Transcript Ladda ner - Norrköpings Symfoniorkester

Michail Jurowski tillhör en mycket musikalisk familj. Han är son till tonsättaren
Vladimir Jurowski och far till de internationellt uppmärksammade dirigenterna
Vladimir och Dmitri Jurowski. Han växte upp i kretsen kring internationellt
uppmärksammade artister som David Ojstrach, Mstislav Rostropovich, Leonid
Kogan och Emil Gilels. Tonsättaren Dmitri Sjostakovitj var en nära vän till
familjen, vilken den unge Michail både samtalade och spelade fyrhändigt piano
tillsammans med. Det är lätt att inse att Jurowski i dag betraktas som en av de
ledande tolkarna av Sjostakovitjs musik.
Under dirigentstudierna var Jurowski assistent till Gennadi Rozhdestvensky vid Radions och
Televisionens Symfoniorkester i Moskva. Under Sovjettidens sista år dirigerade han föreställningar på Bolsjojteatern, men redan 1978 blev han en regelbundet återkommande gästdirigent
vid Komische Oper i Berlin. 1989 lämnade Jurowski Sovjetunionen med sin familj och erbjöds
en fast tjänst vid Semperoperan i Dresden. Han har därefter innehaft chefspositioner vid en rad
tyska operahus och orkestrar ibland annat i Leipzig, Köln och Berlin. Som gästdirigent har han
framträtt med de främsta europeiska orkestrarna och i de ledande operahusen inklusive Deutsche Oper Berlin och La Scala Milano. Speciellt stolta är vi på SON över de inspelningar vi gjort
tillsammans av Rangströms och Peterson-Bergers alla symfonier.
Andrej Power började spela violin redan som fyraåring, och kom som femtonåring in på Musikhögskolan i Stockholm för att studera för professor Henryk
Kowalski, med vilken han sedan fortsatt studera fram till i dag. 2006 tog han
examen med högsta omdömen vid högskolan för konst och teater i Zürich.
Andrej har fått ta emot en lång rad stipendier, bland andra dr. Anders Walls
kulturstipendium och Musik på slottet-stipendiet som kung Carl XVI Gustaf
överlämnade personligen. Redan sommaren 2007 erövrade han andra pris i
Stradivarius International Violin Competition i Salt Lake City. Han har deltagit i många festivaler,
som Music Academy Switzerland med Seiji Ozawa, Bashmet Festival i Ryssland och Verbier
Festival i Frankrike, där han tilldelades publikens pris. 2011 vann han Ljunggrenska tävlingen för
unga musiker i Göteborg.
Andrej har haft tillfälle att ge konserter i USA, Kina och runt om i Europa med orkestrar som
Hovkapellet i Stockholm, Utah Symphony, Jalta Symphony, Beijing National Opera, Solti Chamber Orchestra, Göteborg Symfonikerna och Moskvas filharmoniska orkester. Andrej spelar på
en Mattio Goffrillerviolin tillverkad i Venedig 1695, vänligen utlånad av en anonym sponsor, och
en Dominic Peccattestråke utlånad av dr. Anders Wall. Senast fick han en stor framgång med
Bruchs violinkonsert tillsammans med Radiosymfonikerna i Berwaldhallen. Andrej är 1:e konsertmästare i SON sedan 2011 och f n tjänstledig för motsvarande tjänst i Kgl Filharmonin.
ELENA FIRSOVA (f 1950)
Beyond the Seven Seals op 119 (12’)
Elena Firsova föddes i Leningrad, men flyttade till Moskva vid sex års ålder och
började där komponera när hon var elva. I Moskva skaffade hon sig gedigna kunskaper i komposition, musikteori och instrumentering i nära samarbete med tonsättaren Edison Denisov. Hennes musik uppmärksammades redan på 1970-talet i
resten av världen och från 1990 har hon London som bas för sin verksamhet.
Firsova har varit hustonsättare vid Bard College i USA, St John’s College i
Cambridge och Dartinton Hall Devon. 1993-97 var hon gästprofessor vid Keele
University och senare vid Royal Northern College of Music i Manchester. Hon är
en mycket produktiv tonsättare med långt över hundra verk i en rad olika genrer
på sin opuslista, och hon har fått beställningar från legendariska ensembler som
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Brodsky Quartet, Schubert Ensemble och Concertgebouw Orchestra.
Hennes symfoniska verk Beyond the Seven Seals fick sitt uruppförande i september 2010 i franska Toulouse, och titeln har sitt ursprung i Bibeln, men har
i Ryssland också kommit att användas om mysterier som man inte kan förstå.
I noterna citeras inledningen av en dikt av Omar Khayyam: ”Var kommer vi
ifrån? Vart är vi på väg? Vilken mening har våra liv? Vi kan inte förstå det …”
Verket inleds med dessa tre frågor, ställda av harpan. Därpå följer en fras som
består av sju delar som hänger ihop med den sista radens symbolik: ”Vi kan inte
förstå det …” Svaret på våra frågor finns bakom de sju slöjorna. Man försöker
förstå något, men allt hänvisas till det sjunde inseglet. Verket slutar med sju
ackord i hela orkestern.
MAX BRUCH (1838-1920)
Violinkonsert nr 1 g-moll op 26 (23’)
Prelude: Allegro moderato
Adagio
Finale: Allegro energico
När man talar om ”Bruchs violinkonsert” menar man alltid den första, den i
g-moll med det berömda adagiot. Men Bruch skrev faktiskt tre violinkonserter,
och det är synd att de inte blivit lika uppskattade allihop. Ja, i själva verket är
det synd att Max Bruchs musik inte spelas oftare över huvud taget. Sant är att
han tillhörde en mycket konservativ skola av senromantiker, men när man lärt
känna denna mångsidiga och spännande tonsättare lite närmare möter man en
lysande begåvning, som redan i tonåren komponerade de mest förtjusande verk.
Han slog igenom 1864 med en stor dramatisk kantat, Frithiof, för kör och
orkester, och den bygger mycket riktigt på den svenske diktaren Esaias Tegnérs
Frithiofs saga. Att Bruch dessutom skrev konsertscenen Frithiof på sin faders
grav, Svenska danser (alternativt för piano, eller violin och piano, eller stråkorkester) samt det omfattande oratoriet Gustaf Adolf, gör honom ju knappast
mindre intressant för oss svenskar. I sin konsert för altfiol, klarinett och orkester citerar han stora delar av Värmlandsvisan.
Under en lång levnad hann Bruch komponera mycket musik: förutom de tre
violinkonserterna och många andra verk för violin och orkester, även tre symfonier och oräkneliga andra kompositioner, inte minst operor och andra stora
vokala verk. Av allt detta är det väl bara den första violinkonserten som tveklöst
hör till den i dag levande repertoaren. Detta är inte bara Bruchs mest spelade verk,
det är även en av de mest spelade violinkonserterna i hela konsertrepertoaren.
Dessvärre är det ju inte alltid lyckat när en tonsättare tidigt i sin karriär
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
skriver sitt mest framgångsrika verk. Han var ännu inte fyllda trettio, och hade
inte de erfarenheter som skulle ha kunnat göra hans liv mer behagligt. Naivt
nog accepterade han nämligen ett engångsgage för denna konsert, vilket alltså
innebar att han gick miste om alla de royalties som denna ofta spelade konsert
hade kunnat inbringa.
Sommaren 1864 hade Bruch lämnat Mannheim och han såg sig nu om efter
ett nytt arbete. Han vände ögonen mot Coblenz, där den preussiska drottningen
Augusta hade ett slott. Hon var mycket intresserad av musik och hade sett till
att musiklivet i staden blomstrade. Året därpå erhöll han posten som stadens
musikdirektör, och han stannade ytterligare två framgångsrika år. Här väcktes
idén att komponera en violinkonsert, ”men det var förbaskat svårt”, skrev han
senare i ett brev till förläggaren Fritz Simrock. ”Mellan 1864 och 1868 skrev jag
om min konsert åtminstone ett dussin gånger och konfererade med X violinister
innan den fick den slutgiltiga form i vilken den blivit känd över hela världen och
spelats överallt.”
I själva verket spelades konserten från manuskriptet redan våren 1866, men
Bruch blev då så missnöjd med vad han åstadkommit att han skickade noterna
till Joseph Joachim, tidens främste virtuos med en bön om råd. Med tiden kom
också Joachims svar. Han önskade träffa tonsättaren för att under några timmar
rätta till solostämman, men han var på det hela taget mycket nöjd, och de ändringar han föreslog brydde sig Bruch sedan inte så mycket om.
Konserten är romantiskt mjuk och lyrisk, den flödar över av melodier och i
synnerhet andra satsen (Adagio) har blivit en liten känslosam pärla, som även
spelas separat ibland. Finalen är en frisk och rytmisk musik med goda tillfällen
för solisten att visa sin skicklighet.
Joseph Joachim uruppförde konserten vid en musikfest i Köln 1868, och därefter har den ständigt stått på såväl violinisternas som publikens favoritlista.
DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975)
Symfoni nr 5 d-moll op 47 (45’)
Moderato
Allegretto
Largo
Allegro non troppo
I början av 1936 hade den sovjetiska partitidningen Pravda pekat ut Sjostakovitj
som en dekadent tonsättare som var på väg in i en helt felaktig musikstil. Ja, han
kallades rent av folkfiende, och eftersom Pravda var Stalins förlängda arm, var
angreppet ytterst allvarligt. Sjostakovitj var inte stort mer än trettio år gammal,
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
men redan det hetaste och största namnet på den sovjetiska tonsättarhimlen.
Detta var emellertid inte alls någon garanti för att han skulle skonas.
Han hade haft stora framgångar med sin första symfoni, men den andra och
tredje hade ansetts alltför radikala, och operan Lady Macbeth, som gått segrande fram och tagits upp av åtskilliga operahus, fann Stalin plötsligt vara så
pervers att den bokstavligen försvann från teatrarna över en natt. Sjostakovitj
drog därför för säkerhets skull tillbaka sin fjärde symfoni direkt efter generalrepetitionen, förvissad om att den inte skulle vinna förståelse. Han hade till stor
del komponerat den i depressionen över tidens påhopp, och musiken hade blivit
personligt tragisk, mörk och krävande. Den rymde med andra ord allt annat än
den folkliga optimism som de socialrealistiska kulturbyråkraterna förordade.
Sjostakovitj kände kravet att presentera ett nytt verk eftersom tystnaden lätt
kunde missförstås. Han påbörjade därför sin femte symfoni den 18 april 1937.
Tonsättaren själv fann många likheter mellan den fjärde och femte symfonin,
och många av hans protester har gått vidare till den femte. Men han uttryckte
sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin blev han åter allmänt uppskattad,
kanske för att han bifogat en brasklapp: ”en sovjetkonstnärs svar på en rättvis
kritik”. Om dessa ord var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet är
svårt att i efterhand avgöra, men faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en
symfoni i den stora ryska traditionen. Den är mäktig, gripande och grandios.
Uruppförandet togs omhand av Leningradfilharmonikerna och dirigenten Jevgenij Mravinskij och ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska revolutionens
tjugoårsdag. Musiken hyllades med långa ovationer.
Sjostakovitj hade komponerat en symfoni i traditionell form, men den över
femton minuter långa, långsamma första satsen bryter mönstret. Det är en grandios inledning med bred dramatik, men det är samtidigt en kompromisslös
musik som är kemiskt fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen rymmer raffinerad parodi och den tredje är patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage
att skriva sådan abstrakt och subjektiv musik, och egentligen är det märkligt att
den blev så framgångsrik. Förmodligen var det finalen som lurade makthavarna.
De hörde segerrikt stöveltramp. Men den känsliga delen av premiärpubliken grät,
för den hörde maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet, in i en tragedi
utan återvändo. ”Väntan på avrättningen är ett av de teman som hela livet plågat
mig”, skrev Sjostakovitj i sina (kanske fejkade) memoarer, och orden passar bra
in även här. Femte symfonin återupprättade Sjostakovitjs rykte och blev hans
mest spelade i såväl öst som väst. Nog måste man ha undrat vart den fjärde tog
vägen. Den uruppfördes inte förrän under det politiska ”tövädret” nyåret 1961.
Text: Stig Jacobsson
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Carina Becket
Matts Eriksson
Sarah Dodd Falkebring
Lars Hedborg
Magnus Ivarson
Ingrid Olsson
Tanja Orraryd
Anders Törnqvist
Kristina Lindholm Vahllöf
Johanna Tafvelin
Vakant
Nina Söderberg (vik)
2:e konsertmästare
Paul Waltman (tjl)
Josep Esteve (vik)
Alt konsertmästare
Mikael Wenhov
Violin 1
1:e konsertmästare
Henrik Jon Petersen
Andrej Power (tjl)
Chefdirigent
Michael Francis
Viola
Lennart Falkebring*
Gunnar Enbom**
Vakant**
Nanako Akai
Karin Svanberg Ancker
Erika Gabrielsson Backlund
Björn Carlén
Thomas Hall
Pernilla Rönnlund
Marku Sorri
Vakant
Violin 2
Ruth Anderberg*
Fredrik Anderberg**
Håkan Jonsäll**
Lars Andersson
Antun Baldun
Boel Bengtsson
Karin Engström
Anne Holmer
Åsa Holm Larsson
Jin Hägerström
Richard Michelin
Sonja Vrieze
Carin Öjebo
Oboe
Pelin Lius* (tjl)
Thomas Bodin** (vik*)
Hanna Edqvist (vik)
Flöjt
Anja Stukalenko-Kreuzer*
Annica de Val**
Anders Bleckman
Kontrabas
Björn Malmqvist*
Jan Duda**
Anna-Cecilia Yman**
Emma Josefsson
Daniel R Thomas
Roine Uddfeldt
Vakant
Bo-Göran Christians*
Fredrik Lindström**
Sofia Petersen**
Torstein Dalene
Agneta Fredljung
Leif Vahllöf
Kerstin Widengård
Ingrid Åkerblom
Cello
Solo-cellist
Niklaas Veltman
Trombon
Eric Svensson*
Lars Ivarsson (vik**)
Trumpet
Brynjar Kolbergsrud* (tjl)
Elias Svanberg** (vik*)
Scott Natzke (vik**)
Stefan Mattsson
Valthorn
Lennart Langer*
Anna Ahlenius**
Jan Lejonclou
Lars Thapper
Elisabeth Åkervall
Fagott
Linus Berglund*
Eva Pettersson Veltman**
Per Jonsson Gille
Klarinett
Johnny Jannesson*
Lars Paulsson**
Bo Pettersson
NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER
Tuttimusiker är angivna i
alfabetisk ordning. Orkesteruppställningen presenterar ordinarie musiker.
* Stämledare
** Alt stämledare
Harpa
Delphine Constantin*
Slagverk
Martin Orraryd*
Petter Svensson**
Pukor
Lars Gärd*
Anders Dahlstedt**
Tuba
Ole Christian Grønning*
Bastrombon
Johan Wiklund**
Kommande konserter vintern 2015
ONSDAG 18 FEBRUARI kl 19.00
Crusellhallen Linköping
TORSDAG 19 FEBRUARI kl 19.00
De Geerhallen Norrköping
Familjekonsert
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Cecilia Rydinger Alin
På sportlovet samlas musicerande
ungdomar från hela länet och bildar
Sportlovsorkestern i De Geerhallen.
SON-musiker coachar ungdomarna
och arbetet leds av dirigent Cecilia
Rydinger Alin. Hårt repetitionsarbete
resulterar i en härlig konsert! Konserten pågår ca 1 timme.
OLLE PERSSON SJUNGER
FRANSKA SÅNGER
TORSDAG 26 FEBRUARI kl 19.00
De Geerhallen Norrköping
Introd kl 18.30 med Lennart Stenkvist
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Michael Francis
Solist Olle Persson baryton
SATIE Parade ”Ballet Réaliste sur un
thème de Jean Cocteau”
SATIE Sånger för baryton och orkester
STRAVINSKY Petrusjka vers. 1947
ÖPPEN REPETITON
MED MARTIN FRÖST
TISDAG 3 MARS kl 11.30
De Geerhallen Norrköping Fri entré
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Martin Fröst
Hör SON och Martin Fröst repetera
torsdagens konsert. Under ca en timmes tid får du följa orkesterns arbete,
när det är två dagar kvar till konsert.
Välkommen till oss mitt i vardagen!
sådant som till en början ser ovanligt
ut. Schumanns fem stycken i folkton
har en sorts nordisk grundton som
passar utmärkt med en av den finske
samtidstonsättaren Rautavaaras
många himmelska stycken med änglar
i titeln – och Sibelius Valse triste förlorar aldrig sin fräschör. På detta nordiska svårmod kan behövas lite iberisk
hetta: Albeniz Suite Española. Konsertlängd ca 2 timmar.
FRÖST PÅ PULTEN
MED KONTRABASKONSERT
TORSDAG 5 MARS kl 19.00
De Geerhallen Norrköping
Introd kl 18.30 med med Tanja Orraryd
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Martin Fröst
Solist Björn Malmqvist kontrabas
SCHUMANN Stücke im Volkston
för klarinett och orkester
RAUTAVAARA Angel of Dusk,
konsert för kontrabas och orkester
SIBELIUS Valse triste
ALBENIZ Suite Española
Martin Fröst väger alltid sina program
på guldvåg! Med känsligt sinne för
vad som hör ihop kan han kombinera
Läs mer om konserterna på norrkopingssymfoniorkester.se
NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTERS SPONSORER 2014-2015
Guldpartners Ericsson AB, Holmen AB, Fastighets AB LE Lundberg
Silverpartner Henry Ståhl Fastigheter AB
ABB, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Ehlert Kurt och Brita,
Ernst & Young AB, Foster Wheeler Energi AB, Gunnar Gunnarsson Fastighets AB,
Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Kinnarps Interior Norrköping AB,
Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB,
Siemens Industrial Turbomachinery AB, SMHI, Swedbank, Tage Rejmes Bil AB,
Tommy Holm Revisionsbyrå AB
Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist
Siw Ericsdotters stiftelse, donation
Tack för ert stöd!
SON samarbetar med Vi-skogen
Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON
fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord.
VD/Konstnärlig ledare, ansvarig utgivare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas
www.norrkopingssymfoniorkester.se, [email protected]
KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ MICHAIL JUROWSKI FOTO: OKÄND ANDREJ POWER FOTO: SEBASTIAN ÖRNEMARK
SON FOTO: MARCO BORGGREVE MARTIN FRÖST FOTO: NIKOLAJ LUND ÖVRIGA FOTO: BRITA NORDHOLM
SPORTLOVSORKESTERN