SKYDDANDE OZONSKIKT

Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

Sammanfattning

miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt miljöproblem. Det befintliga underla get pekar på att ozonskiktets återväxt kommer att påbörjas före 2020. Det finns emellertid osäkerheter dels i det vetenskapliga underlaget dels på grund av ozon skiktets stora naturliga variationer. Hur den fortsatta klimatförändringen kommer att påverka bidrar också till osäkerheten. Det finns även ett fortsatt hot mot ozon skiktet, framförallt från andra länder, i en fortsatt eller rentav ökande produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen. Dessutom finns en risk för diffust läckage och utsläpp i samband med skrotning av produkter med ozonnedbrytande ämnen. Det är därför av stor vikt att Sverige även fortsättningsvis är pådrivande i det internationella arbetet. Förhandlingsarbetet inom ramen för Montrealproto kollet, som är det viktigaste styrmedlet, bör prioriteras. För att kunna få gehör i internationella förhandlingar är det viktigt att Sverige även fortsätter sitt arbete på nationell nivå.

Figur 14. Ozonskiktet före och efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen 1988–2012 Total ozonmängd (DU) 380 370 360 350 340 330 320 310 300 1985 1990 Medelvärde före påverkan av ozonned brytande ämnen (Uppsala 1951–1966) Utjämnat värde för uppmätt totalozon (Norrköping) Trend för uppmätt totalozon (Norrköping) 1995 2000 2005 2010 2015 KÄLLA: SVENSK MILJÖÖVERVAKNING, SMHI Figuren visar en jämförelse av ozonskiktets tjocklek över Sverige före respektive efter påverkan av ozon nedbrytande ämnen. Ozonskiktet varierar mycket i tjocklek men är i genomsnitt tunnare i dag än vad det var före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen. Trots att den negativa påverkan i dag minskar syns ännu ingen statistiskt säkerställd trend i ozonskiktets återhämtning.

254 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Miljökvalitetsmålet – utveckling och bedömning

Aktuell situation och utveckling för miljötillståndet

Den i stora drag positiva utvecklingen av tillståndet som redovisades vid den förra fördjupade utvärderingen håller i sig. Globalt, under perioden 2005–2008, mins kade såväl utsläpp som halter hos alla ozonnedbrytande gaser med undantag för HCFC (klorfluorkolväten) och N 2 O (lustgas). För dessa två ämnen ökade både utsläpp och halter 236 . Ökningen av lustgas kommer troligtvis att kunna försena återbildandet av ozonskiktet, men orsakssambanden är komplexa och det är för närvarande oklart hur stor betydelse ökningen kommer att få. En stor andel av dagens utsläpp av ozonnedbrytande ämnen, som till exempel CFC (klorfluor karboner), haloner och HCFC, kommer från kvarvarande mängder i produk ter. Beträffande HCFC kommer en ganska stor andel även från produktion och användning i utvecklingsländerna 237 . Även ozonskiktet uppvisar en positiv utveckling. Perioden 2006–2009 bekräftar resultaten från den förra fördjupade utvärdering om att uttunningen avstannat. Modellresultat pekar på att en återhämtning (vändpunkt) kommer att inträffa före 2020 238 , vilket är tidigare än vad som bedömdes förra gången. Denna återhämt ning kan anas redan i dag, bland annat via globala satellitdata och inom ramen för SMHI:s miljöövervakningsprogram. På grund av stora variationer i såväl data som naturliga variationer är dessa trender ännu inte statistiskt signifikanta. En första lokal statistiskt signifikant markobservation har dock gjorts i Harestua 239 . Effekter på UV-strålningen, som en följd av ozonskiktets positiva utveckling, har ännu inte kunnat fastställas då de naturliga variationerna är stora. Istället fortsätter antalet fall av hudcancer att öka 240 . De observerade historiska föränd ringar, liksom framtida uppskattade förändringar, av den naturliga UV-strålningen bedöms emellertid vara små i förhållande till de överdoser som ett olämpligt bete ende i solen medför. Därför bör fokus för insatser framför allt inrikta sig på att se till att dåliga solvanor inte uppkommer, eller i alla fall minimeras 241 . I områden med kraftig uttunning av ozonskiktet pekar forskningsresultat på att ökad UV 236 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 237 Ibid 238 Ibid 239 Johan Mellqvist m.fl., 2011. Sol FTIR mätningar vid Harestua solobservatorium under 2010. Naturvårdsverket, NV-05128-12.

240 www.miljomal.se

241 Strålsäkerhetsmyndigheten (2009): Rapport från SSM:s vetenskapliga råd om ultraviolett strålning 2008. Nr 2009:18 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 255

strålning har minskat växtproduktionen på land 242 . För akvatiska system finns tecken på minskad produktivitet och nedsatt fortplantning för bland annat växt- och djurplankton, fiskägg och larver. Kring Antarktis omgivande havsområden tycks produktionen av växtplankton under våren vara cirka tio procent lägre än normalt 243 .

Kraftiga uttunningar av ozonskiktet över Arktis förekommer med jämna mel lanrum. Den hittills kraftigaste uttunningen inträffade under de tre första måna derna av 2011. Hela 80 procent av ozonet var då nedbrutet, och uttunningen var lika stor i omfång som över Antarktis i mitten av 1980-talet. Detta innebär att det är möjligt att ozonhål liknande de i Antarktis även kan uppstå över Arktis, trots de högre temperaturerna där. Mot slutet av mars 2011 minskade som en följd ozonskiktets tjocklek även över Sverige. Uttunningen varade sedan under resten av månaden, för att därefter röra sig österut över norra Ryssland. Normalt i Sverige är ozonskiktets tjocklek kring 400 DU (350–450 DU) under denna period. Under våren 2011 observerades värden under 300 DU och som lägst kring 260 DU. Även om det tunna ozonskiktet under 2011 medförde en ökad ultraviolett strål ning tror forskarna inte att risken för exempelvis hudcancer har ökat, eftersom hålet varade under så kort tid. Det råder delade meningar inom forskarvärlden om detta ”ozonhål” var en tillfällighet eller inte. En del forskare kopplar ihop uttunningen med den pågående klimatförändringen, som ger upphov till ökade temperaturer i nedre delen av atmosfären medan de övre delarna blir kallare. Just ovanför polerna ökar därmed förutsättningarna för bildandet av polära moln som katalyserar ozonnedbrytningen. Modellerna förutsäger dock även en ökad cirkula tion i stratosfären. Den ökade cirkulationen transporterar ozon från tropikerna upp till Arktis och därmed motverkas nedbrytningen av ozonskiktet.

Förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet

GLOBALA STyRMEDEL Montrealprotokollet 244 innehåller bindande överenskommelser mellan de under tecknande länderna om att minska sitt användande och sin produktion av ozon nedbrytande ämnen. Styrmedlet, som får anses vara det i särklass viktigaste, har fungerat bra och planenligt, och det omfattar alla länder, inklusive Sydsudan som nyligen ratificerat protokollet. Utan Montrealprotokollet, och alla de begränsande åtgärder som gjorts inom ramen för protokollet, bedöms nedbrytningen av ozon 242 UNEP (2010) The Environmental Effects Assessment Panel Report for 2010 243 Ibid 244 Sveriges internationella överenskommelser, SÖ 1988:35 256 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

skiktet till år 2035 ha blivit 50-procentig (jämfört med cirka 3,5 procents uttun ning som vi har i dag) 245 .

Dock är Montrealprotokollets framtida framgång beroende dels av att alla värl dens länder blir parter till protokollets tillägg, dels av att de länder som är bundna av avtalet fullföljer sina åtaganden och dessutom av att parterna kan komma över ens om ytterligare åtgärder och finansiering. Ländernas vilja och förmåga att klara gällande åtaganden är avgörande för fortsatt framgång. Den största ämnesgrup pen som regleras är CFC, som senare har ersatts av HCFC. HCFC-gaserna har ökat mer i atmosfären än förväntat, men med ett beslut inom Montrealprotokol let 2007 om att tidigarelägga den planerade utfasningen med tio år förväntas ett trendbrott. Efter 2015 246 ska HCFC vara helt avvecklade för industriländerna och i utvecklingsländerna efter 2030 247 . I Sverige är användningen av ozonnedbrytande i stort sett helt avvecklad. Ett fåtal undantag finns för vissa kritiska användnings områden, exempelvis haloner i militära applikationer. Det finns också ett undan tag för användning av HCFC i befintliga kyl-, frys- och värmepumpanläggningar. Den 1:a januari 2015 förbjuds dock HCFC även för detta användningsområde.

EU:s förordning (1005/2009) om ämnen som bryter ned ozonskiktet kan i stort betraktas som ett genomförande av Montrealprotokollet inom EU och har fungerat planenligt. Jämfört med en tidigare förordning föreskriver den nuva rande förordningen kraftigare åtgärder på samtliga områden. Den allra största förändringen jämfört med tidigare regelverk handlar om att den strategiska åtgär den avseende användning av metylbromid för att gasa livsmedel i karantän och före transport (quarantine and preshipment, QPS) ska avvecklas, samt krav på destruktion av upplagrade mängder ozonnedbrytande ämnen. EU:s förordning är mer långtgående än Montrealprotokollet i det avseendet att den innehåller förbud mot påfyllnad av CFC (från 2001) och av HCFC (från 2015) i kyl-, frys och luft konditioneringsanläggningar. Rådets direktiv (2002/96/EG) om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniskt avfall har inneburit att ansvaret för insamling och återvinning av kasserade kylskåp och frysar förts över från kommunerna till producenterna. 245 www.naturvardsverket.se

246 För industriländerna ska HCFC vara utfasat till 99,5% efter 2020. De återstående 0,5 % får användas för service av kylutrustning under perioden 2020–2030.

247 För utvecklingsländer ska HCFC vara utfasat till 97,5 % efter 2030. De återstående 2,5 % får användas för service av kylutrustning under perioden 2030–2040.

FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 257

NATIONELLA STyRMEDEL I Sverige har förordningar och föreskrifter spelat en dominerande roll i avveck lingen av ozonnedbrytande ämnen, vilka används som kemikalier och köldmedier. Lagstiftningen har generellt varit effektiv och användningen har minskat kraf tigt 248 . En viss återstående användning är tillåten enligt nu gällande regler. I förhål lande till de globala utsläppen av ozonnedbrytande ämnen är de nationella utsläp pen i dag små. Icke desto mindre är det nationella åtgärdsarbetet av stor betydelse även globalt sett. Vilken vikt man tillmäter de svenska initiativen och åsikterna i internationella förhandlingar och nätverk står rimligtvis i proportion till hur väl vi sköter våra egna åtaganden. Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) styr bland annat omhändertagandet av farligt avfall vid rivning. I detta sammanhang handlar det om ozonnedbrytande ämnen i isoleringsmaterial. Den nya plan- och bygglagen anses ha tagit hänsyn till den skärpning som föreslagits av Boverket 249 , och som stötts av både Kemikalie inspektionen (ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö) och Natur vårdsverket (ansvarig myndighet för Skyddande ozonskikt). Hur lagen kommer att tillämpas i praktiken återstår dock att se. Det finns i dag indikationer på att en stor del av byggnadsisoleringsmaterialet inte återvinns på ett korrekt sätt vid riv ning 250 .

Förordningen (2007:846) om ämnen som bryter ned ozonskiktet utgör det nationella genomförandet av Montrealprotokollet. Förordningen är ett komple ment till EU-förordningen. Styrmedlet har fungerat planenligt.

Genom förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska pro dukter, (SFS 2005:209) genomförs direktiv (2002/96/EG) om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniskt avfall. Även om styrmedlet i stort fung erat bra, finns det i dag signaler om att uttjänta kylmöbler hanteras bristfälligt vid insamling, transport och återvinning vilket leder till läckage av CFC och HCFC 251 .

Bedömning och analys av gapet till att nå miljökvalitetsmålet

Bedömningen blir att miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Miljökvalitetsmålet är globalt, och det befintliga underlaget tyder på att ozonskiktets återväxt kommer att påbörjas före 2020. Den huvudsakliga orsaken till detta är minskade mängder ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. På grund av stora naturliga variationer och osäkerheter i modeller får bedömningen dock ännu anses vara relativt osäker. Ökade utsläpp av 248 IVL (2012) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige, B2016, version 2 249 Avfallshantering inom bygg- och fastighetssektorn, Boverket, 2004 250 IVL (2012) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige, B2016, version 2 251 Ibid 258 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

lustgas och HCFC, i kombination med osäkerheter om hur den framtida utveck lingen av klimatet kan komma att inverka på miljökvalitetsmålet, indikerar beho vet av fortsatt uppföljning och forskning. Miljökvalitetsmålets uppfyllande är i stort sätt helt beroende av ett framgångsrikt internationellt åtgärdsarbete. Det är därför av stor vikt att Sverige även fortsättningsvis är drivande i det internationel la arbetet och därmed prioriterar förhandlingsarbetet inom ramen för Montreal protokollet. Exempelvis har det faktum att en viktig grupp av länder redan vidta git strängare åtgärder genom att tidigarelägga avvecklingen haft en stor betydelse för revideringen av Montrealprotokollet. SyNERGIER OcH MÅLKONFLIKTER I miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Säker strålmiljö och God bebyggd miljö har det föreslagits åtgärder som även kan vara positiva för Skyddande ozonskikt – och vice versa. Uppfyllande av miljökvalitetsmålet kommer även att ha positiva effekter på folkhälsan, jordbruket och miljökvali tetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. Synergieffekter och målkonflikter är tydligast inom klimatområdet. Både ozonskiktet och de ozonnedbrytande ämnena påverkar klimatet, och klimatet påverkar i sin tur både ozonskikt och de ozonnedbrytande ämnena. En viktig aspekt i sammanhanget är att den förmodade ökningen av växthusgaser bedöms resultera i förändrande temperaturer och cirkulationsförhål landen i stratosfären. En annan aspekt är att flera ozonnedbrytande gaser även fungerar som växthusgaser och tvärt om. Arbetet inom Montrealprotokollet har dessutom en tydlig synergieffekt, eftersom en minskning av utsläppen av ozonned brytande ämnen även begränsar växthuseffekten. I samband med att avvecklingen är det viktigt att HCFC inte ersätts med klimatskadliga ersättningsgaser som exempelvis den kraftigt klimatpåverkande HFC-gasen. Bilden är komplex. Enligt de senaste internationella, modellbaserade resultaten kommer växthuseffektens avkylande effekt av övre stratosfären att bidra till återväxten av ozonskiktet, även om det lokalt över polerna kan bidra till en ökad nedbrytning. I takt med att de ozonnedbrytande gaserna minskar under de närmaste årtiondena bedöms klima tets betydelse att öka 252 .

GAPET TILL ATT NÅ MILJÖKVALITETSMÅLET Globalt är ozonskiktet i dag cirka 3,5 procent tunnare jämfört med perioden före 1980, då ozonskiktet ansågs vara opåverkat av mänskliga utsläpp. Enligt FN:s miljöprogram, UNEP, och FN:s meteorologiska världsorganisation, WMO, pekar modeller och observationer på att vändpunkten för ozonuttunningen gott och väl 252 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 259

kommer att vara passerad 2020 253 . En fullständig återhämtning till 1980 års vär den beräknas ske mellan cirka 2025 och 2040 – Antarktis är undantaget där åter hämtningen kommer att dröja längre 254 . Beträffande halterna av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären visar progno ser från WMO och UNEP 255 att dessa kommer att återvända till 1980 års nivåer någon gång mellan 2045 och 2060.

I länsstyrelsernas regionala uppföljning av miljökvalitetsmålet framhålls att rivningsmaterial måste tas väl om hand eftersom ozonnedbrytande ämnen före kommer i isoleringsmaterial i byggnader, mark och rör. Några län har tillsynspro jekt angående detta. Illegal export av gamla kylar eller frysar medför okontrolle rade utsläpp.

Miljökvalitetsmålets delar – situation och utveckling

Minskad påverkan från ozonnedbrytande ämnen

UTVEcKLINGEN AV OZONSKIKT OcH UV-STRÅLNING För att miljökvalitetsmålet ska kunna nås behöver uttunningen av ozonskiktet ha upphört och början på återväxten observeras före 2020. För både ozonskikt och UV-strålning används 1980 års förhållanden som referens för ett opåverkat till stånd 256 . Det globala medelvärdet för ozonskiktet var under perioden 2006–2009 cirka tre procent tunnare jämfört med före 1980 257 . Detta ligger i linje med tidiga re resultat och styrker därför tidigare bedömningar om att ozonskiktet upphört att förtunnats sedan 1996. Även om det ännu inte finns någon global trend som med statistisk signifikans pekar på en återväxt av ozonskiktet, kan denna återhämtning anas redan i dag, bland annat via globala satellitdata och inom ramen för SMHI:s miljöövervakningsprogram. En analys av trenden (1994–2010) för ozonskiktet vid Harestua solobservatorium strax norr om Oslo indikerar att vi i dag ändå lokalt har en svagt, men signifikant säkerställd ökande trend 258 . Orsaken till den positiva utvecklingen bedöms framförallt vara minskningen av ozonnedbrytande ämnen, främst klor, i stratosfären (se även avsnittet Halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären).

253 Ibid 254 Ibid 255 Ibid 256 Egentligen i form av ett medelvärde för perioden 1964–1980 257 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 258 Johan Mellqvist m.fl., 2011. Sol FTIR mätningar vid Harestua solobservatorium under 2010. Naturvårdsverket, NV-05128-12.

260 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

På våra breddgrader är strålningen av UVB 259 för närvarande fem procent högre än den var 1980 260 . Det finns emellertid en stor variation i den UV-strålning som når oss. Inte bara ozonskiktets tjocklek styr strålningen till jordytan, det gör även förändringar i molntäcke och luftföroreningar, vilka i sin tur påverkas av ett för ändrat klimat. När det gäller UV-strålningen finns därför inga tydliga trender som direkt kan kopplas till ökningar i ozonskiktets tjocklek – varken nationellt eller internationellt.

EFFEKTER PÅ HÄLSA Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige och antalet nya fall av hudcancer fortsätter att öka varje år. Ökningstakten är nu, räknat på den senaste femårsperioden, 4–7 procent per år, beroende på cancertyp 261 . Av ozonuttunning ens medicinska effekter har vi ännu bara sett början. Sannolikt kommer effekterna att kulminera först om flera decennier, eftersom både hudtumörer och grå starr ofta behöver lång tid för att utvecklas. Levnadsvanor och attityder till solbränna spelar dock en avgörande roll, eftersom det i första hand är individens beteende som bestämmer exponeringen för UV-strålningen. Hur lång tid man vistas ute, vid vilka tider på dygnet, årstid och i vilken miljö samt med vilken klädsel är viktiga faktorer (se även miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö). EFFEKTER PÅ MILJÖ I områden med kraftig uttunning av ozonskiktet tyder resultat från en rad fält studier på att ökad UV-strålning har bidragit till att minska växtproduktionen på land med cirka sex procent 262 . Vissa växter är dock känsligare än andra och med tiden kan sådana skillnader leda till ett förändrat ekosystem, exempelvis i områ den som Antarktis där UV-strålningen bedöms förbli förhöjd under en lång tid framöver. För akvatiska system har man sett minskad produktivitet och nedsatt fortplant ning för bland annat växt- och djurplankton, fiskägg och larver som utsatts för UV-strålning. Kring Antarktis har ozonskiktets uttunning medfört en markant ökning av UV-strålning på våren. I omgivande havsområden tycks nu produk tionen av växtplankton vid den tiden på året vara cirka tio procent lägre än nor 259 UV-strålning delas vanligen in i tre kategorier baserade på våglängden. UVA har en våglängd på 315–400 nanometer, UVB (280–315 nanometer) och UVC (100–280 nano meter). I atmosfären absorberas all UVC och ner till jordytan kommer varierande mäng der UVA och UVB. 260 www.miljomal.se

261 Ibid 262 UNEP (2010) The Environmental Effects Assessment Panel Report for 2010 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 261

malt 263 . På norra halvklotet är tecknen på en långsiktig ökning av det ultravioletta solljuset inte lika tydliga, men i till exempel Gulf of Maine utanför nordöstra USA:s kust når UV-strålningen ner till de områden där atlanttorskens föryngring sker. Detta resulterar i en kraftig dödlighet och minskning av längden hos yng len 264 . Motsvarande strålningsförhållande finns på flera tempererade breddgrader där ekologiskt och kommersiellt viktiga fiskarter leker. FRAMTIDA UTVEcKLING AV OZONSKIKTET En påbörjad återväxt av ozonskiktet bedöms kunna observeras till 2020. På grund av stora naturliga variationer och osäkerheter i modeller får bedömningen dock ännu anses vara relativt osäker. Alla modeller och observationer pekar dock i dagsläget mot att vändpunkten för uttunningen av ozonskiktet har nåtts, att åter växten observeras innan 2020 samt att detta i sin tur beror på en minskad påver kan från ozonnedbrytande ämnen.

På grund av att ozonnedbrytande ämnen är stabila och därmed sprids globalt beror utvecklingen i princip uteslutande på internationella insatser och överens kommelser. Här har åtgärdsarbetet inom Montrealprotokollet dominerat och varit framgångsrikt. I och med detta har den negativa utvecklingen vänts till ett stabilt miljötillstånd. Montrealprotokollet förväntas även framöver vara fortsatt fram gångsrikt, och inom några år vända utvecklingen hos ozonskiktet till en globalt statistiskt säkerställd ökande trend. Det globala medelvärdet för ozonskiktet var under perioden 2006–2009 cirka tre procent tunnare jämfört med före 1980 då ozonskiktet i stort sätt ansågs vara opåverkat 265 . Enligt WMO och UNEP:s senaste rapport pekar modeller och obser vationer på att vändpunkten för ozonuttunningen gott och väl kommer att vara passerad 2020 266 . Detta är dock ännu inte statistiskt signifikant styrkt av globala markbaserade mätningar. En fullständig återhämtning till 1980 års värden beräk nas ske mellan cirka 2025 och 2040. Antarktis är dock ett undantag, och där för väntas återhämtningen dröja ytterligare cirka tio år. Sammantaget innebär detta att återhämtningen nu bedöms påbörjas tidigare än 2050, vilket var det årtal som angavs i den förra fördjupade utvärderingen. Eftersom det i dag anses att ozonskiktet i vissa regioner hade påverkats redan före 1980 har man i den senaste internationella bedömningen även uppskattat en åter hämtning till 1960 års värden vilket förväntas ske i slutet av århundradet. 263 Ibid 264 Ibid 265 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 266 Ibid 262 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären

ÅTGÄRDER INTERNATIONELLT För att miljökvalitetsmålet ska kunna uppnås behöver halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen i de övre luftlagren understiga den nivå där ozon skiktet påverkas negativt. Produktion och konsumtion av CFC upphörde 1996 i industriländerna respektive 2010 i utvecklingsländerna. För produktion och konsumtion av HCFC gäller en successiv avvecklingsplan. För industriländerna är slutåret 2020 medan 2030 är slutår för utvecklingsländerna. En stor andel av dagens återstående utsläpp av CFC, haloner och HCFC kommer från kvarvarande mängder i produkter (som kylmöbler och isoleringsmaterial) 267 . Dessa utsläpp sker som passivt läckage från produkterna under användning eller som läckage vid avfallshantering. Beträffande HCFC kommer en ganska stor andel av utsläppen även från produktion och användning i utvecklingsländerna (framför allt i Östra Asien) 268 .

Internationellt fortsätter arbetet med att minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnena till troposfären att vara framgångsrikt. De globala utsläppen har emel lertid inte minskat så fort som man tidigare trott 269 . Till stor del beror detta på att man underskattat den kvarvarande upplagrade mängden. Även om en ökning av halten HCFC indikerar en ökning av utsläppen från utvecklingsländer, förväntas utsläppen av HCFC minska under kommande decennium på grund av åtgärder som redan beslutats inom ramen för Montrealprotokollet. Dessutom är nuvarande utsläpp av lustgas, som både bryter ned ozonskiktet och bidrar till växthuseffek ten, större än för någon annan ozonnerbrytande gas med avseende på ozonned brytande potential 270 . För närvarande ökar de globala utsläppen av lustgas, även om siffrorna är mycket osäkra 271 . ÅTGÄRDER I SVERIGE Även i Sverige har arbetet varit framgångsrikt, och i stort sett kan man konstatera att avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen är genomförd, med vissa undantag. Undantagen gäller bland annat användningsområden där det ur säkerhets- och hälsosynpunkt inte finns acceptabla alternativ på marknaden. De mängder ozon nedbrytande ämnen som i dag finns kvar i samhället är framförallt upplagrade dels i varor som tillverkats med hjälp av ozonnedbrytande ämnen dels i utrustning som i dag fortfarande innehåller ozonnedbrytande ämnen. 267 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 268 Ibid 269 Ibid 270 Ibid 271 www.cait.wri.org (2011).

FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 263

ÅTERVINNINGEN I SVERIGE I en ny rapport från IVL bedöms dock att en stor andel av de ozonnedbrytande ämnena aldrig kommer till återvinning. Exempelvis gäller detta byggnads isoleringsmaterial (där cirka 90 procent av ozonnedbrytande ämnena aldrig återvinns) 272 och kasserade kylmöbler från yrkesmässig verksamhet (där motsva rande siffra är cirka 20 procent) 273 . Även om återvinningen av kylmöbler i Sverige i stort sett är ett bra exempel på hur man kan minska utsläpp av CFC från pro dukter, finns utrymme för förbättringsarbete. Uttjänta kylmöbler hanteras bristfäl ligt vid insamling, transport och återvinning vilket leder till läckage av köldme diet. Enligt återvinningsindustrin inkommer i dagsläget en hel del kylmöbler, cirka 10–15 procent, med trasiga kylslingor till återvinnarna. Många av dessa skador inträffar under transport och hantering av skåpen 274 . Beträffande byggnadsisole ringsmaterialet kan det finnas flera orsaker till att endast en så liten andel åter vinns. Enligt IVL:s rapport 275 kan en orsak vara svårigheter för den som ansvarar vid rivning och renovering att bedöma huruvida avfall innehållande CFC ska klas sas som farligt avfall eller inte. Ett annat problem kan vara att man under riv ningen saknar kunskap för att identifiera CFC-innehållande isolermaterial. Andra orsaker kan enligt samma rapport vara att isolermaterialet ofta sitter ihop med andra material, samt att ett korrekt omhändertagande innebär ökade kostnader för den som river. Återvinning av isolermaterial medför betydligt högre kostnader än om isolermaterialet skickas till ordinarie avfallshantering.

UTSLÄPP AV LUSTGAS Liksom globalt är utsläppen av lustgas i Sverige större än för någon annan ozon nedbrytande gas. Sveriges rapporterade utsläpp av lustgas för 2010, omräknade till ozonnedbrytande potential (ODP), är cirka 390 ton 276 . Det kan jämföras med de svenska utsläppen av CFC som 2010 var cirka 180–200 ton 277 . De nationella utsläppen av lustgas har dock minskat med 15 procent sedan 1990 278 . Alla sam hällssektorer producerar utsläpp av lustgas, men huvuddelen kommer från jord bruket som står för cirka 68 procent 279 .

272 IVL (2011) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige 273 IVL (2003) Uppföljning av emissioner och kvarvarande mängder CFC 274 IVL (2011) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige 275 Ibid 276 Naturvårdsverket (2011) National Inventory Report 2012, Sweden 277 IVL (2011) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige 278 Naturvårdsverket (2011) National Inventory Report 2012, Sweden 279 Ibid 264 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

HALTER AV OZONNEDBRyTANDE ÄMNEN I ATMOSFÄREN Precis som för ozonskiktet och UV-strålning används 1980 års förhållanden som referens för halterna av ozonnedbrytande ämnen. För halterna av flertalet ozon nedbrytande ämnen liksom för de totala halterna av klor och brom fortsätter Montrealprotokollet att vara framgångsrikt. Den globala minskningstakten under 2008 för så kallat totalklor var dock inte så snabb som förväntat 280 . En orsak var att utsläppen av HCFC hade ökat genom ökad produktion i utvecklingsländer, speciellt i Östasien. Dessutom visade det sig att utsläppen av CFC hade minskat mindre än förväntat, vilket med stor sannolikhet beror på fortsatta utsläpp från kvarvarande mängder CFC i bland annat kyl- och klimatanläggningar 281 . Nationella mätningar mellan åren 1994–2010 av väteklorid (HCl), i vilket merparten av atmosfärens klor finns lagrat, visar en svagt minskande trend. Enligt dessa mätningar minskar halten väteklorid med cirka 0,9 procent per år 282 . Den minskande nationella trenden för väteklorid kan jämföras med globala data, som indikerar en minskning på i genomsnitt 0,7 procent per år, uppmätt längs de mel lersta breddgraderna 283 . HCFC-22, som är en ersättningsgas för CFC, har däremot en starkt uppåtgå ende trend, och mätningar visar att halten ökar med över 4 procent per år 284 . Det är uppenbart att utsläppen av detta ämne fortgår i oförändrad takt. Nationell statistik för HCFC visar tydligt att användningen minskar, medan nationella mätningar visar att halten HCFC i atmosfären ökar. Detta beror på att källorna till HCFC vanligen befinner sig nära jordytan, och det tar månader eller år för dessa ämnen att nå ozonskiktshöjd. Då är de så väl omblandade att koncen trationen av HCFC är ungefär densamma över hela jorden. Det som mäts är alltså de globala utsläppen, där en stor del av ökningen beror på utsläpp från utveck lingsländerna.

Halten av lustgas ökar med 0,4 procent per år 285 , uppmätt vid Harestua sol observatorium. Den ökande trenden för lustgas är viktig att följa, eftersom ämnet har förutspåtts att bli den dominerande gasen för ozonnedbrytning. 280 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 281 Ibid 282 Johan Mellqvist m.fl., 2011. Sol FTIR mätningar vid Harestua solobservatorium under 2010. Naturvårdsverket, NV-05128-12.

283 Ibid 284 Ibid 285 Ibid FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 265

UTVEcKLING TILL 2020 Halterna av ozonnedbrytande ämnen bedöms inte understiga den nivå där ozon skiktet påverkas negativt före 2020. Däremot bedöms förutsättningarna för att detta ska vara möjligt på sikt finnas på plats redan i dag. På grund av stora natur liga variationer och osäkerheter i modeller, får bedömningen dock ännu anses vara relativt osäker. Halterna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären kommer att överstiga naturliga nivåer även efter 2020. Det beror dels på att det fortfarande finns fortsatt användning av och utsläpp från ozonnedbrytande ämnen globalt, dels på att många ozonnedbrytande ämnen har en lång livstid och bryts ned väl digt långsamt i atmosfären. Mot bakgrund av miljökvalitetsmålets globala natur, beror den framtida utvecklingen i princip uteslutande på internationella insatser och överenskommel ser. Här har åtgärdsarbetet inom Montrealprotokollet dominerat och varit fram gångsrikt. I och med detta har den negativa trenden lyckats vändas till ett stabilt miljötillstånd. Montrealprotokollet förväntas även framöver vara fortsatt fram gångsrikt och inom några år vända utvecklingen hos ozonskiktet till en globalt statistiskt säkerställd ökande trend. Halterna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären är i avtagande totalt sett. CFC-ämnena är avvecklade under Montrealprotokollet, och halterna av dessa ämnen minskar i atmosfären. HCFC-gaserna har ökat mer i atmosfären än förvän tat. Tack vare ett beslut 2007 inom Montrealprotokollet om att tidigarelägga den planerade utfasningen med tio år, förväntas dock ett trendbrott. Efter 2030 286 ska HCFC vara helt avvecklade i utvecklingsländer och i industriländer efter 2020 287.

Enligt WMO:s och UNEP:s senaste gemensamma rapport 288 visar prognoserna att de ozonnedbrytande ämnena (räknat som globalt medelvärde av stratosfärisk halogen) kommer att återvända till 1980 års nivåer någon gång mellan 2045 och 2060. 286 För utvecklingsländer ska HCFC vara utfasat till 97,5 % efter 2030. De återstående 2,5 % får användas för service av kylutrustning under perioden 2030–2040.

287 För industriländerna ska HCFC vara utfasat till 99,5% efter 2020. De återstående 0,5 % får användas för service av kylutrustning under perioden 2020–2030.

288 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 266 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Kopplingar till generationsmålet

• • • Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt har i första hand kopplingar till följande strecksatser inom generationsmålet: • • biologisk mångfald, natur- och kulturmiljön bevaras, människans hälsa, kretsloppen fria från farliga ämnen samt konsumtionsmönstren orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt. Resultaten i denna fördjupade utvärdering visar på en positiv utveckling för ovan nämnda strecksatser, som i princip hänger ihop med det framgångsrika internatio nella arbetet inom ramen för Montrealprotokollet. Utan protokollet skulle konsumtionen, endast av CFC, ha nått uppskattningsvis 3–8 miljoner ton till 2060, vilket skulle inneburit en 50-procentig nedbrytning av ozonskiktet vid år 2035. Enligt beräkningar skulle detta exempelvis ha inneburit omkring 19 miljoner fler fall av icke-melanom cancer, cirka 1,5 miljoner fler fall av melanom cancer samt 130 miljoner fler fall av ögonkatarakter 289 .

Analys av delmålen – varför gick det som det gick?

DELMÅL

: Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen (2010)

År 2010 ska utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.

Delmålet, som syftar på de svenska utsläppen, bedöms vara uppnått i och med att avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen till största delen har genomförts. De svenska utsläppen av CFC har enligt de senaste uppskattningarna minskat avse värt sedan 1990 och bedöms i dag vara cirka 180–200 ton 290 . Detta innebär en minskning med cirka 85 procent. Enligt prognosen kommer utsläppen att fortsätta att minska till 130 ton år 2020 291 . De kvarvarande mängderna ozonnedbrytande ämnen finns inlagrade i material för isoleringsändamål och kylanläggningar och det är från dessa som fortsatta utsläpp kan ske.

289 www.naturvardsverket.se

290 IVL (2011) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige 291 Ibid FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 267

I en rapport som tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket 292 anges bland annat följande skäl till att Sverige lyckats så bra med avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen: • Identifierandet av betydelsefulla aktörer på alla nivåer och genom dialog finna • • samarbetsformer.

Bred samstämmighet hos forskare, politiker och opinion om att detta var ett reellt globalt hot. En tydlig, greppbar och väl avgränsad hotbild som kunde skapa opinion hos • • • • • • medborgare, politiker och tjänstemän. Tekniska lösningar på problem fanns redan, och nya lösningar utvecklades tämligen tidigt, vilket underlättade avvecklingsarbetet.

Det fanns klara och tydliga mål samt möjligheter till dispens mot en extra kost nad. Detta underlättade för industrin att finna alternativ.

Konsumenttryck/opinion.

Kombinationen av hårda och mjuka styrmedel för att uppnå ett gott resultat utan konflikter och försenande moment. Att anpassa avvecklingen genom successivt skärpta förbud och regleringar gav berörda aktörer möjlighet att förbereda sig och ställa om.

Internationella överenskommelser, framför allt Montrealprotokollets tillkomst, påverkade det svenska arbetet. Även om arbetet har varit framgångsrikt i Sverige så finns det fortfarande mäng der av ozonnedbrytande ämnen upplagrade i produkter och varor. En stor andel av dessa produkter beräknas aldrig komma till återvinning utan destrueras felak tigt. Exempelvis gäller detta för byggnadsisoleringsmaterial.

Bedömning av regionala delmål

Med ett undantag har länen infört det nationella delmålet om utsläpp av ozon nedbrytande ämnen som regionalt mål och har slutrapporterat det. Den allmänna bedömningen är att målet har nåtts, men ett par län anser att kvarvarande mäng der köldmedia samt läckage från avfall gör det svårt att nå målet. Gotland har haft ett eget mål om att användningen av CFC och HCFC i samtliga kyl- och värmepumpsanläggningar skulle ha upphört senast 31 december 2008, men det nåddes inte.

292 SWECO (2010) Utfasningen av ozonnedbrytande ämnen – en arbetsmodell att använda sig av?

268 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Områden för ytterligare insatser

Miljökvalitetsmålet bedöms kunna uppnås till 2020. Men ännu återstår många osäkerheter dels i det vetenskapliga underlaget dels på grund av ozonskiktets naturliga variationer. Hur den fortsatta klimatförändringen kommer att påverka bidrar också till osäkerheten. Det finns även ett fortsatt hot mot ozonskiktet från framför allt länder med en fortsatt eller ökande produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen. Dessutom sker diffusa läckage och utsläpp i samband med skrotning av produkter med ozonnedbrytande ämnen.

Internationellt samarbete är av största vikt

Eftersom utsläppen av ozonnedbrytande ämnen når stratosfären oavsett var utsläppen sker på jorden, är det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet av central betydelse. Särskilt viktigt för att nå miljökvalitetsmålet är framgångar inom ramen för Montrealprotokollet. I princip kan man säga att Montrealproto kollet står och faller med om utvecklingsländerna klarar sina åtagande eller inte. Det är därför av största vikt att samtliga parter till Montrealprotokollet så snart som möjligt ratificerar samtliga tillägg till protokollet.

En av huvudfrågorna som återstår är hur vi på ett miljövänligt sätt kan hantera de stora upplagrade mängderna ozonnedbrytande ämnen som för närvarande finns inbyggda i system och i produkter. Enligt WMO och UNEP 293 är det tekniskt och ekonomiskt möjligt att snabba på avvecklingen av de flesta ozonnedbrytande ämnen, att minska utsläppen i många applikationer, och att samla in och destru era stora mänger ozonnedbrytande ämnen som finns upplagrade i skummade plas ter, kyl- och luftkonditioneringsutrustningar. Det är även angeläget att se till att arbetet inom Montrealprotokollet inte undermineras av illegal handel med ozonnedbrytande ämnen och produkter. Det är även angeläget att HCFC avvecklas och inte heller ersätts med klimatskadliga ersättningsgaser som exempelvis den kraftigt klimatpåverkande HFC-gasen.

Dispenser och reglering

Vidare är det viktigt att de dispenser, som ges för användning av ämnen som ska vara avvecklade, medges så restriktivt som möjligt. Detta gäller till exempel användning av CFC i astmainhalatorer, användning av metylbromid för så kallade kritiska användningsområden och ozonnedbrytande ämnen som insatsämne i till verkningsprocesser. Dessutom bör ett slutdatum för användningen av ozonnedbry tande ämnen tidigareläggas för varje tillämpning så fort det är tekniskt möjligt. 293 WMO/UNEP (2010) Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2010 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 269

En annan betydelsefull fråga bör vara att få till en reglering av de tillämpningar som i dag inte omfattas av Montrealprotokollet och där stora mängder ozonned brytande ämnen används. Ett sådant område är användningen av metylbromid för behandling av import och export för karantäns- och utskeppningsändamål (quarantine and preshipment, QPS). Ett första steg har här tagits inom ramen för EU:s förordning (1005/2009).

Eftersom destruktion av ozonnedbrytande ämnen inte regleras under Montre alprotokollet, är det inte möjligt för utvecklingsländer att få finansiering från den multilaterala fonden som finns under protokollet. Sverige bör därför verka för att parterna hittar alternativa finansieringsmöjligheter.

Som en del av kemikaliekontrollen måste Montrealprotokollets parter vara observanta på nya kemikalier som eventuellt kan bidra till uttunningen av ozon skiktet och som skulle kunna omintetgöra de vinster som gjorts under protokollet.

Utsläpp av lustgas ökar i betydelse

I och med att halterna av ozonnedbrytande ämnen minskar kommer även deras påverkan på ozonskiktet att minska. Därmed kommer andra faktorer öka i relativ betydelse. Bland annat kommer de förväntade klimatförändringarna att påverka ozonskiktet i allt större omfattning, på grund av förändrade temperaturer och cirkulationsmönster i stratosfären. Denna påverkan kommer att se olika ut i olika regioner – minst blir effekten i Antarktis, medan effekten blir stor i Arktis och på de mellersta breddgraderna). Lustgas, som både bidrar till växthuseffekten och nedbrytningen av ozonskiktet, kommer fortsätta att öka i betydelse. Detta efter som utsläppen av lustgas regleras inom Kyotoprotokollet, och inte inom det mer framgångsrika Montrealprotokollet. En ny studie visar att lustgas (utifrån viktad ozonnedbrytande potential, ODP) är den ozonnedbrytande gas som har störst utsläpp i nuläget och förväntas fortsätta vara det under resten av detta århund rade 294 . De viktigaste källorna för utsläpp av lustgas är spridning av konstgödsel, djurhållning, förbränning och industrikemiska processer. Möjligheter finns att begränsa lustgasutsläppen. Dels kan konstgödslingen effektiviseras genom sträng are reglering och bättre information dels har nya metoder tagits fram för att fånga in och förstöra lustgas som bildas som biprodukt i kemiska processer.

Omhändertagande av uttjänta produkter

För att kunna få gehör i internationella förhandlingar är det viktigt att Sverige även fortsättningsvis är drivande i det nationella arbetet. De svenska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen (i dag enligt beräkningar cirka 180–200 ton per år) 294 Ravishankara m.f. (2009): Nitrous Oxide (N2O): The Dominant Ozone-Depleting Substance Emitted in the 21 st Century. Science 2 October 2009: Vol. 326 no. 5949 270 STEG PÅ VÄGEN – FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

härrör mestadels från produkter, exempelvis kylmöbler och isoleringsmaterial. De ozonnedbrytande ämnena klassas som farligt avfall och omfattas av avfalls förordningen. Vid rivningar, ombyggnationer och renoveringar ställs stora krav på kunskap om vilka material som omfattas av bestämmelserna. Det är därför mycket viktigt att gällande lagkrav fungerar även i praktiken. De åtgärdsförslag som framfördes i den förra fördjupade utvärderingen, om skärpta krav på riv ningslov och rivningsplaner i syfte att omhänderta ozonnedbrytande ämnen, har i stort sett införts i den nya plan- och bygglagen (SFS 2010:900). Bland annat har kunskapskraven skärpts på den som genomför inventering av farligt avfall vid riv ning, vilket förhoppningsvis leder till att farligt avfall blir identifierat innan riv ningen startar. Det finns dock en förbättringspotential när det gäller återvinningen av ozonnedbrytande ämnen även nationellt. Det kan till exempel finnas behov av informations- och vägledningsinsatser till företag och allmänhet utöver det som redan sker i många län.

FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 271