Transcript Projektet Komet, Lotta Keskinen (red.), Föreningen Luckan

 PROJEKTET KOMET KOMPETENS OCH MENTORSKAP FÖR UNGA En kartläggning av svenskspråkiga stödtjänster för unga i huvudstadsregionen LOTTA KESKINEN (RED.) 2 Projektet KOMET – Kompetens och mentorskap för unga. En kartläggning av svenskspråkiga stödtjänster för unga i huvudstadsregionen © Copyright Föreningen Luckan rf, 2015 Redaktör: Lotta Keskinen ISBN 978-952-93-5058-2
Publiceras elektroniskt på http://unginfo.fi http://luckan.fi Föreningen Luckan rf Simonsgatan 8 00100 Helsingfors 3 INNEHÅLL FÖRORD ................................................................................................................ 7 INLEDNING ............................................................................................................ 8 Syfte och avgränsning .................................................................................................................... 9 Luckan – det finlandssvenska centret för kultur och information ................................................. 10 UngInfo – en del av framtidens medborgarkontor på svenska ....................................................... 10 Material och metod ..................................................................................................................... 12 Termer och definitioner ............................................................................................................... 13 OMVÄRLDSANALYS ............................................................................................. 19 Vilka är de befintliga stödtjänsterna? ........................................................................................... 19 Ungas behov av stöd .................................................................................................................... 20 Arbetslösa svenskspråkiga under 30 år per kommun ..................................................................... 22 Vikten av att bli betjänad på svenska ........................................................................................... 31 Ungdomsgarantin ........................................................................................................................ 34 Tredje sektorns aktörer som verkställare av garantin .................................................................... 37 Förverkligandet av ungdomsgarantin -­‐ behovet av samordnade tjänster ...................................... 38 UKM: Strategiska mål för att utveckla livslång vägledning ............................................................ 38 Målen för livslång vägledning i Nyland ......................................................................................... 39 Resultatet av EDU-­‐vuxen .............................................................................................................. 41 Utbildningsstyrelsens kriterier för god handledning ..................................................................... 43 Handledning inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen
.................................................................................................................................................... 44 Lärarnas roll inom livslång vägledning ............................................................................................ 45 Lärarnas behörighet .................................................................................................................... 45 Behovet av lärare och studiehandledare ........................................................................................ 47 Behovet av tydlig ansvarsfördelning ............................................................................................ 48 Strukturell nonchalans kan korrigeras med rätt bemötande ......................................................... 52 Ungdomarna som informationssökare ......................................................................................... 53 Behovet av samservicekontor ...................................................................................................... 54 4 Unga finländares problemlösningsförmåga .................................................................................. 56 Unga svenskspråkigas utmaningar i problemlösning ....................................................................... 57 Vägledning av svenskspråkiga ungdomar ...................................................................................... 58 Behovet av hjälp med ekonomin .................................................................................................. 59 INTRESSENTANALYS ............................................................................................. 61 I vilka situationer är det svårt att hitta en lämplig stödtjänst för en elev/studerande? ................. 62 I hurdana frågor behöver unga hjälp? ........................................................................................... 64 Behovet av hjälp i arbetssökning ................................................................................................. 67 Vad är vägledning? ....................................................................................................................... 70 Problem att hitta rätt hjälp ........................................................................................................... 71 Vad tycker ungdomarna att är bra service? .................................................................................. 72 Kvaliteten av de befintliga stödtjänsterna .................................................................................... 76 Hur vill unga gå till väga då de söker information? ........................................................................ 77 Behovet av svenskspråkiga stödtjänster ....................................................................................... 77 Behovet av tjänster med tanke på könsperspektivet .................................................................... 80 Vägledning för HBTIQ-­‐unga .......................................................................................................... 80 Vägledning före, under och efter värnplikten ............................................................................... 84 Utbudet och behovet av mentorprogram ..................................................................................... 87 Mentorprogrammet FIKA ................................................................................................................ 87 Mentorprogrammet Amigo ............................................................................................................. 88 Behovet av svenskspråkigt mentorprogram för unga .................................................................... 89 Övriga synpunkter och kommentarer gällande stödtjänsterna som erbjuds svenskspråkiga elever och studerande i huvudstadsregionen .......................................................................................... 90 Marknadsföring och resultatmätning ........................................................................................... 92 PROBLEMANALYS ................................................................................................ 93 MÅLFORMULERING ............................................................................................. 93 AKTIVITETSPLAN .................................................................................................. 95 Åtgärdssplan .............................................................................................................................. 101 5 Nyhetsvärde ............................................................................................................................... 110 RESURSPLAN ..................................................................................................... 111 INDIKATORER OCH VERIFIKATIONSKÄLLOR ........................................................ 114 Jämställdhet mellan könen ......................................................................................................... 114 UTHÅLLIGHET OCH BÄRBARHET ......................................................................... 116 RISKANALYS OCH RISKHANTERING .................................................................... 117 FÖRANKRING AV UTVECKLINGSPLANEN KOMET2020 ........................................ 125 AVSLUTNING ..................................................................................................... 126 BEGREPPSÖVERSIKT .......................................................................................... 127 Diskriminering ............................................................................................................................ 127 HBTIQ ......................................................................................................................................... 129 Könsperspektivet ........................................................................................................................ 130 Vägledning .................................................................................................................................. 132 KÄLLOR .............................................................................................................. 136 6 FÖRORD Då samhällsutvecklingen och tempot idag är raskt och valmöjligheterna många, blir behovet av tid för reflektion viktigt för både ung och gammal. Luckan har sedan 2004 byggt upp vägledningstjänsten UngInfo, från en småskalig rådgivningspunkt i samarbete med Helsingfors stad, till en etablerad verksamhet bland Luckorna längs Sydkusten med Åbo i väst och Borgå i öst. Verksamheten upprätthålls och utvecklas av kommuner, privata fonder och med bidrag från Undervisnings-­‐ och kulturministeriet. Skräddarsydda vägledningstjänster och individuella lösningar såsom mentorskap och kamratstöd, chat-­‐ och frågetjänster på nätet, är viktiga verktyg för att skapa förutsättningar för delaktighet i samhället. Luckan har under sina 20 verksamhetsår målmedvetet utvecklat och förstärkt sin roll inom väglednings-­‐ och informationstjänster och har idag målgruppsinriktade tjänster som spänner över allt från kultur, till integration, till ungdomsarbete och till stöd för professionella inom utbildnings-­‐ och kultursektorn. Utvecklingen sker med hjälp av projekt-­‐ och verksamhetsbidrag. Under de senaste åren har vi noterat betydelsen av närvaro via olika forum och har således förutom fysiska rådgivningspunkter även frågeportaler och handledning på webben. Den rådande ekonomiska krisen i vårt land och i Europa drabbar de unga i form av olika sparåtgärder och arbetslöshet. Siffrorna talar sitt tydliga språk och visar att en marginaliserad ung människa blir dyr för samhället. Ändå förefaller det tidvis svårt att argumentera för finansiering av förebyggande ungdomsarbete. Luckan har via EU-­‐projektet FIKA sedan 2012 erbjudit individuella mentorer för invandrare för att skapa bättre förutsättningar för integration i det finländska samhället. Mentorskapet har visat sig vara en lyckad metod för att stöda individer i olika livsfaser. Mentorskap kan utnyttjas för olika målgrupper. I och med uppmuntrande resultat inom FIKA ville Luckan ordna mentorskap som vägledningsstöd framförallt för ungdomar. Ur detta föddes tanken om projektet KOMET – Kompetens och mentorskap för unga. Vi är glada över att få delge vår utredning, som pekar på konkreta förslag för att utveckla de stödtjänster som finns i regionen. I egenskap av verksamhetsledare för Luckan hoppas jag att rapporten blir ett konkret verktyg för utveckling, att den fungerar som språngbräda till nya samarbetslösningar och arbetsformer. För att lyckas behövs god samverkan, gott samarbete och en genuin vilja att pröva på nya lösningar mellan myndighet, kommun och tredje sektorn. Vi behöver den privata sektorn, och vi behöver ett tvärsektoriellt-­‐ och gränsöverskridande tänkande. Vi vill också att stödtjänster och hjälp erbjuds jämlikt och på lika villkor även på svenska. Luckans uppdrag är att stärka och trygga den svenska servicen speciellt för utsatta grupper. Jag önskar samtliga samarbetspartners och kolleger lycka till med vår gemensamma strävan att skapa ett tryggt och gott samhälle för ungdomarna, som är vår framtid. Jessica Lerche Verksamhetsledare för Luckan i Helsingfors INLEDNING Europeiska socialfonden (ESF) via Närings-­‐, trafik-­‐ och miljöcentralen i Tavastland beviljade Luckan delfinansiering för projektet ”KOMET – Kompetens och mentorskap för unga” under programperioden 2007–2013 för projektperioden 1.1.2014−28.2.2015. Projektets syfte har varit att kartlägga samt utreda behovet av svenskspråkiga stödtjänster för unga i huvudstadsregionen. Därtill har projektet haft som uppgift att utvärdera hur mentorskap skulle lämpa sig som vägledningsmetod för nämnda målgrupp. Projektet har även haft som uppgift att utarbeta en plan för hur man kunde utveckla vägledningen och stödtjänsterna som erbjuds i regionen. KOMET-­‐utredningen har utförts i samarbete med sektionen för livslång vägledning i Nyland, som fungerat som projektets styrgrupp. KOMET-­‐utredningen har särskilt tagit i beaktande unga i risk för marginalisering. Bakgrundanalysen tyder på att behovet av stöd ser olika ut för målgruppen. De största och vanligaste orsakerna till stöd är följande situationer: • Stöd i övergångsfaserna: första till andra stadiet, andra till tredje stadiet • Övergångsfas ut i arbetslivet • Motivationsbrist i studierna • Behov att få stöd och struktur i livet • Stöd i yrkeskompetens • Utanförskap • Specialgrupper som är extra utsatta är jämförelsevis i större behov av stöd, bl.a. oliklärande personer, funktionsnedsatta, invandrare, personer med partiell arbetsoförmåga, unga som tillhör en sexuell minoritet eller en könsminoritet (i fortsättningen används termen HBTIQ-­‐unga1 för denna grupp ungdomar i rapporten). Projektet KOMET:s materialinsamling och -­‐analys sammanfattas i form av en utvecklingsplan hur man skulle kunna implementera mentorskap och utveckla de befintliga organisationernas verksamhet för att öka standarden på vägledningen i huvudstadsregionen samt resten av Nyland. Utredningen tyder på att det inte finns orsak att skapa en ny stor punktinsats i Nyland på svenska, utan bristerna i stödtjänsterna är utspridda. De planerade åtgärderna i utvecklingsplanen, som i fortsättningen kallas i denna rapport för KOMET2020, fyller således de luckor som just nu finns i nätverket av stödtjänster på svenska i Nyland. Utvecklingsplanen KOMET2020 stöder även Finlands nationella program inom Europa 2020-­‐strategin, där tidig handledning och personligt stöd lyfts fram som de mest centrala åtgärderna i förebyggande av utestängning av unga samt förebyggande av hopning av ungas sociala och hälsomässiga problem. På flera olika håll i Finland har åtskilliga EU-­‐finansierade projekt enligt lokala premisser jobbat med att utarbeta modeller för hur man kan förhindra utslagning bland unga. KOMET2020 tar i beaktande beprövade metoder och lösningar kombinerat med det behov av tjänster som specifikt svenskspråkiga ungdomar och yrkesverksamma, som arbetar med 1
Se begreppsöversikten för mer information. 8 unga inom alla sektorer i Nyland, efterlyser. Det ligger i vårt gemensamma intresse att de befintliga stödtjänsterna utvecklas effektivt så att ungdomarna kan få rätt hjälp i tid och att dessa tjänster erbjuds könsmedvetet. Därtill tas i beaktande övriga studier och forskningar som gjorts beträffande vägledning och stödtjänster för unga samt beträffande svenskspråkig service i regionen, för att ta till vara den kunskap som finns angående utvecklingsbehovet av stödtjänsterna. SYFTE OCH AVGRÄNSNING Syftet med denna utredning är att se över den svenskspråkiga service som erbjuds i huvudstadsregionen till unga som tampas med utmaningen att framskrida i studierna, till unga som har svårt att etablera sig i arbetslivet samt till unga som står utanför både arbete och studier. Det gäller alla de stödformer som i långa loppet bidrar till att förebygga studieavbrott, bekämpa utanförskap bland unga och på en längre sikt förebygga utslagning. Den befintliga verksamheten kartläggs för att få en översikt över de strukturella brister som idag finns mellan de olika stödåtgärder som erbjuds svenskspråkiga. Samtidigt jämförs den svenskspråkiga verksamheten med den finskspråkiga samt med verksamhet riktad till invandrare, för att se över hurdan verksamhet som utvecklats hos andra aktörer och ifall det inom dessa finns koncept eller delar av koncept som kunde gynna även den svenskspråkiga befolkningen ifall verksamheten erbjöds i någon form på svenska. Behovet av ett svenskspråkigt mentorsprogram har också kartlagts och planerats på basis av utredningen. Det långsiktiga syftet med utredningen är att se över hur man kan utveckla det svenskspråkiga servicenätet som riktar sig till unga i huvudstadsregionen och uppgöra en strategi för hur servicenätet kan förbättras inom ramen för livslångt lärande. Det är viktigt att servicenätet tydliggörs för att både aktörer som föräldrar och de unga själva skall kunna hitta behövlig information och stödtjänster i situationer där professionellt stöd behövs. Det finns ett klart behov av ett samarbetsforum för de stödtjänster som erbjuds på svenska för att effektivera användandet av tjänsterna. Dessutom finns ett behov av att definierara de svenska alternativen tydligare. Det övergripande syftet är att utveckla ett bättre helhetsstöd för unga som befinner sig i riskzonen att marginaliseras. Utredningen avgränsar sig till att utreda behovet av stödtjänster för svenskspråkiga unga i åldern 13-­‐29 år i huvudstadsregionens kommuner Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda. Omkringliggande kommuners svenskspråkiga service tas dock också i viss mån i beaktande eftersom rörligheten i regionen är stor. 9 LUCKAN – DET FINLANDSSVENSKA CENTRET FÖR KULTUR OCH INFORMATION Föreningen Luckan rf grundades i december 2000. De grundande föreningarna och samfunden utgörs av fem medlemsorganisationer: Föreningen Konstsamfundet, Samfundet Folkhälsan, Svenska studieförbundet, Sydkustens Landskapsförbund och Understödsföreningen för Svenska Kulturfonden. I starten bestod Luckan av en informationsdisk vid Svenska teatern och verksamheten har med åren vuxit, för att idag vara ett mångsidigt informations-­‐ och kulturcenter i köpcentret Forum i Helsingfors absoluta stadkärna. Luckan kan beskrivas som en allmännyttig, ideell institution som upprätthåller ett allfinlandssvenskt informations-­‐ och kulturcentrum. Luckans syfte är att främja svenskspråkig informationsrelaterad invånar-­‐ och medborgarservice, kulturell och samhällelig verksamhet i huvudstadsregionen samt initiera liknande verksamhet på andra orter i Svenskfinland. Det finns sammanlagt tio Luckor i landet varav fyra verkar i Nyland: i Helsingfors, Kyrkslätt, Raseborg och Borgå. Trots att alla Luckor är suveräna är den gemensamma nämnaren att alla dessa erbjuder information om svenskspråkig service inom alla sektorer: kommunala, statliga, ideella liksom privata. Luckan vill på olika sätt stärka den finlandssvenska identiteten och kulturen, och fungerar som ett visitkort för Svenskfinland genom att synliggöra den rika finlandssvenska kulturfloran och i form av mångsidig informationstjänst även över språk-­‐ och kulturgränserna. Luckan arbetar aktivt för att erbjuda tjänster för olika målgrupper inom Svenskfinland och bland kunderna kan noteras en tydlig mångfald i fråga om bland annat ålder, kön, ras och religion. Kännetecknande för Luckans verksamhet är den så kallade lågtröskelprincipen, som innebär en genomgående värdegrund som baserar sig på att alla skall känna sig välkomna att ta kontakt med Luckans personal och det skall vara lätt att besöka informationscentret. Luckans lågtröskelverksamhet har mött gott gehör bland kunderna och detta kan även noteras av de konstant växande besökarsiffrorna. Genom Luckans integrationstjänst Bridge och mentoprogrammet FIKA har Luckan även fått en betydelsefull roll som vägledningspunkt för invandrare. UNGINFO – EN DEL AV FRAMTIDENS MEDBORGARKONTOR PÅ SVENSKA Från att i början ha varit en ganska allmän och generell informationstjänst har Luckan successivt även utvecklat riktade tjänster till specifika målgrupper. Bland annat har Luckan från och med år 2004 kunnat erbjuda informations-­‐ och rådgivningstjänster för svenskspråkiga ungdomar i regionen. Ungdomsrådgivningsverksamheten UngInfo inleddes som ett pilotprojekt tillsammans med Helsingfors stads ungdomscentral för att utformas till permanent verksamhet som sträcker sig över hela sydkusten. Informationspunkter för unga finns i Helsingfors, Kyrkslätt, Borgå samt Åbo. UngInfo finansieras med kommunala medel samt av Undervisnings-­‐ och kulturministeriet. UngInfo når ut till ungdomar åldern 13-­‐29 genom uppsökande verksamhet i form av bland annat skolbesök och i samband med olika evenemang. Den digitala frågetjänsten för unga, fraga.fi, sträcker sig över hela landet och hjälper unga med allehanda frågeställningar anonymt. Frågorna besvaras av olika experter bland Luckans samarbetspartners. 10 Den svenskspråkiga servicen och informationen inom offentliga sektorn har försämrats under de senaste åren, vilket också framkommit i den feedback Luckan fått från de egna kunderna. Det finns ett uttalat behov för ett svenskt samservicekontor i regionen. Redan under slutet av 1990-­‐talet förde Kommunförbundets expert på informations-­‐ och invånarservice, Folke Sundqvist, fram Luckan som en adekvat aktör, som kunde fungera som medborgarkontor för den finlandssvenska befolkningen med ”samlad information om det svenska från en och samma lucka”. Luckan har aktivt sedan medlet av år 2005 arbetat för att uppnå ett officiellt erkännande för att vara det svenskspråkiga medborgarkontoret med samlad information om svenskspråkig service i huvudstadsregionen. Luckan har den erfarenhet och kompetens som krävs för att kunna erbjuda heltäckande information om tjänsteutbudet i regionen, såväl sektor-­‐ som gränsöverskridande. Den värdefulla kunskap och det unika nätverk som Luckan som organisation byggt upp under dryga tjugo år är sådan kompetens som är svår att återskapa. Handledning och vägledning i form av personliga kundbesök, via webben samt per telefon är naturliga verktyg i personalens arbete. Luckan har den potential och den vilja som krävs för att utöka verksamheten för att omfatta även myndighetstjänster. Detta stöds av Kjell Herberts (2010) analys av behov och åtgärdsförslag för service och informationsförmedling i Svenskfinland. Inom det svenskspråkiga fältet i Finland finns det flera starka aktörer som arbetar med olika tyngdpunktsområden för att ge service på svenska. Däremot finns det ingen aktör som liksom Luckan fungerar enligt lågtröskelprincipen och som har samma förutsättningar att ge heltäckande information om tjänsteutbudet i regionen. Att en aktör från tredje sektorn tar på sig rollen som servicepunkt för kommunala tjänster kan te sig modernt och djärvt jämfört med den traditionella sektorindelningen, men är dessvärre en synnerligen naturlig följd av samhällets utveckling. Idén om ett stärkt sektorövergripande samarbete stöds av både ungdomslagen, ungdomsgarantin och UKM:s arbetsgrupp för livslång vägledning (UKM, 2011). Det är viktigt att det aktuella och tämligen akuta behovet av samlade vägledningstjänster för unga på svenska löses genom att se ungdomarna som unika individer som är i behov av tjänster lokalt. För att kunna skapa den service som krävs måste förvaltningsområden och kommungränser förbises. Luckorna uppfyller även med sina lokaliteter ypperligt de krav som fastställts för nya samservicekontor enligt Kundservice 2014 (FM, 2013a): - Luckornas lämpar sig redan i dagsläget ypperligt för kundservice - Luckorna är belägna centralt och de är lätta att hitta - det går att röra sig i Luckorna utan hinder - kunderna blir professionellt bemötta och inredningarna lämpar sig för personliga kundbesök - det erbjuds kunddatorer till fritt förfogande, även utskrivning, kopiering och skanning av dokument är möjligt 11 -
Luckorna är trivsamma att vistas i och det finns ett trevligt och bekvämt område för kunderna att vänta i Luckans personal är mån om att skydda kundernas säkerhet och datasekretess och använder sig av ändamålsenlig utrustning för att uppfylla detta behov arbetshälsovård, ergonomi och personalens trivsel värderas högt av Luckan som arbetsgivare Luckans uppgift har sedan verksamhetens början varit att uppfylla det tomrum som funnits och än idag finns på vissa områden inom den svenskspråkiga servicen beträffande kultur och information. Luckan som organisation uppfyller en viss roll som spindeln i nätet på det finlandssvenska fältet och således hade organisationen det kontaktnät och underlag för att utföra en dylik utredning som KOMET-­‐utredningen. Med det lyckade mentorprogrammet FIKA inom Luckans integrationsverksamhet hade organisationen som syfte att utreda om det skulle finnas behov av ett dylikt mentorprogram för svenskspråkiga unga i behov av stöd och hjälp inom ramen för livslång vägledning. Samtidigt utreddes även andra utvecklingsbehov inom svenskspråkiga stödtjänster för regionens unga. Projektet planerades således i samarbete med sektionen för livslång vägledning i Nyland, som även fungerat som styrgrupp för projektet KOMET. MATERIAL OCH METOD Materialet för KOMET-­‐utredningen består av intervjuer med ett trettiotal sakkunniga, fokusgruppintervjuer med unga samt en webbenkät som besvarats av sammanlagt 31 elev-­‐ och studerandevårdsgrupper från huvudstadsregionens olika läroinrättningar. Sakkunniga som intervjuats för undersökningen består av representanter från bland annat TE-­‐byrån, Helsingfors diakonissanstalt, Folkhälsan, Seta ry, Regnbågsankan rf, Helsingfors stads socialarbete, Studenthälsan, Folkpensionsanstalten, Krisjouren för unga, De ungas akademi, Helsingfors svenska ungdomsarbetsenhet och Finlands svenska skolungdomsförbund. Respondenterna har alla på olika sätt genom sitt arbete anknytning till ungdomsverksamhet och professionell kompetens i frågor kring ungas välmående. Sammantaget intervjuades dryga 30 personer genom halvstrukturerade temaintervjuer. Intervjuernas längd var 45−120 minuter långa. Cirka hälften av intervjuerna bandades, medan resterande memorerades genom anteckningar under diskussionens gång. Webbenkäten skickades ut till alla svenskspråkiga grundskolor i huvudstadsregionen, till alla svenskspråkiga gymnasier, svenskspråkiga yrkesutbildningar, den svenskspråkiga folkhögskola som verkar i Esbo (Axxell), regionens ungdomsverkstad (Sveps), samt till studieservicechefer vid högskolor med svenskspråkig utbildning. Webbenkäten besvarades av sammanlagt 31 läroinrättningar, varav sju skolor var lågstadier, sex skolor högstadier, fem var andra stadiets utbildningar, tio var högskolor, en var folkhögskola samt en var ungdomsverkstad. För studien intervjuades 15 ungdomar i åldern 16-­‐24. Som intervjubotten användes samma frågor som användes av Sirkku Reponen vid Omnia i kartläggningen av de finskspråkiga 12 stödtjänsterna i Esbo inom ramen för utredningsprojektet Nuorisotakuun palvelujärjestelmän kartoitus –hanke år 2014. KOMET-­‐undersökningen har samarbetat med Omnia i genomförandet av kartläggningen. Dessutom beaktas den studie som Frida Westerback och Bettina von Kraemer gjort för Helsingfors stad vid Mathilda Wrede-­‐
institutet år 2014. Därtill tas i kartläggningen i beaktande olika projekt, studier och forskningar som gjorts inom fältet särskilt under de senaste åren. Projekt som baserat sig på utveckling av handledningstjänster för unga inom ramen av ungdomsgarantin ligger särskilt i fokus. I mitten av projekttiden, den 19 augusti 2014, ordnades ett informationstillfälle i mindre format med dryga trettio deltagare, som representerade nyländska svenskspråkiga kommuner och organsiationer. Den 4 februari 2015 ordnas projektets slutseminarium i Helsingfors. I samband med slutseminariet publiceras projektets slutrapport. Som metod för utredningen har använts The Logical Framework Approach, den s.k. LFA-­‐
metoden, som används av bland annat Europeiska Unionen, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (SIDA) och Förenta Nationerna. LFA är en projektplaneringsmetod och således lämpade den sig ypperligt för KOMET-­‐utredningens natur, vars uppgift var att förbereda ett nytt utvecklinsprojekt, som under processen namngavs KOMET2020. LFA-­‐
metoden kan användas i alla steg av en arbetsprocess dvs. under såväl förberedelser, genomförande som vid utvärdering. Fokus i LFA-­‐metoden är att man inte börjar tala om aktiviteterna som man vill göra, utan att man har som utgångspunkt hur man vill att slutresultatet skall se ut. Det är inte de resurser som sätts in, eller vad de används till, som är i fokus, men man ser lite längre vid ett tidigare skede av processen. LFA-­‐planeringsprocessen indelas i nio steg som ser ut enligt följande. 1. Omvärldsanalys (bakgrundsinformation) 2. Intressentanalys (individer och aktörer som påverkas och påverkar) 3. Problemanalys (vilka problem ska lösas) 4. Målformulering (vad vill man uppnå på kort och lång sikt) 5. Aktivitetsplan (vilka åtgärder ska genomföras för att uppnå målen) 6. Resursplanering (tid, personal inklusive ansvar, budget, utrustning) 7. Indikatorer och verifikationskällor (metoder för att mäta resultat) 8. Riskanalys och riskhantering (faktorer som kan påverka resultat negativt) 9. Analys av antaganden/förutsättningar (vad andra aktörer hanterar) TERMER OCH DEFINITIONER Då man diskuterar stödtjänster för unga och vägledningstjänster är det viktigt att alla samtalsparter uppfattar terminologin på samma sätt. Europeiska kommissionen uppmärksammade problemet kring terminologi, definition och kvalifikation inom 13 vägledningsområdet som ett resultat av Lissabonkonventionen år 2000. Cedefop2 utgav år 2005 en publikation som definierar vad livslång vägledning innebär. ELGPN 3 har även definierat flera termer inom vägledningsområdet och dessa definitioner är även de som KOMET och KOMET2020 använder som referensram. Vissa begrepp har definierats i den nationella lagstiftningen och i de fall som dessa finns förlitar sig KOMET och KOMET2020 till dessa. Övriga termer definieras enligt hur de förts fram i etablerade studier och forskning på området. Till följande redovisas de grundläggande termerna för rapporten, medan det i avsnittet Begreppsöversikt finns en mer ingående begreppsutredning att tillgå vid behov. LIVSLÅNGT LÄRANDE fi. elinikäinen oppiminen, eng. lifelong learning Begreppet livslångt lärande introducerades av UNESCO i slutet av 1960-­‐talet. Med livslångt lärande avses att individens lärande inte är avslutat i ungdomsåren, utan fortsätter under hela livet. Därtill innefattar begreppet livslångt lärande olika slags lärande, där lärandet inte alltid sker inom en formell utbildning, utan även i arbetslivet och i vardagen. Då livslångt lärande introducerades som begrepp låg fokus på ökade möjligheter (till exempel studieledigt) för utbildning och lärande vid sidan av arbetet, samt livslångt lärande som en strategi för att minska utbildningsklyftorna i samhället. Principen om livslångt lärande stöder samhällets förändringar och förändrde kvalifikationskrav i arbetslivet. Utbildning och lärande har blivit en allt mer integrerad del inom arbetet. (Ellström, 1996) Livslångt lärande kan delas in i tre kategorier: formellt lärande, icke-­‐formellt lärande och informellt lärande. Formellt lärande sker inom det formella utbildningssystemet under ledning av lärare. För det formella lärandet finns antagningskrav, nivåer och formella kvalifikationer efter genomförd utbildning. Icke-­‐formellt lärande sker i organiserade former utanför det formella utbildningssystemet. Exempel på icke-­‐formellt lärande är kompetensutveckling i arbetet eller deltagande i kurser. Informellt lärande sker när individen själv tar initiativ med syftet att förbättra sina kunskaper eller färdigheter på ett område. Detta lärande sker ofta på egen hand. 2
3
Centre Européen pour le Développement de la Formation Professionnelle European Lifelong Guidance Policy Network 14 Formellt lärande Avsiktligt, organiserat, intensivt Icke-­‐formellt lärande Självstyrt, systematiskt, egen takt Informellt lärande Egen takt, stunder av lärande Småbarn Berättelser och rim Alfabetet, siffror Lek Barn Skolan Projekt, idrott, spel Internet Ungdomar Skolan Föreningar, museum Mentor, coach Vuxna Universitet, arbetsträning Manualer, bloggar Arbetserfarenhet, böcker Äldre vuxna Studiecirkel Bibliotek, föreläsningar Livserfarenhet Källa: Brink, S. (2013). LIVSLÅNG VÄGLEDNING fi. elinikäinen ohjaus, eng. lifelong guidance Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet (2014) definierar livslång vägledningen enligt följande: Med livslång vägledning avses den vägledning som anknyter till livslångt lärande enligt Cedefops (2005) definition: Med vägledning i samband med livslångt lärande avses aktiviteter som gör det möjligt för medborgarna i alla åldrar och i olika livsskeden -­‐ att identifiera sin kapacitet, sin kompetens och sina intressen -­‐ att fatta ändamålsenliga beslut om utbildning och yrke och -­‐ att göra sina egna, individuella val när det gäller studier, arbete och annan liknande verksamhet Vägledningen sker i olika verksamhetsmiljöer: i utbildning, vid övergången mellan utbildning och arbete och på arbetsplatserna. Vägledningen ges av aktörer inom både den offentliga och privata sektorn. (Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet, 2014) SOCIAL EXKLUSION: SKILLNADEN MELLAN MARGINALISERING OCH UTSLAGNING Marginalisering: fi. syrjäytyminen/marginalisointi, eng. marginalization Utslagning: fi. ulossuljettu, eng. exclusion I samband med den ekonomiska depressionen på 1990-­‐talet blev den politiska diskussionen och den empiriska forskningen om utslagning mer konkret i Finland. Då vi i samhället talar om ungdomar som mår dåligt och som är marginaliserade eller utslagna är det viktigt att vi menar samma med de termer som används. 15 Man kan dela in utslagning i olika delområden som berör utbildning, arbetsmarknad, makt samt social och normativ utslagning. Utslagning gestaltar sig på olika sätt i de olika begreppen; marginalisering och exklusion (Helne, 2002). Termen marginalisering kommer från det latinska ordet ”margo”, som betyder kant eller gräns. Marginalisering innebär att man hamnar eller föses ut mot kanterna. Marginaliserade befinner sig alltså i utkanten av inklusionen/samhällets innanförskap, men är inte ännu ute på andra sidan. (Sontag-­‐Himmelroos, 2013) Jag har i Helnes modell valt att översätta ”syrjäytyminen” med marginalisering eftersom exklusion står för att utestänga eller vara utslagen. Helne (2002, 100) själv gör emellertid åtskillnad mellan begreppen ”syrjäytyminen”, vilket hon säger att är ett finskt ord för exklusion, och marginalisering, vilket hon säger att är ett begrepp som består av både negativa och positiva sidor. Marginalisering innebär nödvändigtvis inte en återvändsgränd utan kan också öppna nya vägar att gå. (Sontag-­‐Himmelroos, 2013) Källa: Sontag-­‐Himmelroos, 2013, original av Helne, 2002. De ungdomar som befinner sig helt utanför studier och jobb är de som man befarar att slås ut ur samhället på lång sikt. Den officiella definitionen på marginaliserade berör emellertid enbart de ungdomar som varken har studie-­‐ eller arbetsplats och som inte har någon annan utbildning efter grundskolan. Att tillhöra den utslagna gruppen innebär således att det krävs större stödåtgärder för att en ung person därifrån skall kunna återgå till samhällets inklusion. Det är också viktigt att i diskussioner gällande utslagning och marginalisering minnas, att det väl kan finnas faktorer i personens liv som vi inte känner till. 16 En person kan på många plan vara involverad i samhället även om den inte är i utbildning eller arbete (jämför med det engelska begreppet NEET -­‐ Not in Education, Employment or Training). Det är därför viktigt att inte generalisera, utan behandla gruppen marginaliserade och utslagna som en heterogen grupp. I slutändan är det viktigt att man behandlar varje ung person som en unik individ utan att försöka kategorisera allt för mycket. Myrskylä (2012) har utformat en uppfattning om vem marginaliseringen mer specifikt berör i Finland, och denna statistik har ansetts stämma bäst överens med verkligheten. Den grupp som är mest i fokus är den om cirka 32 500 ungdomar och unga vuxna som inte anmält sig som arbetssökande och som inte heller innehar studieplats vid en läroinrättning. Det är dessa ungdomar som man anser vara utslagna. 15−29-­‐åringar Marginaliserade Marginaliserade män Marginaliserade kvinnor Källa: Myrskylä (2012) totalt marginaliserade 1 005 927 51 341 5 % arbetssökande övriga män kvinnor urbefolkning annat modersmål 18 830 32 511 32 871 18 470 11 850 64 % 36 % 67 % 23 % urbefolkning annat modersmål 25 662 7 209 78% 22 % urbefolkning annat modersmål 13 829 4 641 75% 25 % 17 STÖDTJÄNST Med stödtjänster avses i KOMET-­‐utredningen tjänster som stöder ungas välmående direkt eller indirekt. Det kan till exempel vara talterapi, psykoterapi eller annan tjänst där den unga personligen träffar en professionell för handledning. Det kan även vara gruppverksamhet för unga, information via webbsidor, verksamhet som riktar sig till föräldrarna eller fortbildning för lärare eller annan tjänst, vars mål på lång sikt är att stöda den unga i utvecklingen. 18 RELEVANS OMVÄRLDSANALYS Ungdomstiden har under de senaste årtiondena blivit något av ett ideal och således har ungdomstiden blivit allt mer utsträckt. Barn slutar leka i allt tidigare ålder och övergår till ungdomsfasen genom klädsel, smink, sexdebut och prövning av rusmedel. Samtidigt har ungdomar svårt att lämna ungdomstiden bakom sig för att gå in i vuxenfasen för att stadga sig och bilda familj. Ungdomsfasen sträcker sig ända upp till 30-­‐årsåldern nuförtiden. (Salmela-­‐Aro, 2008; Kiilakoski, 2014) Samtidigt som den fysiska mognaden sker tidigare så anser flera insatta (bl.a. Rimpelä, 2014; Ahokas & Ihatsu, 2014) att det nuförtiden krävs mer av den unga för att bli vuxen och övergången har blivit mer komplicerad och utmanande. De individuella skillnaderna är stora och puberteten infaller i olika tider och olika länge för ungdomarna. Övergången från ungdom till vuxen innebär flera stora förändringar och utmaningar då det kommer till hälsa, utbildning, arbete, relationer och hemförhållanden. Ungdomarna i dagens samhälle står jämförelsevis i mycket större risk att bli utanför studier och arbete. Den mentala och fysiska hälsan lider och leder till att problemen hopar sig. VILKA ÄR DE BEFINTLIGA STÖDTJÄNSTERNA? Med stödtjänster avses i denna utredning tjänster som stöder ungas välmående direkt eller indirekt. Det kan till exempel vara talterapi, psykoterapi eller annan tjänst där den unga personligen träffar en professionell för handledning. Det kan även vara gruppverksamhet för unga, information via webbsidor, verksamhet som riktar sig till föräldrarna eller fortbildning för lärare eller annan tjänst, vars mål på långsikt är att stöda den unga i utvecklingen och framåt i livet. I och med att termen stödtjänst är så pass brett definierad i denna studie, är det svårt att sammanfatta en komplett lista över de tjänster som tjänar svenskspråkiga unga i huvudstadsregionen. Listan skall således ses som ett verktyg som fungerar som utgångsläge. För problem inom olika inriktningar kan man dock finna flera stödtjänster att tillgå, dock främst på finska. KOMMUNALA OCH STATLIGA TJÄNSTER Barnskyddstjänster vid kommunen Helsingfors stads rusmedelsförebyggande verksamhet Klaari Helsingfors stads ungdomscentral Kommunala ungdomstjänster i Esbo, Grankulla och Vanda Kårkulla samkommun Polisen TAK-­‐polikliniken TE-­‐byrån Ungdomspsykiatriska polikliniken 19 FÖRENINGAR, STIFTELSER, SAMFUND O.D. ADHD-­‐förbundet rf Aseman lapset ry Bamsegruppen rf Barnavårdsföreningen Centralförbundet för barnskydd De Ungas Akademi Döva och hörselskadade barns stödförening rf FDUV – De utvecklingsstördas väl Finlands Svenska Autism-­‐ och Aspergerförening rf Finlands svenska handikappförbund Finlands svenska Marthaförbund rf Folkhälsan Förbundet Finlands svenska synskadade rf Förbundet för all inlärning -­‐ Helsingin seudun erilaiset oppijat ry (HERO) Förebyggande rusmedelsarbete EHYT rf Föreningen Bul-­‐An rf Församlingar Hem och skola KiVa-­‐skola Krisjouren för unga Luckan Integration Mannerheims barnskyddsförbund Nylands CP-­‐förening Nyyti ry Psykosociala förbundet Regnbågsankan SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Skolfarfar Speres -­‐ Finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum Studenthälsan Stödcentralen Hilma för funktionshindrade invandrare Sydkustens landskapsförbund Ungdomscentrerna i Finland r.f. Ungdomsverkstaden Sveps UngInfo -­‐ Luckans informations-­‐ och rådgivningstjänst för unga Ätstörningscentrum -­‐ Syömishäiriökeskus Ätstörningsförbundet i Finland rf -­‐ Syömishäiriöliitto-­‐SYLI ry UNGAS BEHOV AV STÖD Ungdomsarbetslösheten har redan i flera år varit ett växande problem i Finland. Det tycks dock ha varit svårt för ministerierna att bilda sig en helhetsuppfattning om problematikens omfattning. Orsaken till svårigheten att bilda sig en översikt över situationen tycks vara den att de olika ministerierna ser på ungdomarnas risk för marginalisering ur olika perspektiv. Ungdomarna som har studieplats och studerar är en heterogen grupp där vissa studerar heltid, vissa kombinerar studierna med jobb och vissa är inskrivna vid en läroinrättning men arbetar heltid. Dessutom finns det studerande som i teorin borde studera, men i praktiken mår för dåligt och får inga studier avklarade. Till gruppen hör även studerande som är 20 föräldralediga samtidigt och sköter sina barn vid sidan om studierna. Gruppen arbetslösa består i vissa fall också av studerande och föräldralediga. Därtill finns det en andel ungdomar som inte anmält sig som arbetslösa vid TE-­‐byrån och som man helt enkelt inte vet vad de gör. Det finns en stor risk för att dessa ungdomar hör till de utslagna i samhället, men likväl kan någon av dessa ha sparat ihop pengar och åkt som backpacker till Asien för att resa runt där i sex månader och njuta av sol och bad. Spektrumet vi rör oss i beträffande ungdomars välmående upplevs således ofta mångfacetterat. Behovet av stödtjänster för unga syns särskilt i statistiken över antalet under 30-­‐åringar som blir pensionerade på grund av arbetsoförmåga. Statistiken visar att varje dag övergår fem till sex under 30-­‐åringar i pension på grund av depression eller andra psykiska illamåenden (Yle uutiset, 2013). Statistiken har stadigt ökat med åren beträffande pensionering på grund av arbetsoförmåga bland under 30-­‐åringar i Finland. Dock återvände ungefär en fjärdedel till arbetslivet år 2009 av de som blivit pensionerade på grund av depression år 2005 (Yle uutiset, 2013). Källa: Yle uutiset, 2013. Inom KOMET-­‐utredningen har det också framkommit att det ligger en stor problematik kring hur svenskspråkiga kunder bokförs vid TE-­‐byrån samt vid Folkpensionsanstalten (FPA). Det har inom ramen av KOMET-­‐utredningen framgått att TE-­‐byråns register automatiskt utgår från att kunderna är finskspråkiga och kunden själv, alternativt den person som betjänar kunden, måste komma ihåg att betjäningsspråket måste bytas till svenska i datasystemet. Således är siffrorna över svenskspråkiga arbetslösa endast riktgivande och i 21 praktiken borde siffrorna vara större, men hur mycket större är svårt att uppskatta. På de orter där den svenskspråkiga servicen är knapphändig torde siffrorna vara mest underskattade. FPA:s datasystem utgår från kundens modersmål i befolkningsregistret. Andelen svenskspråkiga kunder är i verkligheten större än vad statistiken låter visa, av den enkla orsaken att flera kunder valt betjäningsspråk finska bl.a. på grund av att de tycker de förstår de finska facktermerna bättre och/eller varit missnöjda med den svenskspråkiga informationen från FPA. FPA:s statistik är emellertid mer informativ än TE-­‐byråns eftersom man i FPA:s siffror bättre vet hur många som önskar svenskspråkig betjäning. De färskaste uppgifterna om svenskspråkiga arbetslösa ungdomar i Nyland är från juni 2014 och kommer från Nylands NTM-­‐central. Uppgifterna visar att arbetslösheten bland svenskspråkiga ungdomar ökat sedan juni 2013 med 100 personer. 1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY-­‐central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Månad 15-­‐19 å r 20-­‐24 å r 25-­‐29 år Under 30 år i Nyland 2014 Juni 84 333 312 729 2013 Juni 89 272 268 629 Källa: NTM-­‐centralen (2014). ARBETSLÖSA SVENSKSPRÅKIGA UNDER 30 ÅR PER KOMMUN Av de svenskspråkiga arbetslösa i Nyland i juni 2014 var flest personer från Helsingfors tätt följd av Raseborg. Ungdomarna i Borgå och Esbo var därnäst de största grupperna i antal unga utan arbete. Samtidigt kan man jämföra den genomsnittliga tiden för arbetslöshet i de olika kommunerna. Av de tvåspråkiga kommunerna är arbetslösheten längst i Sjundeå, Lovisa och Kyrkslätt. Esbo, med sitt rika näringsliv, har dock en betydande längre genomsnittlig arbetslöshetstid än grannkommunen Helsingfors . 22 Kommuner 2014 JUNI 018 ASKOLA 611 BORGNÄS 638 BORGÅ 049 ESBO 235 GRANKULLA 078 HANGÖ 091 HELSINGFORS 106 HYVINGE 224 HÖGFORS 149 INGÅ 245 KERVO 257 KYRKSLÄTT 407 LAPPTRÄSK 444 LOJO 434 LOVISA 505 MÄNTSÄLÄ 504 MÖRSKOM 543 NURMIJÄRVI 616 PUKKILA 710 RASEBORG 753 SIBBO 755 SJUNDEÅ 186 TRÄSKÄNDA 858 TUSBY 092 VANDA 927 VICHTIS 02 NYLAND Arbetslösa Den svenskspråkiga under genomsnittliga 30 år totalt längden på jobbsökningen Under 5 0 113 86 8 19 178 Under 5 0 11 Under 5 25 Under 5 5 34 Under 5 Under 5 Under 5 0 166 30 8 Under 5 Under 5 27 Under 5 729 4 0 14 19 9 7 11 9 0 16 12 22 18 7 25 4 6 7 0 14 15 30 40 1 11 10 15 Källa: NTM-­‐centralen (2014). Av de arbetslösa ungdomarna under 30 år kan man se att på ett år har andelen arbetslösa ungdomar med högre högskoleexamen minskat, medan arbetslösheten ökat mest bland ungdomar med utbildning från andra stadiet. Andelen arbetslösa ungdomar i åldern 15-­‐19 hade hållits så gott som oförändrad, medan arbetslösheten ökat märkbart bland ungdomar i åldern 20-­‐29. Andelen arbetslösa ungdomar i åldern 15-­‐19 med enbart examen från grundskolan hölls oförändrad. 23 De svenskspråkiga arbetslösa ungdomarnas yrkesfördelning har inte ändrat märkbart på ett år. Av de olika kategorierna faller den största gruppen arbetslösa ungdomar i kategorin med oklar bransch. För åldersgruppen 15-­‐19 är det byggkunniga som därefter främst är arbetslösa tätt följda av sakkunniga inom servicebranschen. Bland ungdomarna i åldern 20-­‐24 har kunniga inom servicebranschen ökat. Däremot är det bland 25-­‐29-­‐åringar specialsakkunniga som är den största gruppen arbetslösa, tätt följd av kunniga inom servicebranschen. 24 1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY-­‐central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande räkningsdagen Månad UTBILDN
1 LÄGRE Åldersgrupper ING GRUNDN
Utbildning (1): TOTALT IVÅ under 4. LÄGSTA HÖGRE NIVÅ 5 LÄGRE HÖGSKOLE
NIVÅ 6 HÖGRE HÖGSKOLE
NIVÅ 7 FORSKARUT
BILD-­‐
NINGSNIVÅ 0 0 .. .. 0 0 0 0 8 UTBILDNINGS
NIVÅ OKÄND 2 HÖGRE GRUNDNIV
Å 3 MELLANN
IVÅ 2014 Juni 15-­‐19 år 84 0 23 56 .. .. 0 20-­‐24 år 333 .. 84 212 15 13 .. 25-­‐29 år 312 .. 71 151 15 39 26 Under 30 år totalt 729 .. 178 419 .. .. .. 2013 Juni 15-­‐19 år 89 .. 23 53 5 0 0 20-­‐24 år 272 .. 65 172 11 8 .. 25-­‐29 år 268 0 66 120 8 28 37 Under 30 år totalt 629 .. 154 345 24 36 .. Fotnot: ..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna Källa: NTM-­‐centralen (2014). .. 5 8 .. 7 10 9 26 1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY-­‐central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Månad YRKEN 1 2 3 Åldersgrupper TOTALT CHEF
SPECIA
EXPER
Yrke (1): ER LISTER TER 4 KONTORS
-­‐ OCH KUNDTJÄ
NSTPERS
ONAL 5 SERVICE-­‐ OCH FÖRSÄLJN
INGSPERS
ONAL 6 JORDBRUKARE
, SKOGSARBETA
RE M.FL. 7 BYGGNADS-­‐, REPARATION
S-­‐ OCH TILLVERKNIN
GS-­‐
ARBETARE 8 PROCESS-­‐ OCH TRANSPO
RT-­‐
ARBETAR
E 9 ÖVRIG
A ARBET
S-­‐
TAGAR
E 0 MILI
TÄRE
R .. 13 23 .. 0 .. 0 .. X ARBETE EJ HÄNFÖ
RBART TILL ANNAT YRKESO
MRÅDE 37 112 64 213 .. 13 18 .. 0 0 0 0 40 81 65 186 2014 Juni 15-­‐19 år 84 0 5 .. .. 11 .. 20 .. 20-­‐24 år 333 0 23 17 16 78 8 58 7 25-­‐29 år 312 .. 68 27 15 60 .. 36 17 Under 30 år 729 .. 96 .. .. 149 .. 114 .. totalt 2013 Juni 15-­‐19 år 89 0 .. 6 .. 15 .. 19 .. 20-­‐24 år 272 0 14 15 13 54 9 55 18 25-­‐29 år 268 0 49 25 12 42 5 36 16 Under 30 år 629 0 .. 46 .. 111 .. 110 .. totalt Fotnot: ..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna Källa: NTM-­‐centralen (2014) 26 Andelen arbetslösa bland nyutexaminerade har hållits så gott som oförändr
gruppen arbetslösa nyutexaminerade är 20-­‐24-­‐åringarna, medan arbetslöshet
bland nyutexaminerade i åldern 15-­‐19. Med nyutexaminerade avses ungdomar u
som inte haft ett arbetsförhållande sedan yrkes-­‐, yrkeshögskole-­‐ eller högskoleex
1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY-­‐central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Examinering Nyut-­‐
examinerade Månad 15-­‐19 år Åldersgrupper: 2014 Juni 31 2013 Juni 40 Fotnot: ..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna 20-­‐
24 år 38 29 25-­‐
29 år 27 25 Un
år 96
94
Källa: NTM-­‐centralen (2014). Andelen under 30-­‐åringar som deltog via TE-­‐byrån i arbetsprövning och fung
alterneringsvikarier minskade avsevärt på ett år då man jämför situationen i jun
juni 2014. För alterneringsvikariernas del från 91 till 75 personer, för arbetsprö
97 till 75 personer. Antalet personer som deltog i arbetsverksamhet i rehabilit
var så gott som den samma. Däremot ökade antalet deltagande i frivilliga studier
71 personer. Personer i arbetskraftsutbildning minskade med endast några perso
Andelen svenskspråkiga under 30 år som deltar via TE-­‐byrån i utbildning, förberedelse, arbetsprövning och annat Månad Åldersg
rupp: under 30 år 02 Alternering
svikarier 04 Arbestpr
övning på en arbetspla
ts 05 Arbetsverks
amhet i rehabiliteri
ngssyfte 06 Frivil
liga studi
er Tjän
ster total
t Personer i arbetskraftsu
tbildning under räkningsdage
n Sysselsat
ta under räknings
dagen 2014 75 75 40 71 261 31 193 Juni 2013 91 97 42 55 285 37 115 Juni Från tabellen över andelen män och kvinnor som nyttjar FPA:s rehabiliteringsstöd får man en översikt över den stora skillnaden mellan män och kvinnor. Därtill kan man skapa en viss uppfattning över hur många svenskspråkiga ungdomar i Nyland som är i tämligen akut behov av stöd och hjälp. 28 FPA, Statistikgruppen, augusti 2014 Sjukdagpenning och FPA:s rehabiliteringstjänster som erhållits år 2013 samt kundernas betjäningsspråk Medicinsk rehabilitering för Sjukdagpenning (inkl. Yrkesinriktad personer med grava Behovsprövad Ålder partiell sjukdagpenning) rehabilitering handikapp rehabilitering Svensk-­‐
Svensk-­‐
Svensk-­‐
Svensk-­‐
Sammanlagt språkiga Sammanlagt språkiga Sammanlagt språkiga Sammanlagt språkiga BÅDA KÖNEN Sammanlagt 309 366 539 12 385 13 255 943 22 815 199 41 365 1 0-­‐19 år 2 235 93 2 991 73 11 643 372 1 658 28 20-­‐24 år 16 521 655 2 538 58 1 016 50 372 13 25-­‐29 år 23 292 951 1 316 25 852 51 447 17 30-­‐34 år 27 948 1 071 908 10 822 45 916 39 35-­‐39 år 30 192 1 182 718 12 817 36 1 816 64 40-­‐44 år 31 913 1 353 696 14 836 34 3 337 116 45-­‐49 år 41 834 1 683 916 11 1 100 48 6 294 227 50-­‐54 år 48 203 1 767 1 273 20 1 364 42 8 832 291 55-­‐59 år 51 278 2 040 1 553 25 1 758 54 9 275 320 60-­‐64 år 33 308 1 574 472 7 2 223 65 3 984 122 Rehabiliterande psykoterapi Svensk-­‐
Sammanlagt språkiga 22 561 1 402 3 147 4 133 3 651 3 051 2 204 1 936 1 605 1 101 319 802 60 123 159 107 98 77 85 41 40 11 MÄN Sammanlagt 0-­‐19 år 20-­‐24 år 25-­‐29 år 30-­‐34 år 35-­‐39 år 40-­‐44 år 45-­‐49 år 50-­‐54 år 55-­‐59 år 60-­‐64 år 65-­‐ år 129 463 944 7 177 9 675 11 646 12 701 13 329 17 386 20 060 21 301 14 009 1 235 5 143 45 274 351 397 473 551 700 696 862 709 85 6 293 1 753 1 371 606 416 317 264 378 486 537 164 1 118 37 30 9 3 5 6 4 5 14 5 0 13 325 7 800 545 452 412 398 424 537 611 834 1 066 246 441 236 28 25 20 16 22 23 15 24 25 7 14 640 1 058 145 177 350 723 1 220 2 131 2 800 2 942 1 380 1 714 483 14 7 7 15 30 41 70 86 96 53 64 5 158 319 688 946 911 737 497 401 332 239 81 7 185 16 34 30 26 22 20 21 4 7 4 1 KVINNOR Sammanlagt 0-­‐19 år 20-­‐24 år 25-­‐29 år 30-­‐34 år 35-­‐39 år 40-­‐44 år 45-­‐49 år 50-­‐54 år 55-­‐59 år 60-­‐64 år 65-­‐ år 179 903 1 291 9 344 13 617 16 302 17 491 18 584 24 448 28 143 29 977 19 299 1 407 7 396 48 381 600 674 709 802 983 1 071 1 178 865 85 7 092 1 238 1 167 710 492 401 432 538 787 1 016 308 3 137 36 28 16 7 7 8 7 15 11 2 0 9 618 3 843 471 400 410 419 412 563 753 924 1 157 266 374 136 22 26 25 20 12 25 27 30 40 11 26 559 600 227 270 566 1 093 2 117 4 163 6 032 6 333 2 604 2 554 882 14 6 10 24 34 75 157 205 224 69 64 17 403 1 083 2 459 3 187 2 740 2 314 1 707 1 535 1 273 862 238 5 617 44 89 129 81 76 57 64 37 33 7 0 30 VIKTEN AV ATT BLI BETJÄNAD PÅ SVENSKA De finskspråkiga medborgarna utgjorde år 2013 drygt 89,3 % av Finlands befolkning, medan andelen personer med svenska som modersmål uppgick till 5,3 % (Statistikcentralen, 2014). Utgångspunkten för den svenskspråkiga minoritetsgruppens rättigheter i Finland återfinns i Finlands grundlag (731/1999). Grundlagens 17 § fastställer att vårt lands officiella nationalspråk är finska och svenska, därtill garanteras ett rättsligt skydd för varje medborgare att i domstolar och andra myndigheter använda något av nationalspråken. Vidare bör det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Båda språkgrupperna är berättigade till service på sitt eget språk i möten med kommunala myndigheter i tvåspråkiga kommuner och med statliga myndigheter enligt språklagen (423/2003), där det bl.a. stiftas att de språkliga rättigheterna ska förverkligas utan att man särskilt behöver begära om det och att myndigheterna innehar ett allmänt ansvar att främja användningen av båda nationalspråken. Ur enkäten Språkbarometern 2012 (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012), där språkservicen i tvåspråkiga kommuner granskats ur ett brukarperspektiv, framgår dock att det bland allmänheten verkar finnas ett stort mått av osäkerhet angående frågor kring språkliga rättigheter som berör tillgången till service samt vem man skall kontakta i dessa ärenden. Denna känsla är större bland svenskspråkiga än bland finskspråkiga, vilket redan i sig kan tolkas som ett tecken på att de svenskspråkiga långt oftare tenderar att bli utan service på sitt eget modersmål jämfört med majoritetsgruppen. Tillgången och kvaliteten på svenskspråkig service såväl inom den offentliga, privata och tredje sektorns områden varierar kraftigt inom vårt land (Justitieministeriet, 2012; Justitieministeriet, 2013). Kommunerna definieras enligt språklagen (423/2003) som en-­‐ eller tvåspråkiga, vilket innebär att då kommunens majoritetsspråk i regel avgör vilka språkkunskaper som lagmässigt krävs av de kommunalt anställda, inverkar landets kommunindelning starkt på hur grundlagens språkliga garantier i praktiken implementeras. Kommunens majoritetsspråk tenderar även att vara det dominerande verksamhetsspråket inom det övriga samhälleliga livet. Undersökningar har också uppmärksammat att minoritetens procentuella andel brukar fungera avgörande för den praktiska utformningen av den språkliga servicen i kommunerna (t.ex. Herberts 2012). De förvaltningsreformer, nya lagstiftningar samt andra politiska och administrativa förändringar som det finländska samhället genomgått under de senaste decennierna och som vi alltjämt står inför, utmynnar likväl i språkliga konsekvenser angående kommunala och statsliga serviceenheter. Resultaten som framgår ur Språkbarometern 2012 pekar också på att medborgarna, i synnerhet de svenskspråkiga, är oroade över att servicen på det egna modersmålet försämras i samband med till exempel kommunsammanslagningar (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012). Sett ur ett rent demokratiskt perspektiv är det viktigt att i samband med beredningen av till exempel sådana i nuvarande läge aktuella lagstiftningsprojekt som lagen om metropolförvaltningen och lagen om ordnandet av social-­‐ och hälsovården, säkerställa likvärdiga verksamhetsförutsättningar för båda språkgrupperna. Att som likvärdig medlem av det finländska samhället bli erbjuden tjänster och service på det egna modersmålet, vare sig det är finska eller svenska, är oerhört viktigt av flera skäl. ”Modersmålet är individens rikaste språk; det som tjänar honom eller henne bäst i flera sammanhang”, konstaterar Tandefelt (2003). Det är med andra ord lättare att uttrycka sig på modersmålet, det språk som utgör individens känslospråk. I situationer där det inte är möjligt att föra en diskussion på det egna modersmålet tenderar utfallet av rent praktiska skäl bli att man endast utgår från det vad språkfärdigheterna tillåter, det vill säga att man därmed inte har en fullt så stor möjlighet att ta upp till tals det man egentligen har som syfte att föra fram. För personer som befinner sig i speciellt utsatta situationer är behovet av att bli betjänad på det egna språket desto viktigare. Då man redan har det kämpigt är det i allmänhet frustrerande att till exempel i sådana kundservicesituationer där även små missförstånd kan få långtgående konsekvenser ställas inför en rad obekanta facktermer på ett annat språk än modersmålet. Tandefelt (2003) betonar tyngden av att finlandssvenskarna skall ha möjlighet att använda sitt modersmål – ett av landets två officiella nationalspråk -­‐ utanför den privata sfären: Svenskan i Finland skall i likhet med andra samhällsbärande språk användas i domäner utanför hem och skola. Om vi inte använder vårt språk i kommunikation med myndigheterna kommer vi inte att ha ett ordförråd som täcker stora områden av våra liv som invånare i en kommun och medborgare i landet. (Tandefelt, 2003) Det är värt att minnas att tillgången till svenskspråkig service även är betydelsefull för bevarandet av den finlandssvenska identiteten. För att inte förlora denna identitet är det viktigt att de svenskspråkiga medborgarna även i fortsättningen skall kunna ta del av verksamheter på sitt eget språk. Henning-­‐Lindblom (2012) konstaterar i sin doktorsavhandling att ”den största risken för att identifikationen som finlandssvensk skall försvagas i framtiden är att individens nätverk av språkkontakter blir allt mer finskt.” (Henning-­‐Lindblom, 2012: 89). Samtidigt bör det ändå inte förbises att många finlandssvenskar väljer att inte utnyttja rätten till service på det egna modersmålet i sina kontakter med myndigheterna (bl.a. Allardt, 1997; Tandefelt, 2003). Man kan anta att detta beteende högst troligen bottnar i tidigare erfarenheter med brist på språkkunnig personal eller service tillgänglig på svenska. En annan bakomliggande orsak kan vara att en stor del av finlandssvenskarna behärskar det andra inhemska språket synnerligen bra. Då till exempel andelen svenskspråkiga barn med tvåspråkig bakgrund i hela landet uppgår kring närmare 40 % (Finnäs, 2012), ger det skäl att tro att många finlandssvenskar relativt bekvämt överskrider språkgränserna inom livets olika sfärer. I och med att andelen som skriver finska i studentexamen fortsätter att ligga på en hög nivå (Takala, 2012), kan man också anta att en stor andel av landets 32 svenskspråkiga befolkning innehar tillräckliga språkkunskaper i det andra inhemska språket för att klara sig i diverse samhälleliga verksamhetsområden. Naturligtvis finns det regionala skillander både vad gäller tvåspråkigheten och språkfärdigheterna i finska mellan de olika områdena i Svenskfinland. En tvåspråkig miljö ter sig även i dagens läge främmande för en stor del av Svenskfinlands befolkning, och speciellt för dessa finlandssvenskar är vardagen i ett samhälle som alltmer fungerar enligt det finska språkets villkor fylld av utmaningar. Det är ingen ovanlighet att som finlandssvensk ofta ställas inför dilemmat vilket väger mera: service som uppfyller de språkmässiga behoven eller tjänster som tillgodoser de kvalitetsmässiga aspekterna. Med blicken riktad mot framtiden är det alarmerande att brister i språklig service, framförallt den svenskspråkiga, fortsättningsvis avslöjas. Med utgångspunkt i resultaten av Språkbarometern 2012 kan man konstatera att det finns stora skillnader angående hur språkminoriteten i en kommun uppfattar den kommunala-­‐, statliga-­‐ och privata språkservicen jämfört med gruppen som befinner sig i majoritetsposition. Tillgången och kvaliteten på det språkliga serviceutbudet uppfattas av finskspråkiga i regel som relativt bra, vare sig de utgör den lokala majoritets-­‐ eller minoritetsspråkgruppen i tvåspråkiga kommuner. Samma enhetliga mönster går emellertid inte att hitta på svenskspråkigt håll. Särskilt i de större tvåspråkiga kommunerna i södra Finland, där de som har svenska som modersmål utgör en minoritet, är det svårt att få kundservice på svenska. Finlandssvenskar bosatta i landets svenska språköar är inte heller tillfreds med den svenska servicen, däremot uppfattas servicen på det egna språket av finskspråkiga i enspråkigt svenska kommuner i allmänhet som god. Anmärkningsvärt är också att medan var tredje finskspråkig upplever att servicen på finska har förbättrats, anser däremot de svenskspråkiga som utgör den lokala språkminoriteten i tvåspråkiga kommuner att servicen utvecklats mot det sämre. (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012). De ställningstaganden och konstateranden som gjorts i statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013 (Justitieministeriet, 2013) understryker betydelsen av att service bör fås på kundens modersmål, antingen finska eller svenska, men samtidigt framgår det ur berättelsen att det, trots gradvisa förbättringar, även i nuvarande läge råder brist på såväl språkkunnig personal och tjänster tillgängliga på svenska inom den statliga och kommunala regin. Positivt är att statsrådet valt att belysa problematiken med en bristfälligt tilllämpad språklagstiftning genom att initiera en nationalspråkstrategi. Den grundläggande målsättningen som nämns i statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin är att trygga en fungerande framtida tvåspråkig dimension i landet (Statsrådets kansli, 2012). Trots att flerspråkiga lösningar i viss mån kan anses vara berättigade, pekar ändå flera undersökningar på den stora risken med att möjligheterna för dem som hör till en språklig minoritet att få tillgång till tjänster på sitt eget språk avsevärt minskar vid tillämpningen av tvåspråkiga modeller. Allardt (1997) nämner i sin undersökning som motivering för enspråkiga lösningar att verksamheten vid en tvåspråkig enhet tenderar att helt omedvetet så småningom bli alltmer finskspråkig, samt att ”både forskning och erfarenhet visar ganska enstämmigt, att ingen kulturell eller språklig minoritet kan bestå, om den inte har egna 33 institutioner, organisationer och former för interaktion på egna villkor” (Allardt, 1997). Henriksson (2011) har analyserat konsekvenserna av en-­‐ eller tvåspråkiga lösningar vid sammanslagningar av olika enheter eller regioner, och är inne på samma linje som Allardt (1997) då hon beskriver vilket utfallet av tvåspråkigt utformade verksamheter i vanliga fall blir: ”i praktiken skapar det en tvåspråkig tillvaro för de svenskspråkiga men möjliggör en fullständigt enspråkig tillvaro för finskspråkiga.” För att den faktiska jämlikheten nationalspråken emellan skall uppfyllas anser flera (Allardt, 1997; Henricson, 2014; Statsrådets kansli, 2012) att det ibland kan vara motiverat att överväga särlösningar och specialarrangemang inom de enheter och tjänster som riktar sig åt de svenskspråkiga invånarna (Trots det ur ett internationellt perspektiv sett starka rättsmässiga skyddet för det svenska språket, brister det i den nuvarande språkliga servicen som medborgarna i vardagen möter. Finlands officiella tvåspråkighet är en rikedom, men tvåspråkigheten kan enbart bära frukt på såväl samhällelig som individnivå om den konkret syns i vardagen i form av lika möjligheter för båda språkgrupper att ta del av allt det goda som samhället har att erbjuda. UNGDOMSGARANTIN Ungdomars utbildning och övergång till arbetslivet har haft en central roll i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainen då man arbetat med bekämpningen av utslagning i samhället. Förberedelsen av ungdomsgarantin fick sin start i och med det nya regeringsprogrammet och garantin trädde i kraft i början av år 2013. I sitt meddelande om regeringsprogrammet sade statsminister Jyrki Katainen följande: I praktiken innebär det att alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbets-­‐, praktik-­‐, studie-­‐, ungdomsverkstads-­‐ eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. Varje individ bör ha jämlika möjligheter till framgång, att utnyttja sina talanger, förverkliga sig själv och att ta hand om sig själv och sina närmaste. (Statsrådets kansli, 2011) Målet med ungdomsgarantin är att hjälpa unga komma in på utbildning och ut i arbetslivet. Då Finlands nya statsminister Alexander Stubb tillsattes den 24 juni 2014 betonades i det nya regeringsprogrammet att regeringen fortsätter arbeta för att människornas kompetens skall tas till vara till fullo. Regeringsprogrammet betonar även det fortsatta arbetet för att arbetslivet och välfärden skall förbättras. Genom utbildningspolitiska åtgärder, utbildning i arbetslivet och åtgärder som främjar välbe-­‐ finnandet i arbetet vill regeringen också inverka på arbetskarriärernas längd. Regeringen stärker åtgärderna för att utveckla kvaliteten på den grundläggande utbildningen med syfte att hejda den nedgång i inlärningsresultaten som har noterats i undersökningar. 34 […] Regeringen fortsätter sitt arbete för att minska fattigdom, utslagning och ojämlikhet. För att det ska bli mer lönsamt att arbeta och för att höja sysselsättningsgraden kommer regeringen att förbättra samordningen av arbete och social trygghet. Inom lagstiftningsarbetet och beslutsfattandet kommer regeringen att fästa vikt vid och bedöma familjernas, särskilt barnfamiljernas, ställning. Regeringen fortsätter sitt målmedvetna arbete för att lindra arbetslösheten bland de arbetslösa som är svåra att placera. Förutsättningarna för unga, partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning som riskerar att bli utslagna ska förbättras. Den aktiverande sociala tryggheten ska utvecklas. Inom de fortsatta åtgärderna när det gäller ungdomsgarantin betonar regeringen en låg tröskel och tjänster som utgår från de ungas behov. Målet är en smidig samordning av tjänsterna och i synnerhet ett effektivt förebyggande arbete mot marginalisering. De unga som har det allra svårast ska stödjas genom effektivare social-­‐ och hälsovårdstjänster, familjearbete och rehabiliteringstjänster som riktas till unga. (Statsrådets kansli, 2014) Ungdomsgarantin garanterar att varje ung person under 25 år och varje nyutexaminerad som inte fyllt 30 år erbjuds ett jobb eller en arbetsprövnings-­‐, studie-­‐, ungdomsverkstads-­‐ eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att personen blir arbetslös. Med nyutexaminerad avses en person som utxaminerats för mindre än 12 månader sedan. Därtill säkerställs en utbildningsplats på gymnasium, på yrkesläroanstalt, i form av läroavtal, på ungdomsverkstad, i rehabilitering eller på något annat sätt för alla som avslutat grundskolan. (Ungdomsgarantin, 2013) Vid instiftandet av ungdomsgarantin har man uppmärksammat behovet av sektorövergripande samarbete, något som även betonas i ungdomslagen. Genom samarbete kan man bättre stöda ”att ungdomarnas delaktighet ökar, deras kompetens utvecklas, att de utbildar sig och får sysselsättning och därigenom blir aktiva medborgare i vårt samhälle” (Ungdomsgarantin, 2013). För att kunna förverkliga ungdomsgarantin poängteras det att lokala aktörer måste planera en gemensam ambition och tillsammans överblicka läget för att kunna vidareutveckla samarbetet oberoende av förvaltningsområden eller kommungränser. Kommunerna ska ”ha ett nätverk för vägledning av och tjänster för unga för allmän planering och utvecklande av verkställigheten av samarbetet mellan myndigheter på lokal nivå” (Ungdomsgarantin, 2013). Ungdomsgarantin lyfter fram vikten av sektorövergripande samarbete för att förbättra informationsgången och för att man skall kunna utveckla tjänsterna enligt det aktuella behovet lokalt. Ungdomsgarantins mål är att stöda ungdomar under deras uppväxt och i deras självständighetsprocess och livshantering. Målet är att unga har någon som lyssnar till dem 35 och att de unga har möjlighet att påverka sina egna liv. Genom tidigt stöd skall man förhindra utvecklig av utslagning och utanförskap hos unga. Målet med ungdomsgarantin är att arbeta för hållbara karriärlösningar för ungdomarna och inte enbart avbryta deras arbetslöshet. Ungdomsgarantin poängterar att det är viktigt att den unga behandlas som en helhet vid arbets-­‐ och näringsförvaltningen och att man vid bemötandet av unga fäster uppmärksamhet vid den ungas servicebehov för att kunna dra nytta av det befintliga serviceurvalet. ”Om en ung person med eller utan yrkeskunskap behöver annan offentlig arbets-­‐ och näringsservice, ordnas tjänsterna för unga i samarbete med andra myndigheter”, slås det fast i ungdomsgarantins promemoria (Ungdomsgarantin, 2013). I ungdomsgarantin har särskilt utfärdats ett löfte om tillgång till rehabiliteringstjänster för unga. Det betonas att ”man måste ta itu med risk för utslagning hos barn och ungdomar i ett så tidigt skede som möjligt […] Tillräckligt stöd i rätt tid och enligt behov är avgörande för och [sic!] barnens och ungdomarnas uppväxt och etablering i samhället” (Ungdomsgarantin, 2013). Ungdomsgarantin betonar förebyggande arbete för att trygga barnens hälsa och välbefinnande. Tillräckligt stöd för föräldraskapet är viktigt för att trygga en balanserad utveckling hos barnet. Det är därför viktigt att man i ett tidigt skede upptäcker behovet av stöd. Under skol-­‐ och studietiden är det viktigt att skol-­‐ och studenthälsovårdens tjänster är fungerande och tillräckliga. När den unga övergår till arbetslivet behöver den stöd av en god arbetshälsovård. Unga som är i risk för att inte få den hjälp och stöd de behöver är särskilt de som hamnat utanför tjänsterna. I ungdomsgarantins promemoria beskrivs behovet av mångsidiga social-­‐ och hälsovårdstjänster enligt följande: Alla unga personer har av olika orsaker inte möjlighet att få tillgång till eller förmåga att anlita tjänster inom studentvården eller företagshälsovården. Därför är det ytterst viktigt att i kommunen säkerställa tillräckliga social-­‐ och hälsovårdstjänster även för de ungdomar som hamnar utanför dessa tjänster. Kommunen ska söka metoder för att få sådana unga personer till tjänster, till exempel genom uppsökande ungdomsarbete. Livssituationerna för de unga som hamnat utanför tjänsterna kan försvåra en balanserad uppväxt och etablering i samhället. Därför är risken för utslagning verkligen stor. (Ungdomsgarantin, 2013) ”Ungdomsgarantin gäller alla unga personer, inbegripet olika grupper med särskilda behov, såsom personer med funktionsnedsättning, invandrare eller kulturella minoriteter. Ungdomar som hör till dessa grupper har också ofta differentierade behov av stöd och rehabilitering”, konstaterar man i ungdomsgarantins promemoria. 36 Ett intensivt samarbete mellan aktörer inom tjänster för unga är centralt för att kunna arbeta i enlighet med ungdomsgarantins målsättningar. Centrala samarbetsparter är • kommunens social-­‐ och hälsovårdsväsende, ungdomsväsende och undervisningsväsende • utbildningsanordnare • studiehandledare • uppsökande ungdomsarbete • ungdomsverkstäder • FPA:s rehabiliteringsexperter. Aktörer som utför kundarbete med ungdomar behöver ledningens stöd för att intensifiera samar-­‐ betet. Stöd behövs av arbets-­‐ och näringsbyråernas direktörer och direktörerna för servicelinjerna, utbildningsanordnare som är verksamma på orten, rektorer och chefer som leder kommunens olika förvaltningar eller chefer i motsvarande ställning. Ett intensivt, sektorsövergripande och mul-­‐ tiprofessionellt samarbete håller ungdomarna med i åtgärder som leder till ökad delaktighet hos ungdomarna och till utbildning och arbete. (Ungdomsgarantin, 2013) TREDJE SEKTORNS AKTÖRER SOM VERKSTÄLLARE AV GARANTIN Den tredje sektorns aktörer har varit aktivt med vid verkställandet av ungdomsgarantin. Mest samarbete har bedrivits med ungdomsorganisationerna under koordinering av Finlands ungdomssamarbete Allians rf. Ungdomsorganisationerna konstateras ha en viktig roll som stödjare i ungdomarnas olika livssituationer. ”Organisationerna producerar meningsfull verksamhet för ungdomar samt förebyggande åtgärder och tjänster” (Ungdomsgarantin, 2013). I ungdomsgarantins promemoria belyses vikten av att ungdomsorganisationerna ordnar och producerar tjänster för unga. Organisationerna kan delta i genomförandet av ungdomsgarantin till exempel - genom att stödja sysselsättningen av ungdomar och utbilda i arbetslivsfärdigheter - genom att sprida ett ”ungdomssysselsättningsmässigt” grepp att möta och nå unga, - delaktiggöra unga i genomförandet och planeringen av garantin, - erbjuda meningsfull verksamhet för ungdomar och ordna referensverksamhet - genom att utveckla förvaltningsövergripande handlingsmodeller och riva skiljemurar, - genom förebyggande åtgärder osv. (Ungdomsgarantin, 2013) 37 FÖRVERKLIGANDET AV UNGDOMSGARANTIN -­‐ BEHOVET AV SAMORDNADE TJÄNSTER En smidig samordning av tjänsterna riktade till unga har varit i åtanke då man arbetat med att verkställa ungdomsgarantin (se Sahi, 2014; Ervamaa, 2014; Kallio-­‐Savela, 2013). Ungdomslagen 7a §, som instiftades år 2010, kräver att kommunerna bildar ett koordinerande nätverk för sektorsöverskridande samarbete. Nätverket skall koordinera vägledningen av unga och tjänsterna som riktar sig till unga och således är växelverkan med sammanslutningar, som producerar tjänster för unga, viktig. I utredningen av hur ungdomsgarantin verkställts i kommunerna Kervo, Lojo och Lovisa (Ervamaa, 2014) har man mer djupgående velat lyfta fram hur tjänsterna organiserats samt utvärdera tjänsternas funktionalitet. Den utredning och utvärdering (Ervamaa, 2014) som visar hur ungdomsgarantin verkställts i dessa kommuner poängterar, precis som utredningen gjord av Kommunförbundet (Kallio-­‐Savela m.fl., 2013) vikten av att enskilda tjänster samordnas bättre för unga som behöver stöd och tjänster av många olika aktörer. För den unga som behöver stöd och hjälp kan den stora massan olika aktörer kännas främmande och svårbegriplig. Särskilt om krafterna tryter och man inte har en närstående vuxen som kan hjälpa och vägleda, blir den unga ganska ensam med problemen. UKM: STRATEGISKA MÅL FÖR ATT UTVECKLA LIVSLÅNG VÄGLEDNING Både den nationella som den internationella arbetsmarknaden har på några årtionden förändrats markant, vilket ställer höga krav på utbildningsutbudet, där läroanstalter gör sitt bästa för att hålla sig à jour med samhällstrenderna och behovet av kompetens på arbetsmarknaden samtidigt som de ekonomiska resurserna är strama. Inom det finländska utbildningsfältet sker konstant förändringar då utbildningar omstruktureras och utvecklas. För den enskilda individen ökar detta på kravet att själv kunna hantera och planera studie-­‐ och yrkesvägen och söka fram information för denna. Handledning och vägledning ses som ett centralt verktyg för att förbättra och upprätthålla individens möjligheter till anställning, yrkesutveckling och medborgardelaktighet, vilket även poängterades av Utbildnings-­‐ och kulturministeriets (UKM) arbetsgrupp för livslång vägledning, som samarbetade under perioden 1.9.2010 -­‐ 31.12.2013 (UKM, 2011). Studievägledaren måste hålla sig uppdaterad om nya ansökningsförfaranden och studiemöjligheter, men även gällande indragna och sammanslagna studiehelheter, som indirekt kan kräva en allt långsiktigare planering av den unga. UKM:s arbetsgrupp för livslång vägledning har i sin rapport pekat ut rådande brister i handlednings-­‐ och vägledningstjänster samt uppställt för livslång vägledning fem strategiska mål som i korthet kan presenteras enligt följande: 1. Handledningstjänsterna ska fördelas jämnt och svara mot individuella behov. 38 2. Individuell kompetens att hantera karriärvägar ska stärkas. 3. Den handledande personalen ska ha den kompetens uppgiften kräver. 4. Utveckling av kvalitetssystem för handledningen. 5. Handledningen ska utgöra en koordinerad helhet. (UKM, 2011) Det förslag som UKM:s arbetsgrupp presenterat stöder även de gemensamma linjedragningarna som undervisningsministerierna inom den Europeiska unionens medlemsländer uppgjort. Arbetsgruppen lyfter åtskilliga gånger upp behovet av enhetliga, tvärsektoriella tjänster som stöder individen i dens olika livssituationer enligt behov. Även om service med den unga i fokus poängteras, har det varit svårt för myndigheterna att omvandla den stela och byråkratiska servicen så att den skulle vara mer greppbar och anpassningsbar för klientelet. Ett av de strategiska mål som arbetsgruppen vid UKM poängterar i sin rapport är att handledningen för livslångt lärande ska utgöra en koordinerad helhet (UKM, 2011). Arbetsgruppen har i sin utredning också fäst uppmärksamhet vid att det är själva individen som skall vara i fokus i handledningen och att man då måste kunna arbeta över systemgränser inom byråkratin för att individen skall kunna få ändamålsenlig handledning. Undervisnings-­‐ och kulturministeriet samt Arbets-­‐ och näringsministeriet (ANM) är de ministerier som främst kommer på tal angående livslång vägledning och ofta glöms social-­‐ och hälsovårdstjänsternas roll bort. Arbetsgruppen har dock i sin rapport lyft fram hur flera av Social-­‐ och hälsovårdsministeriets (SHM) ansvarsområden är centrala i livslång vägledning. Genom social-­‐ och hälsovården stöds utvecklingen av individens kunskaper i livsplanering och således motarbetar vården hotande faktorer samt fångar upp och korrigerar problemsituationer, konstaterar arbetsgruppen i sin rapport. MÅLEN FÖR LIVSLÅNG VÄGLEDNING I NYLAND Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet (2014) uppställer följande målsättning för den livslånga vägledningen i Nyland: Livslång vägledning och dess utveckling har en central roll då medborgarnas kunnande behöver uppdateras och utvecklas till att motsvara dagens behov. På finska talar man om ELO som står för ”elinikäinen ohjaus”. Ansvaret för utvecklingen och koordineringen av den regionala vägledningen har överförts till de regionala grupperna för livslång vägledning, de s.k. ELO-­‐grupperna, som utnämns av närings-­‐, trafik-­‐ och miljöcentralerna (NTM-­‐centralerna). När det gäller livslång vägledning för den svenskspråkiga befolkningen är det regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet som utnämner en motsvarande grupp. Under UKM:s och ANM:s ledning har strategier för livslång vägledning utarbetats och meningen är att utveckla vägledningstjänsterna utgående från dem. 39 Samarbete över sektorsgränserna (UKM, ANM, övriga samarbetsparter) utgående från regionernas egna utgångspunkter betonas och ska synas i ELO-­‐gruppernas sammansättning. Den nationella samarbetsgruppen för livslång vägledning gav sin rapport med förslag till strategiska riktlinjer för vägledningen till UKM 23.3.2011. Arbetsgruppen föreslog bl.a. att vägledningen ska utgöra en koordinerad helhet. NTM-­‐centralernas roll ska stärkas inom den regionala vägledningsservicen och följande ska skrivas in i det strategiska resultatavtalet: Gällande vägledningstjänsterna ansvarar NTM-­‐centralen för koordineringen och säkerställandet av tjänsternas tillgänglighet i samarbete med representanter för arbetslivet. Vidare koordinerar NTM-­‐centralen regional fortbildning inom livslång vägledning. Fortbildningen skall erbjudas över sektorgränserna så att den täcker undervisnings-­‐, ungdoms-­‐ samt social-­‐ och hälsovårdsväsendet, arbetskraftsförvaltningen och samfund som producerar vägledningstjänster. Denna text gäller även för RFV:s svenska enhet för bildningsväsendet. De regionala grupperna för livslång vägledning har utsetts under år 2013 och har som mål att främja tillgängligheten till och kvaliteten på regionala vägledningstjänster. Dessutom är målet att binda de olika sektorernas beslutsfattare till nätverkssamarbetet och granska den regionala livslånga vägledningen som en koordinerad helhet, där man identifierar det regionala aktörsnätverket, serviceleverantörerna och deras roll. Till gruppernas uppgifter hör bl.a. -­‐ att definiera tyngdpunkterna, målen och metoderna för det regionala utvecklingsarbetet (definitioner på vad vägledning är, fokusering, ansvar, resurser, ledning kontinuerlig utvärdering) -­‐ att identifiera de regionala utvecklingsbehoven vad gäller vägledningstjänsterna och -­‐kompetensen, söka lösningar på dem och -­‐ att förbättra samarbetet mellan olika aktörer och på så sätt göra väglednings-­‐ och rådgivningstjänsterna effektivare -­‐ att utreda kompetensbehoven och åtgärderna för att minska dem, att skapa en koordineringsmodell för vägledningsarbetet i regionen, -­‐ samt att utarbeta en verksamhetsplan för genomförandet. Till grupperna hör till exempel NTM-­‐centralernas sakkunniga, representanter från TE-­‐förvaltningen, utbildningsenheterna, kommunerna samt arbets-­‐ och näringslivet. Grupperna samlas under ledning av NTM-­‐centralen i varje region. (Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet, 2014) Den svenska sektionen för livslång vägledning i Nyland utsågs den 21 januari 2014 och består av representanter från följande aktörer: Regionalförvaltningsverket, Sydkustens Landskapsförbund, Yrkesinstitutet Prakticum, Ungdomsverkstaden Sveps, Arcada, Point College, Utbildnings-­‐ och utvecklingscentret Palmenia, Svenska studiecentralen samt Föreningen Luckan rf. 40 Sektionen har under våren 2014 träffats två gånger samt mellan träffarna uppehållit kontakten per telefon och e-­‐post. Sektionens uppgift är att tillsammans utveckla de svenska vägledningstjänsterna, som koordineras av Regionalförvaltningsverkets svenska enhet för bildningsväsendet. Som grund för koordinering ligger det nationella ESF-­‐projektet EDU-­‐vuxen, vars projekttid var 2008-­‐2012. Den svenska sektionen fungerar som projektet KOMET:s styrgrupp under år 2014 och har aktivt deltagit i diskussionen kring hur man borde gå till väga i utvecklingen av stödtjänster för unga svenskspråkiga i Nyland. Den svenska sektionen baserar sitt arbete för livslång vägledning på UKM:s (2011) riktlinjer. RESULTATET AV EDU-­‐VUXEN Det nationella ESF-­‐projekten EDU-­‐vuxen och EDU-­‐vuxen Åboland jobbade under perioden 2008-­‐2012 med att stärka den svenska vuxenvägledningen och regionala lösningar var centrala för projektet. Projektens mål var att utveckla handledningstjänsternas tillgänglighet, mångfald och kvalitet på svenska. (EDU-­‐vuxen, 2013) Vägledning på svenska skall erbjudas på samma villkor som den erbjuds till den finskspråkiga majoritetsbefolkningen. För att utgångspunkten skall vara den samma för svenskspråkiga unga som den är för finskspråkiga, krävs det specialarrangemang inom den svenskspråkiga vägledningen. Inom EDU-­‐vuxen konstaterade man att innehållet av termen vägledning borde definieras på nationell nivå för att vägledningen skall kunna ges jämlikt i hela landet (EDU-­‐vuxen, 2013). Varför man inte förlitat sig på den definition som etablerats av Europeiska unionen genom Cedefop och ELGPN framgår inte ur rapporten och detta kan ifrågasättas. Ur EDU-­‐vuxens slutrapport framgår att man i slutskedet av projektet definierat vad vägledning innebär och man betonar skillnaden mellan vägledning och rekrytering. EDU-­‐vuxens styrgrupp definierade vägledning enligt följande: Vägledning till utbildning är att genom samtal främja den handleddes förmåga att utveckla sitt liv, med avseende på utbildning och karriär, på det sätt hon/han önskar. (EDU-­‐vuxen, 2013) Målet med EDU-­‐vuxen var att utveckla handledningstjänsterna regionalt i Svenskfinland. En klar strategi borde ha utarbetats och förankrats i de olika regionerna. Inom EDU-­‐vuxen diskuterades huruvida en ”finlandssvensk vägledningsstrategi” borde utvecklas, men idén begravdes med en hänvisning till behovet av en nationell vägledningsstrategi. Således utarbetades inte en finlandssvensk vägledningsstrategi inom projektet. Dock poängteras i EDU-­‐vuxens slutrapport att ”i den nationella strategin bör språkliga, regionala och kontextbundna variationer uppmärksammas” (EDU-­‐vuxen, 2013). I EDU-­‐vuxens slutrapport ifrågasätts kompetenskraven för vägledning. Skillnaden mellan de finsk-­‐ och svenskspråkiga utbildningarna i Finland är stora, och jämför man Finland med övriga Norden är skillanderna ännu större. Till exempel i Sverige är utbildningen på högskolenivå, vilket garanterar kvaliteten bättre vid rekryteringar. 41 En utmaning inom EDU-­‐vuxen var att definiera gränserna för regionerna i Svenskfinland. I slutrapporten konstaterar man att ibland är hela Svenskfinland en region, ibland är Svenskfinland tre regioner och ibland är det fråga om ännu fler regioner. Regionkonstruktionen utmanas av att man inte kan utgå från enspråkigt svenska lösningar och den jämlika behandlingen ligger i vågskålen. Utvecklingsplanen KOMET2020 behandlar Nyland som en stor region, med tre delområden med vissa variationer på kraven inom vägledningen. De tre delområdena är huvudstadsregionen, Raseborg och östra Nyland. Sibbo och Kyrkslätt är de kommuner som ligger på gränsen mellan två olika delområden och på dessa orter är det viktigt att samarbetet inom nätverken fungerar åt både öst och väst, så att varje ungdom skall kunna handledas på basis av sina personliga premisser. I Helsingforsregionen utvecklades inom EDU-­‐vuxenprojektet vägledningstjänster i samråd med Luckan i Luckans lokaliteter. Luckans verksamheter UngInfo, som riktar sig till unga i åldern 13-­‐29, och Bridge, som riktar sig till invandrare, passade väl ihop med EDU-­‐vuxens målgrupp. Likaså utvecklades en så kallad håvmodell ”för gestaltande av kvantitativa och kvalitativa kundbehov” (EDU-­‐vuxen, 2013) där ansvarsfördelning och vägledningsmetoder definieras. Modell för livslång vägledning, Håven
Serviceintensitet
(Information)
(Rådgivning)
Webbtjänster
Telefontjänster, epost
(Vägledning)
Vägledning
face-to-face
Regionala
ELO-nätverk
Informationsutbyte &
(ANM)
(UKM & ANM)
(Statens regionalförvaltning &
regionala grupper för livslång
vägledning)
Kundvolym
Källa: Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet (2014). 42 EDU-­‐vuxen samarbetade också med de svensk-­‐ och tvåspråkiga ungdomsverkstädernas samarbetsnätverk ULA (Ungdom/Lärande/Arbete). Inom samarbetet diskuterades behovet av en för vägledare gemensam webbplats. En viktig faktor som poängteras i EDU-­‐vuxens slutrapport är det varierande behovet av vägledning mellan olika samhällsgrupper. För att vägledning skall kunna erbjudas jämlikt måste dessa varierande behov tas i beaktande. Inom EDU-­‐vuxen utarbetades en vuxenutbildningsstrategi på vissa håll i Svenskfinland, men inte i Nyland. I arbetet med KOMET-­‐utredningen har ramarna för en nyländsk svensk strategi skissats upp och avsikten är att förankra och implementera strategin i KOMET2020. EDU-­‐vuxens brister tas inom KOMET2020 i beaktande för att undvika att begå samma misstag. EDU-­‐vuxen skapade regionala vägledningsnätverk och syftet med projektet KOMET2020 är att ta upp arbetet med utvecklingen där EDU-­‐vuxen slutade samt korrigera de luckor som EDU-­‐vuxen lämnade efter sig. I EDU-­‐vuxens slutrapport bekänner man att nätverkens funktioner inte tryggats för framtiden. Inom ramarna av EDU-­‐vuxen fördes aktiva diskussioner inom Helsingforsalliansen, som är samarbetsforumet för Helsingfors svenska högskolor och universitet, kring att vägledningstjänsten i Nyland skulle förankras vid Luckan. I detta samarbete skulle vägledningen till utländska studerande utvecklas parallellt. För den enskilda medborgaren underlättas tillgängligheten av vägledning genom att alla finlandssvenska utbildningsorganisationer på andra och tredje stadiet samt inom fria bildningen tar i bruk ett gemensamt sätt att informera om var vägledning ges. Information om vägledning ska ingå i utbildningsorganisationerna och även i TE-­‐förvaltningens utbildningsrådgivning. (EDU-­‐vuxen, 2013) UTBILDNINGSSTYRELSENS KRITERIER FÖR GOD HANDLEDNING Utbildningsstyrelsen har även i sitt färska informationsmaterial (Utbildningsstyrelsen, 2014b) definierat hur vägledningsstigen för barn och unga ser ut och belyst detta med en bild. Övergången från grundskolan till andra stadiet och från andra stadiet vidare kräver mycket av en ung person och här är det viktigt att ungdomarna stöds tillräckligt. Bilden belyser väl hurdant stöd en ung person behöver för att kunna gå vidare i livet som en samhällsorienterad och harmonisk ung vuxen med färdigheter för fortsatta studier och arbetsliv. Det är särskilt behovet av stöd och en nära relation med olika nätverk, vårdnadshavare, kamratkrets, samarbetspartners och arbetslivet som faller olika för olika personer. Läroinrättningarnas stöd i övergången från grundskolan till andra stadiet fungerar även med varierande resultat, men det bör noteras att utvecklingen hela tiden går mot det bättre. 43 Källa: Utbildningsstyrelsen, 2014 HANDLEDNING INOM DEN GRUNDLÄGGANDE UTBILDNINGEN, GYMNASIEUTBILDNINGEN OCH YRKESUTBILDNINGEN Undervisningsgruppernas storlek som lärarna möter i skolvärlden varierar enligt både utbildningsnivå och läroämne, men under senare år har en allmän trend i form av en minskning av undervisningsgruppernas storlek tagit fart. År 2013 var undervisningsgrupperna inom de svenskspråkiga lågstadierna i genomsnitt en aning mindre än i de finskspråkiga: vid svenskspråkiga skolor fanns det i regel 16,6 elever per undervisningsgrupp respektive 19,2 i finskspråkiga skolor. Vad gäller läroämnet elevhandledning var undervisningsgruppstorleken för årskurs 7-­‐9 i medeltal 17,9 elever i hela landet, och hörde därmed till gruppen läroämnen omfattande de största undervisningsgrupperna (Kumpulainen, 2014). 44 LÄRARNAS ROLL INOM LIVSLÅNG VÄGLEDNING Läraren är ett mångsidigt informationsproffs med en enorm betydelse för elevernas och studerandes välfärd samt för utbildningssystemets funktion. Som komplement till den övriga lärarkåren innehar elev-­‐ och studiehandledaren en mycket centrall roll inom utbildningsväsendet och fungerar i likhet med den övriga skolpersonalen som en närstående vuxen och ett stöd för studerandes kunskapsmässiga och personliga utveckling. Studiehandledaren undervisar och handleder grupper samt ger individuell handledning och rådgivning utgående från elevernas egna specifika behov. Studiehandledarens roll är särskilt viktig i situationer då studeranden upplever svårigheter med framtida studie-­‐ och yrkesval. Anordnandet av elev-­‐ och studiehandledning inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen finns fastställt i lagstiftningen (Lag om grundläggande utbildning 628/1998, Gymnasielag 629/1998, Lag om yrkesutbildning 630/1998), men ansvaret för den praktiska organiseringen och utformningen av studiehandledningssystemet faller på de enskilda skolornas ledning. Läraryrket är ett av det finländska samhällets allra viktigaste yrken, och samtidigt ett yrke med stor dragningskraft. Läraryrkets popularitet i Finland framgår i och med att andelen sökande till lärarutbildningarna på de båda inhemska språken kontinuerligt har fortsatt att öka. Noterbart är att andelen sökande och antagna bland nya studenter under de senaste åren jämförelsevis varit märkbart större på den svenskspråkiga sidan än på den finskspråkiga klasslärarutbildningen (Kumpulainen, 2014). Lärarutbildningen på svenska sker främst vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet i Vasa, som även förvaltar landets enda svenskspråkiga klasslärarutbildning. Om behörighetskrav för lärare regleras närmare i Förordning om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998). Behörighetsvillkoren för klasslärare är avlagd pedagogie magisterexamen, minst 60 sp i ämnen som undervisas i den grundläggande utbildningen samt pedagogiska studier för lärare. För att vara formellt behörig som ämneslärare vid högstadier och gymnasier bör man ha avlagt högre högskoleexamen vid en ämnesfakultet, studier i undervisningsämnet samt pedagogiska studier. För lärare i yrkesinriktade studier krävs högre högskoleexamen eller lämplig yrkeshögskoleexamen samt minst tre års arbetserfarenhet, varefter man söker in till lärarutbildningen. Formellt behörig som elev-­‐ och studiehandledare inom den grundläggande utbildningen är man i regel då man avlagt högre högskoleexamen och särskilda studier om 60 sp för studiehandledare. Som rektor anses man vara kompetent för sina arbestuppgifter om man avlagt högre högskoleexamen, innehar lärarbehörighet, arbetserfarenhet från läraryrket samt examen i undervisningsadministration 25 sp (Behörighetsförordningen, 986/1998). LÄRARNAS BEHÖRIGHET Ur Utbildningsstyrelsen publikation Lärarna i Finland 2013 framgår att den formella behörigheten hos lärarna redan under en längre tid har befunnit sig på en god nivå i 45 Finland internationellt sett, och andelen obehöriga behöriga lärare har under de senaste åren i stora drag fortsatt att minska. Den positiva utvecklingen gäller för både finsk-­‐ och svenskspråkiga lärarutbildningar. Resultaten som den ovan nämnda publikationen redogör för tyder emellertid på att behörigheten bland lärarkåren för alla utbildningsformer inom den svenskspråkiga utbildningen är lägre än behörighetsgraden inom den motsvariga finskspråkiga utbildningen. De vanligaste bakomliggande orsakerna till att lärarna i landet inte är formellt behöriga beror på avsaknad av examen och/eller pedagogiska studier samt avsaknad av lärokurs som krävs för lärartjänsten (Kumpulainen, 2014). Den formella behörighet som lärarna uppvisar i hela landet varierar beroende på undervisningsnivå och läroämne. De resultat som publikationen lyfter fram visar att behörigheten bland lärarna inom den grundläggande utbildningen våren 2013 i det stora hela påminde om situationen tre år tidigare vid tidpunkten då den förra motsvarande kartläggningen över lärarläget i Finland genomfördes. Trots att andelen behöriga klasslärare har minskat en aning sedan år 2010 både i de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna var andelen behöriga rektorer och lärare i huvudsyssla i hela landet inom den grundläggande utbildningen våren 2013 ändå närmare 90 procent (Kumpulainen, 2014). Behörigheten bland lärarna inom den finskspråkiga grundläggande utbildningen är fortfarande mycket högre än motsvarande svenskspråkiga andel: av alla rektorer och lärare på den finskspråkiga sidan är kring 89 % formellt behöriga för sin uppgift, medan behörigheten för lärarna i de svenskspråkiga skolorna är kring 79 %. Behörigheten för elevhandledare är även den avsevärt sämre inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen, endast 68,6 % av de svenskspråkiga elevhandledarna är formellt behöriga medan motsvarande siffra för finskspråkiga elevhandledare är 87 %. De regionala skillnaderna tenderar också att vara stora gällande behörigheten inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen: behörigheten bland alla lärare i Österbotten är 89,5 %, vilket är betydligt högre än situationen i Nyland med motsvarande 71 % (Kumpulainen, 2014). Behörighetssituationen bland lärare i gymnasier och inom yrkesutbildningen ser i allmänhet ut att ha förbättrats jämfört med tidigare år. För den svenskspråkiga gymnasieutbildningens del är andelen formellt behöriga rektorer och lärare cirka 91 %, och mosvarande siffra på finskspråkigt håll är 93,7 %. Studiehandledarna tillhör den ämnesgrupp av lektorer som vid de svenskspråkiga gymnasierna uppvisar den lägsta andelen behöriga: vid de svenskspråkiga läroinrättningarna uppfyller endast 66,7 % av studiehandledarna de formella behörighetskraven. Vid finskspråkiga läroinrättningar är behörigheten för studiehandledare 88 %. Inom yrkesutbildningen är det tydligt att lärarna inom det svenskspråkiga utbildningsområdet är betydligt mindre behöriga än lärarkåren inom den finska yrkesutbildningen. Siffrorna är oroväckande: bara runt 62 % är formellt behöriga att sköta sina uppgifter på den svenska sidan, medan motsvarande siffra i finskspråkiga yrkesläroanstalter är 80,7 %. Skillnaderna gällande studiehandledarnas behörighet vid yrkesskolorna är också sämre i Svenskfinland jämfört med situationen inom den finskspråkiga yrkesutbildningen. Mellan åren 2010 och 2013 har 46 andelen behöriga studiehandledare vid svenskspråkiga yrkesläroanstalter de facto minskat från 90 % till 83,3 %, samtidigt som utvecklingen på finskspråkigt håll inneburit en ökning från 86 % till 91,7 %.(Kumpulainen, 2014). Inom den fria bildningen har utvecklingen varit positiv vad gäller andelen behöriga lärare, men samma mönster angående den lägre behörigheten bland lärare inom den svenska utbildningen kan även där urskiljas (Kumpulainen, 2014). BEHOVET AV LÄRARE OCH STUDIEHANDLEDARE Det framtida behovet av lärare i Finland påverkas av flera faktorer såsom information om lärarnas åldersstruktur och behörighet; information som beskriver utvecklingen av elevantalet och gruppstorlekar; förändringar i nätet av läroanstalter och timfördelningslösningar; samt information om lärarnas rörlighet mellan utbildningssektorn och andra uppgifter (Kumpulainen, 2014). Den rådande situationen på svenskspråkigt håll indikerar ett ökat behov av behöriga lärare vid svenskspråkiga läroanstalter. Den framtida utvecklingen av lärarkårens struktur, med en allt större andel lärare som närmar sig pensionsåldern, medför redan i sig ett ökat behov att behöriga och sakkunniga lärare inom det finlandssvenska utbildningssystemet. Den attraktivitet som läraryrket fortsätter att uppvisa indikerar också att platserna inom lärarutbildningen både på svensk-­‐ som finskspråkigt håll även i framtiden kommer att vara eftertraktade bland studerande. För att trygga det högklassiga undervisningssystemet som det finländska samhället är beroende av och som vi internationellt sett är berömda för, vore det motiverat att ytterligare vidareutveckla lärarutbildningen på den svenska sidan, men även på den finska sidan. Situationen som den ser ut nu tyder på en alldeles för låg formell behörighet bland svenskspråkiga lärare inom alla utbildningsnivåer, vilket givetvis även inverkar på anställningsförhållandets karaktär för lärarkåren i Svenskfinland. En högre andel obehöriga lärare resulterar i att visstidsanställningar är relativt vanliga i de svenskspråkiga skolorna och endast 70 % av lärarna inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen kan titulera sig ordinarie anställda då motsvarande siffra omfattande den grundläggande utbildningen i hela landet 76 % (Lärarna i Finland 2013, OPH 2014). En högre behörighetsgrad bland lärarna innebär att skolorna kan rekrytera de mest lämpliga och högst kvalificerade lärarna för arbetet. För de finskspråkiga läroinrättningarna är det i dagsläget i betydligt större grad möjligt att välja ut de mest passande lärararna för lärarjobben än då det kommer till rekryteringen vid svenskspråkiga läroinrättningar. Den stora bristen på kompetenta lärare med formell behörighet inom det svenskspråkiga skolväsendet, speciellt i södra Finland, är högst oroväckande med tanke på kommande generationer av elever och studerande. 47 Som det framgår bl.a. ur publikationen Lärarna i Finland (Kumpulainen, 2014) finns det allvarliga brister i studiehandledningen i vårt land, och ytterst bekymmersamt är den låga andelen behöriga studiehandledare vid landets svenskspråkiga läroanstalter. Förändringar i samhället och arbetslivet, en allt större valfrihet inom skolväsendet och en tilltagande internationalisering som medför större möjligheter för studeranden att bege sig utomlands har ökat behovet av handledning i undervisningen inom alla utbildningsnivåer. Med tanke på den särskilt betydelsefulla roll som elev-­‐ och studiehandledaren innehar vid studerandenas skolövergångar till andra och tredje stadiet samt det eventuella förebyggande verktyg de utgör mot avbrott i studierna säga att det är oroväckande att andelen behöriga studiehandledare fortsättningsvis ligger på en närmast nöjaktig nivå, i synnerhet på svenskspråkigt håll. Dessutom bör tilläggas att studiehandledarna också tenderar att vara belastade med alltför många elever på sitt ansvar, då det i nuvarande läge inte finns några lagstadgade bestämmelser angående antalet studiehandledare per elevantal för den grundläggande utbildningen och andra stadiets utbildning. Rekommendationerna skiftar mellan 200-­‐250 elever per studiehandledare (KuUU 3/2007 rd; OKM:n julkaisuja 2012:29; SOPO, 1.2014), men i praktiken varierar antalet kraftigt mellan landets läroanstalter. Sammanfattningsvis kan man resonera att då studiehandledningens tillgänglighet och kvalitet kraftigt varierar både mellan och inom kommunerna är detta något som har en direkt negativ inverkan på likvärdigheten mellan eleverna i de finländska klassrummen. En ytterligare brist i det finländska utbildningssystemet är det knappa utbudet på studiehandledningsinriktad fortbildning för ämneslärare (Ahlfors, 2014). Genom att se till att det finns tillräckligt med formellt behöriga lärare vid grundskolorna, gymnasierna och yrkesläroanstalterna i hela Svenskfinland garanterar man att elever och studeranden får tillgång till den högklassiga undervisning de är berättigade till, liksom goda förutsättningar att framgångsrikt ta sig ut på arbetsmarkanden och idka fortsatta studier. Det är beklagligt att för tillfället konstatera att nuvarande åtgärder inte är tillräckliga med tanke på framtida behov. För att kunna främja livslångt lärande och handledning, öka effektiviteten och kvaliteten i utbildningssystemet och därmed bidra till samhälleligt välbefinnande är det uppenbart att kompetenshöjande insatser och nya alternativa satsningar är på sin plats. BEHOVET AV TYDLIG ANSVARSFÖRDELNING Kommunförbundet konstaterar att kommunerna allt mer gått in för att utveckla sina servicesystem till ett multiprofessionellt samarbete (Kallio-­‐Savela m.fl., 2013). ”I det lokala samarbetet är det viktigt att samla ett nätverk av aktörer och fastställa samarbetets serviceprocesser, de ansvariga, ansvarsfördelningen och gemensamma spelregler för att hjälpa, stödja och vägleda unga i lämplig riktning”, skriver Kallio-­‐Savola m.fl. i Kommunförbundets rapport om hur ungdomsgarantin verkställts i kommunerna (Kallio-­‐
Savela m.fl., 2013). 48 Ur Kommunförbundets utredning framgår också ett stort behov av olika handlednings-­‐ och stödtjänster för unga i olika livssituationer samt att de olika aktörerna etablerar ett fungerande samarbete för att stöda den unga: Enligt enkätresultaten finns det helt tydligt ett stort behov av olika handlednings-­‐ och stödtjänster för unga i olika livsskeden. För att unga ska få sådana tjänster som de behöver när de går ut grundskolan är det viktigt att skapa ett etablerat och fungerande samarbete mellan olika aktörer där man till exempel kan följa upp unga efter den grundläggande utbildningen. Det är särskilt viktigt med samarbete så att kommunernas kommunikation med staten och med olika projekt, organisationer, föreningar och företag fungerar och resurserna kan fördelas på det sätt som gagnar de unga bäst. (Kallio-­‐Savela m.fl., 2013) Kommunförbundets utredning av ungdomsgarantins verkställande (Kallio-­‐Savela, Sjöholm & Selkee, 2013) visar att ett problem fortfarande är bristen på lämpliga utbildningsplatser och avbruten utbildning. Kommunförbundet anser det vara problematiskt att det inte är kommunerna som ansvarar för utbildningarna på andra stadiet, eftersom de då inte kan bära det helhetsansvar som skulle behövas för att se efter att alla har en studieplats efter grundskolan. Inom det svenskspråkiga arbetsfältet har därtill de svenskspråkiga ungdomsverkstäderna en mycket större press att nå ut till alla de unga som kan vara i behov av ungdomsverkstadens hjälp och stöd. Kuure (2009) beräknar att en svenskspråkig ungdomsverkstad borde klara av att erbjuda tjänster till närmare fyra gånger fler ungdomar än vad målgruppen är för en finskspråkig ungdomsverkstad. Dessutom erbjuder de finskspråkiga ungdomsverkstäderna ett mångsidigare serviceutbud, påvisar Kuure, vilket ytterligare försämrar de svenskspråkigas ställning i en jämförelse mellan språkgrupperna. De svenskspråkiga handledarna, som stöder och hjälper de svenskspråkiga ungdomarna, skall således ha en mycket bred kompetens. Westerback och von Kraemer (2014) lyfte vid seminariet 18.11.2014 upp samarbetet mellan TE-­‐byrån och Sveps samt Sveps nätverksmöten vid övergångsskeden. Problematiken kring överföringsblanketter mellan första och andra stadiet har diskuterats vid de nyländska läroinrättningarna i fler års tid redan, och det är synd att beslut inte kunnat fattas på högre nivå gällande en viss blankett och viss praxis som skulle gälla för alla läroinrättningar i regionen. I dagsläget sköter man överföringen på olika sätt i olika kommuner, vilket leder till viss problematik då ungdomarna väljer utbildningsprogram över kommungränserna. Vid Utbildnings-­‐ och utvecklingscentret Palmenias seminarium ”På rätt köl igen! Erfarenhetsutbyte mellan den grundläggande utbildningen och andra stadiet för att förhindra avbrutna studier och marginalisering” den 11.9.2014 presenterades Borgås modell för samarbete mellan första och andra stadiets utbildningar. Borgås modell är en sådan som kunde tänkas utvecklas till en modell som skulle användas i hela Nyland, men för detta skulle behövas ett beslut på högre nivå samt en gemensam överföringsblankett. 49 I Jyväskylä har Jyväskylän koulutuskuntayhtymä4 från och med år 2010 jobbat med att tydliggöra och stärka samarbetsnätverket mellan olika aktörer för att stöda den ungas väg från grundskolan till andra stadiet och vidare. I nätverket har även uppsökande ungdomsarbete och ungdomsverkstäderna en viktig roll. (Ahokas & Ihatsu, 2014) Samarbetet i Jyväskylä började som ESF-­‐finansierat projektet Koppari år 2010 och projektets verksamhet etablerades så att utfallet av projektet blev bestående efter projektperioden. Genom projektet Koppari började man kartlägga elev-­‐ och studerandeströmmarna i Jyväskylä med avsikt att kunna förhindra bortfall av ungdomar i övergångsfaserna samt för att bättre kunna stöda studerande som avbröt studierna. Även om samarbetet mellan grundskolorna och andra stadiet i Jyväskylä hade pågått länge, fanns det ingen uppföljning av ungdomarna, varpå man beslöt att skapa ett fungerande system för ändamålet. Man började då manuellt bokföra elevers och studerandes vägval för att kunna följa upp att ungdomarna inte ”försvinner”. I dagsläget håller Jyväskylän koulutuskuntayhtymä på att utveckla ett rapporteringssystem som kommer att överföra informationen om ungdomarna automatiskt. Således kommer uppföljningen att effektiveras då den snart inte görs manuellt längre. Man konstaterade i Jyväskylä att det inte fanns någon klar struktur för vem som är ansvarig för den unga i dess olika skeden av skolgången och studierna och således klargjordes detta tillsammans inom nätverket. Lagen bestämmer inte heller när grundskolans ansvar för den unga tar slut och ansvaret övergår till nästa instans, och således kom man tillsammans med utbildningsverket i Jyväskylä överens om gemensamma spelregler och ett datum för när ansvaret för den unga övergår till andra stadiet. Datumet som fastslogs är 20 september, som är datumet för beräkningen av andra stadiets elevantal. (Ahokas & Ihatsu, 2014) Kartläggningen av elev-­‐ och studerandeströmmarna i Jyväskylä utmynnade i den visuella planen Opiskelijavirra 5 (se figur 1). Genom Opiskelijavirrat har man i Jyväskylä kunnat identifiera nya utvecklingspunkter i vägledningen samt kunnat notera gjorda och ogjorda processer. Studerandena som berörs av Opiskelijavirrat är cirka 6400 till antalet. (Ahokas & Ihatsu, 2014) KOMET-­‐utredningen pekar ut ett klart behov av en modell som motsvarar Jyväskyläs att användas av alla svenskspråkiga läroinrättningar på första och andra stadiet gemensamt i hela Nyland, för att bättre kunna undgå att studerande faller utanför vägledningsstigen. 4
sv. utbildningssammanslutning sv. studerandeströmmar 5
50 STRUKTURELL NONCHALANS KAN KORRIGERAS MED RÄTT BEMÖTANDE Aula och Nivala (2011) lyfter fram barn och ungas behov av gott stöd och god service och diskuterar vad detta riktigt innebär i praktiken. Att se den unga genom det befintliga servicesystemets uppbyggnad är i dagsläget utmanande, menar Aula och Nivala. Inom de olika sektorerna är faran stor att man enbart ser den unga ur en viss synvinkel där den unga är elev i lärarens ögon, kund hos barnskyddet, klient hos skolhälsovårdaren och så vidare. Ett äkta bemötande kräver en vidsynt inställning och förmåga att kunna bemöta olika slags barn och unga i olika åldrar. Barn och unga behöver bli bemötta på ett språk som de förstår och hjälpta på ett sätt som känns bekvämt för dem, menar Aula och Nivala. Att lyssna, reflektera och reagera på barnets egen historia är nödvändigt för att kunna hjälpa och stöda barn och unga på rätt sätt, menar Aula och Nivala. Genom sitt bemötande kommunicerar den vuxna acceptans och omtänksamhet, men vid misslyckad kommunikation kan meddelandet uppfattas av barn och unga som nonchalans och dra ner på deras känsla av egenvärde. Aula och Nivala betonar framför allt vikten av tid och reflektion för att vuxna i barn och ungas omgivning skall kunna lyssna och stöda på rätt sätt. Rimpelä (2014) har också analyserat de två huvudproblemen som är orsaker till att vissa elever tappar skolmotivationen. Den ena orsaken menar även Rimpelä att är bemötande, och lyfter fram vilken inverkan det har på en elev att eleverna blir behandlade på olika sätt och hur de blir bemötta ifall de utvecklas långsammare än andra eller om de beter sig dåligt. Den andra orsaken är strukturerna i samhället. Rimpelä ifrågasätter om samhällets struktur av tjänster stöder att barnets och deras hemförhållanden tydliggörs och att barnet får tillräckligt med stöd under uppväxten – särskilt om barnet är i behov av mer intensivt stöd. Rimpelä ifrågasätter om vi i samhället delar in för snävt i två olika kategorier barn som kan växa upp i eget hem samt de som ”måste skickas bort”. Denna svartvita indelning hindrar att ett barn kan växa upp i eget hem men få det stöd den behöver. Rimpelä kritiserar hur man delar in barn-­‐ och ungdomspolitik i alltför snäva gränser. Rimpelä anser att målet med barn-­‐ och ungdomspolitik är att fostra nya generationer till goda och nyttiga medborgare. På basis av detta anser Rimpelä att barnet behöver stöd redan under moderns graviditet fram till 29 års åldern. Och för att barnet skall kunna få den goda fostran som den behöver måste vi också se över stödtjänsterna som riktar sig föräldrarna. Rimpelä anser att samhället allt för mycket delar in stödtjänsterna, vilket orsakat en strukturell nonchalans där alla bara stirrar på sitt ansvarsområde och ingen ser individen som helhet. Särskilda stödtjänster för unga tar slut då den unga fyller 16 år ifall den unga inte studerar, och den vägen erbjuds studerandevård, eller arbetar, och den vägen erbjuds arbetshälsovård. Är man utanför arbete och studier delas tjänsterna in i ett flertal kategorier så som FPA, TE-­‐byrån, hälsocentralen, socialtjänsten samt tredje sektorns aktörer. För unga som är utanför arbete och studier är det ingen som bär helhetsansvaret för den ungas välmående. Marginalisering kan inte förhindras genom att marginalisera, poängterar Rimpelä, med vilket han avser att de som är i risk för marginalisering inte skall erbjudas service som är svårare tillgänglig än den som klarar sig bättre. UNGDOMARNA SOM INFORMATIONSSÖKARE Den kundenkät som Finansministeriet låtit utföra för Kundservice2014-­‐projektet visar att 77 % av medborgarna anser att personliga ärendebesök vid olika instanser är viktiga. Särskilt unga (15-­‐24-­‐åringar) har ansett att de gärna vill besöka ställen då de uträttar ärenden. (FM, 2013a, 2013b). Även statistikcentralens utredning (FOS, 2013a) visar att största gruppen medborgare som använder myndigheternas webbservice är i åldern 35-­‐44 år. Dessutom korrelerar medborgarnas utbildningsgrad starkt med hur vanligt det är att använda myndigheternas webbservice. Ur statistikcentralens utredning framgår att 78 % av högskoleutbildade sökt information på myndigheternas webbsidor. Av de med andra stadiets utbildning har 55 % användt myndigheternas webbservice och av de med grundskoleutbildning är motsvarande kvot 33 %. Statistikcentralens utredning (FOS, 2013b) visar också skillnader i sökning av arbete och studier på webben beroende på utbildningsgrad. Ju högre utbildning medborgarna har, desto vanare informationssökare är de. Särskilt stor är variationen då det kommer till att sköta bankärenden på Internet. Av de med grundskoleutbildning använde 54 % banktjänster på Internet. Av medborgare med andra stadiets utbildning hade 84 % använt banktjänster på Internet, medan samma kvot för de med högskoleutbildning var 94 %. Internet består av enorma mängder information om både vanliga och ovanliga saker, det finns ingenting som man inte kunde hitta information om på Internet. Emellertid finns det ingen begränsning för vem som kan lägga upp information på Internet, det kan vara allt från myndigheter och etablerade organisationer till enskilda privatpersoner som lägger upp information om vad som helst. Den aktiva Internetanvändaren omges av en mängd information från olika slags källor. Även om Internetanvändaren lär sig mycket nytt av all denna kunskap är det alltid oklart hur pålitlig och sanningsenlig informationen är. Det är därför viktigt att Internetanvändaren är kritiskt inställd till informationens källa – vem som har producerat informationen, på basis av vad och av vilken orsak. Den stora mängden information som finns på Internet kan vara påträngande för barn och unga och det är en utmaning för dem att skilja mellan sant och falskt. Matikainen (2008) och Rahja (2013) konstaterar att unga har svårt att sålla ut från informationsflödet på Internet den viktiga informationen. Informationssökningen handlar om att kunna söka information, använda rätt söktermer och plocka ut de bästa källorna. Rahja påminner om att alla unga inte automatiskt är duktiga på att söka information på Internet eller att alla unga skulle vara tekniskt kunniga. Det finns även ungdomar som inte är så vana vid att använda tekniska hjälpmedel och Internet. Rahja poängterar att kunskapsnivån på detta område varierar kraftigt bland unga och hänvisar till forskning på området (Kaarakainen, Kivinen & Tervahartiala, 2013; Kupiainen, 2013; Merikivi, 2013 enligt Rahja, 2013). Kaarakainen, Kivinen & Tervahartialas (2013) studie påvisar även att 53 unga främst lär sig använda IT-­‐verktyg på fritiden och skolan har mycket liten andel i att lära barn och unga använda IT som hjälpmedel i studierna. Jämfört med andra OECD-­‐länder är de finländska hemmen mycket mångsidigt utrustade med IT-­‐hjälpmedel och ungdomarna använder dessa flitigt på fritiden, menar Kaarakainen m.fl. (2013). Men jämför man de finländska skolorna med skolorna i andra OECD-­‐länder är IT-­‐utrustningen enbart medelmåttig. I de finländska skolorna utnyttjar man ganska lite IT som hjälpmedel i skolarbetet. Således lär sig de finländska ungdomarna använda IT främst på egen hand och är självlärda på området (Kaarakainen m.fl., 2013). Både Rahja och Kaarakainen m.fl. påminner om mångfalden bland unga Internetanvändare. Sättet att använda Internet, trender och populariteten bland olika mediatjänster varierar mellan generationerna men även inom generationerna. Vissa är ivriga och nyfikna IT-­‐användare, medan andra inte är så intresserade, menar Rahja. Det är viktigt att vuxna som planerar tjänster för unga tar olika IT-­‐användare i beaktande, men att det även finns möjlighet att få service genom andra metoder är IT, konstaterar Rahja. Rahja poängterar ytterligare barns och ungas behov av vuxet stöd i IT-­‐användningen. För att stöda barn och ungas inlärning i skolan borde vi genomgående föra in IT som hjälpmedel i lärandet, menar Rahja. BEHOVET AV SAMSERVICEKONTOR Då strukturerna byggdes upp i Finland var det lätt att dela in olika yrken och kompetenser i olika kategorier för att få ihop ett servicesystem för medborgarna. Docent Matti Rimpelä (2014) anser att det uppbyggda systemet visade tydligt sina brister redan på 1980-­‐talet, och sedan dess har politikerna enbart fokuserat på att modernisera de gamla strukturerna. Rimpelä (2012; 2014) anser att man istället borde ha lagt fokus på att bygga upp ett nytt system, då det gamla systemet inte gått att korrigera trots flertalet försök. Kundnära, kundorienterad och på finska asiakaslähtöinen är ofta använda termer vid diskussioner om hur handledningen, vägledningen och stödtjänsterna för unga borde utformas. Samtidigt har myndigheterna kritiserats för att ha svårt att kasta bort gamla modeller och i stället börja från ett blankt bord. ”Hänger de traditionella institutionerna med i förändringen?” frågar sig även Ahokas och Ihatsu i webbtidningen Elinikäisen ohjauksen verkkolehti (Ahokas & Ilatsu, 2014). I januari 2012 började Finansministeriets arbetsgrupp utveckla hela den offentliga förvaltningens kundservice. De viktigaste målsättningarna för Kundservice2014–projektet är följande: Kunden får tillgång till den offentliga förvaltningens tjänster vid gemensamma samserviceställe (principen med ett enda serviceställe) -­‐ Sakkunniga hos olika myndigheter kan kontaktas via distansuppkoppling (videokonferens) -­‐ Till en början har kunderna tillgång till åtminstone polisens, arbets-­‐ och näringsbyråernas, Skatteförvaltningens, magistraternas, närings-­‐, trafik-­‐ och 54 miljöcentralernas, servicecentren för arbetskraftens, kommunernas och FPA:s tjänster. Den offentliga förvaltningens kundserviceställen finns på rimligt avstånd från invånarna. -­‐ Tätheten för nätverket av den offentliga förvaltningens kundserviceställen ska definieras i lag. -­‐ Kommunerna ska grunda och underhålla serviceställena. Gemensamma serviceställen för offentliga tjänster utökar förvaltningens effektivitet och ekonomiskhet. -­‐ Myndigheterna kan dra in egna serviceställen och organisera kundservice-­‐ och sakkunnigarbetet på ett effektivare sätt -­‐ Serviceställena utnyttjar informationsteknik på ett effektivt sätt och kunderna styrs till att använda digitala tjänster. (FM, 2014a) Syftet med Kundservice2014-­‐projektet är att den offentliga förvaltningens tjänster skall vara lättillgängliga för kunden. Kunden skall kunna få betjäning per telefon, internet och personliga kundbesök vid samservicekontor, där alla tjänsterna är samlade på ett ställe. Samservicekontoren skall även finnas inom rimligt avstånd från kunden. Den kundenkät som medborgare tagit del av visar att 77 % anser att personliga ärendebesök vid olika instanser är viktiga. I genomsnitt är besöken viktigast för de yngsta (15-­‐24 år) och de äldsta (50-­‐79 år) medborgarna (FM, 2013a, 2013b). Kundenkäten visar tydligt att unga i åldern 15-­‐24 har ett uttalat behov att få service genom ärendebesök. Flera instanser tar ofta för givet att diginativa6 unga hellre utför ärenden på Internet än genom personligt besök hos tjänsteleverantören. Enkäten lyfter fram faktumet att personliga ärendebesök är önskade och det är viktigt att tillmötesgå detta behov hos ungdomar som behöver stöd och hjälp med olika ärenden. Samservicekontorens struktur och kompetens har diskuterats aktivt, men även kontorets fysiska formning har getts vissa krav för att säkerställa kontorens effektivitet och lönsamhet. De kriterier som ministeriet fastställt för de nya samservicekontoren är enligt Kundservice 2014 (FM, 2013a) följande: 6
Diginativ: Barn och ungdomar som vuxit upp under den digitala åldern och som är vana vid att dagligen använda olika digitala hjälpmedel. Termen beskriver särskilt de som är födda på 2000-­‐talet, men gäller även de som är födda i slutet av 1990-­‐talet. (Bennett, Maton & Kervin, 2008) 55 -­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
kontoret är lämpligt för kundservice kontorets geografiska placering och möjligheten att hitta kontoret det går att röra sig i kontoret utan hinder bemötandet av kunden med hjälp av till exempel servicedisk det erbjuds kunddatorer till fritt förfogande kontoret är trivsamt att vistas i och det finns lämpligt väntrum krav för skydd av säkerhet och datasekretess servicerådgivarens arbete och ergonomi skall tas i beaktande Kundenkäten som Finansministeriet utfört visar att ”Människorna vill ogärna använda mera än en halvtimme till resandet (ena vägen) då de sköter sina ärenden hos de offentliga myndigheterna.” (FM, 2013b). UNGA FINLÄNDARES PROBLEMLÖSNINGSFÖRMÅGA I april 2014 publicerades PISA 2012-­‐undersökningens resultat i innehållsområdet för problemlösning. Problemlösning var i denna form ett nytt innehållsområde i undersökningen och 44 av de 65 länder som i övrigt deltog i PISA 2012-­‐undersökningen deltog även i delen för problemlösning. I undersökningen klarade sig de finländska ungdomarna bra. De finländska elevernas genomsnittliga poängantal var 522, medan genomsnittet i de övriga OECD-­‐länderna var 500. (UKM, 2014a) Problemlösning i PISA 2012 definieras på följande sätt: Problemlösningsförmåga är en individs förmåga att ägna sig åt kognitiv bearbetning för att förstå och lösa problemsituationer där lösningssättet inte är omedelbart självklart. Det innefattar en vilja att engagera sig i sådana situationer i syfte att uppnå sin potential som en konstruktiv och reflekterande medborgare. Definitionens första mening överensstämmer i stort med definitionen av problemlösning i PISA 2003. Till den tidigare kognitiva dimensionen har nu även en känsloaspekt introducerats, det vill säga en vilja att engagera sig i problem-­‐ lösningssituationer, vilken ligger i linje med definitionen av förmåga så som den förstås av OECD (OECD, 2003). (Skolverket, 2014) Kompetensen i problemlösning delades in i sju nivåer på basis av poängantal. I Finland placerade sig fyra procent av eleverna i den högsta nivån, nivå 7, medan motsvarande procent i OECD-­‐länderna var tre procent. Av de finländska eleverna var 14 procent sämre än den nästlägsta nivån, nivå 2, och motsvarande mängd var i hela OECD 21 procent. Nivå 2 anses vara minimikunskaper som behövs för att klara sig i det moderna samhällets verksamhet. Det här innebär att var sjunde finländsk elev inte har tillräckliga färdigheter i problemlösning för att klara sig i dagens samhälle (UKM, 2014a). 56 -­‐ Frågan om jämlikhet inom den grundläggande utbildningen är oerhört aktuell. Enligt undersökningen uppnår var sjunde elev inte tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna fungera i samhället och har inte en stadig grund att stå på i en allt mer komplicerad och föränderlig värld. Resultaten visar hur viktigt och aktuellt arbetet för att utveckla den grundläggande utbildningen är, säger undervisningsminister Krista Kiuru. (UKM, 2014b) Genomsnittet för deltagarländerna i undersökningen visade att flickorna klarade sig bättre än pojkarna i problemlösning. I Finland var dock nivåskillnaden betydande, flickornas poänggenomsnitt var 526 medan pojkarnas var 520. (UKM, 2014a) -­‐ Att pojkarna klarar sig dåligt i skolan har synats i flera undersökningar. Ämnet kräver åtgärder och jag hoppas att den expertgrupp för utvecklandet av den grundläggande utbildning, som nyss tillsatts, ska komma med synpunkter på hur pojkarnas ställning kan förbättras och deras motivation höjas. Jag tror att man kan stöda pojkarnas skolframgång genom att se över och göra undervisningen och inlärningen mera mångsidig, fortsatte Kiuru. (UKM, 2014b) Skillnaden mellan urbefolkningens och invandrarnas problemlösningsförmåga var större i Finland än i övriga deltagarländer i genomsnitt (UKM, 2014). I Finland var det genomsnittliga poängantalet 526 bland urbefolkningen, medan andra generationens invandrare hade ett genomsnitt på 461 poäng och första generationens invandrares genomsnitt var 426 poäng. Motsvarande genomsnittliga siffror var för OECD-­‐länderna 505 poäng för urbefolkningen, 476 poäng för andra generationens invandrare och 459 bland första generationens invandrare. Även om invandrarbefolkningens sammansättning och bakgrund varierar i de olika OECD-­‐länderna, kan man ändå konstatera att invandrarna i Finland är i större risk för marginalisering än invandrare i andra länder. Uthållighet hade bland de finländska eleverna större betydelse för resultatet jämfört med övriga OECD-­‐länder. De finländska eleverna var mest uthålliga jämfört med andra deltagarländer och dubbelt så mycket som de övriga inom OECD i genomsnitt. Resultatet visar att finländska elever kunde lösa problem bättre om de blev mer uppmuntrade till uthållighet. En fördomsfri attityd till problemlösningen hade också stor inverkan på resultatet bland de finländska eleverna. De finländska eleverna klarade sig även i denna del bäst av alla deltagaländerna. Elevernas socioekonomiska bakgrund hade ett samband med elevernas problemlösningsförmåga i alla deltagarländerna, men sambandet var i Finland mindre än den genomsnittliga kopplingen i OECD-­‐länderna. (UKM, 2014a) UNGA SVENSKSPRÅKIGAS UTMANINGAR I PROBLEMLÖSNING Skillnaden mellan finländska svensk-­‐ och finskspråkiga skolors resultat i Pisa 2012-­‐
undersökningens problemlösningsdel var liten. Bland flickorna var det genomsnittliga poängantalet 522 i svenskspråkiga skolor och 526 i finskspråkiga skolor. De svenskspråkiga 57 pojkarnas genomsnittliga poängantal var 519 medan det för finskspråkiga pojkar var 520. (UKM, 2014a) Pisa-­‐undersökningens frågor skrivs först på engelska och sedan översätts de i de nationella Pisa-­‐centren. Om språkminoriteten är mindre än 10 procent av befolkningen behöver översättningen inte verifieras. Därför var de svenskspråkiga frågorna formulerade på olika sätt i Finland jämfört med Sverige. Endast fyra frågor från problemlösningstestet är offentliga och Yle nyheter konstaterade fort att i det svenskspråkiga testet för finländska skolor innehåller två frågor med språkfel och en fråga är annorlunda översatt än hur frågan formulerats i Sverige. (Yle nyheter, 2014) Avsikten med att frågorna i Pisa-­‐undersökningen översätts nationellt är den, att frågorna skall vara lätta att förstå enligt lokalt språkbruk. Emellertid väcker dylika felöversättningar kritik. Hösten 2013 rapporterade Svenska Yle om ett betydande språkfel i studentexamensprovet i matematik och det framkom att de svenskspråkiga eleverna hade klarat sig sämre i uppgiften i fråga. (Yle nyheter, 2014) VÄGLEDNING AV SVENSKSPRÅKIGA UNGDOMAR Vägledningen av unga genom studierna och in i arbetslivet ser olika ut då man jämför de svensk-­‐ och finskspråkiga folkgrupperna med varandra. Svenskspråkiga vägledningstjänster är inte och får inte behandlas som om de vore en spegelbild av de finskspråkiga vägledningstjänsterna. Svenskfinlands geografiska utspridning, egna kultur och sociala mönster lägger en egen prägel på behovet av vägledning på svenska. Således behövs det en skild strategi för hur man skall organisera vägledning på svenska för ungdomar. ”I en jämförelse med hela landet kan man konstatera att de regionala variationerna är större på svenskt håll och att tillgängligheten till en utbildning på andra stadiet i medeltal är sämre för de 16-­‐åringar som har svenska som modersmål”, rapporterar Utbildningsstyrelsen i sin lägesöversikt (Utbildningsstyrelsen, 2014). Inom vägledning som riktar sig till svenskspråkiga måste man kunna informera och vägleda för studier på svenska, men också ha information om studiemöjligheter som erbjuds på finska. Då vissa unga svenskspråkiga hellre väljer en utbildning på finska på grund av att inte vara tvungen att flytta till annan ort, finns det samtidigt de som inte vill byta utbildningsspråk. Omkring 40 % av de svenskspråkiga barnen i Finland har en tvåspråkig bakgrund i den meningen att föräldrarna har olika modersmål (Finnäs, 2012). Således kan man inte utgå från att alla unga känner sig bekväma med att byta utbildningsspråk till finska. Val av studier över språkgränsen är inte alls så vanliga som man kanske kunde tro. Bara cirka 250 elever med svenska som modersmål i hela Finland, ofta i praktiken tvåspråkiga, söker årligen till en finskspråkig utbildning på andra stadiet efter grundskolan, rapporterar Utbildningsstyrelsen (Utbildningsstyrelsen, 2014). År 2012 ansökte 172 elever till finskspråkig yrkesutbildning och 72 till finskspråkigt gymnasium. Många unga ansöker också efter andra stadiet till en helt svenskspråkig utbildning vid en tvåspråkig 58 yrkeshögskola eller vid ett tvåspråkigt universitet. Cirka 68 % fortsätter i en helt svenskspråkig högskoleutbildning och vid Helsingfors universitet studerar två tredjedelar av de svenskspråkiga på svenska (Utbildningsstyrelsen, 2014). Planering och verkställande av studiehelheter för majoritetsbefolkningen innebär alltid stora volymer studerande, och således är alternativen på finska flerdubbla då man jämför med studieutbudet som erbjuds på svenska i Finland. Det geografiska fältet av utbildningsmöjligheter på svenska är utspritt och kräver att vägledaren innehar intresse och talang för nätverkande och koordinering för att hålla sig informerad om utbildningsalternativen. Den svenskspråkiga befolkningens geografiska utspridning och de svenskspråkiga utbildningarnas begränsade resurser har lett till att större enheter bildats, vilket i sin tur innebär att det för den unga studerande kan vara aktuellt med flytt till annan ort vid övergången till andra stadiet. Studievägledarens roll kan då inte enbart innebära att informera kring studiealternativ utan arbetsrollens fokus ligger på att handleda den unga i dens livssituation som helhet. Mångfalden bland den svenska minoritetsbefolkningen är stor och flera svenskspråkiga tillhör en minoritet inom minoriteten. Studievägledarens uppgift är att kunna bemöta den unga som en unik individ och handleda den unga att göra sådana val som känns mest lämpliga för den unga själv. BEHOVET AV HJÄLP MED EKONOMIN Skuldsättningen bland finländarna har ökat under de senaste åren och i april 2014 meddelade Suomen Asiakastieto Oy att år 2014 redan visade att året kommer att bli det år finländarna har mest betalningsstörningar genom historien. Enligt Suomen Asiakastieto Oy är Nyland det landskap med tredje störst skuldsättning i Finland, där 8,6 % av de myndiga nylänningarna hade betalningsstörningar i början av år 2014. (Suomen asiakastieto, 2014). Tabellen nedan visar hur betalningsstörningarna ökat sedan år 2008 och hur de närmar sig den höga nivå finländarna uppnådde år 1997. 59 Källa: Aulasmaa, 2014. Unga vuxnas betalningsstörningar har särskilt ökat markant (Elonen, 2014, Aulasmaa 2014, Suomen Asiakastieto 2014). Bland unga vuxna börjar betalningsstörningarna komma vid 20 års åldern. Av 20-­‐29-­‐åringarna hade 11,4 % betalningsstörningar i april 2013. Betalningsstörningar bland män är vanligare (13 %) än bland kvinnor (9%). Bland männen fortsätter överskuldsättningen långt in i vuxen ålder, medan kvinnornas börjar avta efter att de fyllt 30. Det är viktigt att ungdomarna erbjuds stöd och hjälp i sin ekonomiplanering i ett tidigt skede. UngInfo har år 2014 börjat ge föreläsningar i ekonomikunskap under sina skolbesök, då detta efterfrågats i skolorna. Vid städerna erbjuds skuldrådgivning som stöd då privatekonomin fastnat i en negativ spiral, men det vore viktigt att kunna vägleda unga redan i ett tidigare skede i ekonomiplanering. Det är en myt att alla svenskspråkiga i Finland kommer ur välbärgade familjer, vilket till exempel Mathias Rosenlund belyser i sin bok Kopparbergsvägen 20 (Schildts & Söderströms, 2013). Garanti-­‐Stiftelsen (fi. Takuu-­‐Säätiö) har också rapporterat om en växande kundgrupp i skuldsanering bland höginkomsttagare (Aulasmaa, 2014). I dagsläget erbjuder Garanti-­‐Stiftelsen rådgivning i ekonomi genom telefonjour. Kommunerna erbjuder skuldrådgivning då man behöver hjälp att ta sig ur skuldspiralen, men i preventivt syfte är det svårt att få rådgivning i ekonomiska ärenden. Finlands svenska Marthaförbund erbjuder rådgivning per telefon och via webben samt erbjuder guider för att stöda unga i deras ekonomihantering. Nätverket ”Min ekonomi” (fi. Mun talous) är ett projekt som arbetar med att utveckla handledning och rådgivning kring ekonomiärenden för unga och där finns flera svenskspråkiga aktörer med såsom UngInfo vid Luckan, Finlands svenska Marthaförbund, Sveps m.fl. 60 INTRESSENTANALYS Materialinsamlingen och -­‐analysen för projektet KOMET stöder de uppgifter som hör till ansvarsområdet för den svenska sektionen för livslång vägledning i Nyland. Inom KOMET har huvudstadsregionens aktörer och deras verksamheter inom livslång vägledning kartlagts. Samtidigt har utvecklingsbehovet av verksamheterna analyserats av läroanstalternas elev-­‐ och studerandevårdspersonal, av ungdomar samt av aktörerna själva gällande andra aktörers tjänster. Det gemensamma målet för alla parter är att skapa en fungerande helhet för den svenskspråkiga befolkningen i huvudstadsregionen. Materialinsamlingen och -­‐analysen har fungerat som det behövliga hjälpmedlet för att utvärdera utvecklingsbehovet inom vägledning och fundera på hållbara lösningar. Till projektets intressenter hör följande: • svenskspråkiga ungdomar i huvudstadsregionen i risk för marginalisering • skolpersonal och andra professionella aktörer som arbetar med handledning av unga • läroinrättningar med ansvar för svenskspråkig utbildning • svenska sektionen för livslång vägledning i Nyland • Föreningen Luckan rf (projektägare) • Undervisnings-­‐ och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen, Arbets-­‐ och näringsministeriet, Social-­‐ och hälsovårdsministeriet • samarbetspartners • kommunerna i huvudstadsregionen • privata finansiärer • Europeiska socialfonden • Regionalförvaltningsverket För KOMET och denna bakgrundsanalys har fyra fokusgrupper bestående av ungdomar i åldern 17-­‐24, sammanlagt 15 ungdomar, hörts om deras behov och önskemål gällande service. Vid tidpunkten för intervjuerna var sex ungdomar elever vid Mattlidens gymnasium i Esbo, tre ungdomar studerade vid Yrkesinstitutet Prakticum och fem ungdomar deltog i ungdomsverkstadens Sveps start-­‐verksamhet. Dessutom studerade en av respondenterna vid yrkeshögskolan Arcada och deltog i fokusgruppintervjun tillsammans med ungdomarna vid Sveps i egenskap av praktikant. Inom KOMET-­‐utredningen har ett trettiotal olika sakkunniga intervjuats och en webbenkät skickats ut till huvudstadsregionens svenskspråkiga grundskolor; svenskspråkiga skolor på andra stadiet; Axxell folkhögskola; Sveps; Arcada samt alla högskolor och universitet. Webbenkäten skickades ut till 85 elev-­‐ och studerandevårdsgrupper vid svenskspråkiga läroinrättningar i huvudstadsregionen. Sammanlagt besvarades enkäten av 31 elev-­‐ och studerandevårdsgrupper. Därtill har Pirkanmaan Seta ry bistått studien med den 61 enkätundersökning om svenskspråkig service inom HBTIQ-­‐tjänster som Pirkanmaan Seta utfört våren och sommaren 2014. I VILKA SITUATIONER ÄR DET SVÅRT ATT HITTA EN LÄMPLIG STÖDTJÄNST FÖR EN ELEV/STUDERANDE? De elev-­‐ och studerandevårdsgrupper som besvarade webbenkäten har bland annat belyst bristerna i det nuvarande nätverket av stödtjänster på svenska genom att besvara den triviala frågan ”I vilka situationer är det svårt att hitta en lämplig stödtjänst för en elev/studerande?” På denna fråga svarade respondenterna enligt följande: • Då det är frågan om ett förlängt utanförskap, risk för marginalisering. Stödjänster som rehabilitering, psykiskt, medicinskt stöd m.m. • Språket kan vara ett hinder, att få rätt hjälp på svenska. Samt att få hjälpen vid behov mycket snabbt. • Det kan vara svårt att veta hur utvecklingen går efter att man erbjudit stödtjänster. Skolan får ju inte denna info. • I lågstadiet för elever som har problem i familjen eftersom vi inte har kurator i lågstadiet. • I de flesta fall där man skulle behöva hjälp är situationen så komplex att det är svårt att veta vilken stödfunktion som är den mest lämpade. • Det har alltid varit möjligt att hitta lämpliga stödtjänster -­‐ det finns ett gott utbud på god service, dock inte alltid helt okomplicerat att hitta service på svenska. o Ibland är det svårt att få akut hjälp -­‐ känns frustrerande att den studerande ibland tvingas vänta några dagar på att få en tid. När problemen är som akutast känns det jobbigt att behöva vänta. o Det skulle underlätta att ha info om all service i "samma mapp". Listorna på föregånde sida [olika stödtjänster fanns uppräknade i enkäten] till exempel var till stor hjälp! • När depressionssymtom och ångest inte är tillräckligt grava för att den unga ska få hjälp på ungdomspsykiatriska, men ändå så allvarliga att skolan och hemsituationen påverkas. o Koncentrationsproblematik -­‐ rehabilitering. o Vissa barnskyddsärenden. • Pga att vår ordinarie psykolog varit tjänsteledig i flera år har det varit svårt att få psykologhjälp. Vi har anlitat utomstående psykologer som det krävs en betalningsförbindelse för. • Svenskspråkiga tearapeuter är svåra att hitta • När en elev vägrar att komma till skolan samt vägrar vård på avdelning, vägrar att träffa psykolog och bara vill stanna hemma. Då finns det inget vi kan göra annat än att hoppas på att eleven så småningom skulle komma till skolan. Barnskyddet och 62 •
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
socialen kan inte hjälpa med någonting i dessa fall. Föräldrarna kan inte tvinga barnet till vård. Till exempel då det handlar om talterapi på svenska. psykiatrisk vård + socialvård Många föräldrar tycker att korttidsvård för eleverna är svårt att hitta olika alternativ för. Tolktjänster för talhandikappade. Terapier för elever med utvecklingsstörning. Psykiatrisk utredning/habilitering för elever inom autismspektrumet. De flesta som studerar hos oss […] Klaari tar inte dem, Krisjouren för unga är bra men det finns inte alltid tider där. Svårt att få psykoterapi och missbrukarvård på svenska! Vi har inte upplevt det svårt att hitta lämpliga stödtjänster. Det är svårt att få tider från mentalvården, för studerande på vår yrkesförberedande linje i Malm behövs eftermiddags och morgonvård, det är svårt att arrangera för vuxna med funktionshinder Om vården specifikt skall vara på svenska och då det gäller ätstörningar. Det svåraste är alltid att hitta stöd på svenska. o hitta en lämplig stödtjänst är en sak -­‐ hitta finansiering en annan stödtjänster med låg tröskel, som ungdomar i dropout-­‐risk är redo att ta emot (möjlighet att hitta en tämligen rätt personkemi) Övergången från barn till ungdom, barnpolikliniken -­‐> ungdomspolikliniken. Elever tenderar att "falla mellan". o Då det handlar om familjestrukturen (familjerådgivning) o Då den unga inte vill åka någonstans (behov av stödtjänster som kommer hem eller till skolan) Problemen kan ibland ha fortgått under en längre period och t.o.m. i flera år. Det handlar ofta om en mer mångfacetterad problematik. Elever som är utåtagerande och dagligen gör andra eller sig själv illa måste få hjälp genast, men de får eventuellt en remiss till TAK-­‐polikliniken (tutkimus, arviointi ja kriisi), därefter vidare till ungdomspsykiatriska och först sedan ordineras någon typ av vård eller medicinering. Den här processen kan ta flera månader och under tiden far barnet och omgivningen illa. o Skolfrånvaro är också ett problem som tar lång tid att reda ut och som till exempel barnskyddet inte anser att hör till deras arbete. 63 Summerat upplevs de befintliga stödtjänsterna ha följande brister: 1. Aktörerna känner inte till varandra då information inte uppdateras och marknadsföringen inte fungerar. 2. I praktiken erbjuds inte allt på svenska och det är svårt att hitta rätt stöd på svenska då man behöver det. 3. Stödtjänsterna erbjuds inte på lagom avstånd. 4. Unga bollas runt mellan aktörerna, lider av detta, många slutar söka hjälp. 5. Övergripande samarbete mellan sektorerna och aktörerna samt över kommungränser saknas. 6. De unga som mår dåligt, men enligt uppsatta regler inte tillräckligt dåligt, har svårt att få den hjälp de behöver. 7. Finns ett behov av lågtröskelverksamhet och möjlighet till drop-­‐in-­‐mottagning för u nga som mår dåligt. I HURDANA FRÅGOR BEHÖVER UNGA HJÄLP? Ungas behov av stöd och hjälp är mycket individuellt, vilket alltid är viktigt att minnas då man handleder unga. Även ungdomarna själv är oftast medvetna om att behovet av hjälp varierar bland jämnåriga. Nedan utdrag ur intervjuerna med gymnasieelever samt med unga vid ungdomsverkstaden Sveps. Gymnasiegrupp 1: LK Elev 1 Elev 2 Elev 1 Kan ni tänka på någo allmänna saker när unga behöver stöd och hjälp? Va e de fö saker? Nu kan de va nästan va som helst. De beror helt på människan, att hu hårt man tar vad o va e liksom svårt ti dom. Liksom, att några kan just ha..vet du, att några kanske tar… de beror helt på hu dendä människan själv reagerar ti alla saker o när den behöver hjälp.. Nån kan ta skolan jätteallvarlit eller ha problem hemma eller.. Eller några tar just skolstress eller sådär, de e ti dom ett helt jättestort problem o sen några e sådär att äh, att int tänker dom så hårt på skolan o sen kanske dom tänker mer på problemen hemma. Medan sen kanske några andra tänker att nå, nu sköter de sig där hemma att inte e de så stor skillna.. eller sådär, int vet ja, de beror helt på människan. 64 Gymnasiegrupp 2: LK När tycker ni att unga liksom behöver stöd och hjälp? Vilka är de där situationerna som e svåra? Nå om de är någonting i familjen Ja, eller något liksom i relationer med någo andra kaverin, eller någo pojkvänner eller någo. Ja mest kanske sådär just psykiska eller sådär sociala… Ja, eller om de händer någon sådan där förändring i livet, så då tycker jag att man ganska ofta behöver sådär stöd, eller någon att tala med. Jag tycker att det oftast, om de sen blir till något större problem så de är mer det att man inte berättar eller man håller det för sig själv, och inte talar med någon. Men om man talar så är det oftast, genast sen bättre och bättre. Håller du med, eller? (Till gymnasieelev 3) Jo, att nu säger man alltid om. Man säger nog oftast om de e något dåligt. Fast man inte säger det, så syns det nog oftast. Jo, så förändringar är sådana situationer som unga behöver hjälp med. Är det också då gällande utbildning eller liksom skolan och sådant. Eller är de mera familj som ni tycker att är sådär aktuellt just nu, mera i er ålder? Nå nu kan det också vara skolan, om man har svårt i skolan. Men sen igen tycker jag att jo, man ska göra allt bra och sådär så bra man kan, men inte ska man ta för mycket stress heller av det. Att om någonting inte sen går så som det skulle, så oftast kan man sen sådär göra något för det i skolan, att det sen på något sätt blir bättre ändå. Att inte är det hela världen, kanske. Elev 1 Elev 2 Elev 1 Elev 2 Elev 1 Lotta: Elev 3 LK Elev 1 Ungdomsverkstaden: LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant I hudana saker o frågor så känner ni att ni behöver hjälp? Att de e sånt som man int klarar själv eller att man int har tillräcklit me info helt enkelt o kunskap att hu de funkar. Hurudana saker känns sådär svåra? Examensarbetet. Okej. Okej, de kändes, eller du har de ännu på kommande? På gång. […] Känner du att man int får tillräcklit me hjälp från skolan då eller? Hmm.. Nå no ha ja fått hjälp att komma vidare på de, men att ändå så känns de som så stort på nåt sätt att man int riktit får grepp om hur man ska gö de riktit. Just de. Att de e en så ny stor sak, så de e lite flumma runt. 65 LK Praktikant LK (tystnad) Ungdom LK Ungdom Praktikant LK Praktikant LK Praktikant Jo, jo. Att där känns de sådär att de int finns riktit nån eller så? Jo Okej. [….] Va e såna situationer när unga behöver stöd o hjälp? Ja tror de e någo pengproblem eller sånt. De e någo me pengar? Jo De finns mycke. Va sa du? De finns massa De finns mycke, jo. Va kommer du o tänka på då? Nå just ekonomi o boende, o marginalisering o just om man hoppar av skolan o såhär. Depression, andra psykiska svårigheter, missbruk, allt sånhänt. I intervjun vid ungdomsverkstaden Sveps efterlyste ungdomarna också en person eller ställe som man kunde vända sig till då man vet att man behöver hjälp, men inte vet vart man skall vända sig. Ungdom LK Ungdom LK Ungdom LK Ungdom Mmh, ja sku säga att i allmänt lag så sku alla kunna ha lite mer så där ansvarspersoner i sitt liv. Ansvarspersoner? Jo Jo, hu tänker du då? Kanske sådär mer människor som vet va dom talar om, o på nåt sätt håller sina ord. Att de int e upp ti en själv att sådär hitta på, eller på nåt sätt komma fram till va de egentligen går ut på. Mmh, att man blir lämnad fö mycke ensam me dedär funderingarna? Jo, på nåt sätt sådär, att ingen verkar veta nånting överhuvudtaget sådär ti sist o slut. Genuint stöd efterlystes då eleverna vid yrkesskolan fick besvara frågan om hurdan hjälp unga behöver. Överlag skulle det också gärna få finnas mer stödtjänster att tillgå och de intervjuade påpekade behovet av hjälp som man kan få i form av kundbesök. LK Elev 3 Hurudan hjälp behöver unga? Så där om vi nu tar det helt så där allmänt? Kanske lite mera än vad det finns nu. Och sen lite mera, jag vet inte vad ordet är på svenska men jag vet på engelska… ”genuine” så där, 66 LK Elev 3 Elev 1 Elev 3 LK Elev 3 Elev 2 men liksom äkta stöd. Att de vill faktiskt hjälpa, att ibland känns det som folk vill hjälpa bara för att de på det sättet måste Mm, och hur menar du, […] hurudan hjälp så här på ett allmänt plan? […] Mer djupgående kanske Jo liksom så där detaljerad För ibland är det liksom lite för så där, vet du att det låter så där att det skulle gå smooth sailing. Att allting är jees och det här och det här, och sen måste du vänta och allt löser sig. Är det där på webben som det skall vara? Nja inte alltid Jag tycker också att det skulle vara viktigt att det skulle finnas sån där personliga, liksom att man träffas och sen skulle man få. För att vissa människor kanske kan öppna sig mera då. På det sättet och fråga om hjälp än att på nätet sen, för man kan inte riktigt lita på nätet alltid så att. BEHOVET AV HJÄLP I ARBETSSÖKNING Ungdomarna som intervjuades för utredningen hade en positiv inställning till att jobba i och med att jobb ger pengar i form av lön. Respondenterna var ändå i stort överens om att det är svårt att få jobb i dagens läge om man inte har föräldrars kontakter som man kan utnyttja. Såhär berättade eleverna vid yrkesskolan om vad de tycker om arbete: Elev 1 […] Elev 2 LK Elev 2 Nå jag tycker om att jobba, det är roligt att få mina egna pengar. Men det är ganska svårt att hitta jobb, när allt är liksom baserat på din CV och vad det står på den. Och nu när jag går liksom kosmetologlinjen så inte är det någon universitetsutbildning. Och jag vet inte, det känns bara som alla liksom väljer den som har, jag vet inte… finaste skolning. Och som säkert inte har haft någon liksom jobberfarenhet. Och sen liksom jag vet inte, jag har jobbat och slitigt och [snabbmatsrestaurang] är ganska stressigt jobb för man får liksom inte sitta ner alls, och man ska hela tiden ta kunden i beaktande, och liksom lyssna och vara snabb och hit och dit. Att det känns bara liksom, jag vet inte, orättvist nästan. Det kan vara jätte jobbigt att hitta jobb. Om jag inte skulle ha kontakter, skulle jag säkert inte jobba, jag skulle säkert som en dåre söka jobb. Och då tror du att du skulle behöva hjälp, med det eller? Jag tror säkert, mamma skulle säkert hjälpa mig sen att skriva. Det måste vara en bra CV, det måste liksom visa, skriva på den där ansökan 67 att varför man är bra, och varför just jag skall bli vald, så måste man kunna motivera det jätte bra. Det är ganska svårt egentligen… Även eleverna som studerade vid gymnasiet var eniga om att det är svårt att söka jobb: Gymnasiegrupp 1: Elev 1 Elev 2 LK Elev 1 Elev 2 Elev 3 Elev 1 LK Elev 1 Elev 2 De e jättesvårt att få sommarjobb nuförtiden. De e nästan bara… okej, om man far telemarkkinointi så får man oftare jobb, kanske sådä genast, men de int heller sådär, att de passar int fö alla. Men sen igen.. liksom.. de e nästan nu för de mesta suhteilla som man får nuförtiden sommarjobb. Om man int har suhteita så kan man no glömma ganska långt sommarjobb, de e jättesällan.. Min flickvän sökte påriktit ti över 40 ställen o ingen svara. Sen fick hon jobb.. men de va också sådä halft suhteilla, o sen först nä hon hade dedär jobbe o såhär så sen ringde man, ringde ett bolag eller liksom någo [klädbutik] o fråga att om de ännu finns liksom, om hon ännu vill komma o sommarjobba. Att ett ställe av 40 egentligen svara. Påriktit alltså, ingen annan, alla va sådä ”ei, katotaan, käsittelyyn..” (mummel). Nå ja tror att de e ganska stort, eller sådär just att om nån int har på de sätte sommarjobb, så sen tänker alla sådär lite att dom e sådär mera… eller att orkar dom int ta somamrjobb eller såhär. O sen just att de e me suhteilla man får. Behöver unga i allmänhet hjälp me domdä kontakterna? Nåå… Nå nu e de nu ganska ofta sådä att de e föräldrarna som fixar sen via kontakterna. Eller nån som man känner. Eller som har nån som dom säger att fråga av dendä typen, att den kanske kan ha någo jobb eller liknande. Exakt. Men ja tycker liksom just att sånhäna som ha blivi studenter, att dom sku borda ha någo privilegie att få jobb lite enklare, fö att de e dom som.. sen nä vi blir studenter så om vi int får jobb så va fan ska vi då göra? De e ju den bästa tiden att jobba, efter före milin, före liksom milin o efter milin, beroende på om man fo på vintern. De e ju helt hemskt att int man får jobb hu man än fösöker o håller på. Nä man sku en gång ha möjlighet att tjäna pengar en längre tid o kanske börja sitt liv därifrån, så sen lyckas de int. Så e de ”se oli sit siinä”. Så bor man sen hemma. Så ni känner till någo sånhäna fall eller kompisar? Jo Jo, no e de ganska stort att, eller no tror ja att största delen vill ha nånslags jobb ändå. 68 Elev 1 Ja sku no säga att största delen har int jobb. Ja tycker åtminstone att de ha vari jättesvårt. Gymnasiegrupp 2: LK Elev 1 LK Elev 1 LK Elev 2 LK Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 3 […] LK Elev 2 Elev 3 Elev 2 Elev 3 Okej, okej. Och sen, det här är lite så där nu råkar ni, nu när jag intervjuar er så är det just sommar men det där om jag checkar bara så där snabbt att vad ni ska sommarjobba med, och hur ni har fått ert sommarjobb? Nå idrottsläger, att jag har fått det genom att jag har gått skolning på bollförbundet så därför kom jag in dit Okej jo De var bara någo tjugo som kom in, så ja tror de skulle vara de som ja kom in dit Jättefint, jo okej Jag har två jobb. Ena är via kontakter och det är liksom i en sådan där firma så det är lite allt med papper och sådant. Och sen en annan, jag tränar simning Okej, just det. Nå jag har först intervju nästa vecka så jag vet inte ännu om jag får det där jobbet eller inte men… jo De är en sådan här promootio, liksom Just det, jo. Och har du sökt det då, eller hur har du hittat dem? Jag har bara själv sökt de. Eller min syster sa att liksom att de här är en bra, att du skulle kunna söka dit, och sen laga jag liksom ansökan dit. jo Och sen fick jag just mail igår, att jag slipper Nu har ni alla varit duktiga och söka arbete, var det svårt? Jag tycker att man behöver kontakter för att få arbete Jo det är ganska svårt att få Eller kanske sen när man har studerat och såhär så…. Jo, men nu när man inte har sådär erfarenheter eller något så är de nog jättesvårt att få utan sådär kontakter….men men men... jo Elev 2 Att någon gång behöver man, tycker jag Elev 3 Joo Elev 2 För att jag vet många kaverin som har sökt liksom helt allt, helt allt vad de hittar från nätet, och inte har de lyckats Eleverna 1 och 3: (hummar instämmande) LK Hur var det med ditt sommarjobb på, är de bollförbundet sa du? Elev 1 Nä, nä det var helt, de e nån tennisklubb som ordnar helt allmänna idrottsläger. De var nog bara via slumpen och vid nätet. Jag hade 69 LK Elev 1 LK Elev 1 LK Elev 1 skolningen och bakgrunden, så det var därför jag kom in. Men att det var inte via någo kontakter. Okej, det var du själv som kasta ut dig. Jo, via nätet. Okej, just det. Och du googla det bara då? Jo, det var helt som sagt hitta på nätet och sen lyckades jag bara komma in. Okej, just det. Det var ingen som gav någon länk eller sådant Nä En av gymnasieleverna hade lyckats skaffa sig ett sommarjobb genom att söka på Internet och sedan ansökt själv. Eleven var aktiv idrottare och hade således en särskild kompetens för jobbet i fråga. Denna positiva upplevelse om att klara av att hitta, ansöka och erhålla ett sommarjobb på egen hand stärker den ungas självkänsla och gör det lättare att nästa gång leta efter jobb. För de som inte lyckas få ett sommarjobb blir tröskeln högre nästa gång det blir aktuellt att söka jobb. VAD ÄR VÄGLEDNING? Det talas och skrivs mycket om vägledning, även i denna rapport, men hur uppfattar sist och slutligen ungdomarna termen vägledning? I intervjuerna med ungdomarna kartlades även hur termen vägledning uppfattas av dem, som vägledningstjänsterna är riktade åt. Nedan följer utdrag från intervjuerna med unga. Gymnasiegrupp 1: LK Elev 1 LK Elev 1 Elev 2 Elev 1 Elev 3 Elev 2 Om ja säger vägledningstjänster, säger de orde er nånting? Alltså vägledning e att man… liksom… Får vägledning i nånting... Ja, ja Nån visar dej.. eller liksom man förklar de.. 02 02 02, 0 100 100 o allt dehä (alla skrattar) Kaikki löytyy (skratt) Att man får ti ditt liv en såndä, eller ti nåt ditt problem att.. Gymnasiegrupp 2: LK Elev 1 Elev 2 och LK Elev 1 Om jag säger “vägledningstjänster”. Överhuvudtaget, ordet “vägledningstjänster”. Liksom, har ni hört ordet? Låter det, liksom vad kommer ni ens och tänka på av det ordet? Alltså vad var det? Vägledningstjänster Vad är det på finska? 70 Elev 2 LK Elev 1 Jag börja tänka på samma Ja, väntas nu. “Ohjauspalvelut” Nå kanske det liksom låter som att om man inte vet hur man kör någonstans, så kan man ringa någonstans Yrkesskolagruppen: LK Elev Sen ska vi lite kolla vad ni har hört talas om, det där ”vägledningstjänster”. Om jag säger det ordet, säger det ordet er någonting alls? Never heard, ingenting Ordet vägledningstjänst visade sig uppfattas som ganska missvisande enligt de unga som intervjuades för KOMET-­‐utredningen. Detta är något som borde noteras och uppmärksammas i planeringen av tjänster som riktar sig till unga. Det är viktigt att man i planeringen av tjänster som riktar sig till unga kan kommunicera på ett sådant sätt som är lätt att förstå för ungdomarna. Detta är ett tema som inte kan uppmärksammas nog, att aktörer som erbjuder stöd och hjälp för unga skall göra det utgående från den ungas perspektiv, och inte från den professionellas perspektiv. PROBLEM ATT HITTA RÄTT HJÄLP Svaren från elev-­‐ och studerandevårdspersonalen summerar att det ofta är svårt att hitta rätt stödtjänst för behovet och det är svårt att få en översikt över de befintliga tjänsterna. De personer som intervjuats har varit av samma åsikt – det är svårt att hitta rätt hjälp och särskilt om det ska vara på svenska, vilket man skulle föredra, då den ungas modersmål är svenska. Praktikant LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant Ungdom Praktikant Ungdom LK Praktikant De finns alltför lite på svenska, de e jättesvårt att få de på svenska. Jo. Tänker du spontant på nånting som du saknar? Eller e de i överlag just dedär att få på svenska? Överlag, att tandläkarvård, allmän hälsovård, psykologen.. O finns de nån på svenska så e de oftast lång tid eller kö dit. Exakt, exakt. Ja håller helt med. Eller så får man nöj sig me nån gammal gubbe som pratar knagglig svenska. Mmh. Som man int förstår heller (imiterar en person som talar svenska me finsk brytning) (skratt) Typ De e nä min pappa talar svenska. Okej. Så att om man vill ha service på svenska så får man ge upp på nåt annat krav lite, eller önskemål. Jo. Eller fa ti privat, men då måst man ju betala mycke mycke mera. 71 Det största problemet berör tjänsternas tillgänglighet. Tjänsterna är mycket utspridda och svåra att hitta, och då man väl navigerat rätt i servicedjungeln är tjänsterna de facto svåra att nå och uppvisar i vissa fall även kvalitativa brister. Ungdomarna efterlyser själva framför allt lättillgängliga tjänster, både i form av personliga kundbesök, webbaserad information och vägledning samt handledning per telefon. Praktikant LK Ungdom De finns ju mycke tjänster också, att de e svårt att hitta i denhär tjänstedjungeln, att kanske att de som på nåt sätt konkret finns nåt vart man kan vända sig till om man har problem me till exempel ekonomin eller blablablabla. Att så att man int behöver typ googla o sen… Eller att de finns ett telefonnummer, att ring hit om du int vet vart du ska vända dej. Exakt, exakt. Ja tycker att dedä va en helt jättebra poäng. Flera professionella aktörer kritiserar öppet det tungrodda nätverket av stödtjänster i samhället. Katja Ollikainen (2010) vid Vamos har i skriften ”Värde! – synpunkter på ett ojämlikt Finland” på ett beskrivande sätt belyst problematiken kring det strukturella system som den unga ska klara av att hantera för att kunna sköta sina personliga ärenden: ”I Finland har vi mycket fina strukturer för olika sektorer. Jag arbetar dagligen med ärenden som anknyter till FPA, arbetskraftsbyrån och socialbyrån. Även tingsrätten, utsöknings-­‐ och indrivningsföretag har jag blivit mycket bekant med. Det som alla dessa instanser, med undantag av socialbyrån, har gemensamt är att deras främsta uppgift är att ta hand om och sköta ärenden, inte människor. Ändå kontaktar man eller tar de kontakt från ovannämnda instanser främst då saker och ting inte har gått enligt planerna. Hur kan man ens tänka sig att en ung person som lever på små resurser och inte har flera års gedigen erfarenhet om samhällets strukturer och myndighetsnätverk skulle klara av att sköta om och förstå dessa frågor själv?” (Ollikainen, 2010) VAD TYCKER UNGDOMARNA ATT ÄR BRA SERVICE? Ungdomarna frågades om vad de upplever att är bra kundservice och fick berätta fritt var de upplevt att de fått god betjäning och varför de tyckt om betjäningen. Ungdomarnas uppfattning om vad som är god betjäning skiljer sig inte från vad andra människor i samhället anser. 72 Diskussionen vid yrkesskolan: Elev 1 LK […] Elev 2 LK Elev 2 Elev 1 Elev 2 LK Elev 1 Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 3 Starbucks. Där har de alltid lika trevlig personal. Men det är ju deras motto typ i varje land, och i varje kafé så borde det vara trevligt och fint och roligt att fara dit och köpa kaffe. Inte har jag någonsin sett någon som är sur där Okey, jo. Det kom du att tänka på Jag tycker att man på hotell får jätte bra service, liksom det finns inte nå vissa hotell, men i Finland så får man bra service på dem som jag har varit på Jo. Vad är bra service då? Att man tar kunden i beaktande, och att man lyssnar på kunden Att man är väl trevlig och förstår kunden och försöker hjälpa. Och är villig att hjälpa, att det finns sådana som inte är så hemskt villiga och hjälpa Du är på servicebranschen du borde… Är de där på Starbucks så där villiga att hjälpa? Joo alltså alltid när jag frågar så kommer det liksom massor av kommentarer och liksom, de försöker förklara och hjälpa till och sådär Nåjo, alltså Stockmann. Där får man bra, bra service Stockmann jo. Och vad betyder det för dig? Det betyder att man är just jättevillig och hjälpa och man, man liksom kan sätta sig in i den där liksom kunden. Och liksom så att man på något sätt hittar dendär precis samma våglängden med dendär kunden, och kan vara helt typ likadan som den och bara nästan egentligen fejka sin egen personlighet pga. att kunden skall vara så nöjd som möjligt. Jo, känns det fejk? Det känns inte fejk. Det känns inte fejk? Alltså man är liksom sig själv ändå men, men man dedär... Inte vet jag, det är jätte svårt. Vill de hjälpa? Jo alltså, jo så att man vill hjälpa helt liksom för fullt Gymnasiegrupp 1: Elev 1 LK Elev 1 Förra gången ja tyckte ja fick jättebra, så de va, ja var o titta på en leffa, ja va i Kinopalatsi, så fick ja.. Han va jättetrevlig, så där fick jag bra service. Okej, så han va jättetrevli. Jo nå han ba fråga om ja vill ha extra popcorn, o gav rabatt ti mej. Ganska trevli. (alla skrattar) 73 LK Elev 1 LK Elev 2 […] Elev 3 LK Elev 3 LK Elev 1 Okej, så du fick lite sådär extra service. Jo Va e bra på restauranger? [restauranger nämnts tidigare i diskussionen] Va e de som gör att den servicen e bra där? Nå de beror på att om… på restauranger vart dendä personalen påriktit njuter av sitt jobb så de e ju dedä bra service. Att man ser att dom påriktit tycker om dedä jobbe där, att dom int e sådä som nå [snabbmatsrestaurang].. o jo ja måst nu göra dehä för att… jah, jo. Men så de e kiva om dom e positiva o glada o tycker om sitt jobb, så då får dendä kunden också bra filis. Nå ja kom ännu på ett annat ställe, o de va Samsungs butik i stan där vid Makkaratalo. Okej Ja nästan t.o.m. köpte en ny telefon o allt möjlit annat också, att de va jättebra kundservice, o dom va jättebra på att sälja o såhär. Men att de e nu dedär kunskapen o dedär att vara me människor o sen just att kunna liksom… kunna just dendä sin sak. Att man faktiskt.. om man frågar någo så kan dom svara på de.. osv. O dom faktiskt fösöker liksom få dehär kundens behov o uppfyllas, o över de också, att man.. kunden e liksom ettan. Okej, jo Ja tycker just, att om dom e sådä jätteglada, att dom tar dedär kundens problem sådä på allvar eller sådär att dom.. de känns som påriktit dom fösöker hjälpa liksom o göra allt för att hjälpa dej, så då får man ganska bra sådär.. än att sen att dom ba säger att dom vet int o, eller sådär att dom ens fösöker liksom på någo sätt. Diskussionen vid ungdomsverkstaden: Ungdom 1 LK Ungdom 1 Ja kommer int just nu på så hemst mycke, men de som ja kom just på va de att ja va o söka ett stort paket från vår närmaste R-­‐kiosk, där vi posten också. Så de va, fast ja int had fått någo brev eller nånting att de sku ha kommi dit, men ja hadde ba kolla att de nu möjligen va framme från, alltså från nätet. O ja fick ganska bra dehär service, dom checka.. titta lite att hade de månne kommi ti dom o de hade no kommi, o dom to sin tid no helt o kolla igenom o titta att va de nu verkligen så, så att allting stämde. Att de va ganska bra, fö ja ha vari förr i såna ställen där de ha int kommi o dom ha ba sagt att nä, vi kan int, dehär, ge de ti dej före du ha fått breve hem först. Okej Så no va de helt kiva nu att fick sen lite tidigare ändå. 74 LK […] LK Ungdom 2 LK Ungdom 2 LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant LK Praktikant LK Dom försökte hjälpa. Hu e de, om vi frågar ännu [ungdom 2] [….]. Du sa Aktia, vaför tycker du om servicen där? Hmm, ja vet int… de e på nåt sätt ba sådä… dom e sådä lugna o på nåt sätt sakliga. Lugna o sakliga. Mmh Jo. O [praktikant], va tänkte du me Fortum? [….] Nå alltså, ja e mitt uppe i en flytt så ja ha ringt ti folk, ja ha ringt ti [telefonoperatör] o allt sånhänt. O ja satt en timme i telefonkö ti [telefonoperatör] o de va int så rolit, men att ti Fortum så satt ja en minut så svara dom, o de gick jättefort o jättetrevli kvinna som prata. Hon berätta direkt sådär hu de går till, va som händer o såhär. Okej De va jättesnabbt o trevlit. Kiva O ingen telefonkö. Nä, just de. Så du kände att hon lyssna på dej? Jo O du fick hjälp me de som du behövde? Jo Mmh. Bra. Okej. Ungdomarna i gymnasieutbildning, yrkesskola och ungdomsverkstaden var ense om vad som är god kundbetjäning. Alla betonade i sina svar att det är viktigt att personalen tar sig tid för kunden i fråga, är lugna och sakliga, att personalen kan besvara frågor och motivera sina svar, att personalen gör sig möda att ta reda på om något är oklart, att personalen vill vara till hjälp och ser ärendet ut kundens synvinkel och att personalen är glad och trevlig. Som kunder vill ungdomarna bli sedda och noterade, och om man till på köpet får lite specialbehandling, så som en av respondenterna fått i bion, så känns det extra bra. I diskussionen med den andra gymnasiegruppen betonades samma argument åter igen: LK Elev 1 Elev 2 Elev 1 Jo, vad är det som är liksom bra kundservice då? Språk då, typ någonting? Jag tycker inte att det där språket har så stor skillnad, eller om man talar finska så är de nog helt okej om de talar finska men att… att dom frågar om man själv frågar så svarar dom ordentligt och försöker hjälpa dig Ja, att de är trevliga och så där liksom Men om de e lite sådär att “Nå nä inte har vi” eller vet du svarar bara sådär nä. Vet du att dom kan inte ens förklara, vet du sådär 75 om de kommer till av någonting om man frågar så här. Så då är det dåligt. Men om de kan försöka förklara så då är det bra. KVALITETEN AV DE BEFINTLIGA STÖDTJÄNSTERNA Kvaliteten av de befintliga stödtjänsterna var ett återkommande diskussionstema inom kartläggningen. Både vid intervjuer med unga och med professionella kom kvaliteten på tal, likväl som i enkätsvaren och vid de olika seminarier som besöktes under kartläggningens gång. Westerback & von Kraemer (2014) presenterade vid sitt seminarium följande utmaningar inom den svenskspråkiga servicen i Helsingfors: − professionella känner inte till utbudet på service − det är svårt att hitta rätt kontaktuppgifter samt information om olika tjänster vid behov − förmännen känner inte till svenskspråkiga fältet och saknar ofta förståelse för det svenskspråkiga arbetet − professionella saknar arbetspar − serviceutbudet är begränsat − samarbetet bygger på personliga kontakter − det är svårt hitta rätt socialarbetare Westerback och von Kraemer betonade även att mångprofessionellt samarbete kring samma klient saknas ofta och nätverksmöten fungerar med varierande framgång. Detta framkom även inom KOMET-­‐undersökningen. Vid nätverksmöten är förväntningarna på mötets målsättning ofta oklara och ofta kommer de olika parterna oförberedda till dessa möten. Även om mötet är till för samarbete uppfattar de flesta parter att alla funderar skilt vid mötet istället för att planera tillsammans. Westerback och von Kraemer konstaterade att Sabir uppfattats av flera olika parter som en fungerande metod och det i deras studie framkommit en önskan om utbildning för hur man genomnför ett möte mer dialogiskt. Sabir är en arbetsmodell för inledande av samarbete. Uppsökande ungdomsarbetare: ”..det är ju liksom, när vi har sådant där sektortänkande. Att här är nu hälsovården, socialvården och här skolvården. Men sen om man liksom vill bli jämställd till exempel enbart, så de här sektorerna vet ju inte ens hur den unga erfar sitt eget välmående eller sitt eget liv. Så att deras liksom kunskap eller sådan här erfarenhet om positivt mötande eller välmående eller jämställdhet osv. så har ju inte så sådant här kategoritänkande på det viset som vi erbjuder den här servicen. Att om man går till en sektor, och där blir negativt hanterad så kanske det inte direkt sedan blir det att man inte alls tar sig någonstans.” 76 Den svenskspråkiga stödtjänstverksamheten betjänar ofta stora områden och innebär således många olika slags samarbeten med lokala aktörer. Detta innebär ofta långa resor i samarbetet samt en utmaning i att förstå varandras arbetsrutiner organisationerna emellan. Organisationerna lever hela tiden och det är svårt att hänga med i de olika organisationernas organisationsförändringar samt få insyn i varandra arbetsuppgifter och arbetsrutiner. Samarbetet försvåras också av att de professionella tolkar tystnadsplikten och definierar samarbete på olika sätt. Det finns en hel del god praxis kring samarbete, som man bättre kunde ta tillvara, såsom modellen man följer i Borgå vid överföring av elever från grundskolan till andra stadiets utbildning. HUR VILL UNGA GÅ TILL VÄGA DÅ DE SÖKER INFORMATION? Alla de ungdomar som intervjuades brukar ta hjälp av Internet då de sökte information om något de inte visste om. Google är ett välanvänt verktyg för alla och Wikipedia kan bistå med viss information. Det som skiljde respondenterna från varandra var den, att de respondenter som var gymnasieelever alla nämnde att de skulle vända sig till sin mamma och kanske pappa vid behov, medan detta alternativ inte var självklart för alla respondenter vid yrkesutbildningen och ungdomsverkstaden. Vid ungdomsverkstaden hade respondenterna lättare för att vända sig till en kompis då de sökte information och Internet var också en välanvänd informationskälla bland dessa ungdomar. Även skolhälsovårdaren nämndes av gymnasieeleverna som en resurs man kan vända sig till vid frågor som gäller hälsan. Internet är en bra informationskälla då man börjar leta efter information, men då man sedan vill få rådgivning föredrar flera ungdomar att kunna ringa eller besöka instansen för en mer personlig rådgivning. I utredningen har framkommit ett behov av drop-­‐in mottagning för unga på svenska, där man inte behöver boka en tid på förhand. Behovet av drop-­‐in-­‐mottagningar i syfte att förebygga marginalisering har noterats i utredningar gjorda av både Arbets-­‐ och näringsministeriet (Tuusa, Pitkänen, Shemeikka, Korkeamäki, Harju, Saares, Pulliainen, Kettunen & Piirainen, 2014), Ungdomsforskningssällskapet (Niinivaara & Suonpää, 2014; Merikivi, Timonen & Tuuttila, 2011) såväl som av utredningen av stödtjänster för unga i Esbo (Reponen, 2014) och Helsingfors (Westerback & von Kraemer, 2014). BEHOVET AV SVENSKSPRÅKIGA STÖDTJÄNSTER I dagsläget finns det en mängd olika stödtjänster som erbjuds på svenska, men inom utredningen har flera professionella aktörer uppmärksammat de långa kötiderna som ett 77 problem. De långa kötiderna inom den svenskspråkiga vården gör att flera klienter är tvungna att vända sig till den finskspråkiga servicen ifall möjligt. Bland annat har tre respondenter inom ramen för utredningen beskrivit behovet på följande sätt: ”…det finns ju svenskspråkiga polikliniker och så att säga psykologer, och psykiatriker och barnpsykiatriker som då är just anställda för att de är svenskspråkiga. Eller behärskar svenska, och de finns placerade här och var. Det finns ju enheter till exempel om du tänker inom barnpsykiatrin så finns det ju en svensk i Helsingfors, HYKS:en. En barnpsykiatrisk poliklinik. Så det finns, men att på ett sätt får man ju helt enkelt otillräckligt, att resurserna, alltså personalresurserna är inte tillräckliga. […] En barnpsykiatrisk patient som måste då gå på finska sidan tills det kanske blir ledigt på den svenska sidan, att ett sådant fall har jag just i tankarna kan jag säga så där specifikt. Men att jag tror liksom att det är brister nog, det finns, men det finns kanske inte just då när man behöver.” ”…jag fösöker nog alltid liksom hitta dedär.. dedär svenskspråkiga möjligheterna, dedär alla ställen, men sen ibland kan de vara just dedär att kön är ännu längre till denhär ena svenskspråkiga nånstans eller liksom.. Att de int riktit är så praktiskt möjligt.” ”Alltså speciellt såndän mera liksom, förstås nä de handlar om mera sånhänt att de e just nu o de sku behövas snabbt, o de nånting man sku villa. Ja har själv till exempel ibland sådär att de e jätteknepigt när nån sku villa ha en tid denhär veckan o tänker att hej, kan ja komma nästa onsdag. Ja e såhär, ja e en dag i veckan, o sen säga att nä, nästa lediga tid e om fem veckor.” Ett stödtjänstområde som också fått kritik från flera olika håll inom ramen för utredningen är TE-­‐byrån inklusive arbetsförmedlingen. TE-­‐byrån har i utredningen kritiserats för både tjänsternas tillgänglighet i allmänhet och särskilt på svenska. ”… Esbos sida tror jag definitivt, eller så som vi kanske upplever att där kanske finns ett ännu liksom större mörkertal […] På andra linjen till exempel så får man ingen svensk service alls. Det är ingen som kan svenska.” Den stora problematiken inom de svenskspråkiga stödtjänsterna i Nyland är dock avsaknaden av en svenskspråkig rehabiliterande enhet. I dagens läge erbjuder FPA:s yrkesinriktade rehabiliteringskurs för svenskspråkiga nylänningar enbart i Härmä i Österbotten. Ett flertal andra anordnare runt om i Finland erbjuder rehabilitering på finska och har uppgett till FPA att de kan betjäna på svenska vid behov. Dock har FPA inte utrett dessa aktörers möjlighet till att erbjuda svenskspråkig service i praktiken och det kan vara fråga om någon enstaka person i personalen som kan betjäna på svenska. Även vid FPA förstår man att detta är problematiskt, men där står FPA med bundna händer, eftersom de inte emottagit offerter från andra aktörer som kunde erbjuda rehabilitering på svenska i Nyland. Ett annat problem, som finns relaterat till rehabiliteringskurserna som erbjuds av 78 FPA, är att de två svenskspråkiga kurser som erbjuds oftast inhiberas på grund av för lågt deltagarantal. Vid FPA har man också insett att kommunikationen mellan FPA och olika stödtjänster på svenskt håll inte fungerar då svenskspråkiga inte tycks känna till de rehabiliteringskurser som FPA erbjuder och således vägleds få klienter till FPA. Servicecentret för arbetskraft Duuri är en enhet i Helsingfors vars bakgrundsorganisationer är Helsingfors stad, Nylands arbets-­‐ och näringsbyrå och FPA. Avsikten med Duuri är att på samma ställe kunna erbjuda socialtjänster, sysselsättningstjänster och FPA:s service till kunder som sköter ärenden hos alla dessa tre instanser. Vid Duuri får man stöd av ett mångprofessionellt nätverk för sin livssituation. ”…Duuri har ju liksom sina grupper som är liksom rehabiliterande syfte. Men att där igen finns det inte på svenska någonting, är det så att man mår rätt så dåligt eller riktigt dåligt, vilket man ju kanske gör då man är i rehabiliterande. Men ändå inte är sjukskriven så kanske du inte klarar det på finskan till exempel. Men att vem som skulle då på svenskan i så fall vara den aktuella aktören, som skulle kunna erbjuda en sådan sak vet jag inte.” För ungdomar som är i behov av konkret handledning för en längre tid har Vamos flera olika serviceformer som de kan erbjuda i Esbo och Helsingfors, bland annat aktivitetscenter. Motsvarande enhet till Vamos saknas på svenska och efterlystes inom ramen för utredningen av olika aktörer som jobbar med unga, även vid TE-­‐byrån. Inom ramen för utredningen efterlystes även integrerade interventioner i den egna miljön. På finska erbjuder HYKS-­‐Varhain denna typ av konsulterande stöd i ett tidigt skede för att en ung person som mår dåligt skall få det stöd den behöver med hjälp av basservice. ”Nå det som vi liksom nog konstaterat säkert flera år här liksom, rehabiliterande tjänsterna, mera långvariga. Någon sådan grupp saknas i Svenskfinland. Att det skulle kunna liksom behövas den biten. Och sen, men det är liksom inte sådant som vi kanske kan erbjuda men, men sådan här inom skolvärlden liksom, andra stadiets skolvärld så finns en hel del på finska sidan, som inte finns i Svenskfinland alls, är den här öppna yrkesskolan till exempel. Det vet jag diskuteras kanske liksom just nu, att om det skulle kunna vara ett alternativ. Och sen sådan här ammattistartti, som de har på finska sidan. De finns det inte heller på svenska […] Men det finns ju tian förstås, men det är inte samma sak.” Beträffande studievägledningen inom det svenskspråkiga studiefältet har studiehandledarna också en mer utmanande uppgift, då vissa alternativ som erbjuds på finska inte existerar på svenska i huvudstadsregionen. Ett sådant alternativ är yrkesstarten, som är ett förberedande år inför studier vid en yrkesskola, där eleverna få prova på olika utbildningar för att få mer kunskap om olika branscher och vad de själva är intresserade av. 79 BEHOVET AV TJÄNSTER MED TANKE PÅ KÖNSPERSPEKTIVET Inom ramen för utredningen har även könsperspektivet beaktats. Respondenterna har bekräftat att forskning på området gäller även inom det svenskspråkiga fältet. Det är ofta flickor och unga kvinnor som har lättare för att söka hjälp och stöd, medan pojkar och unga män tenderar att ha högre tröskel för att söka hjälp. Denna information stöds av statistiken särskilt vid Krisjouren för unga, där majoriteten av hjälpsökande är flickor och unga kvinnor. Män ligger i större risk för marginalisering på grund av flera olika orsaker. Pojkar och unga män ligger enligt forskning i större risk för att bli ensamma, då flickor tenderar att vara bättre på att knyta sociala band. Mäns förhållandesätt till pengar och egen ekonomi är också oroväckande. Vid planeringen av stöd-­‐ och vägledningstjänster för unga är det viktigt att planera verksamheten så att den erbjuds könsmedvetet. Unga som tillhör en underrepresenterad grupp i sina intressen för studier och arbete får ofta tampas med utmaningen av en strukturell könsstereotypisering till exempel i studiehandleningen eller vid rekryteringssituationer. Om verksamheten inte tar jämställdhetsperspektivet i beaktande i utformandet av verksamheten är det fråga om strukturell blindhet. (Haataja, Leinonen & Mustakallio, 2011) Den stora frågan i planeringen av stödtjänster är således hur man skall planera verksamheten så att den även når ut till pojkar och unga män. Då forskning och olika försök visar att vi inte kan utgå oss från att det är klienterna, ungdomarna, som skall komma till tjänsterna, måste verksamheten planeras så att den finns där ungdomarna finns. Om tjänsten erbjuds bättre på ungdomarnas önskemål och deras villkor, når verksamheten ut till de som inte annars skulle söka hjälp. VÄGLEDNING FÖR HBTIQ-­‐UNGA Enligt Seta och Ungdomsforskningsssällskapet (Alanko, 2013) behövs särskilda åtgärder för att stöda och förbättra välmåendet bland finländska homo-­‐, bi-­‐ och transungdomar. Resultaten från den första omfattande inhemska kartläggningen av välmående bland unga, som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter, visar på en större oro över det egna välmåendet hos hbtiq-­‐unga än bland övriga ungdomar. I enkätundersökningen uppgav 70 % av homo-­‐, bi-­‐ och transungdomarna att de har upplevt mobbning och trakasserier. Erfarenheter av våld var också märkbart vanligare bland dem än bland finländska unga i allmänhet. Enligt undersökningen (Alanko, 2013) är sämre hälsa, missnöje med de egna levnadsvanorna och mänskliga relationerna samt problem med den psykiska hälsan vanligare bland hbtiq-­‐ungdomar än genomsnittet. Jämfört med övriga ungdomar har dessa 80 unga oftare symptom på depression och ångest, självdestruktiva tankar och självdestruktivt beteende. I dagens läge erbjuder Helsingin Seta samt andra lokalföreningar inom Seta ry socialarbetartjänster för ungdomar och deras anhöriga som är i behov av stöd och vägledning gällande frågor kring sexuella minoriteter och könsminoriteter. Seta erbjuder även stöd och hjälp till könsminoriteter vid Transtukipiste. Transexuella ungdomar lider pga. den svaga lagstiftningen och det finns ingen stödtjänst på svenska för dessa i Finland. Dock finns det ingen på Setas Transtukipiste som kan betjäna på svenska. Regnbågsankan rf är en förening för svenskspråkiga sexuella minoriteter och könsminoriteter. Regnbågsankan är medlemsföreningen i takorganisationen Seta och Regnbågsankans verksamhetsområde sträcker sig över hela Svenskfinland. Regnbågsankans årliga budget är emellertid blygsam och finansieringen från UKM distribueras via Seta. Med tanke på Svenskfinlands geografiska spridning uppstår det lätt resekostnader då man vill ordna verksamhet. Regnbågsankans speciella natur som underförening i Seta har dock inte beaktats i fördelningen av finanserna, utan Regnbågsankan behandlas på samma sätt som de finska lokalföreningarna inom Seta. Det här leder till att Regnbågsankan har svårt att erbjuda en bred verksamhet i Svenskfinland, även om det finns ett uttryckligt behov av det. För närvarande erbjuds enbart stöd i form av e-­‐postdiskussion till svenskspråkiga som behöver stöd och hjälp i hbtiq-­‐frågor. Inom ramen för KOMET-­‐utredningen delgav Mikko Väisänen vid Pirkanmaan Seta ry resultatet av den enkätundersökningen som deras förening utfört och som besvarats av 92 svenskspråkiga från hela Svenskfinland (inte avgränsat till Birkaland). På frågan ”Upplever du att det behövs en svenskspråkig rådgivningstjänst i frågor gällande sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck?” hade 95 % svarat “ja”. Ja
96%
Nej. Om inte, varför inte?
4%
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Kaikki (KA:1.04, Hajonta:0.2) (Vastauksia:92)
Källa: Pirkanmaan Seta (2014) Respondenterna fick i webbenkäten även svara på frågan hurdan tjänst de anser finnas mest behov av på svenska. Majoriteten av respondenterna ansåg att det finns behov av både telefon-­‐ och webbtjänst. 81 en telefonjour
2%
en anonym webbtjänst där en
34%
kan ställa frågor när som helst
både telefon- och webbtjänst
69%
någon annan form av
13%
professionellt stöd, i vilken form:
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Kaikki (KA:2.79, Hajonta:0.66) (Vastauksia:90)
Källa: Pirkanmaan Seta (2014) De respondenter som svarat att de tycker det skulle behövas någon annan form av professionellt stöd har specifierat hurdant stöd de tycker att behövs. Flera av dessa respondenter ansåg att det finns ett behov av en fysisk jour där man kan träffa professionella för samtal och rådgivning kring könsfrågor och sexualitet. Det efterlystes även skolbesök och utbildning i hbtiq-­‐frågor för professionella aktörer som arbetar med unga. Respondenterna fick i enkätundersökningen även ta ställning till i vilka frågor som en stödtjänst för svenskspråkiga hbtiq-­‐personer behöver specialkunskaper. På denna fråga fick respondenterna välja flera alternativ än ett. Respondenterna var mest överens om att specialkunskaper behövs i frågor om sexuell läggning; könsidentitet och könsuttryck; ”att komma ut”; upplevelser av diskriminering bl.a. mobbning; socialt tryck (minoritetsstress); och ensamhet. Av respondenterna ansåg 50 % att ”dåligt bemötande inom hälsovård och andra tjänster” skall höra till tjänstens specialområde och 47 % ansåg att ”arbetsliv och skola/studier” skall höra till tjänstens specialområde. Några respondenter hade kryssat för alternativet ”annat” och påpekade att den betjäning som transstödcentralen ger även borde finnas på svenska. 82 90%
sexuell läggning
sexualitet och sex
sexuellt våld
asexualitet
könssjukdomar, HIV och säkrare sex
könsidentitet och könsuttryck
agender (inget kön)
socialt tryck, minoritetsstress
stöd från person med egen erfarenhet
att börja sällskapa
åldrande
att komma ut
parförhållanden
polyamori
att bilda familj
arbetsliv och skola/studier
andlig misshandel, helande
hatskriverier och näthat
upplevelser av diskriminering, t.ex. mobbning
ensamhet
dåligt bemötande inom hälsovård och andra tjänster
hälsa
psykisk hälsa
att bli accepterad
barns och ungas utveckling
problem med uppväxtfamiljen
bekymmer gällande barn eller partner
intersektionalitet (etnicitet, funktionsnedsättning, social bakgrund m.m.)
rädslor
utseendepress
samhället, lagstiftning
något annat än ovannämnda, vad:
66%
57%
50%
62%
80%
51%
68%
65%
32%
35%
77%
41%
31%
39%
47%
39%
47%
75%
65%
50%
35%
63%
50%
43%
43%
33%
48%
42%
35%
48%
7%
0%
20%
40%
Kaikki (KA:14.81, Hajonta:9.14) (Vastauksia:91)
60%
80%
100%
Möjligheten till fria kommentarer i enkäten gavs också till respondenterna. Dryga 20 personer hade valt att fritt kommentera sådant, som de ännu ville poängtera i utredningen, som utfördes av Pirkanmaan Seta. Flera personer hade ännu särskilt velat lyfta fram behovet av svenskspråkiga tjänster i hbtiq-­‐frågor. Särskilt på små orter skulle det behövas mer information och rådgivning, så att man inte skulle känna sig så ensam med sin sexuella läggning och könsidentitet. Flera personer hade också kommenterat det stora behovet av utbildning och större genusmedvetenhet bland svenskspråkiga professionella inom hälsovård, utbildning, vägledning och fritidssysselsättning. Då över 47 % av de behöriga studiehandledarna i Finland (finsk-­‐ och svenskspråkiga) hör till ålderskategorin 50 år eller äldre baserar sig en stor andel av handledningen omedvetet på traditionella könsstereotypier. Detta är ett problem som måste åtgärdas tvärsektoriellt. Även könsblindhet är ett problem, då behovet av könsmedvetenhet är stort inom handledningen för att stöda den livslånga vägledningen och den ungas välmående. (Kumpulainen, 2014) VÄGLEDNING FÖRE, UNDER OCH EFTER VÄRNPLIKTEN Behovet av den obligatoriska militärtjänsten är ett återkommande diskussionsämne, men såväl unga som äldre finländare ser mycket positivt på att delta i militärtjänsen (Myllyniemi, 2010; Nokkala, 2014). Tanken om att pojkar blir män i militären får gehör av både unga som gamla och även den ledarskapsutbildning som militären erbjuder intresserar flera unga (Myllyniemi, 2010). Försvarshögskolans professor Juha Mäkinen (enligt Nokkala, 2010) lyfter även fram övriga fördelar som militärtjänsten innefattar. Han menar att militärtjänsten sammanför de olika aktörerna i samhället och stöder samhällets värderingar och principer; stöder kontakten mellan försvarsmakten och det övriga samhället; stöder freden i samhället, samhällets kristolerans och bildandet av den finländska identiteten; förhindrar utslagning; främja folkhälsan; fungerar som rekryteringskanal; producerar reservister för kommande uppdrag inom skyddsmyndigheter samt personal för krishanteringsuppgifter; samt stöder integrationen av invandrare. Ungdomsbarometern 2010 (Myllyniemi, 2010) utredde hur unga finländare förhåller sig till militärtjänst. Utredningen visade att unga är relativt konservativa i sitt tänkesätt, men samtidigt växer ett allt större stöd för pacificism bland unga. En växande andel unga väljer civiltjänstgöring istället för militärtjänst och det minskande intresset för militärtjänstgöringen har varit störst bland unga i huvudstadsregionen (Lappalainen, 2013). En motivering för att välja civiltjänst framom militärtjänst är även den könsstereotypi som ännu existerar inom militärtjänsten. KOMET-­‐utredningen visar tydligt att unga män oroar sig inför värnplikten på grund av den planering som den kräver med tanke på studier och arbete. Detta gäller både dem som planerar utföra militärtjänst, samt dem som planerar utföra civiltjänst. Valet av civiltjänstgöring stöds ofta av individualistiska åsikter och även den egna livssituationen påverkar valet, visar Ungdomsbarometern 2010 (Myllyniemi, 2010). Dock kan valet av civiltjänstgöring vara svårt för unga vars föräldrar motsätter sig valet på grund av konservativa könsstereotypiska och/eller nationalistiska värderingar. Civiltjänstgöringens längd och arbetsplats är även frågor som gör att valet är svårt. Under KOMET-­‐projektets projektperiod ordnades för första gången ett nätverksmöte kring vägledningsfrågor vid Nylands brigad, som är den enda svenskspråkiga brigaden i Finland. Vid mötet den 24.11.2014, som ordnades vid Nylands brigad, deltog representanter från följande organisationer: ungdomsverkstaden Sveps; UngInfo vid Luckan; ungdomsverkstaden Föregångarna, TE-­‐byrån, Raseborgs stad, Arcada, Axxell, Novia och Regionalförvaltningsverket. Nylands brigads socialkurator och likaså två beväringar, som arbetar under sin militärtjänst arbetar med trivselfrågor i egenskap av ordinarie och vice arbets-­‐ och studieombudsman. Vid det omfattande och långa nätverksmötet kunde man enas om sju åtgärdspunkter för att utveckla vägledningen före, under och efter militärtjänsten. Åtgärderna som mötesdeltagarna enades om att arbeta utveckla var följande: 85 1. Rekryteringsmässan som första gången ordnats vid Nylands brigad i februari 2014 var ett lyckat koncept som man tillsammans kan utveckla. Nyttiga deltagare vore TE-­‐byrån, Arcada, Novia, Axxell, ungdomsverkstäderna och UngInfo. 2. Möjlighet till att utföra olika högskolors inträdesprov vid Nylands brigad skall undersökas och försöka utvecklas. 3. Behovet av att arrangera ett svenskspråkigt uppbådstillfälle i huvudstadsregionen och Kyrkslätt skall utredas. 4. Samarbetet mellan de tre parterna Nylands brigad, YH Novia och Arcada skall utvecklas för att stöda beväringarnas övergång till fortsatta studier efter beväringstiden. 5. Det finns ett behov av CV-­‐verkstad som skulle ordnas vid brigaden. Axxell deltar gärna som sakkunnig och kunde tänka sig leda CV-­‐verkstaden. 6. En undersökning kring hurdana vägledningstjänster som beväringarna finner behov av skall utföras i samarbete med universitet i Jyväskylä samt Arcada och Novia. a. det är viktigt att kartläggningen utförs i språktermer som känns naturliga för beväringarna b. kartläggningens syfte är att utreda hur beväringarna förhåller sig till frågor och problematik kring studier, arbete och ekonomi och c. man skall även ta i beaktande beväringarnas relationer (familj, parförhållande) i utredningen För att nå resultat bör alla beväringar delta i utredningen, inte bara vissa. 7. Arbetsgruppen kommer att fortsätta träffas för att tillsammans arbeta kring utveckling av vägledningen vid Nylands brigad. Nästa möte ordnas i mars 2015. Vid mötet diskuterades problematiken kring att uppbåden i huvudstadsregionen och Kyrkslätt inte ordnas skilt för finsk-­‐ och svenskspråkiga. I Vasa har man uppnått goda resultat av att en uppsökande ungdomsarbetare från ungdomsverkstaden Föregångarna deltar vid uppbåden för att där bli bekant för alla värnpliktiga. Ifall en ungdom sedan avbryter militärtjänsten eller efter militärtjänsten behöver hjälp så har ungdomarna lättare att ta kontakt med Föregångarna, eftersom de har blivit bekanta vid uppbådet. Eftersom uppbåden i huvudstadsregionen och Kyrkslätt är så många till antalet är det omöjligt att ordna så att en svenskspråkig uppsökande ungdomsarbetare närvarade vid varje uppbåd. Dessutom ifrågasatte mötet att svenskspråkiga ungdomar skall delta i uppbådet på finska 86 och inte erbjuds uppbådet på svenska. Mötet kunde se flera fördelar med att man skulle ordna uppbåden separat för språkgrupperna, bland annat kunde ungdomsverkstaden Sveps uppsökande ungdomsarbetare då delta vid uppbåden. Nylands brigads arbets-­‐ och studieombudsman samt vice arbets-­‐ och studieombudsman belyste nätverket med information om hur de jobbar med att inkludera rekryterna i verksamheten vid Nylands brigad redan innan värnplikten. Bland annat har de bildat en Facebook-­‐grupp för kommande rekryter som uppdateras dagligen med bilder och information. Vid Facebook-­‐gruppen kan värnpliktiga som är påväg in i militären ställa frågor och bli bekanta med verksamheten redan innan militärtjänsten. Ordinarie och vice arbets-­‐ och studieombudsmännen får på deltid arbeta med frågor kring trivsel, inklusion och studier så att beväringarna skall må bra vid Nylands brigad. Detta ansåg de som en positiv sak, då det inte är vid alla brigader som man tillåts jobba med dessa uppgifter på arbetstid. UTBUDET OCH BEHOVET AV MENTORPROGRAM MENTORPROGRAMMET FIKA Projektet FIKA startade i januari 2012 med Föreningen Luckan som huvudman. Projektet har finansierats av Europeiska socialfonden via Nylands NTM-­‐central, medverkande kommuner och städer samt Svenska kulturfonden. FIKA leds av en styrgrupp som består av representanter från Sydkustens landskapsförbund, Svenska studiecentralen, Finlands Svenska Idrott, Röda Korset, Marthaförbundet, Laurea, Esbo, Kyrkslätt och Raseborg. Verksamheten inleddes i Raseborg, Kyrkslätt och huvudstadsregionen under 2012 och under hösten 2013 kunde projektet utvidgas till Borgå och Sibbo tack 8711 vare ett utökat anslag och ett stort påvisat behov i Östra Nyland. Projektet fick även möjlighet att fortsätta verksamheten med ytterligare 6 månader t.o.m. december 2014, och ytterligare för våren 2015, båda gångerna tack vare goda resultat i början av projektet. Projektpersonalen utökades med en projektkoordinator för Östra Nyland, så helhetsstyrkan har i slutskedet av projektet varit 3 personer. FIKA har utvecklat ett koncept där frivilliga ställer upp som mentorer för invandrare. Konceptet fick i början inpiration av Stockholms Röda Kors projekt Yrkeskompis och var banbrytande i Finland. Modellen har senare utvecklats för att motsvara behovet i Nyland. Processen kan i korthet beskrivas enligt följande: Efter en introduktionsutbildning har mentorerna matchats med personer som flyttat till Finland och känner att de gärna skulle ha ett extra stöd i sin integrationsprocess. Mentor-­‐ och adeptparen har bildats utgående från liknande utbildning, yrke eller intressen. Tillsammans har de bekantat sig med det finländska samhället och arbetslivet enligt adeptens önskemål och parens gemensamma målsättningar. Paren har träffats i 6 månader 4–8 h i månaden. Det har visat sig vara ett väldigt lyckat koncept för att förkorta invandrarnas stig till att etablera sig i sin nya omgivning. Sammanlagt har projektet matchat över 130 par sedan den första utbildningen 87 erbjöds hösten 2012. Verksamheten har uppfattats som givande för deltagarna; adepterna har fått nya tips och idéer för att komma in på arbetsmarknaden, hjälp med studier, yrkesval och ansökningar, tips för att utveckla företagsidéer, nya kontakter och möjligheter. Mentorerna har också upplevt verksamheten givande, många mentorer har ställt upp för nya adepter efter avslutat förvärv. En av grundprinciperna för projektet har varit ett normkritiskt tankesätt, att inte placera människor i olika fack utan låta dem tala för sig själv och respektera deras drömmar och målsättningar. Därför har FIKA i marknadsföringen och informationen om projektet omnämnt personer som ”inte känner sig etablerade” eller ”skulle vilja ha ett extra stöd i sin integrationsprocess”. Mentorns andra uppgift har varit att stöda på vägen mot målsättningarna, men naturligtvis också ställa frågor där adepten måste överväga realismen i målsättningen. Det finns ett stort behov för olika typers verksamhet både bland dem som ännu inte känner sig etablerade i samhället och bland dem som vill göra en konkret insats för integrationen. FIKAs verksamhet har skapats för att motsvara det behovet och är ett steg på vägen mot ett samhälle där alla känner sig delaktiga. MENTORPROGRAMMET AMIGO Helsingfors Diakonissanstalt (HDL) startade verksamheten Vamos sommaren 2008 för ungdomar som befann sig i olika slags svåra situationer. Inom knappa två år hade redan cirka 700 ungdomar tagit del av verksamheten. Majoriteten av ungdomarna var 18-­‐21 år gamla, och ungefär en tredjedel av dem hade en mångkulturell bakgrund. De flesta av ungdomarna var hemlösa eller bodde hemma och levde ett marginaliserat liv. Ungdomarna saknade utbildning, de var långtidsarbetslösa och de hade en ohälsosam livsstil och saknade livskontroll. Många av ungdomarna saknade en fast adress att övernatta på. Flera av ungdomarna levde utanför samhällets tjänster. Tjänsterna hade inte nått dem och ungdomarna var inte medvetna om sina rättigheter. Ungdomarna saknade trygga relationer med vuxna och led ofta av ensamhet. Många av ungdomarna led av drog-­‐ och/eller spelberoende. Spelberoende leder ofta till en förändring i den dagliga rytmen och till att ungdomrna vakar om nätterna. Situationen har inte blivit lättare under 2010-­‐talet, utan tillströmningen av ungdomar som mår dåligt och som behöver stöd för att återfå sin livskontroll, har fortsättningsvis varit jämn till Vamos. I arbetet vid Vamos kunde man småningom ana att det även fanns ett stort behov av ett nytt slags stöd i form av en ny verksamhetsform. Ungdomarna behövde främst vuxna som tog sig tid för dem, som lyssnade och stödde i vardagen. Mentorprogrammet Amigo startades vid Helsingfors Diakonissanstalt som ett försök att kunna ge ungdomar ett effektivare stöd i arbetet med att återfå livskontrollen. Mentormodellen Amigo startade hösten 2010 som ett pilotprogram, för vilket man rekryterade nio mentorer från Helsingfors Diakonissanstalten och dotterbolaget Diacors egen personal. Adepterna bestod av sex unga män och tre unga kvinnor, varav majoriteten hade invandrarbakgrund. Pilotprogrammet utvärderades noggrant och våren 2011 började 88 man utarbeta det egentliga Amigo-­‐programmet. För projektet anställdes då en personal om två personer (100 % och 50 %) som skulle ha hand om mentorsprogrammet i sin helhet. Åren 2011-­‐2013 deltog i Amigo 91 adepter och 98 mentorer. Ett mentorpar träffades i ungefär 12 månaders tid. Tanken var att rikta programmet särskilt till unga män, då dessa visat sig vara i större risk för marginalisering. Det visade sig emellertid att vara svårt att locka unga män till programmet, och åren 2011-­‐2013 var 43 % av deltagarna unga män, medan 57 % var unga kvinnor. Av de deltagande adepterna hade 45 % invandrarbakgrund eller hörde till en familj med två olika kulturer. Flera av adepterna tillhörde en sexuell minoritet eller könsminoritet, hade en funktionsnedsättning, led av mental sjukdom eller drog-­‐ och/eller spelberoende. Av de 98 mentorparen avbröts 37. Orsaken till avbrytningarna var olika, men handlade ofta om att adepten inte fann tillit till sin mentor eller mådde tillräckligt bra för att klara av mentorprogrammet. Mentorprogrammet Amigo finansierades åren 2011-­‐2013 av Penningautomatförbundet och Amigo 2.0 fick fortsatt finansiering för projektperioden 2014-­‐2015. I mentorprogrammet Amigo får varje mentorpar till förfogande 100 euro sammanlagt att använda för sina mentorträffar. Det är viktigt att mentorparen kan träffas på stan och utföra trevliga aktiviteter tillsammans, såsom besöka caféer, bowla, gå till nöjespark, museum m.m. Det är viktigt att mentorparen tillsammans kan fritt välja aktiviteter i staden som gynnar adeptens utveckling och personliga målsättning inom ramen för mentorprogrammet. Eftersom projektet riktar sig till unga i risk för marginalisering är det även vanligt att dessa ungdomar har knappt om fickpengar. Det ska inte heller vara mentorn som står för kostnaderna för träffarna, då denna redan utför uppdraget på frivilligbasis. (HDL, 2014) BEHOVET AV SVENSKSPRÅKIGT MENTORPROGRAM FÖR UNGA Inom KOMET-­‐utredningen har det framkommit att det inte finns något profylaktiskt mentorprogram för svenskspråkiga, så kallade ”vanliga” unga i huvudstadsregionen. Krisjouren för unga leder ett mentorskapsprogram där frivilliga vuxna utbildas och fungerar som stödpersoner till Krisjourens klienter. Flera högskolor erbjuder också karriärinriktade mentorprogram för toppstuderande och utexaminerade alumner. Men för en vanlig medelmåttig ungdom finns inga mentorprogram på svenska, medan det finns ett brett register av olika slags program på finska för att stöda unga på vägen från ungdomstiden till vuxenlivet. I den webbenkät som skickades ut till läroinrättningarna i huvudstadsregionen efterfrågades mentorskapsprogram av särskilt två olika skäl -­‐ för att stöda ungas personliga utveckling och för att stöda ungas livskunskap: Personlig utveckling – öka självförtroendet genom fritidsaktiviteter Livskunskap – hantering av vardagen för unga med avsaknad av struktur och trygghetskänsla 89 Det framgick att flera unga som elev-­‐ och studerandevårdsgrupper definierade vara i risk för marginalisering har svaga kunskaper i finska, ett påstående som även bekräftades av Sveps personal beträffande klientelet hos dem. Även Krisjouren vid unga har flera ungdomar som föredrar en finskspråkig stödperson för att samtidigt kunna förbättra finskakunskaperna. ÖVRIGA SYNPUNKTER OCH KOMMENTARER GÄLLANDE STÖDTJÄNSTERNA SOM ERBJUDS SVENSKSPRÅKIGA ELEVER OCH STUDERANDE I HUVUDSTADSREGIONEN De elev-­‐ och studerandevårdsgrupper som besvarade webbenkäten, som skickades ut inom ramen för KOMET-­‐utredningen, fick bland annat även fritt kommentera de befintliga stödtjänsterna som erbjuds på svenska i huvudstadsregionen. Kommentarfältets rubrik löd i enkäten ”Övriga synpunkter och kommentarer gällande stödtjänsterna som erbjuds svenskspråkiga elever och studerande i huvudstadsregionen”. Respondenterna svarade på denna frågeställning enligt följande: - Hurdana svenskspråkiga strukturer och tjänster skall vi utveckla i framtiden för våra ungdomar? - Ibland känns det som om vi inte känner till allt som finns, ngn form av sammanställd info på nätet kunde vara bra, kanske finns det redan? - Det som skolorna efterlyser är en instans som har en helhets bild över elevens välmående. - I östra Hfors skulle det kanske behövas mera stödtjänster för elelverna säkskilt när de kommer till högre klasserna 7-­‐9 eftersom de inte har tryggheten i en klasslärare längre. - Vi klarar oss ganska bra inom den egna enheten, men då vi tar kontakt med någon stödtjänst då behöver vi hjälp. Att få det är inte alltid så lätt och stödtjänsterna har möjlighet att säga att detta inte är vårt bord. Det kan vi inte säga i skolan, vi måste hantera allt det som kommer emot oss. - De svenskspråkiga erbjuds likadana möjligheter inom universitetssektorn i huvudstadsregionen som till övriga studeranden - Skulle vara fint om huvudstadsregionens aktörer inom stödtjänster för unga kunde ge ut en gemensam broschyr eller en hemsida med kort och koncis info om servicens art samt kontaktuppgifter. - Vi har bjudit in representanter för olika aktörer för att för de studerande berätta om sin verksamhet och det är ett mycket bra sätt att göra servicen mera tillgänglig, då de studerande sett ett ansikte är det lättare att ta kontakt. Det samma gäller för personalen som aktivt "förmedlar" hjälp till sina studerande. - Svenskspråkiga stödtjänster är otillräckliga, finns för få adresser att vända sig till. - Svårt att veta vem/vart man kan vända sig för att få ärendet att gå vidare. - Önskemål om ett gemensamt svenskspråkigt "barnskydd" för Esbo-­‐Grankulla. 90 -
-
-
-
Det finns nog väldigt många ställen man kan vända sig till men tyhvärr uppfattar många det så att "det finns ingenting för de unga". Tyvärr stämmer det inte och jag tror att vi måste fortsätta att sprida information. Det är endast genom information som vi kommer vidare i ärendet. Vissa stödtjänster hade vi inte ens hört talas om. I framtiden skulle det vara viktigt att alla tjänster gör mera reklam och informerar om sin verksamhet. Hanken har ett gott samarbete med Arcada och Social-­‐ och kommunalhögskolan då det gäller erbjudande av studielivsrelaterade tjänster via Helsingforsalliansen. Det skulle vara bra om information om dessa stödtjänster skulle finnas lättillgänglig på nätet. Föräldrar borde också lätt kunna hitta denna information. Jag tänker att det erbjuds en hel del stödtjänster för svenskspråkiga vid universitetet, samtidigt som jag tror att ensamhet och vilsenhet i studierna inte är ovanligt. Friheten inom akademiska studier och det stora antalet studerande medför samtidigt att det ofta inte finns någon given grupp och många föreläsningar är frivilliga. Eget arbete utanför föreläsningarna tar mycket tid, vilket i sin tur ställer höga krav på att själv reglera sina studier och klara av att studera på egen hand. Jag tänker också att det är viktigt att följa med att tjänster för svenskspråkiga inte dras in (till exempel diskussioner om att det inte finns resurser för svenskspråkig studentteolog). Studiepsykologen har också begränsade resurser, för närvande två dagar i veckan. Högskolan ansvarar mer eller mindre helt själv för servicen. Behov av samordning på svenska finns Ung info, Luckan och SVEPS har bra verksamhet. Avståndet till Hfors verkar ändå för stort. Skulle vara bra med regelbundna besök på skolan. Det finns ett mycket marginellt utbud för våra elever gällande studier på andra stadiet. Studerande i vuxengymnasium har det sämst ställt med stödtjänster på svenska. Det finns många bra aktörer på de olika områdena. Problemet är uppenbarligen den bristande kunskapen hos många, om alla dessa. Vår studerande grupp är liten och behoven av städtjänster är mycket individuell. Det finns ett antal stödtjänster man kan anlita men jag har för mej att tröskeln är för hög för studeranden att personligen anlita stödtjänsterna. Tröskeln kan kännas extra hög då man är studerande vid högskola och det finns en hög prestationspress bland studeranden. Man vill helt enkelt inte medge för sej själv eller till andra att man behöver stöd. Antalet stödtjänster finns men hur skall vi "sälja" stödtjänsterna som en "accepterad" tjänst till de unga. En huvudsida med översikt av stödtjänsterna vore bra, koordinering. splittrat och delvis överlappande samordning skulle behövas samarbete behövs så att, om de olika instanserna delar klienter, alla skulle dra åt samma håll Tendens att vårdkontakt avslutas och ansvaret för det fortsatta stödet överremitteras till utbildningsanordnaren/skolan. 91 -
-
-
I Helsingfors har tröskeln blivit högre för att få stöd i god tid. Det är inte rimligt att en familj i kris skall vara tvungna att ta sig från utredare till utredare för att slutligen efter några månader få det akuta stöd de behöver. Integrering och inkludering av elever med särskilda behov fungerar inte utan att alla lärare får fortbildning i specialpedagogik och differentiering. Detta behövs särskilt på de högre klasserna. Specialklasserna fungerar bäst om de är flexibla smågrupper. Just nu är det svårt att hitta bra stöd för integrerade elever med autismspektrumstörning. Förebyggande stöd behövs alltid. DISA har fungerat bra och kunde vara en bestående del av undervisningen. Vi i klassen fungerade ganska bra, tills projektet helt dumpades över på klassföreståndarna. Frånvaroprojektet på Folkhälsan har varit bra, men de kunde ta en starkare roll för att hjälpa familjen att komma tillbaka på fötter. MARKNADSFÖRING OCH RESULTATMÄTNING Den svenskspråkiga vägledningen översätts på olika webbsidor oftast rakt från finska, men geografisk spridning, kultur och social konstruktion beaktas inte. Ett övergripande samarbete mellan sektorerna och aktörerna samt över kommungränser saknas, vilket även syns i marknadsföringens brister. Inom ramen för kartläggningen framkom det att marknadsföringen av de befintliga tjänsterna är bristfällig. Aktörerna känner inte till varandra och har således svårt att dirigera unga vidare till rätt instans. Som exempel kan nämnas att FPA inhiberar sin svenskspråkiga rehabiliteringsverksamhet för unga, medan det från övriga aktörer efterfrågas dylik verksamhet. Även svenskspråkiga psykoterapeuter efterfrågas av olika aktörer, medan det enligt FPA och Studenthälsans professionella torde finnas tillräckligt av dessa för att motsvara efterfrågan. Stödtjänsterna som utretts inom projektet följer alla upp sina kundbesök och statistikför dessa. Dock tycks de flesta tjänsterna inte uppsätta resultatmål för sin verksamhet, då majoriteten av tjänsterna fyller efterfrågan från kunderna utan större marknadsföring och utbudet av tjänsterna ändå är begränsat på grund av ekonomin. 92 PROBLEMANALYS Inom ramarna för materialinsamlingen för KOMET-­‐utredningen har de olika aktörerna inom fältet av svenskspråkig undervisning, vård och stödtjänster för unga i huvudstadsregionen uttryckt samma frustration – att stödtjänsterna ofta är svåra att hitta och i brådskande situationer är det svårt att snabbt få hjälp på svenska. De olika intressenterna ropar entydigt efter tydligare riktlinjer och en bättre översikt av utbudet av stödtjänster för unga. Då de professionella som arbetar inom fältet har svårt att navigera sig fram bland de olika stödtjänsterna är det svårt att förstå hur unga skall klara av att skaffa behövlig information och stöd för sin individuella livshantering och -­‐planering. MÅLFORMULERING Hur ser situationen ut idag för unga svenskspråkiga att få stödtjänster på sitt modersmål och vilka framtida insatser krävs för att skapa den service som är nödvändig för att hjälpa ungdomar i speciellt utsatta situationer? Centraliserade och mer enhetliga lösningar har fått kraftigt medhåll inom ramen för studien, och majoriteten är av den åsikten av att vi nu nått en situation där det är svårt för alla involverade parter att få en översiktlig bild av vilka tjänster som erbjuds svenskspråkiga unga på deras modersmål. Inom kartläggningen har det framkommit en klar önskan om att tvärsektoriellt samarbeta och gå in för verkställandet av en genomgripande marknadsföringsinsats i syfte att effektivare synliggöra hela utbudet av de medel som i dagsläget erbjuds. Det centrala syftet med utvecklingsplanen KOMET2020 är att främja livslångt lärande bland unga genom att stärka handlednings-­‐ och vägledningstjänster samt övriga stödtjänster. Tjänsterna ska vara lättillgängliga för ungdomarna och formas så att de passar det behov som svenskspråkiga unga har för att få stöd och hjälp i olika situationer. I planeringen av KOMET2020 har intressenternas åsikter och värderingar beaktats. Det är viktigt att de olika intressenterna upplever att KOMET2020 uppfyller ett tydligt behov för att projektet skall upplevas som meningsfullt för alla parter och således kunna arbeta för ett gemensamt mål. Hörandet av dessa intressenter har skett på olika vis för att kunna bilda en möjligast omfattande och specifik uppfattning om det aktuella behovet av svenskspråkig service för nyländska ungdomar. 93 Materialet utgör en god grund för att definiera de strategiska tyngdpunkterna för regionens behov inom livslång vägledning: -
Vi behöver utveckla ett bättre helhetsstöd för unga som befinner sig i riskzonen för marginalisering och u tanförskap. De svenskspråkiga stödtjänsterna måste utvecklas till ett täckande nätverk. Det sektor-­‐ och gränsöverskridande samarbetet för de stödtjänster som erbjuds på svenska måste utvecklas. Befintliga aktörers verksamheter måste utvecklas för att tjänsterna bättre skall motsvara behovet. Kommunikation och information måste förbättras. Avsikten med det nya projektet KOMET2020 är att sammanställa en handlingsplan för implementerande av verksamheten inom Nyland samt definiera en vägledningsstig på svenska inom ramen för det livslånga lärandet och förebyggande verksamhet för att motverka utslagning i regionen. KOMET2020 fokuserar på förebyggande verksamhet av marginalisering och utanförskap bland svenskspråkiga ungdomar i regionen. Målsättningarna är följande: -­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
främja förverkligandet av ungdomsgarantin och utbildningsgarantin främja jämlik utbildning för unga öka tillgängligheten och främja synligheten av befintliga stödtjänster likväl för de metoder och koncept som skapas inom projektet främja lågtröskelprincipen vid alla stödtjänster som riktar sig till svenskspråkiga unga minska andelen avbrutna studier effektivera utexamineringen av studerande integrera könsperspektivet genomgående i all verksamhet som berörs av projektet och således motarbeta könsblindhet stöda övergångsfaserna i utbildning stöda nyutexaminerades förankring i arbetslivet förbättra vägledning och stödtjänster för ungdomar tillhörande olika specialgrupper såsom funktionsnedsatta, partiellt arbetsföra, oliklärande personer, invandrare, sexuella minoriteter och könsminoriteter höja kompetensen och stöda personlig utveckling hos unga som tillhör olika specialgrupper stöda företagarfostran hos ungdomar tillhörande olika specialgrupper främja likabehandling av specialgrupper hos aktörer som erbjuder utbildning, stödtjänster, vägledning och sysselsättning för ungdomar 94 AKTIVITETSPLAN UKM:s arbetsgrupp för livslång vägledning (2011) ritade för sin rapport upp en modell som överblickade det befintliga nätverket av vägledning för unga. Bilden pekar ut det stora problemet för en ung person att hitta rätt stöd och hjälp vid olika livssituationer, nämligen att utbudet idag är ett komplicerat spindelnät som är svårt att hitta fram i. Källa: UKM, 2011. I planeringen av KOMET2020 fanns det ett klart behov av en tydligare modell att utgå från för att kunna identifiera luckorna i nätverket av stödtjänster på svenska i Nyland. Den ungas liv kartlades i sex olika sektioner, som i sin tur delades in i olika steg för att tydliggöra de olika faserna av stöd och hjälp. 95 De olika sektionerna är följande: 1. Hälsa 2. Studier 3. Jobb 4. Ekonomi 5. Värnplikt 6. Fritid (familj, resor, kurser, kultur, motion, hobbyer) Ungdomsverkstäderna finns med som en reservsektion för de unga som är i behov av deras tjänster under uppväxttiden. De olika stegen för sektionerna är uppdelade i olika steg för att tydliggöra behovet av stöd bland unga. Endast sektionen Fritid har inte definierats närmare, då den ansetts falla utanför projektets område i detta skede av arbetet. Hälsa Ekonomi 1. Kartläggning 1. Ekonomikunskap 2. Preventiv vård 2. Ekonomiplanering 3. Vägledning vidare 3. FPA/bank/socialen/skatt/stipendier o.dyl. 4. Vård 4. Probemlösning 5. Uppföljning 5. Ekonomihantering 6. Balanserad ekonomi Studier 1. Studieval 2. Ansökan 3. Antagning 4. Studiestart 5. Motivation och studieframgång 6. Praktik 7. Avsluta studierna 8. Examen Jobb 1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Yrkesanalys Jobbsökningsfärdigheter Kompetenshöjning Jobbsökning Praktik Nätverkande Anställning Värnplikt 1. Val av tjänstgöring 2. Uppbåd 3. Förberedelser och planering 4. Rekryttid eller civiltjänstubildning 5. Utförande av tjänstgöring 6. Planering av studier eller arbete efter tjänstgöring 7. Avlagd värnplikt 96 Kartan över de olika sektionerna går att rita upp och där är det den unga som placeras i mitten då det är den unga som skall vara i fokus i planeringen av tjänsterna. Den unga omges dessutom av sina kamrater, då det visat sig att dessa har stort inflytande på ungas beslutsfattande bland Y-­‐generationens unga. De olika stegen är riktgivande och ibland kan man hoppa över något steg eller ta stegen i annan ordning. På det stora hela överensstämmer ändå stegen rätt väl med utfallet i verkligheten. Vägledningsstigarna för unga, Lotta Keskinen Då den ungas olika steg inom de olika livsområdena har definierats är det lättare att urskilja var luckorna finns i det befintliga nätverket av stöd på svenska i regionen. Således är det dessa fallgropar projektet KOMET2020 vill täppa för att stöda unga bättre. Den blåa färgen i kartan över stegen visar på vilka områden som KOMET2020 kommer in som stöd genom de olika aktiviteterna som planerats för projektet. 97 Vägledningsstigarna för unga med stöd av KOMET2020, Lotta Keskinen 98 På flera olika håll i Finland har åtskilliga EU-­‐finansierade projekt enligt lokala premisser jobbat med att utarbeta modeller för hur man kan förhindra utslagning bland unga. KOMET2020 tar i beaktande beprövade metoder och lösningar kombinerat med det behov av tjänster som specifikt svenskspråkiga ungdomar och yrkesverksamma, som arbetar med unga inom alla sektorer i Nyland, efterlyser. Det ligger i vårt gemensamma intresse att de befintliga stödtjänsterna utvecklas effektivt så att ungdomarna kan få rätt hjälp i tid och att dessa tjänster erbjuds könsmedvetet. Därtill tas i beaktande övriga studier och forskningar som gjorts beträffande vägledning och stödtjänster för unga samt beträffande svenskspråkig service i regionen för att ta till vara den kunskap som finns angående utvecklingsbehovet av stödtjänsterna. KOMET2020 stöds särskilt av ESF-­‐projekten: - ESF-­‐projektet Eduvuxen, Luckan samarbetspart som vägledningspunkt, huvudman YH Arcada, 2008-­‐2012. Projektet är ett delprojekt i det nationella projektet Opin-­‐
Ovi. I bakgrunden ligger ett landsomfattande utvecklingsprogram som Arbets-­‐ och näringsministeriet och Undervisnings-­‐ och kulturministeriet lanserat. Projektets övergripande mål är att öka de svenska vuxenutbildningstjänsternas tillgänglighet, mångfald och kvalitet. - FIKA, ESF-­‐finansiering 2012-­‐ 2014 FIKA verkar för positiv samhällsintegration i form av stödformer och sysselsättning med tredje sektorn som resurs. ESF-­‐projekt som fungerat som stöd i planeringen av KOMET2020: - OpinOvi-­‐projekten - KOUKKU -­‐ koulutusvalinnat kuntoon - Samalle viivalle - Petra -­‐ nuoret työhön ja kouluun - Onnistunut nuorisotakuu -­‐hanke - Valmistumisen tukeminen korkeakouluopinnoissa (Jääskelä, P. & Nissilä, P., 2011) ESR-­‐hanke 2008-­‐2011 - Yksin hyvä-­‐yhdessä parempi (Kivelä, M., 2012) - Vertaisuus voimavarana ohjauksessa (Penttinen, L., Plihtari, E., Skaniakos, T., & Valkonen, L., 2011) KOMET2020 stöds även av följande projekt - Bridge, RAY-­‐finansiering, lågtröskelmötesplats samt rådgivnings-­‐ och handledningstjänster för invandrare Luckan har sedan 2008 upprätthållit en informations-­‐ och vägledningstjänst för invandrare i huvudstadsregionen med hjälp av RAY medel. Ändamålet med tjänsten är att ge information och vägledning kring studier, jobbsökning, språkkurser och fritidsaktiviteter. Eftersom Luckan är centralt belägen och en förening och inte myndighet är tröskeln att kontakta Bridge låg. Kunderna kan kontakta Bridge per e-­‐
99 post, telefon eller drop in. Servicen är kostnadsfri och öppen för invandrare i huvudstadsregionen. Målgruppen är invandrare som, oberoende av officiell status i landet, behöver vägledning för att hitta tjänster, service och nätverk för att stöda integrationen och delaktigheten i samhället. Vägledningen fokuserar på individens behov och utgångsläge och stödet och vägledningen anpassas till den enskildes behov. Metoden som används är konstruktivistisk och baserad på Peavys teorier om att individen själv besitter kunskapen och behöver enbart stöd att komma fram till det rätta alternativet eller hitta den rätta informationen. -
Det normkritiska projektet Respekt, AVI 2012-­‐2014, barn och ungdomspolitiska programmet -
Projektet Allas Lucka, 2013-­‐2014, ökad samverkan mellan huvudstadsregionen och östra Nyland vad gäller utveckling bl.a. av invandrarrådgivning med hjälp av utveckling av digitala verktyg och pilotförsök med studerande vid Point college, Nylands förbund, landskapsutvecklingsmedel, projektbudget 100 000 euro -
Projektet ”Delakig i Finland”, ”Osallisena Suomessa”-­‐hanke, det svenska projektet i huvudstadsregionen, huvudman Helsingfors Arbis, 2011-­‐2013, inrikesministeriet, Luckan medverkade som samarbetspart för tredje sektorn, mål var att utveckla integrationsvägar i det finlandssvenska samhället med hjälp av olika åtgärder, såsom start av integrationsutbildningar på svenska, aktiviteter för integrationsfamiljer och hemmamammor m.m. -
UngInfo vid Luckan är medlem i Min ekonomi (Mun talous) -­‐nätverket, som är ett projekt finansierat av RAY Övriga projekt som KOMET2020-­‐projektet inspirerats av: - Nuorten mentorointihanke Amigo vid Helsingfors diakonissanstalt, RAY 2011-­‐2013, och Amigo 2.0, RAY 2014-­‐2015 - Mentorprojektet Womento vid Väestöliitto, 2011-­‐ - Tillbaka till framtiden, Folkhälsan, finansierat av RAY 100 ÅTGÄRDSSPLAN De åtgärder som planerats för utvecklingsprogrammet KOMET2020 har som syfte att minimera flera av de problem som framkommit inom KOMET-­‐utredningen. Bakgrunden till planeringen av aktiviteterna framkommer tidigare i detta kapitel. De planerade åtgärderna inom projektet stöder vägledningen till befintliga stödtjänster samt skapar nya stödformer som inte erbjuds på svenska i dagsläget. Åtgärderna stöder den livslånga vägledningen genom lågtröskelverksamhet som ska vara lätt att hitta för den unga. Projektet engagerar även frivilliga personer som är intresserade av att ge av sin tid till unga som är i behov av ett visst vuxet stöd i vardagen för att stärka självkänslan och öka känslan av egenmakt för att kunna påverka sitt eget liv. De planerade åtgärderna stöder den unga att bli en aktiv medlem i samhället och risken för marginalisering och utslagning minimeras. Projektet höjer kompetens gällande jämställdhet och jämlik behandling bland aktörer som erbjuder väglednings-­‐ och stödtjänster. 1 IMPLEMENTERING AV MENTORSKAP SOM VÄGLEDNINGSMETOD Mentorskap innebär att en mer erfaren mentor stöder en adept i frågor kring personlig utvecklig, studier och arbetsliv för att främja yrkeskompetensen med sikte på säkrare övergång och etablering i arbetslivet. Mentorskap är en kostnadseffektiv och inkluderande metod, eftersom mentorerna inte erhåller något arvode för sitt förvärv. Det krävs ändå resurser för att koordinera, utbilda och handleda de frivilliga för att verksamheten ska kunna skötas och upplevas vara trygg och ge ett mervärde för adept och mentor. Luckan har i och med det tidigare ESF-­‐
finansierade integrationsprojektet FIKA metodiskt utvecklat ett kvalitetssäkert koncept för mentorskap inom integration av invandrare. I mentorprogrammet Amigo, som arrangeras av Helsingfors diakonissanstalt och finansieras av Penningautomatföreningen PAF-­‐RAY, får varje mentorpar till förfogande 100 euro sammanlagt att använda för sina mentorträffar. Vi anser det jämställt att mentorparen i KOMET2020, som närmast motsvarar mentorprogrammet Amigo på svenska, erbjuds samma förmån. Det är viktigt att mentorparen kan träffas på stan och utföra trevliga aktiviteter tillsammans, såsom besöka caféer, bowla, gå till nöjespark, museum m.m. Projektpersonalen kommer att tipsa mentorparen om förmånliga och kostnadsfria aktiviteter i staden och även försöka skaffa biljetterbjudanden till olika evenemang, men det är viktigt att mentorparen även tillsammans kan fritt välja aktiviteter i staden som gynnar adeptens utveckling och personliga målsättning inom ramen för mentorprogrammet. Eftersom projektet riktar sig till unga i risk för marginalisering är det även vanligt att dessa ungdomar har knappt om fickpengar. Det skall inte behöva vara mentorn som står för kostnaderna för träffarna, då denna redan utför uppdraget på frivilligbasis. Mentorparet skulle således ersättas på kostnader upp till 100 euro i utbyte mot kvitton. Genomsnittliga mängden mentorpar per år är beräknad till 80 adepter (unga) och 80 mentorer (vuxna). 101 1.1 SPRÅKMENTORSKAP MED FOKUS ATT HÖJA KOMPETENSEN I FINSKA SPRÅKET Ett pilotprojekt Det har framkommit ett klart behov av kompetenshöjande verksamhet i finska språket bland svenskspråkiga ungdomar med svaga kunskaper i finska. Det är lätt att man glömmer att vi även har ungdomar i Nyland som inte klarar av att hantera vardagssituationer på finska och vars möjligheter till studier och arbete därför begränsas. Ungdomar som hör till denna grupp kan eventuellt tillhöra en specialgrupp såsom till exempel invandrare, oliklärande personer och funktionsnedsatta, men orsaken till svaga finskakunskaper kan även bero på att uppväxtmiljön inte lärt ungdomen finska. Orsakerna till svaga språkkunskaper i finska är många. Eftersom utbildningsutbudet på svenska är rätt snävt, begränsar språket till viss del vad man kan studera och jobba med. Denna grupp ungdomar har således en större utmaning att kunna etablera sig i arbetslivet och behöver ett särskilt stöd för att inte bli segregerade i utbildning, arbete och samhället. Den planerade kursen i finska riktar sig till ungdomar som har svaga kunskaper i majoritetsspråket och som vill bättra sin finska för att höja kompetensen. Samtidigt som kursen för ungdomarna pågår, ordnas en kurs i språkmentorskap för finskspråkiga frivilliga vuxna som är intresserade av att fungera som språkmentorer för ungdomarna som deltar i finskakursen. Mentorkursen innehåller en del som leds av en lärare i finska, som går igenom hur man kan stöda inlärning i finska hos någon som inte behärskar språket. Den andra delen av mentorutbildning, som Luckans handledare leder. Kompetensen om mentorskap finns redan vid Luckan i och med det tidigare ESF-­‐projektet FIKA. Efter finskakursen för ungdomarna och mentorkusen matchar Luckans handledare ihop adepterna (ungdomarna) med mentorerna. Luckans handledare intervjuar adepterna och mentorerna samt utför matchning. I samarbetet ingår inlednings-­‐, uppföljnings-­‐, och avslutningsdiskussioner tillsammans med Luckans handledare. Till mentorskapshelheten hör även gemensamma träffar i Luckans regi där adepterna och mentorerna får träffa de andra för gemensamma aktiviteter såsom teaterbesök och dylika utflykter där de även har möjlighet att nätverka med varandra. Språkkursen i finska för ungdomar samt språkmentorkonceptet är båda alldeles nya planerade aktiviteter, som det framkommit ett behov av inom KOMET-­‐utredningen. 1.2 MENTORSKAP FÖR LIVSLÅNGT LÄRANDE För ungdomar som är i behov av en vuxen diskussionspart som genom regelbundna träffar diskuterar och vägleder den unga. Paret sätter upp en individuell målsättning som kan falla inom ramen av personlig utveckling, framgång i studierna och/eller stärkt yrkeskompetens. Programmet välkomnar varmt ungdomar tillhörande olika specialgrupper och en aktiv markandsföring görs för att uppmuntra vuxna som tillhör olika specialgrupper (invandrare, oliklärande personer, funktionsnedsatta, sexuella minoriteter och könsminoriteter m.fl.) att 102 ställa upp som mentorer för de unga. Mentorskapet stöder medvetetet motverkandet av könsblindhet och stöder en mångfald av kön inom utbildning. Luckans handledare intervjuar adepterna och mentorerna samt utför matchning. Mentorerna deltar också i en obligatorisk mentorutbildning vid Luckan. I samarbetet ingår inlednings-­‐, uppföljnings-­‐, och avslutningsdiskussioner tillsammans med Luckans handledare. Kompetensen om mentorskap finns redan inom organisationen i och med ESF-­‐
projektet FIKA. Mentorutbildningen leds av Luckans handledare. De vuxna som kommer att fungera som mentorer för unga i behov av stöd för personlig utveckling och välmående deltar dessutom i en tilläggsutbildning som leds av Krisjourens personal. Krisjouren för unga har lång erfarenhet av utbildning och ledning av stödpersonsverksamhet för unga som lider av mental ohälsa. För mentorsparen arrangeras även gemensamma träffar där paren får träffas och umgås i friare former såsom gemensamma kulturbesök, friluftsaktiviteter samt teman från arbetslivet, som även integrerar könsperspektivet. 1.3 MENTORSKAP FÖR FRÄMJANDE AV LIVSLÅNG VÄGLEDNING HOS BEVÄRINGAR OCH CIVILTJÄNSTGÖRARE Ett pilotprojekt Mentorsprogrammet är för ungdomar som är intresserade av personlig vägledning inför och under militär-­‐ eller civiltjänstgöringen. En mentorhelhet där mentorn fungerar som diskussionspart gällande olika teman kring hälsa, välmående och livslångt lärande för att stöda deltagandet i militär-­‐ och civiltjänstgöring. Syftet är att stöda beväringars och civiltjänstgörares välmående, känsla av egenmakt samt planering av studier och/eller arbete efter värnplikten. Mentorparet uppsätter en egen individuell målsättning och träffarna börjar innan den unga inleder sin militär-­‐ eller civiltjänstgöring. Mentorsprogrammet stöder även unga kvinnor att delta i militärtjänstgöring trots omgivningens könsstereotypier. Programmet välkomnar varmt ungdomar ur olika specialgrupper för att främja erfarenheten av egenmakt och motarbeta utanförskap bland ungdomar som är intresserade av att utföra militärtjänst. Luckans handledare intervjuar adepterna och mentorerna och utför matchning. Mentorerna deltar även i obligatorisk mentorutbildning vid Luckan. I samarbetet ingår inlednings-­‐, uppföljnings-­‐, och avslutningsdiskussioner tillsammans med Luckans handledare. Kompetensen om mentorskap finns redan inom organisationen i och med ESF-­‐
projektet FIKA. 103 2 HANDLEDNINGSTJÄNST INFÖR VÄRNPLIKTEN Inom projektet utvecklar UngInfo sin handledningstjänst att omfatta även handledning inför värnplikten, för att stöda unga värnpliktiga och kvinnor intresserade av att utföra värnplikten men som saknar diskussionpart och handledning i detta ärende. Tjänsten skulle även stöda blivande civiltjänstgörare som är intresserade av att utföra sin civiltjänst på en arbetsplats som passar den ungas egna intressen och som kunde gynna planeringen av fortsatta studier och arbete. Byråkratin kring att anlita en civiltjänstgörare inom den svenskspråkiga förenings-­‐ och företagsvärlden gör att många som skulle ha intresse och behov av en civiltjänstgörare i dagsläget avstår från att anlita. Projektpersonalen skulle stöda arbetsgivaren i dessa frågor och hjälpa till med de byråkratiska ärendena för att sänka tröskeln för arbetsgivare som vill anlita en civiltjänstgörare. 3 INFÖRANDET AV SVENSKSPRÅKIG SOCIAL-­‐ OCH HÄLSORÅDGIVARE SOM BETJÄNAR UNGDOMAR TILLHÖRANDE SEXUELLA MINORITETER OCH KÖNSMINORITETER Enligt Seta och Ungdomsforskningsssällskapet (se Alanko, 2013) behövs särskilda åtgärder för att stöda och förbättra välmåendet bland finländska homo-­‐, bi-­‐ och transungdomar. Resultaten från den första omfattande inhemska kartläggningen av välmående bland unga som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter visar på en större oro över det egna välmåendet hos hbti-­‐unga än bland övriga ungdomar. I enkätundersökningen uppgav 70 procent av homo-­‐, bi-­‐ och transungdomarna att de har upplevt mobbning och trakasserier. Erfarenheter av våld var också märkbart vanligare bland dem än bland finländska unga i allmänhet. Enligt undersökningen är sämre hälsa, missnöje med de egna levnadsvanorna och mänskliga relationerna samt problem med den psykiska hälsan vanligare bland hbti-­‐
ungdomar än hos genomsnittet. Jämfört med övriga ungdomar har dessa unga oftare symptom på depression och ångest, självdestruktiva tankar och självdestruktivt beteende. I dagens läge erbjuder Helsingin Seta samt andra lokalföreningar inom Seta ry socialarbetartjänster för ungdomar och deras anhöriga som är i behov av stöd och vägledning gällande frågor kring sexuella minoriteter och könsminoriteter. Seta erbjuder även stöd och hjälp till könsminoriteter vid Transtukipiste. Transexuella ungdomar lider p.g.a. den svaga lagstiftningen och av att det finns ingen stödtjänst på svenska för dessa i Finland. Ingen på Setas Transtukipiste kan svenska. Det finns inget stöd och ingen hjälp att tillgå på svenska för sexuella minoriteter och könsminoriteter och detta är en stödtjänst som vore väldigt viktig att införa för en jämlik behandling av de svenskspråkiga ungdomar och unga vuxna samt deras anhöriga och närstående som funderar på frågor kring kön och sexuell läggning. Vi behöver en socialarbetare inom dessa frågor också på svenska. Det skulle vara den första av sitt slag på svenska i Finland. 104 Den svenskspråkiga social-­‐ och hälsorådgivaren skulle erbjuda handledning, rådgivning och stöd på svenska för ungdomar som funderar på frågor kring kön och sexuell läggning samt anhöriga och närstående personer till ungdomar tillhörande sexuella minoriteter och könsminoriteter. Rådgivaren skulle delta i nätverket av social-­‐ och hälsovårdsaktörer i regionen. Till arbetet skulle även höra att sprida information, göra skolbesök samt utbilda och främja samarbete med aktörer som arbetar med vägledning av unga. 4 STÖD INFÖR STUDIESTARTEN BLAND HÖGSKOLESTUDERANDE Då flera internationella studier påvisat hur det första studieåret förbinder en studerande vid sina studier samt påverkar studiegången, har även Helsingfors universitet engagerat sig att göra en motsvarande forskning. Den svenskspråkiga studiepsykologen (intervju 6.3.2014) som vägleder studerande vid Helsingfors universitet (HU), Svenska Handelshögskolan och Arcada har uttryckt hur viktigt det är att studerande får en god studiestart för att utexamineringen skall ske effektivt. Den självständiga planeringen av studierna samt själva studiegången kräver att den studerande själv engagerar sig socialt för att uppnå lyckad studieframgång samt även för att upprätthålla de sociala kontakterna med lektorer, professorer och medstuderande. Tutorerna har de facto en väldigt viktig roll som påverkar mycket hur första årets studeranden kommer in i studierna och umgänget vid universitetet. Det vore viktigt att tutorerna som vägleder första årets studerande har tillräckliga verktyg för uppdraget. Tutorerna är äldre studerande från det egna studieområdet, och har således ingen utbildning i handledning, rådgivning och erbjudande av stöd och hjälp för ungdomar som är i behov av detta. Tutorerna har inte heller verktyg för att handleda nya studerande könsmedvetet. Tutorerna får i dagsläget enbart utbildning gällande information om högskolan som de ska ge vidare till de nya studerandena, men har inte fått utbildning kring ledarskap, handledning och bemötande. Det är således ytterst viktigt att kunna erbjuda tutorerna en mångsidig utbildning samt finnas till förfogande att ge vägledning i svåra frågor som tutorn kan möta i sitt uppdrag att handleda första årets studerande. Denna aktivitet finns inte sedan tidigare. 5 MOTVERKAN AV UTANFÖRSKAP GENOM KAMRATSTÖDSGRUPPER Kamratstöd är ett omfattande begrepp som kan syfta på varierande verksamhetsformer beroende på ändamålet. Kamratstödets syfte är enligt Fink (2011) att erbjuda deltagarna -­‐ erfarenheten att man inte är ensam i sin situation, det finns andra med liknande erfarenheter -­‐ erfarenheten att tillhöra en grupp -­‐ nya perspektiv, tankar och idéer -­‐ praktiska tips för vardagen 105 -­‐ professionell kunskap och hjälp i problemlösning -­‐ stöd och uppmuntran i svåra situationer -­‐ personlig styrka för att klara av utmaningar för att inte svika andra i gruppen -­‐ uppbyggande respons på egen social interaktion -­‐ redskap för personlig utveckling genom den sociala interaktionen i gruppen. Organiserade kamratstödsgrupper brukar ha vissa målsättningar och regler. Den som leder gruppen är ansvarig för att organisera och leda träffarna. Gruppledaren kan belysa något tema för gruppen, som sedan ligger som grund för träffens diskussion. Kamratstödet är en viktig del inom livslång vägledning, vilket många aktörer ofta glömmer bort. Kamratstödets betydelse för personlig utveckling och som en del av handledningen är lika viktig på alla nivåer och i alla slags ungdomsgrupper under utbildningsstigen. Kamratstödets betydelse inom ramen för livslång vägledning har lyfts fram såväl inom arbetet vid ungdomsverkstäder, vid handledning av ungdomar på andra stadiet som i arbetet med högskolestuderande samt beträffande nyutexaminerade (Penttinen, 2011; Tuusa, Pitkänen, Shemeikka, Korkeamäki, Harju, Saares, Pulliainen, Kettunen, Piirainen, 2014; Lavikainen, 2014; Heikkinen, Jokinen, & Tynjälä, 2010). 5.1 KAMRATSTÖDSGRUPP FÖR STUDERANDE MED BRISTANDE STUDIEMOTIVATION Kamratstödsgruppens syfte är att bilda en mötesplats för svenskspråkiga studerande där de kan träffa andra vars brist på motivation påverkar studietakten. På de regelbundna träffarna tas upp olika teman kring studievardagen och välmående. Ungdomarna får möjligheten att diskutera med andra som går i liknande tankar och bekymmer och knyta nya kontakter som stöd för att höja studiemotivationen. Kamratstödsgruppen stöder särskilt unga som tillhör en underrepresenterad grupp i sin utbildning, och som därför utmanas av ett strukturellt utanförskap. En dylik kamratstödverksamhet existerar inte över huvud taget på svenska och startas nu inom projektet. 5.2 SVENSKSPRÅKIGA NYUTEXAMINERADE MED YRKES-­‐, YRKESHÖGSKOLE-­‐ OCH HÖGSKOLEUTBILDNING SOM SÖKER ARBETE Kamratstödsgruppens syfte är att bilda en mötesplats för svenskspråkiga ungdomar med yrkes-­‐, yrkeshögskole-­‐ och högskoleutbildning där de kan träffa andra som också söker arbete. På de regelbundna träffarna tas upp olika teman kring arbetslivet, rekryteringssituationer och välmående. Syftet med gruppen är att ungdomarna kan stöda varandra i arbetssökningen och knyta nya kontakter för att stöda varandras motivation för att söka arbete. Kamratstödsgruppen stöder särskilt unga som tillhör en underrepresenterad grupp i sin yrkesgrupp, och som därför kan utmanas av en strukturell könsstereotypisering i rekryteringssituationer. Kamratgruppen stöder även övriga unga 106 som genom strukturell blindhet i fråga om jämställdhetsperspektivet tillhör yrkesgrupper som går emot existerande stereotypier. En dylik kamratstödverksamhet existerar inte över huvud taget på svenska och noteras bör att TE-­‐byrån inte erbjuder kursverksamhet på svenska. 6 UTVECKLANDE AV EKONOMIHANDLEDNINGSTJÄNST FÖR ATT FÖREBYGGA SKULDSSPIRALER OCH BETALNINGSSTÖRNINGAR BLAND UNGA Att införa ekonomihandledning som en stödtjänt i UngInfos regi passar väl ihop med UngInfos övriga verksamhet. Hälsa, studier, jobb och ekonomi är viktiga frågor i den ungas liv och de hänger alla ihop med varandra. Inom ekonomihandledningen skulle den unga erbjudas stöd i hur den skall planera sin egen ekonomi, kring frågor om lön och skatt, finansiella stödmöjligheter från Folkpensionsanstalten, hur man kan ansöka om stipendier med mera. Luckan har under åren utvecklat olika slag av informationsportaler och sökmotorer för att underlätta för kunden att hitta samlad information på svenska. En av dessa informationsportaler är databasen fyrk.fi, som är en sökmotor för stipendier och bidrag. Fyrk.fi uppdateras konstant och innehåller täckande information även för unga studerande. I dags dato har emellertid inte Luckan eller UngInfo verksamhet som berör ekonomihandledning, men detta är ett kompetensområde som delvis redan finns i organisationen och således vore det nyttigt att kunna utvidga verksamheten till ekonomihandledning. Finlands svenska Marthaförbund r.f. har sedan flera år tillbaka en deltidsanställd ekonomirådgivare. Marthaförbundets ekonomirådgivare är i dagsläget den enda stödtjänsten på svenska i frågor berörande ekonomi som erbjuds i preventivt syfte. Ekonomirådgivaren tar emot frågor per telefon och via nätet, men frågorna kommer inte så ofta. Istället fokuserar ekonomirådgivaren mycket på att föreläsa, särskilt för ungdomar i andra stadiets utbildning. Marthaförbundet ställer sig positivt till att ekonomihandledningen utvecklas vid UngInfo så att ungdomar kan vända sig i dessa frågor till UngInfos handledare vid personliga träffar. Marthaförbundets ekonomirådgivning erbjuder inte personlig handledning via kundbesök, så denna stödtjänst existerar inte i dagsdato. Marthaförbundet samarbetar i utvecklandet av ekonomihandledningen vid UngInfo och bistår även med sin expertis. Utmaningen inom Marthaförbundets ekonomirådgivningstjänst är den könsstereotypi som förbundets tidigare verksamhet förknippas med. Således är det viktigt att ekonomirådgivning kan erbjudas genom en könsneutral organisation där tjänsten kan erbjudas genom könsmedveten verksamhet. UngInfo är även med i nätverket Mun talous -­‐ Min ekonomi, där UngInfo-­‐verksamheten får stöd för att höja kompetensen och bredda nätverket i frågor som berör ungdomars ekonomi. 107 En ekonomirådgivartjänst piloteras i KOMET2020. 7 UTVECKLING AV VÄGLEDNINGSHJÄLPMEDEL I FORM AV MOBILAPPLIKATION OCH SERVICEBROSCHYRER 7.1 UTVECKLING AV MOBILAPPLIKATION SOM HJÄLPMEDEL I VARDAGEN FÖR ATT HITTA STÖDTJÄNSTER KOMET-­‐undersökningen samt studien Nuorisobarometri 2013 (Myllyniemi, 2013) visar att unga har svårt att hitta till tjänster riktade till unga. Det sätt som stödtjänster i dagsläget erbjuds långt genom könsblinda verksamheter. Det könsperspektiv som stöds av EU (se Haataja, Leinonen & Mustakallio, 2013) stöder en planering av tjänsterna som motarbetar könsblindhet. För att stöda ett integrerat könsperspektiv måste tjänsterna hitta sin väg till de unga som har svårare att hitta dem. Då undersökningar visar att unga män har svårare att be om hjälp och söka upp stödtjänsterna måste nya metoder utvecklas så att tjänsterna hittar till de unga männen. En mobilapplikation för vägledning i frågor som berör studier, arbete, hälsa och ekonomi skulle vara ett verktyg som är lätt för alla att hitta då man utvecklar applikationen på ett sätt som tilltalar den unga. De unga som inom planeringen av KOMET2020 tillfrågats om idéns lönsamhet har förhållit sig positivt till en applikation, men har framhävt behovet av lockande funktioner för att väcka ungdomarnas intresse. Således är det viktigt att kunna kombinera nytta med nöje i applikationen. De utströdda stödtjänsterna som erbjuds på svenska skulle belysas för unga med kreativa kartor och andra metoder implementerade i applikationen. Viktiga datum gällande studieansökningar och dylikt skulle påminna användaren att ansöka till utbildningar. Den egna ekonomin skulle bli mer översiktlig genom ekonomiräknaren. Och naturligtvis skulle det gå att snabbt och lätt skicka frågor till UngInfos handledare via applikationen. Detta och mycket mer skulle göra applikationen till ett nyttigt verktyg i den ungas vardag. 7.2 SERVICEBROSCHYR ÖVER DE SVENSKSPRÅKIGA STÖDTJÄNSTERNA I REGIONEN I Lovisa har man sedan år 2010 publicerat en servicebroschyr över tjänster med lågtröskel-­‐
princip som riktar sig till ungdomar. Broschyren har varit en lyckad satsning som uppskattats ungdomar och deras föräldrar såväl som av lärare och andra yrkesverksamma som handleder ungdomar. Eftersom de svenskspråkiga stödtjänsterna är svåra att hitta i havet av verksamhet på finska vore det viktigt att utveckla och publicera en servicebroschyr som överblickar de befintliga stödtjänsterna på svenska i Nyland. Broschyren skulle rikta sig till såväl ungdomar, föräldrar som yrkesverksamma som arbetar med ungdomar. I dagsläget har yrkesverksamma svårt eller till och med mycket svårt att hitta de befintliga tjänsterna, vilket gör att de inte alltid utnyttjas till fullo. Därför vore viktigt att utveckla information och marknadsföring för att ungdomarna hittar rätt tjänst när de behöver hjälp. 108 En broschyr av detta slag existerar inte alls i dagsläget och ska därför produceras i KOMET2020. 7.3 SERVICEBROSCHYR MED BEHÖVLIG INFORMATION FÖR ÖVERGÅNGEN FRÅN ANDRA STADIET TILL ARBETE ELLER FORTSATTA STUDIER Vid övergången från första till andra stadiet ligger det på grundskolans ansvar att se till att eleven får en ny studieplats eller informeras om till uppsökande ungdomsarbetare, som jobbar med att vägleda ungdomen vidare till ungdomsverkstad eller annat alternativ. Vid utexamineringen från andra stadiet har skolan på andra stadiet inget ansvar att följa upp att den unga får en studieplats eller arbete, eller fortsatt vägledning för att finna sysselsättning. I dagsläget är det så att om en ung med examen från andra stadiet blir utan studieplats på tredje stadiet och inte har arbete är det ofta föräldrarna som tar reda på vilka de olika alternativen är och vad man kan göra. Det är viktigt att minnas att alla ungdomar inte har föräldrar som kan eller finns till förfogande att hjälpa i dessa frågor, och ansvaret att känna till olika alternativ och väglednings-­‐ och stödtjänster är stort för en enskild förälder. Det vore därför ändamålsenligt att samla informationen i en broschyr som kunde delas ut till alla svenskspråkiga som utexamineras från andra stadiet i Nyland, för att främja lika möjligheter till utbildning för alla. Broschyren skulle innehålla information om olika studiealternativ och möjligheter till att finna praktik eller arbete samt kontaktuppgifter vart den unga kan vända sig för att få vidare vägledning på svenska. En broschyr av detta slag existerar inte alls i dagsläget och ska därför produceras i KOMET2020. 109 NYHETSVÄRDE KOMET2020:s verksamhet baserar sig på en jämförelse med den verksamhet som erbjuds finskspråkiga ungdomar och invandrarungdomar i Finland, och som visat sig saknas för de svenskspråkiga ungdomarna. Detta i sig ger projektet relevans beträffande dess nyhets-­‐ och mervärde. Projektets aktiviteter är skräddarsydda för att motsvara det behov av stöd och hjälp som svenskspråkiga ungdomar samt yrkesverksamma aktörer, som arbetar i daglig kontakt med ungdomar, uttryckt (se bifogad utredning). Man vill kunna ringa in och lägga in konkreta åtgärder på olika nivåer för att förebygga marginalisering och utslagning bland utsatta grupper. Dessa verksamhetsformer i form av åtgärder och tjänster som inom KOMET2020 utprövas existerar inte idag eller målgruppen nås inte av olika anledningar. De nya verksamhetssätten höjer genomgående kvaliteten inom ramen för livslång vägledning och fyller de luckor som visat sig att saknas, genom att öka tillgängligheten för befintliga stödstrukturer eller pröva ut nya metoder som idag saknas inom vägledning. De planerade verksamhetsformerna är sådana som i dagsläget visat sig att inte existera över huvudtaget för målgruppen svenskspråkiga i egenskap av språkminoritet. På svenska erbjuds inga som helst stödtjänster för HBTIQ-­‐unga i Finland och behovet av stöd för denna målgrupp är stort, särskilt med tanke på de resultat som utredningar (bl.a. Alanko, 2013) visat på större mental ohälsa bland HBTIQ-­‐unga. Denna brist åtgärdas genom projektets inplanerade social-­‐ och hälsorådgivare inom HBTIQ-­‐området. Det finns inga stödåtgärder eller vägledningstjänster idag som riktar sig till beväringar och civiltjänstgörare som riskerar att inte slutföra sin värnplikt och droppa av. Militär-­‐ och civiltjänstgörarna stöds i projektet genom bl.a. handledning och mentorskap. TE-­‐byrån erbjuder ingen kursverksamhet för arbetssökande på svenska i huvudstadsregionen. Projektet kompletterar den avsaknade kursverksamheten på svenska. FPA erbjuder inga rehabiliteringskurser alls i Nyland, den kurs som ordnas är sig i Österbotten och dess marknadsföring har misslyckats då unga inte hittat till kursen trots stort behov av denna typ av tjänster. Projektet stöder FPA:s marknadsföring genom att nyttja den befintliga infrastrukturen och genom att öka tillgängligheten genom användning av nya redskap för att nå de unga. Det förekommer ingen ekonomirådgivning på svenska i form av kundbesök -­‐ en tjänst som borde förekomma för att främja likabehandling av alla slags unga. Projektet främjar tillgången till ekonomisk rådgivning för målgruppen. Det existerar inga broschyrer eller dylikt som skulle ge aktörer, ungdomar och/eller föräldrar en överblick över de existerande stödtjänsterna. I dagsläget är dessa för alla mycket svåra att hitta. Projektet knyter ihop aktörerna för att informationen skall bli lättillgänglig och distributionskanalerna ska fungera för att nå ut med information. 110 Det existerar inget stöd för svenskspråkiga unga med svaga kunskaper i finska. Inom ramen för samarbete med fri bildning avhjälper projektet bristerna. Flera av aktiviteterna fungerar som kompetenshöjande åtgärder när strukturerna från offentliga sektorn brister i fråga jämlik behandling av unga. Cirka 88 % av finskspråkiga studiehandledare är behöriga, medan enbart ca 67 % av de svenskspråkiga studiehandledarna är behöriga, vilket innebär mycket ojämlika förutsättningar inom ramen för vägledning och utbildning. Aktiviteterna hjälper till att lappa till de brister vi har inom vägledningsstukturen på svenska. Då över 47 % av de behöriga studiehandledarna i Finland (finsk-­‐ och svenskspråkiga) hör till ålderskategorin 50 år eller äldre baserar sig en stor andel av handledningen omedvetet på traditionella könsstereotypier. Detta är ett problem som måste åtgärdas tvärsektoriellt. Även könsblindhet är ett problem, då behovet av könsmedvetenhet är stort inom handledningen för att stöda den livslånga vägledningen och den ungas välmående. Projektet höjer kompetens gällande jämställdhet och jämlik behandling bland aktörer som erbjuder väglednings-­‐ och stödtjänster. Därför är de planerade verksamhetsformerna mycket viktiga. Särskild fokus ligger på ungdomar tillhörande specialgrupper och som således tillhör olika dubbelminoriteter. Även flerfaldiga minoriteter (tillhörande tre eller flera minoriteter i samhället samtidigt) förekommer och dessa befinner sig i extra utsatt position och är således i behov av särskilt stöd. Pojkar och unga män ligger också i fokus i planeringen genom ett integrerat könsperspektiv, då det visat sig att de övergripande är i större risk för marginalisering jämfört med flickor och unga kvinnor. RESURSPLAN För projektet bör anställas sju olika personer: 1. en administrativ projektchef på deltid 2. en projektledare på heltid 3. en projektkoordinator på heltid som ansvarar för Västnyland 4. en projektkoordinator på heltid som ansvarar för Mellannyland 5. en projektkoordinator på heltid som ansvarar för Östnyland 6. en ekonomirådgivare på deltid 7. en social-­‐ och hälsorådgivare på deltid Den administrativa projektchefen har det övergripande ansvaret för projektet. Till arbetsuppgifterna hör - övervakning av projektet - förmanskap - beredning av ärenden berörande projektet för ledningsgruppen - sammanställning av föredragningar för styrgrupp 111 -
uppgörande av avtal och delaktighet i underhandlingar med centrala samarbetspartners. föredragande om projektet för huvudmannens styrelse. att skapa en modell för arbetets fortskridande och huvudmannens roll och uppgift i sammanhanget deltagande i operativa funktioner som avlastning för projektpersonalen Projektledaren ansvarar för verkställandet av projektplanen. Arbetsuppgifterna innefattar att - omvandla projektplanen från teori till praktik - göra upp en klar arbetsfördelning med de inbegripna Luckorna, projektpersonalen samt med läroinrättningar, försvarsmakten, civiltjänstcentralen, TE-­‐byrån, FPA, social-­‐ och hälsoinrättningar, kommunerna och de övriga samarbetsparterna - underhandla och upprätta avtal med samarbetspartners - hålla kontakten till projektets alla parter för att trygga projektets gemensamma målsättning - ha en helhetsöversyn över projektets utveckling - marknadsföra och informera - handleda och stöda projektpersonalen (projektkoordinatorerna, ekonomirådgivaren och socialarbetaren) i dess arbete. Behov av kompetens av studie-­‐, karriär-­‐ och ekonomirådgivning, erfarenhet och kompetens från sociala området, förtrogenhet med arbetet vid läroinrättningar, tredje sektorn och offentlig förvaltning. Förtrogenhet med tutorerings-­‐ och mentoreringsärenden. Projektledaren skall vara väl insatt i ungdomstjänster och rådande ungdomskultur. Projektledaren skall ha en förmåga att strukturera stora helheter och utveckla koncept. Goda språkkunskaper är viktigt och utmärkta kunskaper i svenska krävs, liksom normkritiskt förhållningssätt i arbetet. Erfarenhet av projektledning är en merit men inget krav. Projektkoordinatorernas ansvarsområden är uppdelade på tre olika regioner i Nyland. Koordinatorerna samarbetar mycket inom projektet, men arbetar även skilt för de egna regionernas behov och målsättningar. De olika åtgärdshelheterna specificerar koordinatorernas kompetens så till vida att Östnylands koordinator koordinerar samarbetet med Civiltjänstcentralen, medan Västnylands koordinator koordinerar samarbetet med Nylands Brigad. Till koordinatorernas arbetsuppgifter hör: - kontakten med de inbegripna Luckorna och koordinering av deras och övriga samarbetspartners arbete - marknadsföring och information - handledning för unga vid kundbesök och per telefon samt via webb - handledning och utbildning av mentorer - sammanställning av informationsmaterial Behov av följande kompetenser: - goda sociala kunskaper 112 -
handledning för unga gällande studier, arbete och ekonomi goda tekniska färdigheter inom webb och media samt erfarenhet av information och kommunikation goda språkkunskaper, utmärkta kunskaper i svenska erfarenhet av ungomstjänster skötsel av mediebevakning yrkesinriktat mentorskap Ekonomirådgivaren arbetar i huvudsak vid UngInfos kontor i Helsingfors med följande uppgifter: - stöder projektpersonalen i ekonomiska frågor - bokföring och löpande ekonomiska ärenden inom projektet - handledning för den ekonomiska rådgivning som utvecklas inom projektet - handledning för unga vid kundbesök och per telefon samt via webb - sammanställning av informationsmaterial Behov av följande kompetenser: - utmärkta kunskaper i bokföring och redovisning - goda sociala kunskaper och erfarenhet av att handleda - strukturerat arbetssätt - goda tekniska färdigheter inom webb och media - erfarenhet av information och kommunikation - goda språkkunskaper, utmärkta kunskaper i svenska - normkritiskt förhållningssätt i arbetet Social-­‐ och hälsorådgivaren erbjuder handledning, rådgivning och stöd på svenska för ungdomar som funderar på frågor kring kön och sexuell läggning samt anhöriga och närstående personer till ungdomar tillhörande sexuella minoriteter och könsminoriteter. Social-­‐ och hälsorådgivare deltar i nätverket av social-­‐ och hälsovårdsaktörer, läroinrättningar, försvarsmakten, civiltjänstcentralen och kommunerna i regionen. Till arbetet hör också att sprida information, göra skolbesök samt utbilda och främja samarbete med aktörer som erbjuder vägledning för unga. Behov av följande kompetenser: - förtrogenhet med socialt arbete - utmärkta kunskaper i frågor beträffande sexuella minoriteter och könsminoriteter - goda sociala kunskaper och erfarenhet av att handleda - goda tekniska färdigheter inom webb och media - erfarenhet av information och kommunikation - goda språkkunskaper, utmärkta kunskaper i svenska - normkritiskt förhållningssätt i arbetet 113 INDIKATORER OCH VERIFIKATIONSKÄLLOR För projektplanen KOMET2020 har vissa indikatorer fastställs för att mäta resultatet. Antalet personer som deltar i projektet under projektets gång enligt ställning på arbetsmarknaden har beräknats i följande antal (andel kvinnor skilt): Därtill beräknas deltagarnas utbildningsdagar och dagsverken under projektets gång uppgå till följande antal (andel kvinnor skilt): JÄMSTÄLLDHET MELLAN KÖNEN Inom projektet har det gjorts en analys av arbetsmiljön ur ett könsperspektiv. Arbetet inom Luckans olika projekt och verksamheter utgår ifrån en gemensam värdegrund baserad på en respekt för mångfald, likabehandling, öppenhet och könsmedvetenhet. Inom verksamheten känner alla till dessa värderingar och arbetar enligt dem. Vi arbetar medvetet med att riva hinder och bryta stereotypier så att alla kan delta i vår verksamhet, samt utvecklar metoder för att välkomna och introducera nya till vår verksamhet. Planeringen av all verksamhet vid Luckan genomsyras av ett normkritiskt perspektiv för att stöda underrepresenterade grupper. Inom Luckan har analysen av arbetsmiljön därav koncentrerat sig på ett bredare jämställdhetsperspektiv än enbart på könsperspektivet. Vi 114 jobbar för att försäkra oss om att vår marknadsföring är könsneutral i allmänhet men gör även särskilda satsningar för att nå ut till underrepresenterade grupper med riktad reklam. Luckan samarbetar även med ett flertal organisationer för att utveckla jämställdheten inom de olika projekten. För Luckans verksamhet är tillgänglighet avgörande för att verksamheten skall fungera. Inom Luckan har också UngInfo-­‐verksamheten gjort särskilda ansträngningar inom Respekt-­‐projektet för att nå ut med normkritiska, diskriminationsförebyggande metoder till skolor. Luckans värderingar och arbetssätt stöder starkt planeringen av KOMET2020 ur ett jämställdhetsperspektiv och organisationen har gedigen kompetens för att kunna utveckla projektet ändamålsenligt. Könsperspektivet har beaktats i projektet. Planeringen har stötts av Seta ry och Setas svenskspråkiga underförening Regnbågsankan rf som arbetar till förmån för sexuella minoriteter och könsminoriteter och dessas rättigheter. Luckan har även gedigen kunskap av normkritisk verksamhet. Det normkritiska perspektivet samt en tydlig könsmedvetenhet genomsyrar planeringen av projektet för att lyfta fram underrepresenterade grupper och motverka stereotypier inom utbildning och arbete. Pojkar och unga män ligger i fokus i planeringen, då det visat sig att de övergripande är i större risk för marginalisering jämfört med flickor och unga kvinnor, vilket belyses av bakgrundanalysens statistik. Pojkarna har även en hög tröskel att söka och be om hjälp, jämfört med kvinnor generellt sätt, och detta är något som beaktats noggrant i planeringen av projektet. Könsperspektivet är centralt i planeringen av de olika aktiviteterna och all verksamhet betonar lågtröskelprincipen det vill säga aktiviteterna skall vara lätta att hitta och utnyttja för ungdomarna. Eftersom det visat sig att flickor och unga kvinnor jämförelsevis hittar rätt väl stödtjänsterna, ligger fokus på att locka pojkar och unga män till aktiviteterna enligt nya metoder såsom mobilapplikation, handledning och mentorskap inför, under och efter värnplikt samt uppsökande verksamhet vid läroinrättningar. De aktiviteter som riktar sig till aktörer, som på olika sätt handleder och vägleder unga, är sådana som ökar kvaliteten och likabehandlingen samt motverkar könsblindhet inom de tjänster som aktörerna erbjuder. Huvudmålet med projektet är att främja jämställdhet. Projektet stöder beställningen för likabehandlingoch jämställdhet för den svenskspråkiga befolkningen och är uttryckligen ett jämställdhetsprojekt. Projektet har de svenskspråkiga ungdomarnas behov och intressen i fokus särskilt vad gäller åtgärdsprogram som stöder de unga i utsatt position i hela Nyland. Myndigheternas okunskap och avsaknad av strukturer som fångar upp finlandssvenska unga arbetslösa samt förmågan att vägleda och stöda dessa på sitt modersmål gör att denna målgrupp är speciellt utsatt. Samma tillgång på service och stödtjänster skall gälla alla ungdomar i vårt land oberoende av språk och kulturtillhörighet. Huvudmannen har samarbetspartners som är specialiserade på jämlikhets-­‐ och genusrelaterade faktorer, tvärsektoriellt i vårt samhälle och deras kompetenser nyttjas vid behov i samband med projektets verkställande. De planerade aktiviteterna är sådana som i dagsläget inte existerar för målgruppen svenskspråkiga unga, som utgör en språkminoritet. Särskild fokus ligger på ungdomar tillhörande specialgrupper och som således tillhör olika dubbelminoriteter. Även flerfaldiga minoriteter (tillhörande tre eller flera minoriteter i 115 samhället samtidigt) förekommer och dessa är i extra utsatt position och är således i behov av särskilt stöd. UTHÅLLIGHET OCH BÄRBARHET KOMET2020 främjar förverkligandet av ungdomsgarantin och utbildningsgarantin. Vägledningen av unga förbättras och effektiveras inom alla sektorer och på alla nivåer då informationen om varandras verksamheter ökar och samarbetsformer bildas. Samarbetet mellan aktörerna gynnas av den servicebroschyr som produceras inom projektet. Kvaliteten av handledningen höjs då aktörerna har mer kunskap om varandras verksamheter och ökad kompetens för normkritisk handledning av unga. Ungdomarna kommer att känna sig mer genuint bemötta och skräddarsydda lösningar kan göras då man har de behövliga verktygen för en allt mer individuell planering. Den jämlika behandlingen av unga främjas i och med att specialgrupper och underrepresenterade grupper bättre tas i beaktande och aktiviteterna planeras ur könsperspektiv. De planerade aktiviteterna skapar de stödtjänster som i dagsläget inte existerar på svenska men som det finns ett uttalat behov av. Det utvidgade nätverket av stödtjänster lämnar inte den unga ensam med sina problem, utan möter den ungas individuella behov. Mentorskap och kamratstödsverksamhet ökar de ungas självkänsla och upplevelse om delaktighet i samhället. De planerade aktiviteterna gör den svenskspråkiga vägledningen i regionen mer hållbar och innefattar viktiga bitar i den livslånga vägledningen, som i dagsläget inte är heltäckande. Aktiviteterna är främst profylaktiska. Resultatet av projektet kommer att synas i ökad användning av de befintliga svenskspråkiga stödtjänsterna som till exempel Krisjouren för unga, vars tjänster i dagsläget utnyttjas till majoriteten flickor och unga kvinnor; Studenternas hälsovårdsstiftelse och Folkpensionsanstalten och således har projektet stor betydelse för tvärsektoriellt motarbetande av könsblindhet. Det långsiktiga resultatet av KOMET2020 kommer att synas i form av etablerade samarbeten och nätverk, en öppnare kommunikation och tydligare information samt effektivare lösningar som gynnar den unga ur ett normkritiskt perspektiv. Övergångsfaserna kommer att vara mindre problemknutna och unga erbjuds jämlikare möjligheter till utbildning. Med åren blir projektets resultat tydligt även i statistiska uppgifter i form av minskat antal avbrutna studier, effektivare utexaminering, färre ungdomar utan studier och/eller arbete, ökat användande av stödtjänster samt i genomsnitt kortare arbetslöshet bland nyutexaminerade då man ser till uppgifter som berör svenskspråkiga unga i Nyland. 116 RISKANALYS OCH RISKHANTERING För KOMET2020:s riskanalys har uppgjorts en tabell som tydliggör de olika riskmoment som projektet kan innefatta. Därtill har en åtgärdsplan för eventuella problemsituationer uppgjorts. 117 Sannolikhet för risk skala 1-­‐5. 1 innebär liten sannolikhet, 5 innebär stor sannoliket Projektaktivitet/omvärldsfaktor Beskrivning av risk Sannolikhet Konsekvens Åtgärd LEDNING Brist på intresse från styrelse och medlemsföreningar Projektledningen får inte stöd och förståelse samtverksamheten implementeras inte naturligt 2 Oklara ledningsprocesser och otydlig ledning 2 ORGANISATION Dålig God information om implementering av projektet samt projektet regelbunden information till de berörda i ledning och styrelse Spretigt och dålig Klar projektinstruktion, förankring, oklart tydlig kommunikation för personal att med ledning och kunna arbeta styrelse effektivt utan klar ledning och beslutsordning Organisationen inte mogen för projektet eller "fel kappa" Strukturerna i organisationen/rutinerna svara inte på projektorganisationens 2 Utanförskap, inte tillräckligt tillvaratagande av projekpersonalens styrkor och kompetenser Huvudmannen har lång erfarenhet av geografiskt utspridda projekt. Åtgärder internt mentorskap, ordentlig inkludering i de interna arbetsrutinerna, god introduktion i Projektaktivitet/omvärldsfaktor Beskrivning av risk Sannolikhet Konsekvens Åtgärd Långa avstånd till kärnteamt För mycket s.k. solokörande, brist på pga projektets geografiska daglig kommunikation med kollegiet utspridning, avsaknad av daglig arbetsgemenskap 4 Felaktiga beslut, dåligt förankrade resultat, utanförskap SAMARBETSORGANISATIONER Placering av projektpersonal i kontor där det finns kolleger som kan stöda i arbetet och tillge arbetsgemenska
p. Goda kommunikations
rutiner, bra tekniska arbetsredskap som underlättar kommunikation
en, såsom skype etc. Känner sig inte tillräckligt inkluderad i projektet Inte tillräcklig medverkande, 3 informationsgången/kommunikationen brister, återkommande personbyten bland samarbetspartners representanter 119 Dåligt engagemang, sämre kompetensutbyte, infon når inte ut, tär på projektresurserna, kompetensförlust, tar onödig tid. God gemensam planering med medverkan, nyhetsbrev, tillräckligt många kontaktytor, låg tröskel för kommunikation, tydliga budskap över vem som hanterar den interna projektkommuni
kationen. Tydllig beskrivning av förväntningar i styrgrupp och referensgrupper
, ge utrymme och tid för kommunikation i daglig verksamhet, god långtidsschema
planering. Bestämda utsatta ersättare i alla grupper, som uppdateras då projektet framskrider. 120 Projektaktivitet/omvärldsfa
ktor PERSONAL OCH HR Konsekvens Åtgärd Sannolikhe
t Hög arbetsbörda p.g.a. projekt Informationsgången, kommunikationen brister. 3 Sjukfrånvaro och uppsägningar Dåliga HR-­‐rutiner Arbetstagarna blir stressade p.g.a. hög arbetstakt och hetsigt schema p.g.a. höga ambitioner och förväntingar 4 Dåliga ojämna resultat Kommunikationsbrister Personalen känner sig ensam pga av långa avstånd och avsaknad av umgänge med arbetskollegerna 3 Utanförskap, bristande, arbetsmotivation, utbränning, risk för uppsägning Rekrytering Felrekryteringar av projektpersonal. Inte tillräcklig kompetensanalys för för homogent och sammansvetsat team 2 Dålig, snäv kompetensstyrka, saknas kompetenser Ordentlig planering, goda rutiner, realistiska planer Välplanerade personalmöten, bra backup-­‐
strategier,satsningar på teamanda, öppen dialog och god arbetsatmosfär Ordentlig aviserad tid för utvecklings-­‐ och RAK-­‐samtal, arbetshandledning vid behov Klara HR-­‐processer Transparent kommunikation och informationsgång Tillräckligt tid aviseras för interna möten, teamuppbyggning och kommunikation Fester och informell samvaro Huvudmannen har rätt goda rutiner för rekrytering. Finns kompetens vad gäller projekt, substans och målgrupp Beskrivning av risk 121 Projektaktivitet/omvärldsfa
ktor EKONOMI Sannolikhet Bristfällig eller sårbar ekonomihantering 3 Om ekonomen slutar Likviditetsproblem 2 Ödesdigra för personal, projekt och huvudman Bra backup och samverkan med utomstående bokföringsbyrå Höjd limitgräns från banken, Kulturfonden som borgenär, samt räntestöd PROJEKTPROCESS Beskrivning av risk Brist på kunnig ekonom i projektet Kassabrist p.g.a. retroaktiv utbetalning av finansiering, långsamt förfarande Konsekvens De olika faserna i projektet: inledning, bearbetning, implementering, förankring Inledning Dålig planering då projektet fått startlov Startar för snabbt utan klar handlings-­‐ och åtgärdsplan, smekmånadsfasen, får överfart 2 Projektet får en dålig start, kaotiskt, fartblindhet, risk för projekttrötthet Bearbetning Slarvar med projektplanen och hinner inte avstämma alla strategier och målsättningar och dess uppföljning tillräckligt idiomatiskt 3 122 Åtgärd Huvudmannen ser till att projektets planering sker noggrant och ändamålsenligt enligt projektplanen Rutinerad, professionell projektledning, tillräcklig avstämning, handledning och mötesrutiner Olika åsikter inom Tydlig arbetsdisciplin och huvudmannens inte konflikträdsla organisation Konflikter och och/eller med orosmoment tas ärligt upp samarbetspartner för diskussion och åtgärd s Projektaktivitet/omvärldsfa
ktor Implementering Beskrivning av risk Sannolikhet Konsekvens Åtgärd Måluppföljningen hamnar i skymundan, man gör det man trivs med och lämnar det svåra åtsidan 4 Alla planerade åtgärder uppfylls inte så som tänkt Förankring Slarvar i slutet, ger inte 4 tillräcklig tid för slutrapportering och avstämning samt utvärdering. Risk för projekttrötthet och oro för framtiden som påverkar resultat negativt. Stödjande metoder där ingen lämnas ensam med fullföljningen av en utmanande aktivitet som inte beprövats tidigare Tillräckligt långt projekt och bra arbetsfördelning med samarbetspartner och klar åtgärdsplan Tillräckligt bra tidsdisposition och tillräckligt välplanerad utväderingsprocess schemalagd Förankringen misslyckas 123 SAMHÄLLSFÖRÄNDRINGAR Omorganiseringar i samhället kan leda till att Regionalförvaltningsverkets organisation påverkas Omorganiseringar och personalbyte 3 Svårt för huvdmannen att åtgärda, men klar kommunikation, goda handlingar, tydliga rutiner och god rapportering är åtgäder Luckan kan bidra med Projektaktivitet/omvärldsfa
ktor Ytterligare kommunförändringar Beskrivning av risk Sannolikhet Bristande kunskaper i svenska och den finlandssvenska projektkulturen Påverkar kommunikationen till centralen och gör beslutsprocessen oklar Tidskrävande för projektadministrationen Missförstånd i kommunikation Försvårar förståelse och utvbetalningsansökningar
na Konsekvens Beslutsordningen släpar efter, oklara strukturer för beslut, avsaknad av kommunalförankring o bidrag 4 Huvudmannen kan inte åtgärda, men ha en god kommunikation och informationsutbyte med tjänstemän och beslutsfattare i kommun och 124 Svårt att komma till skott och förankra projektrutiner och resultat. Brist på kommunalfinansiering och att svårt att implementera åtgäderna Åtgärd FÖRANKRING AV UTVECKLINGSPLANEN KOMET20
Utvecklinsplanen KOMET2020 ökar kunskap, medvetenhet och kompetens på och sektorer där stödtjänster för unga svenskspråkiga erbjuds eller borde erbjud
en ökad kompetens om hur man kan bekämpa utslagning och utanförskap h
arbetar med de unga kan åtgärder tas i bruk så att de unga kan få stöd inom d
de behöver stöd i. Den könsmedvetna planering och verksamhet som projektet g
av kommer att så sitt frö och förhoppningsvis leva kvar i de verksamheter som
projektet. Hos tvåspråkiga aktörer påverkar utfallet även den finskspråkiga ver
positivt i form av att kunskap och information sprids. Projektets samarbetspa
förbinda sig vid att värna om den kompetens och det nätverk som bildas projektet. Samtliga samarbetspartners arbetar för att kompetensen ska hålla
integreras inom den egna organisationen och samarbetet och nätverket med an
skall fortsätta efter projekttiden. Styrgruppen för unga i riskzon konstituer
verksamhetsplan utformas årligen för att värna om projektets målgrupp. En p
man bör stöda unga i riskzon implementeras i alla medverkande organisatio
verksamhetsplaner. En manual för detta uppförs inom projektet. AVSLUTNING KOMET-­‐utredningen har pekat ut att vi har en mångsidig stödtjänstverksamhet att erbjuda unga svenskspråkiga i huvudstadsregionen, som är i risk för marginalisering. Den svenskspråkiga stödtjänstverksamheten bärs långt upp av tredje sektorns aktörer, vilket har både sina för-­‐ och nackddelar. Det övergripliga behovet inom nätverket har visat sig i dagsläget vara en övergripande aktör som skulle koordinera nätverket och stöda unga svenskspråkigas vägledningsstigar till stödtjänsterna. Organisationsförändringar och personalomsättning gör nätverket av stödtjänster på vissa ställen skört, medan det på andra ställen kan stå på en stadig grund. Det befintliga nätverkets skörhet oroar dock många, både professionella aktörer som ungdomar själva, och skörheten har även visat sig kunna leda till felsteg inom den stödtjänstverksamhet som ordnas. Således är det viktigt att nätverket snarast möjligt börjar koordineras av en aktör som genom sin uppgift och samhälleliga position har en naturlig ställning att arbeta med denna uppgift. Utvecklingsplanen KOMET2020 har utarbetats specifikt för att stärka de befintliga svenskspråkiga stödtjänsterna i regionen med utgångspunkt det behov av tjänster som efterlysts inom ramen för utredningen. Utredningen har tagit ställning till ifall det finns ett behov av och intresse för informellt lärande i form av mentorskap för målgruppen unga i åldern 13-­‐29 och utfallet är positivt. Utredningen har särskilt tagit i beaktande unga som tampas med utmaningen att framskrida i studierna, till unga som har svårt att etablera sig i arbetslivet samt till unga som står utanför både arbete och studier. Det gäller alla de stödformer som i långa loppet bidrar till att förebygga studieavbrott, bekämpa utanförskap bland unga och på en längre sikt förebygga utslagning. Följande steg i utvecklingen av de svenskspråkiga stödtjänsterna är att börja förverkliga det nya projektet KOMET2020 enligt projektplanen! 126 BEGREPPSÖVERSIKT DISKRIMINERING I samverkan med individer görs en hel del olika slags indelningar. Vissa indelningar är motiverade, men det är viktigt att minnas att indelningar som kan anses vara acceptabla ändras med tiden. Diskriminering är då man delar in människor på basis av deras olikheter. I de mänskliga rättigheterna och den nationella lagstiftningen räknas upp indelningar på basis av olikheter som åtminstone anses vara diskrimerande. Kankkunen, Harinen, Nivala och Tapio (Kankkunen m.fl., 2010:10) påpekar dock att dessa listor inte på något sätt är uttömmande. I Finlands grundlag 1999/731, 6 § fastställs följande grund för jämlikt bemötande: Alla är lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Barn skall bemötas som jämlika individer och de skall ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. De orsaker som i de mänskliga rättigheterna och den nationella lagstiftningen skyddas för diskriminering kan dock anses vara sådana orsaker som är särskilt känsliga. Dessa orsaker är också sådana som en individ inte själv kan påverka, som till exempel etniskt ursprung och fysiskt handikapp. Alla människor är olika och att alla har rätt att vara sig själv. Diskriminering anses vara sådan verksamhet som på grund av åtskillnad behandlar en individ på ett annat sätt än hur andra behandlas. Således är diskriminering inte enbart något som minoriteter kan utsättas för, utan vem som helst kan bli offer för diskriminering. (Kankkunen m.fl., 2010:10) I och med att barn står i en särskilt utsatt position i samhället och lätt är offer för diskriminering på grund av vuxnas maktrelation, är det viktigt att barn erbjuds det skydd de behöver för en trygg uppväxt. Diskriminering sker inte enbart mot vissa befolkningsgrupper utan kan även ske inom dessa grupper. Kankkunen m.fl. kallar detta för inomgruppsdiskriminering (fi. sisäryhmäsyrjintä). En individ som tillhör en viss grupp kan samtidigt även höra till en annan grupp, och därav bli diskriminerad i sin egen grupp. (Kankkunen m.fl., 2010:11) 127 Om diskriminering fastställs ytterligare i Lagen om likabehandling 2004/21, 6§, indelningar i direkt diskriminering, indirekt diskriminering samt trakasserier: Ingen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av kön finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Med diskriminering avses 1) att någon behandlas mindre förmånligt än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle behandlas i en jämförbar situation (direkt diskriminering), 2) att en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar någon jämfört med andra som utgör jämförelseobjekt, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett godtagbart mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga (indirekt diskriminering), 3) uppsåtlig eller faktisk kränkning av en persons eller människogrupps värdighet och integritet så att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller aggressiv stämning skapas (trakasserier), 4) instruktioner eller befallningar att diskriminera. MOBBNING fi. kiusaaminen, eng. bullying Mobbning är när en eller flera personer medvetet och vid upprepade tillfällen trakasserar en och samma person fysiskt, psykiskt och/eller verbalt. Då diskriminering i form av trakasserier kan handla om engångsföreteelser, är mobbning något som riktas mot samma person upprepade gånger. UTANFÖRSKAP fi. ulkopuolisuus, eng. exclusion Enligt Stigendal (2004) uppstår utanförskap då det finns ett socialt sammanhang med markerade gränser som ramar in ett innanförskap. Det måste finnas ett innanförskap för att det skall kunna finnas ett utanförskap. Det sociala utanförskapet existerar på olika nivåer. Det är ett innanförskap att vara delaktig i en skola som elev eller studerande, men samtidigt kan man vara utanför de sociala relationerna i skolan. De enklaste sociala relationerna är simpla och kan till exempel vara pratstunder på rasterna. Delaktigheten med andra i innanförskapet blir mer komplex då den ingår i en social struktur. En skola innehar sociala strukturer då elever/studerande har en viss roll som är anknuten till kompetens, kommunikation, makt och förtroende. (Stigendal, 2004) 128 Klarar man inte av de sociala relationerna kan man bli utanför. Det kan då handla om avsiktlig utestängning, till exempel mobbning, eller oförmåga att klara av innanförskapets villkor på grund av till exempel språksvårigheter, svag hälsa eller bristande utbildning. Innanförskapet måste också uppfylla en viss mening för att man skall vilja vara delaktig i det. Utanförskapet kan då uppstå på grund av bristande vilja. Utanförskapet kan även bero på strukturer som försvårar delaktighet, till exempel funktionshinder. (Stigendal, 2004) Då man talar om utanförskap i samhället handlar det också om strukturellt utanförskap, där den arbetslösa inte har möjlighet att delta i arbetslivet. Likaledes handlar det om strukturellt utanförskap då en ungdom blir utan studieplats. HBTIQ Texten är direkt kopierad ur Alanko (2013), som definierat vad termen HBTIQ innefattar. Förkortningen syftar på homosexuella, bisexuella, transpersoner, interkönade och queera personer. Vid sidan av dessa begrepp finns också andra sätt att tala om eller definiera sexuella läggningar och könsidentiteter eller könsuttryck, som bryter mot samhällsnormer. HOMOSEXUELLA (SYFTAR PÅ SEXUELL LÄGGNING) Personer som känner emotionell och/eller erotisk attraktion i första hand till personer av samma kön. Homosexuella kvinnor definierar sig ibland som lesbiska. BISEXUELLA (SYFTAR PÅ SEXUELL LÄGGNING) Personer som känner emotionell och/eller erotisk attraktion till både kvinnor och män, eller upplever att kön inte spelar någon roll i detta avseende. Förkortningen omfattar inte heterosexuella, som känner emotionell och/eller erotisk attraktion i första hand till personer av ”motsatt” kön. TRANSPERSON (SYFTAR PÅ KÖNSIDENTITET OCH KÖNSUTTRYCK) Transperson är ett paraplybegrepp för personers vars könsidentitet och/eller könsuttryck helt eller delvis skiljer sig från förväntningarna på det kön de definierades tillhöra vid födseln. Sätten att tala om mångfalden av kön är mer varierande än begreppen som presenteras här. Transvestiter är personer vars könsidentitet överensstämmer med det kön de definierades tillhöra vid födseln, men som också har ett behov av att uttrycka sig på ett sätt som uppfattas typiskt för ”det motsatta” könet, till exempel genom kläder och övriga attribut. Transkönade eller transsexuella är personer som inte identifierar sig med det kön de definierades tillhöra vid födseln. Med transkönad man avses en man som vid födseln utifrån sin kropp definierades som flicka, men som inte identifierar sig med det kvinnliga könet utan vill leva som man. Med transkönad kvinna avses en kvinna som vid födseln definierades som pojke. QUEER (KAN SYFTA PÅ KÖN OCH/ELLER SEXUELL LÄGGNING) 129 Queer handlar om att ifrågsätta normer kring kön och sexualitet. Personer med en queer identitet vill vanligen inte beskriva sin könsidentitet eller sin sexuella läggning utifrån traditionella kategorier, som upplevs som snäva. KÖNSPERSPEKTIVET Texten är direkt kopierad ur Mustakallio (2011), som definierat vad termer kring könsperspektivet innefattar. Nedan presenteras grundläggande begrepp som gäller integrering av könsperspektivet. JÄMSTÄLLDHETSPROJEKT Ett projekt som har som huvudmål att främja jämställdheten mellan könen. Ett projekt i vilket könsperspektivet ska integreras Ett projekt i ett strukturfondsprogram, som har ett annat huvudmål än jämställdhet mellan könen. Genom integrering av könsperspektivet ska också alla andra projekt än jämställdhetsprojekt vid sidan av de övriga målen även främja jämställdheten mellan könen. Könsperspektivet ska integreras i alla skeden av projektets verksamhet. JÄMSTÄLLDHET MELLAN KÖNEN Med jämställdhet mellan könen avses att kvinnor och män har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter i samhället. Målet att uppnå jämställdhet innebär att stereotypa uppfattningar om könsrollerna inte får begränsa individernas möjligheter. Målet att uppnå jämställdhet innebär också att man sätter lika värde på värderingar, val och livserfarenheter som är typiska för män och för kvinnor. Jämställdhet innebär inte att man försöker göra kvinnor och män likadana. Med jämställdhet avses i enlighet med den nuvarande tolkningen av jämställdhetslagen i Finland även könsminoriteternas jämställdhet. JÄMSTÄLLDHETSLAGEN Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, dvs. jämställdhetslagen, förbjuder direkt och indirekt diskriminering på grund av kön. Förbudet mot diskriminering på grund av kön gäller även könsminoriteterna. Lagen ålägger arbetsgivarna, myndigheterna och utbildningsarrangörerna skyldighet att främja jämställdheten mellan könen. De offentliga myndigheterna ska främja jämställdheten mellan könen i all sin verksamhet, dvs. integrera könsperspektivet i alla sina verksamheter och tjänster. Alla läroanstalter med undantag av grundskolorna ska göra upp en jämställdhetsplan för läroanstaltens undervisningsverksamhet. Jämställdheten mellan könen ska främjas i all undervisning och alla läromedel. KÖNSNEUTRALITET/KÖNSBLINDHET Könsneutralitet innebär att könet på ett genuint sätt inte har betydelse i verksamheten. Först efter en högklassig utvärdering kan man konstatera huruvida ett projekt är könsneutralt. Bedömningen kan inte enbart bygga på förhandsuppfattningar eller vardagskunskaper. Med könsneutralitet kan man även avse att man inte fäster uppmärksamhet vid könet och inte inser betydelsen av könet för målen eller 130 verksamheten. Då innebär könsneutralitet ofta i praktiken s.k. könsblindhet, dvs. oförmåga att se könet eller dess betydelse. Könsblindhet är ett betydande attitydmässigt hinder för framsteg inom jämställdheten. Projektplanerarna kan ofta felaktigt utgå från att projekten borde vara könsneutrala och att könsneutralitet främjar jämställdheten mellan könen. Det förhåller sig dock tvärtom -­‐ jämställdhet främjas genom könsmedveten verksamhet, dvs. genom att man medvetet beaktar könets betydelse och skillnaderna mellan könen i ställning, behov, livssituationer och förväntningar i förhållande till det ärende som är verksamhetens mål. Därför främjas jämställdheten mellan könen i projekten genom att könsperspektivet integreras i projektets mål och funktioner. KÖNSPERSPEKTIV Med könsperspektiv avses hur olika kön berörs av ett ärende, ett problem, ett mål eller en åtgärd. När en sak betraktas ur könsperspektivet, granskas det dels ur ett kvinnoperspektiv, dels ur ett mansperspektiv. På detta sätt lyfter granskningen ur ett könsperspektiv fram faktorer som ska beaktas eller objekt som ska förbättras med hänsyn till kvinnor, män och HBT-­‐personer. Beaktandet av könsperspektivet i projekten förbättrar projektens behovsorientering, verksamhet och genomslag med tanke på både kvinnor och män. När ärenden eller funktioner betraktas ur könsperspektivet bör man även tänka på att alla människor till sin könsidentitet inte kan entydigt definieras som kvinnor och män. Vid tillämpningen av könsperspektivet ska man akta sig för att stärka den tudelade uppfattningen om könen eller de stereotypa uppfattningarna om könsrollerna. INTEGRERING AV KÖNSPERSPEKTIVET Med integrering av könsperspektivet avses en strategi för främjande av jämställdheten mellan könen, genom vilken könsperspektivet och främjandet av jämställdheten mellan könen tas med i all verksamhet, dvs. integreras i den ordinarie verksamheten. Syftet med integrering av könsperspektivet är att introducera könsmedvetna sätt att tänka och verka i strukturfondsverksamheten. Då fäster man medvetet uppmärksamhet vid könets betydelse och effekterna av skillnaderna mellan könen i verksamheten samt vid att man med verksamheten vid sidan av de övriga målen även främjar jämställdheten mellan könen. Målet är att programarbetet och projektverksamheten inte är könsneutrala, utan att könets betydelse medvetet beaktas i samband med dem. Då tillämpas könsmedvetna sätt att tänka och arbeta i program-­‐ och projektarbetet. Ansvaret för integreringen av könsperspektivet inom strukturfondsverksamheten ligger på alla projektaktörer och finansierande myndigheter. ANALYS AV KÖNSKONSEKVENSER Analys av könskonsekvenser, på finska ”sukupuolivaikutusten arviointi, suvaus”, är en central metod för integrering av könsperspektivet. Genom analys av könskonsekvenser utreds och utvärderas målens och åtgärdernas effekter med perspektiv på de olika könen och till jämställdheten mellan könen. Inom projektverksamheten innebär analys av könskonsekvenser att behov, mål, målgrupper, funktioner, information och god praxis i anslutning till projektet bedöms med hänsyn till de båda könens ställning, livssituationer, behov och förväntningar. Analys av könskonsekvenserna ska göras under planeringen, verkställandet och utvärderingen av ett projekt. 131 Vid analys av könskonsekvenserna inom ett projekt är det viktigt att göra könet synligt inom planeringen av projektet och utreda vilka skillnader mellan könen som förknippas med objektet för projektets verksamhet. För denna utredning ska man samla in könsspecifika statistikuppgifter och kvalitativa utrednings-­‐ och forskningsdata ur jämställdhets-­‐ och könsperspektiv om objektet för projektets verksamhet. KÖNSSTEREOTYPER Könsstereotyper är förenklade eller stereotypa uppfattningar och antaganden om hur kvinnor och män är ”i allmänhet” eller hur kvinnor och män ska bete sig för att vara ”riktiga kvinnor och män”. Könsstereotyper är ofta outtalade ”självklarheter” som är djupt förankrade i kulturen. De är ytliga och skadliga vardagskunskaper om könet. Stereotyperna kan förhindra anskaffning av information som motsvarar verkligheten eller fördjupad förståelse av olika fenomen med hänsyn till könen. När könsperspektivet integreras i projektarbete eller projektverksamhet, ska man undvika att utgå från stereotypa uppfattningar om olika kön eller om skillnaderna mellan könen. Genom analys av könskonsekvenserna ska man utifrån information utreda de faktiska genomsnittliga skillnader mellan könen som förknippas i objektet för projektets verksamhet. VÄGLEDNING fi. opastus, eng. guidance Karriär-­‐ eller yrkesvägledning kallas av många enbart för vägledning. Termen vägledning innefattar handledning, men även informationsgivning, coaching, undervisning, bedömning och uppmuntran. (ELGPN, 2014, baserat på definitionen av Hawthorn, 1991) Informations-­‐ och vägledningsverksamhet i Finland skall följa de europeiska principerna som överenskommits och antagits år 1993 och uppdaterats år 2004 av den europeiska paraplyorganisationen Eryica (European Youth Information and Counselling Agency). Till principerna för erbjudande av informations-­‐ och rådgivningstjänster för ungdomar hör att tjänsterna erbjuds till alla ungdomar på lika villkor. Syftet är att skapa jämlik tillgång till information, oavsett den ungas livssituation, etniskt ursprung, kön eller social status. Särskild uppmärksamhet bör ägnas grupper och ungdomar som kan vara i svagare ställning än de andra och har eventuella särskilda behov. Dessutom måste tjänsterna vara lättillgängliga utan tidsbeställning och informationen skall bygga främst på den ungas behov av information. Varje ungdom bör bemötas och behandlas som en värdefull individ och frågor skall besvaras specifikt för den unga. Det är också viktigt att tjänsterna är gratis och informationen ges på ett sätt som högaktar den ungas integritet. (Koordinaatti, 2014) 132 HANDLEDNING fi. ohjaus, eng. counselling Handledning är interaktionen mellan en professionell och en individ för att hjälpa individen lösa ett specifikt problem. Handledning innebär att aktivt lyssna till individen och förmedla förståelse, respekt och empati. Handledningen innebär att ställa upp mål och hjälpa individen i processen att fatta ett självständigt beslut. Oftast ges handledning individuellt, men handledning kan även ske i grupp. (ELGPN, 2014) COACHING Coaching är en process som fokuserar på att utveckla viss kunskap och modifiera beteende för bättre prestation. Coaching fokuserar på prestation, vilket innebär att individen skall bli bättre inom ett visst område. Coaching är också personcentrerat, vilket betyder att man koncentrerar sig på att individen redan har kunskapen inom sig, men måste lära sig att kunna använda och utnyttja den. Coachen hjälper individen att nå sin fulla potential inom ett visst bestämt område. Coaching är ett lösnings-­‐ och resultatinriktat samarbete mellan coachen och individen. Det är en systematisk process där coachen underlättar förbättring av arbetsprestationen, livserfarenhet, självstudier och personlig utveckling hos individen. (ELGPN, 2014) MENTOR OCH ADEPT En mentor är en person som har en längre erfarenhet och kunskap inom det område som adepten behöver stöd i. Mentorn stöder adepten på ett vardagligt plan genom aktiviteter, diskussioner och genom att fungera som bollplank. Mentorskap fokuserar således på relationen. Mentorns uppgift är inte att lösa problem, utan finns till för diskussioner. Mentorn är emellertid inte en vårdkontakt, rekryterare eller förälder, utan bistår med sitt eget personliga intresse för att stöda adepten utanför formell verksamhet. Inom mentorskapet fastställer mentorn och adepten tillsammans en målsättning inom ramen för mentoreringen. (Kram, 1985; Grander & Sild Lönroth, 2011) STÖDPERSON fi. tukihenkilö, eng. support person En stödperson fungerar som ett tryggt stöd i vardagen för en annan person. Stödpersonen kan handleda i olika slags problemsituationer och fungera som vän. Stödpersonens främsta uppgift är att vara närvarande och lyssna samt att hjälpa den andra att klara av olika livssituationer. Stödpersonen finns nära till hands och intresserar sig för den andra personens liv. Stödpersonsverksamhet skiljer sig från mentorskap på så vis att den unga i en stödpersonsrelation är i större behov av trygghet och en trygg relation till en vuxen än 133 vad en adept inom mentorskap behöver. Stödpersonsverksamhet är mer lik en vårdrelation än vad mentorskap är. KAMRATSTÖD fi. vertaistuki, eng. peer-­‐support Kamratstöd är ett omfattande begrepp som kan syfta på varierande verksamhetsformer beroende på ändamålet. Kamratstödets syfte är enligt Fink (2011) att erbjuda deltagarna - erfarenheten att man inte är ensam i sin situation, det finns andra med liknande erfarenheter - erfarenheten att tillhöra en grupp - nya perspektiv, tankar och idéer - praktiska tips för vardagen - professionell kunskap och hjälp i problemlösning - stöd och uppmuntran i svåra situationer - personlig styrka för att klara av utmaningar för att inte svika andra i gruppen - uppbyggande respons på egen social interaktion - redskap för personlig utveckling genom social interaktion i grupp Kamratstöd kan ske både som en utformad gruppverksamhet, men även inbakad i annan verksamhet. Kamratstöd kan även ske oorganiserat till exempel genom pratstunder under pauser. Kamratstöd kan även ske i par som så kallade ”buddies”, menar Fink (2011). Oragniserade kamratstödsgrupper brukar ha vissa målsättningar och regler. Till exempel brukar stödgrupper för personer med ätstörningar ha som regel att man inte får diskutera vikt i gruppen. Den som leder gruppen är ansvarig för att organisera och leda träffarna. Gruppledaren kan belysa för gruppen något tema, som sedan ligger som grund för träffens diskussion. Kamratstödet är en viktig del i livslång vägledning, vilket många aktörer ofta glömmer bort. Kamratstödets betydelse för personlig utveckling och som en del av handledningen är lika viktig på alla nivåer och i alla slags ungdomsgrupper under utbildningsstigen. Kamratstödets betydelse inom ramen av livlång vägledning har lyfts fram såväl inom arbetet vid ungdomsverkstäder, vid handledning av ungdomar på andra stadiet liksom i arbetet med högskolestuderande samt beträffande nyutexaminerade (Penttinen, 2011; Tuusa, Pitkänen, Shemeikka, Korkeamäki, Harju, Saares, Pulliainen, Kettunen, Piirainen, 2014; Lavikainen, 2014; Heikkinen, Jokinen, & Tynjälä, 2010). 134 ÖVERGÅNGSFAS fi. nivelvaihe, eng. transition Vid övergången från en utbildning till en annan eller från utbildning till arbetssökning kallas för övergångsfas. Det finns ett brett spektrum av övergångsfaser, till exempel -­‐ övergången från grundskolan till andra stadiet -­‐ övergång från andra stadiet till värnplikt -­‐ övergång från värnplikt till arbetssökning eller fortsatta studier -­‐ övergång från arbete till föräldraledighet -­‐ övergång från arbete till arbetssökning -­‐ övergång från arbete till utbildning Många aktiviteter inom livslång vägledning är planerade att stöda människors övergångsfaser. (ELGPN, 2014) 135 KÄLLOR Ahlfors, T. (2014). Elevens ansvar avlastar inte läraren, Läraren 17/2014, Finlands svenska lärarförbunds medlemstidning, 11.9.2014. Ahokas, M. & Ihatsu, S. (2014). Koko ikäluokka haltuun – syrjäytymistä vastaan. Elinikäisen ohjauksen verkkolehti, 21 januari 2014, http://verkkolehdet.jamk.fi/elo/ (läst: 1.7.2014) Alanko, K. (2013). Hur mår HBTIQ-­‐ungdomar i Finland? Ungdomsforskningssällskapet, 2013. Alatupa, S., Karppinen, K., Keltikangas-­‐Järvinen, L., & Savioja, H. (2007). Koulu, syrjäytyminen ja sosiaalinen pääoma. Löytyykö huono-­‐osaisuuden syy koulusta vai oppilaasta. Sitran raportteja 75. Edita Prima Oy, Helsinki: 2007. Allardt, E. (1997). Vårt land, vårt språk. Kahden kielen kansa. En attitydundersökning om det svenska i Finland. Finlandssvensk rapport nr 35. Svenska Finlands Folkting. Helsingfors. Yliopistopaino. Arbets-­‐ och näringsministeriet (2012). Nuorten yhteiskuntatakuu 2013, TEM raportteja 8/2012. Aula, M. K. (2011). Mistä saataisiin aikaa kasvatukselle? ingår i Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy, 14-­‐19. Aula, M. K. & Nivala, E. (2011). Kuinka jokainen aikuinen voisi olla omalla paikallaan hyvä kasvattaja? ingår i Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy, 45-­‐50. Aulasmaa, M. (2014). Suomalaisten maksuhäiriöt kovassa kasvussa, Yle uutiset 22.9.2014. <http://yle.fi/uutiset/suomalaisten_maksuhairiot_kovassa_kasvussa/7482543> (läst 8.12.2014) Bennett, S., Maton, K., & Kervin, L. (2008). The ‘digital natives’ debate: A critical review of the evidence. British journal of educational technology, 39(5), 775-­‐786. Brink, S. (2013). Formellt, icke-­‐formellt och informellt lärande, <http://center.hj.se/encell/aktiviteter/reportage/arkiv/2013-­‐12-­‐12-­‐formellt-­‐icke-­‐formellt-­‐
och-­‐informellt-­‐larande.html> (läst: 2.12.2014) Cedefop (2005). Improving lifelong guidance policies and systems: Using common European reference tools. European Centre for the Development of Vocational Training, & Office for Official Publications of the European Communities. Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities.
136 EDU-­‐vuxen (2013). Projektet slutrapport 2008-­‐2012, EDU-­‐vuxen Vuxenutbildningsservice, 28.2.2013. ELGPN (2014). Glossary, European Lifelong Guidance Policy Network, <http://www.elgpn.eu/glossary> (läst: 8.7.2014) Ellström, P. E., Gustavsson, B., & Larsson, S. (1996). Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur. Elonen, P. (2014). Maksuhäiriöisten määrä kipuamassa uuteen ennätykseen, Helsingin Sanomat 10.4.2014. <http://www.hs.fi/talous/Maksuh%C3%A4iri%C3%B6isten+m%C3%A4%C3%A4r%C3%A4+ki
puamassa+uuteen+enn%C3%A4tykseen/a1397094794938> (läst: 11.8.2014) Ervamaa, S. (2014). Kohti onnistunutta nuorisotakuuta? Nuorten ja ammattilaisten näkemyksiä nuorisotakuun toteutuksesta ja kehittämisestä. Onnistunut nuorisotakuu –
hankkeen loppuraportti, Suomen Nuorisoyhteistyö – Allianssi ry. Sälekarin Kirjepaino Oy, Helsinki: 2014. Finnäs, F. (2012). Finlandssvenskarna 2012 – en statistisk rapport. Svenska Finlands Folkting. DMP, Helsingfors: 2013. Finansministeriet (FM) (2013a). Millainen yhteisen asiakaspalvelun toimintamalli on? Kehittämisjohtaja Marko Puttonen, Aluekierros, elokuu 2013, Asiakaspalvelu 2014, Finansministeriet, 22.8.2013 <https://www.vm.fi/vm/fi/04_julkaisut_ja_asiakirjat/03_muut_asiakirjat/20130822Asiaka/
03_Toimintamalli.pdf> (läst: 14.7.2014) Finansministeriet (FM) (2013b). Kundservice 2014, Arbetsgruppens förslag, Regeringsrådet Ilkka Turunen, Finansministeriet, 12.9.2013. <https://www.vm.fi/vm/fi/04_julkaisut_ja_asiakirjat/03_muut_asiakirjat/20130912Kundse
/name.jsp> (läst: 14.7.2014) Finansministeriet (FM) (2014). Kundservicen 2014, Fortsatta beredningen av den offentliga förvaltningens gemensamma kundservice pågår. Finansministeriet. <https://www.vm.fi/vm/sv/05_projekt/013_kundservice/index.jsp> (läst: 14.7.2014) Fink, B. (2011). Vertaistuen mahdollisuudet ja haasteet, ingår i Jääskelä, P. & Nissilä, P. (toim.) (2011). Valmistumisen tukeminen korkeakouluopinnoissa. Koulutus-­‐ja kehittämiskeskus Palmenia. ESR-­‐hanke 2008-­‐2011, Jyväskylän yliopisto. Oy Fram Ab, Jyväskylä: 2011, ss. 83-­‐110. 137 Finlands officiella statistik (FOS) (2013a). Väestön tieto-­‐ ja viestintätekniikan käyttö [e-­‐
publikation]. Liitetaulukko 12. Internetin käyttö viranomaisasioinnissa 12 kk aikana iän, toiminnan, koulutusasteen, asuinpaikan kaupunkimaisuuden ja sukupuolen mukaan 2013, %-­‐osuus väestöstä. Helsingfors: Statistikcentralen. <http://www.stat.fi/til/sutivi/2013/sutivi_2013_2013-­‐11-­‐07_tau_012_fi.html> (läst: 17.7.2014) Finlands officiella statistik (FOS) (2013b). Väestön tieto-­‐ ja viestintätekniikan käyttö [e-­‐
publikation]. Liitetaulukko 18. Internetin käyttö työn, koulutuksen tai tiedon etsintään ja opiskeskeluun 3 kk aikana iän, toiminnan, koulutusasteen, asuinpaikan kaupunkimaisuuden ja sukupuolen mukaan 2013, %-­‐osuus väestöstä . Helsingfors: Statistikcentralen. <http://www.stat.fi/til/sutivi/2013/sutivi_2013_2013-­‐11-­‐07_tau_018_fi.html> (läst: 17.7.2014) Finlands officiella statistik (FOS) (2014a). Undersökning om tidsanvändning [e-­‐publikation]. 06 2009. Helsingfors: Statistikcentralen. <http://www.stat.fi/til/akay/2009/06/akay_2009_06_2014-­‐02-­‐06_tie_001_sv.html> (läst: 21.7.2014) Finlands officiella statistik (FOS) (2014b). Ajankäyttötutkimus [e-­‐publikation]. 06 2009, 3. Ajanvietto perheen kanssa on vähentynyt . Helsingfors: Statistikcentralen. <http://www.stat.fi/til/akay/2009/06/akay_2009_06_2014-­‐02-­‐06_kat_003_fi.html> (läst: 21.7.2014) Finlands officiella statistik (FOS) (2014c). Ajankäyttötutkimus [e-­‐publikation]. 06 2009, 4. Vanhemmat viettävät lastensa kanssa entistä vähemmän aikaa . Helsingfors: Statistikcentralen. <http://www.stat.fi/til/akay/2009/06/akay_2009_06_2014-­‐02-­‐
06_kat_004_fi.html> (läst: 21.7.2014) Finlands officiella statistik (FOS) (2014d). Befolkningsstruktur. Tabellbilaga 1. Befolkningen efter språk 1980-­‐2013. <http://www.stat.fi/til/vaerak/2013/vaerak_2013_2014-­‐03-­‐
21_tau_001_sv.html> (läst 1.8.2014) Grander, M., & Sild Lönroth, C. (2011). Mentorskap för barn och unga, Malmö högskola, Malmö: 2011. Gretschel, A., Paakkunainen, K., Souto, A. M., & Suurpää, L. (2014) Nuorisotakuun arki ja politiikka, Nuorisotutkimusverkosto/ Nuorisotutkimusseura, Unigrafia Oy, Helsinki: 2014. Haataja, M-­‐L., Leinonen, E., Mustakallio, S. (2011). Integrering av jämställdhetsperspektivet i utvecklingsprogram och projekt. Handbok för myndigheter och projektaktörer. Koulutusavain Ab, WoM Ab, Arbets-­‐ och näringsministeriet. Kopijyvä Ab, Jyväskylä: 2011. 138 Haikkola, L. (2012). Monipaikkainen nuoruus: Toinen sukupolvi, transnationaalisuus ja identiteetit. Väitösirja, Sosiaalitieteiden laitoksen julkaisuja 2012:15, Helsingin yliopisto. Unigrafia, Helsinki: 2012. Hawthorn, R. (1991). Who Offers Guidance. Sheffield: Employment Department. Heikkinen, H., Jokinen, H., & Tynjälä, P. (toim.) (2010). Vertaisryhmämentorointi työssä oppimisen tukena. Kustannusosakeyhtiö Tammi. Helsinki. Helne, Tuula (2002) Syrjäytymisen yhteiskunta. Jyväskylä: Gummerus kirjapaino. Helsingin Diakonissalaitos, HDL (2014). Nuorten mentorointihanke Amigo 2011-­‐2013 loppuraportti. Raha-­‐automaattiyhdistyksen avustuskohde Ci 50, Nuorten syrjäytymistä ehkäisevän yhteisöllisen mentorimallin kehittäminen (Amigo, 2011-­‐2013). Helsingin Diakonissalaitoksen säätiö, maaliskuu 2014. Helsingin kaupunki, (2014). Maahanmuuttajataustaisten nuorten koulutuspolut Helsingissä. Työryhmän raportti ja esitys toimenpiteiksi, 28.2.2014. Henricson, M. (2014). En förvaltningsmodell för svensk service i metropolområdet. Slutrapport. Helsingfors. Finlands Kommunförbund. <http://shop.kommunerna.net/product_details.php?p=2953> (läst 1.8.2014) Henriksson, L. (2011). En-­‐ eller tvåspråkiga lösningar. Om språkliga konsekvenser vid sammanslagningar. Helsingfors. Tankesmedjan Magma. <http://www.magma.fi/images/stories/reports/mpm2_1eller2.pdf> (läst 1.8.2014) Henning-­‐Lindblom, A. (2012). Vem är jag, vem är vi, vem är vem i vårt land? Kontextens betydelse för gruppidentifikation och stereotypier bland svensk-­‐ och finskspråkiga i Finland och Sverige. Doktorsavhandling i socialpsykologi, Helsingfors universitet. SSKH Skrifter 34. Unigrafia. Herberts, K. (2012). Språkbarometern 2012. God service på två språk, föreläsningsmaterial. Presentation 26.9.2012. http://www.kommunerna.net/sv/serviceomraden/projekt/sprakbarometern2012/Docume
nts/2012-­‐09-­‐herberts-­‐presentation.pdf (läst 1.8.2014) Herberts, K. (2010). FRISBI – UTREDNINGEN 2010. En analys av framtida utmaningar och nya strukturer inom det fria bildningsarbetet i Svenskfinland. Bildningsforum. Hurnonen, S. & Pirttiniemi, J. (2014). Ammatillisen koulutuksen läpäisyn tehostamisohjelman seuranta 2011-­‐2013. Opetushallitus, raportit ja selvitykset 2014:13. 139 Janhonen, S. & Sarja, A. (2012). Många sätt att stöda. Samarbetsformer för utveckling av livskompetens hos elever i grundskolans högre årskurser. Utbildningsstyrelsen, Guider och handböcker 2012:1. Jokisaari, M., Toppinen-­‐Tanner, S., Wallin, M., Varie, P., Hakanen, J., & Vuori, J. (2011). Nuorten työntekijöiden sosialisaatio työpaikoilla: Sosiaalisten suhteiden, hyvinvoinnin ja perehdytyksen merkitys. Työympäristötutkimuksen raporttisarja 67. Työterveyslaitos. Helsinki. Jompero, S. Nuorten luottohäiriöt lisääntyvät nopeasti, Helsingin Sanomat 12.4.2013. <http://www.hs.fi/talous/a1365730086522> (läst: 11.8.2014). Joronen, K., & Koski, A. (2010). Tunne-­‐ja sosiaalisten taitojen vahvistaminen kouluyhteisössä. Tampereen yliopisto. Tampereen Yliopistopaino Oy–Juvenes Print, Tampere: 2010. Justitieministeriet (2013). Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013. <http://oikeusministerio.fi/sv/index/julkaisut/julkaisuarkisto/1371117791064/Files/VNn_ki
elikertomus_2013__svenska.pdf> (läst 1.8.2014) Justitieministeriet (2012). Språkbarometern 2012: Inga ändringar i språkklimatet men kommunreformen oroar. Pressmeddelande 13.6.2012. <http://oikeusministerio.fi/sv/index/aktuellt/tiedotteet/2012/11/6C7DW7ZIs.html> (läst 1.8.2014) Jääskelä, P. & Nissilä, P. (toim.) (2011). Valmistumisen tukeminen korkeakouluopinnoissa. Koulutus-­‐ja kehittämiskeskus Palmenia. ESR-­‐hanke 2008-­‐2011, Jyväskylän yliopisto. Oy Fram Ab, Jyväskylä: 2011. Kaarakainen, M. T., Kivinen, O., & Tervahartiala, K. (2013). Kouluikäisten viestintäteknologian vapaa-­‐ajan käyttö. Nuorisotutkimus 2/2013. Kallio-­‐Savela, M., Sjöholm, K., Selkee, J. (2013). Ungdomsgarantin -­‐ ett nytt handlingssätt. Resultat av en kommunenkät, sammandrag på svenska. Kommunförbundet, Helsingfors: 2013. Kankkunen, P., Harinen, P., Nivala, E., Tapio M. (2010). Kuka ei kuulu joukkoon. Lasten ja nuorten kokema syrjintä Suomessa. Sisäasiainministeriön julkaisu, 36/2010. Keltikangas-­‐Järvinen L. (2012). Pienen lapsen sosiaalisuus, WSOY 2012 Pienen lapsen sosiaalisuus, WSOY 2012 140 Keskinen, V., Laine, M., Tuominen, M., & Hakkarainen, T. (toim.) (2009). Kaupunkiköyhyyden monet kasvot. Näkökulmia helsinkiläiseen huono-­‐osaisuuteen. Helsinki: Helsingin kaupungin tietokeskus. Kiilakoski T. (2014), Ungdomsforskningssällskapet: Finländska ungdomars uppväxtvillkor. Ungdomsforskningens perspektiv på ungdomstid i 2010-­‐talets Finland. Presentation under seminariet Från ungdomstid till vuxenliv, Hanaholmen 26.2.2014 Kiuru, N. (2008). The role of adolescents' peer groups in the school context. Academic dissertation, University of Jyväskylä, Jyväskylä University Printing House, Jyväskylä: 2008 Koordinaatti. (2014). Periaatteet ja suositukset. Koordinaatti -­‐ Utvecklingscenter för ungdomsinformations-­‐ och rådgivningsarbete. <http://www.koordinaatti.fi/fi/15/periaatteet-­‐ja-­‐suositukset.html> (läst: 5.12.2014)
Korhonen, V. & Mäkinen, M. (toim.) (2012). Opiskelijat korkeakoulutuksen näyttämöllä. Campus Conexun julkaisuja A:1. Kasvatustieteiden yksikkö, Tampereen yliopisto. Tampereen Yliopistopaino Oy – Juvenes Print, Tampere: 2012. Kram, K.E. (1985). Mentoring at Work: Developmental Relationships in Organizational Life. Lanham: University Press of America. Kulturutskottets utlåtande (KuUU) 3/2007 rd. Berättelse om regeringens åtgärder under år 2006. <http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw.cgi/trip?${APPL}=utpub&${BASE}=utpub&${T
HWIDS}=0.18/1406549418_175933&${TRIPPIFE}=PDF.pdf> (läst: 25.7.2014) Kumpulainen, T. (toim.) (2014). Opettajat Suomessa 2013 – Lärarna i Finland 2013. Opetushallitus. Koulutuksen seurantaraportit 2014:8. <http://www.oph.fi/dowload/156282_opettajat_suomessa_2013.pdf> (läst: 25.7.2014) Kurttila, T. (2011). Onko kasvatuksesta tullut mahdoton tehtävä, mission impossible? ingår i Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy, 10-­‐13. Kuure, T. (2011). Svenska Produktionsskolan Sveps. Analys av behovet av verkstadstjänster bland svenskspråkiga ungdomar i huvudstadsregionen, FSKC rapporter, 3/2011. Lappalainen, T. (2013). Kalliit talkoot – asevelvollisuusarmeijan oikea hinta on Suomen suurin sotilassalaisuus, Suomen Kuvalehti 40/2013. 141 Lavikainen, E. (2014). Monenlaisia nuoria, yhdenlaisia toiveita, ingår i Gretschel, A., Paakkunainen, K., Souto, A. M., & Suurpää, L. (2014) Nuorisotakuun arki ja politiikka, Nuorisotutkimusverkosto/ Nuorisotutkimusseura, Unigrafia Oy, Helsinki: 2014, ss. 172-­‐182. Magma (2010). Det svenska i Finland år 2030 – ett scenario om svenskans framtid utgående från förändringen i vår omvärld. Magma-­‐studie 1/2010, Finlands svenska tankesmedja Magma och Finlands Kommunförbund. Matikainen, J. (2008). Verkko kasvattajana. Mitä aikuisen tulisi tietää ja ajatella verkosta. Helsinki, Yliopistokustannus Oy. Median tulevaisuus (2012). Yhteisöllistyvä media 2012. 15/30 Research, Aikakausmedia, Itella ja Sanomalehtien Liitto. 2012. Kuluttajaraportti. Merikivi, J., Timonen, P., & Tuuttila, L. (2011). Sähköä ilmassa. Näkökulmia verkkoperustaiseen nuorisotyöhön. Helsinki: Nuorisotutkimusverkosto/Nuorisotutkimusseura, julkaisuja, 111. Mustakallio, S. (2011) Ordlista för styrning av integrering av könsperspektivet, ingår i Haataja, M-­‐L., Leinonen, E., Mustakallio, S. (2011). Integrering av jämställdhetsperspektivet i utvecklingsprogram och projekt. Handbok för myndigheter och projektaktörer, Koulutusavain Ab, WoM Ab, Arbets-­‐ och näringsministeriet. Kopijyvä Ab, Jyväskylä: 2011, 11-­‐14. Myllyniemi, S. (2010). Puolustuskannalla. Nuorisobarometri 2010. Opetus-­‐ja kulttuuriministeriö. Nuorisotutkimusverkosto. Helsinki: Yliopistopaino Oy. Myllyniemi, S. (2014). Vaikuttava osa. Nuorisobarometri 2013. Opetusministeriö. Nuorisotutkimusverkosto. Hakapaino, Helsinki: 2014. Myrskylä, P. (2011). Nuoret työmarkkinoiden ja opiskelun ulkopuolella. Työ-­‐ ja elinkeinoministeriön julkaisuja, Työ ja yrittäjyys 12/2011. Edita Publishing Oy, Helsinki: 2011. Myrskylä, P. (2012). Hukassa – Keitä ovat syrjäytyneet nuoret. EVA: n analyysi, 19/2012. Mäkelä, J. (2011). Miksi lasten elämää hallitsee yksin pärjäämisen pakko? ingår i Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy, 24-­‐27. Niinivaara, E., & Suonpää, M. (2014). ”Kaikki jauhaa siitä takuujutusta, mutta mikä se oikein on?” – nuorisotakuu ja maahanmuuttajapoikien arki. Ingår i ingår i Gretschel, A., Paakkunainen, K., Souto, A. M., & Suurpää, L. (2014) Nuorisotakuun arki ja politiikka, Nuorisotutkimusverkosto/ Nuorisotutkimusseura, Unigrafia Oy, Helsinki: 2014, ss. 47-­‐59. 142 Nivala, E. (2011) Miksi kasvatuksella on kielteinen kaiku? ingår i Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy, 20-­‐23. Nivala, E. (toim.) (2011). Kymmenen kysymystä kasvatuksesta. Lasten Keskus. Helsinki: Premediahelsinki Oy. NTM-­‐centralen (2014). Sysselsättningsöversikt över svenskspråkiga ungdomar i Nyland, e-­‐
postkonversation med forskare Jouni Nupponen vid Nylands NTM-­‐central 4.8.2014. OECD (2003). The PISA 2003 Assessment Framework: Mathematics, Reading, Science and Problem Solving Knowledge and Skills, PISA, OECD Publishing. Ollilainen, K. (2010). Korrigerande erfarenheter och ombyggnad, ingår i Välimaa, A. & Hautaluoma, M. (red.) (2010). Värde! Synpunkter på ett ojämlikt Finland. Valtakunnallinen työpajayhdistys rf, översättning av ULA – Ungdom/Lärande/Arbete. Tryck: KTMP, ss. 59-­‐60. Onnismaa, J. (2011). Ohjaus-­‐ ja neuvontatyö. Aikaa huomiota ja kunnioitusta. Gaudeamus Helsinki University Press, Helsinki: 2011. Penttinen, L. (toim.) (2014). Opinnoista (työ)elämää -­‐ tutkimustietoa korkeakouluopiskelijoiden ohjauksen ja työelämätaitojen kehittämiseen. Ohjauksen ja työelämätaitojen kehittäminen korkea-­‐asteella ESR-­‐projekti 2008-­‐2011, Jyväskylän yliopisto, Kopijyvä Oy, Jyväskylä: Penttinen, L., Plihtari, E., Skaniakos, T., & Valkonen, L. (2011). Vertaisuus voimavarana ohjauksessa. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. Pihl, E. (2011). Att leda nästa generation. Generation Y, obotliga egoister eller oslipade diamanter? TUK Förlag Ab, Karlstad: 2011. Pääkkönen, H. (2011). Perheiden aika ja ajankäyttö. Tutkimuksia kokonaistyöajasta, vapaaehtoistyöstä, lapsista ja kiireestä. Tampere: Acta Electronica Universitatis Tamperensis 976. Rahja, R. (red.) (2013). Nuorten mediamaailma pähkinänkuoressa. Mediakasvatusseura ry. <http://www.mediakasvatus.fi/files/nuorten_mediamaailma_pahkinankuoressa.pdf> (läst 21.7.2014) Raijas, A., Lehtinen, A. R., & Varjonen, J. (2009). Lasten ja nuorten syrjäytymisvaara toimeentulon ja kulutuksen näkökulmasta. Kuluttajatutkimuskeskus, Keskustelunaloitteita, 37, 2009. 143 Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet (2014). Målen för livslång vägledning i Nyland, version 1, 8.5.2014. Reponen, S. (2014). Nuorisotakuun palvelujärjestelmän kartoitus –hanke. Raportti nuorisotakuun palveluista Espoossa, Omnia. Rimpelä, M. (2014). Hyvinvointioppiminen ja hyvinvointiosaaminen nuorisopolitiikassa, presentation under Valtakunnalliset Työpajapäivät (nationella ungdomsverkstadsdagarna), Lahtis 26.–27.3.2014. Rimpelä, M. (2012) Lopullinen totuus: Miksi 10 miljardia ei estä nuorten syrjäytymistä. Aviisi 10/2012. Sahi, L. (2014). Nuorisotakuun toteutuminen nuorisotoimen näkökulmasta. Tietoja vuosilta 2012-­‐13. (Förverkligandet av ungdomsgarantin ur ungdomsväsendets synvinkel. Uppgifter från åren 2012-­‐13.) Publikationer från Regionalförvaltningsverket i Södra Finland 31/2014. Juvenes Print, Tammerfors: 2014. Salmela-­‐Aro, K. (2008). Motivaatio ja hyvinvointi elämän siirtymissä. Psykologia 43, nr 5/2008. Salmela-­‐Aro, K., & Nurmi, J. E. (2007). Self-­‐esteem during university studies predicts career characteristics 10 years later. Journal of Vocational Behavior, 70(3), 463-­‐477. Pirkanmaan Seta. (2014). Behövs det en svenskspråkig rådgivningstjänst i frågor gällande sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck? Enkätundersökning utförd av Pirkanmaan Seta ry / Mikko Väisänen sommaren 2014. Opublicerad. Social-­‐ och hälsovårdsministeriet (SHM) (2013). Social-­‐ och hälsovårdsreformen. Beredningsgruppens förslag till lagen om ordnandet av social-­‐ och hälsovården, 19.12.2013. Skolverket (2014). PISA 2012. Digital problemlösningsförmåga hos 15-­‐åringar i ett internationellt perspektiv. Rapport 406/2014, Skolverket, Stockholm: 2014. Sontag-­‐Himmelroos, U. (2013). Ung och utanför? -­‐ en studie om utbildning och utanförskap ur ett diskursanalytiskt perspektiv. Licentiatavhandling, Institutionen för socialvetenskap, Helsingfors universitet. Statsrådets kansli (2011). Ett öppet, rättvist och djärvt Finland, Statsminister Jyrki Katainens presentation i riksdagen av meddelandet om regeringsprogrammet, Statsrådets kommunikationsenhet, 29.6.2011. <http://vnk.fi/ajankohtaista/puheet/puhe/en.jsp?oid=333166> (läst: 14.7.2014) 144 Statsrådets kansli (2012). Statsrådets principbeslut om nationalspråkstrategi, 20.12.2012. Statsrådets kanslis publikationsserie 4/2012. <http://vnk.fi/julkaisukansio/2012/j04-­‐kansalliskielistrategia-­‐nationalsspraksstrategi-­‐j07-­‐
strategy/PDF/J0412_Kansalliskielistrategia_net.pdf> (läst 1.8.2014) Statsrådets kansli (2014). Statsrådets meddelande till riksdagen om regeringsprogrammet för statsminister Alexander Stubbs regering tillsatt 24.6.2014. <http://valtioneuvosto.fi/toiminta/selonteot/selonteot/sv.jsp?oid=419785> (läst: 14.7.2014) Stigendal, M. (2004). Framgångsalternativ. Mötet i skolan mellan utanförskap och innanförskap, Studentlitteratur, Lund: 2004. Suomen asiakastieto (2014). Maksuhäiriöisten kuluttajien määrä lähenee laman jälkeistä ennätystä, Suomen asiakastieto Oy, 14.1.2014. <http://www.asiakastieto.fi/web/fi/asiakastieto/ajankohtaista/-­‐
/asset_publisher/gxzzwXCm45vn/content/maksuhairioisten-­‐kuluttajien-­‐maara-­‐lahenee-­‐
laman-­‐jalkeista-­‐ennatysta> (läst: 11.8.2014) Suomen opinto-­‐ohjaajat ry (SOPO) (2014). Lausunto lukion tavoitteista ja tuntijaosta. 28.1.2014. <http://www.sopo.fi/yhdistys/lausunnot%20ja%20kannanotot> (läst: 25.7.2014) Taajamo, M., Puhakka, E., Välijärvi, J. (2014). Opetuksen ja oppimisen kansainvälinen tutkimus TALIS 2013. Yläkoulun ensituloksia. Opetus-­‐ ja kulttuuriministeriö. Opetus-­‐ ja kulttuuriministeriön julkaisuja 2014:15. <http://okm.fi/export/sites/default/OPM/Julkaisut/2014/liitteet/okm15.pdf?lang=fi> (läst: 25.7.2014) Takala, S. (2012). Miten suomea ja ruotsia osataan äidinkielenä ja toisena kansalliskielenä peruskoulun ja lukion päättövaiheessa? <http://vnk.fi/tiedostot/julkinen/pdf/2012/Takalaraportti.pdf> (läst 1.8.2014) Tandefelt, M. (2003). Tänk om…: Svenska språknämndens förslag till handlingsprogram för svenskan i Finland. Forskningscentralen för de inhemska språken 2003. Helsingfors. Tuusa, M., Pitkänen, S., Shemeikka, R., Korkeamäki, J., Harju, H., Saares, A., Pulliainen, M., Kettunen, A., Piirainen, K. (2014). Yhdessä tekeminen tuottaa tuloksia – nuorisotakuun tutkimuksellisen tuen loppuraportti. Työ-­‐ ja elinkeinoministeriön julkaisuja, Työ ja yrittäjyys 15/2014. Edita Publishing Oy, Helsinki: 2014. 145 Tynkkynen, L. K. (2013). Towards partnership? Studies on public-­‐private collaboration in health and elderly care services in Finland. Academic dissertation, University of Tampere, School of Health Sciences. Tampere: Tampereen Yliopistopaino Oy – Juvenes Print, 2013. Undervisnings-­‐ och kulturministeriet (UKM) (2011). Elinikäisen ohjauksen kehittämisen strategiset tavoitteet (Strategiska mål för att utveckla livslång handledning). Opetus-­‐ ja kulttuuriministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä, Undervisnings-­‐ och kulturministeriet 2011:15. Undervisnings-­‐ och kulturministeriet (UKM) (2012). Perusopetuksen laatukriteerit. Perusopetuksen, perusopetuksen aamu-­‐ ja iltapäivätoiminnan sekä koulun kerhotoiminnan laatukriteerit. Opetus-­‐ ja kulttuuriministeriön julkaisuja 2012:29. <http://www.minedu.fi/export/sites/default/OPM/Julkaisut/2012/liitteet/okm29.pdf?lang
=fi> (läst: 25.7.2014) Undervisnings-­‐ och kulturministeriet (UKM) (2014a). PISA12 Ongelmaratkaisutaitojen arviointi, Undervisnings-­‐ och kulturministeriet 2014. Undervisnings-­‐ och kulturministeriet (UKM) (2014b). Finländska elever bäst i Europa på problemlösning i PISA 2012-­‐undersökningen, pressmeddelande 1.4.2014, <http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2014/04/Pisa_ongelmanratkaisu.html?lang=sv> (läst: 10.7.2014) Undervisningssektorns fackorganisation (OAJ) (2014). Lisääntynyttä opettajien epäasiallista kohtelua ei saa hyväksyä, tiedote 23.4.2014. <http://www.oaj.fi/cs/Satellite?c=Page&pagename=OAJWrapper&childpagename=OAJ%2F
Page%2Fsisalto&cid=1363787850943&showOne=true&contentID=1363788629039> (läst: 1.8.2014) Ungdomsgarantin (2013a). Ungdomsgarantins första månader och fortsatta steg. <http://www.avi.fi/documents/10191/138476/Rolin+Ungdomsgarantin/4e93a5e4-­‐116c-­‐
4760-­‐b7c2-­‐691eb64ec347> (läst: 16.7.2014) Ungdomsgarantin (2013b). Genomförandet av ungdomsgarantin. Brev till regionala och lokala aktörer inom ungdomsgarantin. <http://www.ungdomsgaranti.fi/files/36291/Ungdomsgarantins_mal_och_innehal_-­‐
_Brev_till_regionala_och_lokala_aktorer_inom_ungdomsgarantin.pdf> (läst: 16.7.2014) Utbildningsstyrelsen (2014a). Tvåspråkigheten i Finland <http://www.edu.fi/planera/forskoleundervisning/om_barns_sprak/tvasprakighet/tvaspra
kigheten_i_finland> (läst 4.8.2014) 146 Utbildningsstyrelsen (2014b). Kriterier för god handledning. Kriterier för god handledning i den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen. Utbildningsstyrelsen, informationsmaterial 2014:6. Vesterinen, P-­‐L. & Suutarinen, M. (2011). Y-­‐sukupolvi työ(elämä)ssä. Johtamistaidon opisto. Hansaprint, Vantaa: 2011. Välimaa, A. & Hautaluoma, M. (red.) (2010). Värde! Synpunkter på ett ojämlikt Finland. Valtakunnallinen työpajayhdistys rf, översättning av ULA – Ungdom/Lärande/Arbete. Tryck: KTMP. Westerback, F. & von Kraemer, B. (2014). Skillanden -­‐ Från vision till handling i arbetet med unga, seminarium om behovet av mångprofessionella nätverk och service inom ungdomspsykiatrin med syfte att förebygga utslagning bland svenskspråkiga unga i Helsingfors. Helsingfors 18.11.2014. Yle nyheter (2014). Pisa: Finländska elever bäst i Europa på problemlösning, 1.4.2014, <http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/01/pisa-­‐finlandska-­‐elever-­‐bast-­‐i-­‐europa-­‐pa-­‐
problemlosning> (läst: 10.7.2014) Yle uutiset (2013). "Jäin eläkkeelle parikymppisenä", Kotimaa 18.2.2013 klo 15:00, päivitetty 19.2.2013 klo 8:52. <http://yle.fi/uutiset/jain_elakkeelle_parikymppisena/6500597> (läst: 20.1.2015) Äärelä, T. (2012). ”Aika palijon vaikuttaa minkälainen ilime opettajalla on naamalla.” -­‐ Nuoret vangit kertovat peruskouluajoistaan. Lapin yliopistokustannus, Acta Universitatis Lapponiensis 242, Rovaniemi: 2012.
Örtengren, K. (2003). The Logical Framework Approach (LFA). En sammanfattning av LFA-­‐
teorin. Metodenheten vid Sida. Elanders Novum AB: 2003. Örtengren, K. (2012). Projektplanering enligt LFA-­‐metoden, Mål och resultatstyrning av projekt i socialfonden. FÖRFATTNINGAR Finlands grundlag 1999/731 Lagen om likabehandling 2004/21 Språklag (423/2003) 147 Projektet KOMET – Kompetens och mentorskap för unga. En kartläggning av svenskspråkiga stödtjänster för unga i huvudstadsregionen © Copyright Föreningen Luckan rf, 2015