Transcript Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Familjehemmet
En tidning för och om familjevård
Årgång 29 • Nr 2 • juli 2011
Varför är det alltid familjehemmens fel?
Ett litet barn knyter an • Gravid 18-åring sattes i arrest
och fler intressanta artiklar
Vår förstärkta Jour- &
Familjehemsorganisation är unik
De tjänster som Pär Sonesson AB utför innebär
bland annat ett ansvar mot människor som är
hjälpsökande och som vill förändra sina liv.
Därför finns förväntningar och krav på utförandet.
Krav som innefattar respektfullt bemötande,
tydlighet och kompetens.
Ring oss på Pär Sonesson AB
om du vill ingå i våran organisation.
Telefon: 08-410 60001
[email protected]
2 Familjehemmet 2-2011
Ordföranden
har ordet!
Familjehemmet
Ansvarig utgivare
Roland Oscarsson
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri,
Vingåker, tel. 0151-130 90
Det finns inga dumma frågor bara massor med dumma sätt att svara!
Jag hade en 9-årig pojke på besök häromdagen. Vi har inte känt varandra speciellt länge, men han är en modig pojke som inte är rädd för
att på något sätt säga fel saker eller ställa dumma frågor.
Han frågade mig om allt från hur länge det tar för en tjock katt att promenera från Gamla Stan till Östermalm till varför min 23-åriga son inte
har en tjej. Han sa att enligt vad han hade hört har alla över 20 åringar
en flickvän. Hans frågor tog aldrig slut. Jag försökte svara på dem med
bästa förmåga, men mina svar ledde bara till nya frågor.
Barn är bra på att ställa frågor, men vi vuxna är inte lika bra på att
svara på dem. Vuxna vet inte svaret på alla frågor barn kommer på.
Istället för att ärligt säga att jag inte vet eller vänder frågan tillbaka för
att få reda på barns lika intressanta egna svar förmedlar vuxna ibland
att barnens frågor är omöjliga. Till slut lär barnen att det ä inte värt att
ställa frågor som man inte vet svaret på själv.
Jag kommer ihåg när jag var ungefär i pojkens ålder så frågade jag
min fröken varför man inte fick tugga tuggummi på lektionerna. Det
fanns en regel om att man inte fick äta godis i skolan. Det lät logiskt
för mig. Klasskamraterna och fröken kunde ju störas av allt prasslande med godispapper och man kunde få hål i tänderna om man åt
godis var och varannan dag. Men tuggummi var en annan sak tyckte
jag. Fröken tittade på mig som jag var helt intelligensbefriad, himlade
med sina ögon och suckade. Det svaret gjorde mig inte precis klokare
utan dummare. Det var första gången jag förstod att det finns dumma
frågor.
Som tur är var det inte en livslång lärdom, jag ställer fortvarande
dumma frågor.
Vi vuxna har ett stort ansvar i att alltid vara beredda på att svara på
frågor, hur många gånger som helst. Det är vårt ansvar att förmedla att
barn alltid kan ställa vilka frågor som helst. Nyfikenheten är en viktig
del att barn lyckas t.ex. i skolan. Vi vuxna har en möjlighet att lära oss
nya saker om vi tar barnens frågor på allvar.
Telle Söderberg
Manusstopp
Till nästa nummer: 1/9 -2011
Annonspriser 2011
Svartvitt
Helsida
6 800:Halvsida
3 900:Kvartssida
2 300:180 mm bred 35,00:-/mm
85 mm bred 20,00:-/mm
Priser baseras på färdigt annons­
material. Moms uttages ej.
Annonser 0150-780 10
Prenumeration
400:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
Medlemsavgift inkl. tidning
375:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
Redaktion och FR-Kansli
Roland Oscarsson
Stora Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm
Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
E-post: [email protected]
Hemsida:
www.familjehemmensriksforbund.se
Rätt adress?
Har ni bytt adress så skicka både
den nya och den gamla till:
[email protected]
Tack på förhand!
Foto
Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har
ingen anknytning till ämnet om
det inte står speciellt angivet.
ISSN 02821346
Familjehemmet 2-2011 3 I detta nummer
Nr 2 2011
Önskar er ALLA en riktigt härlig sommar!
Vi söker både erfarna och nya
Familjehem!
Glöm inte att tips på nya familjehem som leder till en placering belönas
med ett presentkort!!
Varför alltid familjehemmens fel? .......................   5
Vi är på G i XYZ ....................................................   6
Nofca konferens på Island juni 2011 .................   7
Ett litet barn knyter an ..........................................   9
HJÄLP! ......................................................................  10
Hur mycket är en dag i ditt liv värt ...................  11
Magiska möten ........................................................  12
Gravid 18-åring sattes i arrest .............................  13
Samarbetspartner
eller bara jour- och familjehem ...........................  14
PRIDE-programmet ................................................  17
Psykosocial Support FamiljehemsGuiden AB
Verksamhetsansvarig Gerty Fexler Höjer
Fil.mag. i socialt arbete
Industrigatan 5
619 35 TROSA
0156-103 93
070-3324830
www.sposit.se
FR kongress i Katrineholm, ”Håll i & Håll om” .....   18
Sänkta!................................................................. 20
Bra val?................................................................ 21
Ny FR-styrelse..................................................... 22
Familjehemmens Riksförbund ..........................   23
Tenntrådssmyckeriet Snåret
www. tenntradssmyckeriet.se
Äventyrsläger
för dig som bor i familjehem och även för övriga
I Katrineholm V 32 måndag–onsdag
Från 11 år. Pris 675:-. Bor du i familjehem 275:-.
Att göra på lägret: Äventyr, friluftsliv och bad.
(klättervägg, backklättring, höghöjdsbana, pilbåge,blåsrör,
luftgevär, padla kanot, bad och lek, vi sover i tält,
badar badtunna, lagar mat över öppen eld.)
Skog och Ungdom i samarbete
med Familjehemmens riksförbund
Mer information
www.distriktet.org
eller 070-655 86 17
4 Familjehemmet 2-2011
YB
219 89
23/6
Apropå vanvårdsutredningen:
Varför är det alltid
familjehemmens fel?!
I månader har vanvårdsutredningen
över lämpligheten att ha nästan lika
varit på nyhetsplats i massmedia och
många familjehem som antalet år på
folks medvetande nu. Och alltid är
barnen? Vad händer med dessa barn
det enda man ser tycker jag - föruti framtiden?
om ekonomiskt krav på kompensaEller alla dessa barn som av ekotion – är att alla fel som begåtts är
nomiska skäl får flytta hem från
familjehemmens fel! Själv tycker jag
familjehemmen (och för all del
det är löjligt att ge ekonomisk kominstitutioner) för att kommunen B
pensation och en offentlig ursäkt till
”måste” spara pengar för att hålla
folk som anser sig felbehandlade
budgeten. Och som sedan måste plaför över 50 år sedan! Inte för att jag
ceras om eller blir trasiga vuxna när
ursäktar felen som begåtts, utan för
det av förklarliga skäl inte går längatt fortfarande likartade övergrepp
re. Och då är det långt ifrån alltid
begås med lagliga medel mot familsom det är nästan gratis familjehem
jehemmens vilja utan att man funsom kan komma ifråga.
derar över vad det kommer att
Eller föräldern som bor i
kosta i framtiden. Ska
kommunen C där en
vanvårdsutredningen
Ska vanvårdsduktig advokat drivara ett öppet dokuutredningen vara ett öppet
ver förälderns rätt
ment som samhältill barnet till absurlet kan köpa sig fri
dokument som samhället
dum så socialförmed? Kommer även
kan köpa sig fri med?
valtningen hellre går
vi som är familjehem
på förälderns linje så
idag att få stå vid skamlångt som möjligt trots att
pålen och offentligt skylta
Barnkonventionen tydligt säger att
med vår påstådda försumlighet om
det är barnets bästa som ska vara
20, 30 eller kanske tom 50 år utan att
riktmärket för att inte riskera att rättfå ge vår version? Trots att vi stångat
en dömer så att barnet måste fara
våra huvuden blodiga mot de lagar
ännu mer illa innan förvaltningen
som rätten och socialförvaltningaråter kan ingripa.
na över landet praktiskt verkställer?
Varför har inte Barnkonventionen
Eller mellanstadiebarnet som förstörre tyngd än den sk föräldrarätten
äldern i kommunen D begär hemi Sverige på 2000-talet i praktiken?
flytt på varje halvår för att det finns
yngre barn kvar hemma som föräldVi kan ta kommunen A som exemern vill ha barnvaktshjälp med?
pel som på ca 1,5 år förverkat tre
(3) familjehem på rad för en liten
Eller tonåringen med flera diagnosyskonskara som samma handlägser som föräldern i kommunen E vill
gare haft samarbetssvårigheter med
ha hem varje halvår för att föräldern
i tur och ordning. M a o så är barsaknar vänner trots att tonåringen
nen nu i det fjärde familjehemmet.
till alla utom föräldern talar om att
Tar sig då handläggarna på kommuden inte vill flytta hem efter en tvånen A en funderare över om samarsiffrigt år lång placering.
betssvårigheterna kan bero på något
Eller ... Ja, vi kan väl direkt hoppa
annat än de tre familjehemmen –
till kommunen M som massmesom alla i tur och ordning ville ha
dia har följt länge nu. Markbarnen
syskonen kvar – eller borde kanske
har fortfarande inte kommit tillbakommunen åtminstone ha någon
ka till ursprungliga familjehemmet i
chef eller utskott som funderar
skrivande stund trots beslut för flera
månader sedan. Vad kommer det att
kosta i kommande vanvårdsutredning? Vad kostar det barnen redan nu?
Ja, listan kan mycket enkelt göras
jättelång med alldeles färska fall
från nutid och du som läsare i
Familjehemmet har säkert flera hårresande exempel på hur både barnen och vi familjehem behandlas
som också borde ventileras. Är det
så cyniskt att nämndemännen och
handläggarna (medvetet eller omedvetet) fostrar nästa generation föräldrar som kommer att få sina barn
(frivilligt eller med tvång) familjehemsplacerade för att de även i
framtiden ska ha arbetsuppgifter? Är
det snart inte dags att även familjehemsplacerade räknas som fullvärdiga blivande svenska väljare utan
att varje halvår få frågan: ” trivs du
verkligen i familjehemmet?” (Vilket
annat barn får den frågan där någon
seriöst verkligen funderar på att följa
svaret?) Hur ska rekryteringen ske av
behövda familjehem i framtiden när
det inte är något arbete med vettig
ekonomisk ersättning utan bara ska
vara en vanlig familj utan utbildning
som ska fixa alla diagnoser när alla
andra instanser tycker uppdraget är
för svårt/sjukt? Är det inte dags att
barnens behov av stabilitet och möjlighet till en framtid som vuxna utan
behov av socialens inblandning ska
gå före föräldrarnas behov i dag? Är
det dags att även vi familjehem får
en vanvårdsutredning och ekonomisk kompensation med en åtföljande offentlig ursäkt? Eller ... ska vi
familjehem fortsätta vara lovligt byte
eller rakt på sak: vår tids paria?
Undrande (för tillfället?)
uppgiven familjehemsförälder
Paria = Kastlös i Indien. I dagligt tal innebär paria någon
som ingen önskar samröre med.
Familjehemmet 2-2011 5 Har du ...
◦ engagemang
◦ tid och rum
◦ ordnade förhållande
Tillsammans med oss kan du göra en insats
Vi söker ...
Stabila familjer som kan tänka sig bli familjehem
för barn- ungdomar eller vuxna för längre eller
kortare tid.
Vi erbjuder dig ...
Regelbunden utbildning och handledning. Våra
konsulenter besöker dig varannan vecka och du
når oss dygnet runt om du behöver råd och stöd
i ditt uppdrag.
Foto Julia Eriksson
Ring oss så berättar vi mer
0224 – 773 83
www.fimab.nu
Att starta upp en länsförening......tar tid!
Vi är på G i XYZ!!!!
Sen det allra första mötet i mars 2009 (på Teccnichus i Härnösand) har det
poppat upp olika idéer om hur vi ska kunna sprida oss och få fler medlemmar. En del idéer har vi genomfört,medan andra sparas för framtiden…..
Ett steg i taget!
r
Erbjude
* Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem
* Stöd och handledning till kommunens egna familjehem
* Utbildning för verksamma familjehem i bland annat
BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera.
* Lediga jourhem
Läs mer www.scholinkonsult.se
070-560 13 78
Riksförbundet för Förstärkt
Familjehemsvård, RFF
I RFF:s förstärkta familjehemsvård får familjehemmen:
•särskilt stöd av familjehemskonsulenter tillgängliga
dygnet runt och året om.
•god service, handledning, utbildning och ett tätt team­
arbete mellan socialtjänst, familjehem och familjehems­
konsulent.
•kvalitetssäkring av verksamheten.
Läs mer om oss och våra medlemsorganisationer: www.rff.se
Kontakta oss:
6 Familjehemmet 2-2011
[email protected]
019-31 03 98
Förutom första träffen på Teccnichus så har det blivit badhusbesök, (både i
Sundsvall & Örnsköldsvik),Drakborgen i Birsta och förståss våra (hittills 2)
trevliga helger på Rövarbyn i Docksta och campingen där.
Vi har haft en grillkväll i Ramvik (som iofs nästan regnade bort) och har
en grillkväll till inplanerad till lördag den 18 juni på Risön i Sollefteå (då
har vi sagt ifrån oss allt regnande…. ;) ….).
Nu under våren har vi haft en ”drive” där vi visat filmen ”Den lyckliga
familjen” tre måndagkvällar i Kram­fors, Sollefteå och Härnösand och som
avslut hade vi tänkt visa filmen ”Mamma på avstånd” i Kramfors. Men just
för att behovet av att verkligen få prata med varandra är så stort så spar vi
den filmen till hösten. Vi diskuterade istället!
Att vara familjehem kan ju kännas tämligen ensamt. Vi kan ju inte prata
med vem som helst om det specifika runt just familjehemsbiten. Först är
det ju oftast känsliga bitar som vi inte ens bör ta upp med vem som helst
och sen är det också svårt för omgivningen att förstå vad vi pratar om…..
till och med rent generellt! Vi behöver varandra!
Även om soc ska kunna stötta,tipsa och handleda oss så kan vi ju inte
ringa ner dom för allt! Ett bra nätverk ger oftast ännu mer. Vi kan ju bara
konstatera att i en grupp familjehemsföräldrar finns oändlig erfarenhet
av det mesta!
Nu framåt kommer vi XYZ-familjehem att erbjudas en hel del aktiviteter….
såsom grillkväll, Rövarbynhelg, diskussions/filmkvällar osv….Närmare planering finns på vår hemsida http://www.familjehem-xyz.se/
Välkomna!
FR –XYZ genom Eva Jallow Eriksson
Nofca konferens på Island juni 2011
NOFCA Nordic Foster Care Associa­
tion hade sin årliga konferens och
styrelsemöte i Reykjavik den 3 och 4
juni. Vi var två deltagare från Sverige
den här gången och de andra nordiska länderna var också representerade förutom Danmark som inte
kunde delta den här gången.
Mötet hölls på Barnaverndarstovan i
Reykjavik där all barnvård och familjehemsvård administreras från.
Första dagen fick vi en genomgång
av den isländska barnavården. Från
Reykjavik finns 93 barn placerade i
permanent familjevård. Det finns 8
personer anställda för familjehemsvård på avdelningen. Rekrytering
av nya familjer är svårt, särskilt för
barn med svårigheter, men familjehemmen får PRIDE-utbildning.
Enligt lagen ska socialtjänsten besöka familjehemmen en gång per år.
En skillnad från vår lagstiftning är att
familjer som inte blir godkända som
familjehem kan överklaga beslutet.
De placerade barnen har en talesperson, men dess uppgifter är något
oklara.
Det finns temporärt familjehemsvård
på Island, men det kan bara pågå
högst två år.
Under första konferensdagen fick
vi lyssna på en dam från Tyskland
som representerade ett företag från
Tyskland som sedan några år placerar tyska tonåringar på Island.
Organisationen heter Let´s go och
har tydligen även placeringar i
Sverige. Verksamheten är ett dilemma för de islndska myndigheter som
undrar över lagligheten i att skicka
barn med beteendeproblem till
andra länder.
Frau Honeke, som vi träffade berättade att de har 9 ungdomar placerade på bondgårdar på den isländska
landsbygden. Tanken är att barnen ska tas från sina destruktiva
hemmiljöer och planteras om i en
annan omgivning. Det rör sig om
ungdomar med missbruk och kriminalitet, där man reda provat på
andra åtgärder. Familjehemmen
är utbildade på Island genom bla
PRIDE, vilket naturligtvis inte våra
kollegor inte var glada åt, då de
missar familjehem på detta sätt.
Familjehemmen får betydligt bättre
betalt jämfört med de arvoden man
Från Grönland rapporterades att
man nu fått igång workshops för att
får annars. Organisationen har utöförbättra villkoren för familjehemver frau Honeke en anställd lärare
men. Det finns 900 barn som är plasom åker runt till barnen för att ge
cerade och familjehemmen kräver
dem någon utbildning. Några av baratt få förberedelse för sin uppgift
nen går också i skolor i närheten av
och kontrakter för uppdragen. Det
familjehemmen. Delstatsregeringen
har dock varit svårt för fosterhemsi Tyskland betalar 5000 euro per
föreningen att få pengar från självmånad till organisationen för varje
styret på Grönland.
ungdom. Företaget har en hemsida www.letsgo.de där
I Norge har man inga
det framgår att man
problem med pengar
även placerar barn i
De placerade barnen
till verksamheten
Rumänien. I Sverige
har en talesperson,
och man har fokus
finns tydligen ett
på barnvård. Man
men dess uppgifter är
hem i Lappland där
lobbar för att alla
något oklara.
barnen får umgås
familjehem ska få
med renar och älgar.
samma ersättning, då
Frau Honeke berättade
de statliga familjehemmen
också att man planerar utöka verksom är 20% av alla hem har bättre
samheten till Ryssland. Många av
ekonomiska villkor än de kommubarnen åker tillbaka till Tyskland när
nala. Familjehemmen kan har en
de blir 18 år, men enligt våra kolle5-årskontrakt.
gor på Island blir många kvar och
Fosterhemföreningen arbetar med
någon har sökt hjälp hos socialtjänsanknytningsprojekt, biografiprojekt,
ten då placeringen upphört. Ett av
ny livsbok och barnen röst.
barnen hade haft sin mor på besök
en gång.
På Färöarna har man fått en ny lag,
Våra kollegor berättade efter föreläsningen att de är kritiska till verksamheten då de träffat barn som inte får
tala tyska och inte förstår varför de
blivit placerade. Barnen få inte heller ha mobiltelefon eller dator. De
får ringa hem varannan vecka.
Den andra föreläsningen fick var en
en redogörelse av familjehemsutbildning/handledning enligt PMT dvs
Parent Management Training, som är
en metod som kommer från Oregon.
Familjehemmen får lära sig problemlösning och har en verktygslåda till
sitt förfogande i form av time out,
uppmuntran, konsekvenser och självuppskattning. Föräldragrupperna
samlas och består av familjehem för
yngre barn. Det finns också MSTgrupper för familjehem med äldre
barn.
NOFCA har fått medel till ett projekt för kartläggning av stödet till
släktinghem i de nordiska länderna.
Det innebär att vi behöver engagera
några släktingfamiljehem i fokusgrupper för att ta del av deras önskemål och erfarenheter. Projektet
leds från Norge av Hege Sundt och
hon ska knyta till någon person
från Sverige som kan ta hand om en
fokusgrupp.
men fosterföräldrar önskar mer stöd
och mer rättigheter till barnen.
I Finland har man fått en familjevårdslag, som innehåller 4 förändringar:1. Utbildning före placering
(PRIDE)även till släktinghem 2. Varje
familjehem får en egen socialarbetare. 3. En ledig dag per månad(12 per
år). 4. Kontrakt med en person som
kan vikariera i hemmet. Dessutom
en minimilön på 650 euro. Att familjehem alltid ska vara första val när
ett barn placeras om det är i barnets
intresse.
Vi från Sverige hade tyvärr inte
mycket att rapportera då de utmärkta
förslag till lagändringar och förbättringar som finns i barnskyddsutredningen och upprättelseutredningen
inte har lett till någon proposition.
Våra familjehemsföreningar lever
också på sparlåga då statsbidragen
är neddragna eller har tagits bort.
Men vi ser med avund och beundran
på våra norska och finska kollegor
som kan arbeta med utveckling av
familjehemsvården och har stöd till
det av stat och kommun.
Pirkko Nilsson
Representant i NOFCA för Forum
för Familjevård
Familjehemmet 2-2011 7 Bokrecension:
att vara familjehem för unga med autism och asperger
Som familjehem för barn och ungdomar med en
funktionsnedsättning inom autismspektrum (AST)
möter du många utmaningar. Den här boken
hjälper dig att undvika en del av fallgroparna
och att göra det så smidigt som möjligt för barnet
med AST att landa i ditt hem. Du får kunskap om
själva funktionsnedsättningen, förståelse för den
biologiska familjens historia samt tankar och idéer
om hur du som familjehem bäst stöttar barnet.
Boken vänder sig i första hand till familjehem och
till dem som arbetar med familjehemsplaceringar.
Även den biologiska familjen samt andra familjer
med AST kan få igenkännande, bekräftelse och
stöd i boken.
Boken ”En alldeles vanlig familj” är en tunn skrift på 96 sidor. Boken går systematiskt igenom
barnets biologiska familj för att fortsätta med hur det är att leva med AST (autismspektrumtillstånd) som författaren kallar det och slutar med ett avsnitt om att vara familjehem åt barn och
ungdomar med AST. Sist i den tredje delen finns en excellent sammanfattning. Boken tar upp
vad AST är men också många små men mycket viktiga ting som exempelvis framtidsminne.
(Framtidsminne är att kunna förstå att om jag bygger om dockskåpet till något annat så är
dockskåpet förstört.)
Carolina Lindberg är pedagog. Hon arbetar som
En alldeles särskild familj
Författare: Carolina Lindberg
Förlag: Gothia förlag 2011
Carolina Lindberg
En alldeles vanlig familj,
Carolina Lindberg
En alldeles
särskild familj
att vara familjehem för unga
med autism och asperger
handledare och utbildare inom autismspektrum och har
bred erfarenhet av att stötta familjer med AST, bland
annat från Aspergercenter i Stockholm. Carolina har
själv växt upp som biologiskt barn i ett familjehem.
Jag hade höga förväntningar bara av titeln och trots ett tvåsiffrigt antal år som familjehem åt barn inom autism-spektrat så höll
boken precis så mycket som titeln lovade. Är du familjehem åt barn och ungdomar inom detta område eller vill bli: Läs den! Du
får en läsupplevelse med mycket tänkvärt att fundera vidare på.
Tycker Ylva Gavell Söderström
AC omsorg växer! Nu söker vi fler
familjehem i Norrbotten & Västerbotten
Mer info: www.ac-omsorg.se
Konsulentstödd familjehemsvård
i mellersta och södra Sverige
Konsulenter med gedigen kompetens och erfarenhet.
Hög tillgänglighet och en fördelaktig prisbild.
Kontakta vår samordnare
Caroline Wennerholm
0142-121 15
www.familjehemspoolen.com
FAMILJEVÅRDSGRUPPEN I JÖNKÖPING
FOTO: MONICA DAHLSTRÖM-LANNES
Familjehemspoolen har arbetat med Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992.
Konsulentstödd familjehemsverksamhet för barn och ungdomar
Kontakta oss gärna! Tfn: 036-16 00 30, 036-16 90 30, E-post: [email protected]
eller besök vår hemsida www.familjevardsgruppen.se
8 Familjehemmet 2-2011
Ett litet barn knyter an
Häromdagen var vi och hälsade på vårt
tredje barnbarn. Han heter Georg.
Det hette min pappa också. Georg
är ett litet under. Hela sällskapet,
mormor Gull-Britt, morfar Börje,
morbror Daniel, mamma Emelie och
Georg tog en liten promenad ned till
Vinterviken där vi stannade till och åt
lunch. Efter promenaden beslöt vi att
Georg och hans mamma skulle följa
med hem till oss för att inta eftermiddagsfika. Georgs pappa Krille
var nämligen och spelade golf med
sina kompisar. Så vi satte oss i bilen
och åkte hem till oss i Högdalen och
umgicks hela eftermiddagen. Golf
är ju ingenting för Georg, inte än i
alla fall. Georg är bara 1 månad gammal och inte så intresserad av något
annat än att äta, sova och ligga tryggt
i mammas eller pappas famn. Georg
vill ha närhet och samspel med sina
föräldrar, och med mormor och mor­­
far förstås. Georg jobbar just nu med
den första delen av sin tidiga anknytning. Han har de bästa förutsättningar för att få en bra anknytning som
ett barn kan ha. Mycket närhet till
båda sina föräldrar, Mor och farföräldrar som bryr sig lagom mycket
och tillgång till mostrar, morbröder,
farbröder, kusiner och alla andra
som tycker om barn. Man kan säga
att han är lyckligt lottad.
Om någon eller några veckor börjar Georg, eller Jojje som han för det
mesta kallas, att selektera. Med detta
menas att han väljer ut de personer
som är närmast och som han träffar mest och känner sig trygg med.
De personerna kommer att bli hans
anknytningsobjekt.
Efter ytterligare en tid så kommer
Jojjes utforskarbehov att göra sig gällande och känner han sig trygg och
omtyckt så kommer han att utforska
världen och på samma gång bygga
upp kunskap om hur han nu och i
framtiden skall hantera olika situationer och lösa problem. Man kan
säga att han kommer att bygga upp
arbetsmodeller för hur han skall
möta livet i både glädje och sorg.
Dessa arbetsmodeller har han med
sig hela livet och de är inte alltid så
lätta att ändra på. Vår tidigaste barndom och den anknytning vi fått har
betydelse för hela vårt liv.
Alla barn knyter an känslomässigt
på ett eller annat sätt. Det är viktigt
att alla som har till uppgift att hjälpa
barn att växa upp och bli harmoniska vuxna samhällsmedlemmar har
kunskap om och dess betydelse för
livet som helhet. Nu för tiden finns
det mycket bra litteratur och forskningen på området har kommit väldigt långt.
För mig som handledare till både
familjehem och familjehemssekreterare så är frågan ständigt aktuell.
Den kommer ofta upp i samband
med att placerade barns umgänge
med sina biologiska föräldrar tas
upp i handledning. Vad blir bäst för
just det här placerade barnet eller
ungdomen. Familjehemsföräldrarna
har en ståndpunkt klar, familjehemssekreteraren vill att umgänget ordnas på ett annat sätt och slutligen
vill barnpsykologen från BuP att
umgänget skall fungera på ett tredje
sätt. Så kan det vara. Alla tre parter
vill barnets bästa fast på olika sätt
och alla ser barnets behov ur olika
perspektiv.
Ja, frågan är inte alltid så lätt, men
det finns olika sätt att tänka på och
det är bra om alla som är inblandade
i ett barns liv kan träffas och under
handledning kan komma fram till en
så bra umgängesplanering som möjligt. I handledning är det väldigt bra
att få så många olika perspektiv som
möjligt.
Ett perspektiv saknas dock ofta. Det
är barnets eget perspektiv. Det är
inte alltid så lätt att prata med barn,
de ger ofta de svar som de vuxna vill
ha, men det är nödvändigt att prata
med barnen och försöka sätta sig in
i deras värld och behov. Ett barn som
bor i familjehem har även dubbla
lojaliteter. Barnet vill inte göra varken sina egna föräldrar eller familjehemsföräldrarna ledsna. Det måste
vara otroligt svårt många gånger att
som barn bo i ett familjehem. Men
jag kan tänka mig att livet blir mycket lättare att leva om man som barn
blir delaktig i de beslut som påverkar ens eget liv, både här och nu och
i framtiden. Och den anknytning
som man som litet barn fått med sig
är så otroligt betydelsefull så den
måste vi ta på största allvar. Barn
kan inte få bestämma om allt i sitt
liv, de har inte den kunskapen och
erfarenheten som fordras för detta.
Men när det gäller att träffa de egna
biologiska föräldrarna så måste vi
vuxna lära oss att se mer till barnets
behov och kanske inte generalisera
alltför mycket utifrån teorier. Alla
barn är unika personligheter med en
egen personlig historia. Detta måste
vi också ta på största allvar.
Nästa helg skall jag försöka att få tid
att träffa Jojje igen, jag vill nämligen
bli en av de personer son han väljer att knyta an till. Även om hans
mamma och pappa står honom allra
närmast och alltid kommer att så göra
så vill jag bli en morfar som har nära
kontakt med sitt barnbarn och som
Jojje har en morfar-anknytning till.
Ja, världen är förunderlig och varje
litet barn som föds är ett eget litet
under.
Ha det så bra i sommar och ta hand
om er. Jag finns på [email protected]
om ni vill kommentera något i det jag
skrivit.
Börje Lindberg
Familjehemmet 2-2011 9 Hjälp!
I slutet på förra året damp det ner ett
lånebarn – ja barn, blivande tonåring kanske är mer rätt att säga - hos
oss. Som vanligt inga egna svårigheter utan ”bara” misstänkt misshandel. Redan vid första sittningen
runt matbordet blev vi fundersamma
om beskrivningen stämde. Barnet
var smalt till kroppsbyggnaden med
plockande händer och utan ögonkontakt. Vi förstod att barnet var
mycket slitet efter en heldag på
vårt läns Barnahus med läkarunder­
sökning och videoinspelat flera timmar långt förhör med efterföljande
långa resa till oss för att vara på
så kallat ”säkert” ställe, men tyckte
ändå att något var annorlunda än
vanligt. Första veckan går åt till att
försöka lära känna varandra. Och
vad upptäcker vi? Jo, i vårt hem har
det kommit ett barn som nästan
är en parodi på konkret tänkande
med icke existerande abstrakt förmåga. Som bara kan äta viss sorts
mat annars så får barnet kväljningar
så man tror att barnet ska kasta upp
över bordet, som bara kan ha viss
klädsel utan att få utbrott och som
har mycket dålig social förmåga till
samspel med andra barn eller vuxna.
Men givetvis så är barnet på inga vis
dumt så redan på kommande förhör
på Barnahuset så har verkligheten
kommit i kapp så nu är storyn helt
annorlunda. Till barnets förtvivlan så
kommer i varje fall inte hemflytten
omedelbart.
Julen passeras med diverse mer eller
mindre konstiga incidenter och veckan innan skolan ska börja för vårterminen måste vi ringa akutnumret
till BUP för nu så har barnet lämnat
verkligheten. Under ett samtal med
mig så förstår jag att barnet tycker sig
se att jag krymper betydligt och dörren förstoras till gigantiska proportioner. Upprepade gånger så måste vi
svara på frågan om vi är människor
eller maskiner. BUP ger oss en akuttid och vi tillbringar nästan en hel
dag där. Sammanfattningsvis så har
barnet paranoida vanföreställningar
med grandios självuppfattning med
allvarliga suicidtankar där de glasklart deklarerar att om barnet varit
fem år äldre hade de ALDRIG låtit
oss ta med barnet hem av säkerhetsskäl både för oss men också för barnets skull. MEN… tror ni att vi fick
fortsatt planerad kontakt med BUP?
Efter ytterligare ett akutbesök med
lika ynkligt resultat så har vi återigen ett barn som är för sjukt för
regelbunden kontakt med BUP, för
sjukt för att skolan ska våga ta emot
barnet utan att vi ALLTID är bara ett
samtal/besök inom fem minuter bort
och för sjukt för att ställa en diagnos.
Det vill säga vi familjehemsföräldrar
(som bara ska vara vanliga föräldrar
och inte anses utföra något arbete)
ska ta hand om ett barn som alla
instanser runt om inte vill ta i med
tång för att barnet anses för sjukt!
BUP anser att vårt barn måste få
”landa” hos oss för att eventuell
diagnos ska bli rätt och då pratar vi
inte några veckor eller månader för
nu har tiden plötsligt blivit gärna ett
år. Att de alltid säger att diagnoser är
färskvara verkar de lägligt ha glömt.
Så här är vi nu med ett barn/tonåring med som vi tror Asperger men
enligt BUP ingen Psykos eller liknande. Jag har letat i all litteratur jag
kan få tag på och sökt på Internet
efter information om Asperger med
hallucinationer som BUP kallar det
som arbetshypotes. Och därav denna
text! Är det någon av läsekretsen
som har information att delge oss?
Läsetips? Tips på vardagligt bemötande för hur vi ska underlätta vår
gemensamma verklighet? Hjälp!
Tack på förhand!
Redaktionen har min mailadress
Stockholms stad söker familjehem
Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn
och ungdomar.
Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram.
Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem
åt Stockholms stadsdelsnämnder.
Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem
R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM
F AMILJEHEMSKONSULTERNA
SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN
221221
– E--post
: familjehemskonsulterna
@ stockholm
Tfn
FN: : 08-508
08-5082525
E- POST
: FAMILJEHEM @ SOT . saf
STOCKHOLM
. SE . se
10 Familjehemmet 2-2011
Nyheter från FAS-föreningen
Hur mycket är
en dag i ditt liv värd?
Barn och elevombudet (BEO) Lars
Arrhenius har suttit i rättegång mot
Göteborgs kommun. Det gällde skadestånd för mobbning av Yasmine.
Onsdagen den 20 april hade kommunens ombud sin slutplädering.
Ombudet pläderade aggressivt i
en timme. Enligt honom var skadeståndstalan en oförskämdhet.
Dessutom hade han tvingats sitta
där halva påsklovet. Det var i sig
en kränkning, ansåg han, för det
fanns ingen mobbning. Skolan hade
gjort allt man kan begära. Det var
Yasmine det var fel på. Hade hon
ändrat sitt beteende så hade vi
sluppit sitta här, på vår påskledigt.
En ung tjej har mobbats i åtta långa
år genom att bli kallad hora, fitta,
slampa, blatte och genom att misshandlas och dödshotas i skolan.
Hon försökte få sina lärare, sin
rektor – hela skolan – att se, reagera och agera. Men ingen hjälp
fanns att få. En dag fick hon nog.
Hon skulle aldrig gå tillbaka till
skolan som tillät mobbning och att
lärare kallar sina elever för ”miffo”.
Yasmine är stark och modig och
hon vände sig till BEO.
BEOs utredning visar att hon har
rätt och har krävt 239 800 kronor
i skadestånd för åtta års mobbning.
Göteborgs kommun kunde tänka
sig att betala 30 000 kronor till
Yasmine, vilket ju på sätt och vis är
ett erkännande. Men för BEO är en
dag värd 82 kronor, för Göteborgs
kommun är samma dag värd tio
kronor. Tio kronor – det räcker inte
ens till en kaffe latte.
Naturligtvis kan inga pengar någon­
sin sudda ut minnena eller ta bort
skadorna som mobbing ger, men
domslut och skadestånd betyder
åtminstone att någon har tagit
mobbningen på allvar.
Därför borde alla som utsatts för
mobbning få upprättelse. De skolor
som BEO uppmärksammar borde,
med skammens rodnad, omedelbart
ersätta den elev som förlorat glädjen, förmågan att lära – själva livet
– genom mobbning.
Förhoppningsvis tvingas kommuner genom skadestånd att arbeta
för ”Skolor fria från mobbning”. I
Göteborgs kommun är målet att
”Mobbningen ska minska”, vilket ju
tyvärr betyder att mobbning får finnas eftersom skolorna bara ska visa
på minskad mobbning.
Alla kommuner och all personal i
skolor måste förstå att det förebyggande arbetet mot mobbning är lika
viktigt som att lära ut matte, svenska och historia. BEO sätter ett värde
på det arbetet, genom att kräva skadestånd av de skolor som inte förebygger och hantera den mobbning
som finns på ett adekvat sätt.
För Yasmine och alla andra mobbade handlar det inte bara om att
ett påsklov halverades. Det handlar
om många, långa år. För Yasmine
var det åtta år. Vad är åtta år av livet
värt?
Ett nyhetsbrev med många intressanta artiklar, och även intervjuer
om FAS från you tube, finns att
hämta från FAS-föreningens hemsida www.fasforeningen.nu. Du
kan bland annat lyssna på ”The
Story Of Iyal”, om en pojke med
FAS berättad av hans mamma, och
David Boulding som talar om Fetal
Alcohol & the Law. Brevet ges ut
varannan vecka.
En ny organisation har bildats
EUFASD Alliance är en allians av
organisationer, kliniker och grupper (inte enskilda personer) i alla
europeiska länder och målet är
att stödja dessa i arbetet med att
förebygga FASD och förbättra
villkoren för dem som lever med
FASD. EUFASD kommer att driva
dessa frågor på olika sätt genom
exempelvis kontakter med WHO.
EUFASD är registrerad i Sverige.
Läs mer om alliansen, medlemskap
mm på www.eufasd.org
Artikel om vuxenlivet med FAS
Om hur det är att vara vuxen och
leva med FAS berättar Karl Witt­
gard när han är ute och föreläser
som ambassadör för Furuboda
folkhögskola. Läs en artikel som
publicerades 11 april på http://
landskrona.lokaltidningen.se/ sök
på Furuboda, eller klicka på länken på www.fasforeningen.nu
Kontakta
FAS-föreningen
för gemenskap,
stöd och råd
om barn med
alkoholrelaterade
fosterskador
FAS-föreningen
Lisbeth Pipping
Norra Långgatan 8
261 31 Landskrona
tel 0418-48 11 50
FAS@ telia.com
www.fasforeningen.nu
Familjehemmet 2-2011 11 Magiska möten
Skyggt går han in i väntrummet utan­
för den kurslokal där vi ska ses.
Kepsen är långt nerdragen över ögonen. Han hälsar, knappt hörbart, när
jag välkomnar gruppen av vuxna med
Aspergers syndrom som ska gå i diagnosgrupp. Han besväras av grupper
och tycker att det är svårt att delta i
sociala sammanhang. För att överhuvudtaget samla mod för att komma
iväg har han nog stärkt sig med några
droppar. Han luktar lite sprit.
I gruppen pratar vi om perception.
Hur vi tar in och tolkar information
med våra sinnen. Att det är vanligt
att personer med Aspergers syndrom
”saknar filter” och att de kan ha en
över- eller underkänslighet.
När vi pratar om hörsel beskriver
en annan kursdeltagare att hon inte
kan dela sovrum med någon eftersom det är omöjligt för henne att
varva ner när hon hör någon annan
andas. Hon berättar att hon får ligga
länge på kvällen innan hon ens hittar en rytm på sin egen andning som
hon står ut med utan att störas alltför mycket, och att hon kan störas av
sina egna hjärtslag. Han med kepsen
lyser upp. Hans blick blir stadig när
Vill du göra något positivt?
Är du intresserad av att bli familjehem?
Familjehem i Fokus söker familjehem för barn och ungdomar
mellan 0-18 år, som har intresse av att arbeta med att förbättra
barn och ungdomars chanser i livet.
Familjehem i Fokus specialiserar sig på att rekrytera och stödja
familjehem som kan ta emot barn och tonåringar med
problematisk bakgrund.
Om du vill arbeta tillsammans med oss så erbjuder vi:
• Stöd dygnet om, året runt
• Utbildning och träning
• Regelbunden handledning av professionell personal
• Arvode och omkostnadsersättning
Kontakta Familjehem i Fokus (FiF)
gratis på telefon: 020-20 29 30
eller fyll i en intresseanmälan
på vår hemsida
www.familjehemifokus.se
020-20 29 30 www.familjehemifokus.se
12 Familjehemmet 2-2011
han ser henne i ögonen och säger
med klar röst:
”Precis sådär är det för mig också.
Jag trodde jag var ensam om det.
Har aldrig hört talas om att någon
annan hört på samma sätt. Minsta
lilla ljud gräver sig in i skallen.
Skoltiden ska vi inte prata om. Först
trodde jag att det var så för alla,
och att det bara var jag som inte
ansträngde mig tillräckligt för att
koncentrera mig, men så småningom förstod jag att det inte var normalt. Alla som jag har försökt prata
med det här om har trott att jag gjort
mig till”.
Det blir lite högtidlig stämning.
Det här är första tillfället som
han yttrar sig frivilligt. Både han
och tjejen som började pratet
om hörselintryck lutar sig tillbaka och liksom pustar ut. De ser
lite lättade ut. Lite lugnare. Lite
stärkta. De har delat en stund, en
upplevelse, ett annorlundaskap.
Efter gruppen är vi berörda, jag
och min gruppledarkollega. Vi
funderar tillsammans över alla
dessa möten mellan människor.
Hur stor igenkänningens kraft
är. Hur ögonblicket av delad
gemenskap betyder så oändligt
mycket för den som får vara med
om det. Vi känner att vår uppgift
är värdefull. Vi får vara med om
att sammanföra människor som
inte haft någon att dela erfarenheter med förut. När jag kommer
hem på kvällen har jag fått ett
mail om gruppträffar för familjehemsplacerade barn och ungdomar. Det gör mig stolt och glad
att ha människor omkring mig
som engagerar sig för att personer i familjehem ska få dela, få
uppleva gemenskap och få vara
helt vanliga tillsammans med
andra som också lever vanliga
men ovanliga liv.
Exemplet i texten är inspirerat
från verkligheten, men är inte en
exakt återgiven situation.
Carolina Lindberg
Handledare och utbildare
inom autismspektrum
Gravid 18-åring sattes i arrest
– om maktmissbruk inom socialtjänsten
Arton år gammal och gravid i sjätte
månaden fördes vår dotter helt oförberett och omotiverat bort i polisbil
av två uniformerade poliser. Hon fördes till en arrestlokal där hon utan
förklaring låstes in i två dygn. Hon
kränktes och behandlades som vore
hon en brottsling av värsta sort. De
som beordrade omhändertagandet
och såg till att hon kvarhölls i arresten var samma myndighet som familjehemsplacerade henne hos oss för
sexton år sedan och därmed tog på
sig ansvaret att ge henne vård och
alltid ha hennes bästa för ögonen.
Då hon sattes i arresten blev hon
fråntagen alla personliga ägodelar,
inklusive BHn som var att betrakta
som potentiellt självmordshjälpmedel. De enda besök hon fick ta emot
var av två för henne okända socialsekreterare som kort informerade om
att hon omhändertagits enligt LVU
samt av en advokat som hon inte
visste vad hon skulle ha till. Hon
hade ju inte begått något brott. I två
dygn låg hon på en galonklädd brits
i ett kalt rum där ljuset aldrig släcktes. Hon befann sig i chocktillstånd
och barnet i magen slutade sparka.
Arrestvakten som tittade in genom
luckan i dörren en gång i kvarten,
var den ende som såg – men inte
tog notis om – att hon grät sig igenom två oändligt långa nätter. Ett par
gånger fick hon tillstånd att ringa
hem och hennes gränslösa förtvivlan
var outhärdlig att höra.
– Varför har de låst in mig här,
mamma? frågade hon gång på gång,
vad har jag gjort?
Efter två dygn i ovisshet transporte­
rades vår dotter vidare. Hennes få
ägodelar skickades med i en försluten plastpåse med texten Kriminal­
vården. Hon transporterades som en
fånge i flera timmar och placerades
”för utredning” på en låst institution
någonstans i Sverige. Restriktionerna
var stränga, likt ett fängelse. Alla dörrar var låsta och kontakten med
yttervärlden begränsad till två telefonsamtal à tio minuter per dag,
endast med godkända personer.
Ensamheten var värst, elva timmar
om dygnet tillbringades i det egna
rummet med dörren stängd. För vår
gravida dotter var detta ett trauma
och lämnat djupa spår som hon
kommer att få leva med resten av
livet. Hon kände sig utsatt för övergrepp och hennes människovärde
och självkänsla bröts ner. Gång på
gång frågade hon; varför är jag här?
Jag har ju inte gjort något!
Personalen på institutionen var lika
oförstående till varför vår dotter hade
placerats där men det fanns inget
de kunde göra, detta var den ”vård”
socialtjänsten ansåg var lämplig och
som man betalade för. Att det var
tjänstemän utan kompetens, eller ens
med sunt förnuft eller normal empatiförmåga, som tagit besluten och
gett order spelade ingen roll. Att det
var tjänstemän som överskred sina
befogenheter spelade heller ingen
roll, de hade makten och ansåg sig
ha rätt att göra det de gjorde. Att vår
dotters liv för alltid kommer att vara
präglat av att hon utsättes för övergrepp av den myndighet som skulle
värna om hennes bästa, det var det
ingen av dessa myndighetsutövare
som skänkte en tanke.
Fram tills att vår dotter blev bortförd
och satt i arrest trodde jag inte det
var möjligt att en gravid 18-åring –
som inte är kriminell, inte missbrukar och inte har brukat våld – med
lagliga medel kan utsättas för så
kränkande övergrepp av en myndighet. Jo på medeltiden kanske, eller
i någon avlägsen diktatur men definitivt inte i Sverige och definitivt
inte år 2010. Men det är möjligt och
det var vad som hände vår dotter.
Hennes brott? Hon fick en dålig start
i livet, hon blev gravid med ”fel” kille
och hon tackade nej till den frivilliga
jourhemsplacering hon erbjöds. Om
nu detta är att betrakta som brott?
Ärendet har anmälts och granskats
av Socialstyrelsen som ger kommunen svidande kritik. Inom socialtjänsten sluter man dock leden och
anser inte att man begått något fel
utan nöjer sig med att konstatera att
det var ”beklagligt” om deras beslut
orsakade vår dotter ”obehag”. Man
kan inte ens kosta på sig att erkänna
att man tog fel beslut och på så vis
ge henne någon form av upprättelse. Som samhällsmedborgare bävar
man inför tanken att socialtjänsten
i Sverige på 2000-talet kan odla sin
maktfullkomlighet utan att det får
några följder. Kanske borde man
inrätta en ”socialtjänsttribunal”, likt
krigsförbrytartribunalen i Haag, där
maktmissbrukande socialtjänstemän
på allvar kunde ställas till svars?
Bodil Månsson
(Kontaktuppgifter finns på redaktionen)
Hört hemma hos oss
Barnen sitter runt matbordet och diskuterar favoritartister medan de fikar. Nästan tonåringen säger att han gillar Salem Al Fakir men blir nerröstad av 10-åingarna som unisont gillar Jessica Andersson. Femåringen kan inte
hålla tyst utan säger med kraft att hon gillar Manboy! Det blir alldeles tyst innan alla skrattar och säger att det
heter han ju inte! Han heter Eric Saade. Femåringen finner sig snabbt och deklarerar triumferande: ”Nä, han
menar jag inte. Jag menar Erik Grönvalp!”
=====
Femåringen, rödprickig och grann, står på en pall framför diskbänken och fyller ett glass med vatten.
Dystert tittar hon sig över axeln och frågar: ”Vet du mamma, hur jag kan vara så törstig när jag har fullt med
vattenkoppar?”
Familjehemmet 2-2011 13 Samarbetspartner
eller bara jour- och familjehem
Egentligen vill jag kalla rubriken; ge oss rätten att vara ett samarbetsorgan.
Tänk vilken känsla det är när en
familjehemsplacerare ringer och hör
sig för om vi som familj har en plats
ledig.
När man fått lite upplysningar om
vem det är som dom har tänkt ska
kunna passa in att bo hos, just oss.
Man startar upp en process med tankar och det dyker upp funderingar.
Oftast har ju samtalet slutat med att
familjehemssekreteraren ska ringa
upp om några dagar för att under
tiden kunna lämna förslag på vad
för familjer dom har som kan tänka
sig ta emot och att kunna diskutera
med sina arbetskamrater på förvaltningen .
Ibland kommer vi i familjen överens
om att det inte känns som om det
passar. Men det händer också att det
känns som att det skulle vara mycket
spännande att få till sig den personen för att kunna ta den till sig och
att få lära känna ordentligt som både
när det gäller en vuxen men speciellt
om det gäller ett barn.
Det brukar ju vara så att vi pratar
om det de dagar som vi väntar på att
dom ska ringa upp igen.
I dag har jag sett att det är mer en
regel än ett undantag att dom inte
ringer tillbaks när vi som familj
inte är aktuella längre. Men så småningom brukar jag höra av mej för
att ställa frågan om hur det blev.
Då brukar svaret vara att tyvärr så
som ska hem till biologiska föräldglömde jag ringa dej, jag brukar
rarna eller från oss som jourhem
inte glömma det, kanske det blir ett
till familjehem. Då brukar man ju
ursäkta. eller < jag tänkte ringa
få vara med på något möte där
dej i morgon. Jag hann
socionomerna pratar så
inte i går kan det heta
gott om hur bra vi ska
Men i detta fall
efter en vecka.
göra invänjningen
som så många andra så
i den nya familjen.
Tyvärr så är det ett
Det kan låta som
gällde det barnets bästa
startskott i samarom
vi är så viktiga
betet som jag tycker
trodde jag.
för
barnet
så vi ska
är väldigt dåligt. Jag
vara
med
i
processen
är medveten om att dom
eller så ska biologiska föräldhar mycket att gjöra och att det
rarna
vara
med vid inskolning i nya
blir ansträngande vid en ny placefamiljen. Det låter oftast bra, så det
ring, men HALLÅ! Visserligen är vi
brukar ju inte vara svårt att gå med
bara ett jour eller familjehem men
på.
jag hade hoppats att de som arbetar med att placerar barn eller vuxna
hade så mycket erfarenheter så dom
förstod vilken process vi ändå startat
vid en förfrågan.
Ja, så kanske dom ändå ringer som
vi kom överens om, Eller en vecka
senare och frågar om vi fortfarande
är intresserade och berättar lite mer
om den som ska placeras eftersom
jag haft en massa frågor.
Jag har börjat som familjehem och
jourhem 1994 det är 17 år sedan.
Tyvärr så har attityden som detta,
inte förändrats trots utbildningar i
BBIC och olika föreläsningar som
personalen bör ha gått på.
Är det då en placering som inte är
upp­­växt men kanske varar i ett till
två år, eller så är det en jourplacering
Men sen händer det saker på socialförvaltningarna som verkar vara
bl.a. att skynda på för att det inte
får kosta så mycket pengar, eller så
kan det bli så utdraget så att det nya
familjehemmet tröttnat på att hålla
en plats. Då ställer dom kravet att
placera nu eller så tar vi emot någon
annan.
I det skedet så blir socialförvaltningen ganska stressade, trots att dom
haft åtskilliga möten med chefer,
kuratorer biologiska föräldrarna i
bästa fall någon av gångerna. Även
om dom inte lyssnar och tar till sig
föräldrarnas önskemål eller så blir
det enklast för socionomerna att
bara besluta att nu ska det ske, nu
ska barnet flytta till detta familjehem
Vill ni ingå i vårt team av erfarna jourhem? Vilka slags uppdrag passar er bäst?
Småbarn, skolbarn, ungdomar eller föräldrar med barn?
Våra jourhem tycker att de får gott stöd av oss. Nwi bör bo i Stockholms län
eller i dess närhet. Läs om oss på vår hemsida www.abcjourhem.se
Ring oss på telefon 08- 603 35 30
eller mejla till [email protected]
14 Familjehemmet 2-2011
som dom ensamma tycker är så
proffsigt så dom passar bäst. Detta
kan ske även om föräldrar säger att
den kvinnan ska inte ha hand om
mina barn, det känns inte rätt mot
mina barn.
Och där har vi som haft barnet bott
hos oss allt ifrån fyra månader till
som i vårt fall över nio månader som
jourplacering, ingen mandat att få
igenom att ni socionomer kanske
borde tänka efter en gång till för
både vi och föräldrarna känner att
detta hem inte är vad det borde för
detta barn.
Oj, ja, där blev man ju en besvärlig
jourmamma, som förmodligen har
fått mamman att känna samma sak,
även om hon redan tidigare träffat
det nya familjehemmet och direkt
sagt ifrån.
Under en sådan här process, så blir
alla osäkra, inklusive vi som jourhem. Och även socialförvaltningen
med sina socionomer som har möten
och personal disskusioner.
Tiden går och jag förstår ju att alla
parter är osäkra, varför inte se oss
som en samarbetspartner, varför inte
då använda sig av samarbetet med
oss och de biologiska föräldrarna
tillsammans. För mej känns det som
att det långa dröjsmålet innan man
hastigt beslutade sig på socialförvaltningen att flytta barnet till det
tänkta familjehemmet mot föräldrars och våran vilja, skulle kunnat
istället varit avslutat om man hade
sett oss som en samarbetspartner
som vill barnet det bästa. Då hade
vi kunnat samtala tillsammans soc.
Vi jourhemmet och de biologiska
föräldrarna för att komma fram till
att snabbt börja söka efter ett annat
familjehem.
I detta fallet så undviker man samarbetet med både föräldern och
jourhemmet, och det tycker jag är
katastrofalt av en förvaltning som
har socionomer som arbetat med
barn i många år.
För att fortsätta sätta fokus på hur
illa alla kan bli behandlade så tänkte
man flytta över barnet efter fyra till
fem timmar som barnet träffat den
ena familjehemsföräldern, och fått
var i två timmar i hela familjens hus
med familjehemmet..
Självklart måste ju jag ifråga sätta
vad är det som gör att det brinner i
knutarna, för vems bästa ska barnet
flytta över så snabbt trots att vi suttit
och pratat om en mycket bra invänjning i den nya familjen. Varför ska
det skippas helt plötsligt.
Jag som familjehem och jourhem förstod ju varför det helt plötsligt blev
stora ändringar, jag kan förstå att ett
tilltänkt familjehem inte vill vänta i
all evighet.
Men i detta fall som så många andra
så gällde det barnets bästa trodde
jag.
Och om man följer sociallagen så
ska föräldern vara delaktig och socialförvaltningen tillsammans med
familjehemmet har skyldighet att
arbeta med detta för det är så oerhört viktigt så barnet kan känna sig
trygg i att föräldern är med på spåret. Det står ganska tydligt i sociallagen att det är viktigt med förälderns
medverkan och samtycke. Men när
föräldern inte ger sitt samtycke som
i det här fallet för att hon kände att
kemin inte stämde, då är det nog
jätte svårt att samarbeta. Denna förälder har samarbetat för sina barns
skull hela tiden, trots att hon inte
känner att hon får varken information eller erkännande som förälder
av den nya familjen.
Åter igen så förstår jag inte varför
socionomer blir så rädda för oss som
tar hand om barnet, och som i vissa
fall också lär känna föräldern ganska bra.
Jag och föräldern fick ett mycket bra
samarbete så småningom under den
långa jourtiden. Och tyvärr så blev
det så hotande för socionomerna så
att man varnade mej för detta, istället för att vi som jour och familjehem tillsammans med socionomerna
och föräldern hade samarbetat hela
tiden. Då hade barnet kunnat känna
Familjehemmet 2-2011 15 och barn, trots att socionomerna satt
hemma hos oss och varnade mej för
ett för starkt band till dom så har vi
det och ingen socionom i världen
skulle kunna förstöra det. Jag är glad
att vi orkat kämpa oss kvar som en
del i det lilla nätverk som föräldern
och barnet har kvar. Nätverket är
viktigt för barnet.
För jag ser ju vilket band som finns
mellan föräldern och barnet, jag har
ju sett vilken enorm förändring som
skett med denna förälder trots att
man inte lyssnat på den. Och jag ser
också vilken kapacitet det finns för
sitt barn. Något som man knappt
låtit henne använda och få visa.
sig trygg den dagen som det nya
familjehemmet trädde in i barnets
och förälderns liv. Då hade inte föräldern behövt känna sig så fruktansvärt nervärderad av familjen. För
då hade socialförvaltningen kunnat
släppt detta familjehem och letat
efter ett annat. Men för mej kändes
det som att man ville bli av med mej
som jourhem för att jag försökte försvara föräldern och barnet. Och då
kunde ju inte socionomerna fundera
och få till det som dom ville.
Och då blir man en besvärlig jour­­mamma.
Efter alla dessa år som jour och
familjehem så har jag massor med
goa minnen, jag har massor med
kontakter med både vuxna och barn
som bott hos oss, och detta barn har
vi en mycket bra och kontinuerlig
kontakt med när barnet är hos sin
förälder, för när vi försökt i det nya
familjehemmet så har dom brutit den
möjligheten.
Samarbete samarbete och samarbete som BBIC går ut på när det ändå
finns föräldrar och jourhem. Det är
skillnad när det inte finns en fungerande förälder. Tyvärr känner jag
det som att socionomer skulle behöva utbilda sig till familjehem för att
förstå våran situation gentemot den
placerade och dennes föräldrar.
Jag är så otroligt glad att jag fått lära
känna denna lilla familj med förälder
Och allt detta handlar egentligen
om att jag tycker vi som familjehem
eller långvarigt jourhem bör ha rätt
att få vara en samarbetspartner för
att kunna göra det bästa för barnet.
Lyssna på oss istället för att behandla oss som några som socialförvaltningarna inte litar på genom att inte
samarbeta med oss.
Jag är en jour och familjehemsmamma som tillsammans med min familj haft många vuxna
och några barn även föräldrar och barn samtidigt som bott hos mej, jag har fått möjlighet till
den mesta utbildningen genom att vara medlem i
Familjehemmens Riksförbund. Där träffar jag dessutom andra familjehem och vi utbyter mycket olika
och en del samma erfarenheter med. Vi dryftar ofta
hur vi blir behandlade av socialförvaltningar, men
självklart om alla dessa underbara erfarenheter som
vi har tack vare att vi får ta dessa människor till oss.
Yvonne Nordström Pettersson
Rådgivare och ledamot i FRs styrelse.
Utbildning, konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Handledarutbildning med inriktning
mot familjehem
Familjehemsutbildningar
Handledning till professionsgrupper
och familjehem
Förstärkt familjehemsvård
Börje Lindberg - [email protected]
Gull-Britt Lindberg - [email protected]
Lindberg Utveckling AB
019-184000 • www.luvab.se
16 Familjehemmet 2-2011
IDRE FJÄLL
uthyres:
8-bäddslägenheter, typ 9C,
mycket hög standard och­
bästa läge.
bertil 070-6531717
[email protected]
www.familjehem.se
PRIDE-programmet
Familjer som vill bli familjehem be­­
höver förberedas och få kunskap om
vad ett sådant uppdrag kan innebära. Det är skillnad mellan att fostra
egna och andras barn. Utbildning
kan förhindra ett misslyckande både
för ett barn och för en familj.
Programmet omfattar två delar. En
förberedelse för blivande familjehem, vilken integrerar utbildning och
utredning samt stöd till och utbildning av verksamma familjehem.
Programmet utvecklades i USA på
70-talet i samarbete mellan fosterföräldrarnas intresseföreningar, ett
antal universitet och Child Welfare
Leage och hette på den tiden NOVA.
Det är ett mycket strukturerat och
pedagogiskt genomtänkt program,
väl förankrat i forskning och teorier
och även om en del i som gör att det
går att applicera i länder med skilda
kulturer och lagstiftning .
PRIDE implementerades i Sverige
1993–97. Allmänna Barnhuset hade
köpt rättigheterna till programmet
och drev implementeringen i projektform.1998 övertogs rättigheter
och materialet av Kommunförbundet
Gävleborg som sedan dess har att
ansvara för PRIDE i Sverige.
PRIDE var ett helt nytt och mycket
spännande sätt att utreda och
utbilda blivande familjehem.
Tanken med PRIDE är att de blivande familjehemsföräldrarna själva
är med i processen och identifierar
sina resurser och möjligheter och
skall tillsammans med socialtjänsten
göra en ömsesidig bedömning om
de uppfyller de kompetenser som
krävs för ett familjehemsuppdrag.
De fem kompetenserna är:
•att vårda och fostra barn,
•att möta barns utvecklingsbehov och hantera störningar i
utvecklingen,
•att stödja barns relationer till sin
familj,
•att ge barn tillgång till livslånga
relationer,
•att arbeta i team.
Till en PRIDE-utbildning för blivande familjehem bjuds båda makarna
in. Max 10 familjer/grupp (det mest
optimala är grupper på 7–8 familjer). Utbildningen är uppdelad på 10
sammankomster, ett tillfälle i veckan.
Genom att aktivt delta i övningar och
skildringar av realistiska situationer
går familjerna in i en process som
leder till ställningstagande. Parallellt
med sammankomsterna sker individuella kontakter med varje familj
genom enskilda samtal och hembesök. Efter genomgången utbildning
ska varje familj tillsammans med
PRIDE-ledarna fatta ett välgrundat
beslut om de kan och vill bli familjehem. Öppenhet och tydlighet är
därför en hörnsten i utbildningen.
Utbildningen leds av två personer
varav en är erfaren familjehemsförälder och den andra är ofta en socionom med specialkompetens inom
området familjehemsvård. Ledarna
har själva gått en PRIDE-ledar utbildning där de själva har fått möjlighet
att gå igenom de tio punkterna.
Naturligtvis ger kursledarna också
en hel del information om familjehemsvård – information som även
finns i de PRIDE-böcker som deltagarna får.
Mellan sammankomsterna skriver makarna var sina ”livsböcker”.
Syftet med livsboken är att utgöra
en koppling mellan vad deltagarna
lär sig under sammankomsterna och
bedömningen av deras vilja att bli
familjehem och deras förmåga att
uppfylla kompetenserna för detta.
Frågorna är personliga och belyser
olika livsområden, från barndom till
nutid och de anknyter till de olika
teman under sammankomsterna.
Livsboksavsnitten lämnas vid följande sammankomst till kursledarna,
som i sin tur läser dessa och hardem
som utgångspunkt för de diskussioner kursledningen har enskilt med
varje familj under kursens gång (
två möten eller hembesök med varje
familj) – diskussioner då familjens
resurser och kompetenser sätts i
relation till ett familjehemsuppdrag.
Efter avslutad kurs träffar kursledarna alla familjer enskild för att
de tillsammans skall formulera en
bedömning om familjen uppfyller
kraven på att bli familjehem – om de
har de kompetenser som krävs.
De tio sammankomsterna innehåller
följande teman
  1.Introduktion till Pride
  2.Att arbeta i team
  3.Att möta barns behov av närhet
och anknytning
  4.Att hantera förluster
  5.Att stödja relationerna inom
familjen
  6.Att fostra barn
  7.Att ge barn möjlighet att knyta
livslånga band
  8.Att leva i förändring
  9.Att fatta ett välgrundat beslut
10.Att ta farväl och gå vidare
Under sammankomsterna jobbar
man med inlevelseövningar, rollspel och diskussioner. Det är i dessa
övningar och diskussioner som deltagarna börjar tänka på sig själva i
rollen som familjehem.
Utbildningsprogrammet för
verksamma familjehem
omfattar 10 delkurser. I Sverige är
fyra av dessa 10 översatta:
•Stödja relationer mellan barn och
deras familjer (4 x 3 tim)
•Alkohol- och drogberoendets
påverkan på barn och familjer (5
x 3 tim)
•Grunden för att möta utvecklingsbehoven hos barn som farit illa
samt att hantera familjehemsåtagandets inverkan på den egna
familjen (5 x 3 tim)
• Att arbeta som medlem i ett team
(3 x 3 tim)
Sammanfattat av Telle Söderberg
Om du vill få barn att behålla fötterna på jorden, så lägg lite ansvar på deras axlar.
Familjehemmet 2-2011 17 FR kongress i Katrineholm,
”Håll i & Håll om”
Solen skiner och familjehem, efter
familjehem traskar in på Ekbackens
sporthotell i Katrineholm. Till slut är
vi 20 stycken personer samlade som
alla har en sak gemensamt, vår familj
är familjehem. Ett uppdrag som är
något man kan diskutera kring
mycket länge. Denna gång hade de
en helg på sig och det gav mycket
energi för de änglar som tagit sig dit.
Helgen började med en lätt middag och sedan bar det av mot konferenslokalen där presentationen
rev igång ordentligt. Först började
Telle Söderberg som är ordförande
för FR med lite sammarbets övningar
som sedan övergick i att Stig-Roland
Carlzon fortsatte med en presentation och diskussion i stor grupp om
diverse dilemman inom familjehemsvården. Det finns mycket att diskutera som sagt. Sent på kvällen blev det
läggdags och lite sömn behövdes då
det var tidig morgon där på.
Upp med tuppen och ner till hotellfrukosten, äta och sedan börjar konferensen igen. En föreläsning utav
Stig-Roland som handlar om barn
i sorg står för dörren. En mycket
intressant föreläsning där barnen
stod i fokus. Hur tar man hand om
barn i sorg egentligen? Hur ser man
till att barnet får prata och att den
får någon som lyssnar på den? När vi
börjar föreläsningen får vi ta varsitt
kort, på varje kort är det en nalle och
Kongressfunktionärer: Britt-Marie Lindberg vice ordf., Gizela Wezell ordförande,
och Yvonne Nordström Pettersson, sekreterare.
Vi söker
engagerade familjer.
aparr
k
s
m
e
h
a
Trygrgka människo
sta
INOM Innovativ Omsorg har en stor bredd av verksamheter
över hela landet inom psykiatri och psykosocialt förändringsarbete. Behovet av vård och stöd för unga människor växer för
varje dag. För att kunna möta de ungas behov av stöd, hjälp
och sammanhang söker INOM ständigt de bästa medarbetarna och de mest engagerade familjehemmen.
Familjehem
Vi söker familjer eller par som vill ta emot ett
barn/ungdom i sitt hem för längre eller kortare
tid. Ni får arvode, utbildning, handledning samt
möjlighet till stöd dygnet runt.
Vill du veta mer? Kontakta oss:
Tel: 0200-11 53 60
E-post: [email protected]
0515-180 30
18 Familjehemmet 2-2011
www.inom.com
varje nalle har en egen känsla som
den förmedlar. Glad, ledsen, rädd,
busig, ja, alla känslor du kan tänka
dig. Under föreläsningen berättar
Stig-Roland om en grupp han har
haft med barn som blivit av med en
närastående. Varje gång han träffade
dessa barn så fick de ta två kort var,
ett kort där nallen visade den bästa
känslan de haft sen de träffades sist
och ett annat kort med den värsta
känslan de har haft sen sist. Sedan
diskuterar, pysslar och ritar de utifrån dessa känslor och utifrån det
som barnen känt sedan sist. Han
berättar också att både han och även
föräldrar till barnen ser skillnad, de
ser att efter dessa samtal så är barnen
mycket bättre till mods. Att barnen
får träffa andra barn som är i precis samma sitts som dem kan hjälpa
väldigt mycket. En fråga dyker upp
om hur vida ett mycket litet barn kan
känna sorg. Den besvaras av duktiga
Stig-Roland genom att han förklarar
att små barn vet inte att det är just
sorg de känner, men även dem känner samma känsla som ett litet större
barn.
Tätt efter Stig-Rolands fantastiska
föreläsning så dyker även Agneta
Öhman från Habiliteringen som föreläser om utvecklingsstörning. Hon
berättar mycket saker om ut­­veck­
lingsstörning, bland annat säger hon
lite av ett ledord för hela kon­­fe­­rensen
Besök på Julita gård.
”Håll i, håll om” fyra ord som är
mycket starka. Det är några ord som
verkligen visar vad familjehem är tillför. Under föreläsningen tas olika
skolsituationer upp och diskussionerna är många, det är många av de
som var med på konferensen som
har barn med något sorts handikapp
och många som råkat illa ut i både
skola och dagis. Det pratas även om
diagnoser, varför behövs egentligen
en diagnos? Kommer man direkt
hamna i ett fack? Eller kommer man
bli hjälpt på ett fantastiskt sätt
genom att få en diagnos? Många
säger att det hjälper och att det gör
att folk runt omkring personen med
en diagnos får en insikt i varför problemet är som det är.
Efter den intressanta föreläsningen
med Agneta Öhman så var det dags
för en lunch som avsmakas i skolmatsalen, nära Ekbacken. Det serveras lax och potatis och alla äter
med goda ro. Efter lunchen blir det
en liten paus och fika på bakgården på Ekbacken, där solen skiner.
Sedan börjar kongressen och viktiga ting tas upp i föreningens årsmöte. Efter det blir det styrelse möte
både för Familjehemsföreningen och
Familjehemmets Ungas Röster, FUR,
då det är fyra ungdomar med på
konferensen, en av dem är jag själv.
På kvällen vankas det tre rätters och
gott sällskap bland de brinnande
änglarna som finns med på konferensen. Denna kväll avslutas med lite
”soffhäng” med läsk, godis och etiska dilemman. Det blir en sen men
mycket trevlig kväll.
Som avslut på konferensen så tar vi
frukost som lördagen och sedan en
liten träff med Stig-Roland igen. Efter
det blir det en trevlig stund på Julita
Gård utanför Katrineholm.
Jag vill avsluta denna lilla tillbaka blick på en trevlig helg med att
tala om att till denna konferens i
Katrineholm, i Sörmland dök människor från hela Sverige upp, i
många olika åldrar. Alla med samma
sak som de brinner för, att människor ska må bra. De dem gör är bland
de finaste och största som finns. De
bjuder hem någon, ibland flera, hem
till sitt hem, där dem bor, lever och
sover. För att denna ”någon” ska få
chans att må lika bra som dem. Om
det nu är så, att änglar finns i himmelen, då kommer alla Familjehem i
hela Sverige komma till himlen. Du
som är familjehem, som läser detta,
sträck på dig, du är stark och unik,
det finns inte många som kämpar
som du.
Tack för att DU och DIN familj finns.
Caroline Pettersson
18 år, biologiskt barn i familjehem.
Foto: Carro.
Familjehemmet 2-2011 19 Sänkta!
Vi har sedan flera månader väntat
på en placering. En placering som
det i dag visar sig inte kommer att
bli av. Hur många är det som tar
emot en mamma-barnplacering där
man bara får arvode och omkostnad
för mamman, ”för mamman ska ju
själv ta hand om den nyfödda”? En
mamma som har en utvecklingsstörning och flera andra handikapp som
kräver tider att passa många gånger
per dygn. En mamma som inte ens
klarar den enklaste dagliga rutinen
på egen hand. En mamma som man
redan innan placering klargör att
i bästa fall kommer hon att kunna
bo i egen lägenhet med massor av
stödinsatser.
Vi tackade av någon anledning nej
till första erbjudandet (förstår ni varför?). Förvaltningen återkommer då
med ett förbättrat alternativ. Absolut
lägsta ersättningsnivå enligt SKL
både i arvode och omkostnadsersättning för bebisen och ett helt hack
högre för mamman. Vi tackar återigen nej och säger att vi anser oss
vara ett kvalificerat familjehem (precis som vid utredningstillfällena)och
att digniteten på uppdraget gör att
vi avstår. Återigen vill förvaltningen
återkomma och erbjuder då 1500 kr
lägre än vad vi sagt att vi får för tonåringar utan bebis och med bara en
diagnos i arvode för mamman och
omkostnaden hmm... Den glömmer
vi, liksom ersättningen för bebisen.
När vi åter igen tackar nej så undrar
handläggaren nyfiket vad det är vi
erbjuder som gör att vi gör rätt för
så hög ersättning. Snacka om att bli
dissade efter drygt tre månader! Jag
fann mig dock och frågade varför de
ringt oss och sagt att de är i behov
av ett mycket kvalificerat familjehem
om man inte anser att man behöver
ett och framför allt - inte vill betala för ett? Återigen alltså ett fall där
uppdraget är mycket kvalificerat tills
det är dags för ersättningsanspråk,
då är det ett superenkelt. I mina
ögon är ett dygnetrunt-uppdrag av
ovanstående karaktär åtminstone
värt en halv sommarpraktikantslön
för en som knappt fyllt myndig, dvs
20 h/vecka. Eller?
20 Familjehemmet 2-2011
E F T E R LY S N I N G
Jag förstår att kommuner kan ha
dålig ekonomi. Vad jag inte förstår
är varför jag som familjehem ska
betala för det? Jämför bara med en
placering på ett utredningshem som
kostar flera hundratusen i månaden.
Och kvar står då vi i familjehemmet
som sedan mer än ett kvartal planerat för nytillskotten. All planering,
möten och energi vi lagt ner är nu
obetald och inte värt vatten. Snacka
om att vi blir sänkta som familjehem!
Men… jag och maken är överens, vi
är hellre utan uppdrag än blir utnyttjade. Innebär detta att vi är utan
uppdrag? Nej! Och tur är väl det att
inte alla kommuner tänker lika. Så
varför delger jag er detta? Jo, för att
ge er råg i ryggen. När ni sätter er
egen prislapp så höjer ni statusen på
detta oersättliga, så ofta baktalade
men ack så underbara, uppdrag att
ta emot familjehemsplaceringar! Ni
är inte (heller) egoistiska, penninggalna utsugare utan hårt arbetande
(trots att det inte ska vara arbete)
familjehemsföräldrar. Nöj er inte
med mindre! Ni är inte ensamma!
Tillsammans kan vi rucka på världen
– i varje fall lite grann.
Vi behöver foton som vi kan
använda som illustrationer i
tidningen Familjehemmet eller
i FR:s Almanacka för 2012.
Vi behöver lämpliga foton;
natur, djur, barn och ungdomar - men ej foton på identifierbara placerade personer.
Tyvärr kan vi ej betala någon
ersättning på publicerat foto.
Skicka oss foton till:
[email protected]
eller FR, St. Malmsvägen 7,
641 50 KATRINEHOLM.
Familjehemsförälder
med egen prislapp
Britt Bergman, Stig-Roland Carlzon och Hans Larsson vid kongressen.
Bra val?
Man hör ofta i folkmun att en person har gjort sitt val när det gäller att
missbruka eller lämna ifrån sig sina
barn. Detta är ett mycket känsligt
ämne och väldigt komplext. En fråga
man kan ställa sig är utifrån vilka
förutsättningar gör personen sitt val?
För att kunna göra ett ”bra val”
måste man ju veta vad detta innebär
och hur man gör i de situationer där
man frestas av att göra ”dåliga val”.
Denna ångest som dåliga val leder
till kan nog ingen annan förstå utom
vi som har gjort dem.
Växer man upp i ett missbruks hem
eller med frånvarande föräldrar så
har man mycket svårt att förstå och
se de ”bra valen” i livet. Man fortsätter att leva enligt den tradition som
finns i vår närhet. Det är mycket
svårt att bryt den traditionen eftersom familjen lever i ett nätverk där
det finns missbruk och där man då
försummar sina barn.
För att kunna göra ”bra val” i livet
behöver människor vägledning, kärlek och personer med tålamod runt
omkring sig. Naturligtvis måste det
finnas en motivation till att förändra
men det viktigaste är att skapa förutsättningar för förändring och det
måste komma utifrån inte i den miljö
man är van att leva i.
mitt barn när det gäller tillgänglighet, att ge kärlek, trygghet och skapa
förtroende. Det finns även andra
människor i mitt liv som har betytt
mycket när det gäller att göra de ”bra
valen”. Vägledning, råd och stöd i de
svåra situationerna gör att man så
småningom blir väldigt duktig på att
kunna göra det ”bra valen”. Men en
sak är säkert det är inte lätt och man
gör många misstag och får många
bakslag innan man börjar känna sig
som en ”normal” människa.
Idag är jag jätteglad över att ha dessa
erfarenheter och kunna hjälpa andra.
Jag tror att det behövs mer kunskap
och forskning i detta för att få förståelse för hur det är att leva i en missbruksmiljö eller i en miljö där man
som barn försummas på anknytning
och tillhörighet mm.
Vi måste bli bättre på att inte döma
utan hitta orsaken till människors
”dåliga val” och uppmuntra och ge
förslag på fler ”bra val”.
Detta är min personliga uppfattning
så den har ingen vetenskaplig grund
utan består endast av mina egna och
andra i min närhets erfarenheter.
– Förstärkt familjehemsvård
med barnet i fokus –
Gizela Wizell
I mitt fall träffade jag en kille som
fick mig att förstå vilka de ”bra
valen” i livet var. Det han först visade
var hur viktig jag som förälder är till
www.knytpunkten-familjevard.se
Familjehemmens Unga Röster (FUR)
Familjehemmens Unga Röster FUR är en grupp som verkar inom FR för att förmedla barnets och ungdomens syn på att vara placerad i familjehem eller att
bo i ett hem som tar emot ett nytt barn eller ungdom.
Kontakta oss
www.fur.dinstudio.se [email protected]
Familjehemmet 2-2011 21 NY
FR-styrelse
Intervju med några
ledamöter
1. Uppdrag i styrelsen?
2. Vilka frågor ”brinner Du för”?
3. Varför är Du engagerad i FR?
4. Övrig kommentar?
Foto: Carro
Hans Larsson
1. Kassör
2. Rättvisa behandlingar av både
barn och vuxna om ingår i en
placering.
3. Eftersom FR kämpar för barnens
bästa i alla lägen, samt att FR tillvaratar medlemmarnas intressen.
4. FR en viktig del som remissinstans i ärenden som rör vårt
område.
Yvonne Nordström Pettersson
1. Ledamot och redaktionsgruppen
till tidningen Familjehemmet.
2. Barnens rätt till trygghet, och
Familjehemmens rätt att känna sig
som en samarbetspartner till placerade sociala enheter,
3. För att träffa andra familjehemsföräldrar, som dessutom blivit ens
vänner. Få möjligheten till gemensamma föreläsningar att kunna få
och ge stöttning av och till andra
familjehem och att gemensamt
kunna ta fram aktuella frågor som
behöver bearbetas. för att familjehemmen ska få bättre status.
22 Familjehemmet 2-2011
Maria Bergman
1. Uppdragen i styrelsen har varierat under åren men jag sitter just nu
som vice ordförande.
2..Det som står mig närmast när
det gäller familjevården är vårdnads
överflyttningar och det som är viktigt att veta!,
3. Det började när jag var barn,
jag gled in redan som femåring då
mina föräldrar blev sommarhem till
en kille från väst-Sverige.
Jag är så att säga ”biologiskt barn
till familjehem”
4.Ja, det kan rymma mycket men
just det att; bli familjehem, innan,
under och efter placeringen, samt
alla kontakter.
Ofta sägs att man söker ”vanlig
familj” men är vi ”vanlig familj” det
kan man fråga sig!
Ylva Gavell Söderström
1. Suppleant och redaktionsgruppen till tidningen Familjehemmet.
2. Jag brinner för mina barn (egna
och lånade), mina hästar och hundar och make (firar silverbröllop i
år!).
3. För att förbättra villkoren för
”det glömda Sverige” (som jag lånat
från en gammal folkpartistisk valkampanj för att det är så på pricken
som jag känner)
Gizela Wizell
1. Ledamot och redaktionsgruppen
till tidningen Familjehemmet.
2. Familjehemmens rätt till A-kassa,
socialförsäkringar och någon form
av tjänstepensions grundande system mm
3. Jag blev med i FR för ca 8 år
sedan för att jag var ett färskt familjehem som fått ett mycket tufft uppdrag. Jag har fått mycket stöd och
hjälp under året. Jag tycker det är
viktigt att engagera sig i en förening för att vi blir starka tillsammans
med alla våra erfarenheter och
kunskaper.
Idag med den erfarenhet och kunskap jag har fått under årens lopp
så hoppas jag kunna göra en insats
för familjehemsvården genom FR.
4. Att barn med diagnoser eller
barn i behov av särskilt stöd får
de förutsättningarna för att kunna
utvecklas så positivt som möjligt.
De områden som jag är mest kunnig i är skola, LSS, utredningsprocesser mm.
Telle Söderberg
1. Ordförande
2. Teamarbete kring ett barn där
alla delar är lika viktiga för att ett
barn skall ha det bra. Rätt familj till
rätt barn.
Rätten till självklart stöd till familje
hem.
3. Familjehem är viktig.
Familjehems­frågor är viktiga
Familjehemmens Riksförbund
Länsföreningar, Lokalföreningar och Förbundsstyrelsen
Stockholm – AB
Carita Stenbacka-Tenezakis
08-18 76 02
Södermanland – D
Ann-Christin Larsson
0157-408 63
Halland – Skaraborg
– NR
Kansliet
0150-780 10
Mia Johnsson
0455-271 98
Sveneric Blixt
0141-800 68
Annette Andréen
0485-722 98
Dalarna – W
Ödeshög
Sveneric Blixt
0141-800 68
Margot Pettersson
0144-318 97
Södertälje – AB
Örebro – T
Kronoberg – Kalmar– GH
VA. Östergötland
Stig-Roland Carlzon
0911-24 01 28
Telle Söderberg
08-550 947 07
Skåne – LM
Östergötland – E
Norrbotten – BD
Ingrid Heigren
0583-503 31
Maria Bergman
070-848 71 40
Västmanland – U
Maria Bergman
070-848 71 40
Gotland – I
Torsten Lindqvist
0498-380 21
Västernorrland – Jämtland
– ZY
Eva Folin
0454-32 36 49
Monica Fahlén
0611-607 91
www.familjehem-xyz.se
Västsverige – P+O
Västerbotten – AC
Blekinge – K
Rolf Ringsell
090-390 43
www. familjehemsforeningen.se
Gudrun Atleflo
0520-65 24 14
Familjehemmens Unga Röster
[email protected]
www.fur.dinstudio.se
Förbundsstyrelsen
Ordförande: Telle Söderberg,
Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE
08-550 947 07, 070-520 40 87
[email protected]
Kassör: Hans Larsson, Lugnet,
640 30 HÄLLEFORSNÄS, 0157-408 63, 070-554 08 63
[email protected]
Ledamot: Yvonne Nordström Pettersson,
Vreta, 640 51 STJÄRNHOV, 0158-410 66
[email protected]
Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7,
961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29
[email protected]
Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala,
643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33,
[email protected]
Är Du familjehem, släktinghem,
kontaktfamilj/person?
Rådgivare
Vi finns för
Dig!
Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om
Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar;
Maria Bergman
Järna
070-848 71 40
Britt-Marie Johansson
Gnesta
Lars Sundström
Värmdö
Telle Söderberg
Södertälje 08-550 947 07
Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov
0158-107 39
08-570 207 76
0158-410 66
Bli medlem
nu! 0480-503 55
Ulrika Boklund
Trekanten
Margareta Carlsson
Rosenfors
0495-207 19
Anette o Calle Bonath
Hyssna
0320-390 36
Familjehemmens Riksförbund
(FR)
Aspabruk
0583-503 31
Ingrid Heigren
tel 0921-649 88 •Aspabruk
0150-780 10
Carina Wahlström
0583-504 63
www.familjehemmensriksforbund.se
Rolf Ringsell
Umeå
090-390 43
Britt Bergman [email protected]
Kalix
0923-137 21
Lisbeth Fareby
0980-109 34
Kiruna
Ledamot: Gizela Wizell, Lännäs 1312,
71593 ODENSBACKEN, 019-45 81 45, 070-514 70 59
[email protected]
V.ordf.: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20,
153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-848 71 40
[email protected]
Suppleant: Ulrika Boklund,
Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN
0480-503 55 [email protected]
Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis,
Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN
08-18 76 02 [email protected]
Suppleant: Ylva Gavell Söderström,
Degerängsv. 16, 671 42 ARVIKA, 0570-153 16,
073-640 42 68, [email protected]
Revisor: Ros-Marie Svanborg,
Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK
0911-711 87
Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13,
945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514
Valberedningens sammankallande:
Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix,
0923-137 21, [email protected]
Familjehemmet 2-2011 23 Familjehemmens Riksförbund
St. Malmsvägen 7
641 50 KATRINEHOLM
Attendo Individ och Familj söker
både erfarna och nya familjehem
Vi har en ökande efterfrågan på platser
platser för
för barn,
barn, tonåringar
tonåringar samt
samt unga
unga vuxna
vuxna och
och söker
sökerdärför
därför familjefamiljehem för kortare eller längre tids placeringar
i
hela
landet,
men
särskilt
Västerbotten
och
Norrbotten.
placeringar i hela landet, men särskilt i Västra Götaland.
I dag arbetar vi med över 200 familjehem
familjehem ii hela
hela landet
landet som
somkan
kanta
taemot
emotbarnbarn-och
ochungdomar
ungdomarsamt
samtunga
unga
vuxna
familjehem och
och er
er utan
utanerfarenhet,
erfarenhet,både
bådepå
pålandslandsvuxna och
och föräldrar
föräldrar med barn. Vi söker både erfarna familjehem
bygd och i tätort. Vi utreder
utreder och
och utbildar
utbildar nya
nyafamiljer.
familjer.
Attendo
och Familj
Familj har
har sedan
sedan 1993
1993 arbetat
arbetat med
med konsulentstödd
konsulentstöddjourjour-och
ochfamiljehemsvård.
familjehemsvård.Våra
Våra
Attendo Individ
Individ och
familjehemskonsulenter
har
lång
erfarenhet
av
socialt
arbete
och
erbjuder
er
som
familjehem
stöd
dygfamiljehemskonsulenter har lång erfarenhet av socialt arbete och erbjuder er som familjehem stöd dygnet
net
runt.
familjehem
hos får
ossni
fårprofessionell
ni professionell
handledning
i grupp
och/eller
enskilt
av socionom
runt.
SomSom
familjehem
hos oss
handledning
i grupp
och/eller
enskilt
av socionom
eller
eller
psykolog
med
handledarutbildning.
Vi
erbjuder
goda
villkor
för
er
insats.
psykolog med handledarutbildning. Vi erbjuder goda villkor för er insats.
Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof.
Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof.
Västerbotten
och Norrbotten
Västra
Götaland
Familjehemskonsulent
Åke11
Granqvist
073-600 72 33
Lotta
Wetterholm 073-071
61
Familjehemskonsulent Eva Edlund 070-380 34 71
Övrigalandet
landet
Övriga
Familjehemskonsulentgruppen08-505
08-50537
37270
270
Familjehemskonsulentgruppen
Familjehemscenter i Östergötland AB
0122-210 00 • www.familjehemscenter.nu • Kontaktperson: Andreas Ramlöv 0122-26 10 27
24 Familjehemmet 2-2011