Transcript Läs mer om Viktoria Borisova-Ollas, ur Konserthusets tidning Lyssna

Foto: Martina Holmberg
Lyss na
6 & 8 maj
Faraonernas
gyllene danser
musik låter, men Victoria Borisova-Ollas har inte känt
någon oro för hur att fastna i sådana mallar.
– Jag har aldrig haft det svårt för att införliva så
kallade ”exotismer” i mitt eget tonspråk. Svårigheterna
ligger bara i att vi ju inte vet något exakt om just den
tidens musik. Allt är bara rena gissningar! Därför försöker jag inte att återskapa något, eller ens påstå att
”så här kunde det låta”. Jag vill i stället att den känslomässiga bilden upplevs som sann. Vad vi vet är att
musiken var rytmisk och att dansen var ett betydande
inslag i en värld fylld av ritualer med människor som
förberedde sig för nästa liv redan under det pågående.
Har du gjort några särskilda, nya upptäckter i ditt
komponerande under arbetet med just Golden Dances
of Pharaohs?
– Varje gång jag skriver ett nytt stycke känns det som
man erövrar en ny kontinent. Det var roligt att få betrakta klarinetten med Martins ögon, ett instrument med
nästintill obegränsade tekniska möjligheter. Vad jag lärt
mig om instrumentet har jag nu försökt förmedla vidare
till publiken.
Golden Dances of Pharaohs färdigställdes i november 2009. För närvarande är Borisova-Ollas igång med
ännu ett stort projekt beställt av Tonhalle i Düsseldorf,
Tyskland; en konsert för två pianon och orkester till
200-årsminnet av Robert Schumanns födelse.
Martin Fröst. Foto: Mats Bäcker
Tony Lundman
Faraoner, riter och dans. Victoria Borisova-Ollas nyskrivna klarinettkonsert utmanar
Martin Fröst i flera avseenden. Det är musik präglad av solistens personlighet, men
också en sinnlig bild av hur det kan ha låtit om det antika Egypten.
Hur lät den gamla egyptiska musiken? Det var en fråga
som lockade ryskfödda tonsättaren Victoria BorisovaOllas, bosatt i Stockholm sedan snart 20 år. I maj
uruppförs Kungliga Filharmonikernas beställningsverk
Golden Dances of Pharaohs – Faraoners gyllene danser. Som titeln visar har Borisova-Ollas i denna klarinettkonsert för Martin Fröst gestaltat ljuddrömmar ur
det antika Egypten.
– Jag har alltid en lång lista på idéer för framtida
stycken liggande i min skrivbordslåda, berättar hon. När
en eller annan idé verkar passa i ett sammanhang så
brukar jag använda den med en del justeringar. I det här
fallet hade jag en tanke på att använda Tutankhamons
20
gyllene mask som en snygg visuell bakgrund för ett
orkesterstycke. När Martin Fröst vände sig till mig
verkade det vara ett perfekt tillfälle att vända sig till
dansande faraoner!
Borisova-Ollas och Fröst har under arbetets gång
hållit kontakten och hon har varit lyhörd för solistens
förslag och önskemål, berättar hon.
– Ja, det finns till och med några takter i första
kadensen som han har hittat på själv – jag bara noterade dem i partituret. Sånt händer nog ofta när en
tonsättare samarbetar med en solist: utformningen blir
präglad av solistens personlighet.
Det finns en klichébild av hur egyptisk och orientalisk
21