Transcript Ortnamnet Kristianstad.pdf

Ortnamnet
På ön Allö (paa Allø 1614) i Helge å,
mellan Hammarsjön och Araslövssjön,
anlades för jämnt 400 år sedan en stad som
skulle fungera som en fästning och som kom att
få namnet Christianstad. Tre år senare, 1617, blev
den residensstad i det nybildade Christianstads
Len i Skåne, då en av Danmark-Norges östra
fastlandsprovinser.
Kristianstad på Skånska rekognosceringskartan 1812-20
Namnet fick staden av sin grundare, den danske
kungen Kristian IV som var en flitig stadsbildare.
Han stod även fadder till Kristianopel i Blekinge,
Christiania (Oslo), Kongsberg och Kristiansand
i Norge samt Glückstadt (på danska Lykstad) i
Holstein som då tillhörde Danmark.
Kristianstads föregångare Vä (Wae 1170, We 1180),
av forndanskans væ, en sidoform till vi ’helig plats’,
förstördes av svenskarna under Kalmarkriget 1612.
Vä hade en lång förhistoria som kult- och centralplats från järnåldern och framåt. Ett kloster anlades
här redan 1170, och Vä blev inom kort köpstad. Det
utsatta läget på Kristianstadslätten bidrog till att
staden brändes flera gånger, och stadsprivilegierna
drogs in 1612 efter Gustav II Adolfs fälttåg. På en
karta från 1770 över Vä syns ännu stadens medeltida gatunät med kyrkan centralt placerad.
Den nya staden grundades på en försvarsstrategiskt lämpligare plats. Kanske tog danskarna till
i överkant när man valde Allö, eftersom Kristian
IV själv hade svårigheter att ta sig över till ön då
han skulle inspektera stadsbygget. Men syftet med
lokaliseringen var gott: Här skulle inga svenskar
kunna ta sig fram!
Kristianstad präglades från första början av den
militära funktionen och närvaron, och redan år 1650
hade staden mer än 1000 invånare.
KRISTIANSTAD
Karta över Väs kyrkoby 1770
Staden blev svensk från 1658. I början av 1800-talet
avancerade Kristianstad från sextonde till nionde
största stad i Sverige, men efter 1830 avstannade befolkningsökningen. I mitten av 1800-talet
upphörde även underhållet av fästningsvallarna då
staden inte längre var en fästning. Järnvägen i form
av Hässleholms-Kristianstadsbanan kom 1865, och
därmed fick staden ett nytt uppsving.
Genom Helge å har Kristianstad förbindelse med
Hanöbukten i Östersjön. Namnet Helge å ’den heliga
eller lyckobringande ån’, tidigare även Helga å eller
Helgeån, är känt redan från 1200-talet (áin Helga,
fluvium Helgam), och antas ha getts för att blidka
det fruktade vattendragets förstörande krafter. Man
kan lätt föreställa sig den ödeläggelse som kunde
drabba den lågt liggande slätten vid högt vattenflöde. Helge å har sina nordligaste källområden i
trakten av Rydaholm i Småland, och är en av södra
Sveriges största vattendrag. Dess avrinningsområde
omfattar 83 biflöden och 30 sjöar.
Vid åmynningen ligger det gamla fiskeläget Åhus
(Aos 1286). Åhus innehåller forndanskans a ’å’
och os ’mynning’, och den nutida namnformen
kan ha uppkommit genom ett ”Aosa hus”, där hus
betyder ’fästning’. En borg fanns här från slutet av
1100-talet. Ån var segelbar upp till Kristianstad. En
senare utbrytning genom Yngsjösjön med sänkt
vattenstånd som följd, har gjort att ån idag mynnar
söder om Yngsjö.
Gropahålet vid mynningen av Helge å i Hanöbukten
Lennart Dehlin
[email protected]
Ortnamnssektionen vid Lantmäteriet
Källor: Nationalencyklopedin
Skånes ortnamn. Del 6 Gärds härad
Svenskt ortnamnslexikon
Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift
12 • SINUS 1 2014