Transcript Fisken, myten, legenden − demasoni

Malawiciklider
Fisken, myten, legenden −
demasoni
Text: Patrik Rosén, Foto: Christian Alfredsson
F
ör många år
sedan hyrde jag
och en polare en
källare, för att se hur
det skulle vara att ha
lokal. Den förra innehavaren
hade lämnat kvar lite fisk. I några
akvarier simmade blårandiga
fiskar som jag tyckte såg trevliga ut. Det syntes tydligt att det
var en Mbuna och därmed från
Malawi, men längre än så tänkte
jag inte den gången. Mitt odlingsintresse var på sin höjdpunkt,
och tomma akvarier fanns det
gott om. Steget var därmed kort
till att stoppa ned de tre blårandiga i ett eget akvarium på cirka
200 liter. Det visade sig vara en
hanne och två honor. Hannen
gjorde precis som han skulle och
20
Psudotropheus demasoni
lekte raskt av bägge honorna.
Jag flyttade sedan ut honom och
väntade ut ruvningen. Kullarna
blev rätt små, men ett tjugotal
yngel släpptes så småningom.
I denna veva hade jag börjat gräva lite
för att få reda på namnet på fisken. Som
ni redan förstått var det Pseudotropheus
demasoni. Jag läste på kring andras erfarenheter, med en alltmer skeptisk min.
”Bråkstake, slaktare, måste gå trångt,
måste vara många, känslig, massor med
gömställen…” Det här kan väl inte vara
den fisk jag har? Mina var ju hur snälla som
helst!! Tänkte i mitt stilla sinne att fisken
aldrig har läst böckerna och lät det bero.
Jag och polaren bestämde oss för att skaffa
en egen lokal i stället för att hyra allt.
Fisken såldes, men stannade kvar i mitt
minne. Det är inte för inte som demasoni
Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44
en gång i Ciklidbladet röstats fram som
den vackraste Malawicikliden. Fisken är
definitivt en av de vackraste cikliderna,
alla kategorier! Jag är personligen också
glad för fiskar som inte blir för stora, så
där passade den mig också utmärkt. Väl
installerade i ny lokal och med många
tomma akvarier var det så dags för oss att
göra ett nytt försök med denna snälla och
missförstådda fisk. Planen var att satsa
lite större, så jag bytte till mig en grupp
på sexton fiskar. Dessa släpptes ned i ett
akvarium på 375 liter, tillsammans med
en grupp Maingano. Gott om gömställen
och massor med små grottor för framtida
yngel. Här skulle det odlas!!
På kort tid slaktade den störste hannen
resten av gruppen. Inga förändringar i
inredning hjälpte, de andra fiskarna försvann en efter en. De här fiskarna hade
läst böckerna! Det blev ingen lek överhuvudtaget. Den ensamme hannen flyttades
www.ciklid.org
till ett större akvarium och annat sällskap.
Där levde han fredligt och i högönsklig
välmåga i många år till. Gentemot andra
arter visade han knappt någon aggressivitet
alls. Han var ett verkligt praktexemplar,
och jag kikade många gånger drömmande
på de vackra färgerna. Fisken fortsatte
att gnaga i mig, och jag spanade runt,
läste på mer, kikade på hur duktigt folk
höll arten. Det verkade finnas två sätt till
hyfsad framgång. Antingen höll man rätt
många av dem i små akvarier fullproppade
med inredning eller så körde man verkligt
många i ett ganska kalt akvarium med en
enda revirpunkt. Jag bidade min tid.
Så kom ett nytt tillfälle. En kompis skulle
dra ned på sin odling och hade en grupp
F1:or till salu. Var jag intresserad? Jag
gick igenom mina erfarenheter och min
plånbok, funderade lite… och slog till. Före
köpet hade jag inrett ett akvarium på 400
liter, med ännu fler gömställen än jag haft
tidigare. Tömde även ett mindre akvarium
på 200 liter, för att ha som reserv om något
skulle gå snett. Nu var det slut med att ta
risker, denna gång skulle jag lyckas!!
P. demasoni, hane
Enligt uppgift skulle gruppen bestå av 25
fiskar, men i praktiken var det 29 stycken.
Bra könsfördelning, sex eller sju hannar.
Fisken hämtades. Både nervositet och
lycka blandades – skulle det gå vägen?
Redan vid uppackningen såg jag problem.
Trots att fisken transporterats mörkt fanns
det ett par döda i påsarna med stora hannar!
Jag koppade in gruppen och inväntade
spänt resultatet. Ett par hannar till strök
med under de första dagarna, troligen i
revirstrider, men sedan lugnade det ned
sig. Det dröjde inte länge innan de första
lekarna var ett faktum. Med den inredning
jag hade klarade sig ynglen bra. I dagsläget
går cirka 100 fiskar i akvariet och lekarna
har stoppat upp. Kanske är fisktätheten
för stor eller så finns det någon annan
förklaring.
P. demasoni, hane
För att sammanfatta det ser jag numera
demasonin som en rätt svår fisk, men väl
värd att testa – om man bara har ovanstående i baknacken finns det bra chanser
att lyckas!
Hona som ruvar.
www.ciklid.org
Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44
21