Transcript Uppsats om morgonsamlingar

_____________________________________________________
Historia 31–60
_____________________________________________________
Din klara sol går åter opp?
Om synen på morgonsamlingarnas funktion och innehåll
i den svenska skolan 1948 - 1969
Staffan Holmquist
B-uppsats i historia, 10,5 hp
Högskolan i Kalmar
Höstterminen 2008
Humanvetenskapliga institutionen
Handledare: Daniel Alvunger
Examinator: Fabian Persson
1
Högskolan i Kalmar
Humanvetenskapliga institutionen
Titel:
Din klara sol går åter opp? Om synen på morgonsamlingarnas funktion och
innehåll i den svenska skolan 1948-1969
Författare: Staffan Holmquist
Handledare: Daniel Alvunger
Examinator: Fabian Persson
B-uppsats i historia
Höstterminen 2008
Abstract
Syftet med denna uppsats är att undersöka den förändring av skolans morgonsamlingar som skedde under
perioden 1948 – 1969. Jag vill undersöka hur denna förändring motiverades och genomfördes, samt
undersöka vilka värden som man från officiellt håll ansåg att morgonsamlingarna borde förmedla.
Källmaterialet utgörs dels av ett mer officiellt material i form av utredningar och material från riksdagen
samt läroplaner och anvisningar från skolöverstyrelsen, dels av ett antal böcker som gavs ut på olika
förlag med syftet att tillhandahålla material för morgonsamlingarna.
Undersökningen visar att statsmakten försökte gå varsamt fram och balansera mellan olika synsätt i
opinionen. När man med hänvisning till religionsfriheten inte längre kunde påbjuda en kristen
morgonandakt, blev det istället begrepp som “inre samling” som fick definiera morgonsamlingens
övergripande syfte, och estetiskt innehåll i form av musik och diktläsning uppmuntrades.
Etiska frågor hade en stor plats både i det kristna och det profana morgonsamlingsmaterialet, men etikens
kollektiva dimensioner fick en något större roll i det profana materialet. Både kristet och profant präglade
morgonsamlingar tycks ha varit ett medel för skolans mål att fostra eleverna till goda samhällsmedborgare.
2
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………. 4
1.1
1.2
1.3
1.4
Introduktion……………………………………………………………………... 4
Syfte och frågeställningar………………………………………………………. 4
Avgränsning……………………………………………………………………... 4
Material och metod……………………………………………………………… 5
2. Bakgrund………………………………………………………………. 6
2.1 Förhållandet mellan kyrka och stat samt synen på religionsfrihet…………….. 6
2.2 Förhållandet mellan kyrka och skola…………………………………………… 6
2.3 Kristendomsundervisningens förändring 1919-1969…………………………... 7
3. Debatten och besluten kring morgonsamlingarna…………………. 10
3.1 Skolans morgonandakter i mötet med kraven på religionsfrihet………………. 10
3.2 ”Morgonandakt” blir ”morgonsamling”……………………………………….. 13
3.3 Grundskolan förverkligas. Morgonsamlingar med mångsidighet och objektiv
planläggning……………………………………………………………………. 14
4. Morgonsamlingarnas innehåll………………………………………. 18
4.1 Kristet präglade morgonsamlingar……………………………………………. 18
4.1.1 Böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar…………………………….. 18
4.1.2 Formen för de kristet präglade morgonsamlingarna…………………………………….. 18
4.1.3 Teman som tas upp i materialet…………………………………………………………. 19
4.2 Alternativa morgonsamlingar………………………………………………….. 21
4.2.1 Böcker med material för andra former av morgonsamling……………………………… 21
4.2.2 Hur man såg på syftet med en morgonsamling som inte var en kristen andakt…………. 22
4.2.3 Teman som tas upp i materialet………………………………………………………….. 23
4.3 Jämförande diskussion…………………………………………………………. 26
5. Sammanfattning……………………………………………………… 28
Käll- och litteraturförteckning…………………………………………. 29
3
1. Inledning
1.1 Introduktion
Perioden efter andra världskriget innebar värdeförändringar i det svenska samhället.
Genom 1951 års religionsfrihetslag blev det tydligt att Svenska kyrkan inte längre var den gemensamma
nämnaren för så gott som alla, såsom fallet varit tidigare, med vissa klart reglerade undantag.
I den mån den kristna tron inte längre ansågs kunna fungera som en gemensam och självklar referensram
blir det intressant att undersöka om något annat idémässigt innehåll övertog den kristna trons plats just
vid morgonsamlingarna, och om man i så fall kan se det antingen som ett tydligt uppbrott eller i termer av
kontinuitet.
Morgonsamlingarna har tidigare berörts av Karl-Göran Algotsson i hans avhandling Från katekestvång
till religionsfrihet (1975), där det dock främst är religionsundervisningen och frågan om religionsfrihet
som står i fokus.
Jag vill med denna undersökning snarare fokusera på morgonsamlingarnas syfte och innehåll generellt.
Morgonsamlingarna har varit ett stående inslag i skolans värld, en inledning på varje skoldag, som inte
ingick i något annat ämne och inte räknades som lektion i vanlig mening. Morgonsamlingarna kan sägas
ha varit ett uttryck för vad skolan som institution stod för.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken syn på samhällets gemensamma värden som kom till
uttryck i debatten och besluten kring skolans morgonsamlingar under den period då grundskolan
utmejslades. Eftersom den kristna tron under perioden fick en allt mindre plats i skolans förmedling av
värderingar vill jag undersöka hur detta motiverades och vad som eventuellt kom istället.
För att komma åt detta problemkomplex använder jag mig av följande frågeställningar:
Hur förändrades bestämmelserna kring morgonsamlingarnas form och innehåll under perioden och hur
motiverades detta i så fall, i utredningsbetänkanden, propositioner, motioner och riksdagsdebatt?
Vilket innehåll hade de kristet präglade morgonsamlingarna, resp. de alternativa morgonsamlingarna,
enligt det material med förslag som gavs ut i bokform? Vilka värden var det som förmedlades?
Kan man se avgörande skillnader eller likheter?
1.3 Avgränsning
Den tidsperiod jag undersöker inleds 1948, då 1946 års skolkommissions betänkande kom ut, och
avslutas 1969, då grundskolans andra läroplan gavs ut.
Objektet för min undersökning är den obligatoriska delen av skolväsendet, alltså (fram till 1962)
folkskola, realskola1 eller enhetsskolans försöksverksamhet och (från 1962) grundskolan. Därmed blir
det, menar jag, en tydlig fokusering på just de gemensamma värden som samhället genom skolan borde
förmedla till alla elever, inte bara det urval av elever som gick vidare till gymnasiestudier.
1
Realskolan var i strikt mening inte en del av det obligatoriska skolväsendet, men dess lägre årskurser var ett alternativ till
folkskolans årskurs fem och sex.
4
Frågorna kring morgonandakter/morgonsamlingar har dock bitvis diskuterats mer generellt, så att även
förhållandena på gymnasiet har vävts in i den debatt jag skildrar.
Områden som undersöks:
– debatten och besluten i riksdagen
– läroplanerna och anvisningar från Skolöverstyrelsen
– handledningar till utformningen av morgonsamlingarna, utgivna på olika förlag
Jag har inte funnit det möjligt att inom ramen för denna undersökning gå igenom all den debatt som kan
tänkas ha förekommit i tidskrifter och böcker, utan koncentrerar mig på den debatt som förekommit i
riksdagen och de motiveringar som framkommit i de utredningar som legat till grund för
riksdagsbesluten.
Min undersökning gör inga konkreta nedslag i enskilda skolor eller i regionala förhållanden, utan
materialet speglar den debatt som förts på riksplanet. Jag är medveten om att denna undersökning, genom
att fokusera på skriftligt material, inte kan göra anspråk på att klarlägga den faktiska utformingen av
morgonsamlingarna på skolorna och därmed inte skildra hela den komplexitet som frågan har.
1.4 Material och metod
Det källmaterial som jag använder mig av är statliga utredningar och riksdagsprotokoll, läroplaner och
skolstadgar, samt handledningar för morgonsamlingar som utgivits på olika förlag.
I undersökningens första del (kap. 3) försöker jag följa utvecklingen av reglerna kring
morgonandakterna/morgonsamlingarna och den debatt som förekom i riksdagen.
I kap. 4 undersöker jag innehållet i de böcker som gavs ut med material för morgonsamlingar.
Jag delar in böckerna i två kategorier: Dels de böcker som jag bedömer står i en kristet präglad
morgonandaktstradition genom att de innehåller hänvisningar till Gud eller att psalmverser finns angivna,
dels böcker som uttryckligen presenteras som ett alternativ till kristet präglad morgonsamling. En mer
utförlig presentation av böckerna återfinns i kap. 4. Jag försöker systematisera detta material utifrån de
ämnen som tas upp, och använder mig alltså av en kvalitativ metod. Jag tittar också på om dessa böcker
innehåller uttalanden om syftet med morgonsamlingen. På så sätt kompletteras min undersöknig av
riksdagsdebatten om syftet med morgonsamlingarna med ett bredare material.
5
2. Bakgrund
2.1 Förhållandet mellan kyrka och stat samt synen på religionsfrihet
I Sverige har kyrkan och kungamakten haft nära relationer alltsedan landet kristnades. Under medeltiden
var biskoparna självskrivna medlemmar av rikets råd. Vid reformationen tog kungen makten över kyrkan.
Kyrkan var länge en mycket viktig del i kungamaktens kontakt med undersåtarna. Först i och med 1862
års kommunallagar gjordes en bodelning mellan kyrkligt och världsligt ansvarsområde.
Genom den s.k. dissenterlagen 1860 fick för första gången svenska medborgare rätt att övergå till annat
kristet samfund än Svenska kyrkan, dock först efter att ha undervisats och förmanats av församlingsprästen. 1873 års dissenterlag innebar att svenska medborgare fick rätt att bilda egna församlingar utan att
definieras som ”avfällingar”.2 Men att utträda ur Svenska kyrkan utan att inträda i något annat samfund
var inte tillåtet.
Det ansågs alltså vara en angelägen fråga för den svenska staten att i någon mån reglera medborgarnas
samfundstillhörighet. Även bestämmelser om barnens religiösa uppfostran fanns med i 1873 års
dissenterlag och sågs därmed som en statlig angelägenhet.
Den stora förändringen på religionsfrihetens område i Sverige kom genom 1951 års lag om religionsfrihet, som bl.a. innebar att det blev möjligt att utträda ur Svenska kyrkan utan att inträda i något annat
trossamfund.
Den s.k. dissenterlagskommittén, vars betänkande låg till grund för den nya religionsfrihetslagen, hade
bland mycket annat även resonerat kring barns samfundstillhörighet. I betänkandet finns tankegångar som
visar att kommittén såg medlemskap i Svenska kyrkan som det normala. Till exempel menade man att
barn, vars föräldrar inte tillhör något religiöst samfund, ändå skulle tillhöra Svenska kyrkan, såvida inte
föräldrarna förordnade att barnet inte skulle tillhöra något samfund. Argumentet var att samhället hade
intresse av att barnen inte undandrogs religiös undervisning och fostran samt att det för barnen själva
kunde ”innebära ett religiöst och moraliskt stöd att tillhöra ett trossamfund”.3 Detta förslag tillstyrktes i
remissomgången av Svea hovrätt ”under framhållande av att barn icke bör sättas i särställning till andra
barn utan föräldrarnas uttryckliga vilja”.4
Dessa ställningstaganden gjordes alltså ungefär vid inledningen av den period jag undersöker i denna
uppsats. De visar att det före den nya religionsfrihetslagens tillkomst 1951 fortfarande kunde hävdas att
de som inte tillhörde Svenska kyrkan var avvikande. I praktiken var det en liten minoritet som inte
tillhörde Svenska kyrkan – 1930 var det 0,3% av befolkningen.5
Detta ger en viss relief till debatten om skolans morgonandakter som jag behandlar i kap. 3.
2.2 Förhållandet mellan kyrka och skola
När den rikstäckande folkskolan infördes genom 1842 års folkskolestadga, betecknades kristendomsämnet som skolans viktigaste kunskapsämne. Sambandet mellan kyrka och skola markerades också
genom att kyrkoherden skulle vara självskriven ordförande i församlingens skolstyrelse, vilket befästes
genom 1862 års kommunallagar.6
2
Sveriges kyrkohistoria, vol. 7, 2003, s 96
Prop 1951/100, s 35
4
Citerat i prop. 1951/100, s 43
5
Prop 1951/100, s 31
6
Sveriges kyrkohistoria, vol. 6, 2001, s 250
3
6
Även läroverken var förbundna med kyrkan bl.a. genom att domkapitlen var regionala myndigheter för
läroverken och att biskopen i resp. stift var “eforus”, d.v.s. tillsyningsman över läroverken. 1905
inrättades en läroverksöverstyrelse och därmed reducerades domkapitlens och biskoparnas inflytande
över skolan väsentligt.7
1930 fördes folkskolan över från den kyrkliga till den borgerliga kommunen,8 och kyrkoherdens
självskrivna ordförandeskap försvann. I församlingar med upp till 1 500 invånare var det dock
kyrkostämman som även fortsättningsvis tillsatte skolrådet, i vilket kyrkoherden hade yttranderätt.9
1956 antog riksdagen en ny skolstyrelselag, som trädde i kraft 1958. Den innebar att det obligatoriska
skolväsendet uttryckligen hänfördes till den borgerliga kommunen.10 Detta innebar ett lossande av de
sista organisatoriska banden mellan skola och kyrka.
2.3 Kristendomsundervisningens förändring 1919 - 1969
För att ge en bakgrund till debatten om morgonsamlingarna vill jag översiktligt beröra debatten kring
kristendomsundervisningen, eftersom dessa två områden gärna behandlades tillsammans.11
Genom 1919 års undervisningsplan, som kom att gälla fram till 1955, betonades att kristendomsundervisningen skulle vara historisk istället för dogmatisk, utgå från Bibeln istället för katekesen och vara
etiskt intriktad. Det förbud mot utantillinlärning av Luthers lilla katekes, som 1919 års beslut innebar,
avskaffades visserligen 1929, men med tydliga formuleringar om att det var korta stycken ur katekesen
som fick läras in.12
I någon mån kan man därmed hävda att skolans kristendomsundervisning hade en självständighet
gentemot Svenska kyrkans lära, och inte längre var konfessionell i betydelsen att den skulle fostra
eleverna i den “rätta” läran.
1940 års skolutredning, som arbetade mellan 1940 och 1946, framhöll skolans fostrande uppgift.
Kristendomsundervisningen skulle främja elevernas ”religiösa och sedliga utveckling”13
1946 års skolkommission, som hade i uppdrag att arbeta fram förslag till ett nytt, mer enhetligt
skolsystem, berörde i sitt betänkande (SOU 1948:27) även kristendomsundervisningen.
Skolkommissionen hävdade att
…skolans uppgift inte kan vara att påverka eleverna till ett ställningstagande för den ena eller andra livsåskådningen.
Däremot måste undervisningen, om den vill vara objektiv, låta kristendomens innehåll fullt komma till sin rätt.
Kristendomsämnet bör mer än de flesta andra ämnen kunna vara instrument för den personlighetsdaning, som är skolans
väsentligaste uppgift. Undervisningen i detta ämne bör ge eleverna möjlighet att [---] bygga upp en personlig
livsåskådning.14
I propositionen om grundskolan till 1950 års riksdag förordades en etisk-evangelisk
kristendomsundervisning i linje med 1919 års undervisningsplan,15 d.v.s. en undervisning med stort inslag
av etiska resonemang och som anslöt sig nära till den kristendomstolkning som fanns i Svenska kyrkan
7
Thelin 1981, 107
Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 352
9
Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 14
10
Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 353
11
T. ex i Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, 61
12
Algotsson 1975, 275
13
Citerat efter Algotsson 1975, 297
14
SOU 1948:27, 38
15
Olivestam 1977, 276-277
8
7
och frikyrkorna, men som exempelvis romersk-katolska och mosaiska trosbekännare kunde känna sig mer
främmande inför.16
I prop. 1951/100 om ny religionsfrihetslag refereras till dissenterlagskommitténs resonemang: ”Numera
läggs tonvikten vid en objektiv framställning av kristendomens uppkomst, innehåll och utveckling samt
vid den etiska fostran som kan knytas därtill.”17 Här ser vi alltså att ordet objektiv används om
förmedlingen av kunskaper, men att en etisk fostran samtidigt kan knytas till denna objektiva
kunskapsförmedling.
Ytterligare ett steg på vägen mot en helt okonfessionell undervisning togs då riksdagen 1951 avslog
dissenterlagskommitténs förslag att de som sökte lärartjänst med kristendomsundervisning och inte var
medlemmar i Svenska kyrkan eller annat godkänt samfund skulle avge en skriftlig förklaring att de inte
hade ”en mot evangelisk kristendomsuppfattning stridande åskådning”.18 Vi kan därmed se att det vid
denna tid fanns olika syn på kristendomsundervisningens innebörd. Förslaget från dissenterlagskommittén angående kristendomslärarnas åskådningsförklaring tycks förutsätta att lärarna i någon mån
förväntades instämma i den kristna trons grundtankar.
1957 tillsattes en skolberedning som skulle utvärdera försöken med enhetsskola och lägga fram förslag
till hur grundskolan skulle organiseras. Skolberedningen menade att kristendomsundervisningen skulle
vara objektiv i den meningen att den skulle meddela sakliga kunskaper utan att auktoritativt försöka
påverka eleverna att omfatta en viss åskådning, men underströk också den fostrande inverkan som den –
liksom undervisningen i andra orienteringsämnen – skulle ha.19
I 1962 års grundskoleproposition betonade ecklesiastikministern Ragnar Edenman den vetenskapligtobjektiva inriktning som kristendomsämnet måste ha.20
Genom 1962 års läroplan för grundskolan blev kristendomskunskap ett av orienteringsämnena.
Carl Eber Olivestam har i sina undersökningar om de olika partiernas inställning i frågan om
kristendomens ställning i skolan visat att de trots divergerande synsätt aldrig drev frågan till sin spets.
Han menar att ecklesiastikministern Ragnar Edenman för att få igenom 1962 års grundskolereform gjorde
på samma sätt som hans föregångare Josef Weijne gjort när beslutet om försöksverksamheten med
enhetsskola skulle klubbas igenom 1950: att skriva texten så att den kunde tolkas olika – antingen så att
den etisk-evangeliska kristendomsundervisningen i stort sett behölls eller att en neutral
religionsundervisning införts.21
En motion vid 1962 års riksdag, inlämnad av riksdagens kristna grupp, visar att frågan om konfessionell
eller icke-konfessionell kristendomsundervsisning inte var så lättolkad. I motionen citerades ett uttalande
från Lunds domkapitel: ”Kyrkliga och frikyrkliga är eniga om kristendomsundervisningens vikt. De
betraktar den alltså som okonfessionell, icke syftande till att inlemma eleverna i något visst
trossamfund.”22 Det verkar alltså som om man, trots talet om okonfessionell undervisning, ändå förutsatte
att undervisningen skulle framställa kristendomen på ett positivt sätt. Med ”okonfessionell” kunde man
alltså mena att undervisningen inte skulle vara bunden till enskilt trossamfund, men ändå positiv till
kristendomen generellt.
16
Se Algotsson 1975, 314
Prop. 1951:100, s 78
18
Prop. 1951:100, s 135-136
19
SOU 1961:30, s 176
20
Olivestam 1986, 32-33
21
Olivestam 1986, 158
22
Mot. 1962 II:702 och I:582, alltså två likalydande motioner, en i andra och en i första kammaren, citerade i Algotsson 1975,
365
17
8
Att det alltså under 1950- och 1960-talen fanns möjligheter till olika tolkning av besluten kring
kristendomens roll i skolan är viktigt för förståelsen av debatten och besluten angående
morgonsamlingarna.
9
3. Debatten och besluten kring
morgonsamlingarna
I detta kapitel tar jag i kronologisk ordning upp den debatt och de beslut omkring morgonsamlingarna
som förekom under undersökningsperioden.
3.1 Skolans morgonandakter i mötet med kraven på religionsfrihet
Skolkommissionen och 1950 års beslut om försök med enhetsskola
I sitt ”betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling” (SOU 1948:27) tog
1946 års skolkommission upp frågan om skolans morgonandakter. Skolkommissionen beskrev den
motsättning den fann i 1919 års undervisningsplan, att tankefriheten betonades i samband med
kristendomsundervisningen, samtidigt som elever och lärare skulle delta i andakt.
Men skolkommissionen ville inte göra morgonandakten frivillig – det skulle förorsaka splittring bland
elever och även erbjuda praktiska problem, där morgonandakten var en del av dagens första lektion.
”Det inslag av samling och högtid, som en rätt utformad morgonandakt innebär, bör bevaras även åt
framtidens skola.” Man menade att en morgonandakt, ”präglad av en kristen grundton”, borde kunna
utformas på ett sådant sätt, att den inte skulle strida mot kravet på religionsfrihet.
Skolkommissionen tycks i första hand ha månat om lärarnas religionsfrihet (snarare än elevernas) när
man med hänvisning till religionsfriheten inte ville föreskriva att bön skulle förekomma, men menade att
det kunde vara önskvärt med bön, om den ”på ett naturligt sätt ansluter sig till sammanhanget”. Man såg
också psalmsång som ett önskvärt inslag. Man pekade också på de möjligheter som enligt
skolöverstyrelsens metodiska anvisningar fanns vid läroverken att ha ett annat innehåll i morgonandakten
än psalmsång och bibelläsning. Skolkommissionen tryckte på möjligheten att ”anordna morgonsamling
med musik, uppläsning av dikter eller betraktelser över något etiskt eller socialt ämne”. Man ansåg också
att man på högstadiet borde kunna pröva att inte ha morgonsamling alla veckans skoldagar. En viktig
synpunkt var att man på olika sätt skulle undvika slentrian.23
En minoritet i skolkommissionen instämde inte helt i betänkandets slutsatser och avgav ett särskilt
yttrande angående kristendomskunskap och morgonandakt, där de bl.a. anförde att ”livsåskådningen
numera betraktas som en personlig sak”, att gemensam bön därför inte skulle förekomma i skolan och att
morgonandakten skulle ersättas av andra former för samling. De ansåg att skolkommissionens majoritet
varit inkonsekvent, då den accepterat principen om objektivitet i kristendomsundervisningen, men
förordat att morgonandakten även fortsättningsvis skulle vara obligatorisk.24
1950 års skolproposition innehöll inget konkret yrkande när det gällde morgonandakterna.25 Inte heller
blev det någon större debatt i riksdagen om morgonandakterna. Hur kunde detta komma sig?
Skolhistorikern Gunnar Richardson ger en antydan till förklaring när han pekar på partidisciplinen bland
socialdemokraterna, vilka såsom parti ställde sig bakom skolkommisionens majoritetslinje samt den
folkliga opinion för ”kristendomens bevarande” som kom till uttryck i bl.a. masspetitioner.26
Det beslut som riksdagen fattade om att påbörja försöksverksamhet med enhetsskola innebar därför inga
ändringar av reglerna kring morgonandakterna. Dock kan man notera att skolpropositionen hade
innehållit en formulering där man tog hänsyn till lärarnas eventuella motvilja mot att leda andakt, då
departementschefen skrivit att ”då svårigheterna i första hand gäller lärarens inställning, är det av vikt, att
stor frihet lämnas vid morgonandaktens utformning. Ett ofrånkomligt krav är emellertid, att den blir en av
23
SOU 1948:27, s 175-176
SOU 1948:27, s 503-505
25
Richardson 1983, 329
26
Richardson 1983, 332-334
24
10
högtid och stillhet präglad inledning till dagens arbete.”27 Detta citat tyder på att det i praktiken inte
krävdes av lärarna att de skulle hålla kristet präglade morgonsamlingar. Detta är ju också i linje med
avskaffandet av kravet att kristendomslärarna skulle tillhöra Svenska kyrkan som blev följden av 1951 års
religionsfrihetslag, och som berördes i avsnitt 2.3.
1953 års riksdag
Det dröjde till 1953 innan frågan om morgonandakterna kom upp på riksdagens bord.
Den nya religionsfrihetslagen från 1951 hade inte uttryckligen berört frågan om skolans morgonandakter,
men kom ändå att få konsekvenser för frågan, eftersom religionsfriheten från och med nu med ännu större
kraft kunde åberopas i debatten, samtidigt som möjligheten att utträda ur Svenska kyrkan utan att
samtidigt inträda i annat trossamfund aktualiserade frågan om befrielse från morgonandakt för elever som
inte tillhörde något trossamfund. I läroverken hade rätten för eleverna att befrias från morgonandakter
införts 1953, men samma möjlighet fanns inte i folkskolorna förrän 1958.28
Vid 1953 års riksdag motionerade Rolf Edberg (s) m.fl. om att upphäva skyldigheten för skolorna att
anordna morgonandakter av konfessionell karaktär. Dessa, menade motionärerna, innebar ett tvång för
eleverna att delta i kulthandlingar. I motionen hänvisades till uttalanden vid 1950 års riksdag om
religionsundervisningens objektivitet samt till religionsfriheten för både elever och lärare. Motionärerna
argumenterade även mot möjligheten att ha en morgonbön med frivilligt deltagande, eftersom detta skulle
innebära en ”uppspaltning av barnen i ’kristna’ och ’hedningar’ med de vådor detta ur mentalhygieniska
synpunkter kan befaras ha”.29
Statsutskottet hemställde att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd från riksdagen, med
motiveringen att det vid läroverken rådde en ”avsevärd frihet i fråga om morgonandaktens anordnande”.
Utskottet underströk dock kravet på att morgonandakterna hölls ”fria från all polemik mot oliktänkande
och varje form av samvetstvång”.30
Denna motion föranledde en ingående debatt, fyllande nio sidor i första kammarens protokoll och 30
sidor i andra kammarens protokoll, vilket visar hur aktuell frågan var med tanke på den nyligen beslutade
religionsfrihetslagen.
De som argumenterade mot förekomsten av kristna andakter i skolan, bl.a. Johannes Blidfors (s),
hänvisade till religionsfriheten för elever och lärare.31 Rolf Edberg refererade till 1950 års riktlinjer för
det svenska skolväsendets utveckling och till departementschefens uttalande att ”kravet på objektivitet i
undervisningen hålles levande just genom att den är avsedd för barn från skilda läger”.32
Gunnel Olsson (s) (som var folkskollärare) talade om faran i att barnen vande sig vid att ”mekaniskt delta
i en ceremoni, som i sig själv har en djupare innebörd, som de emellertid inte tänker på. Ungefär lika
gärna som de utan tanke rabblar: ’Gud, välsigna maten, amen’, innan de går till bords, kan de i stället, om
de får order om det, säga ’Heil Hitler’.”33 Hon anförde att hon läst i Bibeln att man skulle gå in i sin
kammare och be i det fördolda och menade att bönen för dem som var verkligt kristna hade en personlig
betydelse.34
Gunnel Olsson hade ett i debatten ovanligt argument: Bönen som sådan kunde profaneras om den inte
uttalades med övertygelse.
27
Kungl. Maj:ts proposition 1950:70, s 337
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 110; SFS 1958:399, 8 kap. 70§
29
Motion 1953 II:284
30
Statsutskottets utlåtande nr 198, citerat i Riksdagens protokoll 1953 FK nr 32, s 83
31
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 111
32
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 116
33
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 131
34
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 132
28
11
De ledamöter av Andra kammaren som skyndade till morgonandakternas försvar hänvisade till hur få som
gått ur Svenska kyrkan,35 att det ute i landet inte fanns någon som helst opinion mot morgonandakterna,36
och att det var ytterligt få som till Skolöverstyrelsen hade framfört någon kritik mot nuvarande
förfaringssätt – ett eller några enstaka fall.37
Edvin Gustafsson (s) menade att många föräldrar, som inte själva hade någon religiös tro, skickade sina
barn till kristna söndagsskolor därför att de var övertygade om att det betydde mycket för barnens fostran
och moralbildning att de kom i kontakt med kristen syn och kristna normer.38
Carl Hoppe (s) framförde en liknande tankegång och påpekade att ”… många av vår tids ungdomar får
praktiskt taget den enda kontakten med svenskt fromhetsliv genom skolans morgonsamlingar. Jag kan
inte finna att det är riktigt att ställa ungdomen utanför denna form av det kristna arvet.”39 Han hänvisade
också till samtal med flera skolchefer som ”endräkteligen betonat att morgonandakterna torde vara ett
viktigare moment i skolans fostrande gärning än de flesta föreställer sig.”40
Harald Hallén (s) försökte tona ner motsättningarna och använde sig av ett traditionsargument.
… vårt folks stora flertal värdesätter en morgonsamling som har ett, vad jag skulle vilja kalla religiöst inslag, låt
vara att det inte får vara konfessionellt eller dogmatiskt, lika litet som när det gäller kristendomsundervisningen.[---]
Hur skulle det […] kännas, om man i den svenska folkskolan en vacker vårdag inte skulle få sjunga psalmen ’Din
klara sol går åter upp’?41
Folke Kyling (h) trodde inte att det skulle vara lätt att ordna en ”konfessionslös morgonandakt” i
skolorna, eftersom den enligt hans åsikt skulle ställa ganska stora krav på lärarna.42 Något liknande
hävdade Emil Näsström (s) i första kammaren: ”Den stora frågan är vad vi skulle kunna sätta i stället för
de nuvarande morgonandakterna [---] jag är beredd att böja mig för reformkravet bara man kan ange
något bättre som man vill sätta i stället. Men man har inte kunnat ge anvisning på något dylikt.”43
Motionen avslogs i riksdagens båda kamrar,44 vilket visar att det 1953 fanns en majoritet i riksdagen för
att bibehålla kristet präglade morgonandakter i skolan.
Undervisningsplanen för rikets folkskolor 1955
I Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955 behandlade skolöverstyrelsen morgonandakten
som en sista punkt under kristendomskunskapen. Psalmsången har ”mycket att betyda”45, bibelläsning
kan förekomma, i så fall bör den bestå av en sammanhängande text som ”är ägnad att utan särskild
förklaring verka uppbyggande”46. Här ser vi troligen en parallell till den utveckling som hade ägt rum
inom kristendomsundervisningen, där det dogmatiska fått stå tillbaka för ett framhävande av
bibelberättelserna. Alltså inga lösryckta bibelcitat för att driva ett dogmatiskt ställningstagande.
Istället för bibelläsning var det också möjligt att ha ett kort anförande, en uppläsning eller ett samtal om
någon religiös eller etisk fråga. Kyrkoårets växling borde få komma till uttryck.47
35
Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 91
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 115
37
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 127
38
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 120
39
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 125
40
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 125-126
41
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 135
42
Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 127
43
Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 85
44
Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 92; Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 140
45
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61
46
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61
47
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61
36
12
Kristna texter och sånger samt etiska frågor var alltså det innehåll som Skolöverstyrelsen anvisade för
morgonandakterna. Det fanns därmed en viss frihet för läraren att variera form och innehåll, även om
”morgonandakt” var det begrepp som fortfarande angav tonen för samlingen. Detta skulle dock snart
komma att ändras.
3.2 ”Morgonandakt” blir ”morgonsamling”
Namnbyte
I 1958 års folkskolestadga infördes ett nytt begrepp:
Före dagens första lektion användes för morgonsamling en tid av högst 10 minuter, eller, om samlingen är gemensam
för flera klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, högst 15 minuter. Gemensam morgonsamling ledes i den ordning
rektor bestämmer av lärare i kristendomskunskap, annan därtill villig lärare eller annan lämplig person.48
Som vi kan se av citatet hade alltså morgonandakten bytt namn till morgonsamling. Men denna
terminologiska förändring var inte oförberedd. Redan i skolkommissionens betänkande från 1948 – där
begreppet morgonandakt visserligen står först – användes ordet morgonsamling när skolkommissionen
resonerade om samlingar med musik, diktläsning m.m. och som ett övergripande begrepp när det gäller
frågan om hur ofta och för vilka åldersgrupper som en morgonsamling var tänkt att anordnas.49 I 1950 års
skolproposition förekommer skrivningen ”morgonandakten eller morgonsamlingen”.50
Begreppsparet ”morgonandakten (morgonsamlingen)” förekommer både i ett utlåtande från Statsutskottet
vid 1953 års riksdag51 och i Skolöverstyrelsens anvisningar för kristendomskunskapen i Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955.52 Vi ser alltså att begreppet morgonsamling har använts
parallellt med begreppet morgonandakt under en period, tydligen med tanke på att man i skolorna har haft
möjlighet att anordna morgonsamlingar som inte varit kristet präglade morgonandakter.
Anvisningar för morgonsamlingen 1959
1959 utgav Skolöverstyrelsen “Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre
stadier”. Den innehöll inga kursplaner för de olika ämnena, utan innehöll mer allmänna synpunkter på
undervisningen. Under rubriken “Det dagliga arbetet i skolan” behandlades morgonsamlingen med bl.a.
dessa anvisningar:
Skolans morgonsamling skall utformas på ett värdigt sätt. Den bör skänka inre samling, uppbyggelse och en känsla av
gemenskap och på så sätt ge en god utgångspunkt för dagens arbete. Dess traditionella form, ett kort anförande
föregånget och efterföljt av unison sång, torde fortfarande av olika skäl bli den vanligaste, men omväxling bör
eftersträvas. Det anförande, som oftast utgör dess tyngdpunkt, kan anknytas till ett bibelord, en psalm eller annan
religiös text men också till skönlitteratur, som mera allmänt berör för ungdomen aktuella problem.53
Vidare framhölls att morgonsamlingen ibland kunde ägnas minnet av historiska tilldragelser eller
personligheter eller anknytas till aktuella händelser och problemställningar. Strävanden att främja en
större förståelse mellan folken kunde beröras, liksom kyrkoårets rytm och årstidernas växlingar. Det
angavs också att eleverna borde stimuleras att medverka med musik eller uppläsning.
Dessa anvisningar tycks alltså ha bekräftat den möjlighet som i praktiken funnits sedan tidigare att de
lärare som så önskade kunde slippa leda en kristet präglad morgonsamling. Även om anvisningarna
uppmanade till omväxling, så tolkar jag skolöverstyrelsens formuleringar så att en kristet präglad
morgonsamling ändå förutsattes som något normalt och vanligen förekommande - detta märks bl.a.
genom formuleringar som “av väsentlig betydelse är, att eleverna aktivt deltar i psalmsången” eller av
anvisningarna att morgonsamlingen vanligen skulle ledas av någon av kristendomslärarna, men att även
48
SFS 1958:399, 8 kap. 70§
SOU 1948:27, s 175-177
50
Kungl. Maj:ts proposition 1950:70, s 337
51
Statsutskottets utlåtande nr 198, citerat i Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 83
52
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61
53
Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier, 1959, s 35
49
13
andra lärare, präster, frikyrkopastorer och lekmän kunde anlitas.54 Även om begreppet “lekmän” ofta har
använts i den allmänna betydelsen icke-expert, är det rimligt att anta att “lekmän” i just det här
sammanhanget användes på samma sätt som då man i kyrkliga sammanhang med lekmän menade icke
prästvigda personer som utförde ett kyrkligt uppdrag. Eftersom anvisningarna inte innehöll någon
beskrivning av de olika skolämnena, går det inte att avgöra huruvida morgonsamlingen kunde anses höra
samman med kristendomskunskapen på samma sätt som morgonandakten hade kopplats samman med
detta ämne i undervisningsplanen för rikets folkskolor 1955.
1959 och 1960 års riksdag
Vid 1959 års riksdag ställde Yngve Hamrin (fp) en fråga till ecklesiastikministern Ragnar Edenman
huruvida denne ansåg “det förenligt med god kristen skoltradition att vid skolornas morgonsamlingar
anordna jazzunderhållning”. (Hamrin hänvisade här till ett aktuellt fall.) Ecklesiastikministern reagerade
mot frågans formulering om att “god kristen skoltradition” skulle vara en utgångspunkt för bedömningen,
men framhöll att morgonsamlingar borde utformas på ett värdigt sätt och “skapa inre samling och
koncentration inför dagens skolarbete”. Av den anledningen vore jazzunderhållning i form av dansmusik
olämplig, menade han.55 Vi ser alltså här ett exempel i debatten på att 1958 års skifte av terminologi från
morgonandakt till morgonsamling hade gjort det problematiskt att tala om kristen tradition som
normerande för skolan. Däremot var det gångbart att tala om “inre samling” som en viktig ingrediens i
morgonsamlingarna, vilket ju även Skolöverstyrelsen hade gjort samma år.
1960 var Yngve Hamrin återigen bekymrad över utvecklingen på morgonsamlingarnas område, då han
tillsammans med partikamraten Eric Nelander i en motion noterade att bestämmelser om
morgonsamlingens utformning saknades i Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med
nioårig enhetsskola från 1957 och att det var dem bekant att “en utveckling mot mera differentierade
morgonsamlingar under hand skett”. De yrkade att riksdagen skulle fastslå angelägenheten av att skolans
morgonsamlingar utformades på ett värdigt sätt och gav rum för den kristna idealbildningen.
Statsutskottet avstyrkte med hänvisning till att 1957 års skolberedning hade i uppdrag att överväga denna
typ av frågor.56
3.3 Grundskolan förverkligas. Morgonsamlingar med mångsidighet och
objektiv planläggning
Skolberedningens betänkande och 1962 års beslut om grundskolan
1961 kom betänkandet från 1957 års skolberedning angående grundskolan. Den underströk objektiviteten
som ledstjärna i kristendomsundervisningen, men innehöll inget resonemang kring morgonsamlingarna,
vilket ju kan tyckas märkligt med tanke på statsutskottets nyss nämnda uttalande vid 1960 års riksdag. I
sitt förslag till ny skollag föreslog beredningen följande formulering angående morgonsamlingarna:
”Elev, som ej tillhör svenska kyrkan, är ej skyldig att deltaga i morgonsamling med religiöst inslag.”57
Stellan Arvidsson, rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm och känd som stark kritiker av
kristendomen,58 bifogade ett särskilt yttrande där han påpekade att skolberedningen i sitt förslag till
läroplan klart hade hävdat ”religionskunskapens objektivitet och neutralitet”,59 och pekade på det i hans
tycke motsägelsefulla i att skolorna och lärarna fortfarande hade rätt att anordna morgonandakt med bön
och psalmsång.60
54
Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier (1959), 36
Riksdagens prot. 1959 AK nr 27, s 109
56
SOU 1964:30, s 56-57
57
SOU 1961:30, s 796
58
Richardson 1983, 48
59
SOU 1961:30, s 833
60
SOU 1961:30, s 833
55
14
I propositionen till 1962 års riksdag angående ny skollag resonerade ecklesiastikministern omkring
reglerna för befrielse från morgonsamling utifrån religionsfrihetens krav. Han menade att frågan hade fått
en grundlig utredning inför besluten 1950 om enhetsskolan och 1951 om religionsfrihetslagen, och
menade därför att det inte fanns anledning att på nytt ta upp frågan till bedömning. I detta sammanhang
påtalade han också att planläggningen av skolans morgonsamlingar borde präglas av objektivitet.61
I en motion tolkade Stellan Arvidsson ecklesiastikministerns uttalande om objektivitet så, att dennes
förslag skulle innebära att statskyrklig, frikyrklig och ateistisk förkunnelse skulle få förekomma växelvis.
Stellan Arvidsson förordade istället en morgonsamling, fri från förkunnelse, som innebar ”ett gemensamt
samlande av de andliga krafterna inför dagens mödor, en stund av allvar och glädje omkring ideal som
sanningssökande och ärlighet, hjälpsamhet och gemenskap, arbete och strävan, skönheten i naturen och
konsten, frihet, fred, mänsklighet.”62
Särskilda utskottet uttalade att skolledningen och berörda lärare borde “sträva efter att ge
morgonsamlingarna en sådan utformning, att de allra flesta elever kan deltaga däri utan att behöva känna
samvetsbetänkligheter”.63
I 1962 års skolstadga fick bestämmelsen om morgonsamling samma ordalydelse som i folkskolestadgan
från 1958.64 Dock fick bestämmelsen i 1958 års folkskolestadga om möjligheten för elev att befrias från
morgonsamling en ny, kortare och luddigare formulering i 1962 års skollag: “Elev i grundskolan må på
föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i morgonsamling, om skäl äro därtill.”65
Detta kan jämföras med den formulering som var föreslagen i propositionen: ”Är elev befriad från
undervisning i kristendomskunskap eller tillhör elev ej svenska kyrkan, skall han på föräldrarnas begäran
befrias från att deltaga i morgonsamling med religiöst inslag.”66 I propositionen hade man alltså velat ta
hänsyn till elever som av samvetsskäl inte ville delta i en kristen andakt. Men vad som framkom under
debatten var tanken att kristna föräldrar skulle vilja skydda sina barn från att behöva delta i ateistiska eller
anti-kristet präglade morgonsamlingar. Dessutom hade i remissrundan framkommit synpunkter på att
medlemskapet i Svenska kyrkan inte borde vara avgörande, eftersom det ofta förekom att frikyrkligt
anslutna personer ledde morgonsamlingar – då vore det ju underligt om elever som tillhörde dessa
samfund skulle befrias från morgonsamlingen medan elever tillhörande Svenska kyrkan inte skulle få
befrielse.67 Det var alltså inte möjligt att i en lagtext koncist definiera på vilka villkor en elev skulle
befrias från morgonsamling, och därför valde man den böjliga formuleringen ”om skäl äro därtill”.
De formella reglerna kring morgonsamlingarna hade alltså inte ändrats i och med 1962 års beslut om
grundskolan (bortsett från formuleringarna av regeln om möjlighet till befrielse). Det var fortfarande fullt
möjligt för skolorna att låta morgonsamlingen innehålla kristen andakt med bön och psalmsång. För detta
talar att skolstadgan nämner lärare i kristendomskunskap som lämplig ledare för morgonsamlingen, samt
att frågan om befrielse tas upp i skollagen.
Å andra sidan pekade de nämnda uttalandena av ecklesiastikministern och särskilda utskottet vid 1962 års
riksdag i en annan riktning, då de betonat objektiviteten i planläggningen och det önskvärda i att
morgonsamlingarna utformades så att de allra flesta elever skulle kunna delta utan samvetsbetänkligheter.
Den fortsatta utvecklingen skulle bekräfta att dessa uttalanden innebar en tydligare brytpunkt i
utvecklingen bort från de kristet präglade morgonsamlingarnas dominans än vad namnbytet från
morgonandakt till morgonsamling 1958 hade inneburit.
61
Prop. 1962 nr 136, s 76
Mot. 1962, II:847, citerad efter Algotsson 1975, 444
63
Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 8-9
64
SFS 1962:439, 5 kap. 35 §
65
SFS 1962:319, 5 kap. 27 §
66
Prop. 1962 nr 136, s 8
67
Prop. 1962 nr 136, s 74
62
15
1962-1969: Skolöverstyrelsen experimenterar och ger anvisningar
Något helt nytt koncept för morgonsamlingarna fanns alltså inte färdigt 1962. I den nya läroplan för
grundskolan som gavs ut samma år behandlades inte morgonsamlingarna mer än i förbigående.
I avsnittet om kristendomskunskapens arbetssätt står det att ”eleverna bör stimuleras till att själva lämna
bidrag till morgonsamlingar och lektioner i form av uppläsning, berättande, sång, musik m.m.”68
Under åren som följde arbetade Skolöverstyrelsen vidare med frågan genom att med hjälp av ett antal
skolor bedriva en försöksverksamhet med nya former av morgonsamling.69 I samband med detta
genomförde Skolöverstyrelsen också en enkätundersökning, som bl.a. visade att intresset för psalmsång
var mindre hos de äldre eleverna än hos de yngre.70
Under samma period avskaffades morgonsamlingen i sin klassiska form på gymnasiet genom 1965 års
läroplan. Istället infördes ”gemensamma samlingar”, som inte fick ha karaktär av andakt.71 Det är rimligt
att anta att detta kom att påverka även synen på morgonsamlingarna i grundskolan.
1967 var Skolöverstyrelsen mogen att presentera sina erfarenheter och ställningstaganden i häftet
Morgonsamling i grundskolan. Man anförde ett par citat från Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag:
”I äldre tider kunde hemmets, kamratkretsens och skolans miljöpåverkan på den unge byggas på ett fast,
av alla erkänt normsystem. Livsåskådningen var enhetlig och reglerna för handlingslivet entydiga.”72
”I dag gör sig inom vårt folk skilda uppfattningar i livsåskådningsfrågor gällande, och gamla normsystem,
som många människor alltjämt anser giltiga, har för andra ersatts av nya.”73 Utifrån detta drog
Skolöverstyrelsen slutsatsen att morgonsamlingen måste ”få en ny målsättning och finna andra former än
den traditionella morgonbönen”.74
Här ser vi alltså en tydlig skillnad gentemot de anvisningar som Skolöverstyrelsen gett ut 1959, där
morgonbön med psalmsång fortfarande sågs som en normal och önskvärd form av morgonsamling.
Skolöverstyrelsen hade alltså lyssnat till de nya signaler som kommit till uttryck 1962.
Skolöverstyrelsen anknöt till de tidigare nämnda uttalandena vid 1962 års riksdag om objektivitet i
planläggningen av morgonsamlingarna när den resonerade kring frågan om befrielse från
morgonsamlingen:
Med den mångsidighet i utformningen och framför allt med den objektivitet i planläggningen som skall prägla
morgonsamlingen i grundskolan torde det bli alltmer möjligt att förverkliga det som riksdagen uttalat, nämligen att
morgonsamlingen skall ges en sådan utformning att de allra flesta elever skall kunna delta däri utan att behöva känna
samvetsbetänkligheter.75
Fanns det då någon definition av vilka värden som de nya formerna av morgonsamling skulle förmedla?
Skolöverstyrelsen formulerade en målsättning:
Morgonsamlingen har att söka förmedla till eleverna en upplevelse av värden och värderingar, som är centrala för
vårt samhälle. Den bör för eleverna levandegöra behovet av vissa gemensamma, grundläggande normer, såsom
’tolerans, samverkan och likaberättigande mellan kön, nationer och folkgrupper, respekt för sanning och rätt, för
människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet’. (Lpg 18)76
Dessa formuleringar var som synes allmänt hållna och kan ses som ett uttryck för en slags konsensuslinje,
en minsta gemensamma nämnare som alla skulle kunna samlas omkring. De återkom sedan med endast
68
Läroplan för grundskolan 1962, s 225
Morgonsamling i grundskolan, s 9
70
Morgonsamling i grundskolan, s 26
71
Algotsson 1975, 450
72
Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 7
73
Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 8
74
Morgonsamling i grundskolan, s 8
75
Morgonsamling i grundskolan, s 19
76
Morgonsamling i grundskolan, s 11
69
16
små förändringar i Läroplan för grundskolan 1969. I det sammanhanget uttrycktes även att ”då religiös
andakt infogas i morgonsamlingarna skall den ledas i en atmosfär av frihet och vidsynthet”.77
Morgonsamlingen skulle alltså ha existentiella och etiska dimensioner. Det fanns inget förbud mot kristen
andakt, men om andakt förekom, var det alltså inte för att skolan lyfte fram det som något önskvärt, utan
det skedde troligen mer på enskilda lärares initiativ.
77
Läroplan för grundskolan 1969, s 67
17
4. Morgonsamlingarnas innehåll
4.1 Kristet präglade morgonsamlingar
4.1.1 Böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar
Jag har gått igenom några böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar som gavs ut i den
brytningstid som åren runt 1960 innebar, vilket framgått av kap. 3. Innan jag går in på böckernas
tematiska innehåll, vill jag ge en kort presentation av dem.
Morgonsamling skrevs av Sven-Helmer Lidwall 1958 och var avsedd för klass 4 – 8. Den innehåller
många berättelser ur vardagslivet som kunde fånga elevernas intresse. En del av berättelserna avslutas
med en hänvisning till bibelord.
Vid dagens början skrevs av Dan Jakobsson, gavs ut 1959 och var avsedd för klass 7 – 8. Denna bok
framstår som väl anpassad till skolans värld. Den har också ett tydligt kristet budskap, då den ofta nämner
Gud och Jesus, går igenom de tio budorden och dessutom avslutar varje betraktelse med en psalmvers.
I dagbräckningen skrevs av James Hedengran och gavs ut 1960. I denna bok deklareras inte vilken
åldersgrupp den är avpassad för, men med tanke på mängden svåra ord och den tidvis abstrakta
framställningen, kan den knappast ha lämpat sig för de lägre årskurserna. Boken framstår också som
originell eftersom den innehåller ett språk som även 1960 måste ha uppfattats som ålderdomligt, med
exempelvis pluralformer på verben.
Så börjar vi dagen gavs ut i två delar, del 1 för lågstadiet (1965) och del 2 för mellanstadiet (1960).
(Troligen har del 1 från 1965 sitt ursprung i en tidigare version från 1958, men den har jag inte
undersökt.) Dessa böcker har hög fromhetsfaktor med berättelser som bl.a. anknyter till budorden,
kyrkoåret och bönen “Fader vår”.
Dagen börjar: För skolans morgonsamling skrevs av Gunnar Vesterlund, gavs ut 1963 och var enligt
baksidestexten avsedd för mellanstadiet.
Morgonsamling, som gavs ut av SECO, Sveriges Elevers Centralorganisation, 1963, innehöll argument
både för och emot kristet präglad morgonsamling samt material till olika former av morgonsamling. Jag
återkommer till denna bok även i avsnitt 4.2.
4.1.2 Formen för de kristet präglade morgonsamlingarna
De böcker med material för morgonsamlingarna som gavs ut handlar inte så mycket om formen för
samlingen, utan innehåller främst berättelser som kunde användas i det anförande som förutsattes utgöra
morgonsamlingens tyngdpunkt.
Troligen fanns det sedan länge en ganska fast form för hur morgonandakter i skolan gick till – inte som en
tvingande ordning, men som en slags outtalad självklarhet. Säkert fanns det många lärare som ledde
morgonsamling enligt samma mönster som de upplevt när de själva gick i skolan. Dessutom fanns det ju
en stor frihet för den enskilde läraren att utforma morgonsamlingen efter eget tycke, och därför fanns det
ju knappast någon anledning att i tryckt form ge detaljerade anvisningar. Något finns dock:
I Folkskolans kristendomsundervisning: Metodiska elementa (1957), som inte innehåller material för
morgonsamlingarna och därför inte finns med i presentationen ovan, ges förslag på former för
morgonandakten. Författarna tar upp behovet av omväxling, som tydligen har varit allmänt känt, och ger
förslag på hur böner och psalmer kan varieras. Om en mer renodlad musikstund anordnas, får man, enligt
18
författarna, se till att den inte blir profan.78 Det kan vara intressant att notera att den sistnämnda
uppmaningen inte fanns med då boken kom ut i sin andra upplaga 1961.79 Tydligen var en sådan
uppmaning inte längre gångbar sedan morgonandakten formellt blivit morgonsamling 1958.
I materialet finns även andra förslag på hur eleverna kunde aktiveras, t.ex. genom växelläsning av
bibeltexter eller psalmer.80 En katolsk präst framhöll i ett debattinlägg vikten av att morgonsamlingen
innehöll bön, som eleverna deltog i.81 Denna typ av förslag kan ses som ett tillmötesgående av de
synpunkter på variation och elevmedverkan som uttalats bl.a. i skolkommissionens betänkande 1948 och
som sedan återkom i skolöverstyrelsens anvisningar 1959.
4.1.3 Teman som tas upp i böckerna
Tacksamhet och trygghet
Detta var ämnen som var centrala utifrån den kristna tron. Några berättelser handlar om Gud som
skaparen.82 En berättelse uppmanar eleverna att tacka Gud för att de har mat att äta, och att dela med sig
till dem som lider nöd.83 En annan berättelse utgår från att eleverna litar på sina föräldrar och framhåller
att de även kan lita på Gud som vakar över dem och sänder sina änglar för att skydda dem från allt ont.84
Etik
Etiska frågor hade en mycket stor plats i det material som gavs ut. Ofta var det vardagsnära exempel från
barnens liv i skolan, hemma i familjen och på fritiden som kom till uttryck i berättelserna.
Ett par av de skolrelaterade berättelserna handlar om att inte slåss,85 och att man ska se till att ingen
kamrat behöver vara ensam på rasterna.86 Hur viktigt det är att vara flitig och lydig framställs bl.a. i
berättelsen ”Är du värd medaljen?” om Pelle, som tagit bronsmagistern i simning, men struntat i
sysslorna hemma,87 och i berättelsen ”Hur Bengt blev lydig” om Bengt, som inte ville bära in ved, men
som ångrade sig när hans mamma bröt benet (där Bengt borde ha sandat).88
Eleverna uppmanades att vara snälla mot djuren, bl.a. genom att sätta upp holkar åt småfåglarna och mata
fåglarna på vintern.89 I berättelsen ”En gentleman” omtalas hur viktigt det är att våga stå för vad man har
gjort.90 Att inte erkänna vad man gjort är som att gå omkring med en tagg, som förgiftar ens själsliv,
framhålls i en annan berättelse.91 En berättelse handlar om att våga säga nej till det oansvariga förslaget
att elda i skogen.92
En slags pliktmoral förmedlas i några berättelser. ”Måste du ha en kontrollant?” handlar om att man ska
göra sitt bästa, även om ingen annan människa ser hur man gör.93 ”Ett gott samvete” handlar om en pojke
78
Eklund 1957, 138-139, 141-142
Eklund 1961, 269
80
Lidwall 1958, 88-91
81
Morgonsamling (1963), 168
82
Framför allt i Vesterlund 1963, de tre första avsnitten.
83
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 14-15
84
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 9-10
85
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 48-49
86
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 31-32, 50-52
87
Lidwall 1958, 22-23
88
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 61-64
89
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 28-29; Lidwall 1958, 46
90
Jakobsson 1959, 128-129
91
Jakobsson 1959, 124-126
92
Vesterlund 1963, under rubriken ”Välj det rätta”
93
Lidwall 1958, 26-27
79
19
som rensade rabatten omsorgsfullt och därmed fick en skön känsla av att ha gjort ett ordentligt arbete.
Saften smakade extra gott.94
”Inför vem gör du ditt arbete?” innehåller budskapet att vi inte ska slarva med arbetet – inför den ”evigt
store Mästaren” är ingen möda bortkastad.95 Här ser vi ett exempel på att den kristna tanken om att Gud
ser allt finns med, underförstådd.
Vikten av att vårda sitt språk och undvika svordomar motiveras utifrån det andra budordet (”Du skall icke
missbruka Herrens, din Guds namn…”).96
I antologin Morgonsamling (1963) finns försök till förnyelse av bildspråket. Livet beskrivs som en
fotbollsmatch, där det finns regler och där vi måste samspela inom laget. Berättelsen slutar:
Också denna dag skall vi leva under evighetens synvinkel. Det betyder, att vårt mål inte är personliga fördelar, inte
tillfälliga lustförnimmelser eller applåder från läktarna. Att spela den här bollen i mål, det betyder att vi i ord och
handling söker motsvara, vad vi ber i Fader Vår: ”Ske Din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.”97
Sensmoralen är alltså att regler och laganda är viktigare än självförverkligande. Det budskapet hade
troligen varit svårt att sälja utan den kristna motiveringen om domen och det eviga livet.
Att vara rädd om sig själv
Fyra av de böcker jag gått igenom innehåller material som handlar om hur dumt det är att röka,
exempelvis en berättelse om Jan, elva år, som vårdar sin cykel och Britta, tolv år, som vårdar sin
symaskin och där sensmoralen är att man ska vara rädd om sin kropp och inte röka.98 I en genomgång av
de tio budorden konkretiseras det femte budet – du skall inte dräpa – med förmaningar om att cyklar ska
ha lyse och att vi ska ha reflexer när vi är ute i mörkret.99 Jag har även hittat en berättelse om Ivar som
låter bli att köra moped under vintern och tar bussen istället.100
Förebilder
Ett antal förebilder tas upp:
Berättelsen om S:t Göran, som stred mot draken kombineras med sensmoralen att vi bör kämpa mot den
drake som heter avundsjuka.101 Om Franciscus berättas det att han hade en sådan kärlek till allt
levande.102 Den heliga Birgitta påstås vara känd för sin barmhärtighet och godhet mot fattiga och sjuka.103
Abraham Lincoln spred glädje, hade rättskänsla och sanningskärlek, samt avskaffade slaveriet.104
Gandhi och hans ickevåldsmetod behandlas.105 Albert Schweitzer, prästen som utbildade sig till läkare
och arbetade i Afrika, tas upp som ett exempel på människokärlek.106 Dag Hammarskjöld
uppmärksammades för sitt arbete för FN liksom för sin kristna livssyn.107
94
Lidwall 1958, 79-80
Lidwall 1958, 39
96
Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 90-91
97
Morgonsamling (1963), 181
98
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 46-48; Hedengran 1960, 62-64; Jakobsson 1959, 45-47; Lidwall 1958, 51-52
99
Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 96
100
Vesterlund 1963, under rubriken ”Var försiktig i trafiken”
101
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 60-61
102
Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 120-121
103
Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 121
104
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 69-70
105
Jakobsson 1959, 110-111
106
Vesterlund 1963, under rubriken ”Förhävelse eller anspråkslöshet”
107
Vesterlund 1963, under rubriken ”Striden och friden”
95
20
Livssyn
Olika sätt att förhålla sig till medgång och motgång i livet togs upp. ”Vi behöver motgångar, sorger och
besvikelser för att vi ska kunna se det ljusa och vackra så mycket klarare.”108 Budskapet att man inte ska
ge upp förmedlas bl.a. med hjälp av en berättelse om två grodor i ett gräddfat. Den ena grodan gav upp
och drunknade, den andra trampade tills grädden blev smör, och blev på så sätt räddad undan drunkningsdöden.109
Skoltema
Ett exempel på hur även kristet präglade texter kunde ingå en symbios med skolans mål och medel, är när
Jakobsson under rubriken ”Avslutning” skriver: ”Har du fått fina betyg [---] vill jag säga till dig: Var glad
[---] Men förhäv dig inte. [---] Du som får dåliga betyg, [---] försök inte med bortförklaringar! [---] Har
du gjort ditt bästa, men det har ändå inte lyckats för dig? [---] Då vill jag trösta dig med, att du kommer
säkert att klara dig bra i livet.”110 Texten avslutas – precis som alla andra i den boken – med att författaren
citerar en psalmvers, i detta fall handlar den om andligt växande.
En annan sedelärande berättelse handlar om en pappa som sätter lökar i krukor i god tid, så att familjen
ska få julblommor till jul, varpå sonen inser att han måste läsa på sin engelskläxa ordentligt, så att han är
väl förberedd när provet kommer.111
Estetiska värden
Estetiska värden framhölls inte så mycket, men fanns med i den musikaliska dimension som psalmsången
innebar (i den mån den förekom).
4.2 Alternativa morgonsamlingar
4.2.1 Böcker med material för andra former av morgonsamling
Med tanke på den utveckling och breddning av morgonsamlingarna som visats i kapitel 3, vore det rimligt
att anta att det under 1960-talet gavs ut böcker med varierat material för morgonsamlingarna. Men jag har
inte hittat så många. Kanske finns det inte så mycket utgivet. Min teori angående detta förhållande är att
eftersom morgonsamlingarna inte längre behövde ha en så enhetlig form, minskade behovet av
sammanhållna handledningsböcker. Läraren blev fri att plocka material från alla möjliga sammanhang.
Det kan också ha varit så att ingen riktigt kände det som sitt ansvar att ge ut material, på det sätt som man
skulle kunna tänka sig att kristna pedagoger och predikanter kanske känt det som en mission, ett uppdrag
från Gud, att sammanställa material som kunde vara till hjälp för morgonandakter i skolan.
Antologin Morgonsamling gavs ut 1963 av SECO, Sveriges Elevers Centralorganisation. Syftet angavs
vara dels att sammanfatta den debatt om morgonsamlingens utformning som förekommit vid den
elevriksdag organisationen hållit i augusti 1962, dels att ge förslag på hur den ”allsidiga morgonsamlingen” skulle kunna utformas.112
1963 utkom en serie böcker med morgonsamlingar, författade av Maj Bylock, en bok vardera för låg-,
mellan- resp. högstadiet. Jag har gått igenom böckerna för mellan- och högstadiet. Enligt baksidestext och
108
Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 118
Jakobsson 1959, 8-10
110
Jakobsson 1959, 135-136
111
Lidwall 1958, 53-54
112
Morgonsamling (1963), 1
109
21
titelsida är de av ”profan karaktär” och även lämpliga som underlag för lärarens etiska samtal med
klassen.113
Boken Morgonsamling: En antologi för hem och skola, som innehöll poesi, trycktes hösten 1962 i en
upplaga på 16 000 ex. och gavs ut som 1963 års årsbok för FIB:s lyrikklubb. Enligt bokens baksidestext
hade urvalet av dikter gjorts så att boken kunde komma till användning vid skolornas morgonsamlingar.114 Det står inte uttryckligen att boken tillkommit för att ge alternativ till de kristet präglade
morgonsamlingarna, men eftersom utgivaren Clas Engström även medverkade i Ateistens handbok (1964)
med en artikel där han bl.a. skrev om Stellan Arvidssons ”fullkomligt berättigade krav på att inga böner
skall få förekomma under morgonsamlingen”,115 menar jag att det är befogat att räkna boken till denna
kategori.
Morgonsamling i grundskolan, utgiven av skolöverstyrelsen 1967, som nämnts i kap. 3, ger också
konkreta anvisningar om syftet med morgonsamlingarna och nämner kortfattat några förslag på ämnen för
morgonsamlingar.
4.2.2 Hur man såg på syftet med en morgonsamling som inte var en kristen andakt
I materialet för de alternativa morgonsamlingarna betonas att dessa inte får upplevas som en lektion.
Musikmorgon kan aldrig innebära musiklektion; morgonkvartens karaktär av gemensam samling går förlorad om
eleverna känner sig försatta i en traditionell klassrumssituation. [---] Idealet vore väl om denna del av en skolas
musikliv kunde kännas som en del av skolans atmosfär över huvud taget, en atmosfär där lugn, ordning och kvalité
är självklara ingredienser och där upplevelsen av ett musikaliskt preludium kunde kännas som ett avspänt, men djupt
syremättat andetag inför arbetsdagens mödor.116
Författaren Per Wästberg skrev angående morgonsamlingens uppgift: ”Det verkar närmast självklart att
morgonsamlingen bör förvandlas till ett tankfullt forum för dagens frågor, inberäknat de religiösa men
utan prioritet för dem.”117
Författaren Per Anders Fogelström menade att morgonsamlingar utan religiös karaktär kunde behållas.
I dem kan ges ett etiskt värdefullt tillägg till skolvardagens plugg och faktainsamlande. Där kan gästande föreläsare nå
ut över klassrummens trånga väggar och få en större publik. Ämnen som inte riktigt går att placera in under schemats
rubriker kan tas upp. Meddelanden som angår alla lever kan lämnas, nyheter från skolans värld rapporteras, lärare och
elever som utmärkt sig och ”hedrat skolan” avtackas etc.118
Fogelström lyfter alltså fram den etiken som ett möjligt och viktigt innehåll. I övrigt tycks han betrakta
morgonsamlingen som en möjlighet att samla upp allt som inte ryms någon annanstans.
Sven Ulric Palme, professor i historia, skriver om skolans moraliska uppgift. Morgonsamlingarna ska ”i
särskilt viktiga mål vädja och uppbygga genom artikulerade moraliska eller patetiska appeller”, dock bör
man, menar han, vara uppmärksam på att inte nöta ut denna form, så att den förfelar sin verkan. Han
skriver om mötet mellan generationerna, ”mötet där de ungas uppmärksamhet är samlad kring den äldre
som talar till dem.”119 Han menar att det gäller att” utnyttja möjligheten till samkänning i stor grupp, kalla
det gärna möjligheten till massuggestion.” Sven Ulric Palme vill eftersträva ”korta, snabba och effektiva
framställningar, direkt avsedda för en stor publik i en fylld sal.”120
113
Bylock 1963a; Bylock 1963b
Morgonsamling: en antologi för hem och skola (1962)
115
Engström 1964, 65
116
Morgonsamling (1963), 161-162
117
Morgonsamling (1963), 210
118
Morgonsamling (1963), 90
119
Morgonsamling (1963), 141
120
Morgonsamling (1963), 142
114
22
Morgonsamlingen ska lyfta fram föredömen. Sven Ulric Palme vill gärna se ungdomarnas idoler, t.ex.
mannekänger och fotbollsspelare, jazzsångare och saxofonister, som skulle vittna om sin övertygelse i
enkla ordnings- och moralfrågor.121 Han tänker sig också att författare, politiker och ledande journalister
skulle besöka skolorna.
Man bör lägga märke till att flera av de förslag som nämnts, som handlar om att samla många elever till
en gemensam morgonsamling, byggde på den tradition som fanns i gymnasier och realskolor, där man
hade en aula för detta ändamål, medan man i folkskolan hade brukat ha morgonandakt/morgonsamling
med varje klass för sig i klassrummet. Många av grundskolorna saknade en gemensam samlingssal.122
Skolöverstyrelsens anvisningar från 1967 hävdar att en av morgonsamlingens viktigaste uppgifter för lågoch mellanstadierna var att ”varje morgon på nytt föra in barnen i den trygga klassrumsmiljön”.
Morgonsamlingen skulle inte vara ett led i undervisningen, utan skulle främst ha ”upplevelsekaraktär”.123
Skolöverstyrelsen menade också att morgonsamlingen hade till uppgift att förmedla en känsla av
gemenskap och samhörighet inom klassen.124 För högstadiets del menade Skolöverstyrelsen att
morgonsamlingen skulle ge tillfälle till gemensam samling inför dagens på många sätt splittrande och
krävande arbete. Det var viktigt att i inledningen av morgonsamlingen skapa ro och avspändhet t.ex.
genom ett kort musikstycke, tystnad eller unison sång.125
Ordet ”samling” användes, som vi har sett, i den dubbla betydelsen att samla tankarna eller att samla
många elever i samma rum. Ordet används och tolkas alltså på samma sätt här som i utredningar och i
riksdagen (se kap. 3!).
4.2.3 Teman som tas upp i de alternativa morgonsamlingarna
Etik
De exempel på etiska frågor som finns med i materialet handlar både om etik för individen och om etik
för hela samhället eller grupper i samhället.
En berättelse som tar upp individuell etik har rubriken ”Kan jag lita på dej?” och handlar om Margareta
som lovar att passa sin lillebror när föräldrarna är borta en kväll, men som lämnar sin lillebror ensam för
att springa bort och hämta en kamrat. Hennes tilltag upptäcks och hon får skämmas och lovar att
föräldrarna ska kunna lita på henne i fortsättningen.126 En annan berättelse handlar om vilken skada ett
osant rykte kan ställa till för en människa.127 Eleverna uppmanas också att vårda sitt språk och undvika
svordomar, med motiveringen att svordomar är ett tecken på fattigt språk.128
Det finns ett exempel på ett morgonsamlingsanförande där författaren vill se en utveckling från regler
som ska gälla undantagslöst (t.ex. de tio budorden, som förf. uppfattar som negativa, d.v.s. att de handlar
om vad man inte ska göra) till en ”moral som ger plats för omdöme och vägledande regler”.129 Förf.
argumenterar också för självständigt moraliskt tänkande, eftersom människan annars vore hjälplös när
hon möter situationer som inte täcks av lagarna.130 Vi ser alltså här en etik som vänder sig emot en viss
121
Morgonsamling (1963), 143
Morgonsamling i grundskolan (1967), 28
123
Morgonsamling i grundskolan (1967), 21
124
Morgonsamling i grundskolan (1967), 23-24
125
Morgonsamling i grundskolan (1967), 24-26
126
Bylock 1963a, 18-20
127
Bylock 1963a, 33-35
128
Bylock 1963a, 24-26
129
Morgonsamling (1963), 135
130
Morgonsamling (1963), 137
122
23
utformning av den kristna etiken, möjligen som en reaktion på innehållet i kristet präglade morgonsamlingar.
Exempel på en mer samhällsinriktad eller kollektiv etik finns bl.a. i en betraktelse av Per Anders
Fogelström om rättvisefrågor utifrån den sociala situationen i Stockholm i slutet av 1800-talet, och i en
presentation av kvinnorörelsens målsättning, som tar upp jämställdhet och könsroller förr och nu.131
Förebilder
I likhet med det kristna materialet för morgonsamlingar innehåller det profant präglade materialet flera
berättelser som lyfter fram förebilder – en del av dem med kristen anknytning. S:t Georg och draken
framhålls som en bild av hur den goda människan kämpar mot ondskan i världen.132 Albert Schweitzer
framhålls för sitt arbete i det godas tjänst.133 Dag Hammarskjöld porträtteras under rubriken ”En mänsklighetens tjänare”.134
Den klassiska Lucia-legenden återges, vilket visar att även klassiska kristna helgonlegender kunde
användas i profan kontext om bara motivationen var tillräcklig – i detta fall troligen att berättelsen kunde
återberättas i anslutning till skolans luciafirande.135 En annorlunda variant av Lucia-temat kommer till
uttryck i en berättelse där Lucia beskrivs som en ung fru i Värmland för några hundra år sedan, ”den ljusa
och vänliga”, som delade med sig. Sensmoralen formuleras: ”Det är egentligen det som är meningen med
Lucia. Hon vill påminna oss om vad ljus, värme och godhet kan betyda i en mörk och kall tid.”136
Även förebilder inom vetenskapens område lyftes fram: Alfred Nobel framhölls som en förebild – han
”slutade aldrig tro på mänsklighetens framsteg och förbättring”.137 Marie Curie porträtterades som en
flicka från fattiga förhållanden som genom viljestyrka nådde framgång i studier och vetenskap och som
var osjälvisk.138
Viljestyrkan framhölls även i exemplet Helen Keller, som var blind, döv och stum, men inte gav upp.139
Även den litterära gestalten Röda nejlikan kunde användas som förebild, för att han räddade
medmänniskor och kämpade för människokärlek och frihet.140
Ett förslag angående politiska förebilder ger Sven Ulric Palme då han vill lyfta fram personligheter ”med
förmåga att samla gruppen kring sig i strävan för de rätta målen.” Han exemplifierar med ledargestalter
från demokratins genombrott – Lincoln, Gladstone, Branting och Staaf.141
En speciell variant på förebildstemat som gränsar åt samhällsfrågor (se nedan!) är morgonsamlingar om
organisationer som WHO och Röda Korset, där det sistnämnda uttryckligen beskrivs som ett ”verk fyllt
av människokärlek och barmhärtighet”.142
131
Morgonsamling (1963), 92-98, 126-131
Bylock 1963a, 44-46
133
Bylock 1963b, 84-87
134
Bylock 1963a, 81-83
135
Bylock 1963a, 91-93
136
Bylock 1963b, 72-74
137
Bylock 1963b, 68
138
Bylock 1963b, 79-81
139
Bylock 1963b, 82-83
140
Bylock 1963b, 55-57
141
Morgonsamling (1963), 148
142
Bylock 1963a, 84-86; Bylock 1963b, 77-78
132
24
Livssyn
Under denna rubrik placerar jag t.ex. berättelsen om maskrosorna som ska bort och som ser ut att vara så
många, men om man tar en i taget, så känns det lättare.143 Här platsar också den förnumstiga betraktelsen
om hur dumt det är att inte göra saker färdigt.144 I berättelsen ”Lyckans land” berättas om Pelle, som hela
tiden längtar efter något annat, istället för att ta vara på nuet.145 En känd bibeltext, ”Kärlekens lov”,
citeras i Bylocks bok för högstadiet, men ett par verser har tagits bort, troligen för att Gud nämns där.146
Samhällsfrågor och politik
Samhällsfrågor och aktuella politiska frågor fick relativt stort utrymme i SECO:s bok Morgonsamling
(1963), vilket kan förklaras med att de exempel som gavs i denna bok främst verkar vara avsedda för
gymnasiet, samt att ett par av bokens redaktörer var politiskt engagerade i Folkpartiets Ungdomsförbund
resp. SSU.147 T.ex. finns en morgonsamling om befolkningsproblemet, som till formen är en liten
föreläsning i samhällskunskap.148 Vidare finns det en historisk och samhällsvetenskaplig genomgång om
Europas ställning i världen.149 Det finns också en morgonsamling från 1958 som Jarl Hjalmarsson höll
vid Lidingö läroverk om en fråga som då var politiskt aktuell – ”Pensionsstriden”.150 Av mer privatekonomiskt intresse är väl en morgonsamling i form av en kort föreläsning i hushållsekonomi med
rubriken ”Vi och våra pengar”.151 Sven Ulric Palme skriver i ett debattinlägg att han vill se morgonsamlingar om hur människor i det förflutna genom att acceptera samhällsförändringar blivit lyckligare
människor.152
Att dessa frågor förekom i Morgonsamling, bevisar inte att dessa frågor skulle ha fått ett större utrymme i
grundskolan, åtminstone inte på låg- och mellanstadierna, men visar ändå på att frågorna låg i tiden.
Samhällsfrågor berörs dock i viss mån även i Bylocks mogonsamlingbok för mellanstadiet, genom ett
anförande om FN:s uppgift att bevara fred och bekämpa orättvisor.153
Naturvetenskap
Ett försök till ”naturvetenskaplig morgonsamling” gjordes också. Författaren skriver om rymdfärder, men
slutar i ett moraliskt budskap om hur vi människor i det gynnade västerlandet borde ta vårt ansvar för den
här planeten.154 Författarens egen bifogade slutsats är att ”naturvetenskapen endast undantagsvis lämpar
sig för morgonsamlingar.”155
Estetiska värden
Estetiska värden, framför allt musik, framstod också som en viktig ingrediens i alternativa morgonsamlingar, kanske i analogi med psalmsångens betydelse för de kristet präglade morgonsamlingarna.
Musikalisk morgonsamling var ju något som hade framhållits i exempelvis Skolöverstyrelsens förslag på
varierade morgonsamlingar.156
143
Bylock 1963a, 47-48
Bylock 1963a, 49-50
145
Bylock 1963a, 38-40
146
Bylock 1963b, 93-94
147
Morgonsamling (1963), 219
148
Morgonsamling (1963), 71-76
149
Morgonsamling (1963), 77-82
150
Morgonsamling (1963), 114-118
151
Morgonsamling (1963), 83-88
152
Morgonsamling (1963), 149
153
Bylock 1963a, 78-80
154
Morgonsamling (1963), 65-70
155
Morgonsamling (1963), 64
156
Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier (1959), 36
144
25
Morgonsamlingen kunde ses som ett extra tillfälle för musikläraren att nå en mängd elever med sitt
”budskap”,157 en ”möjlighet att informera om och förbereda viktiga händelser i både skolans och ortens
musikliv (kommande konserter, operaföreställningar, celebra besök av artister och tonsättare, jubileer och
– varför inte? – intressanta radio- och TV-program)”158 Musikmorgonsamlingarna föreslogs också kunna
beröra tonsättarjubileer, årstidsmusik, snabbporträtt av olika musikgenrer, presentationer av mer ovanliga
instrument, samt även kyrkomusik kopplat till kyrkoåret. Även konst, t.ex. religiös konst, framhölls som
ett lämpligt ämne för morgonsamlingar.159 I Morgonsamling (1963) finns det också en morgonsamling
som är ett filosofiskt föredrag kring hur olika man kan se på en kristallbit.160
Diktsamlingen Morgonsamling: En antologi för hem och skola (1962) innehåller många olika sorters
dikter och kan väl anses beröra estetiska värden, men kan inte inom ramen för denna uppsats analyseras
närmare. Utgivaren Clas Engström har gjort ett ämnesregister där han placerat dikterna under rubrikerna
barn, ungdom, kärlek, årstiderna, djur, dikt, livshållning, livskänsla och (o)verklighet.161 I förordet har
han skrivit att han medvetet tagit med mycket naturlyrik för att även barn ska kunna ha behållning av
dikterna.162 Det faktum att just dikter ansågs vara ett värdefullt innehåll i morgonsamlingar visar på en
strävan att ge morgonsamlingarna ett innehåll som skilde sig från lektionernas mer kunskapsinriktade och
rationella inriktning.
Övrigt
I slutet av boken Morgonsamling (1963) finns också en litteraturlista som visar vilka ämnesområden som
redaktörerna ansåg var aktuella för morgonsamlingarna. Förutom de ämnesoråden som tagits upp ovan
berörs i litteraturlistan också ideologi och propaganda, kriminalitet, samlevnadsfrågor, historiska
gestalter, atomproblemet, religiös orientering, kultur samt livsåskådning. Redaktörerna föreslår också att
elever ges i uppdrag att läsa politiska och kulturella tidskrifter för att vid morgonsamlingarna presentera
intressanta debattinlägg och artiklar.163 Som jag tidigare poängterat är boken Morgonsamling troligen
främst avsedd för gymnasiet, men flera av de ämnen som nämns ansågs säkerligen som aktuella även för
morgonsamlingar i grundskolan.
4.3 Jämförande diskussion
Det fanns alltså en hel del idéer kring hur morgonsamlingarna kunde breddas för att inte längre
uteslutande utgöra en kristet präglad morgonandakt.
Det faktum att morgonsamlingen över huvud taget fanns till kunde ses som ett arv från den tid då det
ansågs som självklart att skoldagen skulle inledas (och avslutas) med bön. Om man så långt möjligt ville
undvika bön, med dess återkommande fasta formuleringar, bl.a. bönen Fader vår och ett antal mer eller
mindre givna psalmer, så blev det därmed en utmaning att försöka hitta nytt och fräscht material som
skulle fylla motsvarande tid, och som också förväntades ge eleverna något i utbyte.
Musik och diktläsning framhölls som lämpligt innehåll i alternativa morgonsamlingar, vilket kan
förklaras med att detta kunde anknyta till existentiella behov utan att blanda in Gud, och att det ofta
innebar att elever fick en lämplig uppgift att utföra genom framförandet. Denna typ av innehåll skulle till
sin funktion kunna ses som en ersättning för psalmsång och bön och ansluter därmed väl till de uttalanden
som gjorts av skolöverstyrelse och ecklesiastikminister om ”inre samling” som ett viktigt syfte med
morgonsamlingen.
157
Morgonsamling (1963), 153
Morgonsamling (1963), 154
159
Morgonsamling i grundskolan (1967), 22, 25
160
Morgonsamling (1963), 119-125
161
Morgonsamling: En antologi för hem och skola (1962), 115-117
162
Morgonsamling: En antologi för hem och skola (1962), 5
163
Morgonsamling (1963), 223-230
158
26
Etik förekommer ofta, både i materialet för de kristet präglade och de alternativa morgonsamlingarna.
I materialet för alternativa morgonsamlingar saknas, av naturliga skäl, hänvisningar till Guds vilja som
motivering för ett moraliskt rätt handlande. Istället trycks det starkare på strävan efter det gemensamma
bästa som motivering för ett gott handlande. Där framhålls också etikens kollektiva aspekter mer än de
individuella.
Den debatt för och emot kristet präglade morgonsamlingar som skildrats i kap. 3 återfinns också i detta
material, exempelvis i antologin Morgonsamling (1963) där det förekommer exempel på ett uttalat
avståndstagande från den form av etik eller tro som tagits upp i de kristet präglade morgonsamlingarna.
Maj Bylocks böcker med morgonsamlingsmaterial ”av profan karaktär” ger snarare intryck av att försöka
stå i någon slags mittfåra, då hon, i samma anda som skolöverstyrelsen under 1960-talet försöker hitta en
konsensuslinje, ett innehåll som alla eller nästan alla kan instämma i. Hon lyfter fram ungefär samma typ
av etik och förebilder som i de kristet präglade morgonsamlingarna, dock utan att förutsätta att elever
eller lärare är bekännande kristna (t.ex. i berättelserna om Lucia och Dag Hammarskjöld).
Det faktum att etiska frågor förekommer i så stor utsträckning i materialet tyder på att ett övergripande
syfte med morgonsamlingarna har varit att fostra goda samhällsmedborgare. Detta tycks gälla både det
kristet präglade och det profana materialet. På det viset kan man alltså se en kontinuitet i morgonsamlingarnas funktion oavsett om de hade kristen form eller ej.
27
5. Sammanfattning
Sedan gammalt var bön och psalmsång ett naturligt inslag i folkskolans verksamhet. När kraven på
religionsfrihet även för skolelever restes allt starkare under 1950-talet, var det inte helt enkelt för skolan
att snabbt hitta nya former. I riksdagen fanns ännu under 1950-talet en stark opinion för bevarandet av
morgonandakterna, och frågan ställdes: Om morgonsamlingen inte främst skulle vara en morgonandakt
med kristet innehåll – vad skulle den då vara?
I den första delen av min undersökning, kap. 3, har jag fokuserat på ställningstaganden för eller mot
kristet präglade morgonsamlingar.
Från att ha sett en kristen morgonandakt som den normala och önskvärda formen av morgonsamling gick
utvecklingen mot en breddning av form och innehåll.
Det faktum att 1957 års skolberedning i sitt betänkande inte förde några resonemang kring
morgonsamlingens funktion och innehåll kan tyda på att frågan var känslig. Troligen ville man inte, under
en tid då majoritetsförhållandena i frågan stod och vägde, ha en uppslitande debatt, särskilt med tanke på
att det överordnade syftet med skolreformerna var en genomgripande förändring av hela skolsystemet
genom införandet av grundskolan. Något förbud mot kristet präglad morgonsamling med bön och
psalmsång genomdrevs inte under perioden, men en breddning och variation av form och innehåll
uppmuntrades genom namnbytet från morgonandakt till morgonsamling 1958, och ett förbud mot att
enbart ha kristet innehåll uttrycktes genom uttalanden vid 1962 års riksdag.
När Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag uttalade att morgonsamlingen skulle ges en sådan
utformning, att de allra flesta elever skulle kunna delta i den utan att behöva känna samvetsbetänkligheter,
så betonade man vad jag skulle vilja kalla en gemenskaps- och konsensuslinje. Denna innebar att man –
för att undvika polarisering i samhället – strävade efter en minsta gemensamma nämnare, som så många
som möjligt skulle kunna enas om. I en motion vid 1953 års riksdag hade tanken på en uppspaltning av
barnen i kristna och hedningar avvisats, och under hela undersökningsperioden har en majoritet i
riksdagen varit för tanken att skolans morgonsamlingar var avsedda för alla – även om olika debattörer
dragit olika slutsatser utifrån denna gemensamma tanke. Somliga har ju menat att en morgonsamling med
kristen grundton, utformad i en anda av vidsynthet och tolerans, har kunnat passa alla, medan andra, med
hänvisning till religionsfriheten, menat att en morgonsamling utan religiösa inslag var det enda möjliga.
I slutet av 1950-talet, då ”morgonandakten” blivit ”morgonsamling” uttalades i riksdagen och Skolöverstyrelsen att morgonsamlingen hade till syfte att skänka inre samling, uppbyggelse och gemenskap. Detta
blev alltså en yttre ram som definierade morgonsamlingarnas syfte. Det dröjde dock till 1967 innan man
preciserade vilka värden som borde förmedlas genom morgonsamlingen – bl.a. tolerans, samverkan,
likaberättigande samt respekt för människolivets okränkbarhet.
I min jämförande undersökning av kristet präglat resp. profant material för morgonsamlingarna, som
redovisas i kap. 4, har jag kunnat se att etiska frågor ansågs viktiga, både i kristet präglade morgonsamlingar och i morgonsamlingar med profan prägel. Den enskilda människans handlingar liksom vikten
av att ha ett rent samvete har betonats i både kristet och profant material. Förebilder som eleverna kunde
identifiera sig med presenteras i båda typerna av material. De främsta skillnaderna är att samhällsfrågor,
internationellt samarbete och vetenskapliga upptäckter lyfts fram mer i det profana materialet, liksom
estetiska värden. Det estetiska innehållet kunde i praktiken ses som ett alternativ till psalmsång och bön
för att uppfylla morgonsamlingarnas syfte att skänka inre samling.
Även om morgonsamlingarna under perioden breddades från kristen morgonandakt till flera olika former
av morgonsamling, upprätthölls en kontinuitet genom att det övergripande syftet med morgonsamlingarna
tycks ha varit att fostra goda samhällsmedborgare och att skänka inre samling.
28
Käll- och litteraturförteckning
Statens offentliga utredningar
SOU 1948:27 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det
svenska skolväsendets utveckling
SOU 1961:30 Grundskolan. Betänkande avgivet av 1957 års skolberedning: VI
SOU 1964:30 1958 års utredning kyrka-stat: V. Kristendomsundervisningen: med särskild
hänsyn till förhållandet kyrka-stat
Riksdagstryck
Kungl. Maj:ts proposition 1950:70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling.
Stockholm: [Riksdagen], 1950
Bihang till riksdagens protokoll vid 1951 års riksdag. Första samlingen, sjunde bandet. Kungl. Maj:ts
propositioner nr 73 – 100. Stockholm: [Riksdagen], 1951.
Riksdagens protokoll år 1953, höstsessionen, Första kammaren, nr 25-32. Stockholm: [Riksdagen], 1953.
Riksdagens protokoll år 1953, höstsessionen, Andra kammaren, nr 25-32. Stockholm: [Riksdagen], 1953.
Bihang till riksdagens protokoll år 1953. Fjärde samlingen, första bandet. Motioner i Andra kammaren
nr 1 – 333. Stockholm: [Riksdagen], 1953.
Riksdagens protokoll år 1959, höstsessionen, Andra kammaren, nr 23-32. Stockholm: [Riksdagen], 1959.
Bihang till riksdagens protokoll år 1962. Första samlingen, fjortonde bandet. Kungl. Maj:ts
propositioner nr 120-148. Stockholm: [Riksdagen], 1962
Svensk författningssamling (SFS)
1958:399 Folkskolestadga
1962:319 Skollag
1962:439 Skolstadga
Läroplaner och övrigt material från Skolöverstyrelsen
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari 1955. Utgiven av Kungl Skolöverstyrelsen 1955,
Stockholm.
Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier. Utgivna av Kungl
Skolöverstyrelsen 1959, SÖ:s skriftserie 41, Stockholm
Läroplan för grundskolan. Utgiven av Kungl Skolöverstyrelsen 1962
Morgonsamling i grundskolan: Anvisningar och råd vid planläggningen. Skolöverstyrelsens skriftserie
88. Stockholm 1967
Läroplan för grundskolan. Utgiven av Skolöverstyrelsen 1969
Handledningar för morgonsamlingar
Bylock, Maj. 1963a. Morgonsamlingar av profan karaktär. 1. Grundskolans mellanstadium. Lund:
Gleerups.
Bylock, Maj. 1963b. Morgonsamlingar av profan karaktär. 2. Grundskolans högstadium. Lund:
Gleerups.
Eklund, Stig & Stig Lindholm. 1957. Folkskolans kristendomsundervisning: Metodiska elementa.
Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag.
Eklund, Stig & Stig Lindholm. 1961. Skolans kristendomsundervisning: Metodiska elementa. Andra helt
omarbetade upplagan. Stockholm: Diakonistyrelsens bokförlag.
29
Hedengran, James. 1960. I dagbräckningen: Tal och betraktelser vid skolans morgonsamling. Uppsala:
Nybloms.
Jakobsson, Dan. 1959. Vid dagens början. Gävle: Skolförlaget.
Lidwall, Sven-Helmer. 1958. Morgonsamling. Gävle: Skolförlaget
Morgonsamling. (red: Geo Hammar, Jacob Palme, Gabriel Romanus), SECO:s skriftserie 1, Stockholm:
Liber 1963.
Morgonsamling: en antologi för hem och skola. utg. av Clas Engstöm. Stockholm: FIB:s Lyrikklubb
1962.
Så börjar vi dagen. Del 1: Morgonsamling för lågstadiet. Sammanställd av Emma Kärrlander. Uppsala:
Lindblads 1965
Så börjar vi dagen. Del 2: Morgonsamling för mellanstadiet. Sammanställd av Lars Agebjörn & Emma
Kärrlander. Uppsala: Lindblads 1960
Vesterlund, Gunnar. 1963. Dagen börjar: För skolans morgonsamling. Stockholm: Diakonistyrelsens
bokförlag.
Övriga källor
Engström, Clas. 1964. “Den ekumeniska kristendomsundervisningen.”. I Ateistens handbok, red. ClaesAdam Wachtmeister, 64-72. Verdandi debatt XV. Stockholm: Prisma.
Litteratur
Algotsson, Karl-Göran. 1975. Från katekestvång till religionsfrihet: Debatten om
religionsundervisningen i skolan under 1900-talet. Uppsala: Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga
Föreningen i Uppsala
Olivestam, Carl Eber. 1977. Idé och politik. De politiska partierna – skolan och kristendomen: En studie i
svensk skolpolitik under 1940-talet. Uppsala: Svenska Kyrkohistoriska föreningen.
Olivestam, Carl Eber. 1986. Idé och politik II. De politiska partierna – skolan och ideologin : Mellan två
skolreformer: 1950 – 1962. Uppsala: Svenska Kyrkohistoriska föreningen.
Richardson, Gunnar. 1983. Drömmen om en ny skola: Idéer och realiteter i svensk skolpolitik 1945-1950.
Stockholm: Liber Förlag.
Sveriges kyrkohistoria, vol. 6, red. Lennart Tegborg. Stockholm: Verbum Förlag AB 2001
Sveriges kyrkohistoria, vol. 7, red. Lennart Tegborg. Stockholm: Verbum Förlag AB 2003
Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, red. Lennart Tegborg. Stockholm: Verbum Förlag AB 2005
Thelin, Bengt. 1981. Exit eforus: Läroverkens sekularisering och striden om kristendomsundervisningen.
Stockholm: Liber Utbildningsförlaget.
30