Transcript 630 miljarder kronor som tagna ur luften

DEBATT
4
DAGENS INDUSTRI
LÖRDAG 3 DECEMBER 2011
Redaktör: Petter Olofsson [email protected] Telefon 08-573 650 98
I många företag ökar risken för att en större nedskrivning måste genomföras
av det så kallade goodwillvärdet. Risken är särskilt stor på grund av det
Â�osäkra ekonomiska läget. Det skriver Björn Gauffin, Grant Thornton,
och Â�Peter Wallén, Meritmind.
630 miljarder kronor
som tagna ur luften
G
med det egna kapitalet. Dessutom visar undersökningen att goodwillberget kontinuerligt har vuxit under de
senaste åren.
”Jag struntar i goodwill” sa en av
de mest namnkunniga vd:arna för ett
internetföretag strax innan it-Â�bubblan
sprack i början av 2000-talet. Drygt
tio år senare kanske vi är på väg att se
en goodwillbomb brisera?
oodwill, inom företagsekonomin, uppstår då
man köper ett företag till
ett högre pris än det bokförda värdet på företagets
eget kapital. Ett viktigt inslag i IFRS,
de internationella standarderna för
redovisning 2005, var att en stor del
av ”övervärdet” skulle hänföras till
andra immateriella
tillgångar. Därmed
skulle goodwill bli
mindre viktigt och
man skulle inte heller
göra löpande avskrivningar på goodwill,
utan i stället pröva
värdet om en nedskrivning skulle
Â�behöva göras.
Vi är nu i det fjärde
kvartalet och det är
nu som de flesta bolagen gör sina nedskrivningsprövningar. Samtidigt visar en
undersökning som
Meritmind och Grant
Thornton har
Â�genomfört, att goodwill i dag utgör en
avsevärd del av tillgångsmassan i börsbolagen. Totalt
redovisas ett goodwillvärde på 630
miljarder kronor, eller 25 procent av
det egna kapitalet. I vissa börsbolag
överstiger redovisad goodwill till och
”Vår under­
sökning visar
att nedskriv­
ningarna av
goodwill 2010
uppgick till
i genomsnitt
under 1 pro­
cent.”
Di Dagens citat
n
”Att carema.”
Tidningen Journalisten listar ett nytt
verb med betydelsen att driva in peng­
ar på usel äldrevård, väga blöjor och
därefter skicka vinsten till skatte­
paradis.
Den undersökning som vi HAR genomfört visar att goodwillvärdet i
Â�genomsnitt uppgår till cirka 50 procent av förvärvsvärdena under de
senaste sex åren. Det vill säga långt
Ifrån vad som var tanken i förarbetena till IFRS.
Goodwill ska åtminstone årligen
testas för eventuellt nedskrivningsÂ�
behov. Analysen ska visa om det redovisade värdet på goodwill kan försvaras genom att jämföra detta värde
med ett värde på den verksamhet som
den ingår i.
Vår undersökning visar att nedskrivningarna av goodwill 2010 uppgick till i genomsnitt under 1 procent. Under perioden 2008–2009
har nedskrivningarna i genomsnitt
legat omkring 1 procent. Om denna
utveckling fortsätter innebär det att
denna ospecificerade tillgång utan
egentlig egen substans, på en övergripande nivå, bedöms ha en livslängd på mer än 100 år.
Innebörden av detta är att risken
ökar alltmer i många företag för att
en större nedskrivning måste genomföras, och ännu större blir risken i tider av osäkerhet.
Nasdaq OMX genomför årligen på
uppdrag av Finansinspektionen en
genomgång av redovisningen för
börsbolagen för att se att dessa följer
IFRS. Genomgången dokumenteras i
en rapport samt i brev till de bolag
som inte följer reglerna.
Under de senaste åren har det riktats stark kritik mot redovisningen
av immateriella tillgångar och goodwill och frånvaron av nedskrivning
av dessa. Det saknas information för
en bedömning av när och hur dessa
poster kommer att ”explodera”.
I många börsbolag återfinns endast
luddiga beskrivningar om varför det
råkade bli en goodwillpost vid ett
förvärv, och väldigt få bolag söker
på något sätt förklara vad goodwill
representerar.
Hur ska vi då få fram en bättre
�
redovisning
och förklaring av bland
annat goodwill, så att vi kan bedöma
risken i dessa poster? Det grundläggande problemet är att med nuvarande övervakningsmodell sker granskningen inte öppet. Den granskning
som görs och den diskussion som förs
i dag sker endast mellan berörda parter och ingen information om vad
som ifrågasätts eller diskuteras framkommer externt.
Som det är i dag får vi egentligen
bara slutsatsen från en intern debatt,
det blir som att serveras lösningen på
en deckargåta – ”det var trädgårdsmästaren” – utan att vare sig veta hur
gåtan lyder eller hur man kom fram
till lösningen.
För att få en bättre hantering och
praxis inom området krävs därmed
en öppen granskning och debatt i frågan. Först då kan vi få underlag som
möjliggör en fullständig förståelse av
bolagens goodwill och därigenom desarmera de ”goodwillbomber” som
finns i företagens redovisning.
Här krävs att Finansinspektionens
övervakning av börsbolagens rapportering får en större tyngd och sker
mer öppet för att skapa förtroende
och förståelse för bolagens redovisningar.
BJÖRN GAUFFIN
ansvarig för före­
tagsvärderingar,
Grant Thornton
PETER WALLÉN
redovisningskonsult,
Meritmind
EU och USA är lite för mycket DDR
I
början av 1980-talet var jag god
man och bidrog till att rekonstruera ett svenskt grossistföretag
som importerade tryckpressar
från både dåvarande Öst- och
Västtyskland. Rekonstruktionen
Â�genomfördes som en ackordsuppÂ�
görelse i Stockholms tingsrätt. När vi
Â�hade förhandlingar med de bekymrade östtyska direktörerna i Köpenhamn, dit de hade fått tillstånd att resa för ett fordringsägarmöte, förstod
de inte hur konkurs och ackord funge�
rade i väst och i Sverige.
I Östtyskland kunde inga företag gå
i konkurs oavsett om de var statliga
eller kooperativa. Jag frågade dem intresserat ”hur gör ni då om ni gör förluster år efter år och pengarna tar slut
i Östtyskland?” Svaret var att statliga
inspektörer anlände som bestämde
om nedläggning eller fortsatt satsning
och mer tillförda resurser
�
efter att ha
hållit förhör med alla inblandade.
Vi vet alla vad som hände efter att
hela Östtyskland gått i konkurs och
Tysklands återförening därefter. Treuhandinstitutet, en enorm konkursförvaltning, tillsattes av de styrande i
Bonn. Treuhand avvecklade eller sålde
i stort sett samtliga gamla östtyska
Â�företag inom loppet av tio år.
MINNS ÖST.
Kommunisterna
gillade inte konkurser, skriver
Lars Eric Gustafsson. I mina ögon håller många länder
i Europa nu på att upprepa samma
misstag som de östtyska ledarna
gjorde. Hela finansbranschen och
många andra stora branscher hålls
under armarna av sina stater. Jag
kan förstå om vissa banker är systemkritiska och att flera av dem inte
kan gå i konkurs – i varje fall inte
samtidigt. En ordnad avveckling av
olönsamma företag och fördelningen av dessa företags ackumulerade
förluster mellan ägarna och fordringsägarna enligt aktiebolagslagar
och konkurs- och förmånsrättslagarna, är emellertid en omistlig del av
en fungerande marknadsekonomi.
Om politikerna sätter detta system
ur spel genom att ständigt ge nya stöd
och rädda banker och storföretag som
är konkursmässiga, får vi ingen lösning på ansvarsfördelningen och distribution och fördelning av förluster.
I stället sprider sig en allmän osäkerhet i hela ekonomin om vilka företag som är på obestånd och vilka som
är säkra att göra affärer med. Anställda och kapital hålls kvar i olönsamma
företag.
De stater som räddar konkursmäs-
siga företag tar också över ansvaret
från dem som sitter i styrelse och ledning för de företagen. Förluster socialiseras vilket minst sagt irriterar vanliga människor vilket vi har sett på
olika rörelser som Occupy Wall Street.
En konkurs är menad att fungera som
ett räfst-och rättarting. En snabb
blick i den svenska lagboken visar att
de flesta referenser till rättsfall från
Högsta domstolen om ansvarsÂ�
och
skadeståndsreglerna i aktiebolagslagen härrör från konkurser.
Den svenska regeringen och svenska statliga myndigheter tillhör i den
här principfrågan de bästa och mest
konsekventa vilket bland annat visats
genom agerandet i Carnegie, HQ och
Saab. Ironiskt nog har USA, som borde
vara kapitalismens högborg i världen,
agerat tvärtom genom sitt stora kostnadsfria stöd till amerikanska investmentbanker 2008 och framåt.
Amerikanska politiker och statstjänstemän har agerat som de östtyska inspektörerna. Det var fel i DDR
och det var fel i USA.
LARS ERIC GUSTAFSSON
advokat, Hamilton Advokatbyrå