarskap är ingen popularitetstävling.
”Man kan som chef inte ha som mål att
bli kompis med alla. Det uppstår besvikelse hos människor på vägen, för att de inte
blir befordrade, för att de inte får gehör för
sina idéer.”
Gustav Hägglund håller vid sällsynta
tillfällen föredrag där han redovisar sina
ledarprinciper. Han har samlat dem i något han kallar ”Johtajan ventti”, efter det
spel Black Jack, där det gäller att hamna på
talet . På nästa uppslag sammanfattas
hans principer för första gången i svensk
version.
Läget i världen
Gustav Hägglunds nyutgivna bok Rauhan
utopia (Den utopiska freden, Docendo) –
hans åttonde i ordningen – kan sammanfattas som en säkerhetspolitisk analys av
världsläget.
”Jag skrev den i Phuket i vintras på kort
tid, bara tömde ur mig. Jag vill ge en realistisk bedömning av vart världen är på väg.
I Europa lever många i en illusion att de
stora kon likterna hör historien till. Men
i den stora majoriteten av världens länder
K AT TERNÖ
–9
”Att förlita sig på att vi har en bestående fred är blå ögdhet. Min världsbild är mörkare än så.”
Sammy Steen
ligger sådant som demokrati och medborgaraktiviteter lågt på skalan.”
”Att förlita sig på att vi har en bestående
fred är blåögdhet. Min världsbild är mörkare än så”, säger han.
Han förklarar hur lätt det är att bli hemmablind och att Finland är mycket litet.
”Finland utgör, både till yta och befolkningsmängd, inte ens en tusendel av världen. Det är vår relativa vikt. De tre stormakterna – USA, Ryssland, Kina – har sina
egna måttstockar. I kritiska lägen ser de
enbart till sig själva.”
”Internationella avtal binder i praktiken
inte de stora, bara de små. Att tro något
annat är illusoriskt”, säger Gustav Hägglund.
Ett exempel på inländsk snävsynthet
upplevde han efter sitt forskarår vid Harvard. Han skrev där, som brukligt var, en
fördjupad studie i ett ämne han själv valde.
”Studien gällde kryssningsmissiler, som
var spjutspetsteknologi då på åttiotalet.
Jag insåg att Sovjet skulle förlora den militärteknologiska kampen mot USA – precis
så skedde ju. Harvard ville publicera studien, jag gick med den till [huvudstabens
dåvarande chef] Jaakko Valtanen.”
”Hans kommentar var att studien då
först måste ’ inlandiseras’, alltså innehållsligt anpassas gentemot Sovjet. Studien låstes in och lästes av ingen. Jag har
efteråt tänkt att jag skulle ha skickat den
till president Koivisto. Han följde den militärteknologiska utvecklingen och skulle
ha sett på saken annorlunda”, säger Gustav Hägglund.
Medlem i Nato?
Borde Finland bli medlem i Nato? Gustav
Hägglund har tidigare förespråkat detta,
men inte längre. Det inns argument för
och emot, men man måste beakta att Nato
betyder allt mindre för hur USA agerar i en
kris.
Gustav Hägglund ger i sin bok det här
exemplet:
”I februari
kom Sveriges nytillträdde försvarsminister Björn von Sydow
på besök till Finland. Vid lunchen föreslog han ett fördjupat samarbete mellan
våra försvarsstyrkor. Jag ansåg förslaget
värt att stöda, vi tillsatte tre arbetsgrupper, en för varje försvarsgren.” Arbetsgruppen för det marina samarbetet kom
snabbt fram till konkreta förslag om att
koordinera havsövervakningen, men motsvarande samordning i fråga om lygförsvaret föll på att Sverige till vår förvåning
inte hanterade sitt luftrum enhetligt, utan
10 – K AT TERNÖ
hade delat försvaret av det i tre områden.”
Samarbetet stryptes sedan oväntat av
Sverige.
”Vi begrep i Finland inte varför. Jag ick
av min svenske kollega, överbefälhavaren
Owe Viktorin, veta att det var utrikesdepartementet som bromsade. Man var rädd
att ett försvarssamarbete med Finland
skulle leda in i Nato och komplicera Sveriges förbindelser till USA”, säger Gustav
Hägglund.
”Kopplingen var obegriplig. Vi såg ingen
motsättning mellan USA och Nato. Först
med Snowden och de senare avslöjandena
om djupet i Sveriges och USA:s militära
samarbete blir argumentet förståeligt.
Sverige kunde förlita sig på att USA sätter in egna militära resurser om Sverige
angrips.”
”Den här överenskommelsen är vad jag
förstår kopplad till att Sverige beslöt att
avstå från egna kärnvapen på sextiotalet.
För Sverige var det bilaterala samarbetet
med USA alltså för viktigt för att ett nära
samarbete med Finland skulle få störa
det.”
Arbetsfördelning
Gustav Hägglund stöder i dag en nära ”arbetsfördelning” mellan svenska och inska
försvarsmakten.
”Finland skulle genom att upprätthålla
ett effektivt försvar förhindra anfall över
land mot Sverige. Sverige skulle trygga
Finlands handelsförbindelser över Östersjön. Ländernas luftstridskrafter skulle
integreras så att de kunde sättas in där de
behövdes.”
”Det skulle inte kräva ett försvarsförbund mellan länderna, utan handlar om
att utnyttja vars och ens starka sidor.
Finland har en stark armé, Sverige har
moderna ubåtar och lyg som kan bevaka
huvudfarlederna för den inska sjöfarten.”
Finlands starkaste argument för att inte
gå med i Nato är, säger Gustav Hägglund,
att det skulle försämra landets försvarsvilja, om landet förlitade sig på andra.
”En värnpliktsarmé som Finlands grundar sin styrka på en kollektiv erfarenhet
av hur vi i krig räddat vår självständighet.
Det ger en moralisk styrka och trovärdighet som en yrkesarmé aldrig kan ha”, säger Gustav Hägglund.
21 principer för ledare
”Om du vill leva länge,
hata inte, ty det
fräter på ditt inre,
avundas inte, ty det
skapar grämelse,
oroa dig inte över
vad som kommer, ty
det ödelägger nuet,
utan beundra vackra
utsikter, drick ett glas
vin då och då, och njut
av närheten till det
motsatta könet. Lycka
till!”
– Det receptet för ett
långt liv lärde mig en
iranier på Golan.
1. Din viktigaste uppgift är att bestämma riktning och inspirera dina underlydande – reservera tillräckligt med tid för
uppgiften.
2. Ordna administrationen så att din insats behövs endast
för att övervaka avvikelser.
3. Forma en organisation där det finns en ansvarsperson för
varje uppgift, där inga arbetsgrupper behövs.
4. Lägg matriserna i bordslådan, skapa klara ledningsförhållanden och ansvar.
5. I en ny uppgift börjar du med att under en månad skapa
dig en allmän överblick innan du kör i gång, men vänta
inte längre än ett halvt år.
6. Om du är tvungen att säga upp folk, börja ovanifrån. Det
är där överbemanning brukar uppstå.
7. I internationella samfund är det viktigt att personer som
lyder under dig placeras i uppgifter där deras svaga sidor
påverkar verksamheten minst och där deras starka sidor
främjar verksamheten.
8. Begär inte anvisningar i frågor som hör till ditt behörighetsområde, utan lös dem själv och meddela din förman.
”Kom inte med problem utan med lösningar” är en bra
anvisning också åt dina egna underställda.
9. Uppmuntra dina underställda att komma med kritiska
synpunkter innan ett avgörande fattas, kräv absolut solidaritet då beslutet har tagits.
10. Håll inte inne med beslut. Också ett dåligt beslut är bättre än en lång osäkerhet.
11. Var dig själv, rak, ärlig och uppriktig.
12. Exemplets makt är stark. Dina underställda ser dig lätt
som en förebild, se till att hålla fast vid dina principer.
13. Ge feedback, särskilt beröm, men också kritik. Bestraffa
resolut om det behövs.
14. Håll fast vid en formell auktoritet tills du uppnår en genuin auktoritet.
15. Delegera så mycket som möjligt. Det sporrar dina underställda och frigör dig att leda helheten i rätt riktning.
16. Utveckla kompetensen hos dina underställda genom att
planmässigt tilldela dem uppgifter av olika slag.
17. Se noga till att befordringar och belöningar ges till personer som har förtjänat dem.
18. Långsiktiga planer får inte vara mer än utkast. Scenarier
är bättre, förutsatt att man är medveten om att de inte är
prognoser.
19. Målsättningarna bör ställas högt, det motiverar personer
som gillar utmaningar. Satsa på dessa personer, för det
är de som för utvecklingen framåt och drar andra med sig.
20. Låt dina underställda konkurrera med varandra, det sätter fart på dem – finländarna är ett tävlingstokigt folk.
SVENOLOF KARLSSON
Bastun, en utmärkt plats för att
lyssna till Gustav Hägglund.
21. Krossa förändringsmotståndet genom att emellanåt göra
förändringar i organisationen, låta personalen rotera,
belöna initiativ, flytta ”bromsklossar” och popularisera
innovationer.
GUSTAV HÄGGLUND
K AT TERNÖ
– 11
Mikael Nybacka
Något också för Finland? Kenneth Sahlén, docent
i skogsskötsel, Håkan Önneholm, skogsägare,
Hanna Öhman, projektledare, och Bengt Toolanen, skogsägare, i skogsvårdsprojektet i Övertorneå vid Kattilakoski, på den svenska sidan av
Torne älv. Skogen på andra sidan älven är alltså
finländsk.
Skogsvård är bästa klimatåtgärden
Kan Finland få ett handelssystem
för koldioxidkrediter baserat på
skogstillväxt? En sådan modell utarbetas just nu i ett projekt i Övertorneå, på den svenska sidan av
riksgränsen.
tt sätt att arbeta för målen i klimatpolitiken är att försöka minska koldioxidutsläppen. Men det inns också
en annan metod: att öka skogens förmåga
att ta upp koldioxid.
Med en ekonomisk parallell. Det inns
E
12 – K AT TERNÖ
två sätt att förbättra ekonomin: att minska på kostnaderna eller att öka på intäkterna.
”Det är inget nollsummespel. Varje extra
koldioxidmolekyl som växtligheten klarar
att fånga upp från atmosfären är en vinst i
klimatarbetet”, säger Kenneth Sahlén, docent i skogsskötsel vid Lantbruksuniversitetet i Umeå och vetenskapligt ansvarig i
projektet i Övertorneå.
Huvudmetoden är vanlig hederlig
skogsvård, sådan som gör att skogen växer bättre. Men utöver detta kan skogens
tillväxt ökas väsentligt med hjälp av näringstillförsel och tätare trädbestånd.
”I Sverige är potentialen lågt räknat
procents ökad skogstillväxt om
år. Det
ger en ökad koldioxidupptagning på
miljoner ton koldioxid räknat som årsmedeltal under
år framåt. Det är mer än
hela den svenska transportsektorns utsläpp”, säger Kenneth Sahlén.
Alltså: Alla utsläpp från tra iken i Sverige kan kompenseras enbart genom den
ökning som kan åstadkommas i skogens
förmåga att ta upp koldioxid.
Den här möjligheten är en specialitet för
det boreala området, det vill säga den del
av den tempererade zonen på norra halvklotet som kännetecknas av barrskog,
alltså norra Ryssland, norra Europa, Kanada och Alaska.
Vår skog har unik förmåga
”Vi har ett skogsekosystem som kan binda
väldigt mycket kol, i motsats till regnskogarna, där kolmängden är konstant. All
näring i regnskogen inns i växtligheten
och allt det syre som produceras används
för att bryta ner organiskt material. Talet
om regnskogen som jordens lunga stämmer därför inte”, säger Kenneth Sahlén.
I våra nordiska barrskogar binds kolet
däremot förutom i träden också i humustäcket, som växer för varje år.
”Framför allt handlar det om mängden
barr, eller snarast om ytan av alla barr.
Fler barr innebär ökad fotosyntes, och
ökad fotosyntes innebär att mer koldioxid
absorberas ut luften och mer kol binds i
trädet”, säger Kenneth Sahlén.
Detta gör barrträd till långt effektivare
kolkällor än lövträd. Medan de senare tappar bladen varje år blir granbarr omkring
sju år och tallbarr fyra år.
Barren får sin storlek under det år då de
bildas, och storleken och antalet av dem
ökar framför allt om tillförseln av näring, i
första hand kväve, ökar.
Tillväxten kan fyrdubblas
”Om skogen gödslas mycket exakt, anpassat efter de behov som beror på lokala faktorer, kan man fyrdubbla tillväxten. Potentialen är enorm”, säger Kenneth Sahlén.
Den svenska skogsvårdslagen ger utrymme för gödsling tre gånger under skogens omloppstid. En normal dos är
kg
kväve per hektar, gödslingseffekten håller
i sig i ungefär tio år, för närvarande gödslas i Sverige omkring
hektar skogsmark per år.
En annan metod för tillväxtökning är
att sätta trädplantorna tätare. Schablonen
är
extra plantor per hektar, vilket vid
röjning motsvaras av att
plantor per
hektar lämnas kvar i stället för
.
Hur påverkas den biologiska mångfalden av denna typ av åtgärder?
”Det är fråga om små förändringar, inte
större än de förändringar som sker naturK AT TERNÖ
– 13
Barren stora koldioxidslukare
Mikael Nybacka
Träd binder mycket koldioxid
För varje kubikmeter stamvedstillväxt binds
omkring 1,3 ton koldioxid i hela trädet, inklusive grenar, barr, stubbe och rötter. Eftersom
tillväxten i de finländska skogarna är drygt
100 miljoner kubikmeter stamved per år, tar
den finländska skogen alltså upp närmare
140 miljoner ton koldioxid om året.
Det sker dessutom en upplagring av koldioxid i marken till följd av att all förna inte
bryts ner.
Finlands totala koldioxidutsläpp är i storleksordningen 60–65 miljoner ton per år.
Gödsling gör stor skillnad
Rätt sorts gödsling gör stor skillnad när det
gäller skogens tillväxt.
Effekterna varierar dock beroende på
skogstyp, och man kommer inte så långt
med en engångsinsats. Gödsling av en skog
under hela dess livscykel innebär en stor
investering och kräver ett engagemang över
generationer.
En annan metod kan vara att byta till mer
snabbväxande trädslag, som contortatallen.
En faktor som krånglar till mer storskaliga
insatser är ägarförhållandena. Var och en
bestämmer över sin skog. Att samordnat försöka genomföra en storskalig skötselstrategi
kan bli komplicerat.
Alla skogsägare, särskilt i städerna, har
heller inte koll på sin skog. Många romantiska föreställningar hör ihop med skogen med
effekt att rationella lösningar inte alltid är de
som prioriteras.
14 – K AT TERNÖ
Ju fler och större barr, desto mer fotosyntes. Under de
sju år som ett granbarr lever binder det stora mängder
av luftens koldioxid, berättar Kenneth Sahlén.
Exempel på växtkraft. Gödslat blåbärris till vänster,
ogödslat till höger.
ligt under skogens omloppstid. Skogen är
ju inte statisk, utan olika växter och djur
gynnas under olika skeden av omloppstiden. De beskrivna åtgärderna står för
övrigt i överensstämmelse med skogsvårdslagens bestämmelser” säger Kenneth Sahlén.
och SweMin (branschförening för gruvor,
mineral- och metallproducenter i Sverige)
som deltagare. Bland inansiärerna inns
även Vinnova (svensk myndighet för innovationssystem), med miljoner kr, länsstyrelsen och landstinget.
Att systemet kan fungera i mindre skala
har visats i ett tidigare projekt (ABCDprojektet) i Norrbotten, där jorton skogsägare genom att röja och gödsla sin skog
gav grund för koldioxidkrediter, sålda till
LKAB för i snitt
kr per skogsägare.
Ökad tillväxt blir koldioxidkrediter
Huvudsyftet med det aktuella projektet i
Övertorneå, ”Koldioxidkrediter från skogen”, är att utveckla en modell där skogsbrukare kan tilldelas ”utsläppskrediter”
kopplade till handeln inom det europeiska
systemet för utsläppsrätter.
Förutsättningen är att skogsbrukaren
skapar ett projekt som leder till tillväxtökning utöver den som kan förväntas utan
åtgärder.
”Ett sådant projekt måste genomgå en
revision och valideringsprocess, men i
sak behöver man inte tvivla på effekterna
av det. Forskningsresultaten i fråga om
skogstillväxten är tydliga”, säger Kenneth
Sahlén.
”Utmaningen ligger mer på det administrativa planet. Dels behöver projekt av
det här slaget följas upp långsiktigt, dels
behöver systemet utformas så att varje
skogsägare inte själv behöver ge sig in i
alla detaljfrågor.”
Projektet pågår under
och
med Övertorneå kommun (projektägare),
Sveaskog, Lantbruksuniversitetet, LRF
Norrbotten, Kalix Naturbruksgymnasium
Skogsvård är långtidsprojekt. Men räknat över tid ger
det stor tillväxt att sköta sin skog väl. Håkan Önneholm,
Hanna Öhman, Bengt Toolanen och Kenneth Sahlén.
Mikael Nybacka
Ökad virkesmängd
En erfarenhet i projektet gäller den värdeökning som följer med den ökade virkesmängden i skogen.
”Samtidigt som växthuseffekten motverkas, så ger koldioxidkrediterna på sikt
ökade inkomster till skogsägarna och
ökad tillgång på skogsråvara som kan vidareförädlas och skapa arbetstillfällen.”
”Projektet innebär att utsläppsrätter
kan köpas lokalt i stället för på en internationell börs. Vi visar att verkningsfulla
miljöinsatser inte alltid behöver innebära
stora kostnader och uppoffringar, utan
tvärtom kan vara lönsamma för både
markägaren och samhället”, säger Kenneth Sahlén.
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 15
Karl Vilhjálmsson
Livet som återvände
Det är en härlig dag på sjön. Anders Stigebrandt ror
över den fjord där hans experiment gav liv åt den döda
bottnen och fisken återvände. De erfarenheter som gjorts
här, i Byfjorden i Uddevalla, Sverige, är ovärderliga. Med
samma metod kan vi restaurera Östersjön och få ett
friskt hav, säger han.
16 – K AT TERNÖ
K AT TERNÖ
– 17
”I grunden är det en naturlig process. Östersjön kan bli ett levande hav igen.”
ohuslän på den svenska västkusten
hyllas ofta för sin naturskönhet, och
Anders Stigebrandt håller med. Här
vid By jorden intill Uddevalla stad har han
vuxit upp.
Vatten och hav har också kommit att bli
hans livsverk, bland annat som professor i
oceanogra i vid det närbelägna Göteborgs
universitet.
Oceanogra i står för vetenskapen om
jordens oceaner och hav, ett mycket brett
forskningsområde där haven studeras ur
många perspektiv – biologi, geologi, havsströmmar, bottensediment är bara några
av dem.
”Som så många andra har jag varit bekymrad över den övergödning och de
döda bottnar som präglar särskilt Östersjön. Men efterhand har jag insett att vissa
samband har missförståtts.”
Till exempel beror Östersjöns utsatta
tillstånd inte bara på människan. Till betydande del kan Östersjöns bottenproblem beskrivas som en effekt av hur naturen själv utformat Östersjön, säger Anders
Stigebrandt
”Långt innan de mänskliga utsläppen
B
började ta fart hände det att havet var
täckt av alger. Det inns beskrivningar
från
-talet om hur Östersjön från kust
till kust kunde vara täckt av en tjock grön
sörja.”
Grundproblemet är fosfor
En avgörande insikt, säger Anders Stigebrandt, är att problemet framför allt beror
på mängden av fosfor i havet, inte på det
kväve som härrör från jordbruk och industrier.
”De strikta utsläppsregler som etablerats i syfte att få ned kvävemängden har
inte haft effekter på algblomningen”, konstaterar han.
Han förklarar det så här:
Om det återstår mycket fosfor efter vårblomningen i egentliga Östersjön (den del
som sträcker sig från Ålands hav i norr till
de danska sunden i söder och väster), kan
man under följande sommar förvänta omfattande blomningar av cyanobakterier.
”Så har situationen varit under det senaste decenniet men inte alltid. Under
senare delen av
-talet och en bit in på
-talet sjönk fosforinnehållet i egentliBengt Liljebladh
En del av förklaringen till
döda bottnar är att vattnet lägger sig i skikt, till
exempel på grund av olika
temperatur eller salthalt,
så att den lättare vattenmassan flyter ovanpå
den tyngre. Gränsen kan
vara skarp. Fotomontage
av den flotte med pumpar
som under två och ett
halvt år sprutade ut ytvatten längs havsbottnen i
Byfjorden.
18 – K AT TERNÖ
ga Östersjön med cirka procent, medan
nitratinnehållet inte ändrades nämnvärt”,
säger Anders Stigebrandt.
Detta berodde på att stora in löden av
saltvatten uteblev under denna period,
vilket ick skiktningen av vattnet att försvagas och bottnarna att syrsättas ner till
mer än
meters djup. Ett stort in löde
tillförde visserligen ytterligare syre,
men också massor av salt, som återställde
skiktningen till vad den varit innan mitten
av
-talet.
Unik syrsättning
Syrsättningen under senare delen av
-talet fortsatte en bit in på
-talet och är unik. Syrebristen i Östersjöns
djupvatten var som minst år
och fosforhalten var då lika låg som i början av
-talet.
”Detta tolkades som att tidigare syrefria
bottnar i egentliga Östersjöns djupvatten
kan binda fosfor då de syrsätts, men att
bindningen släpper då vattnet åter blir
syrefritt. Detta är visserligen sant, men
senare har vi förstått att syrefria bottnar
släpper ut stora mängder fosfor under lång
tid, och att minskningen av fosfor huvudsakligen berodde på att de syrefria bottnarnas yta minskade.”
Enligt Anders Stigebrandt kommer, på
årsbasis, omkring
ton fosfor från
Östersjöns syrefria bottnar, medan den
externa källan – människan och avrinning
från mark – står för ungefär
ton fosfor per år.
Om man radikalt vill bryta trenden,
måste man därför syrsätta bottnarna.
”Om man kan hålla Östersjöns djupvatten syresatt under en period, skulle
den interna fosforkällan stoppas och den
totala tillförseln minska drastiskt. Då
skulle Östersjön kunna återföras till ett
tillstånd liknande det under
-talet, då
den externa källan var ungefär lika stor
som nu”, säger Anders Stigebrandt.
”Syresättningen behöver pågå tills jämvikt uppnåtts med den externa tillförseln.
Uppskattningsvis skulle det ta tio år. Därefter behövs ingen extra syrsättning av
djupvattnet, utan Östersjön kan klara sig
själv.”
Hur skulle det här gå till?
Det är här som experimentet i By jorden
får betydelse. Här ick två pumpar under
två och ett halvt år – totalt under
timmar – spruta ut syrsatt vatten längs
havsbottnen. Två kubikmeter i sekunden
sögs in av ytvattnet och sprutades ut
Karl Vilhjálmsson
meter längre ner, några meter ovanför
bottnen.
Resultatet lät inte vänta på sig.
”Så fort vattnet blev syrsatt ick djur
och larver en chans att etablera sig. Vi såg
bara positiva effekter”, säger Anders Stigebrandt.
Tack vare pumpningen ökade syrsättningen av djupvattnet tiofalt. Fosfaterna i
vattnet minskade med en faktor fem. Negativa bieffekter, som ökning av tungmetaller eller giftiga organiska ämnen, noterades inte. Tvärtom koloniserades den
tidigare döda bottnen av organismer.
Resultaten publicerades i våras i den vetenskapliga tidskriften Ambio.
Närmast vill Anders Stigebrandt testa
pumparna i ett större område. Hans förslag är att tio pumpar ska sättas ut i Bornholmsbassängen, som tidvis är helt syrefri. Han är övertygad om att detta skulle
gynna torsken, vars reproduktion i hög
grad äger rum just här.
”Fram till
-talet var havsbotten i
Bornholmsbassängen täckt av musslor
och andra djur, men sedan dess har den
dött. Det vore ett perfekt ställe för att demonstrera effekterna av pumparna.”
Pumpar i Östersjön
Nästa skede kunde sedan vara att placera
ut pumpar i hela Östersjön under en tioårsperiod, varefter det skulle räcka med
enstaka pumpar för att hålla syrsättningen i gång.
”Ungefär hundra pumpar skulle behövas. Priset skulle vara lågt, omkring miljarder euro totalt.”
Om det låter dyrt, jämför med kostnaden
för dagens reningsverk runt Östersjön, säger han. På årsbasis kostar de närmare
miljarder euro, trots att de inte tillnärmelsevis har samma effekt.
Anders Stigebrandt lanserade den här
idén första gången
. Länge mötte
han skepsis, men så småningom ställde
det svenska forskningsrådet Formas upp
med medel för syrsättningsexperiment i
kustbassänger. Ett större anslag ick han
och hans forskargrupp för experimentet i
By jorden.
Därefter har den nordiska miljö inansiären Nefco, HELCOM (genom sin Baltic
Sea Action Plan-fond) och den svenska
Hav- och vattenmyndigheten ställt upp
med inansiering av en förstudie av vinddriven pumpning i Bornholmsbassängen
samt en modellstudie av miljöeffekter av
sådan pumpning.
Alldeles nyligen föreslog den svenska
Vi har bara sett positiva effekter av experimentet, säger professor Anders Stigebrandt.
representationen i HELCOM att organisationen ska satsa på metoder att bekämpa
övergödningen i Östersjön med metoder i
öppna havet. Anders Stigebrandts metod
beskrivs som den mest realistiska.
Motstånd
Trots de goda resultaten hittills inns ett
motstånd. Bland annat för att syrsättningen kan beskrivas som ingenjörskonst.
Anders Alm, departementssekreterare
på det svenska miljödepartementet:
”Det inns de som vill göra skräckpropaganda av geoengineering med argumentet
att vi manipulerar naturliga system. Men
faktum är ju att vi manipulerar på många
andra sätt, till exempel genom storskaligt
iske och våra jordbrukslandskap.”
Anders Stigebrandt:
”Självklart bör vi noga följa upp om
syrsättning också medför negativa effekter. Mitt förslag är att pilotexperimentet i
Bornholmbassängen skulle följas i ett rigoröst kontrollprogram, vilket ger en möjlighet att avbryta om oacceptabla effekter
skulle upptäckas.”
”Syrsättning av vatten är i grunden en
naturlig process. Vårt exempel i By jorden
ger starkt stöd för att vi med den här metoden kan göra Östersjön till ett levande
hav igen”, säger Anders Stigebrandt.
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 19
Leo tänker alltid på linjerna
Johanna Forsman
RÖRLIGT JOBB. Vissa delar av elnätet ligger i oländig terräng, långt ifrån kontoret.
”Jobbet kräver en god kondition. För mycket dopp på kaffepauserna är dåligt för
linjerna”, skojar Leo Saari.
u Ännu den här hösten får Leo
Saari lov att ha telefonen påslagen
dygnet runt och stövlarna ständigt
startklara i tamburen. Men i januari
går han i pension efter 39 år som
linjemontör på Vetelin sähkölaitos.
Han har blivit
van att rycka ut
på kort varsel
för att reparera
skador på ellinjerna.
”På ett litet elverk får man lov att
vara smidig och alert. Största delen
av arbetsuppgifterna är ändå planerade på förhand och utförs dagtid.
Det handlar för det mesta om att underhålla elnätet och koppla in nya
anslutningar”, berättar Leo Saari.
Frisk luft ser han som en jobbförmån, i alla fall under sommarhalvåret.
”Det är en fördel att få röra sig i
naturen och hålla igång både kroppen och huvudet på arbetstid. Det
krävs visserligen att man har en god
kondition.”
Den tekniska utvecklingen har
inneburit de största förändringarna
under hans nästan 40-åriga karriär
på Vetelin sähkölaitos.
”Elnätet i Vetil har vuxit enormt
Villkoren för elkundavtal förnyas
u Med denna tidning följer en bilaga
som innehåller elbranschens nya avtalsvillkor. Avtalen följer Energimyndighetens (tidigare Energimarknadsverket) villkor.
Kunderna hos Jakobstads Energiverk, Herrfors Nät-Verkko, Kronoby
elverk, Vetelin sähkölaitos, Esse
Elektro-Kraft och Nykarleby Kraftverk omfattas av anslutningvillkoren
(AV 2014).
Kunderna hos Jakobstads Energiverk, Kronoby elverk, Vetelin sähkölaitos, Esse Elektro-Kraft och
Nykarleby Kraftverk omfattas av elleveransvillkoren (ELV 2014) och nättjänstvillkoren (NTV 2014).
Kunderna hos Herrfors omfattas
av elförsäljningsvillkoren (EFV 2014)
och kunderna hos Herrfors Nät-Verk-
20 – K AT TERNÖ
ko omfattas av nättjänstvillkoren
(NTV 2014).
”Vi skickar ut avtalsvillkoren i sin
helhet till kunderna för att alla ska få
möjlighet att bekanta sig med dem”,
säger Mia Liljekvist, förman på Oy
Herrfors Ab:s faktureringsavdelning.
Avtalsvillkoren har uppdaterats
nationellt av Energimyndigheten för
att motsvara dels ändringar i lagstiftningen och verksamhetsförhållanden, dels förnyade arrangemang
för avtal och prissättning och dessutom för att förverkliga de åtgärder
som vidtagits i syfte att spara energi.
De nya villkoren träder i kraft från
och med 1.1.2015 för alla Katternöbolag. Privatkunder kan avsluta sina
kundförhållanden inom 30 dagar
efter att ha mottagit information om
ändringarna i villkoren. För andra än
privatkunder är motsvarande tidsperiod 15 dagar. Uppsägningstiden för
samtliga är 14 dagar. För kunder som
har tidsbundna elförsäljningsavtal
träder de nya villkoren i kraft när avtalet går ut.
”De nya villkoren ersätter de
gamla och det krävs inga åtgärder av
kunderna för att ta bruk de nya villkoren”, säger Mia Liljekvist.
UPPDATERAT. De nya avtalen bygger
på de ändringar som skett i lagstiftning
och på elmarknaden.
”Vi skickar ut avtalsvillkoren i sin
helhet till kunderna för att alla ska få
möjlighet att bekanta sig med dem”,
säger Mia Liljekvist.
både vad gäller geografisk täckning och kapacitet. När jag började
hade vi 58 transformatorer, nu har
vi 160. Datateknik finns numera
överallt och även kablarna har blivit
tjockare för att klara av större belastning.”
Också på landsbygden har elförbrukningen ökat
flerfalt under de
senaste
decennierna. Numera styrs mycket av
verksamheten på jordbruk med automatiserade system.
”På 1970-talet kunde elkunderna
ha strömavbrott en hel eftermiddag
utan att de nödvändigtvis märkte
det. I dag är det nästan katastrofvarning om luftkonditioneringen i
fähusen stannar.”
Inför pensioneringen nästa år ser
han fram emot att sätta sitt eget
tempo.
”Risken är att man skaffar sig så
många nya intressen när man blir
pensionär att man börjar stressa i
stället för att ta det lugnt. Jag kommer att jobba i skogen och sysselsätta mig med sådant som jag
tycker är roligt”, säger han.
JOHAN SVENLIN
Karolina Isaksson
Köp inte mat för att pryda ditt kök
Johanna Forsman
u I glansiga inredningstidningar
finns alltid en stor skål med fräscha,
färgglada frukter. I en annan skål
ligger grönsakssorter man knappt
kan namnen på och spretar snyggt
och stilrent.
Få har en vardag som liknar bilderna i inredningstidningarna, men
det kan kännas lockande att försöka få in lite flärd i köket. Kanske
en exotisk frukt som transporterats
från andra sidan jordklotet?
Verkligheten kommer ikapp senast när småflugorna haft sitt kalas
och frukterna och grönsakerna tappat sin aptitlighet. Ut med skruttarna i soptunnan!
I de finländska hushållen slängs
i snitt 23 kilogram mat per person
och år. I de finländska matbutikerna
kastas dessutom årligen en mängd
som motsvarar 12 kilogram per capita.
Skämd frukt och ofräscha grönsaker hör till de mest bortkastade
livsmedlen. Matsvinnet innebär en
stor miljöbelastning i produktion,
transport, handel och inte minst i
avfallshanteringen av matrester.
Planera mera. Spontana inköp av färskvaror är inget som rekommenderas av Anette Mattson-Väätäjä och Josefina Broberg.
”Basvaror kan man hamstra, men inte matvaror som förstörs snabbt”, är deras tips.
upp allt om maten är välkryddad
när den serveras. Det är för sent
att börja krydda vid matbordet. Det
kan också vara nyttigt att ibland få
uppleva att maten inte riktigt räcker
till”, tycker Anette.
Krydda klart vid spisen
Men det går att minska slöseriet
genom bättre planering och större
medvetenhet.
”Det lönar sig att inventera sitt
skafferi noggrant och göra en inköpslista innan man går och handlar. Speciellt sparsam ska man
vara med matvaror som förstörs
snabbt”, tipsar Anette MattsonVäätäjä, lärare i huslig ekonomi på
Ådalens skola i Kronoby.
Ett annat tips är att fundera om
ingredienserna i receptet motsvarar familjens hunger.
”Vissa recept innehåller rejält tilltagna mängder. Man måste tänka
efter och använda sitt bondförnuft
också när man följer recept”, säger
lärarkollegan Josefina Broberg.
I deras undervisning slösas inte
på matresurserna. Eleverna får lära
sig att smaka på allt och äta upp allt
de öser upp på tallriken.
”En lärdom jag fått med åren som
hushållslärare är att eleverna äter
En lasagne rymmer allt
En bra förvaring av livsmedel hemma bidrar också till mindre slöseri.
Både kylen och frysen mår bättre
om det är rotation i lagret.
”Försök få frysen tömd ibland
och håll reda på vad som finns där.
Fettrika livsmedel och färdigmat
bör inte frysas längre än tre månader”, påpekar Anette.
När datumstämpeln närmar sig
kan man göra ett storkok av ingredienserna. Vissa föredrar pyttipanna,
andra kallar det nasi goreng. Hemma hos Anette dumpas de tickande
matvarorna i en stor lasagne.
”Min familj är van med att lasagnen varierar beroende på vad jag
behöver bli av med. Mjölk, grädde,
tomatkross, färska grönsaker, en
torr ostbit så länge den inte är möglig. Om man täcker över med skivad
squash i stället för lasagneplattor får man moussaka.”
Kasta alltid mögel
Anette Mattson-Väätäjä påpekar
att man fortfarande ska vara försiktig med livsmedel som ligger i
riskzonen.
”Här i skolköket har jag ansvar
för andras barn och då följer jag
givetvis strikt datummärkningen.
Hemma bryner jag köttfärsen lite
extra om datumet gick ut dagen
innan. Bröd eller sylt som möglat
är kompostvara, det ska inte ätas
fast man tar bort det synliga möglet
eftersom toxinerna kan finnas i hela
brödet eller syltburken.”
Hushållskompost är en bra investering om man vill ta hand om
sina egna matrester i stället för att
ge över problemet till avfallshanteringen.
”Den kräver en del jobb, men man
får ut bra mull av sina matrester”,
säger Anette av egen erfarenhet.
I Ådalens skolas undervisningskök finns en fullständigt vattentät
trestegsmodell för att undvika matsvinn.
”Eleverna äter i slutet av lektionen för det mesta upp den mat
som de lagat och de bakverk
som de bakat. Om de inte
orkar äta allt tar de med
sig resten hem. Allt som de inte vill
ta hem tar vi sedan till lärarrummet. Där har inget hittills hunnit bli
gammalt”, ler Anette och Josefina
finurligt.
Några tips för att minska matsvinnet:
• Datumstämpeln är inte en absolut sanning, använd din näsa och
dina ögon för att bedöma om matvaror är ätliga.
• Håll ordning i kyl och frys och
packa dem inte fullare att du vet
vad som finns längst bak.
• Frys ner bröd och ta på kvällen
fram den mängd som väntas gå åt
nästa dag.
• Köp inte mat för att pryda ditt
kök.
• Handla sparsamma mängder av
sådana livsmedel som förstörs
snabbt.
• Sök enkla recept som innehåller
den matvara som närmar sig sista
förbrukningsdag.
• Ta en bild med mobilen av innehållet i ditt kylskåp innan du åker till
jobbet så undviker du att köpa
matvaror du redan har.
JOHAN SVENLIN
K AT TERNÖ
– 21
Illustrationer: Terese Bast
Text: Svenolof Karlsson
Plötsligt stelnar farfar till.
Elly och Ener plockar lingon
med farfar. De förstår inte
hur han lyckas fylla sin hink
så snabbt.
Elly och Ener ser hur något rör sig en bit bort.
Hör ni, tala tyst och
rör er försiktigt.
Det handlar om plockningsteknik.
Och att vara snabb i nyporna.
En björn.
Nu går vi lugnt och
långsamt hemåt.
Du har ju hunnit
träna i många år.
Men varför finns så
mycket lingon just här?
Farfar förklarar att kraftbolaget i Esse
byggde elledningen när han var barn.
Den kallas ”Makulinja” och längs den
växer både hallon och lingon bra därför
att skogen hålls öppen så att växterna
får mycket solsken. Farfar har plockat
bär längs linjen hela sitt liv.
Vad orättvist, det
vill vi också ha!
De rör sig försiktigt för att björnen
inte ska tro att de är farliga. En stund
senare sitter Elly och Ener hemma hos
farfar och farmor. Farfar är uppspelt.
Tänk att jag äntligen fick
se en björn i min skog!
Det är essebornas
förtjänst.
Men du blev
lite skrämd.
En björn är inte att leka med.
Man måste ha respekt för den.
När jag gick i skolan fick vi
lingonplockaslov under hösten.
Hela familjen plockade lingon.
Mamma brukade bjuda på
rödlimonad och bullar som hon
bakat.
pt:
Farmors pajrece
• 2 äpplen
• 3 dl lingon
• 1/2 dl socker
• 75 g smör
jöl
• 1 1/2 dl vetem
ryn
• 1 1/2 dl havreg
• 1 dl strösocker
• 1 tsk kanel
er
• 1/2 tsk bakpulv
• 1 1/2 dl vispgrädde
Snart äter de världens godaste paj.
Farmor har gräddat sin favoritpaj där
hon använt en del av de lingon de
plockade och äpplen från äppelträden
på gården.
Mums!
Sätt ugnen på 200°C. Skär äpplena i klyftor. Lägg
äpple och lingon (frosta gärna först lingonen en stund
i frysen) i en ugnssäker form och blanda med sockret.
Smält matfettet och rör ned det när du blandat de
övriga ingredienserna. Fördela degen över äpplena
och lingonen. Grädda mitt i ugnen ungefär 25 minuter.
Vispa grädden och servera till pajen.
22 – K AT TERNÖ
Med en björnunge.
Hälsa på igen i morgon! Då
bjuder jag på lingonbröd
som jag ska baka själv.
K AT TERNÖ
– 23
Det toleranta bibelbältet
Johanna Forsman
har en viss relevans, förutsatt att det inte
används i nedlåtande betydelse.
”Jönköping och Jakobstad är ganska lika,
såtillvida att religiositeten är starkare än
på andra orter, även om en sekularisering
breder ut sig också kring de här två orterna.”
Hög kyrkofrekvens
Kjell Herberts, sociolog och forskare vid Institutet
för finlandssvensk samhällsforskning. Preses i
Svensk-Österbottniska samfundet.
En bred tolerans för olika uppfattningar har gjort att folk kunnat samarbeta i det pluralistiskt
religiösa landskapet. Forskaren
Kjell Herberts är förvånad över
hur få konflikter som uppstår
trots att det finns så många
olika rörelser i våra trakter.
ibelbältet är ett laddat begrepp, inte
minst i Österbotten. Uttrycket har
importerats från Sverige, där Smålandstrakten kring Jönköping ofta kalllas bibelbältet. Ursprungligen är det en
benämning för de starkt protestantiska
östra sydstaterna i USA.
”Ordet väcker olika associationer.
Många som bor här tar det som en förolämpning, medan en del utifrån ser det
som en förklaring för allt som sker i Österbotten”, säger Kjell Herberts, forskare vid
Åbo Akademi.
Han tycker att benämningen bibelbältet
B
24 – K AT TERNÖ
Sociologiforskaren Kjell Herberts har
tummen på den österbottniska pulsen.
Han har lett en årlig attitydbarometer
bland inlandssvenskar sedan
och
mätningarna visar att Österbotten i nationellt perspektiv är en homogen region
som består av avvikande subregioner.
Sydösterbotten har en negativ åldersstruktur och är starkt Sverigeorienterat,
Vasatrakten har utvecklats från en stark
bondekultur till en internationell teknologistad, medan landskapet längre norrut är
demogra iskt stabilt och har en märkbart
högre församlingsfrekvens.
”När man åker norrut längs kusten kan
man se att något händer i Jeppotrakten.
Besöksfrekvensen i kyrkorna är högre,
man döper sina barn i högre grad och
många anser att det är viktigt att kyrkan
inns. Också på inskt håll betraktas Lappo stift som landets mest medlemslojala
och värdekonservativa stift.”
ST YRKA:
• social och andlig
trygghet
• ansvarstagande
• tillit och förtroende
• möjlighetstänkande
Johanna Forsman
Litar på politiker
Ett utmärkande drag är alltså det demogra iskt stabila samhället, där förändringar sker långsamt och tilliten till andra
människor är ovanligt hög.
”Det inns en grundtrygghet i samhället
och man litar på sin granne. Det här är den
enda regionen där man till och med litar
på sina lokalpolitiker”, förklarar Kjell Herberts.
På den politiska kartan är stödet för
Kristdemokraterna ovanligt högt i Jakobstadsregionen och de allmänna värderingarna följer kyrkans traditionella budskap
om moral och dygder.
”Allt kan visserligen inte tillskrivas religionen. Samma samhällsbild inns också
på Åland, där sekulariseringen är betydligt mer utbredd.”
Internationella impulser
Jakobstad torde ha inof iciellt rekord i landet när det gäller antalet församlingar per
invånare med ett tjugotal olika kyrkor på
invånare. Det stora antalet frikyrkor förklaras ofta med sjöfartstraditionen
och den livliga emigrationen, som gav en
tidig medvetenhet om andra kulturer.
”Också i små byar hade man tidigt internationella kontakter via emigranter
och missionärer och man visste vad som
SVAGHETER:
• konservatism,
låsning
• isolering
• närblindhet
hände i världen. Återvändarna tog med sig
idéer och startade egna rörelser. När man
som sociolog betraktar hur många radikala rörelser det funnits i Österbotten, är det
slående att det inte funnits mer kon likter.
Gränsdragningarna mellan olika rörelser
har inte varit så de initiva att de bromsat
samhällsutvecklingen.”
Trygghet ger tolerans
MÖJLIGHETER:
iskan,
• fokus på medmänn
mjuka värden
svars• individuellt an
nerat med
tagande kombi
stark kollektivism
ck
• internationell utbli
Norr om Jeppo händer något – religionens roll blir
viktigare i människors liv, säger Kjell Herberts, här
fotograferad vid Kronoby kyrka.
HOT:
• intolerans
• kotterier
litet)
(”vi-och-dom”-menta are,
k
• Utfrysning av avvi
utflyttning
Kjell Herberts mini-SWOT om det religiösa österbottniska landskapet.
I det trygga samhället har man tolererat
olika livsstilar. De olika rörelserna har
haft egna sociala sammanhang utan att
man brytt sig om att ta reda på vad de andra rörelserna håller på med.
Inom rörelserna kan det ha rått en pluralistisk ignorans, det vill säga alla håller
upp samma fasad med regler, men bryter
mot dem var för sig i smyg. Och visst uppstår det ibland klyftor när församlingsledare går ut i den allmänna debatten och
uttrycker församlingsledningens ståndpunkt i aktuella politiska frågor.
”Olika tankesätt mellan församlingar
och mellan medlemmar av samma församling tar sig speciellt tydliga uttryck i
vissa samhällsfrågor. Vi har haft kvinnoprästmotståndet och nyligen Jeppis Prideparaden som bottnar i olika religionstolkningar, men dessa frågor har ändå inte
skapat några djupa kon likter och sargat
samhället.”
Mer frihet för individen
I samband med sommarens Jeppis Pridediskussion blev tolerans ett centralt begrepp, även om tolkningen varierade mellan olika åsiktsgrupper.
”Tolerans är ett knepigt begrepp. Utgångspunkten är att man låter andra göra
egna val och inte sätter sig till doms över
dem. Om man anser sig själv vara tolerant
och liberal måste man också tolerera att
andra är konservativa.”
Även om samhället är stabilt och försiktigt till förändringar tror Kjell Herberts
att man i framtiden kan räkna med en utveckling mot större individualism också i
våra trakter.
”Det sociala kapitalet som inns inom
olika religiösa rörelser kommer nog att
förvaltas, men det kommer att skapas
mera utrymme för egna val. Skillnaderna
mellan generationer kanske blir större
än mellan individer i samma generation.
Kon likten mellan synd och icke-synd
kommer att tonas ner”, tror Kjell Herberts.
JOHAN SVENLIN
K AT TERNÖ
– 25
Johanna Forsman
Henna och hundarna
Pinks lena nos upptäcker allt och minns allt. En mänsklig nos
är chanslös i jämförelse. Mögel, jäst, bakterier, strålsvamp
– med stor precision avslöjar Pink vad som döljer sig i
omgivningen.
Matte Henna Karihtala känner sina hundar. Som mögelhundsföretagare med basen i Kannus känner hon numera
också alltför väl Österbottens gissel: mögelskadade hus.
26
2
6 – K AT
AT T
TERNÖ
ER
E
R NÖ
NÖ
KA
TT
ERN
ER
NÖ
Ö
AT
TERNÖ
–2
277
”Inom kort markerade Muisku mögel. Huset var ett grundrenoveringsobjekt.”
Johanna Forsman
Muisku är äldst av hundarna och får ta det lite lugnare. Hon tittar belåtet på sin matte. Dottern Peppi till höger.
om barn trodde Henna Karihtala, i
dag , att hon som vuxen skulle jobba som polis eller veterinär. Det blev
ingetdera – eller egentligen lite av båda.
Som mögelhundsföretagare med hemort i
Kannus liknar hennes jobb både polisens
och veterinärens.
Hundar har alltid funnits i Hennas liv.
Redan som barn lekte hon ofta med pappas jakthundar.
Att hon sjutton år gammal inledde studier vid Mellersta Österbottens landsbygdsinstitut med kennelbranschinriktning i Kannus föll sig således naturligt.
Händelsevis låg skolan dessutom bara ett
stenkast från hemmet.
Utbildningen tog tre år och gav Henna
grundliga kunskaper om hundar. Namnet
på hennes yrkesexamen var kanske inte
så smidigt, ”landsbygdsföretagare, inriktning kennelbranschen”. I dag är yrkesbenämningen kort och gott djurskötare.
Ett arbete med hundar låg dock inte och
väntade. ”Hundarna var i början en hobby
vid sidan av mitt jobb med kundbetjäning.
Men tanken var att jag på sikt skulle jobba
med hundar på heltid”, säger Henna.
Också här hade Mellersta Österbottens
landsbygdsinstitut ett inger – eller snarare
en tass – med i spelet: hösten
inledde
institutet den första och fortfarande enda
utbildningen av mögelhundar i Finland. Ba-
S
28 – K AT TERNÖ
sen var motsvarande utbildning i Sverige.
Våren
kunde Henna titulera sig
mögelhundsföretagare. Eftersom hon var
klar över vad hon ville grundade hon eget
företag. Namnet blev Homehukka.
ag hoppar i bilen och ställer kursen
mot Kannus. Jag vill med egna ögon
se hur hundarna arbetar, hur de upptäcker mögel. Vi har kommit överens med
Henna om att hon i förväg gömmer mögelprover lite här och där i huset.
Henna bor i ett egnahemshus som hon
köpte i jol. Huset byggdes
. Bakgården pryds av en hemtrevlig långsträckt
trädgård. Som lekområde för hundar – och
för människor med – passar den utmärkt.
Dörren är klarröd, huset gult. Henna är
klädd i sin arbetsmundering, jeans och
en brunsvart väst. En stark ”gör det självkvinna” är mitt spontana intryck.
”Javisst, jag har hela tiden något på gång.
Men småpyssel har jag inte tålamod för”,
säger Henna.
En stor hund stryker förbi. Det är labradortiken Muisku, sex år gammal och den
första mögelhund som Hennas tränat själv
helt och hållet.
”Muisku börjar så småningom ge plats
åt sina yngre ’kolleger’ och snart är det
nog dags för henne att gå i pension”, berättar Henna.
J
enna är ensamförsörjare till två
barn. Åttaåriga Peppi sitter vid bordet i köket. Kerkko, , är på dagis. En
hemtrevlig kaffedoft sprider sig från en
röd Moccamaster. I ett hörn står ett tvådelat kylskåp i amerikansk stil, också det
rött.
Jag plockar fram min färdkost och bjuder Muisku på några små broilerbitar, med
mattes lov naturligtvis. Sympatin mellan
Muisku och mig är ömsesidig. Desserten
består av söta jordgubbar och dem avnjuter jag tillsammans med Peppi.
På andra sidan vägen syns ett övergivet spökgrått frontmannahus. Byggnaden
kommer mig att tänka på Mumindalen. I
det här huset kunde ju Snusmumriken bo!
H
enna har personliga erfarenheter av
att bo i ett mögelhus. Redan då hon
var tolv år bodde familjen under en
period i ett ”home sweet home”.
”Lukten var förskräcklig och jag var sjuk
hela tiden. Då jag snöt mig på morgonen
kom det blod ur näsan. Jag var trött och
led jämt av bihålein lammation. På den
tiden talade man inte om mögelproblem,
man visste helt enkelt inte riktigt vad det
var fråga om.”
Då Henna fått egna barn bodde hon åter,
utan att veta om det, i ett hus där det fanns
mögel. Särskilt Peppi ick svåra besvär.
H
Home sweet home-vakter.
Hon hade ofta hosta och förkylning och
motståndskraften sjönk. Också sonen var
sjuk titt som tätt.
”Till slut drabbades jag själv av luftrörskatarr, jag ick svårt att andas och hade
värk överallt. Det kändes som om syret
skulle ta slut. Det yrde mögeldamm då jag
sista gången öppnade klädskåpet.”
Det ironiska var att Henna samtidigt
studerade till mögelhundsföretagare.
enna, barnen och hundarna lyttade
till en annan hyreslägenhet. Men
också där ick de en mindre trevlig överraskning, myror. Bredvid listen i
tvättrummet upptäckte de en stor myrstack. Myror är ofta ett tecken på mögel.
”Då jag målade väggen i vardagsrummet
ick jag utslag på huden. Senare började
vi känna en frän stickande lukt i dotterns
rum.”
Regnvatten hade trängt in i konstruktionerna. Henna ringde tekniska kontoret
och en man kom och mätte fukten – och
konstaterade att det fanns fukt.
”Men en fuktmätare mäter endast fukten, den säger ingenting om mögel. Vid det
här laget hade jag fått nog av mögliga bostäder.”
Dags igen alltså att lytta, men vart?
H
en som köper ett hus vill i allmänhet och beslöt att lyssna till min inre röst. Så
säkerställa att det inte inns mögel i jag gjorde ett besök.”
Hon kom i sällskap med en granskahuset. Luktar det unket, bör man allre hon lärt känna och Muisku, som ick
tid utreda orsaken.
”I allmänhet granskas huset tyvärr bara söka igenom rummen. Inom kort markemed en fuktmätare och mätningen görs rade hon mögel. Huset visade sig vara ett
vanligen endast i tvättrummet. Det är en grundrenoveringsobjekt.
Till exempel fanns mögel i golvet i toaklar brist, och det är ofta där problemen
lettrummet. Också tvättrumbörjar”, säger Henna.
met i klädrummet hade troliI ett friskt hus inns ingen”I ett friskt
gen någon gång haft en vattenting som luktar. Ett friskt hus
skada.
är fräscht och ersättningsluften
hus finns
Inte heller källaren klarade
kommer inte via bottenbjälklaingenting
sig utan fuktanmärkning. Så
get.
det värt att köpa huset?
Henna tycker att hus borde
som luktar” var
Borde man först plocka isär
granskas grundligare.
hela huset i atomer?
”Man borde åtminstone göra
en granskning som omfattar
husets botten- och vindsbjälklag, vattenenna diskuterade köpet med sina
punkter samt regnvattensystem. Kunniga
kolleger, men hon hade fattat tycke
granskare kan man hitta med djungelför andan i det gamla huset. Hon förtrumman.”
sökte lämna känslorna därhän, men det
Henna har tydliga åsikter om dagens var svårt. Inget ovanligt i det, det är belagt
hus.
att människors köper hus till största delen
”Orsaken till problem i nya hus är i all- baserat på känslor.
mänhet att man gör dem så oerhört täta.
”Med lankstöd från konditionsgranDe är också utrustade med mekanisk ven- skaren bestämde jag mig för att slå till. Jag
tilation som inte alltid fungerar bra.”
intalade mig själv att gamla hus ju alltid
har en och annan brist...”
Det återstod att lägga fram slantarna.
enna hade fått tips om ett tvåvånings egnahemshus som var till salu. Problemet var att hon inte hade vad som
”Jag ick en stark känsla för huset behövdes. Det ordnades till sist.
D
H
H
K AT TERNÖ
– 29
”Människan har en miljon luktceller, hunden har 220 miljoner!”
Johanna Forsman
Pink väntar på lov av matte att börja jobba.
”Mina föräldrar gick i borgen för ett lån.
Fast egentligen har jag hundarna att tacka,
för det var tack vare dem jag beviljades
lån. Bankdirektören hade nämligen en
mycket positiv syn på mögelhundar”.
Henna blev alltså lycklig ägare till ett egnahemshus. Men innan hon kunde installera sig krävdes en renovering som tog tre
månader. Våtutrymmena förnyades helt
och hållet. Nya isoleringar gjordes och
alla ålderstigna avlopps- och bruksvattenledningar byttes ut. Också vattentaket
byttes. Nu börjar hela huset i alla fall vara
klart.
”Någon dag då jag har pengar ska jag
dränera gårdsplanen och förnya ytterfodringen”, säger Henna.
uktsinnet är hundens viktigaste sinne. Människan har omkring en miljon luktceller, hunden
miljoner!
Nästan en åttondel av hundens hjärna, och
hälften av nosens inre delar, används för
att lukta.
Hunden har dessutom ett mycket utvecklat luktminne och en otrolig förmåga
att urskilja olika dofter.
En hund kan på lukten känna igen en
människa som den mött för lera år sedan,
också om den träffade människan bara
under en kort stund.
En hund som lärt sig att känna igen en
L
30 – K AT TERNÖ
Här är det! Pink visar ivrigt var hon hittat mögel och får beröm av matte.
lukt kan hitta denna bland hundratals liknande lukter, till exempel en viss kantarell
i en hög av hundra kantareller.
Hundmänniskor anser att hundarnas
luktsinne kunde utnyttjas ännu mer. En
hund kan till och med lukta sig fram till
cancer. Kunde alltså inte hunden vara en
utmärkt – och ickekorrumperad – hjälp
för läkarvetenskapen?
Varför lönar det sig att söka mögel
med hjälp av en hund?
”En hund hittar också torr mögel, vilket en
fuktmätare inte gör. Och en mögelhund är
snabb och opartisk”, svarar Henna.
En mögelhundförare måste ha kunskaper inom många olika områden, som
hundträning, byggnadsteknik, fysik och
mikrobiologi. Allt detta ingår i utbildningen, förutom kunskaper i företagande,
kundbetjäning och lagstiftning.
Utbildningen av mögelhundar baserar
sig på samma principer som utbildningen
av polisens, tullens och arméns tjänstehundar, som bland annat lär sig leta narkotika och sprängämnen.
I vilket skede är det skäl att anlita
en mögelhund?
”Bäst är att ta hunden till platsen direkt.
Då sparar man både tid och pengar. En
mögelhund kan snabbt och säkert hitta
mögelskador utan att man behöver riva
upp eller borra hål i konstruktionerna”,
säger Henna.
Mögelhundsföretag är ännu rätt ovanliga i Finland. Folk känner kanske inte
till hur effektiv en hund är, men med den
certi iering som förbereds kommer kännedomen om branschen att öka, tror Henna. Certi ieringen av mögelhundar väntas
vara genomförd inom ett eller två år.
”Med det underlättas och standardiseras mögelhundsverksamheten, det blir
möjligt att mäta ekipagets kompetens
och att utfärda något slags kvalitetsgaranti.”
Vilka egenskaper ska en mögelhund ha?
”Hunden ska vara pigg och energisk. Den
får inte vara rädd för människor, utrymmen eller ytor, och ska förstås vara motiverad att söka och nosa. Det viktigaste
verktyget är nosen.”
Vissa raser har bättre förutsättningar
än andra att använda luktsinnet. Kortnosade hundar har mindre luktorgan och
därigenom sämre luktsinne. Enligt Henna
kan man redan på en valp se om den kan
bli en bra mögelhund.
”Men hunden får inte ens som valp bli
för mycket uppmärksammad; önskan att
vara sin ägare till lags måste bevaras. För
det är i princip vad det är fråga om. Det ska
innas en vilja hos hunden att arbeta för
sin förare och den måste få uppmärksamhet i sitt jobb.”
”Samarbetet mellan människan och
hunden ska fungera. Hemma kan man sedan vara mindre seriös.”
Henna och hundarna har hittills haft
mögelspårningsuppdrag i fastigheter.
Det är mycket på två år. Kännedom om
Hennas tjänster har ryktesvägen spridit
sig hundratals kilometer. Ute på fältet har
Henna lärt sig ännu mer om arbetet.
”Mina kunskaper har ökat om hur hus
från olika tidsperioder är byggda. I dag
vet jag mycket mer om problem och deras
orsaker. Man får vara något av en ingenjör
i det här jobbet”, säger Henna.
Hur beställer man en mögelhund?
Efter en första kartläggning ber Henna beställaren informera om sådant som byggår, objektets storlek, adress, isoleringar,
renoveringar, ventilation, sällskapsdjur
(som inte får vara i lägenheten medan
granskningen pågår) och eventuella mögelsymtom.
”Jag vill också veta om det inns källare,
hur bottenbjälklagets konstruktion ser ut,
hurudant tak huset har och orsaken till att
man vill anlita en mögelhund. Till slut ber
jag att få en planritning av objektet.”
Med hjälp av planritningen upprättar
Henna därefter en plan över hur arbetet
”Inte nämner jag heller hur starkt hunska ske.
den reagerat, och jag tar inte ställning till
”Då jag anländer med hundarna vill jag vilken typ av mögel det kan vara fråga om.
gärna att också den som beställt arbetet, Idén med att använda hund är att den vieller dennes representant, är på plats. Be- sar var den känner lukterna. Men en hund
ställaren eller representanten får delta i kan naturligtvis inte uträtta underverk.”
det egentliga sökarbetet”, berättar Henna.
Efter undersökningen fotograferar HenEftersom mögelskadorna oftast inns na de platser som hundarna markerat och
i ytterväggarna är det viktigt att hunden märker ut dem på planritningen.
har möjlighet att komma nära
Inom en vecka efter besöket
dem. Undersökningen genom- ”Där sprack
får uppdragsgivaren en rapförs inte i kliniska förhållanden,
port jämte planritningen. Det
deras
men hunden klarar nog av vissa
är sedan upp till kunden att
störningsfaktorer.
beställa en byggnadsteknisk
drömmar.
undersökning från annat håll.
Ibland tänker Henna på
ögelhundföraren måste
Jag undrar
kunder som drabbats av möförhålla sig neutral och
hur de tog
gel i sina hem.
saklig. Tystnadsplikt gäl”Jag minns ett ungt par som
ler.
sig vidare.”
just köpt sitt första hus. Trots
”Men kunden ska så klart inatt konditionsgranskning var
formeras om läget. Och det är
gjord upptäcktes mögel. Det
alltid bäst att berätta rakt ut hur
det ligger till och vilka upptäckter man innebar närapå en katastrof för paret, inte
gjort. Därefter ger man kunden råd om minst inansiellt. Där sprack deras drömmar. Än i dag undrar jag hur de tog sig vivad som kan göras åt problemet.”
Många blir upprörda när de får höra att dare.”
I vissa fall kan köpet hävas, men inte säldet inns mögel i huset.
”Andra tar det lugnare, vissa förklarar lan blir det rättssak av det hela. Ofta avlasatt de ska åtgärda problemet själva. Jag ut- tar kunderna sina känslor på Henna.
”Det händer att jag efter granskningen
trycker förstås inte saken så att ’oj oj oj, nu
har vi hittat giftigt mögel i huset’. Jag berät- stannar kvar någon timme och pratar
tar bara att hunden markerat en viss plats.” om helt andra saker med kunden. Sådana
M
K AT TERNÖ
– 31
”Att söka mögel är naturligt för hundarna – nästan som en yrkessjukdom”
I vardagsrummet länger Pink omkring
i full fart.
”Jepp, det ska gå undan”, skrattar Henna.
Johanna försöker desperat få bilder. Också för hennes del gäller det att vara snabb
i vändningarna. Fotoblixtarna bekommer
inte Pink. Efter en stunds sökande sätter
Pink sig ner och krafsar på ett bestämt
ställe på golvet. Här, säger blicken. Pink
har markerat mögel.
Samtidigt klickar Henna på sin klicker.
Det är en signal till Pink att hon gjort rätt.
Som belöning får Pink en godbit. Ibland får
hon en boll att leka med.
Hilda, Muisku, Ymmi och Pink – räknade från vänster – älskar sin matte och vice versa. Alla är flickhundar och kommer bra överens.
Johanna Forsman
äst på tur står Hilda. Hon rör sig
kvickare än Pink och snusar sig
igenom hela lokalen, centimeter för
centimeter. Och så lägger hon sig på golvet.
Det är hennes sätt att markera ett fynd.
”Jag har alltid med mig två hundar och
använder dem turvis. På så sätt kan kunden vara säkrare på resultatet. Båda hundarna hittar alltid samma mögelställen.”
Hos kunden undersöker hundarna alla
utrymmen och följer luftströmmarna,
med Henna i kölvattnet. Ofta säger Henna
ingenting, men ibland sätter hon lite extra
fart på hundarna med ordet ”sök”.
N
Pink kollar vid det öppna fönstret om mögellukt eller något liknande har vägarna förbi. Man vet aldrig...
diskussioner kan vara mycket känslomässiga.”
Utsätts Henna själv för mögel i arbetet?
Får hon besvär av möglet?
”Det beror på objektet, och hur mycket
mikrober det inns i luften. På vissa platser kan jag få lite hud- och andningsbesvär. Men de ger med sig då jag lämnar
utrymmet”.
Och hundarna? Påverkas de av mögel?
Jag kontaktar Piritta Pärssinen, som ansvarar för utbildningen av mögelhundar
på Mellersta Österbottens landsbygdsinstitut.
”Nej, i allmänhet inte. Hundarnas livstid är mycket kortare än människans och
deras celler delar sig snabbare än människans. För att en hund ska utveckla besvär
måste den utsättas för mögel under en
lång tid.”
”Men naturligtvis ska man hålla ett öga
på hunden. Allergitest kan göras även på
hundar”, säger hon.
Piritta Pärssinen har sett hur Henna utvecklats som hundmänniska.
”Henna var bara sjutton då hon började
studera här. Jag har följt hennes väg från
nybörjare till yrkesmänniska med stort
intresse. Fint att hon nu fått möjlighet att
jobba med hundar. Arbetet som mögelhundsföretagare är inte lätt, så jag är imponerad!”
32 – K AT TERNÖ
ästa mögelhundsutbildning börjar
i december
. Omkring femton
studerande får plats. Man bör ha sin
hund med sig och den ska vara frisk och
aktiv. Hundens ålder får variera från ett
till tio år.
N
Har rasen någon betydelse?
”Jakthundar blir i allmänhet inte så bra
mögelhundar, de är alltför ivriga jägare.
Inte heller sällskapshundar, då deras
hundinstinkter inte är så starka. Men annars spelar det ingen roll vilken ras man
har”, berättar Piritta Pärssinen.
”I princip fungerar hunden på samma
sätt som en värmekamera och fuktmätare. Bästa resultatet får man nog genom
att kombinera dessa metoder. Men många
mögelskador är sådana att de inte upptäcks förrän man anlitar en hund.”
En fuktskada kan yttra sig i missfärgningar, bubblor i ytmaterialet och material som lagar eller lossnar. Mögel inns
ofta inne i konstruktionerna, där det är
svårt att upptäcka. Med hjälp av en mögelhund kan man lokalisera platserna och
därefter riva upp konstruktionerna för en
närmare undersökning.
I – procent av de fall då en hund
markerar mögel är det fråga om fuktskador.
uisku tittar bedjande på mig med
sina söta bruna ögon. Hon vill ha
min sista broilerbit och jag ger ef-
M
ter. Godbiten slinker ner och Muisku slickar sig vällustigt om munnen.
Men vänta nu! Var är alla andra hundar?
”Där”, säger Henna och pekar på sin bil
som står på gården. De svarta labradortikarna Ymmi och Pink och den chokladbruna cockerspanieltiken Hilda sitter tysta
som möss bak i bilen. Alla har utbildats till
mögelhundar av Henna.
Också den fem månader gamla Ymmi
ligger i hårdträning. Muisku är mamma
till Pink och Pink är mamma till Ymmi.
Hilda är av annan ras, hon har en annan
färg och är mindre än de andra.
”Hilda är en riktig yrhätta. Man kunde
bra tänka sig henne rusa omkring till ledmotivet i tv-serien Benny Hill”, skrattar
Henna. Labradorerna är lugnare.
örst att hoppa ur bilen är Pink. Man
känner igen henne på vågorna i pälsen. Vågorna sträcker sig från halva
ryggen ända till bakdelen. Henna släpper
loss henne och hon ger sig ivrigt i kast med
sin uppgift.
Henna och hunden jobbar lugnt och metodiskt. Hunden följer noga minsta tecken
och blick från sin förare. Det är slående
hur gärna Pink vill behaga sin matte. Arbetet går som en dans. Hunden bryr sig
inte ett dugg om de andra människorna i
lokalen. Jag och fotografen Johanna Forsberg får vara ifred.
”Det beror på att jag är klädd i arbetskläder. Hunden vet att den ska arbeta.”
F
ckså Hennas kompisar har nytta av
hundarna, nästan som en naturaförmån.
”Då jag besöker kompisarna och har
hundarna med mig brukar hundarna
spontant gå runt och nosa i lägenheten. Att
söka mögel är naturligt för dem – nästan
som en yrkessjukdom”, skrattar Henna.
O
Vad har folk för uppfattning
om mögelhundsverksamheten?
”De lesta är mycket positiva. Och jag har
märkt att människor som vet mer om mögelhundar och sett dem arbeta har färre
vanföreställningar om dem.”
Något lätt arbete är det ändå inte och
det inns inte två identiska objekt. Det
bästa med jobbet? Enligt Henna är det att
kunna erbjuda människor hjälp i knepiga
situationer.
Senaste höst inledde hon vid sidan av
arbetet en tvåårig utbildning i byggnadsinredning. Energi saknar hon inte, denna
Henna Karihtala.
SUSANNE STRÖMBERG
K AT TERNÖ
– 33
Gun-Marie Wiis
När terrorn kom till byn
Det är hösten 1714. De hemska ryktena har talat sant.
Kosackerna har kommit och mördar och bränner utan förbarmande.
Gömd bakom bodknuten ser Olof hur hans storebror med hustru
sticks ihjäl och hur deras tre pojkar tas som slavar.
34
4 – K AATT TTERNÖ
ER
R NÖ
KA
T TER
T
ERNÖ
ER
NÖ
AT
TERNÖ
– 35
Underdånigt anhöll stadsborna om att få bli tagna under kejsarens allranådigaste beskydd
Vilken konstig bok.
Wikipedia
Karl XII porträtterad 1706, vid 24 års ålder, av David von Krafft. Karl XII:s rykte är krigarkungens,
men han hade fått en omfattande klassisk utbildning av dåtidens lärda. Han beskrevs som ett
begåvat barn som lärde sig både latin, tyska och
franska och var mycket intresserad av matematik. Senare under fälttågen lärde han sig hjälpligt
också finska, för att kunna göra sig förstådd
också hos de finska trupperna. Han deltog som
barn i faderns jakter och långritter och härdades
att klara fysiska påfrestningar.
fteråt hade Olof Hansson svårt att
förstå att han klarade livet. De ryska
kosackerna hade kommit med överrumpling. Gömd bakom en bod hörde han
deras hemska framfart – skriken av hans
bror Hans Hansson och hustrun Maria när
de stacks ihjäl, de förtvivlade barnens gråt
och dånet från elden som snabbt förstörde
bostadshuset.
Osedd lyckades han ly in i den intilliggande skogen. När han på kvällen smög tillbaka var kosackerna borta och förödelsen
fullständig. Allt utom boden var nerbränt.
Kvar på marken bland de rykande spillrorna låg kropparna av Hans och Maria.
Olof förstod att kosackerna skulle återvända. I hagen en bit borta stod korna
oroliga och väntade på att bli mjölkade –
säkert räknade kosackerna med att korna
skulle fylla deras köttförråd. Och att boden besparats från elden var för att där
fanns säd, mjöl och annat som kosackerna
säkert också tänkte lägga beslag på.
E
36 – K AT TERNÖ
Allra mest ont gjorde det när Olof tänkte delser som historiskt beskrivs som Stora
–
).
på brorsönerna, Erik, Johan och Anders – nordiska kriget (
För Peter I handlade det bland annat om
, och år gamla. Fantastiska grabbar,
som kosackerna tvingat med sig. Då var att uppnå en gammal rysk dröm: en hamn
ryktet att kosackerna tog barn för att sälja i den västra delen av riket. Det krävde krig
mot Sverige, som vid denna tid var en stordem som slavar alltså sant.
Hans och Maria kunde inte ligga kvar. makt med utsträckning från ödemarkerna
Olof bar dem till det lilla skjul som han i Lappland till jordbruksbygderna i Bremen-Verden i dagens Tysksjälv en gång byggt nere vid
land och med Nöteborg vid
kohagen. I huvudet gick tanNevas utlopp ur Ladoga som
ken att de måste få en kristden östliga svenska utposten.
lig begravning, men det var
”För hvarje
I september
ick Peter
inget han kunde göra något åt
till
stånd
ett
hemligt
förbund
nu. Precis innan mörkret föll
dag började
riktat mot Sverige mellan
fyllde han i boden ränseln med
skräcken
Ryssland, Danmark och Ausådant som gick att äta och gav
gust II, kurfurste av Sachsen
sig längs skogsvägen i väg mot
alltmera
och kung av Polen. I juli
utägorna.
Ett svagt månsken hjälpte
betaga alla” inträdde Sverige i kriget,
framgångsrikt, genom att den
honom att ta riktningen. Han
svenska armén landsteg på
hörde kornas råmande och
Själland och tvingade Danmärkte först nu att han var
mark till fred.
nerblodad och svärtad av sot.
Men den stora triumfen ägde rum utSå kunde berättelsen om Olof Hansson
från Svarvar i Purmo fortsätta. Känt är att anför Narva, då centrum i Ingermankrossade den
han senare kom att ta över sin storebrors land. Den november
man här under
hemman och att hans barn fortsatte od- svenska armén på
Karl XII:s personliga ledning den mer än
largärningen.
trefaldigt överlägsna ryska armén. OmHur berättar man?
kring
ryssar stupade, att jämföra
, och den rysDen beskrivna brutala episoden är en av med den svenska sidans
tusentals likartade i Österbotten
. Det ka arméns kommendör Charles Eugène de
var Stora ofredens allra värsta år, då de Croÿ tillfångatogs.
Peter I var dock inte besegrad. När Karl
ryska soldaterna hade order att bränna
och plundra landskapet. Österbotten skul- XII drog i väg söderut för att fortsätta krile för tid och evighet bli obeboeligt, så att get i en till synes ändlös rad av slag i Baltiden svenska armén inte någonsin skulle kum, Polen och Sachsen, lät Peter I terrorisera Karelen. Resultatet blev en lyktingkunna hitta försörjning här.
Hur berättar man historien om Stora våg till Finland, den första i en hel rad som
företog han sig fräckofreden? Hur man än vänder orden räcker skulle komma.
heten att grunda en ny stad, St Petersburg,
de inte till.
Ett sätt att inleda historien kunde vara på svensk mark.
Vid slaget i Poltava den
juni
att berätta om Karl XII, som kröntes till
Sveriges (och Finlands) kung i december vände Karl XII:s krigslycka. Han var vid
. Han var då femton år gammal, och tillfället sårad i foten och kunde inte persom tecken på att han var envåldshärska- sonligen leda drabbningen, vilket däremot
re satte han vid kröningsceremonin själv Peter I gjorde. För första gången vann
ryssarna ett stort slag mot svenskarna,
kronan på sitt huvud.
En annan inledning kunde handla om och tre dagar senare genom kapitulatioPeter I, även kallad Peter den store, krönt nen vid Perevolotjna hamnade de lesta
till rysk tsar redan som tioåring,
. Vid av de överlevande på den svenska sidan,
personer, i rysk fångenskap.
tiden för Karl XII:s kröning var Peter i Holland under en ett och ett halvt år lång resa
då han lärde känna Västerlandet – bland Krig efter krig
annat genom att under fyra månader delta Karl XII var dock inte satt ur spel. Med
i arbetet på världens då största skepps- de
män som återstod av hans armé
varv i Amsterdam.
drog han till Bender (i dag i en del av östra
Karl XII och den tio år äldre Peter I skul- Moldavien) i Osmanska riket för att söka
le komma att utforma inte bara varandras en allians med sultanen Ahmed III och få
öden, utan även de riksavgörande hän- denne att förklara krig mot Ryssland.
Det öppnade vägen för Peter I att fortsätta med aktiviteterna mot Finland. I juni
intog ryssarna Viborg och ockuperade
Karelen och de östra delarna av Savolax.
Men sedan ick Peter I byta fokus igen, efter att Ahmed III verkligen, övertalad av
Karl XII, hade förklarat Ryssland krig i november
.
Här kunde Peter I:s regering ha upphört,
då hans trupper inringades och han själv
tillfångatogs i slaget vid Stănileşti (i dag
i Rumänen). Till Karl XII:s vrede lyckades
Peter I förhandla sig ur situationen. Karl
XII tvingades stanna hos sultanen. Och
Peter I kunde återuppta offensiven mot
Finland
.
Och nu fanns inte längre någon återvändo. Under
och
ockuperade
ryssarna område för område av södra
Finland. Båda sidor brände städer, fartyg och förnödenheter, för att dessa inte
skulle falla i iendens händer. Till exempel
lät den svenske överbefälhavaren Georg
Lybecker bränna staden Veckelax, medan
general Carl Gustav Armfelt lät bränna
Helsingfors.
Den
augusti
tågade
ryska
dragoner in i Åbo. I oktober samma år
led den svenska armén ett stort nederlag
i Pälkäne och retirerade norrut via Tavastkyro till Kauhajoki. Ryssarna valde
att lägga trupperna i vinterkvarter invid
Björneborg.
Tusentals lyktingar strömmade under
och
till den västra delen av riket, i
båt, om de hade lyckan att få plats i en sådan, eller till fots, norrut den långa vägen
genom Österbotten runt Bottniska viken.
Flyktingar från Karelen och Viborg uppehöll sig i alla österbottniska städer.
Alma Söderhjelm, som skrivit Jakobstads äldre historia, beskriver hur
”skräcken för hvarje dag alltmera började
betaga alla medlemmar i alla klasser. Allt
lif upphörde och all annan omsorg – alla
tankar, allt intresse, alla krafter och ansträngningar samlades kring kriget.”
komma fort, uthan lärer, gud bättre, falla
i ijendens gewalt.”
Armfelt retirerade efter slaget med
resterna av sina styrkor mot Brahestad,
medan ryssarna ryckte fram efter dem.
Skräcken bland Jakobstads borgare och
Pedersöre befolkning blev dem övermäktig, berättar Alma Söderhjelm. I en un-
derdånig skrivelse anhöll de om att få bli
tagna under kejsarens allranådigaste beskydd.
Skrivelsen skickades med tre budbärare
– fogdekarlen Simon Jordman, borgaren
Hendrich Pellinen, Jakobstad, och bonden
Hans Michelson, Kronoby – till den ryske
guvernören, furst Golitsyn. De fasttogs
Wikipedia
Första vågen av terror
I februari
inledde ryssarna en framryckning för att erövra Österbotten. Den
februari möttes arméerna i Napo,
kilometer från Vasa. Striden var över på
två timmar och den svenska armén slagen
i spillror.
Landshövdingen Lorentz Clerk skrev tre
dagar senare, den februari, att i Vasa var
”ett obeskrifweligit lyktande och iemmer,
och een sådan mijckenheet af lijktingar,
att man befruchtar dem aldrig kunna
Peter I, här porträtterad av Paul Delaroche 1838, kunde benämnas Peter den store genom sin längd
– han var 203 cm lång och bokstavligen huvudet högre än sin omgivning. Epitetet syftar dock på att
Ryssland under Peter I:s regim växte väsentligt i makt. Hans mål var att modernisera Ryssland i västerländsk riktning, bland annat lät han grunda St Petersburg och gjorde det till ny huvudstad. Ett led i
moderniseringen var att de gammalryska adelsmännen, bojarerna, ålades att raka av sig det skägg de
traditionsenligt bar. De som insisterade på att fortsätta bära det fick betala en årlig skäggskatt på 100
rubel.
K AT TERNÖ
– 37
Många var av fienden brända och söndersträckta, piskade och pinade, plågade och marterade
emellertid av förvakten och sattes i fängsligt förvar.
Den mars ankom ryssarna till Jakobstad och precis som man fruktat härjade,
brände och förstörde de allt de kom över.
Alma Söderhjelm:
”Rådhuset, skolhuset och de lesta enskilda byggnader lades i aska, tullportarna uppbrändes och människorna, som
kommo i den ’babariske ijendens väg’
behandlades med den största råhet och
grymhet, särskildt var grymheten mot
barn oerhörd, en mängd barn blefvo äfven
af trupperna bortförda.”
Stadskyrkan och de kringliggande husen blev ännu orörda, liksom hamnen och
skeppsbyggeriet. Däremot brändes fem
fartyg upp som stod färdiglastade med
tjära, spannmål och andra förnödenheter
och som skulle användas för att ta sig i
säkerhet efter att isen gått. Även i Pedersöre härjade de ryska trupperna, plågade
invånarna och bortförde barn, enligt Alma
Söderhjelm.
På senhösten behärskade ryssarna området upp till Pyhäjoki. Den stora strandvägen, som ledde genom kustsocknarna,
hade i praktiken upphört att existera.
Byarna längs vägen hade bränts och förstörts.
Karl XII hade nu i fem år befunnit sig i
Osmanska riket. Äntligen, just i september
, gav han sig i väg på sin berömda ritt
tillbaka mot Sverige. När han den november anlände till Stralsund, svensk stad
i norra Tyskland, ick han aktuell informationen om hur katastrofalt läget utvecklat
sig i den östra delen av riket.
Bästa strategin att fly
I efterhand framgår att den bästa strategin under terrorn i Österbotten var att ly.
Men bönderna hade inget facit i hand, och
allt de ägde var i allmänhet bundet till den
plats där de bodde. Efter att ryssarna anlänt var en organiserad lykt omöjlig. Skogarna fylldes av lyktingar, partigängare
och rövarband.
Partigängarna var soldater och bönder,
Ny terrorvåg
som ordnade sig i förband och gjorde saSkövlingarna sträckte sig i detta skede botageräder mot de ryska styrkorna. Som
norrut upp till Lochteå. Men värre saker straff för detta brände ryssarna ofta hela
byar. Då också partigängarna krävde förskulle följa.
I början av september
överrump- nödenheter, ådrog även de sig efterhand
lades Armfelt av en snabb rysk framryck- allt mer hat.
En beskrivning från lykning med galärer upp längs
tingstråken inns bevarad av
Bottniska vikens kust. Kort
Lars Brenner, rådman från
därefter lämnade infanteriets
Gamlakarleby. Han deltog i en
huvudstyrka Brahestad med ”Särskilt
lyktingkolonn där lera hundhundratals lyktingar i släptåg.
var grymra individer släpande på handOckså norra delen av Österbotkärror och knyten rörde sig
ten låg med det öppen för ockuheten
norrut. Själv hade han fyllt fyra
panterna.
mot barn
kärror med sänglinne, tennföI november kom ryssarna en
remål och olika handelsvaror.
andra gång till Jakobstad, och
oerhörd”
Brenner berättar att de som
nu förstördes allt som fanns
hade tidigare erfarenhet av
kvar inklusive stadskyrkan –
ryssarna drev upp takten. Pa”den nya kyrkan, som hade vart
stadsbornas stolthet och inseglet på att niken låg ständigt på lur, minsta buller
staden var ett fullständigt och väl ordnadt från kön ledde till att de framförvarande i
samhälle. När ryssarna denna gång begåf- skräck kastade sina knyten åt sidan för att
vo sig bort från Jakobstad, fanns så godt komma snabbare framåt.
Om kaplanen från Jakobstad, Elias Tesom ingenting kvar af staden, den var en
enda förödd och förbränd läck”, berättar liin, vet vi att han åtföljdes av sin gamla
mor, två systrar med barn och en svåger,
Alma Söderhjelm.
Före ockupationen av Finland hade Pe- som avled på vägen. Dessutom följde hans
ter I gett order om att befolkningen inte egen hustru och deras barn med, liksom
skulle utsättas för övervåld. Men ordern tjänstefolket. Gruppen på tretton persoinnefattade inte Österbotten. Tvärtom var ner kom slutligen fram till Lidens socken
hans befallning att ett tio mil brett områ- i Medelpad.
Många beskrevs vara av ” ienden spode längs den österbottniska kusten skulle
ödeläggas, från Vasa till Brahestad, för att lierade”. De var genom tortyr brända och
omöjliggöra för den svenska armén att gå i söndersträckta, piskade och pinade, plågade och marterade.
vinterkvarter här.
38 – K AT TERNÖ
I september var landshövdingen Lorentz Clerk i Uleåborg. Han meddelade att
han med sin kanslipersonal skulle försöka
ta sig till Västerbotten, eftersom han inte
längre kunde uträtta något i sitt län. Alla
hade lytt ”så i städer som på landet” och
undersåtarna var nu i en sådan bestörtning och förvirring att de varken lydde
givna order eller befallningar, förklarade
han.
En av de stora tragedierna skedde på
Karlö. Hundratals lyktingar från kustsocknarna och Nykarleby, Jakobstad,
Gamlakarleby, Brahestad och Uleåborg
tog sin till lykt hit. Men
kosacker överrumplade dem, och utan förskoning slogs
alla män ihjäl och barnen fördes i fångenskap.
30 000 flydde till Sverige
Många av de nämnda exemplen berättas
av Johanna Aminoff-Winberg i hennes
doktorsavhandling På ϔlykt i eget land. Internϔlyktingar i Sverige under stora nordiska kriget (
).
Hur många lydde till Sverige?
lyktinghushåll kom på något sätt
i kontakt med myndigheterna, enligt den
statistik som hon samlat. Dessutom inns
säkert ett mörkertal. Omräknat till individer är
en trolig siffra, säger hon.
Ungefär en tiondel av Finlands dåvarande
befolkning.
”Flyktingskaran dominerades av allmogen med
lyktinghushåll. Det här
beror främst på att vi har ett mycket bra
källmaterial från Härnösands stift, som
bredde ut sig över ett stort område norr
om Uppsala. Framför allt allmoge lyktingar från Österbotten slog sig ner här. Den
näststörsta gruppen var borgarna med
hushåll.”
Sverige var ett för sin tid välorganiserat
samhälle, där staten höll ett fast grepp om
sina undersåtar. En lyktingkommission
trädde i verksamhet
för att försöka
hjälpa lyktingarna. Understöd betalades
i viss utsträckning ut. Detta inansierades
genom kyrkokollekter.
Många hade en uppfattning om vad de
skulle möta på andra sidan havet. Kontakter hade under sekler knutits mellan
riksdelarna. Många österbottningar hade
varit på säsongarbete väster om Bottniska viken.
”Olika former av nätverk hjälpte lyktingarna att överleva exilen. Många hade
släktingar som kunde räcka en hjälpande
hand. Andra hade affärsförbindelser som
säkert var av betydelse då de skulle eta-
blera sig på den nya orten”, säger Johanna
Aminoff-Winberg.
”Inom lyktingkolonierna höll man kontakt med varandra och stödde varandra.
Man ställde upp som faddrar vid dop, man
såg till att fattiga lyktingar ick en hedervärd begravning. I lera socknar fanns det
lyktingpräster som höll inskspråkiga
gudstjänster. Prästerna hjälpte till med
att skriva intyg om lyktingarnas levnadsförhållanden då de anhöll om lyktingunderstöd.”
Karl Vilhjálmsson
Tortyr genom eld
Att tortyr var ett återkommande inslag
i den ryska terrorn ger Johanna AminoffWinbergs material många exempel på.
”Ryssarna tycks med förkärlek ha använt
sig av eld då de misshandlade och torterade sina offer. Folk blev slagna och sönderbråkade, och kvinnor blev säkert våldtagna fast man inte talade öppet om det”,
säger Johanna Aminoff-Winberg.
”Förmodligen var Lisa Michelsdotters
öde inte ovanligt. Hon var hemma i Malax och hade lyckats ta sig till Nordingrå i
Västerbotten. Innan lykten hade hon blivit våldtagen av en rysk kapten och sedan
tvingad att låta omvända sig till den ortodoxa tron, bara för att därefter bli bortgift
med en rysk pipare.”
Bland andra exempel som Johanna
Aminoff-Winberg nämner inns Valborg
Persdotter från Storkyro och Margareta
Tomasdotter från Uleå socken. De hade
båda, på var sitt håll, släpats iväg och
tvingats följa de ryska trupperna och sedan såväl piskats som våldtagits innan de
slutligen lyckades undkomma.
Sedan födde Valborg tvillingsöner, vilka
avled så gott som genast efter dopet, och
Margareta ick en dotter. Bägge anhöll om
att få bli återupptagna i kyrkan.
”Domkapitlet ansåg att de fall där kvinnor hade blivit ’skämda’ av ienden skulle
hänskjutas till den världsliga domstolen.
Hovrättens resolution blev att Valborg
skulle gå fri från straff trots att man inte
kunde få hennes berättelse veri ierad av
vittnen i Storkyro. Margareta blev friad
från alla åtal”, berättar Johanna AminoffWinberg.
20 000 rövades bort
Bortrövandet av människor är temat för
Pia Uppgårds pro graduavhandling, ”Af
ryssen bortförda” Bortrövandet av människor från Österbotten till Ryssland under
Stora ofreden (
).
Hur många rövades bort?
Johanna Aminoff-Winberg skrev sin doktorsavhandling om flyktingarna till Sverige under Stora ofreden. Här i sin arbetsplats i Riddarhuset i Helsingfors, där hon arbetar som genealog.
K AT TERNÖ
– 39
Unga män var de mest attraktiva, den ideala ålde rn på en slav var mellan 15 och 25 år
Mikael Nybacka
Totalt i Finland ungefär
personer, varav
österbottningar, enligt
Pia Uppgårds uppskattning.
av dem
inns dokumenterade i hennes material.
Som jämförelse hade Österbotten före
Stora ofreden ungefär
invånare.
Människoroven var ett sätt att sko sig
på kriget.
”Främst deltog underof icerarna och
of icerarna upp till överstarna i människokidnappningen. Det var de högre befälen som hade möjlighet att sända hem sina
fångar till Ryssland och som därigenom
kunde få ekonomisk vinning av det hela,
antingen genom att sälja personerna som
slavar eller genom att sätta dem i arbete
på de egna godsen”, berättar Pia Uppgård.
Barn var speciellt tacksamma att föra
bort. De var lättare både att ta till fånga
och att transportera och man kunde förvänta sig att de skulle bli helt förryskade.
Det är lättare att integrera barn än vuxna
i ett nytt samhälle. Barnen tillfångatogs
ofta efter att föräldrarna mördats.
”Många hamnade hos förmögna bojarer
i Ukraina och ett lertal godsägare köpte
många slavar var, vilka sedan sattes i
hårt arbete på ägorna. Den ryska generalen Boris Sjeremetjev tog själv hand om
slavar och generalguvernören i Ingermanland och Karelen, furst Alexander
Mensjikov, cirka
”, säger Pia Uppgård.
Priset på slavar var en fråga om utbud
och efterfrågan
Unga män var de mest attraktiva som
slavar, även för hushållsarbetet, den ideala åldern på en slav var mellan och år.
Det bidrog också till att unga, fullvuxna
män var de dyraste slavarna medan kvinnor och barn var relativt billiga.
”Om en slavägare köpte en hel familj
som slavar var det oftast bara mannen
han betalade för, kvinnan och barnen
kom så att säga på köpet”, säger Pia Uppgård.
Ett vanligt pris för en människa ur den
lägre klassen var fyra rubler. Utlänningar
var i regel dyrare, men överlag ansågs
ändå ingen utlänning vara värd mer än
rubler. Under kriget i Livland uppstod ett
sådant överutbud av slavar att de slumpades de bort för – kopek (vuxen) och en
kopek (barn).
Åtta slavkategorier
Pia Uppgård skrev sin pro gradavhandling om dem som rövades bort till Ryssland under Stora ofreden.
Hon har en forskartjänst vid Vasa landsarkiv. Här fotograferad hemma i Rangsby, Närpes.
40 – K AT TERNÖ
I sin avhandling beskriver Pia Uppgård
åtta kategorier av slavar i Ryssland. Till
exempel kunde slaveriet gå i arv från föräldrar till barn, man kunde betala av sina
skulder genom att sälja sig som slav tills
augusti
i Nystad. Gränsen mot
skulden var betald och man kunde bli förRyssland drogs ungefär där gränsen melslavad genom krig.
”Bortrövandet av civilbefolkning är tro- lan Finland och Ryssland går i dag. Sverige
ligtvis förknippat med de asiatiska folkens var inte längre en stormakt.
I Vasa hölls den första allmänna rådgamla krigsvanor där segraren ytterliga.
re ville förnedra sin besegrade motstån- stugan efter kriget den december
dare genom att föra bort unga lickor och I Jakobstad, Gamlakarleby, Uleåborg och
pojkar för att sälja dem som slavar”, säger Brahestad återupptog rådstugurätterna
sin verksamhet i januari
, i Nykarleby
hon.
en månad senare.
Slaveriet var en legal instiI fredsavtalet sades att de
tution i Ryssland. Efterhand
som blivit bortförda med våld
kom den dock att luckras upp
under kriget skulle tillåtas
och omformas. Just i början av ”Ingen utåtervända hem. Under tillba-talet befann sig slaveriet
länning
kadragandet från Finland ick
i ett övergångsskede mot livinte heller föra med
egenskapen.
ansågs mer ryssarna
sig ler människor.
Medan ockupationen av FinMen de lesta av dem som
land pågick,
, förbjöd Peter
värd än 15
rövades till Ryssland kom aldI de facto de ryska trupperna
rubler”
rig hem igen. Uppskattningsatt ta krigsfångar för eget änvis återvände endast några
damål och krävde att alla som
tusen personer till Finland eftillfångatogs skulle överlämnas
till den ledande överbefälhavaren för att ter freden. Hur många som var österbottningar är svårt att veta. Hemfärden var
ställas till statens förfogande.
Slavarna tvingades inte att konvertera lång och skedde till största delen till fots.
till ortodoxin, men det var ändå vanligt att Det kunde ta år att ta sig hem igen.
Många hölls trots fredsavtalet kvar med
de gjorde så eftersom det kunde leda till
våld i Ryssland.
frigivning.
”I januari år
väntade man fortfaDet förekom att personer frivilligt följinländska bönder som var i
de med ryssarna. De lesta var kvinnor, rande på
ick man
”ryssbrudar”, som hade ett förhållande Voronézinområdet och först
inländare befann sig i Permed en rysk soldat. Uppskattningsvis föd- höra att
des över tusen barn under Stora ofreden siens huvudstad Ispahan, dit de sålts som
som resultatet av förhållanden mellan in- slavar”, berättar Pia Uppgård.
Det hände att anhöriga under kriget förländska kvinnor och ryska män, berättar
sökte köpa tillbaka bortrövade. Ett exemPia Uppgård.
Unga och vackra kvinnor som bortför- pel är Anders Johanssons son Johan, år,
des kom i många fall att bli gåvor, som rika i Terjärv kapellförsamling, som rövades
bort
och köptes tillbaka av sin mor,
män gav åt varandra.
.
”Den livländska soldathustrun Marta är bara för att åter rövas bort igen
ett exempel. Marta kom att ges som gåva
mellan olika högre män i Ryssland ända Berättelser lever kvar
tills hon till slut gavs som gåva åt självaste ”Många historier har levt vidare om barn
tsar Peter. Slutligen kom de två att gifta som fördes bort och som återkom som
sig och Marta kröntes med tiden till kejsa- vuxna. Ofta minns de varken familjen elrinna av Ryssland under namnet Katarina ler hemmet så tydligt, men hemlängtan
I”, berättar Pia Uppgård.
har drivit dem”, berättar Pia Uppgård.
Säkert var det inte alltid lätt att komma
Lång väg till fred
hem. I många fall hade hustrun eller manVägen till fred i det stora nordiska kriget nen tagit sig en ny man eller hustru. Och
blev också den en utdragen historia. Under vid hemkomsten var inte alltid makan elmånader
–
ordnades en freds- ler maken var villig att skilja sig från sin
kongress på Vårdö, Åland, med målet att nya partner.
Ett exempel är uppbådsmannen Matts
uppnå separatfred mellan Ryssland och
Sverige – som mest fanns
personer Mattsson Söderman från Pörtom, född
och tillfångatagen vid slaget i Napo
på plats i Vårdö. Situationen förändrades
,
år gammal. Han var då gift med
dramatiskt när Karl XII den
november
sköts till döds i Norge, under ännu ett Maria Mattsdotter.
”Under sin fångenskap var han åtta år i
av sina fälttåg.
Fredsfördraget blev äntligen klart den Moskva varefter han blev såld till Turkiet.
Där vistades han i Konstantinopel och på
en del andra orter som slav tills han rymde och efter en frånvaro på sjutton år lyckades ta sig hem igen. Hans hustru hade vid
det laget gift om sig med en man från Kristinestad och var inte villig att skilja sig
från denne”, berättar Pia Uppgård.
Det förekom att främlingar utgav sig för
att vara den förlorade sonen eller dottern,
i försök att komma över arv eller ägodelar
eller ett hemman. Det ställde många föräldrar och anhöriga inför ett svårt avgörande.
Björken och stjärnan
I Zacharias Topelius saga ”Björken och
stjärnan” är det just ett träd som får barnen att förstå att de kommit hem. Den
kända sagan handlar om en pojke och en
licka som rövas bort, men som inte kan
glömma sitt hem med den stora björken
utanför stugan. Efter lera år i Ryssland
tar de sig till fots den långa vägen hem. De
känner igen hemmet först genom den stora björken och stjärnan som lyser genom
trädkronan.
Topelius bygger på sin egen familjs öden.
Under Stora ofreden skildes tullgranskaren Mikael Topelius familj i Uleåborg åt.
Modern Maria gömde sig med barnen men
upptäcktes av kosackerna. Den drygt tioårige Kristoffer (född
) hamnade hos
en aristokratfamilj i Ingermanland, lyckades ly därifrån, tog sig till Finland och
därifrån över havet till den svenska sidan,
där han träffade på sin mor.
Familjen lyttade senare tillbaka till
Uleåborg, där Kristoffer sedermera blev
tullskrivare, sonen Mikael berömd kyrkomålare, sonsonen Zacharias läkare och
insamlare av folkdikter och sonsonsonen,
döpt till Zacharias Topelius även han, författare.
SVENOLOF KARLSSON
I nästa Katternönummer berättar vi
mer om Stora ofreden i Österbotten.
K AT TERNÖ
– 41
Hur ser verkligheten ut?
Alla kraftslag
har fördelar
och nackdelar.
De har också
olika egenskaper. Innan
vi väljer bland
dem bör vi
lära oss hur de
fungerar.
llmänhetens och politikernas bild av energifrågorna
stämmer dåligt med verkligheten. Vi måste anstränga oss
i branschen att försöka förklara
sammanhangen, säger Pohjolan
Voimas vd Lauri Virkkunen.
”Alla kraftslag ifrågasätts och
beskrivs i offentligheten ofta på ett
svartvitt sätt. Hur branschen än
agerar möter den kritik”, säger han.
Saken krånglas ytterligare till av
att vi i dag ser ett brokigt lapptäcke
av nationella stödsystem i Europa,
i strid med visionerna om en europeisk energimarknad. Knappast
några marknadsbaserade investeringar i ny kraftproduktion görs
längre. Subventioner styr.
Detta i ett läge när effektbrist
hotar i allt ler länder.
För Finlands del är effektbristen huvudargumentet bakom de
aktuella satsningarna på ny kärnkraft. Men inte ens de två kommande reaktorerna Olkiluoto
och Fennovoima kommer att täcka
upp det framtida underskottet.
A
Vatten
Lauri Virkkunen anser att Finland lever farligt, om frågan inte
tas på allvar.
”Processen för att bygga ny baskraft, som kärnkraft, kräver åtminstone femton år. Det är mycket
lång tid för investerare. Ett första
villkor är att de långsiktigt kan lita
på de spelregler som politikerna
ställer upp”, säger Lauri Virkkunen.
”Tyvärr verkar det tidigare nationella samförståndet i energipolitiken inte innas längre. Under
den pågående regeringsperioden
har regelverket förändrats om och
om igen. Skatter har tillkommit
och förändrats med kort varsel.”
”Det är en omöjlig situation. Det
investerarna behöver mest av allt
är förutsägbarhet och tillit till att
förutsättningarna inte förändras
vart järde år.”
Samtidigt stämmer energidebatten alltså dåligt med de frågeställningar som branschen faktiskt kämpar med. Diskussionen
domineras av miljöaspekter och
Sol/vind
Bio
Torv
koldioxid, och detta fördunklar
att också många andra aspekter
måste tas med i kalkylen, för att
energisystemet som helhet ska
fungera.
Lauri Virkkunen illustrerar
detta med bilden nedtill, där olika
kraftslag jämförs med varandra.
”Illustrationen är förenklad och
speglar min egen bild av verkligheten. Men den visar att helhetsbilden är komplex och att inga
kraftslag lever upp till alla krav.”
”Alla kraftslag innebär miljöpåverkan. Många klarar sig inte ensamma – till exempel kräver intermittent produktion som den från
vind och sol reglerkraft.”
”Allt börjar ändå med att sakerna beskrivs som de är och att
besluten fatta på basis av kunskap.
Det är vår kanske allra största utmaning i branschen.”
SVENOLOF KARLSSON
Kol
Naturgas
Kärnkraft
Koldioxidneutralt
Förnybart
Inhemskt
(energisäkert)
Till höger Lauri Virkkunens beskrivning av de
olika kraftslagen och
hans erfarenhet av hur
allmänheten uppfattar
dem. Lauri Virkkunen
är vd i Pohjolan Voima,
som producerar drygt
20 procent av elen i
Finland. Katternöbolagen äger omkring 2,5
procent av Pohjolan
Voima.
Effektivt
Miljöpåverkan
Fisk
Buller
CHP
Partiklar
CO2, läckage i
vattendrag
Kan lagras/
Geografiskt
spridd
Kan lagras/
Geografiskt
spridd
CHP
CHP
CO2
CO2
Kärnavfall
Kräver (inte)
subventioner
Annat
Allmänhetens
bild
42 – K AT TERNÖ
CHP
Kan lagras/ Kan inte lagras/
Kan regleras/ Kräver reglering/
Geografiskt
Geografiskt
spridd
spridd
Kan lagras
Kan lagras/
Kan regleras
Energi finns kvar
i avfallet
Vind och sol dyrare än man tror
Tar man alla faktorer i beaktande kommer den billigaste elen från gaseldade värmekraftverk och kärnkraft. Vind och sol är dyrare än man tror, enligt
en amerikansk studie.
ind- och solkraft är ännu
dyrare än man allmänt
tror” är just rubriken på
en artikel nyligen i tidningen
The Economist.
Artikeln beskriver vad de
olika energislagen kostar när
ett pris sätts också på intermittensen, alltså kostnaden
för att generera el på alternativt sätt när energikällorna i
fråga inte levererar, till exempel att vindmöllorna står stilla.
Förlorare vid en sådan beräkning av helhetskostnaderna blir solceller och vindkraft,
vinnare framför allt gaseldade
värmekraftverk och kärnkraft.
The Economist konstaterar
att syftet bakom subventionerna till vind- och solenergin
verkar fungera såtillvida att
vind- och solkraft blivit allt billigare. Exempelvis har priset
på solceller halverats sedan
. Men den faktiska kostnaden för elproduktionen beror
också på andra faktorer.
Till exempel av hur bränslet
används,
kapitalkostnaden,
fullasttiden och förmågan att
generera el när den behövs.
Ekonomer använder ofta begreppet levelised costs, där alla
V
kapital- och driftkostnader för
en enhet under dess drifttid divideras med förväntad mängd
producerad el.
Problemet är att detta inte
inkluderar kostnaderna för intermittensen.
Även om den förnybara energin kan ha samma produktionskostnad som konventionell energi, utslaget över tid,
kan värdet av den levererade
kraften vara lägre. Begreppet
levelised costs räcker inte till
för att jämföra olika former av
kraftproduktion.
The Economist lyfter i detta
fram Charles Frank, ekonomidoktor från Princeton och
senior fellow vid Brookings
Institution, rankad som världens mest in lytelserika tankesmedja.
I en nypublicerad studie,
“The Bene its of Low and
No-Carbon Electricity Technologies” använder Frank en
cost-bene it-analysmetod som
räknar in också de indirekta
kostnaderna för de olika teknologierna, som balansering
av elsystemet när vindkraften
står stilla och förvaring av använt kärnbränsle.
Samtidigt ger Frank de förnybara energiformerna ett
plusvärde för den mängd fossilt bränsle som skulle ha
krävts för motsvarande energiproduktion och för den
mängd koldioxidutsläpp som
undviks.
I tabellen här intill visas
resultatet, när de fyra stora
energikällorna utan koldioxidutsläpp (sol, vind, vatten, kärnkraft) och lågfossilalternativet
gaseldat värmekraftverk jämfördes med kolproducerad el i
USA.
Som framgår är utfallet
mycket negativt för solcellerna, något negativt för vindkraften och mycket positivt
för gaseldad värmekraft, kärnkraft och vattenkraft i nämnd
ordning.
Charles Frank noterar att
ett kärnkraftverk med en tillgänglighet på
procent undviker nästan fyra gånger så
mycket koldioxidutsläpp per
kapacitetsenhet som vindkraft
med procent fullasttid.
Räknat på ett koldioxidpris
på
dollar per ton – vilket
ligger långt över dagens priser
men på en nivå som många vill
ha det – undviker kärnkraften
koldioxidutsläpp till ett värde
av mer än
dollar per
installerad megawatt, att jämföra med
dollar för
vindkraften och
dollar
för solcellerna.
Det inns alla möjliga orsaker till att välja den ena energikällan eller den andra – de
presenterade siffrorna har
ändå genomgripande politiska
konsekvenser, anser The Economist:
”För tillfället subventionerar
de lesta rika länder inklusive
Kina sol- och vindkraft, trots
att det är den mest kostsamma
metoden att minska koldioxidutsläppen. Samtidigt sätter
Tyskland och Japan kärnkraftverk i malpåse. Det som Charles Franks forskning visar är
tydligt: regeringarna borde
sikta på utsläppsminskningar
från alla källor i stället för att
gynna utvalda former av förnybar energi.”
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 43
Positiv trend för Fennovoima
Med regeringens ja till Fennovoimas modifierade kärnkraftsprojekt den 18
september har vägen åter öppnat sig för etableringen i Pyhäjoki. Trenden har
vänt, säger Kraftaktiebolaget SF:s nytillträdda vd Elina Engman.
Elina Engman, ny vd för Kraftaktiebolaget SF, diplomingenjör från
Tekniska högskolan, har en mångfacetterad bakgrund i branschen.
Hon arbetade åtta år som försäljningschef för Siemens, bland annat i
Tyskland, sedan ett år för Areva, därefter hos Kemira, där hon i sju år som
energidirektör var globalt ansvarig
för koncernens energiförsörjning.
Sommaren 2014 tillträdde hon som
utvecklingsdirektör på Kraftaktiebolaget SF.
44 – K AT TERNÖ
raftaktiebolaget SF (på
inska Voimaosakeyhtiö
SF) har när detta skrivs
(
september) som huvudägare säkrat , procent inländskt ägande i Fennovoima.
Regeringens villkor är att siffran nått upp till procent när
ansökan om byggnadstillstånd
enligt plan ska lämnas i juni
.
”Vårt eget mål är att nå
procent”, säger Elina Engman.
Med det skulle ägandet täckas
in helt gentemot den andra
ägaren, ryska Rosatoms
procent.
Turbulensen kring Fennovoima har knappast undgått nå-
K
gon. Bakgrunden går tillbaka
till
, då initiativet togs,
varefter riksdagen
sade
ja till Fennovoimaprojektet –
samtidigt som också en järde
reaktor i Olkiluoto ick klartecken.
År
drog sig emellertid
det tyska storbolaget Eon ur
Fennovoima i samband med
ett strategiskifte som innebar
att bolaget lämnade praktiskt
taget alla sina engagemang i
Finland.
Med det försvann samtidigt
en part i projektet med stort
eget kärnkraftskunnande. I
spåren av det ick även några
andra ägare kalla fötter och
lämnade projektet.
”Grundbehovet inns emellertid kvar. Finland har ett
effektunderskott och måste
bygga ny baskraft – sådan som
levererar stabilt oberoende av
vädersvängningar. Och vi har
en unikt bred ägarkrets som
hela tiden trott på projektet”,
säger Elina Engman.
En viktig modi iering är att
kraftverkets proportioner har
bantats från
till
megawatt och att inriktningen är
beprövad teknik.
En annan nyhet är att leveransavtal för reaktorn, av
tryckvattenreaktortyp,
har
slutits med Rosatom.
Rosatom är en av världens
ledande kärnkraftsbyggare,
engagerat i över
procent av
de kärnkraftverk som i dag
byggs eller projekteras i världen.
”Vi har ett mycket bra avtal
med Rosatom. Samarbetet har
hela tiden fungerat exemplariskt. Man är mycket engagerad i projektet”, säger Elina
Engman.
Positivt är också att Rosatom just nu bygger en systeranläggning, Leningrad II, i
Sosnovy Bor längst inne i Finska viken.
”Varje kärnkraftverk som
köps till Finland modi ieras
för att motsvara de inländska
säkerhetsbestämmelserna. Nu
får vi på nära håll en referens
vid planeringen av vårt eget
verk”, säger hon.
Kraftaktiebolaget SF
Outokumpu Oyj
Lahti Energia Oy
Rautaruukki Oyj
Rauman Energia Oy
Kestra Kiinteistöpalvelut Oy
Åbo Energi Ab
Majakka Voima Oy
Myllyn Paras Oy
Valio Oy
Vanda Energi Ab
Den ryska relationen
Elina Engman förstår att
många undrar över att Rosatom är ryskt.
”Vi har vår historiskt komplicerade relation till Ryssland. Men vi har också lärt oss
leva med den. Sovjet byggde
våra två första reaktorer i Lovisa, och de har stadigt legat på
topplistan i världen i fråga om
tillgänglighet.”
”Ryssarna vill att Fennovoimaprojektet ska lyckas väl för
att kunna visa på det som ett
referensprojekt för hela världen”, säger Elina Engman.
Kan Ryssland-Ukrainakrisen påverka?
”Storpolitiken är en faktor där ingen kan gardera sig
hundraprocentigt inför framtiden. Just nu verkar utvecklingen där i alla fall gå i rätt
riktning”, säger Elina Engman.
Hon lyfter fram att Fennovoima är unikt genom bredden i
ägandet – ett femtiotal parter
– och genom att initiativet tagits på gräsrotsnivå.
I ett nationellt perspektiv
blir Fennovoima därigenom
en kompletterande och balanserande kraft till storbolagen
Fortum (som äger kärnkraftverket i Lovisa) och Industrins
Kraft TVO (som äger kärnkraftverket i Olkiluoto).
Fennovoima stimulerar samtidigt kraftfullt näringslivet i
norra Finland både på kort och
lång sikt.
”Ett argument, som lätt kommer bort, är att inska staten
har höga ambitioner vad gäller
att minska koldioxidutsläppen.
nya megawatt utsläpps-
Delägarna i Kraftaktiebolaget SF
så som läget var den 26 september. Som framgår har företagen
i Katternögruppen samlat sitt
ägande inom bolaget Katternö
Kärnkraft Ab.
Katternö Kärnkraft Ab
Herrfors Ab
Koillis-Satakunnan Sähkö Oy
Kronoby Elverk
Lammaisten Energia Oy
Naantalin Energia Oy
Jakobstads Energiverk
Nykarleby Kraftverk Ab
Valkeakosken Energia Oy
Vetelin Sähkölaitos Oy
Pohjois-Suomen Voima Oy
Haukiputaan Sähköosuuskunta
Keminmaan Energia Oy
Keskusosuuskunta
Oulun Seudun Sähkö
Raahen Energia Oy
Rantakairan Sähkö Oy
Tornion Energia Oy
Suomen Voima Oy
Haminan Energia Oy
Keravan Energia Oy
Kokemäen Sähkö Oy
KSS Energia Oy
Köyliön-Säkylän Sähkö Oy
Mäntsälän Sähkö Oy
Nurmijärven Sähkö Oy
Paneliankosken Voima Oy
Borgå Energi Ab
Sallilan Energia Oy
Vatajankosken Sähkö Oy
VSV-Energiapalvelu Oy
Uleåborgs stad
Yrittäjien Voima Oy*
Andament Group Oy
E. Helaakoski Oy
Havator Oy
Kymppi Group Oy
Kaakon Energia Oy
Imatran Seudun Sähkö Oy
Parikkalan Valo Oy
Voimajunkkarit Oy
Alajärven Sähkö Oy
Jylhän Sähköosuuskunta
Kuoreveden Sähkö Oy
Lehtimäen Sähkö Oy
Seinäjoen Energia Oy
Ääneseudun Energia Oy
* Bolag under grundande
fri produktion gör i det en stor
skillnad”, säger Elina Engman.
Hur ska kärnavfallet förvaras?
”Vi har gjort en helhetsplan
i enlighet med arbets- och näringsministeriets föreskrifter.
Vi har möjlighet att diskutera med Posiva [som bygger
utrymmen för de be intliga
kärnkraftverken] eller komma
fram till en egen lösning.”
Stort intresse att äga
Att nya ägare kommer att engagera sig är Elina Engman
övertygad om.
”Det inns många intresseförklaringar, inte bara från Finland, utan runt om i världen.”
Hon vill inte ge några namn,
men nämner stora institutionella investerare som agerar
mycket långsiktigt – utländska
pensionsfonder hör typiskt till
den kategorin.
En naturlig intressegrupp är
de kommuner och företag som
inns i regionen runt Pyhäjoki.
En annan de redan be intliga
ägarna, som i en del fall kan ha
intresse av att öka sin ägarandel.
”I media kan det låta som om
ägarskap i Fennovoima vore en
typ av välgörenhet. Men varje
ägare har gjort sin bedömning.
Ingen kastar bort pengar på
sådant de inte tror ger något
tillbaka”, säger Elina Engman.
Kalkylen bygger på att ägarna i Fennovoima garanteras
ett nominellt elpris på euro/
MWh. I dag ligger elpriset på
marknaden på nivån
–
euro/MWh. Kan ägarna verkligen lita på att göra en bra affär?
”Alla investeringar innebär
ett mått av risk. Elpriset är just
nu historiskt lågt. Kommer det
att vara lika lågt
och under decennierna därefter, när
Fennovoima producerar el?
Ägarna har naturligtvis gjort
sin bedömning”, säger Elina
Engman.
SVENOLOF KARLSSON
Fennovoimas kärnkraftverk på Hanhikivi udde norr om Pyhäjoki centrum så
som det illustreras på bolagets hemsida.
K AT TERNÖ
– 45
Metangasen som fraktas till Snellmans fabriker komprimeras i stora gaspatroner.
“Det är mer kostsamt att transportera gas i flaskor än i
rör”, säger Kurt Stenvall, VD på Jeppo Biogas.
Hårt arbetande bakterier gör avfall till energi
Johanna Forsman
Vad kan man göra av svinurin och rutten potatis?
Jeppo Biogas har hittat formeln som omvandlar
biologiska restprodukter till
högvärdigt bränsle.
I de gröna rötningsreaktorerna
bryter hårt arbetande bakterier ner
det organiska materialet. Gasen
stiger uppåt mot taket och sugs ut
för vidarebehandling i processen.
i kretsloppet”, förklarar Kurt
Stenvall.
Kretsloppet, ja. Var börjar
det? Råvaran kommer in till
svämbassängerna och till mottagningshallen för torrt avfall.
Hälften, eller närmare
kubikmeter per år, kommer in
i form av slam längs rör från
fyra svingårdar i närheten. Andra hälften transporteras med
tankbilar och lastbilar.
Hit hör överårigt hö, potatisskal och avfall från pälsfarmer
och slakterier. Från delägaren
Snellmans fabrik i Jakobstad
levereras slam, som uppstår
i olika produktionsskeden av
köttförädlingen, bland annat i
fabrikens fähus där
grisar
och
nötdjur passerar dagligen. Tidigare har slammet centrifugerats och komposterats,
men numera körs det i tankbilar till Jeppo för rötning.
Restprodukten sprids ut
på åkrar
Stanken är inte speciellt stark
med tanke på att vi står mellan
de två mottagningsbassäng-
erna, fyllda av blandad fähusgödsel.
”Det beror lite på vilka råvaror som kommit in, men
de totala luktolägenheterna
har blivit mindre i Jeppo sedan anläggningen kom igång.
Rötrester har en mildare lukt
än svingårdssväm”, säger Kurt
Stenvall.
Från bassängerna pumpas
råvaran in till rötningsreaktorerna, där en kontinuerlig
process pågår. Bakterierna
som bryter ner organiskt material inne i reaktorerna arbetar bäst i en temperatur kring
grader. Gasen stiger uppåt,
sugs bort och renas. Den gas
som ska transporteras i gaslaskor till Snellman renas i en
uppgraderingsanläggning och
komprimeras under ett högt
tryck på
bar.
Restprodukten från rötningsprocessen går efter en
pastörisering i processhallen
ut till jordbruk i närområdet.
Där sprids det ut på åkrarna
som biogödsel, fri från tungmetaller och ogräsfrön, och er-
sätter traditionell konstgödsel.
”Även biogödseln har stor
efterfrågan. Vi kör ut till gårdar och fyller bassänger inom
triangeln Kronoby–Härmä–
Vörå.”
Hela processanläggningen
består av ett myller av pumpar,
kompressorer, sensorer och
andra mekaniska instrument.
Allt övervakas via monitorer
av två personer och på kvällar, nätter och veckoslut sköter
Johanna Forsman
anläggningen sig själv efter att
processerna programmerats.
”I teorin ska det gå att utanför normal arbetstid driva anläggningen obemannad, men
vi är ännu i en inkörningsperiod, så det blir nog en hel del
kvällsspring” säger Kurt Stenvall.
JOHAN SVENLIN
Johanna Forsman
et känns nästan som om
vi landat på en främmande planet. Ett tätt höstdis
bäddar in de mörkgröna kupolerna i en mystisk stämning.
Inifrån processhallen hörs ett
sövande maskinsurr.
En man i re lexgul jacka
väcker oss ur science ictiondrömmen. Det är Kurt Stenvall, vd på Jeppo Biogas. Det är
honom vi ska träffa för att få
veta mera om den nya biogasanläggningen i Jeppo.
”Det här är det bästa kretsloppet man kan tänka sig. Vi
tar till vara avfall från fähus
och livsmedelsindustri och
omvandlar det till ren biogas
och ren biogödsel. Det inns ett
tjugotal biogasanläggningar
i landet, vi hör till de största.
De lesta producerar el av
biogasen, men vi säljer gasen
direkt”, sammanfattar Kurt
Stenvall.
I januari
inleddes byggprojektet och i november sam-
D
46 – K AT TERNÖ
ma år skickades första gasleveransen längs det underjordiska röret till grannen och
storkunden Mirka.
Sedan augusti i år får Snellmans köttförädling andra
halvan av den nuvarande gasproduktionen, komprimerad
i stora kol iber laskor och
transporterad till sin fabrik i
Jakobstad med tre–fyra containrar per vecka. Det innebär
att Snellman kunnat ersätta
ton olja per år med lokal
biogas i sina industriprocesser.
”Det inns ett stort intresse
också hos andra industriföretag i trakten. Vi har tillväxtkapacitet i reaktorerna och kan
bygga ut anläggningen i framtiden.”
Exportpotential västerut
Den lilla andel som nu blir över
kan tankas vid den nya biogasmacken strax utanför Jeppo
Biogas
produktionsanläggning.
”Den tänjer ut räckvidden
norrut för gasbilar. Det inns
cirka
gasmackar i landet,
och Tammerfors och Jyväskylä
har hittills varit de som legat
närmast oss. I somras hade
vi turister från Sverige som
tankat sin bil i Östersund. De
nådde nästan ända hit till vår
pump innan deras bil svängde
om till bensindrift.”
Hittills är biogasdrivna bilar ovanliga i våra trakter,
men Kurt Stenvall ser redan
nu Sverige som en möjlig exportmarknad för den rena metangasen. I Sverige har skattelättnader på biogasbilar stimulerat försäljningen, vilket
skapat ett sug på marknaden
för biogas.
”I Sverige råder brist på
biogas, och nästa år ska nätet
av tankstationer utvidgas till
Umeå. Problemet är att biogas ännu begränsas av gamla
säkerhetsbestämmelser och
inte får transporteras ombord
på passagerarfartyg, trots att
metangas är betydligt mindre
lättantändligt än till exempel
bensin.”
Driftschefen Janne Käld och
processkötaren Markus Laitila
ser till att anläggningen går som
den ska.
Pipeline med svinurin
Biogas hör till de bränslen som
klassas som koldioxidneutrala.
Det innebär att en motsvarande mängd koldioxid, som
släpps ut i atmosfären när
gasen bränns, tas upp igen av
nya växter och djur som ingår i
kretsloppet för biogasproduktion.
Om biomassan inte bränns
upp, kommer den förr eller senare att brytas ner och frigöra
lika mycket koldioxid som när
den bränns.
”I vår process binds koldioxid i foder och djur, det tillförs
ingen nytt koldioxid som när
man bränner fossila bränslen.
I framtiden kan vi ta till vara
även koldioxiden om den blir
en ekonomiskt gångbar vara,
men än så länge går den runt
K AT TERNÖ
– 47
Getty Images/Heikki Salmi
Vad vindkraftsbolagen lovar
Vid vindkraftsetableringar lovar
bolagen följande, enligt uppförandekoden:
1. Vara en ”ambassadör” för vindkraften och ta ansvar för branschens rykte genom att erbjuda
allmän information om vindkraft
och arbeta för långsiktiga samt
väl förankrade lösningar.
Uppförandekod på väg
för vindkraftsaktörer
Vindkraftsaktörerna
agerar som om de var
i Vilda västern, säger
kritikerna. En uppförandekod är på väg,
lovar branschorganisationerna.
indkraftbolaget
OX :s
agerande i vindkraftsprojektet i Munsala har
väckt starka reaktioner. Händelserna där är dock på inget
sätt unika. Vid många vindkraftsprojekt hävdas att projektörer försöker runda reglerna och spela ut olika grupper mot varandra.
Så här kan det gå till i Norrland:
”Undertecknade har från
till dags dato drabbats
av sabotage, skadegörelse och
trakasserier, som enligt vår
mening hänger direkt samman
med att vi tagit ställning mot
planerna på en utbyggnad av
vindkraft”, berättar en av dem
som motsatt sig.
Exkrementer har lagts i
brevlådor, låsen på boningshus
och andra byggnader har sla-
V
48 – K AT TERNÖ
gits sönder eller fyllts med lim
och trästickor, slaktavfall har
dumpats vid låsta vägbommar.
Den person som frontat i
vindkraftsmotståndet
och
dennes hustru ick sina namn
förfalskade på beställningskuponger med effekt att oönskade varor, prenumerationer
och medlemskap i föreningar
”formligen vällde in i brevlådan”.
Flera
polisanmälningar
gjordes, men beskedet blev att
brotten inte gick att utreda. I
ett brev till ortens polischef
förklaras händelserna syfta
till ”att hota oss till tystnad,
baserat på vårt ställningstagande, där vi lera gånger på
kommunens inbjudan öppet
utövat vår grundlagsskyddade
rätt att yttra oss mot vindkraftsplanerna”.
Så här slutade denna episod:
”Terrorn upphörde först efter att den förmodade ’terroristen’, av egen förskyllan, råkat i fysiskt handgemäng med
ordföranden för vindkraftskritikerna och fått inkassera en
rejäl högerkrok tillsammans
med en uppmaning att omedelbart sluta upp med trakasserierna, vilket faktiskt därefter skedde.”
Vardagsmat
Sune Sjöström är ordförande
för Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Han betecknar
de beskrivna händelserna som
”vardagsmat”:
”Vindkraften delar alla byar
där den dyker upp, girigheten styr agerandet och skapar
långvariga och svårreparerade
skador i befolkningen, allt för
att tillfredsställa några få bidragsjägare på alla elkunders
och landsbygdens bekostnad”,
är hans franka kommentar.
Genom åren har föreningen
samlat exempel på oetiskt
agerande. Det är en försvarlig
lista, som man kan ta del av på
föreningens hemsida
Enligt Sune Sjöström är
mönstret att större bolag sköter sig bättre än små.
”Värst är en del underleverantörer med kontoret på
ickan. De skickas ut som agenter och kolportörer för att försöka sy ihop avtal genom överrumplingstaktik och förskott
till markägare.”
Vad gäller Munsala ska sägas att OX :s representanter
tydligt säger att bolaget tar avstånd från alla eventuella hot
och elakheter som beskrivits i
rapporteringen.
2. Uppträda ärligt och öppet.
Tillhandahålla väsentlig information om projektet så mycket
som kan förväntas av en aktör
på en konkurrensutsatt marknad.
3. Se dem som väsentligt påverkas
av projektet i första hand som
en resurs och tillsammans arbeta för att hitta långsiktiga och
väl förankrade lösningar.
Uppförandekod?
En fråga som väckts är om
det inte inns någon uppförandekod för vindkraftsbolag.
Jo, en sådan föreslogs
i
Sverige och håller nu precis på
att introduceras av branschorganisationerna Sveriges Vindenergi och Svensk Vindkraftförening.
Det handlar om en process i
fyra steg: utbildning, anmälan,
anslutning och årlig uppföljning. Den första utbildningen
genomfördes i vintras.
deltagare från
företag deltog.
Nordeas CSR-chef (chefen för
företagets
samhällsansvar)
Sasja Beslik medverkade som
sakkunnig.
Åtta företag har skickat in
uppföljningsformulär. Om de
godkänns, ansluts de som de
första till koden: HS Kraft,
Triventus Consulting, Siral
System, Vattenfall, LRF, Bixia,
WPD Scandinavia och Billyvind.
Här intill ses vad uppförandekoden handlar om.
SVENOLOF KARLSSON
4. Söka information om och kartlägga andra intressen, om det
finns konkurrens om platsen.
Därefter värdera projektets
intressen mot andras och om
möjligt göra det i samråd med
intressenterna.
5. Informera om projektet och
dess planer när det finns något
av värde att framföra så tidigt
som möjligt och i en ordning
anpassad till intressenternas
påverkan och engagemang.
Sveriges bönder
misstror klimatlarmen
Egna erfarenheter betyder mer än mediebilden. De svenska bönderna är
skeptiska till klimatlarmen, visar en ny doktorsavhandling.
tt driva lantbruk är att
påverka miljön, och bönder beskrivs ofta som en
strategiskt viktig grupp i klimatfrågan. Men många bönder
tvivlar på klimatlarmen.
Det framgår av Therese Asplunds doktorsavhandling Climate change frames and frame
formation: An analysis of climate change communication in
the Swedish agricultural sector,
som hon försvarade vid Linköpings universitet i maj i år.
Hon studerade tio årgångar
av de svenska branschtidningarna ATL (Lantbrukets Affärstidning) och Land Lantbruk
och genomförde sedan åtta
fokusgruppdiskussioner med
lantbrukare spridda över Sverige. Den bild av klimatfrågan
som gavs av tidningarna och
bönderna stämde inte överens.
Therese Asplund hade förberett ett batteri av frågor kring
hur lantbrukare lever med och
A
förbereder sig för klimatförändringarna. Men diskussionerna tog en helt annan väg:
”De började med att förklara att de inte riktigt tror på
klimatförändringarna. Eller
åtminstone inte att de skulle
vara orsakade av människan.
Naturliga klimatförändringar
inns och har alltid funnits”,
säger hon.
Som grund för detta angav
lantbrukarnas egna erfarenheter. Många har lång arbetsoch livserfarenhet och minns
exempelvis milda vintrar på
-talet. De är också skeptiska eftersom budskapet från
klimatforskare och media är så
ensidigt.
Informationen i klimatfrågan uppfattas som ”partisk
och obalanserad, genom att
den återspeglar bara en del av
en fråga som bönderna anser
hade många aspekter”, för att
citera ur avhandlingen.
Klimatforskare och mediefolk bedöms också som mindre trovärdiga eftersom de
förutsätts sakna egna erfarenheter av jordbruk.
Therese Asplund speci icerar argumenten så här: Det resonemang som förs i frågan är
för abstrakt. Talet om konsensus är inte trovärdigt. Många
av dem som uttalar sig om klimatförändringarna har i sig
låg trovärdighet. Sammanfattningsvis skulle trovärdigheten
öka om ler kontrasterande
perspektiv fördes fram.
Återkommande i samtalen
var att lantbrukare i sin verksamhet önskar så mycket information som möjligt, för att
kunna fatta de bästa besluten.
Då är det en fördel att få en
bred och transparent bild av
de osäkerheter och motsägelser som inns i beslutsunderlaget.
SVENOLOF KARLSSON
Getty Images/Tom Stoddart
6. Erbjuda dialog med intressenterna och se till att det finns
lämpliga verktyg för det.
7. Besvara alla frågor om vindkraft
och projektet som kan anses
vara rimligt.
8. Ta ansvar för att informationen
till intressenterna är tydlig,
saklig, korrekt, avvägd i tiden
och delges på ett sätt som mottagaren kan förstå.
9. Genom hela projektet arbeta för
att skapa goda förutsättningar
för nya projekt.
Att klimatet växlar är ingen nyhet för lantbrukare. Bönderna i den svenska undersökningen uppfattar beskrivningen av
klimatfrågan som ensidig. Bild från Toijala.
K AT TERNÖ
– 49
Elanvändningen i Finland under 2014 fram till den 15 september. Den röda
linjen visar förbrukningen, den svarta linjen elproduktionen i Finland. Underskottet håller sig kring 20–25 procent.
Varm sommar – och kall
Källa: Fingrid
Anpassa elförbrukningen
ger obetydlig besparing
Att försöka styra energiförbrukningen i hemmet utgående från elprisets variationer
sparar bara 10 cent om dagen.
u Bara några tusen elkonsumenter i Sverige har nappat på
möjligheten att styra sin elanvändning utgående från hur
elpriset varierar under dygnet.
Nyligen gavs ett svar varför det är så, i en studie (”En
elmarknad i förändring – Är
kundernas lexibilitet till salu
eller ens verklig?”) gjord av
fem forskare vid Umeå Universitet, beställd av den svenska
Energimarknadsinspektionen.
Vinsten i form av lägre elpris
är med nuvarande prisnivåer
helt enkelt alltför liten.
”Kostnadsminskningarna är
oväntat små, endast drygt två
procent lägre dagliga kostnader, vilket är mindre än en krona [knappt
cent] per dag”,
sägs i rapporten.
Ser man till sådana dagar
där prisvariationen på el var
stor från timme till timme, så
ökade kostnadsbesparingarna
något, men var fortfarande
små.
En liknande slutsats drogs
i ett försök med timpris i Chicago. Även om konsumenterna
reagerade på prisförändringarna så var kostnadsbesparingarna i genomsnitt bara en
till två procent.
Rapportens slutsats är att
den låga lexibiliteten i stort
kan förklaras av rationella val
från konsumentens sida: man
har inte mycket att vinna på att
vara lexibel.
De facto inns också en motverkande faktor i ekvationen. I
takt med att hushållen anpassar konsumtion utifrån priset,
jämnar priset ut sig.
Maj
Finland importerar
rekordmycket el
Finland köper allt mer av
sin el från utlandet. Under perioden januari – september
i år var det inländska underskottet procent.
Den effekt som krävts för
att producera denna importel motsvarar omkring
megawatt, vilket är mer än effekten i alla de nuvarande fyra
inländska kärnkraftsreaktorerna tillsammans.
Dominerande
importland
var Sverige, med , terawatttimmar levererade under perioden januari-augusti. I övrigt
köptes elen från Ryssland, Estland och Norge.
En effekt av detta var att elområdespriset i Finland – det
pris som elbolagen betalar när
de köper el på den nordiska
u
marknaden – under årets åtta
första månader var en järdedel högre än i övriga Norden.
Fingrid,
stamnätsbolaget
som övervakar lödena i elnäten, ger prognosen att Finland
under många år framåt kommer att fortsätta ha ett stort
underskott.
En större förändring är
att vänta först när nya kärnkraftsreaktorer tas i bruk,
den tredje reaktorn på
megawatt i kärnkraftverket i
Olkiluoto
och Fennovoimas planerade reaktor på
megawatt i Pyhäjoki
.
Det stora underskottet gör
Finland extra sårbart när elbehovet är stort och gör det
inländska elpriset högre än i
övriga Norden.
Juni
Juli
Varnar för infraljud från vindkraftverk
Infraljudet från vindkraftverk utgör en hälsorisk för
närboende, anser de svenska
läkarna Inga Malcus Enbom
och Håkan Enbom.
Internationellt har infraljudet från vindkraften allt mer
börjat diskuteras som ett problem. Infraljud har så låg frekvens att det inte uppfattas som
ljud av det mänskliga örat.
Bland annat har läkarparet
Inga Malcus Enbom och Håkan
Enbom bidragit till diskussionen genom en artikel i Läkartidningen i Sverige.
u
50 – K AT TERNÖ
Infraljud från vindkraftverk,
säger de, påverkar innerörat
och utgör en möjlig hälsorisk
för personer med migrän eller
annan typ av central sentitisering. Till exempel kan infraljud
succesivt göra hjärnan överkänslig för stimulering som
man normalt inte reagerar på.
Artikeln i Läkartidningen
har föranlett en längre debatt,
som de anser att har förstärkt
deras argument. De förklarar
att de inte har någon koppling
till
vindkraftsmotståndare
och inte är emot vindkraft som
sådan.
Inga Malcus Enbom har inriktning på allergi, överkänslighet och ljudöverkänslighet.
Håkan Enbom, med två doktorsgrader, är otoneurolog
(studerar bland annat den labyrint i innerörat som hjälper
oss att hålla balansen) med
inriktning på yrsel och migrän.
”Även om det lågfrekventa
bullret eller infraljudet inte
hörs, så kommer ljudtrycket
att utöva samma kraft på
trumhinnan som hörbart ljud”,
säger de.
Inga Malcus Enbom och Håkan Enbom hade inte förväntat
sig de starka reaktioner de fått.
Det handlar om ”anklagelser
och påhopp från vindkraftsaktörer och en stor internationell
uppmärksamhet och tacksamma brev från förtvivlade människor nära vindkraftverk”.
”Egentligen är blotta misstanken att lågfrekvent ljud kan
påverka folkhälsan en tillräcklig anledning att föranstalta
om ökat säkerhetsavstånd och
en restriktiv inställning till nyetablering nära bebyggelse”,
säger Inga Malcus Enbom och
Håkan Enbom.
Augusti
u Sommaren 2014 i Finland var
0,5–1,5 grader varmare än långtidsgenomsnittet, vilket beror på
den obrutet långa varma perioden
6 juli-12 augusti, då temperaturen
varje dag någonstans i landet steg
till minst 25 grader.
Sommarens högsta temperatur,
32,8 grader, uppmättes vid Björneborgs järnvägsstation den 4 augusti. Utti, flygplatsen utanför Kouvola,
blev sommarens värmecentrum
genom att termometern under hela
43 av sommarens dagar steg över
25 grader.
Juni var däremot kall. I en stor del
av landet var den senare halvan av
juni den kallaste som uppmätts under den period (från och med 1961)
som ligger till grund för den mäthistorik som Meteorologiska institutet
använder.
Som alltid upprepar sig mönstret
att värme i en region kompenseras
av kyla i en annan. Till exempel
hade stora delar av USA en ovanligt
kall sommar 2014.
Globalt vägrar temperaturen
fortfarande att stiga, detta trots
att vi haft (ett svagt) El Niño-läge
de senaste månaderna. Professor
Ole Humlum konstaterar att alla de
fem ledande mätserierna visar att
jordens medeltemperatur stagnerat
sedan 2002 eller tidigare.
Enligt satellitserien RSS visar
jordens medeltemperatur nu under
213 månader i rad (sedan november
1996) ingen ökning överhuvudtaget.
Sommarhalvårets minimum för
isutbredningen över Arktis nåddes
den 19 september med 5,06 miljoner kvadratkilometer – den högsta
miniminoteringen efter 2009. Under
2008 var rubrikerna stora i media
att havsisen över Arktis skulle vara
helt smält sommaren 2012.
Under 2013 och 2014 har havsisens utsträckning globalt hållit sig
över långtidsgenomsnittet större
delen av tiden.
Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum
på basis av dataleverantören GISS.
Kloten visar månadens temperaturavvikelse från medeltalet 1998–2006.
Isrekord runt Antarktis
u Bilden visar hur havsisens utbredning förändrats i Arktis (blått)
och Antarktis (rött) under de senaste 35 åren, 1979–2014, baserat på satellitmätningar. Linjerna
anger tolvmånadersmedeltalet.
Som synes har havsisens utbredning i Arktis minskat från ungefär 12,5 miljoner kvadratkilometer i början av perioden till knappt
11 miljoner kvadratkilometer i slutet av den. Havsisen runt Antarktis
har ökat från knappt 12 till drygt 13
miljoner kvadratkilometer under
samma tid.
Den 20 september i år nådde isutbredningen runt Antarktis rekordet 20,14 miljoner kvadratkilometer. Därmed slogs fjolårets rekord,
19,57 miljoner kvadratkilometer,
rejält.
Data från NSIDC, framställning
av Ole Humlum.
Rekordmycket fossilt
u De förnybara bränslena har
i absoluta siffror ökat kraftigt.
Dock från en så låg nivå att ökningen knappast syns totalt sett.
2,7 procent av världens energianvändning kom i fjol från förnybara
källor, vattenkraften oräknad.
Samtidigt nådde de fossila
bränslena all-time-high i absoluta
termer. Världen har aldrig förr använt så mycket olja, gas och kol.
Trots detta är de fossila bränslena
inte på upphällningen. De bevisade
reserverna räknas för varje år upp i
takt med att projekterings- och utvinningsmetoderna utvecklas.
Bland annat detta framgår av
BP:s 63:e statistiska årsbok över
världens energitillgångar och konsumtion – ansedd som den kanske
tillförlitligaste statistiska källan i
världen.
Sett över en period på snart
femtio år, från 1965, har andelen
förnybar energi i den globala konsumtionen ökat från 5,6 till 8,9
procent, vattenkraften inräknad.
Med kärnkraften på 4,4 procent
innebär det att världen i sin energianvändning fortfarande är till
86,7 procent fossil.
K AT TERNÖ
– 51
Marko Tetri
Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi.
Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi.
Varför brinner skogen så ofta?
Förbjuds vedeldning?
Martti Kainulainen/Lehtikuva
Det sägs att EU ska förbjuda vedeldning. Stämmer det? Varför då?
Jalle: Det här är ett förslag som
framförts inom EU:s ekodesigndirektiv. Direktivet syftar till att
minska energianvändningen i EU.
Man går systematiskt igenom olika
produktgrupper och har bland annat förbjudit glödlamporna och nu
senast minskat den tillåtna effekten
på dammsugare.
Särskilt i Tyskland har miljöpolitiker talat om förbud att elda i öppna
spisar, vedkaminer och vedpannor
som saknar högeffektiv rökgasrening. Sådan rening skulle bli så dyr
att det i praktiken skulle innebära
ett förbud mot vedeldning.
I Sverige testade Energimyndigheten nyligen nio av de mest avan-
cerade vedpannorna för småhus.
Resultatet var att sju av dem hade
en verkningsgrad på 85 procent
eller bättre när de kopplades till
ackumulatortank. Trots att de hade
den modernaste reningstekniken,
klarade inte ens de bästa de krav
som förbereds utgående från ekodesigndirektivet, enligt den svenska
branschorganisationen för förbränningspannor.
Rök från vedeldning är inte hälsosam och är ett gissel i fattiga länder
där man inte har andra energikällor.
I Finland lär vi ha förutsättningar att
elda med ved på ett tryggt och miljövänligt sätt. Men jag skulle inte lita
på att EU:s tjänstemän förstår den
saken.
Tuomas Marttila/Lehtikuva
Skogsbrand i Tavastland.
Varför brinner det så ofta i skogarna nuförtiden?
Jalle: Påståendet stämmer inte. För
inte så länge sedan var skogsbränderna mycket fler och värre.
Det här beskrivs väl i en studie
som det svenska Naturvårdsverket
publicerat, ”Naturvårdsbränning”.
För 150 år sedan och tidigare brann
i genomsnitt en procent av skogsarealen i Sverige årligen. I dag brinner
mindre än 0,016 procent – alltså bara
drygt en hundradel så mycket.
”Att det nästan slutat brinna är
en av de stora ekologiska förändringarna i skogen under 1900-talet.
Brand är en viktig ekologisk process
och en del av den naturliga dynamiken i skogslandskapet. Naturtyper
uppkomna efter brand kan bestå av
flerskiktade tallskogar (tallbrännor)
eller lövskogar med asp, björk, sälg
och rönn (lövbrännor). Tallen är anpassad efter brand med tjock bark
och högt ansatt krona”, berättas i
studien.
Eftersom det ofta gått lång tid sedan det senast brunnit har skogarnas karaktär förändrats genom konkurrens från gran. Skogsbränderna
skapar gynnsamma miljöer för en
rad konkurrenssvaga insekter, kärlväxter, svampar och mossor. De är
rent av nödvändiga för så kallade
pyrofila organismer (arter som är
beroende av brand). Till exempel är
ett fyrtiotal insektsarter och ett femtiotal svamparter beroende av bränd
ved för sin existens.
”Flera brandberoende organismer
är sällsynta och återfinns på den nationella rödlistan. Om de brandberoende biotoperna och arterna ska finnas kvar krävs en ökning av antalet
bränder i skogslandskapet, vilket
främst innebär anlagda naturvårdsbränder”, säger Naturvårdsverket i
sin studie.
97 procent eniga?
Det sägs att 97 procent av världens
klimatforskare är eniga om att
människans koldioxidutsläpp hotar jordens klimat. Varifrån kommer den siffran?
Jalle: Det här har länge sagts för att
få dem som är skeptiska att verka
udda. Men i verkligheten är det fråga
om ett billigt trick. Går man till botten med den undersökning som man
hänvisar till, så är de häpnadsväckande fakta dessa:
10 257 vetenskapsmän fick över
nätet svara på två frågor i en undersökning vid University of Illinois.
Trodde de att jordens temperatur
ökat, minskat eller var oförändrad
jämfört med 1800-talets början?
Och trodde de att människan signifikativt hade påverkat temperaturen?
Bara 3 146 svarade. Av dem valde
man i ett antal selekteringar bort
alla som inte själva kallade sig ”klimatforskare”. Man hade då 77 kvar,
av vilka 75 (= 97 procent) svarade ja
på den senare frågan.
Men jag vet ingen ”skeptiker” som
på den första frågan skulle svara annat än att temperaturen har ökat.
De flesta skeptiker håller även med
om att människan bidragit till att
höja temperaturen. Den intressanta
frågan är hur mycket. Det kan ingen
säga säkert.
Att svänga sig med siffran 97 procent är alltså totalt missvisande. Det
kan nämnas att bland de tillfrågade
meteorologerna endast 64 procent
och bland geologerna 47 procent
svarade ja på fråga två. Men de uteslöts alltså i ”undersökningen”.
Kommer eldning av bastun att klara EU:s krav?
52 – K AT TERNÖ
Amerikansk spelman
i Finland
u I september 2013 dök en ung man från Michigan upp på vår orkesterövning med sin violin. Alistair Hayden var utbytesforskare i
geologi vid Åbo Universitet och visade sig vara nästan professionell
på klassisk violin.
Han envisades med att prata svenska med mig fast han i början
inte kunde många ord. Om någon vecka gick det riktigt bra! Dessutom läste han finska på arbetarinstitutet och en månad senare
rådbråkade han även finska med stor framgång.
Jag har många finskspråkiga vänner som efter att ha läst svenska
många år i skolan fortfarande inte säger ett enda ord på svenska.
Då en av dem förklarade att det är lättare för Alistair att lära sig
svenska, då han har engelska som modersmål, kontrade jag med att
”du kan ju också bra engelska och Alistair pratar redan finska som
borde vara helt främmande för honom”!
Det är inte endast fråga om begåvning, utan speciellt om inställning och självförtroende: Det man absolut vill lära sig så lär man sig.
Alistair, som även var en hejare på amerikanska folklåtar, ville
lära sig finlandssvensk folkmusik. Vi spelade tillsammans några
kvällar, han lärde mig Whisky before Breakfast och Sandy Boy och
jag lärde honom Jeposmetton och Grannas Bastu. Han lärde sig så
snabbt att han kunde uppträda som ”finlandssvensk spelman” vid
våra spelningar på Folklandiakryssingen i januari 2014.
Alistair kastade sig in i den finlandssvenska och finska kulturen
med entusiasm. Han deltog i julkonserter med Pargas Amatörorkester och med Akademiska Orkestern, och spelade på självständighetsfesten i Borgå. En sympatisk ung man, en riktig svärmors
önskedröm!
På Folklandiakryssningen jammade vi i korridoren med några
blonda violinamazoner från Kuopio, vilket
resulterade att Alistair hela natten hade en
lång svans av unga damer efter sig vart han än
rörde sig. Jag förstår dem.
Om du förstår en aning engelska måste du
läsa hans Finlandsblogg: http://finlandiupdates.blogspot.fi/
Den är ytterst underhållande. Där finns
fotografier över hans försök att baka Runebergstårtor, analys av finska språkets mest
Jarl Ahlbeck
absurda finesser, tankar om finlandssvenskhet och självständighetsfester och recept på hur man bygger upp en
finlandssvensk spelmanslåt, komplett med noter och ljudinspelning.
Kanske någon tror att amerikaner är arroganta. Men i så fall har
de träffat fel sorts amerikaner. Alistair representerar det bästa man
hittar hos amerikaner och jag längtar efter att återse honom på folkmusikfestivalen i Kaustby 2015.
K AT TERNÖ
– 53
Johanna Forsman
EFFEKTIVARE SKEN. De nya gatlyktorna
drar mindre el men lyser bättre.
”De kräver ungefär samma underhåll
som den gamla modellen”, säger Johnny
Haga på Kronoby elverk.
Johanna Forsman
Terjärv får högt
landmärke
SCADA lyssnar
på elnätet
Stark ström
till stålfabriken
u HERRFORS
En ny kommunikationsmast ska resas under hösten på Fårbrobacken,
en av Terjärvs högsta platser, cirka
tre kilometer från centrum. Den
mast som står i Terjärv centrum,
i närheten av kyrkan, kommer att
monteras ner efter att den nya tagits i bruk.
”Den gamla masten har kring 30
år på nacken och närmar sig slutet
av sin livstid. Platsen på Fårbrobacken är den mest ändamålsenliga
både med tanke på höjden och på
närheten till nätet av fiberkablar”,
säger Robert Ståhl som ansvarar
för Herrfors och Katternögruppens
informationsteknologi.
Den nya masten blir 48 meter hög
och utrustas med radiokommunikationsutrustning. I oktober–november kommer det nya landmärket att
resa sig över Rekijärvsjön.
u VETELIN SÄHKÖLAITOS
I oktober tar Vetelin Sähkölaitos i
bruk sitt nya SCADA-system (Supervisory Control and Data Acquisition)
för att förbättra störningskontrollen
över elnätet. Det handlar om ett datasystem som kontinuerligt samlar
in information från elnätet och ger
elverket möjlighet att ingripa snabbare vid störningar.
”Vi har skaffat systemet tillsammans med de andra bolagen i Katternögruppen. Varje bolag har ett
eget system som kommunicerar
med de andra bolagens system via
driftscentralen i Jakobstad”, berättar Juha Kauppinen, VD på Vetelin
Sähkölaitos.
SCADA-systemet höjer redan nu
automationsnivån och är en plattform för vidareutveckling.
”Det är den största enskilda investeringen vi gör i år och den tar
hälften av hela investeringsbudgeten för 2014. Samtidigt är det en
viktig satsning för framtiden som
ger oss nya möjligheter att utveckla
ännu högre automatisering i elnätet”, säger Juha Kauppinen.
u JAKOBSTADS ENERGIVERK
Under de senaste åren har Outokumpu Stainless Tubular Products
(OSTP) byggt upp en rad nya produktionslinjer vid fabriken i Jakobstad. Tillverkningen av rostfria
stålprodukter går i femskift och processerna är beroende av tillförlitlig
elförsörjning. Under sensommaren
togs en ny ellinje med tillhörande
kopplingsstation i bruk.
”Tidigare fick fabriken sin elmatning via luftkablar, men nu har vi
grävt ner nästan en kilometer jordkabel för att minimera yttre störningar i distributionen. Numera har
vi tre matningsmöjligheter till OSTP,
vilket ger en hög tillförlitlighet för
den växande industrin”, säger Peter
Nyman på Jakobstads energiverk.
Den nya kopplingsstationen innehåller ny teknik och kan fjärrstyras
från driftscentralen i Jakobstad.
”Det är den första fjärrstyrda 20
kV-kopplingsstationen i vårt distributionsnät. Fjärrstyrningen förbättrar möjligheterna att snabbt åtgärda eventuella störningar”, säger
Peter Nyman.
Nytt ljus på
paradgatan
u KRONOBY ELVERK
Inför höstens mörker har Kronoby
centrum och delar av Nedervetil fått
ny gatubelysning. Trästolpar och
kvicksilverlampor är nu ersatta med
metallstolpar och natriumljus.
”De ger bättre ljus för trafiken
och samtidigt drar de nya lamporna
mindre el. En del av stolparna och
armaturerna härstammade från
1960-talet så de var verkligen uttjänta”, berättar Kronoby elverks
arbetsledare Johnny Haga, som
lett förnyelsearbetet på uppdrag av
Kronoby kommun.
Nästa år upphör försäljningen
inom EU av glödlampor som innehåller kvicksilver. Fortfarande finns
många områden i Kronoby med
gatubelysning som behöver uppdateras till en energisnålare EUstandard.
”De senaste två åren har vi bytt
ut en hel del och vi fortsätter med
ett område i taget. Förhoppningsvis
hinner vi bli klara innan lagret av
kvicksilverlampor tar slut.”
Han räknar med att de nya gatlyktorna ska hålla i 30 år.
54 – K AT TERNÖ
Karolina Isaksson
STABILT ROTAD. Den nya masten kommer att bli fristående på fyra betongfundament och tar därför mindre utrymme
än en stagad mastkonstruktion.
I NÖDFALL. Om vattennivåerna stiger i
Esse å kan Daniel Sulkakoski eller hans
kollegor veva upp den nya dammluckan
i Hattar.
Ny nödlucka
i Hattar
u ESSE ELEKTRO-KRAFT
I höst invigs en ny dammlucka som
gör det möjligt att bättre reglera
vattennivåerna i Esse å. Luckan påverkar inte elproduktionen i vattenkraftverket i Hattar, syftet är att
förbättra beredskapen i extrema
situationer.
”Om flödet skulle bli alarmerande
högt, kan vi släppa vattenmassor
vidare under kontrollerade former.
Hittills har vi inte haft några hotfulla situationer i Esse å, men det är
för sent att börja bygga om när risken är överhängande”, säger Daniel
Sulkakoski på Esse Elektro-Kraft.
Hattar är det fjärde kraftverket i
ordningen som vattenflödet passerar på sin väg ner längs Esse å. Det
flottades timmer på Esse å ännu på
1960-talet och den nya dammluckan
har ersatt flottningsrännan, som var
en rest från 1980-talet när kraftverket byggdes. Nu är timmerflottningens tid på Esse å sedan länge förbi.
”Betongrännan i Hattar var relativt enkel att omvandla till dammlucka och de andra kraftverken
längs Esse å har en annan konstruktion som gör det möjligt att
reglera vattenflöden”, säger Daniel
Sulkakoski.
KORTARE ELAVBROTT. Störningar i elnätet kan kontrolleras effektivare med
SCADA-systemets automatiska övervakning.
FLASKHALS. Kraftverksbron över Nykarleby älv är öppen under byggprojektet, men den lätta trafiken flyter trögt
vissa tider.
Älven väntar på
nya turbinen
u NYKARLEBY KRAFTVERK
Arbetet med den nya turbinen vid
vattenkraftverket har kommit in i en
konkret fas. Under sensommaren
gjordes bottengranskningar och
förberedande grävarbeten och på
vårvintern väntas schaktningen och
byggandet komma i gång. Om ett år
anländer turbinen och sommaren
2016 ska kraftverket producera el
med full effekt.
”Tidtabellen beror i viss mån på
väderförhållandena. Om det blir
exceptionellt höga vattenflöden
2015, kan byggtiden förlängas med
ett år”, berättar Tony Eklund, vd på
Nykarleby Kraftverk.
I höst har en del förberedande åtgärder gjorts för att tidtabellen ska
hålla. Bland annat har man byggt en
arbetsdamm.
Den nya turbinen på 2,1 MW kommer att gå parallellt med turbinen
på 4,5 MW och öka elproduktionen i
kraftverket från 16 GWh till 20 GWh
per år. Dessutom höjs driftssäkerheten när kraftverket kan producera el även om den ena turbinen är
stängd för underhåll. Investeringskostnaden för den nya turbinen är
fem miljoner euro, varav 20 procent
finansieras med ett statligt investeringsstöd.
Esse Elektro-Kraft
VD Ingvar Kulla
Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä,
Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen)
Kunder: 3 700 Årsleverans: 50 GWh
Telefon växel: 020 766 1900
Felanmälningar, utanför kontorstid: 766 2023
Kundtjänst: 020 766 1912, 020 766 1911
Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb
www.eekab.fi
Herrfors
VD Stefan Storholm
Levererar el till Maxmo, Oravais, delar av Pedersöre,
Terjärv, Ylivieska och Alavieska
Kunder: 16 000 Årsleverans: 336 GWh
Telefon växel: Jakobstad 781 5300,
Ylivieska (08) 411 0400, Kållby 766 7242,
Oravais 385 0050, Terjärv 867 5001
Felanmälan, utanför kontorstid: Oravais, Pedersöre och
Terjärv 723 4521, Ylivieska el (08) 426 350, Ylivieska fjärrvärme 044 781 5375
Fakturafrågor: Jakobstad 781 5312,
Ylivieska (08) 411 0401
www.herrfors.fi
Jakobstads Energiverk
Tf VD Henrik Snellman
Johanna Forsman
Levererar el till Jakobstad, Larsmo och Sandsund
i Pedersöre
Kunder: 15 626 Årsleverans: 284 GWh
Telefon växel: 786 3111 Felanmälan: 723 0079
Fakturafrågor: 786 3448
www.jpenergy.net
Kronoby Elverk
VD Glen Ahlskog
Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby
Kunder: 3 080 Årsleverans: 40 GWh
Telefon växe: 824 2200
Felanmälan: 824 2200, 0400 126 005
Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld
www.kronoby.fi/elverk
Nykarleby Kraftverk
VD Tony Eklund
Levererar el inom staden Nykarleby
Kunder: 4 900 Årsleverans 110 GWh
Telefon växel: 785 6111 Felanmälan: 785 6111
Felanmälan, utanför kontorstid: 722 0050, 723 4520
Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251
www.nykarlebykraftverk.fi
Vetelin Sähkölaitos
NY TEKNIK. Fjärrstyrningen av den nya
elstationen tas i bruk i ett senare skede
när radioutrustningen installerats, berättar Peter Nyman.
VD Juha Kauppinen
Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och
Nykänen)
Kunder: omkring 2 000 Årsleverans: 30 GWh
Telefon växel: 866 3600 Felanmälan: 866 3600
Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali
www.vetelinsahkolaitos.fi
K AT TERNÖ
– 55
Tina Storm
Jag är en back to basic-typ som brinner för livet.
Luft och eld är de element som beskriver mig. Jag
kan vara rätt intensiv till sättet, men har också lätt
att bara låta energin flöda. Då känns det som om
jag flyter med i energin, som i en levande våg.
Naturen ger mig energi och gör mig samtidigt
lugn. Mental och fysisk energi hör för mig
ihop. Fäboda är en helt magisk plats om
man vill hitta sig själv.
Sedan 2012 har jag som företagare drivit
Mystic Magasinet i Jakobstad. Jag försöker vara en ödmjuk boss och hålla mig till
det gamla ordspråket: kunden har alltid
rätt. Det är intressant att se hur våra liv
förändras – mitt liv har inte alls blivit
som jag trodde. Enligt min åsikt är
vi ansvariga för allt det vi gör i
våra liv.
56 – K AT TERNÖ