Transcript Vart Tog Hon Vägen? Stockholm Music & Arts 2

cooper.edu
Vart Tog
Hon Vägen?
Stockholm
Music & Arts
2—4
augusti 2013
översätt
1
Medverkande konstnärer
Mats Adelman
Dave Hullfish Bailey
Ursula Biemann
Norbert Costin
Thomas Elovsson &
Peter Geschwind
Ingrid Furre
Ingela Ihrman
Mette Ingvartsen
Iman Issa
Järvaprojektet
Bernd Krauss
Lisa Gideonsson & Gustaf Londre
Ulrika Lubin
Santiago Mostyn
Sam Moyer
Trevor Paglen
Philippe Parreno
Victoria Skogsberg
Hedda Viå
John Willgren
Alexander Wireen
2
Vart Tog Hon Vägen?
Vart tog hon vägen?
Samtidskonsten på Stockholm Music
& Arts 2-4 augusti 2013
Koreografi utan dansare, ett
varumärke där en världskänd
tennisspelare försvunnit ur
bilden och en installation som
liknar ett övergivet hem. Årets
bildkonstprogram på Stockholm
Music & Arts handlar om
människans frånvaro, om det som
ligger bortom henne. Dit räknas
alla ting men även naturen i sig. Det
innebär också storskaligt måleri där
naturens egna krafter ger form åt
bilderna och den ananasdoftande
jättenäckrosen i en spektakulär
performance som blommar inför
publikens ögon. Den blommar
under två nätter, den första natten
är kronbladen vita, och den andra
rosa. En filmfestival tillägnad den
legendariske naturtevemakaren
Jan Lindblad ingår också i
bildkonstprogrammet.
För andra året i rad
curerar Tensta konsthall
bildkonstprogrammet på Stockholm
Music & Arts. De flesta typer av
musikframträdanden bygger på att
människor finns på plats. Artisterna
och musikerna – deras närvaro – är
det viktigaste på varje spelning där
publikens kroppar också ingår i
den fysiska ekvationen. Levande
musik är i den bemärkelsen extremt
människofixerad. Inom konsten och
filosofin har man under de senaste
åren intresserat sig alltmer för
metoder och teorier där det inte är
människorna som står i centrum utan
objekten och deras omständigheter.
Människan ses inte längre som
den viktigaste existensen. Istället
blir saker, dit allt från verktyg och
radiovågor till EU och önskningar
räknas, det centrala. De här
översätt
tankeströmningarna går växelvis
under namnet spekulativ realism och
objektsrelaterad filosofi. Mot den
bakgrunden frågar vi: Vart tog hon
vägen?
I ambitionen med samarbetet
mellan Luger och Tensta konsthall
understryks utväxlingen mellan
musik och konst och mellan
innerstad och förort. Personer, främst
yngre, aktiva i Järvaområdet deltar
i festivalen då de engagerats som
funktionärer av festivalledningen.
Festivalens pendang är en spelning
på Taxingeplan framför Tensta
konsthall lördag 7-8 september.
I samarbete med Kungl.
Konsthögskolan presenteras projekt
av åtta av skolans studenter, i skolans
egna lokaler på Skeppsholmen.
Curator Maria Lind, konsthallschef
Tensta konsthall
Projektledare & assisterande
curator Ulrika Flink
Tekniskt team Thomas Chaffe, Sean
O Connor, Pontus Stråhle, Johan
Wahlgren
Värdinna Hanna Svensson, Safiya
Guleed
Värd Constantin Rücker
Guider Hans Carlsson, Emily Fahlén
och Hanna Svensson
Koordinering Kungl.
Konsthögskolan Amanda Newall
Verkspresentationer Hans Carlsson
Formgivning Metahaven
3
Vart Tog
Hon Vägen?
Konstverk
på
festivalområdet
4
Vart Tog Hon Vägen?
translate
översätt
5
Mats Adelman (född 1974 i
Bromma, bor och arbetar i
Tensta)
Utan titel, akvareller, teckningar
och träskulpturer, 2013
Ett av verken som Mats Adelman
visar på Stockholm Music & Arts
är en stol med tre utkarvade ugglor
som ryggstöd. Ett annat är ett
mindre träd med en blåkråka, en
mellanspett och en pärluggla. Här
finns även en stol och en pall som
fogats ihop av små trästickor. På
de utrivna skissboks-sidorna syns
textfragment från Hans Peter Duerrs
bok Traumzeit (Drömtid).
Övergivna ruckel hemsökta av
rovfåglar och ugglor åtkommer
ständigt i ett postapokalyptiskt
Adelmanland som liknar en svensk
glesbygd i skräckfilmsversion. I
miljöer som byggs upp med hjälp av
teckningar, skulpturer och videor
förekommer ofta symboler som har
många olika betydelser samtidigt.
Ett sådant objekt, som hos Adelman
befinner sig någonstans mitt emellan
människa, civilisation och natur, är
stolen. Stolar blir ofta till byggstenar
i större arkitektoniska helheter, eller
så lyfts de fram som shamanistiska
övergångsobjekt, med en närmast
magisk förmåga att länka samman
den mänskliga kroppen med
omvärlden.
Adelman har tidigare visat
sina filmer och installationer på
gallerier och konsthallar runt om i
Europa och Sverige, bl a på Bonniers
konsthall i Stockholm. 2009
hade han ett ateljéstipendium på
HIAP (Helsingfors internationella
konstnärsprogram), och från
2011 till 2012 hade han tillgång
till en ateljé på det internationella
kulturcentrumet Künstlerhaus
Bethanien i Berlin, där han även
6
ställde ut och deltog i filmscreenings.
www.matsadelman.blogspot.
com
Ursula Biemann (född 1955 i
Zürich, där hon bor och arbetar)
Deep Weather (Seriöst väder),
videoessä, 9 min, 2013
Olja och vatten är de två urvätskor som utgör grunden till olika
historier om planetens ekologi. Deep
Weather (Seriöst väder) kopplar
samman en outtröttlig strävan efter
fossila resurser, och dess giftiga
påverkan på klimatet. Filmen
handlar också om de följder sökandet
har för ursprungsbefolkningen i
avlägsna delar av världen.
Biemanns intresse för geografi
och gränser finns i flera av hennes
tidigare filmer. Hon har särskilt
intresserat sig för frågor om
migration utifrån ett genusperspektiv.
Konstnären deltar också i projektet
Supply Lines (Försörjningslinjer)
som samlar en internationell grupp
konstnärer och teoretiker för att
undersöka naturresurser utifrån
bland annat sociala och ekonomiska
frågeställningar.
www.geobodies.org
Thomas Elovsson (född 1962
i Stockholm bor och arbetar i
Stockholm) & Peter Geschwind
(född 1966 i Stockholm bor och
arbetar i Stockholm)
Time – Space Shuttle (Apollo
Pavilion) (Tid – rymdfarkost
(Apollopaviljongen)), modell i mdf
och videoprojektion, 2013
Den sci-fi-inspirerade modellen
Time – Space Shuttle (Apollo
Pavilion) (Tid – rymdfarkost
(Apollopaviljongen)) är en omarbetad
version av målaren Victor Pasmores
abstrakta skulptur Apollo Pavilion
Vart Tog Hon Vägen?
(Apollopaviljongen) från 1969,
ursprungligen placerad mitt i ett
bostadsområde i Peterlee. Peterlee
är en liten ort söder om Newcastle
i Storbritannien och en del av
den brittiska bostadssatsningen
New towns som startade på
1950-talet. New town-projektet
liknar på många sätt det svenska
miljonprogrammet (1965–74), och var
en stor satsning på bostadsbyggande.
Ursprungspaviljongen är en
blandning av en paviljong, en bro och
en skulptur som har vandaliserats
och avskytts men som för några
år sedan räddades undan rivning
genom en gräsrotskampanj. Idag är
den nyrenoverad och uppskattas av
många boende i Peterlee.
På Stockholm Music & Arts visas
en version av paviljongen som är
förflyttad och omgjord, i modellform.
Den rymmer sin historia men har
också fått en ny mer spekulerande
form. En större version av verket
kommer att kunna ses från och med
26.10 2013, då på Tensta Konsthalls
utställning Tensta museum.
Elovsson är lärare på Konstfack
och har tidigare ställt ut på bl.
a. Gävle Konstcentrum och
Marabouparken i Sundbyberg. Hans
produktion har ärvt mycket från
1960- och 70-talens konceptkonst,
och dess betoning av idén framför
det materiella. I väggmålningar och
installationer har han använt myter
och citat som är vanliga i konsten och
populärkulturen.
I Geschwinds arbeten
blandas ofta ungdomskulturers
mörkare sidor med referenser till
konsumtionssamhällets yviga
formspråk. Ofta syns ett tydligt
släktskap mellan hans installationer
och spektakulära historiska
sammanhang, som nöjesfält och det
översätt
sena 1800-talets mer eller mindre
lyckade experiment med rörliga
bilder och film. Han är professor
på Kungl. Konsthögskolan i
Stockholm och har tidigare ställt ut
på bl a Färgfabriken och Liljevalchs
konsthall i Stockholm.
www.petergeschwind.net
Ingrid Furre (född 1983 i
Stavanger, bor och arbetar i
Malmö)
Möbler, objekt i trä, tyg och färg,
2013
I verkserien Möbler möts vi av
objekt som har med hemmet att göra.
Några av föremålen är misstänkt
lika garderober, men byggda
med ett abstrakt formspråk, där
proportionerna förvrängts. Objekten
i Möbler är främmande och bekanta
på samma gång, och fungerar nästan
som lösryckta ord som strävar efter
mening men som förblir möjliga för
var och en att kombinera efter eget
tycke.
Även tidigare har Ingrid Furre
intresserat sig för frågor som rör
människors boende. Hon har bl a
gjort skulpturer av små saker som
funnits kvar i en lägenhet efter en
flytt, rester och bitar av helheter
som annars brukar städas bort.
Skulpturerna var gjorda i tvål. I
sin senaste diktsamling Kollektivet
(Flamma förlag 2012), låter Furre
läsaren följa en grupp människor
vars minsta gemensamma nämnare
är att de bor tillsammans. Hennes
skrivande har också ingått i mer
performativa projekt, där olika
sceniska element (bland annat
surrealistiska masker) har fått bära
fram själva läsakten
Furre har studerat på Kunstoch designhøgskolen i Bergen, på
Konstfack i Stockholm och på
7
Konsthögskolan i Malmö där hon
fick sin masterexamen 2013. Hennes
konst har nyligen visats på Skissernas
Museum i Lund och på galleri Dan
Gunn i Berlin. Just nu arbetar hon bl
a med en serie objekt som ska hjälpa
människor att ha ett förhållande till
smådjuren och krypen i sina hem.
Dave Hullfish Bailey (född 1963
i Denver, bor och arbetar i Los
Angeles)
Fram / Termination Shock, 2013
Sammanlänkningar mellan
naturliga system och sociala
konstruktioner – allt från extrema
exempel på utanförskap till
experimentella och utopiska
samhällen – har en framträdande
plats i Baileys installationer,
publikationer och platsspecifika
projekt. Hans metod är både
jämförande och spekulativ,
och blandar fakta och historisk
information med fiktion, spelspråk
och hypotetiska scenarier.
I skulpturala installationer
införlivar Bailey olika material
och metoder – hittade saker eller
billiga vardagsföremål såväl som
mer konventionella byggmaterial.
Konstruktionerna liknar inte
sällan excentriska hobby-snickerier,
där byggaren själv försvunnit
ut ur bilden. Baileys skulptur,
gjord för Stockholm Music &
Arts, är inspirerad av ett annat
skulpturalt objekt, en offentlig
markering i Kiruna som utgör en
del av ”Sweden Solar System” (ung.
Svenska solsystemet). Markeringen
i Kiruna betecknar den yttre
gränsen för vårt solsystem, en
gräns som i verkligheten kallas för
”The Termination schock” (ung.
slutchocken) – den punkt där vår
sols fysiska påverkan på andra
8
planeter och objekt via gravitationen
upphör. Bortom den här gränsen är
vetenskapliga rön tveksamma. Här
styrs verkligheten av andra fysiska
lagar än de människan känner till.
Genom att ge universums slutstation
för den jordiska erfarenheten ett mer
markbundet formspråk, som för
tankarna till äventyrliga tältburna
expeditioner, försöker Bailey flytta
rymdens extrema obegriplighet till
en nära vardagsmiljö. Han vill på
det sättet fästa uppmärksamhet
på de icke-mänskliga aspekter och
perspektiv som finns nära oss alla.
Ingela Ihrman (född 1985 i
Kalmar, bor och arbetar i
Stockholm)
Jättenäckrosen Victoria
Amazonica Blommar, installation
med jättenäckros (som blommar
lördag 3.8 och söndag 4.8 kl 20.00),
2012
Jan Lindblad Film Festival 2013,
filmprogram med Jan Lindbladfilmer, digitaliserade VHS-kopior i
urval av Ingela Ihrman (kl 14.00 till
00.00 alla dagar), 2010
Tropikerna 1–4, publikation på
svenska, digitaltryckta och häftade i
A5-format, 2012
Iklädd en jättelik näckrosdräkt av
tyg, plast och golfpeggar iscensätter
Ingela Ihrman under två kvällar i
rad en spektakulär blomning. Den
ananasdoftande jättenäckrosen
kommer ursprungligen från
Amazonas regnskog, men har under
lång tid odlats och uppskattats på
botaniska trädgårdar jorden runt.
Den blommar under två nätter, den
första natten är kronbladen vita,
och den andra rosa. Blomningen
på Stockholm Music & Arts
kommenteras av botanisten Gunvor
Larsson.
Vart Tog Hon Vägen?
Jan Lindblad Film Festival
är en festival som samlar bitar
ur Jan Lindblads (1932–1987)
enormt populära TV-program om
naturen. Han tog under 1970-talet
exotiska miljöer och fjälltoppar till
svenskarnas TV-soffor. I en av de
mer berömda sekvenserna, från
1970, brottas naturfilmaren med en
anakonda i Guyanas vatten.
Jättenäckrosen Victoria
Amazonica Blommmar har
tidigare visats på Art Lab Gnesta,
Percival Space i Oslo, och i Skälby
växthus i Kalmar. Jan Lindblad
Filmfestival har tidigare bl a
visats på Gävle konstcentrum.
Ihrman, som tog sin examen från
Konstfacks masterprogram Konst i
offentligheten 2012, medverkar också
i performance- och musikkollektivet
Hägerstens Botaniska Trädgård som
turnerat över hela Sverige. Gruppens
senaste föreställning ägde rum på
Norrköping Pride. Ihrmans praktik
innefattar förutom performanceoch dräktprojekt även skrivande.
Hennes publikation Tropikerna 1–4,
som är en personlig men samtidigt
granskande ingång till hur bilden
av det exotiska är mer kulturellt
betingad än naturgiven, finns att läsa
under festivalen.
www.ingelaihrman.com
översätt
Program Jan Lindblad Film
Festival 2013
14:00 Ett tropiskt vildmarksrike,
60 min, 1970
15:00 Våra tigrar del 1,
50 min, 1983
15:59 Anakondabrottningen,
1 min, 1970
16:00 Guldtupparnas berg,
30 min, 1970
16:30 När regnen kommer,
25 min, 1970
16:59 Anakondabrottningen,
1 min, 1970
17:00 I Trinidads regnskogar,
25 min, 1966
17:30 Waianas Flodfolket,
50 min, 1975
18:29 Anakondabrottningen,
1 min, 1970
18:30 Stenålder OCH vita
indianer, 55 min, 1970
20:30 Djungelnatt,
30 min, 1970
21:00 Fåglar i evigt mörker,
25 min, 1966
21:29 Anakondabrottningen,
1 min, 1970
21:30 Flygande juveler,
25 min, 1966
22:00 Hoazins värld,
25 min, 1970
22:29 Anakondabrottningen,
1 min, 1970
22:30 Ett vildmarksrike,
78 min, 1963
9
Mette Ingvartsen (bor i Rennes
och arbetar i Stockholm)
Evaporated landscapes
(Förångade landskap),
performance/koreografi, 2009
Tider För Performancen
Fredag 18:45, 20:15
Lördag 15:15, 17:00, 19:00, 21:45
En kontrollpanel styr vad som
händer i scenrummet som är fyllt av
dimma, ljud, ljus och såpbubblor.
I föreställningen Evaporated
landscapes (Förångade landskap)
förekommer inga människor.
Publiken får istället tillfälliga
syn- och hörselintryck. De olika
artificiella miljöer som byggs upp
påminner ibland om naturliga
landskap och ibland om futuristiska
hälsningar från framtiden. Lugna
och energirika partier avlöser
varandra, i en föreställning som
precis som naturen fascinerar
på grund av sina tvära kast och
överraskningsmoment.
Ingvartsen intresserar sig för
olika subjektsutvidgande praktiker
i sin dans- och performancekonst.
I de senare produktionerna har
människans plats på scenen
ifrågasatts. Det här konceptuella
förhållningssättet, som kan
beskrivs som en koreografi i det
utvidgade fältet, har varit en
viktig del av dansens utveckling
de senaste tio åren. Hennes
föreställningar har visats i en rad
scenkonstsammanhang runt om
i världen och sedan 2005 har hon
också administrerat Everybodys
– ett kollaborativt open-sourceoch publikationsprojekt som ska
fungera som en plattform för
samarbeten mellan konstnärer.
Ingvartsen arbetar för tillfället
med en avhandling vid Dans- och
Cirkushögskolan i Stockholm,
10
där hon utifrån sina egna arbeten
undersöker relationen mellan
skrivande och konstnärlig praktik.
www.metteingvartsen.net
Iman Issa (född 1979 i Kairo, bor
och arbetar i Kairo och New York)
Lexicon (Lexikon), 2012 –
pågående
Videoprojektioner och textutdrag
blandas i installationen Lexicon
(Lexikon) med stiliserade små objekt
som påminner om möbler eller
stora offentliga skulpturer. I verket
undersöks representationens olika
positiva och negativa effekter. De
olika text-, bild- och filmfragmenten
återanvänder och återberättar
historien om redan befintliga
konstverk. Hennes hemstad Kairo
figurerar ofta i verken.
Issa har tidigare undersökt vad
ett monument kan vara, och hur
det kollektiva minnet kan ges en
form. I sina förslag på hur redan
befintliga egyptiska monument
kunde ersättas med nya (Material
2009–2012) har hon exempelvis
försökt utesluta nationalismens och
maktens språk, och istället hylla
kollektiva insatser och frihetsgivande
idéer. Hon väcker om igen frågan
vilken roll återberättandet spelar för
hur vi förstår viktiga och historiska
händelser, och har också visat på
omöjligheten i att aktivt minnas våld
och krig utan att ta politisk ställning.
Issas senaste grupp- och
separatutställningar omfattar
bl a : The Ungovernables (De
okontrollerbara) på New Museum,
New York, 2012; Abstract Possible:
The Stockholm Synergies på Tensta
konsthall, Stockholm och Seeing is
Believing (Att se är att tro) på Die
Kunst-Werke Berlin, 2011. Under
perioden 13.6–29.9 2013 ställer hon ut
Vart Tog Hon Vägen?
separat på Tensta konsthall.
www.imanissa.com
Järvaprojektet: Fredrik Ehlin
(född 1978 i Kista, bor och arbetar
i Stockholm), Patrick Kretschek
(född 1977 i Wien, bor och arbetar
i Stockholm), Erik Rosshagen
(född 1974 i Stockholm, bor och
arbetar i Stockholm)
Hembygdsakvarium, akvarium
med levande fiskar, video,2013
På Stockholm Music & Arts
visar Järvaprojektet ett akvarium
och ett videoverk som med
dokumentärfilmiska metoder
undersöker förhållandet mellan fauna
och förort, naturen och den byggda
omgivningen. Verket handlar om den
sällsynta och naturskyddade fisken
grönlingen som lever ett anonymt
liv i en igenvuxen bäck som rinner
genom kulturreservatet Järvafältet.
Järvafältet är ett rekreationsområde
för de omgivande förorterna
Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Kista,
Husby och Akalla. Grönlingen
som ligger nedgrävd i dyn större
delen av året har via forskare på
Naturhistoriska riksmuseet fått en
vågmästarroll inom stadsplaneringen
och stoppade under 1990-talets
byggboom exploateringen av
Järvafältet
Järvaprojektet är ett kollektivt
konstnärligt initiativ som undersöker
olika former för berättande med
utgångspunkt i Järvaområdet norr
om Stockholm, och drivs sedan
2009 som ett samarbete mellan
Fredrik Ehlin, Patrick Kretschek
och Erik Rosshagen. Genom
berättande i olika medier skapas
en alternativ samtidshistoria om en
plats som är omtvistad och ständigt
förekommande i olika diskussioner i
svensk media.
översätt
Arbetet började 2010 som en
platsspecifik produktionsplats
på Tensta konsthall. Researchmaterial finns på hemsidan www.
jarvaprojektet.se. Järvaprojektet har
fått stöd från Konstnärsnämnden,
Längmanska kulturfonden och
Helge Ax:son Johnssons stiftelse.
Arbetet med grönlingen fortsätter
och fisken kommer att visas som en
del av utställningen Tensta museum
från och med 26.10 2013 på Tensta
konsthall.
www.jarvaprojektet.se
Bernd Krauss (född 1968 i
Nürnberg, bor och arbetar i
Stockholm)
Vi fortsätter BBDG, performance/
teater/affär med begagnade Björn
Borg-produkter, 2013
Vad hände egentligen när
tennisstjärnan Björn Borg plötsligt
gav sig in på designens område och
grundade Björn Borg Design Group?
En teatralisk och hemsnickrad
tennis-boutique som bygger på
boken Sanningen – Mina år med
Björn Borg av affärsmannen och
kompanjonen Lars Skarke (1993)
är inledningen till Bernd Krauss
senaste projekt Vi fortsätter BBDG.
Här finns gott om begagnade Björn
Borgkläder men inga underkläder
– bara de plagg som inte längre är i
produktion får ingå. Installationen
väcker till liv historien om hur den
kända tennisspelarens namn under
titeln Björn Borg Design Group blev
till ett välkänt varumärke. Efter att
enligt kommunikationskonsulter
ha ”misshandlat” märket försvann
personen Björn Borg ur bilden
och kvar blev namnet. Under
festivalen kommer Borg-boutiquen
att användas som scen för en serie
föreställningar som handlar om
11
manlig vänskap och om skapandet av
BBDG.
I princip alla former för
traditionella kreativa uttryck
dyker upp i Krauss nomadiska
konstnärskap. Måleri, objekt,
teckning, video, fotografi,
performance mm, men också
alternativa produktionsmodeller
ställs i relation till en gör-detsjälvkultur – hantverkstekniker som
att snida, dreja, väva och snickra.
Olika sorters kollektivt samlande
och undersökande är återkommande
inslag i den här egensinniga
produktionen. De ämnesområden
som behandlas innefattar allt från
sporthistoria och kyrkoarkitektur
till stadsplaneringsfrågor och
glesbygdstematik. Resultaten landar
ofta någonstans mellan satir, absurt
nonsens och taktisk antikonst.
Krauss är förutom konstnär
också, sedan 2006, huvudlärare på
masterprogrammet i fri konst vid
konsthögskolan Piet Zwart Institute i
Rotterdam. Han deltar flitigt på både
konstnärsdrivna och mer etablerade
gallerier och museer och sedan 1999
arbetar han med sin fanzine/blogg
Der Riecher (Nosen), som utforskar
såväl traditionella som nyare former
för kommunikation och offentlig
debatt.
www.berndkrauss.blogspot.
com
Sam Moyer (född 1983 i Chicago,
bor och arbetar i New York)
Utan titel, bläck på duk, 2013
Ett stort färgat tygstycke har
lämnats ute för att torka i väder och
vind. På duken, som sedan spänts
upp på pannå, syns spåren av en
utdragen torkningsprocess där
naturen varit medskapare.
Slumpen har konsthistoriskt ofta
12
fått framträda som ett alternativ
till ett måleri styrt av rationalitet
och väl avvägda val. Surrealistiska
konstnärer förespråkade till exempel
ett automatiskt måleri, som skulle
fånga det grundläggande och
undertryckta i tillvaron. Abstrakta
målare som Helen Frankenthaler och
Sam Francis använde sig också av det
oförutsägbara när de i sina ateljéer
på 1950-talet färgade in sina dukar
istället för att måla på dem. Även hos
Moyer används det slumpmässiga i
en process där de egna valen hamnar
i periferin, och där konstnären blir
en medspelare istället för en central
aktör. Precis som när man arbetar
med ett fotografi finns ett givet motiv
som tillåter viss redigering.
Centralt för Moyer är också
tidsaspekten. Hennes verk tar tid att
göra, men de tar också tid att se på.
Bilderna rymmer många avtryck
och detaljer. När bläcket torkat
skapas olika illusioner av djup och
tredimensionalitet, som kontrasterar
mot avtryckens betoning av bildens
yta. Moyer har också undersökt
måleriets rumsliga egenskaper i
mer platsspecifika installationer.
Hennes senare grupp- och
separatutställningar inkluderar bl. a.
Slack Tide (Ebb möter flod) på galleri
Rodolphe Janssen, Bryssel, 2013 och
Sam Moyer & Mika Tajima på galleri
Rachel Uffner, New York, 2012.
www.racheluffnergallery.com/
artists/sam-moyer/
Trevor Paglen (född 1974 i
Maryland, bor och arbetar i
Oakland och New York)
Drones (Drönare), fotografier
(c-print), 2010–2013
De vackra fotografierna visar
moln och himlens ljusspel men det
fridfulla skenet bedrar: i bilderna
Vart Tog Hon Vägen?
skymtar nämligen också dödliga
vapen. Trevor Paglen har fotograferat
övningsflygande drönare vid gränsen
till militärt säkerhetsklassade zoner.
De förarlösa flygplanen, som syns
som små fläckar i bilderna, används i
krigföring i många delar av världen,
och farkosterna kontrolleras då från
militärbaser på tryggt avstånd från
den plats där våldet tar vid.
I Paglens fotografier finns, på ett
liknande sätt, en tydlig distans mellan
det som observeras och observatören,
och den påtagliga suddigheten
fungerar närmast som en metafor för
den otillgänglighet som omgärdar
modern stridsteknologi. Paglen
hävdar själv att teknik förändrar
vår uppfattning om avstånd och
tid, och har vid ett tillfälle jämfört
sina bilder med JMW Turners
1800-talsmålningar av ånglok, den
tidens spjutspetsteknologi, som också
påverkade människors geografiska
uppfattning.
Paglen har en doktorstitel i
geografi från universitetet i Berkely,
University of Carlifornia, och har
studerat konst vid The Art Insitute
of Chicago. Hans fotografier och
installationer har bl a visats på
Metropolitan Museum of Art i New
York; Tate Modern i London och på
Taipeibiennalen, 2008. Han är också
författare till flertalet böcker och
hans senaste bok The Last Picture
(Den sista bilden) (University of
Carliforina press, 2012) undersöker
förhållandet mellan tid, politik, makt
och konst.
www.paglen.com
Philippe Parreno (född 1964 i
Oran, bor och arbetar i Paris)
Marilyn, video, 20 min, 2012
June 8, 1968 (8 juni, 1968) video,
7.11 min, 2009
översätt
The Invisible Boy (Den osynlige
pojken), video, 5 min, 2010
Tre av Philippe Parrenos
förföriskt vackra filmer visas på
Stockholm Music & Arts, en varje
kväll. I Marilyn ges möjlighet att se
världen genom den döda Marilyn
Monroes ögon. Filmen utspelar sig i
filmstjärnans 1950-talssvit på Hotel
Waldorf Astoria i New York. Men
det som verkar vara en människa är
i själva verket en maskinlik kopia av
ett original med en robots röst och
kameralins istället för ögon.
I June 8, 1968 (8 juni, 1968) är
huvudpersonen avliden. Kameran
rör sig längs med ett järnvägspår och
passerar förbi natursköna vyer och
industrilandskap. I en sekvens står
människor uppradade längs spåret –
några vinkar, andra bara tittar eller
gråter. Filmens titel syftar på den
dag då senator Robert F. Kennedy
begravdes, efter att tre dagar tidigare
ha skjutits till döds av en palestinsk
aktivist. Handlingen förhåller sig löst
till den ceremoniella tågtransporten
av Kennedys kropp mellan New York
och Washington DC.
The Invisible Boy (Den osynlige
pojken) är en verklighetsbaserad
berättelse från New Yorks
China Town. Filmens handlar
om en papperslös pojke som på
grund av föräldrarnas rädsla för
myndigheterna inte får lämna sin
bostad. I den trånga lägenheten dyker
okända varelser upp, animerade
spöken som tittar fram under
diskbänken och ur garderoben.
Parreno är flitigt representerad
på olika museer och gallerier runt
om i världen; de senaste åren har
han bl a ställt ut på Garage, Centre
for Contemporary Culture (Center
för samtida kultur) i Moskva
och konsthallen och samlingen
13
Fondation Beyeler i Basel. Han
har gjort återkommande och
uppmärksammade samarbeten med
konstnärer som Rirkrit Tiravanija,
Pierre Huyghe och Dominique
Gonzalez-Foerster.
Kungl. Konsthögskolan
Utställning med verk av
åtta studenter på Kungl.
Konsthögskolan, kasern III,
Flaggmansvägen 1.
Kl 14—20 fredag—söndag
Urval: Ulrika Flink, Maria Lind
och Amanda Newall
titel, (klänningen)) ställs frågan om
saker blir ihågkomna som bilder
och symboler eller som materiella
artefakter. Verket undersöker också
vilken roll fotografiet har idag. Om
det har förmågan att binda samman
individer och objekt och nutid och
dåtid, eller om det bara är tillägnat
människans ovilja att utplånas.
Costin har en kandidatexamen i
konst från Universitatea de Arta si
Design (konst- och designhögskolan)
i Cluj-Napoca i Rumänien, och tog
sin masterexamen i fri konst vid
Kungliga Konsthögskolan 2013.
Norbert Costin (född 1984 i
Transsylvanien, bor och arbetar i
Stockholm)
Untitled (The Dress), silkscreen på
silk papper, 2013
En bild på en klänning rör sig
när betraktaren passerar förbi. Det
lätta arket verkar lika tyngdlöst
som historielöst. Det avbildade
klädesplagget är gjort av silkestyg;
bilden är tryckt med screentrycksteknik (på engelska silkscreen
print) på silkespapper. Motivet
får stå tillbaka för det materiella i
presentationen, såväl i verkligheten
som på en språklig nivå.
Costin har i en rad verk behandlat
just fotografiets historicitet och
materialitet. Motiven är ofta
objekt och fotografier som verkar
allmängiltiga och omöjliga att
relatera till något specifikt.
Fotograferandet lyfts fram som
en fåfängans konst. En effekt
som skapas dels genom referenser
till historien och det döda, som
fotografiet håller kvar i en tidslösoch platslöshet, och dels genom en
tematik där exempelvis speglingar
och ändlösa repetitioner återkommer.
I Untitled (The Dress) (Utan
Lisa Gideonsson (född 1986 i
Linköping) och Gustaf Londré
(född 1985 i Dalsjöfors) bor och
arbetar i Stockholm
We drift in and out / Sing into
my mouth (Vi driver fram och
tillbaka / Sjung in i min mun),
performance, 2013
Både rytm och tempo förvrängdes
när Gideonsson-Londré gjorde om
en text av Nanna Nordström, i Sound
Family (2012). När de två texterna
sedan parallell-lästes inför publik på
Galleri Nordenhake kopplades orden
ihop till en komposition som liknade
ett musikstycke. För Stockholm
Music & Arts förekommer Sound
Family (Ljudfamiljen) återigen i
en ny version, och den här gången
inblandad i ett annat tidigare verk
Kom in i en cykeltävling springandes
som ursprungligen genomfördes
tillsammans med Nanna Nordström
på IASPIS 2012.
Det är det processinriktade och
samarbetsbaserade skrivandet som
är i fokus i Gideonsson-Londrés
praktik. Texter passas vidare,
förändras och ändrar karaktär allt
eftersom de står till svars för nya
sammanhang. Centralt i arbetet finns
14
Vart Tog Hon Vägen?
begreppet ”The Third Man” (Den
tredje mannen) som bland annat
använts av T.S. Elliot och William
Burroughs, och som betecknar
en medaktör som suggereras
fram – en person som antas vara
närvarande men som inte existerar.
Beskrivningarna av den ”tredje”
varierar mellan att ge vid handen en
förutsatt människa eller helt enkelt
det undermedvetna och bortträngda.
Gideonsson-Londré är också
intresserade av subjektsutvidgande
praktiker som hypnos, och arbetar
just nu med ett KU-projekt som
undersöker havsresandets metaforik
och relation till representationen
av galenskap, utanförskap och
alienation. De går båda sitt
första master-år på Kungliga
Konsthögskolan.
projectmindthegap.wordpress.
com/programming/site-specific/
lisa-gildeonsson-and-gustaflondre/
Ulrika Lublin (född 1985 i
Stockholm, bor och arbetar i
Stockholm)
Measurements Measurements
(Mätningar mätningar),
Installation: kartongrullar, ställ
i metall, mdf-remsor, teckningar,
plastlöv, 2013
Sakerna i Measurements
Measurements (Mätningar
mätningar) är placerade så att deras
längd, volym och vikt blir tydligt
framträdande. Plastbladen som
ligger uppradade upptar en bestämd
yta av rummet, och träskivan som
balanserar på ett metallställ ligger
kvar på grund av sin tyngd.
I Ulrika Lublins installationer
är materialets förutsättningar
grundläggande. De kan beskrivas
som rumsliga experiment med en
översätt
fenomenologisk angreppspunkt.
Konstnärens roll är forskarens,
men om vetenskapen alltid försöker
beskriva vad det är som händer
lämnas betraktaren i Measurements
Measurements ensam med objekten
själva och deras uttryck.
Lublins arbeten aktiverar
platsens olika dimensioner och
användningsområden; sakerna
reagerar på sin omgivning. Inte
sällan verkar föremålen i hennes
installationer kvarlämnade
efter en uppenbar aktivitet,
som t ex skulle kunna vara en
vetenskaplig undersökning eller ett
renoveringsarbete. I andra fall har
naturliga processer efterliknats i
installationer med bl a mjölk, eld och
jord. Det är små iscensättningar av
de naturkrafter som ständigt pågår
runtomkring oss.
Lublin går sitt första år på
Kungliga Konsthögskolans
masterprogram.
www.ulrikalublin.com
Santiago Mostyn (född 1981 i
San Francisco, bor och arbetar i
Stockholm)
Little Father, Glorious Stump:
A ritual for surrendering with
grace, (Den lilla fadern och den
älskade stubben, en ritual för
att överlämnas med värdighet)
Installation: Hurricane Totem
(Orkantotem) (gips, säckväv, vax);
Tooth Stamp (Tandstämpel) (gips,
säckväv, vax); Handgjorda EUR6pallar; järnpellets, ljudsystem;
träpiedestal och en röd matta, 2013
En röd matta leder vägen fram
mellan olika typer av objekt. Här
finns rena förflyttningsföremål, ex
truckpallar, men även förstorade
kopior av saker som Santiago Mostyn
har kvar från sin uppväxt i Ghana.
15
Little Father, Glorious Stump: A
ritual for surrendering with grace
(Den lilla fadern och den älskade
stubben, en ritual för att överlämnas
med värdighet) målar upp bilden av
hur ett globalt samhälle både skapar
och begränsar minnet. Den personliga
erfarenheten fångad i, och förmedlad
genom, relationen till vissa saker
möter i installationen en logistisk
verklighet som för tankarna till
produktions- och transportindustri.
Resandets olika sidor, som
turistens identitet och utanförskap, är
teman som Mostyn ofta återkommit
till. Centralt är också undersökningen
av fotograferandets betydelse för
såväl större politiska sammanhang
som det egna jaget. Tidigare har han
bl a undersökt hur vaktbolag och
myndigheter samarbetar med olika
turistföretag, som använder sig av
övervakningskameror för att sprida
vackra annonsbilder på internet
(Frequency Surveillance Portraits)
(Frekvens (Övervakningsporträtt)),
2012). Hans fotografiska arbeten
liknar ibland resedagböcker som
dokumenterar och iakttar perifera
samhällen och sociala gemenskaper,
bl a längs med Missisippifloden.
Mostyn har tidigare studerat
konst vid den internationella
konsthögskolan Staatliche Hochschule
für Bildende Künste – Städelschule
i Frankfurt och vid Yale University.
2013 examinerades han från
masterprogrammet på Kungliga
konsthögskolan.
www.santiagomostyn.com
Victoria Skogsberg (född 1977
i Arboga, bor och arbetar i
Stockholm)
Room Study (Possession)
(Rumstudie (Besatthet)), HDvideo-projektion (3.10 min) 2013
16
Kameran fokuserar först på
sovrummets säng, för att sedan röra
sig mot fönstret och taket. En gul
hinna läger sig plötsligt över rummet
men när kameran visar sängen
igen återställs allt till det normala.
Videon, Room Study (Possession)
(Rumstudie (Besatthet)), ingick
ursprungligen i utställningen We
Have A Visitor (Vi har en besökare)
på Galleri Mejan 2012. Installationen
behandlade ett känt mordfall
som klarades upp med hjälp av
övernaturlig kontakt med de döda.
Rummet är centralt i Victoria
Skogsbergs videor. De visuella
effekterna är sparsamt använda,
och ofta kommer en antydd
handling till genom minimala
förändringar – kameraåkningar,
inzoomningar och färgändringar
som skapar förväntningar hos
betraktaren. Människan är alltid
direkt frånvarande, men de miljöer
som filmas bär ändå spår av ett
slags förgången, eller eventuellt
kommande, aktivitet. Referenserna
till det övernaturliga är många, till
platser och händelser som påverkats
av kommunikation med de döda
eller parapsykologin. Just döden är
ett ständigt närvarande tema, och
ibland har filmerna ackompanjerats
av text- eller ljudspår som på olika sätt
behandlar människans oundvikliga
bortgång.
Skogsberg har en kandidat
i fri konst från konsthögskolan
Glasgow School of Art och tog sin
masterexamen i fri konst vid Kungliga
Konsthögskolan 2013.
www.victoriaskogsberg.com
Hedda Viå (född 1986 i Stockholm,
bor och arbetar i Stockholm)
Der moderne Mensch wird in
der Klinik geboren und stirbt in
Vart Tog Hon Vägen?
der Klinik: also soll er auch wie
in einer Klinik wohnen! (Den
moderna människan föds och dör
på en klinik, hon bör därför också
leva som på en klinik!), tvåkanals
HD-video, 12 min resp. 7 min
(textspår), 2013
Der moderne Mensch wird in
der Klinik geboren und stirbt in
der Klinik: also soll er auch wie in
einer Klinik wohnen! (Den moderna
människan föds och dör på en klinik,
hon bör därför också leva som på
en klinik!) är ett collage med bilder
hämtade ur läkemedelsindustrins
reklamkampanjer, men innehåller
också ett stort mått av kitschiga
pseudoantika referenser. En estetik
som ofta används i just kampanjer
för hälso- och sjukvårdsprodukter.
Tillsammans med videon visas ett
textspår som bland annat berättar
historien om läkekonstens gud i det
antika Grekland, Askleipos, som
sålde sina tjänster för guld och därför
blev förintad av Zeus.
Filmens titel är ett citat hämtat
från Robert Musils roman, Der
Mann ohne Eigenschaften (Mannen
utan egenskaper) som förklarar
jagets alienation i, och anpassning
till, det moderna livets nöjen,
restriktioner och människosyn i det
tidiga 1900-talet. Citatet gör klart
att människan då hon föds på en
klinik och dör på en klinik också
bör leva som på en klinik. På samma
sätt pekar Viå på hur samtidens
vetenskapliga och ekonomiska
världsbeskrivning påverkar synen
och kraven på individen.
Viå har tidigare studerat
sociologi och konstvetenskap, och
fick sin kandidatexamen i fri konst
vid Kungliga Konsthögskolan
2013. Hennes praktik fokuserar
på video; genomgående finns ett
översätt
drag av subtil social kritik i hennes
konst. Ofta i relation till hur olika
produktionsförhållanden är med
och definierar vad samhällets ser
som hälsosamt och önskvärt och vad
detta får för konsekvenser.
John Willgren (född 1985, i
Stockholm, bor och arbetar i
Stockholm)
Vi drack kaffe och administrerade
landet, video (8 min), 2013
I Vi drack kaffe och
administrerade landet visas en
person som dricker kaffe ur muggar
med logotyper från avvecklade
svenska myndigheter. Det personliga
blir i filmen på ett komiskt sätt en del
av ett större politiskt sammanhang.
John Willgren presenterar ofta
sina arbeten i installationsliknande
arrangemang, där ljud bild och
objekt samverkar. Betraktaren får
aktivt röra sig runt installationerna
för att få en överblick; konstobjekten
kräver ett engagemang från publiken
om de ska få någon betydelse. På
samma sätt är det med de saker,
symboler och handlingar som lyfts
fram i Willgrens olika filmer –
detaljer som kan ha olika politisk och
social laddning beroende på hur de
används. Det kan vara muggar så väl
som politiska kampsånger.
En nära, men ofta bortglömd,
historia ligger latent i de saker som
hamnar i fokus. Folkhemsreferenser
förekommer ofta och ibland
även uppenbara blinkningar åt
människors förhållande till ett
mörkare förflutet, bl a nazismen.
Genomgående är föreställningen
om det kollektiva minnet som finns i
vanor och föremål.
Willgren fick 2013 sin
kandidatexamen i fri konst vid
Kungliga Konsthögskolan.
17
Alexander Wireen (född 1983
i Halmstad, bor och arbetar i
Stockholm)
Poppy heavy with seed, (Vallmo
tung av frön) HD-video, 17.52 min,
2013
Poppy Heavy with seed: Time
capsule (Vallmo tung av frön:
Tidsmaskin), HD-video, 26.33
min, 2013
Två vänner färdas genom ödsliga
naturlandskap i Poppy heavy with
seed (Vallmo tung av frön). De
diskuterar livsval och försöker
förstå sin omgivning. Vid ett tillfälle
reflekterar en av karaktärerna i
filmen över ekorrens förmåga att
samla mat inför hårdare tider.
Resonemanget spelas in på ett
kassettband som läggs i en burk
som har huvudrollen i nästföljande
film, Poppy heavy with seed: Time
capsule (Vallmo tung av frön:
Tidsmaskin), där burkens innehåll
långsamt förmultnar. Filmens
titel anspelar på vallmoblommans
lugnande och hallucinatoriska
effekter och är ett citat hämtat från
Iliaden.
Färden och resan blir i filmerna
till existentiella reflektioner över
livets förgänglighet och människans
plats i naturen. I Wireens arbeten
finns ofta denna fascination för det
kortvariga och i centrum står inte
sällan djur och växter som i texter,
filmer och skulpturer får möjlighet att
presentera sin världsbild oberoende
av människans inblandning.
Wireen arbetar just nu
tillsammans med konstnären Julia
Bondesson med ett KU-projekt som
undersöker buddistiska dockteatertraditioner i Thailand. Han tog
masterexamen i konst vid Kungliga
Konsthögskolan 2013.
www.a-x.name
18
Vart Tog
Hon Vägen?
Schema
konstprogram
Vart Tog Hon Vägen?
translate
översätt
19
Fredag
14:00 – 20:00
Kungl. Konsthögskolan
Utställning med verk av åtta
studenter.
14:00 – 14:30
Skeppsholmsbron
Lisa Gideonsson och Gustaf Londré,
We drift in and out / Sing into my
mouth (Vi driver fram och tillbaka
/ Sjung in i min mun), performance,
2013
14:45
Introduktion till verken av kritiker
och konstnär Hans Carlsson.
21:30 – 23:30
Filmvisning: Philippe Parrenos
förföriskt vackra filmer visas på
Stockholm Music & Arts, en varje
kväll.
Marilyn, video, 20 min, 2012
22:00 – 22:30
Visning av Vart tog hon vägen?
Följ med på en rundtur på
festivalområdet med er guide Hans
Carlsson. Visningen startar från
Torpedförrådet.
15:45 – 16:30
Visning av Vart tog hon vägen?
Följ med på en rundtur på
festivalområdet med er guide Emily
Fahlén. Visningen startar från
Torpedförrådet.
18:45 – 19:15
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
19:00 – 19:45
Visning av Vart tog hon vägen?
Följ med på en rundtur på
festivalområdet med er guide Hanna
Svensson. Visningen startar från
Torpedförrådet.
20:15 – 20:45
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
20
Vart
Where
Tog Did
HonShe
Vägen?
Go?
translate
översätt
21
Lördag
13:00 – 20:00
Kungl. Konsthögskolan
Utställning med verk av åtta
studenter.
13:00 – 14:00
Kungl. Konsthögskolan
Introduktion till verken av
deltagande konstnärer i samtal med
kritiker och konstnär Hans Carlsson.
Även release av Samtidigheter:
Concurrences, en fanzine gjord
av studenterna från Kungl.
Konsthögskolan i samarbete med
Hans Carlsson.
14:15 – 14:45
Skeppsholmsbron
Lisa Gideonsson och Gustaf Londré,
We drift in and out / Sing into my
mouth (Vi driver fram och tillbaka
/ Sjung in i min mun), performance,
2013
15:15 – 15:45
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
16:00 – 16:45
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med
er guide Emily Fahlén. Visningen
startar från Torpedförrådet.
17:00 – 17:30
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
22
Söndag
18:30 – 19:15
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med er
guide Hans Carlsson. Visningen
startar från Torpedförrådet
19:00 – 19:30
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
13:00 – 20:00
Kungl. Konsthögskolan
Utställning med verk av åtta
studenter.
13:30 – 14:15
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med er
guide Hans Carlsson. Visningen
startar från Torpedförrådet.
20:00 – 20:30
Torpedförrådet – Ingela Ihrman
Jättenäckrosen Victoria
Amazonica Blommmar,
performance, 2012
18:15 – 19:00
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med
er guide Emily Fahlén. Visningen
startar från Torpedförrådet.
21:45 - 22:15
Teater Galeasen – Mette Ingvartsen
Evaporated landscapes (Förångade
landskap), performance/koreografi,
2009
20:00 – 20:30
Torpedförrådet – Ingela Ihrman
Jättenäckrosen Victoria
Amazonica Blommmar,
performance, 2012
21:45 – 22:30
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med
er guide Emily Fahlén. Visningen
startar från Torpedförrådet.
21:00 – 21:45
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med er
guide Hans Carlsson. Visningen
startar från Torpedförrådet.
21:30 – 23:30
Filmvisning: Philippe Parrenos
förföriskt vackra filmer visas på
Stockholm Music & Arts, en varje
kväll.
June 8, 1968 (8 juni, 1968) video, 7.11
min, 2009
21:30 – 23:30
Filmvisning: Philippe Parrenos
förföriskt vackra filmer visas på
Stockholm Music & Arts, en varje
kväll.
The Invisible Boy (Den osynlige
pojken), video, 5 min, 2010
Vart
Where
Tog Did
HonShe
Vägen?
Go?
translate
översätt
22:00 – 22:30
Visning av konstprogrammet Vart
tog hon vägen? Följ med på en
rundtur på festivalområdet med er
guide Hanna Svensson. Visningen
startar från Torpedförrådet.
23
Kungl. Konsthögskolan
Utställning
(8)
Skeppsholmsbron
Moderna Museet
Torpedförrådet
(6-7)
ENTR É
FES T I VALO M RÅDE
(1-3)
Teater Galeasen
(4-5)
På Festivalområdet
Utomhus
(1) Dave Hullfish Bailey
(2) Bernd Krauss
(3) Sam Moyer
Teater Galeasen
(4) Mette Ingvartsen
MDT/Teater Galeasens foajé
(5) Trevor Paglen
Torpedförrådet
(6) Mats Adelman, Ursula
Biemann Thomas Elovsson & Peter
Geschwind, Ingrid Furre, Ingela
Ihrman, Iman Issa, Järvaprojektet
Kungl. Konsthögskolan
(8) Utställning med verk av åtta
studenter: Norbert Costin, Lisa
Gideonsson & Gustaf Londre, Ulrika
Lubin, Santiago Mostyn, Victoria
Skogsberg, Hedda Viå, John Willgren
och Alexander Wireen.
Kungl. Konsthögskolans
huvudbyggnad, kasern III,
Flaggmansvägen 1
Filmprogram
(7)Philippe Parreno
Utanför Torpedförrådet
24
Vart
Where
Tog Did
HonShe
Vägen?
Go?