Transcript Medlemsblad 2013 - Strängnäs flugfiskeklubb

Våren 2013
Strängnäs Flugfiskeklubb
Nora - den nya generationen
av flugfiskare
ibent:
r
k
s
t
s
Gä
berg
g
n
i
l
K
Johan
En fluga av en hel vinge
Varför
gör han så
där?
Nämen,
så kan man inte
göra
Det
måste
finnas mask
här….
Alternativa
metoder?
En del går långt för
att vinna nästa års
klubbmästartävling..
Att dunka någon i ryggen
för hårt kan ha sina
sidor….
Linsen måste
ligga här
någonstans
En guling ..
ska dom inte
vara röda??
I flugfiskeklubben ryms alla
Text:Elisabeth Gustafsson
Till allas förvåning var det en tuff tjej på 6 år som drog
upp största regnbågen vid årets höstfiske i klubbsjön.
Vad ska det bli av henne?
Pappa Saman är en riktig storfiskare, men han riskerar snart att överträffas av Nora. Hon
har helt klart talang för flugfiske!
Det var en strålande vacker höstdag som ett gäng flugfiskare prövade fiskelyckan i samband med att klubben firade sitt 30-årsjubileum. Flugfiskarna kom framför allt från Strängnäs kommun, men även från Enköping, Eskilstuna, Järfälla och Sparreholm. Majoriteten
män i olika åldrar men även några kvinnor. En del fick upp regnbågar i varierande storlek
medan en del fick återvända hem utan något att laga till lördagsmiddagen. Som tur var
hade styrelsen ordnat med hamburgare och korv med tillbehör. Kalle Malmgren och Göran
Grehn vid grillen, såg till att alla blev mätta och belåtna. Av de som inte fick upp något
matnyttigt fanns några lyckligt lottade som vann både medlemskort och årsfiskekort för
2013. De sparar in åtskilliga hundralappar! Ett särskilt tack riktas till styrelsen, som avstod
sina vinster till förmån för medlemmarna! Det planerade 30-årsjubiléet med bl a festligheter på Låsta Hotell/Rum & Frukost fick ställas in på grund av att alltför få medlemmar
anmält sitt intresse. Det är bara att konstatera att det är flugfisket som lockar – inte att fira
klubbens långa existens.
Två grillkillar och ett vinnarpar vid
30-årsjubileumet
En sensommardag med gemytlig stämning i
Åkers
vackra natur
går inte
av för
hackor!
Omslagsbilden:
6-åriga
Nora,
dotter
till vår medlem Saman Morad från Enköping visar
stolt upp sin flugfångade regnbåge i samband med klubbens 30-årsjubileum. Redan som
Länge
Strängnäs
ugfiskeklubb!
6-åringleve
visar
hon uppflstora
talanger när det gäller att hantera ett flugspö. Detta måste vara
framtidens flugfiskare. Tänk så många fina fiskeupplevelser hon kommer att få framöver!
Klubbmästare 2012
Text: Göran Grehn
Den årliga fisketävlingen i klubben avslutas för 2012 med att utnämna Thorbjörn Jonsson
till segrare med 8 olika fångade fiskar. Lars Henningsson och Kalle Malmgren kom på andra plats med 7 fångade fiskar. På tredje plats kom Göran Grehn, Jimmy Eriksson, Tomas
Larsson med 6 fiskar. Ingen i klubben kom över den magiska gränsen ”10 fiskar 2012”.
Tävlingen går ut på att i Sverige under kalenderåret fånga så många olika fiskarter som
möjligt med flugspö och fluga. Fisken skall med traditionell fluga vara krokad i munnen.
Fisken skall vara tagen inom Sveriges gränser. Denna tävling berikar oss flugfiskare för vi
fokuserar inte enbart på regnbåge. Olika fiskarter som näbbgädda, sarv, mört, med flera
arter har blivit något av en tradition att få. På detta sätt breddar vi vår kunskap om fiskarterna, fiskens levnadssätt, när och var man kan få dessa. Många gånger är också fisket
riktat mot dessa lite udda arter. Tävling är ett roligt inslag under året och där alla kan vara
med. Tävlingen bygger inte på flest och störst. Fångsterna rapporteras via vårt tävlingsformulär på vår hemsida. Här uppmanas nu alla medlemmar att vara med 2013. Vi saknar
fiskar som makrill, multe med flera arter. Eller varför inte en gös. Totalt så är 64 rapporter
inlämnade 2012, ett något bättre resultat mot 56 för 2011
Som pris får medlemmarna gästkort i klubbsjön! Tävlingen startar på nytt 2013. Kan några
flera komma över drömgränsen 10 olika fiskarter? All time high innehas av Thorbjörn
Jonsson och Göran Grehn med 12 samt Bosse Pettersson och Yousif Saif med 11 olika arter.
Tomas Larsson tog en ny medlem i fångsttävlingen och det med en brax. Vem tar den mest
udda fisken 2013? Ladda för spännande tävling 2013!
Resultat 2012
1:a Thorbjörn Jonsson
2:a Kalle Malmgren 2:a Lars Henningsson
3:a Göran Grehn 3:a Jimmy Eriksson
3;a Tomas Larsson
8 p (m, l, h, a, s, rö, r)
7 p (g, rö, ö, l, a, r, m)
7 p (r, h, a, m, s, l, ö)
6 p (m, ö, h, a, r, rö)
6 p (r, a, h, m, o, rö)
6 p (h, br, ö, mö, hö, a)
a:abborre, e:elritsa, g:gädda, h:harr, hö: havsöring, i:id
l:löja, la:lax, m:mört, n:näbbgädda, r:regnbåge, rö:röding
s:sarv , si:sik, sk:skrubbskädda, st:stäm, str:strömming
ö:öring ,br;brax, t:torsk, sa:sandskädda, b:björkna
Sponsorer till Strängnäs Flugfiskeklubb 2013
Strängnäs Flugfiskeklubb är mycket glada och stolta över det stigande antal
sponsorer som vill stödja vår klubb. Vi har ett mycket gott samarbete med
våra sponsorer. Dessa bidrar framförallt att hjälpa oss med tryckkostnaderna
för detta medlemsblad och de visar också med generösa bidrag i form av
priser vid vår årliga Klubbsjödag.
Våra sponsorer är följande
Paul Bärlund Ledarutveckling AB, Fiskepartner Islandsresor, Görans Sportfiske i Eskilstuna, JK Flugfiske i Skellefteå, Mälardalens Sportfiske Enköping,
Strängnäs Färghandel, Hedins Byggvaror, MSX, Jakto i Lindesberg,
Guideline, Studiefrämjandet, Strängnäs Kaffeservice, Grafoma (tryck av
medlemsblad)
Regnbågspaj
Text:Bosse Pettersson
När jag lagar mat så blir det höftskott, jag tar vad som finns i kyl och frys
men jag tror det var så här:
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
150g smör
nypa salt
2 msk kallt vatten
(alt köp färdig pajdeg)
Fyllning:
½ purjolök strimlad
2 dl förvällda kantareller
Varmrökt regnbåge (½kg)
2 dl grädde
1 msk kycklingfond (blandas med grädden)
Dill som garnering
30 min i 200 grader i ugn.
Sås:
Blanda
4 dl creme fraiche
3 msk Mango Raja
dill
salt
citronpeppar
Tubflugor
Text: Göran Grehn
Tomas Larsson har under året vid ett par tillfällen genomfört aktiviteten tubflugbindning med medlemmarna.
Tomas har under åren verkligen utvecklat sig som flugfiskare och flugbindare. Han visade
med stor skicklighet bindtekniken och vi band den ena snygga kreationen efter den andra.
Allt från stora gäddflugor till små nymfer förgyllde våra flugaskar. Att Tomas dessutom
är en duktig flugfiskare har han visat med ett antal fångade laxar med sina egenbundna
tubflugor. Det är med stor glädje vi har honom som klubbmedlem. Säkerligen kommer vi
att vilja binda flera tubflugor med Tomas som ”flugbindningsmagister” under våra aktivitetsdagar.
Ett av flugbindningsmagistern Thomas alster
När du behöver en partner som tar
dig från
utnämning
till förebild
Besök Sveriges närmaste
Flugfiskebutik
Flugfiske
Flugbindning
Kläder
Strömfiske
Kastkurser
Bindkurser
Fisketurer
Badhusgatan 2 74531 Enköping Tel 0171-21035
www.malardalenssportfiske.se
Strängnäs flugfiskeklubb information
Strängnäs flugfiskeklubb bildades 1982. Har nu ca 68 medlemmar från hela Mälardalen,
55 medlemmar har årskort för fiske i Klubbsjön.Klubblokal: Kyrkbrinken 2 öppet måndagar 1900-2100. Våraktiviteter: ca 14 sammankomster, Höstaktiviteter: ca 11 sammankomster. Medlemskostnad: 300:- för senior, 225:- junior och 425:- familjemedlemskap. Årskort i
klubbsjön 825:Kontaktperson: Göran Grehn [email protected] tfn 070-7984200
Mycket mer information på hemsidan: www.flugfiskeklubben.se
Klubbens postgironr: 240749-2
Strängnäs flugfiskeklubbs styrelse
Eskil Ward
Ordförande
070-5464126
Thorbjörn Jonsson
V ordf
070-5837688
Göran Grehn
Sekreterare,
Medlemsfrågor
070-7984200
Bo Pettersson
Kassör
070-8426773
Ordförande har ordet
Text:Eskil Ward
För flugfiskeklubben har det åter varit ett händelserikt år.
Som vanligt har medlemmar fiskat Sverige runt och även utrikes. Vi har haft ett stort antal
aktiviteter i klubblokalen samt utomhus under året:Klubben har även i egen regi bundit
flugor med olika teman, sjö - hav - älv - fjäll.Kastträningar i Campus gymnastiksal.Vår
traditionsenliga Klubbsjödag var välbesökt, vädrets makter var på vår sida.
Tema matlagning i november: Vi var 8 st som diskuterade olika recept och vem som skulle
tillaga vad. Avsmakning vid gemensam "knytisbufé" i klubblokalen. Det var som vanligt
synnerligen gott.
Vår Klubbmästartävling, som gäller flest antal fiskarter, fångade på fluga i Sverige. Ledarna (i mitten av november) i tävlingen har fångat 7 st olika arter.
Styrelsen ser fram emot klubbens 31:a verksamhetsår. Jag vill också framföra ett mycket
stort tack till våra sponsorer.
Tankar bakom bindstädet.
Gästskribent/Text: Johan Klingberg
Fortfarande fascineras jag
lika mycket av ett se då en
fluga långsamt växer fram i
bindstädet som för knappt
trettio år sedan.
En fluga som är bunden med eftertanke för
hur den är tänkt att användas, eller med en
intressant bakgrundshistoria förtjänar verkligen all respekt. Under en rad av år band
jag i huvudsak flugor efter eget huvud,
anpassade för dem vatten de skulle fiskas i
här hemma. Jag tyckte helt enkelt inte att de
flugor som redan fanns imiterade insekterna vid mina vatten på ett bra sätt. I dag
försöker jag se på min omvärld med större
ödmjukhet och fascineras i allt högre grad
av andra flugbindares flugor och idéer.
För håll med om att det är fascinerande
att det bakom varje flugmönster finns en
ursprungstanke till vad flugan ska imitera
och hur den ska användas. Många flugmönster skiljer sig helt ifrån varandra både
bindtekniskt och till utseende, medan det
har utvecklats ännu fler mönster som är
helt lika varandra. Det är med tanke på
dem senare jag vill stanna upp ett slag
och fundera vidare. För tänk att så många
lika flugmönster har utvecklats från så
många olika platser. Att olika flugbindare,
helt omedvetna om varandra, så ofta har
kommit fram till samma lösning på samma
problem. Vi är kanske inte så olika trots allt,
vi är helt enkelt människor med samma
behov och sätt att tänka.
Mina egna funderingar om hur vi människor tänker kring olika flugmönster tog fart
i samband med ett fiske i Tidan för drygt
15 år sedan. Septemberfisket hade varit bra
i ån under flera år, särskilt torrflugefisket
längs sträckans lugnare mellanparti. En
kväll då fisket var särskilt bra vakade både
regnbåge och öring tätt intill varandra. På
vattenytan syntes små mörka dagsländor
ständigt flyta fram, men det var inte dessa
som fisken vakade efter. I stället var det
nymferna som togs, just i själva kläckningsögonblicket strax under vattenytan. Jag
kände till fenomenet sedan flera år tidigare
och hade tack vare min insikt ett riktigt
hyggligt fiske. På andra sidan stod en karl
och nötte på en av dem idogt vakande öringarna. Efter fler försök gav han till slut upp
och sa uppgivet att jag gott kunde försöka
ta den fisken också. Han var sur, kvällen
hade gjort honom minst sagt desperat. I
stället för att fiska kastade jag över min för
kvällen så lyckosamma fluga till den andra
sidan. Han greppade tag om linan och jag
bad honom klippa av tafsspetsen och sedan
knyta på den samma på sin egen lina. Han
var knappast nödbedd och en kort stund
senare kastade han ut min lyckosamma
fluga mot den vakande fisken.
Öringen tog i första kastet och glädjen över
att äntligen lyckas spreds i takt med hans
allt bredare leende. Den glade fiskaren fick
naturligtvis behålla flugan och vi skiljdes
åt. Några dagar senare skulle vi mötas
igen, men vid en av Hökensås sjöar i stället.
När han kände igen mig sken han upp och
berättade glatt att han knutit på den lilla
kläckaren han fått av mig och fiskade den
nu med en snabbsjunkande lina på botten!
Han trodde helt enkelt att själva flugan i sig
attraherade fisken, men utan att fundera
vidare på varför. En inte alls någon dum
tanke i sig, tvärt om så är den ganska vanlig. Under åren har jag sedan mött många
flugfiskare som har trott mer på flugans
inbyggda lockelse än på vilket sätt den är
tänkt att användas. Tankefelet förklarar en
rad fenomen vi ofta ställs inför, exempelvis
varför hacklade torrflugor som tvinnar
tafsen har utvecklats. Eller varför små hackelnymfer som inte sjunker tillräckligt djupt
och snabbt har kommit till.
Flugkonstruktion är alltså något som
vi flugbindare skulle tjäna på att reflektera över betydligt oftare. Alla klassiska
flugmönster som finns är utvecklade och
anpassade för ett specifikt ändamål. Väljer
vi exempelvis den klassiska sydengelska
torrflugan som en gång utvecklades för
kalkströmsfiske, så innehåller några för sig
unika egenskaper. En sydengelsk kalkström är oftast jämn och saknar den steniga
bottenstruktur som återfinns i våra egna
strömmar. Därför gjordes de sydengelska
torrflugorna förhållandevist glest dressade,
de flöt ändå. Jämför man exempelvis dessa
med de så kallade Catskillflugorna så
förses de senare med en betydligt kraftigare
dressing. Strömmarna i Catskill som ligger
i norra New York är mer turbulenta och
betydligt snabbare än kalkströmmarna, av
den anledningen utvecklades därför torrflugor med högre flytförmåga än vad de
engelska flugorna hade. De amerikanska
torrflugorna var alltså konstruerade att
flyta högt på en ojämn vattenyta och skulle
fiskas med på nära håll. Om man gjorde
för många luftkast med en sådan fluga så
tvinnades visserligen tafsen, men eftersom
inga sådana kast var nödvändiga så var det
heller inget problem.
För dagens flugfiskare är båda torrflugetyperna lika viktiga och vi kan välja den som
passar bäst beroende på för vilken typ av
vatten vi tänkt fiska i. Tänker vi exempelvis
fiska på ett långsamt glid så bör vi alltså
välja en torrfluga bunden med ett glesare
och kanske mjukare hackel än annars.
Medan då vi fiskar i en snabbare ström i
stället bör välja en yvigare torrfluga försedd
med fler hackelvarv och som flyter bättre.
Som kurosa kan nämnas att en av dem
ledande Catskillflugbindarna, Harry Darbee från Livingston Manor, tvingades hitta
en egen lösning för att få tag på tillräckligt
bra tupphackel. Han var professionell
flugbindare och var tvungen att göra
flugorna så attraktiva som möjligt, både
för kunderna och för öringen. Att få tag på
bra torrflugehackel var ingalunda någon
enkel uppgift och därför odlade han fram
egna tuppar för ändamålet. Trots ett svårt
och ofta drygt arbete baserat på sannolikhet
och genetiska förutsättningar så blev ändå
resultatet ganska hyggligt. Fortfarande sägs
flera av dagens så kallade genetiska hackel
ha sitt ursprung från Darbees tuppodling.
Samma jämförelse kan också göras mellan dem nordengelska mjukhacklade
våtflugorna och Frank Sawyers betydligt
modernare nymfer. I norra Englands två
grevskap Yorkshire och Darbyshire har det
sedan urminnes bundits en slags sjunkande våtflugetyp försedd med ett särskilt
mjukt och rörligt hackel. En vanlig missuppfattning är att dessa så kallade Spiders,
alltid bands utan vinge. Visserligen gjordes
många av dem med bara kropp och hackel,
men parallellt försågs samma typ av flugor
också med vingar, beroende på vad de
skulle efterlikna. De nordengelska spiderflugorna var konstruerade med tanke på att
det mjuka hacklet skulle pulsera och röra
sig i takt med vattnets egen rytm. Ofta fiskades flugorna genom uppströmskast och
läts därefter glida med strömmen över en
tilltänkt ståndplats. Öringen som ofta var
vild, mätte sällan mer än 10- 20 centimeter
vilket i sig förklarar varför flugorna oftast
bands på en relativt liten krok. Hacklet
skulle helt enkelt imitera liv och samtidigt
fungera som en slag fallskärm och bromsa
flugans sjunkhastighet. Eftersom man
fiskade i relativt grunda strömmar så var
konstruktionen ofta nödvändig för att inte
flugan skulle fastna i botten.
Frank Sawyers flugor är tvärt om utvecklade för att fiskas med i åar av en helt annan
karaktär. Sawyers hemmavatten var den
legendariska kalkströmmen Avon, där han
dessutom verkade som river-keeper. Fisket i
kalkströmmen var tillskillnad från de natur-
Mjukhacklade spiders för fisket i norr.
liga strömmarna i norr helt iordningställda
för flugfiske. De var och är fortfarande
alltså utformade som en slags ”sportarena”
gjorda att flugfiska i. Sawyers uppgift var
helt enkelt att se till att utövarna på den
sträcka där han arbetade skulle ges så goda
förutsättningar som möjligt att lyckas med
sin sport. I det kristallklara vattnet är det
lätt att se fisken och delvis av den anledningen utvecklade Sawyer ett annorlunda sätt
att presentera en nymf. De mjukhacklade
våtflugorna eller de mjukhacklade nymferna sjönk enligt Sawyer alldeles för långsamt
för att hinna nå ner till det djup där fisken
stod. Därför utvecklade Sawyer en egen
nymftyp som skulle sjunka betydligt snabbare och som samtidigt efterliknade de
verkliga nymferna på ett bra sätt. Sawyers
flugor och sätt att fiska med nymf efter
synlig fisk genom fridrift, vann snabbt i
popularitet, även hos många sedan tidigare
utpräglade torrflugepurister. Men i norr
talas det sällan om Frank Sawyers flugtyp,
dessa moderna nymfer sjunker nämligen
alldeles för fort och är inte alls lika bra som
de egna mjukhacklade spiderflugorna.
Flugmönster och
flugkonstruktion är ett kärt
diskussionsämne
flugfiskare i mellan. Kanske inte
så konstigt med
tanke på att det är
just flugan som är
den slutliga länken, den som fisken
till sist nappar på.
Men visst är det fascinerande att flugornas
utseende snarare är en anpassning för dem
vatten de är tänkta att fiska i än att attrahera fisken. Det senare får man på köpet om
flugan sånär liknar den mat som fisken äter,
öring är nämligen inte särskilt kinkiga med
maten bare den beter sig rätt. Använder
man då en fluga gjord med en för vattnet
felaktig konstruktion så uppträder den på
fel sätt.
Sedan jag själv börjat fundera kring flugors
konstruktion så upplever jag att mina
flugval gjorda ute vid vattnet blivet mer
logiska. Jag skulle exempelvis aldrig få för
mig att fiska med en tjecknymf anpassad
för snabbt rinnande vatten när jag fiskar
i våran klubbsjö. Medan jag lika sällan
skulle välja en icke hacklad torrfluga när
jag fiskar i snabb ström. Så varför inte
rannsaka dig själv, är verkligen askens alla
flugor nödvändiga, fyller de sin funktion
och är de konstruerade att användas för
det fiske som just du bedriver?
Skit fiske
Johan Klingberg
Fiske i York shire i River Wharfe
Görans Sportfiske - Lagerkvistgatan 6 - 633 46 ESKILSTUNA
E-post: [email protected] ·
Tel: 016 - 13 07 70 · Fax: 016 - 13 07 70
www.goranssportfiske.se
En presentation av
Niklas Dahlin
2008 fick jag möjligheten att binda
flugor på British Flyfair i Stoke on
Trent, England, en av världens största
flugbindarmässor.
Jag upplevde ett lugn då
jag band flugor, det liksom
fick mig att släppa jobbet
fullständigt.
Var på British Flyfair även 2009 & 2010,
har även bundit på Flugfiskemässan,
Sportfiskemässan och på Flytying
Symposium i New Jersey i USA, det var
riktigt häftigt, där fick jag möta några
av mina Amerikanska förebilder, Dave
Brandt och Mike Valla med flera.
Jag har alltid fiskat men blev en fiskare
först då jag fann flugfisket. Jag började
binda flugor vintern 2005-2006.
I övrigt så bor jag i Storvreta utanför
Uppsala.
Text: Niklas Dahlin
Varje ledig sekund de första åren
tillbringades vid
mitt bindstäd. Jag
upplevde ett lugn
då jag band flugor,
det liksom fick mig
att släppa jobbet
fullständigt.
Efter en tid började
jag ge mig på
mer avancerad
flugbindning fann
då utan att riktigt
veta om det en
förkärlek för Klassiska
Amerikanska
Torrflugor, den genren som speciellt
intresserade mig var så kallade Catskill
Style Dry Flies.
En annan genre jag gärna studerar och
praktiserar är North Country Flies,
dessa flugors skira utseende och enkla
konstruktion fascinerar mig fullständigt,
mina absoluta favoritflugor när jag fiskar
harr.
Arbetar som försäljningschef för
begagnade bilar
på Möller bil i
Uppsala.
På Möller bil har
jag faktiskt lyckas
med att de senaste
fyra åren ha en
Sportfiskedag,
det går under
arbetsnamnet
”Från Fluga till
Antispinn”.
Försöker även
när jag få lite tid
över hjälpa mina kamrater på Flugfiske i
Norden, en mycket rolig uppgift.
Royal Coachman
Fanwing
Text:Niklas Dahlin
Mitt första möte med Royal
Coachman Fanwing var
tidigt i min karriär som
flugfiskare, att detta möte
senare skulle forma mig
som flugbindare och flugfiskare hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Jag hade under senhösten köpt Lars Åke
Olssons bok Gimåflugorna, blev efter att ha
läst denna förnämliga
Vi band på den vackra flugan med de stora
vingarna, jag tror det var på andra eller
tredje kastet jag tog min Harr. Ett riktigt
”Flyfishing is more than just catching fish”
tillfälle, detta tillfälle i mitt flugfiskeliv
kommer jag aldrig att glömma.
Jag brukar ofta binda några Royal Coachman Fanwing då jag sitter på mässor och
binder, dels för att jag tycker om att binda
den och dels för att den attraherar många
besökare, jag är inte ensam om att ha oförglömliga minnen till denna vackra skapelse.
Många talar om flugan som en ”tafstvistare”, personligen har jag inga större
problem med detta trots att jag i regel använder ganska tunna tafsar. Jag fiskar väldigt sällan med speciellt lång lina, därmed
är min fluga inte så ofta mellan fram och
bakkast i vilket själva tvistandet uppstår.
Jag läste i en Amerikansk flugfiskebok om
en herre som använde sig av Fan Wings
på grund av att flugan tvistade tafsen,
”Can´t get an better imitation than that”
han menade då att när flugan slår i vattnet
så fick han genom tvistandet en fluga som
rörde sig förföriskt för fisken, sant eller inte,
kanske en grej för den vetgirige att prova.
bok lätt nyfiken på att träffa mäster Olsson.
Efter en tids funderingar tog jag mig i
kragen och bokade in en heldagsguidning i
Gimån. Väntan blev givetvis lång och
boken hann med att läsas flera gånger.
Till slut stod jag där i strömmen med LarsÅke Olsson, efter ett antal ”smånafs” från
en bättre Harr stannar Lars-Åke upp, ser
mig i ögonen och säger ”Niklas, nu är det
dags för flugornas fluga, vet du vilken det
är? Royal Coachman Fanwing”.
Royal Coachman Fanwing är givetvis inget
annat än en variant av en Royal Coachman,
i Mary Orvis Marbury´s bok ”Favourite
flies and their history” kan bokmalen läsa
att det var en herre vid namn John Haily,
en professionell flugbindare från New York
som är mannen bakom flugan som bands
enligt boken första gången 1878.
Haily band den åt en kund som ville ha
ett antal Coachman´s, fast mer hållbar…
Tyvärr går det inte att läsa sig till exakt vad
som gör En Royal Coachman mer hållbar
än en Coachman, jag har försökt lista ut det
utan att lyckas.
Vem som var först med att sätta Fanwings
på denna fluga är något av ett mysterium.
Några säger att det var Theodore Gordon,
andra vill mena att det var bröderna Mill´s
från New York, vem vet?
Personligen tycker jag att det är skönt
med litet mysterium, det ger oss som är
insnöade på ämnet något att kivas om över
en Single Malt sittandes i fåtöljen, framför
brasan.
En fiskeresa utöver
det vanliga
Text: Claes Hällström
Under den veckan vi var
där träffade vi bara 2 personer!
Genomgång av packning.
Nyinköpt flugspö, ny rulle och lina 11.000
kr. 12 välfyllda flugaskar innehållande
flugor för alla lägen.
Också mina vadare som inköptes för 10 år
sedan, i princip nya. Nu hade de ju
legat i sin påse i 8 år så någon skada kan ju
dessa inte ha tagit.
Dotterns sovsäck och ett nytt liggunderlag.
Några extra strumpor, fillingar också fleecetröjan, skulle vara allt. Tält hade ju polaren.
Flyg Kiruna, helikopter kanonväder och
äntligen på plats.
Ett mysterium ?
Vadare på efter 10 minuter lossar sulorna.....
tur att det finns kompisar som lånar ut sina
gympaskor i rätt storlek.
Perfekt vattenstånd enligt de som varit där
förut. Mygg, jo i mängder men myggmedel
är med.
Några hugg och några mindre öringar
släpps åter, känns som en bra första dagen.
"Proffsen" i sällskapet hade redan efter
några Timmar landat de första kilosöringarna.
Kvällsfiske, nu ger vadarna upp, tur att
"proffsen" har extra utrustning med sig.
Nu bestämmer jag mej för en sak, inte klaga
för då får jag aldrig följa med igen.
Med gummikanot förflyttar vi oss till nästa
ställe och har ett underbart fiske, öringar
och rödingar avnjuts framför brasan tillsammans med ett gott vitt vin.
Dag 4, himlen öppnar sig oavbrutet regn i
36 timmar, nu upptäcker jag vad
jag saknar.
Blöt sovsäck pga av avsaknad av vattentät
förpackning. Bara ett par byxor med mig
som nu är blöta. Ont om strumpor alla pat
är blöta. Bara en tröja som nu är blöt. Lågskor som nu är dyblöta.
Inget varmt underställ att sova i, tur att det
finns bra kompisar med extra nalle puh.
Grabbarna undrar om jag fryser, nä inga
problem svarar jag, vill ju hänga med
nästa gång.....
Summering av resan. Ett underbart fiske,
flugor? Guldribbat haröra storlek 10, alla
andra flugor fick stanna i asken.....12 askar
230 mönster, vilken idiot man är......
Under hela resan träffade vi under den
veckan vi var där 2 personer!
Var vi var tänker jag inte berätta men en sak
är säker flugfiske handlar
inte bara om att få stora fiskar utan också
att få umgås med goda kamrater.
Men nästa år är man på igen då med rätt
prylar.
Aktiviteter under
2012
Text: Göran Grehn
Klubbaktiviteterna har varit omfattande under 2012.
Aktiviteter kan sammanfattas enligt följande:
• Arbetsdagar med renovering av bryggor och spänger
• Ett antal aktivitetsdagar i klubbsjön
• Torkning av kött med Johan Åhgren
• Kastuppvisning med Stefan Siikavaara
• 30-årsjubileum
• Flugbindningskurs grund
• Flugbindning med olika tema
• Tubflugor med Tomas Larsson
• P-flugan med Henrik Bergqvist och
Christer Ravinale
• Auktion med begagnade fiskeprylar
• Kortkurs kastteknik
• Föredrag om fiske i Mongoliet och
Kamchatka
• Matlagningsaktivitet
• Styrelsen har genomfört 15 protokollförda möten samt 4 allmänna
möten.
Som det nu ser ut så kommer verksamhetsåret 2013 att bli lika omfångsrikt som 2012.
Hur svårt kan det
va?
Text: Jan Svensson
Efter denna strukturerade och heltäckande genomgång är jag övertygad
om att du håller med mig.
Hur svårt kan det va?
När man anträder sin flugfiskebana frapperas man av alla dessa gråhåriga distingerade gentlemen som vet allt om insekter och deras utvecklingsstadier, fiskeflugor,
linor, spön, väder och vind. Ibland vet de
till och med vilken veckodag det är.
Man inser snabbt att det finns fler flugor än
insektsarter, 82 olika sorters linor (och man
måste ha allihopa, utifall att...), 72 spötyper
och man behöver givetvis behärska 48 olika
sorters kast.
Konsten att läsa ett vatten, det ska vi bara
inte tala om. Här krävs en högskoleexamen
som legitimerad druid om man skall förstå
nåt. Men trots alla goda expertråd, handen
på hjärtat: Hur svårt kan det va?
Vad det handlar om är tre saker: rätt tid,
rätt plats och rätt utrustning.
En gång i tiden var rätt tid tisdagskvällar,
rätt plats dansrestaurangen Baldakinen och
rätt utrustning.... ähum, vi lämnar detta
därhän. Flugfiskare använder ändå inte
maskliknande beten. För övrigt bedrevs
detta fiske i rätt grumliga vatten.
Rätt tid och plats är en ren utrustningsfråga.
Man har ju fiskekompisar som ligger ute
och fiskar så ofta de kan. Jag har införskaffat en Jaguar med en V12-motor på 300hk.
När kompisarna ringer från Älvdalen och
försöker äckla en med att det är huggsexa
så slänger jag in spö, väst, flugor och
vadare i trunken. 100 liter bensin och 2
timmar senare är jag där, redo för vakfesten. Nån kamera behövs inte. Trafikverket skickar massor med bilder som minne
av fiskeresan.
När vi nu har löst tid och plats kommer
vi till utrustningen. För att bedriva ett
lyckat fiske krävs ett bra stadshotell för en
dräglig lunch, en rymlig campingstuga,
en försvarlig mängd öl (mycket lämpligt
Vi tillbringar 12 timmar under svält och
för vegetarianer, om nu en sådan skulle få
umbärande, utvadade till midjan i iskallt
för sig att fiska) samt i värsta fall ett spö.
vatten, bara för att försöka överlista en
varelse med samma intelligens som en Opel För att kunna läsa vattnet tar man fram sin
Rekord 1965.
Din jaktbutik.
Produkter inom jakt, fiske och fritid
androidtelefon (se utbildningskraven ovan)
och startar stora hugg-appen. Det finns appar för allt numer. Undrar om det finns en
hugg-app för Baldakinen?
Sedan är det bara att skeppa ut ett hårigt
beläte i älven. Skit i alla exotiska kasttekniker, strömmen sköter presentationen.
Efter denna strukturerade och heltäckande
genomgång är jag övertygad om att du
håller med mig. Hur svårt kan det va?
Vad sitter du här för? Ut och fiska!
När dagens fiske är över och du applåderat
dina kompisars lyckade fiske (till skillnad
från ditt eget) så att du blir bjuden på lite
fisk vid campingstugan, är det dags att uppsöka den lokala puben för lite ”after fish”.
Här ges utmärkta möjligheter att inta nyttig
föda i form av vegetarisk öl samt att reta
upp lokalbefolkningen. Att springa för livet
från puben är utmärkt träning som håller
dig i form för framtida fiskeäventyr.
www.msxff.com
Kv��i�ets�p�� ���� �ros�is���i���
�ndas� � v�� ���b�h��
Pa��fi� B��-���lfäs��
�l�r�/�i���l������
L�vs�id� g�r�n�� o�� �x�r� t��� p� k��e�
MSX Fly Fishing Drottninggatan 13 252 21 Helsingborg Sweden
Tel 042-450 66 66 Fax 042-14 02 95 [email protected]
Miljö
Text:Göran Grehn och
Michael Wallbom
Miljöarbetet har fortsatt
under 2012
med att vi framförallt försökt att lära oss
mer om vattenkvalitet med provtagning
under hela året i Klubbsjön, vilket visat sig
vara av utmärkt kvalité. Vattnet är drickbart och PH-värdet har legat runt 7.5 vid
de 5 provtagningarna under 2012. Styrelsen
kommer under 2013 att fortsätta med
provtagningarna eftersom skogen på västra
sidan är utgallrad och med att försöka
identifiera mer om insektslivet i sjön. Vårt
miljöarbete och vår miljöpolicy har även
uppmärksammats i tidningen ”Allt om
Flugfiske” samt länken www.rekofiske.se
Vid sista styrelsemötet gav vår ”miljörevisor” Michael Wallbom följande rapport:
Miljörapport 2012.
När jag läser Miljöpolicy som föreningen
antog 2010. Det finns 5 punkter som klubben ska jobba med.
Klubblokalen samutnyttjas med andra
föreningar, man använder miljövänligt diskmedel, inga pappershanddukar används.
När klubben ska ha möten så skickas inga
brev utan man använder sig av mail.
På mötena så används en projektor på så
sätt så används inget papper.
Vattnet har PH testats vid 5 tillfällen under
2012 och värdet har legat i mellan 6,5 – 7,6.
När det gäller ren hållningen runt sjön så
ser det mycket bra ut, grillning sker vid
vindskyddet där det oftast är rent och
snyggt.
För att inte skada fisken så används enkelkrok helst hulling löst. när det gäller
att återutsätta fiske så det görs detta på ett
sådant sätt att fisken inte tar skada.
Klubbens hemsida är länkad från www.
rekofiske.se.
Det är en sajt som har en ambition att
ständigt utvecklas, allt eftersom omvärlden,
sportfisket, fiskevården och miljökunskapen i samhället förändras.
•
Lokalfrågor.
•
Klubbsjö.
•
Resor/ Transporter.
Så mitt förslag att styrelsen får godkänt för
miljö arbetet 2012.
•
Klubbaktiviteter.
Michael Wallbom
•
Uppförandekoder.
Miljörevisor
Jag har läst igenom miljö policyn och gått
igenom den punkt för punkt och vad jag
kan se så är det ok.
Här är några kommentarer som jag har:
Klubbsjöns hemligheter
Text: Bosse Pettersson
Under hösten (2012) har
man hört av flera medlemmar att det varit svårfiskat i
sjön, man har kammat noll
och det har även hänt mig.
Vad kan det bero kan man undra, för om
man kollar de isättningar som gjorts vid
uthyrningar mm och hur lite fisk man tagit
vid dessa tillfällen så bör det finnas gott om
fisk i sjön.
Kan det vara tjuvfiskare, havsörnen som
man ser seglar förbi, fiskljuse, mink, dör
fisken på grund av dålig vattenkvalitet,
eller rymmer man ut genom utloppet från
sjön?
Jag tror inte något av ovanstående stämmer,
man måste nog tänka mer i fiskarnas vanor
var finns det mat, och var hittar dom det?
Om man studera de flesta av oss fiskare, så
tar vi i för kung och fosterland och skickar
ut våra flugor så långt som möjligt rakt
ut i sjön. Är firrarna där? Nej, enligt min
erfarenhet, inte under denna tid på året. Då
hittar de sin mat nymfer mm bland näckrosor och vass.
Av mina sex sista fångade fiskar under okt/
nov så har jag tagit en enda rakt ut i sjön, en
fin röding, övriga har jag tagit bland näckrosorna, visserligen på en specialfluga som
kanske ingen annan har, för det är mina
hundar som bidragit med bindmaterialet,
det är en typ av haröra. (blir då hundöra)
I dag (23 nov) så var Göran och jag ute vid
halv åtta tiden, Kalle skulle komma något
senare och prova lyckan och vad händer,
jo innan Kalle kom ut så hade jag tagit 2 st
bågar på mina hundflugor på brygga 7 och
8 bland näckrosorna. Inga dåliga bitar 1.6
och 3.9 kg, Kalle kallade för minken och det
var inte första gången han sagt det.
Så för min egen del så blir det gratis
bindmateriel på förtyngda nymfer bland
näckrosor som gäller. Hur gick det för Kalle
och Göran det får Ni fråga dom.
Skitfiske bland näckrosorna på Er
Som traditionen
bjuder …
Text:Elisabeth Gustafsson
hade flugfiskeklubbens
innersta krets knytkalas i
november.
Veckan före kalaset hölls ett planeringsmöte
för arbetsfördelning och beslut om maträtter. Allt var väl förberett när maträtterna
dukades upp inför en stolt och matglad
skara flugfiskare i klubblokalen.
•
Pavlovatårta – vispad och garnerad av
Elisabeth
Aptiten var god och det fanns inte mycket
kvar på faten när kalaset var slut.
Alla var överens om att knytkalasen blir
mer välsmakande och trevliga för varje år.
Man kan bara undra varför inte fler tar
chansen att ta del av denna kulinariska upplevelse?
Strängnäs flugfiskeklubb 5 nov 2012
Meny
•
Margots räkrulle
•
Bosses regnbågspaj
•
Gravad regnbåge på Görans vis
•
Fisksoppa à la Birgitta och Thorbjörn
•
Kalles laxpudding
•
Eskils prickfiskrulle
Ett glatt och nöjt matlag
0152-227 80
www.abkarlhedin.se
Redaktörns ruta
Text: Paul Bärlund
Traditioner är till för att
bevaras....ett nytt nummer
av medlemsbladet.
Det är alltid roligt att få läsa intressanta
artiklar om det vi värdesätter högt - fiske, i
synnerhet en stund innan årets säsong tar
fart på allvar.
Hoppas ni finner årets nummer läsvärt i
väntan på denna fiskesäsong.
Tigth Lines/ Paul
Vadslagning
Två distingerade herrar hade kommit
överens om att göra ett morgontidigt abborrmete. För att öka spänningen slog de
vad om att den som först fick en fisk skulle
bjuda den andre på lunch på Klubben i
Sandhamn.
I den härliga morgonsolen lyser de båda
flötena nymålat vita. Plötsligt får den ena
av herrarna napp och får upp en knappt
lovlig abborryngling.
- Hur fan kunde jag få en fisk som inte ens
hade nån mask på kroken.
- Har du krok du?
Medlemsbladet sponsras av
Strängnäs Färghandel
Inspirationsbutiken
Trädgårdsgatan 1 Strängnäs Telefon 0152 - 10000
Att torka kött
Text:Johan Åhgren
Tänk dig vid
lägerelden….. en hemsnickrad kniv som du skär
upp din torkade delikatess med
1. FÖREBREDNING AV KÖTT
Putsa köttet rent från senor
och fett, skär så stora bitar
som du själv önskar. Hur
tjocka och stora bitarna är
bestämmer dock torktiden samt saltningen.
Tjockleken är självklart
ett personligt val men jag
föredrar bitar på ca 2.5 till
3cm. Fördelen med att ha
samma tjocklek på köttet
är även att man lättare
skall kunna tidsbestämma
saltningen.
2. SALTNING
Ta fram en flatbottnad form, strö grovsalt
så att det täcker hela formen ca 2cm.
Ibland har jag i lite socker för att få fram
vissa smaker ur köttet men detta är en
smaksak. Rulla köttet i saltet så att det
täcker HELA köttbiten och fortsätt med
resten av köttet samt fyll i med mera salt
om detta behövs. Strö sedan än mera
salt på bitarna för köttet släpper ganska
mycket vätska och detta medför ibland
att saltet rinner av. Täck sedan formen
med plast och lägg in i kylskåp.
Jag återkopplar nu tjocklekens betydelse
i sammanhanget, det är nu tjockleken på
köttet som bestämmer saltningstiden! MITT
personliga tycke i salthalten är med den
rådande tjockleken ca 30 till 45min.
3. BALSAMERING
För att sedan avlägsna saltet från köttet kan
gå till på olika sätt men jag föredrar den
metoden med vitvinsvinäger eller balsamanvinäger. I vissa fall har jag bara skrapat
av saltet med en kökskniv men jag föredrar
att det förstnämnda. Att använda vinäger
ger som jag ser det 2 fördelar.
Man slipper oanmälda gäster
exempelvis flugor.
Smaken som vinägern ger är ett
välkommet inslag.
Häll vinägern i en form sänk sedan
köttet i detta och rulla köttbiten
så all salt försvinner. Då det inte
krävs allt för mycket vinäger så
var sparsam med vinägern. Lägg
eller luta köttbitarna så att vinägern rinner
av i ca 5min.
4. SMAKSÄTTNING/MARINERING
Nu kommer det intressanta med det hela
SMAKEN! Denna del är högst personlig så
gör den personlig !!!!!
Provencale örter –vitlök-cajun-peppar
blandningar-orientaliska kryddor-chilirostade koriander frön listan kan göras lång
bara fantasin sätter gränser.
Var inte snål med kryddorna överdriv
gärna lite med mängden kryddor för en del
faller av i processen.
Häll i den valda kryddan i en form eller
tallrik rulla köttbitarna så att det täcker
hela biten lägg sedan de färdiga bitarna i
förslutningsbara påsar exempelvis dem från
Kamprads butik. Förslut påsarna ordentligt
lägg sedan i kylskåp. Vänd gärna påsarna
efter en tid
men detta är
inte ett måste
om man har
haft i rikligt
med kryddor.
Torkskåpet
Jag finner det
bäst att ha köttet
marinerat i ca
12-20h inget är
rätt eller fel här
då köttet inte
tar skada av en
längre tids marinering.
Den färdiga torkanordning “in action”
5. HÄNGNING & TORKTID
Torktiden är beroende på torkskåp och
placering samt tjockleken på köttet, med
fingrar som hjälp är det bara att känna på
köttet och man märker när det dags att
”skörda”.
Torktiden med min patenterade torkskåp är
ca 4-5 dagar.
6. AVSMAKNING
Nu så är det läge för det bästa….smaka och
begrunda. Att något så enkelt som torkat
kött kan smaka så otroligt bra! Smakar det
inte som du hade tänkt dig!?
gör om och gör rätt .
Tänk dig vid lägerelden….. en hemsnickrad
kniv som du skär upp din torkade delikatess inför avundsjuka blickar som byts ut
mot tacksamma yttringar när du bjuder
dem på din egentorkade kött !! Eller när
du står vid en fjällsjö och blickar ut över
vidderna samtidigt som du stoppar in en
torkad bit kött i munnen…den känslan
kommer att etsa sig fast i dig långt efter att
du har kommit hem från din resa!
Några saker att begrunda:
Hygien....Hygien....Hygien
Träning ger färdighet.
DETTA BEHÖVER DU :
1.
Kött av eget tycke.
2.
Grovsalt men dock ej som innehåller
jod.
3.
Vitvinsvinäger eller balsamvinäger.
4.
Kryddor som passar smaklökarna.
5.
Fantasi och tålamod.
6.
Sist men inte minst en torkanordning.
Så enkelt är det
Lycka till och låt det väl smaka !
Artbeskrivning Harr
Grayling
Thymallus thymallus
(Linnaeus, 1758)
Art: thymallus (timjan)
Släkte: Thymallus (timjan)
Familj: Salmonidae(salmonider)
Ordning: Salmoniformes
(salmoniformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga
fiskar)
Bearbetning: Paul Bärlund
Källa: Kent Andersson, 2002-06, Harr
I år är det dags för Harren
att få en fördjupad presentation
Nästa fisk på plats i denna serie är harren
som har det latinska namnet Thymallus.
Beskrivning:
Lätt att känna igen med hög, lång ryggfena
vilken har 5-8 taggar och 14-16 fenstrålar.
Varierande kroppsfärg från silvergrått till
mörkbrun i bronslyster. Stjärtfenan skriftar i lila, blågrått och blågrått. Fisken har
en svag doft av timjan, därav artnamnet
thymallus.
Fortplantning:
Blir könsmogen vid 3-6 års ålder. Leker
under 2 veckor i samband med islossning
i mars - juni. En stor fullvuxen hona kan
lägga mer än 30.000 romkorn i bottengruset,
kläcks efter 3-4 veckor. Långsam tillväxt,
kilovikt uppnås efter 7-8 år. Populationsfördubblingstid 2,5 - 4,4 år.
Storlek / max size:
6,7 kg (Finland), 71 cm TL (Sverige), 15 år.
Svenskt rekord 3,35 kg, 71 cm TL, Råstajaure 1966.
Utbredning:
Föredrar strömmande brack- och sötvatten,
6-18 grader, pH 7,0 - 7,5, dH 20,0, ner till 15
meters djup i norra Europa till Uralbergen
i nordvästra Ryssland samt sparsamt i England och Frankrike.
Det finns 2 olika populationer av harr i norra Europa: 1) Tyskland, Danmark, Poland,
Norge och Sverige, 2) Estland, Ryssland och
Finland. Enligt DNA-analyser.
Föda:
Insekter, mindre kräftdjur, små maskar,
snäckor, märlor, plankton, småfisk, rom,
yngel.
Status:
Ej upptagen på internationell rödlista
IUCN.
Användning:
Viktig husbehovsfisk. Det fångas cirka
150 ton/år i Sverige. Mycket fin matfisk,
smakar bäst när den tillagas färsk. Äts kokt,
grillad, rökt, ugnbakad eller stekt. Vitt torrt
kött. Populär sportfisk för flugfiskare.
Etymologi:
Harr kommer av ett litauiskt ord med
betydelsen svart och vit till “Den mörkfläckiga”.
Svenska namn:
Rikssvenska harr sedan 1671. Synonymer: burgerl, flodharr, gråsik, harre,
harri, haspa?(Halland 1929), katt, röttling,
sandharr, sjöharr, soadilj, strömharr, suovvil
(solfisk), val, wal, vala, wala, öreval.
Övrigt:
Redan under rommartiden ansågs harren
vara en fisk av stort kulinäriskt värde. Den
var omnämnd av romerska författaren
Claudius Aelia´nus, ca 170 - ca 235 e.Kr, i
hans skrift ´Djurens Natur´.
• Psalmdiktaren Ambrosius, ca 339 - ca
397, biskop av Milano, skrev i ´Te deum
laudamus´, i fastan rekommenderade han
harren - blomman bland fiskarna.
• Doktor Guilielmi Rondeletii, 1507-57,
använde latinnnamnet Thymus Umbra
fluviatilis (Flodens skygga harr).
• Den franske zologen Pierre Bélon ,
1517-64, skrev Thymallus Umbre de riviére
(Strömmens skygga harr).
• Tyskschweiziska forskaren Conrad
Gesner, 1516-65, återgav ett germansk ordspråk “Der Äsch ist ein Rheingraf, der Salm
nur ein Herr” (Harren är en Rheingreve,
Laxen endast en Herre).
•
Ett gammalt engelsk uttryck om harr
är “Lady of the Stream” (Strömmens
finaste dam) och “The Lady”.
•
Block skrev på 1700-talet “Die breite
Aesche” (Den breda harren), Thymallus latus, vars artnamn syftade på
harrens breda(långa) ryggfena.
•
Forskare Klein namngav harren till
Trutta edentula, vilket är gammal uppfattning.
•
Svensken Petrus Artedi, 1705-35, placerade harren i siksläktet Coregonus.
•
Carl von Linné, 1707-78, skrev latinnamnet Salmo thymallus för harr.
•
Harr är Norrlands sagofisk.
•
Gamla skrifter uppger “Harren äter
guld”.
•
Harre Gud vecken konstig flagg, sa
göteborgaren när han första gången
såg harr.
•
1994 blev harr Härjedalens landskapsfisk. Samma år som Gunnar Westrin
gav ut sin bok “Solfisken” (harr).
•
Harrens Dag, en fisketävling, arrangeras årligen i Kalixälven sista lördagen
i juli.
•
Närings- och energivärde
per 100 gram ätlig del:
•
Vatten: 69,2 gram,
•
Energi: 157 kcal,
•
Protein: 21,4 gram,
•
Fett: 7,9 gram,
•
Omega-3: 1,6 mg.
ISLAND
Text:Bo Pettersson
Ett besök på Island är en
naturupplevelse utöver
det vanliga. Här finns
spännande miljöer. Från
dånande vattenfall till
havets mjuka dyningar.
Från bördiga dalgångar till
sterila lavafält. Från absolut tysthet till den artiska
tärnans gälla skrik i en
närgången attack.
100 mil väster ut från Norge ligger detta
land och några mil söder om polcirkeln.
Totalt var vi en grupp på nio gubbar som
genom PO Sylwan Fiskepartner, genomförde denna fiskeresa, vi var fyra gubbar
från Strängnäs Flugfiskeklubb Greger Z,
Göran G, Kalle M och jag Bosse P
Islandsgänget
Vi förberedde oss hemma med att binda
flugor i stort sett bara små nymfer samt att
leta fram lite laxflugor ur gömmorna. Ett
par dagar innan avresan desinficera vi all
vår fiskeutrustning med överinseende och
intyg från veterinär.
Torsdagen den 9 augusti på förmiddagen
landade Keflaviks flygplats som en gång
var Amerikans flygbas, vägen in mot
Reykjavik bestod naturen mest av lavasten, vädret typiskt Island småregn. När vi
närmade oss stan så såg man stora hus/
kontorskomplex, som på grund av finanskrisen 2008, stod halvfärdiga Kan nämnas
att börsen i Reykjavik då rasade med över
90 %, (de tre storbankerna hade lånat ut 10
gånger mer än hela Islands ekonomi)
Nu började man komma igång att färdigställa dessa komplex då ekonomin skjutit
fart oväntat snabbt, exporten samtidigt som
fler turister än någonsin tidigare kommer
till Island.
Vi inkvarterade oss i GESTING-GUESTHOUSE och fram på dagen kom Anders
o Richard från Halmstad gamla bekanta
till Göran och mej från Kamchatkaresan.
Gemensam middag på kvällen och tidig
sänggående.
Fredag morgon bar det iväg norrut på ön
40mil till vårt hus vid sjön Miklavatn i Fljot,
en resa genom ett fantastiskt landskap. På
Island finns ett 30-tal aktiva vulkaner, och
flera hundra som inte längre är aktiva.
Vi Strängnäsbor åkte med Hjöllie en av
fiskeguiderna i hans jeep och efter en
timmes resa så hörde vi konstiga ljud från
bageutrymet, it´s only my dog said Hjöllie,
en svart labrador på 5 år.
Ända fram till 2006 var det, om man inte
hade beviljats tillstånd, förbjudet att ha
hund på Island. Fortfarande måste de som
bor i lägenhet ha grannarnas godkännande
innan de registrerar sin hund. Det kostar
ca: 70.000 SEK för att importera en hund.
Hundintresset ökar stadigt och idag finns
det cirka 10.000 registrerade hundar och
kanske lika många oregistrerade. De som
registrerar sin hund betalar 15.400 isländska
kronor (cirka 1.700 SEK) per år.
Väl framme på eftermiddagen så var det
installation i huset fram med fiskegrejorna.
Mot kvällen bar det av mot fiskevattnen,
som låg bara några kilometer från stugan
Till vårt förfogande hade vi en fiskesträcka
på 6-7 km som slutade vid havet, sträckan
innehöll även två mindre sjöar. Övre sjön
ca:1,5 km lång 0,5 km bred, nedre sjön var 1
km x 1,5 km och från denna sjö var det bara
ett hundratal meter till havet.
Decinficering av utrustning
Vi delade upp oss i tre grupper och vi hade
i princip tre kort för tre olika sträckor.
Greger Kalle o jag i en grupp med PO som
chaufför och guide.
Vi började vid den nedre sjön. När vi satt
och kollade läget vid inloppet till sjön såg
vi ett mastigt vak måste ha varit en lax, men
vem vet. Efter en lång resdag så tog vi det
lugnt satt mest och njöt av omgivningarna
så det blev lite si o så med fisket. Det tar ju
ett par dagar innan man lär känna vattnen
och teknik.
Kan nämna att det blåste som tusan första
dagarna så Gregers ögonlock fladdrade
och han var rädd att ögona skulle ramla ut.
Resten av veckan hade vi kanonväder.
Efter ett par dagar så började man hitta
lämpliga flugor ståndplatser och djuphålor
så nu började man se lite böjda spön. Greger som inte hållit på så länge med flugfiske
började komma i form och han tog en hel
del rödingar.
Övre sträckan
Ett av de bättre ställena i den övre sträckan
var vid en liten bro, smög man upp på den
och tittade ner såg man ett tiotal rödingar
Detta medlemsblad trycks och sponsras av
på upp mot kilot som hittat en bra ståndplats och skydd. Här testade vi uppströmsfiske med indikator, med rätt tyngd på
nymfen och anpassad längd på tafsen från
indikatorn så tog vi en hel del fina bitar,
hela gänget fick bra med röding här själv
tog jag fyra st. på en dryg timme.
I den övre sträckan fanns ytterliga några
bra platser, där det fanns rödingar.
Mellansträckan
Här ingick den
övre sjön samt
älven ner till
den nedre sjön.
Sträckan ner till
den nedre sjön
är normalt sett
laxförande, men
på grund av en
torrsommar med
lite nederbörd så
var det för lite
vatten för att laxen
skulle gått upp, en
lax var det vi såg.
Men här fanns i alla
fall bra med både
öring o röding
Sjön var grund
så man kunde på
vissa ställen vada
ut i halva sjön, vi
hade tillgång till båt
som några utnyttjade och fick fina öringar.
Vid utloppet från sjön var en bra sträcka
att ta framför allt röding fanns även en del
öringar. Kalle och jag satt på var sin sida av
älven och kastade, jag fick flera mindre röd-
ingar på en torrfluga myggimitation, och
Karl frågade vad jag hade för fluga? Älven
var inte bredare än att jag lade ett kast över
till honom så fan fick kolla, när jag sedan
tog hem flugan så högg det på en som det
senare visade sej en fin röding min största
under resan nästan 9 hg. Ett hundratal meter nedanför utloppet hade Greger på något
grovt som han kämpade med i en kvart.
Han såg aldrig var det var antingen en stor
öring ev. en mindre lax som kom loss.
Nedre sträckan
Innefatta en sjö där vi
tog en hel del öringar i
de flesta från båt. Här
fans en mindre bäck
där vattnet kom från
en varmkälla och där
den rann ut i sjön så
fanns mycket öring.
Tyvärr var dom flesta
av den mindre modellen men visst böjde
sej spöna för de var
jäkligt pigga.
Här ingick även en
kuststräcka där det
var mycket sjöfågel
bl.a. skarv samt någon
enstaka säl. Mot slutet
av veckan så körde
vi mer intensivt efter
kusten. Det var mysigt att gå efter stranden
i vulkangrus och sten höra bränningarna,
stanna till vada ut några meter och lägga
ut en streamer, rätt som det var så small
det bara till det bara vibrera i spöt det var
makrill. Greger som är en man som gärna
drar iväg och utforskar hade många makrillar på sitt samvete. Att få makrill på fluga
var en höjdare, pigga och stridbara, vikten
7-8 hg inga små bita med andra ord. Här
fanns även havsöring och jag tror att alla
fick havsöringar inga grova dom låg runt
1,5 kg
Själv kommer jag ihåg en episod då vi satt
och fikade och ett vak bara 10 meter ut mitt
framför mej. Jag hade haspelspöt med ett
tobydrag låg jämte så jag greppade det,
framför stod Johan jag skrek åt honom flytt
på dej
kastade ut och det högg på en gång.
Efter en stund så håvade Göran upp min
havsöring och alla skrattade och tyckte det
var kul.
Hela veckan förutom första dagen så lagade
vi vår egen mat av våra fångster, allt från
kokt, gravad, stekt, ugnsbakad och grillad
Veckan led mot sitt slut och alla verkar nöj-
da bra med fisk ett kanongäng, bra väder,
men man skulle ha ett par extradagar så
man kunde utforska lite mer av ön.
40 mil tillbaks till Reykjavik 22 grader
månadens högsta temp. På kvällen gick
ut och åt friterad fisk mm. En sväng vid
hamnen där det låg bl.a. valfångare. En kille
som fiskade med kastspö i hamnen kollade
vi, 10 kast och 7 st makrillar ingen dålig
utdelning.
Tidig morgon och hemfärd från en fantastisk ö
Sammanfattningsvis så kan man säga att
resan var värt varenda krona, duktiga
guider och fint boende. Så jag kan verkligen rekommendera Fiskepartner för dem
som tänker göra en fisketur till Island, och
inte blev det så dyrt heller. Vi fick även
möjlighet att testa Fishingpartners 7 delade
resespön, finns i klasserna 4, 5/6 och 7/8
inte alls så tokiga till ett bra pris.
Projektledarens ruta
Text:Göran Grehn
Intresset inför årets upplaga av vårt medlemsblad
har varit stort.
Flera artikelförfattare har bidragit till att ge
vårt medlemsblad både ett mer omfattande
verk liksom både spännande och intressanta och roliga artiklar. Syftet med medlemsbladet är inte att det bara skall handla om
fiskefångster utan kan lika gärna vara en
dråplig historia där man kan bjuda på sig
själv lite, vilket några artiklar vittnar om.
Det kan också handla om att man inte fått
någon fisk alls! Medlemsbladet skall även
spegla lite av vad Strängnäs Flugfiskeklubb
gör och åstadkommer under året. Vi har i år
försökt få med lite information samt något
recept på fisk. Speciellt lämpligt eftersom vi
hade en aktivitet om olika maträtter baserat
på fisk med tillagning och provsmakning i
klubben under hösten.
vår hemsida och medlemsblad.
Jag vill också passa på att tacka alla som
bidragit med artiklar till detta medlemsblad samt givetvis våra sponsorer som med
sitt stöd, gör det möjligt för oss att trycka
medlemsbladet.
Göran Grehn
Projektledare för medlemsbladet
Två norrmän satt och fiskade vid ett vattendrag. Plötsligt sa den ene:
- Vet du vad ett nytt flöte kostar ?
- Hur så ?
- Jo, för mitt det sjönk för ett tag sedan
Johan Klingberg
I år har vi glädjen att ha Johan Klingberg
som gästskribent. Johan som är chefsredaktör på tidningen Fly & Tie. Med Johans
stora kunnande som flugbindare och de
överskådliga bilderna och bindtekniken
i tidningen Fly & Tie blir flugbindningen
extra rolig. Att sedan läsa alla intressanta
reportage i tidningen gör inte saken sämre!
Olle hade haft en blank fiskedag och gick in
om affären på vägen hem och köpte en fisk.
När butiksägaren tog fram fisken frågade
Olle om han kunde kasta fisken till honom.
Tack Johan för ditt bidrag som gästskribent
till Strängnäs Flugfiskeklubb.
– Jo, för då behöver jag inte ljuga för frugan
när jag säger att jag har fångat den
Jag vill samtidigt framföra ett stort tack från
hela styrelsen till Paul Bärlund som redaktör för vårt medlemsblad. Det är verkligen
roligt att jobba med hemsida och medlemsblad tillsammans med Paul som har stora
kunskaper och ideer för utvecklingen av
– Varför det.
LIVSMEDELSVERKETS KOSTRÅD
Sammanställt av: Paul Bärlund
För både barn och vuxna är
det bra att äta fisk två till
tre gånger i veckan, och att
välja olika sorter.
Däremot rekommenderas barn, både flickor
och pojkar, kvinnor i barnafödande ålder,
gravida och ammande att inte äta fisk som
kan innehålla höga halter dioxin och PCB
oftare än två till tre gånger per år.
Det gäller strömming från Östersjön,
vildfångad (inte odlad) lax och öring från
Östersjön, Vänern och Vättern och röding
från Vättern samt sik från Vänern.
Dioxin och PCB lagras i fettvävnaden under
flera år. Därför är det bra att utsättas för
så lite dioxin och PCB som möjligt under
uppväxten.
När man är gravid eller ammar förs ämnena över till barnet via moderkakan och
bröstmjölken, vilket kan påverka barnets
utveckling.
Kvinnor som är eller försöker bli gravida
eller som ammar bör även vara försiktiga
med fisk som kan innehålla kvicksilver.
Kvicksilver lagras i kroppen under några
månaders tid och förs över till barnet via
moderkakan och bröstmjölken.
Därför bör man inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver oftare två till tre gånger
per år under tiden man försöker bli gravid,
liksom under graviditet och amning.
Det gäller abborre, gädda, gös och lake och
stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk,
stor hälleflundra, haj och rocka.
Tonfisk på burk tillhör en annan art än den
tonfisk som säljs färsk och innehåller inte
höga halter kvicksilver.
Vuxna män och kvinnor som inte är i
barnafödande ålder kan äta strömming från
Östersjön, vildfångad lax och öring från
Östersjön, Vänern och Vättern och röding
från Vättern samt sik från Vänern upp till
en gång i veckan
Sveriges landskapsfiskar
Sverige fick landskapsblommor 1908
och landskapsdjur 1983. På initiativ
av flera fiskeorganisationer utsåg
Fiskeriverket 1994 Sveriges landskapsfiskar. Arterna är utvalda för att
vara representativa för vart och ett av
de 25 landskapen.
Södermanland
Braxen (Abramis brama)
Braxen är den viktigaste födan för landskapsfågeln fiskgjusen. En av de största
fångster av braxen i landet, ett isnotsdrag
på 17 ton, gjordes i sörmländska Hallbosjön.