Transcript Handledning: Barn och skola

Handledning till minnesväskan
Vi minns vårt 1900-tal
”Barndom och skola”
BARNDOM OCH SKOLA
Innehållsförteckning - Minnesväska
Vi minns vårt 1900-tal
”Barndom och Skola”
Faktablad
•
Handledning, minnesväska
•
Reminiscensmetoden
•
Genomförande av reminiscensmetoden
•
Samtalsmetodik
•
Tips på samtalsämnen
Föremål
Tema ”Barndom och skola”: Se föremålsbeskrivning
Tidningar
Nio tidningar från 1938-1964 och två klippdockor
Böcker
Tio böcker
Ljud
Två cd-skivor; Vårt 1900-tal del 1, Vårt 1900-tal del 2
Doft
Barnängens barntvål
Smak
Kungen av Danmark och Eukalyptus tabletter
Upplevelsealbum
Album med bilder och gamla vykort
Texter
Korta texter om livet förr, litteratur om livet under 1900- talet
Litteratur
Isacs, L & Wallskär, H (2004). Låt minnena leva- en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia
Gynnerstedt, K och Schartau M- B (2000). Reminiscensmetoden- tillämpad i
äldrevården. Lund: Studentlitteratur
BARNDOM OCH SKOLA
Föremål
Användningsområde
Föremål som minnesväckare samt smaker och
dofter från barndomen.
Dockbädd: Babydocka, trasdocka, samedocka,
teddybjörn, kudde, madrass, täcke med lakan
Barndomsminnen.
Rollek: Förkläde, tvättbräda, dockservis, barnängens
barntvål
Barndomsminnen,
mitt husdjur, leksaker
och spel.
Leksaker och spel: Katt, kanin, hund, trähäst, motorcykel, träbil, speldosa, kalejdoskop, munspel, jojo, ishockeypuck, sparbössa, pussel, spelkort löjliga familjen, kortlek, pickande kycklingar.
1
BARNDOM OCH SKOLA
Föremål
Användningsområde
Dopminnen, konfirmationsminnen, psalmer
och sånger.
Andligt: Dopsked, psalmer för de yngsta, psalmbok
konfirmationsminne, sionstoner, sångbok för väckelse,
fältandaktsbok, godtemplarordens sångbok, bönbok för
de gamla, tavla
Skolminnen.
Skola: Majblommor, kulram, läsebok, sångbok, räknebok, ritbok, slöjdbok för träslöjd, slöjdpåse, pennskrin
med olika pennor, linjal, blockflöjt, skolklocka, hopprep, visselpipa, spelkulor
Tidningar, böcker och
klippdockor som minnesväckare.
Tidskrifter, böcker och klippdockor
2
BARNDOM OCH SKOLA
Föremål
Användningsområde
Album innehållanden
minnen i form av foton,
vykort, bokmärken, filmstjärnor
Upplevelsealbum
Historiska återblickar i
form av ljud och musik.
Smakupplevelser
Cd-skivor: ”Vårt 1900-tal”. Del 1 och del 2.
Tabletter: Olika smaker
3
BARNDOM OCH SKOLA
Handledning - Minnesväska
Vi minns vårt 1900-tal
”Barndom och skola”
Innehåll
Minnesväskorna ”Vi minns vårt 1900-tal” finns i fem teman:
•
Kök och nostalgi
•
Necessär och arbetsliv
•
Barndom och skola
•
Kläder och hantverk
•
Natur och Fritid
Minnesväskorna kan användas på många olika sätt och utgår från reminiscensmetoden (se separat faktablad).
Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att tänka tillbaka på tidigare händelser och skeenden i livet. Genom att stimulera minnena via sådant som påminner om tidigare händelser kan man aktivera
och bevara olika minnen. Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta
finns kvar länge hos personer med demens. Via reminiscensarbete kan de
få mer kontakt med sitt förflutna och därmed bli mer närvarande i nuet.
Minnena som väcks kan stärka självkänslan, identiteten och skapa trygghet. Materialet är tänkt att fungera som så kallade triggers; ”minnesväckare”. Väskan innehåller flera olika delar i syfte att stimulera olika
sinnen.
Föremålen i denna väska är uppdelade i ämnesområden:
•
Dockbädd
•
Rollek
•
Leksaker och spel
•
Skola
•
Andligt
•
Böcker, tidskrifter och klippdockor
Tips på samtal kopplade till dessa finns i faktabladet ”tips på samtalsämnen”. Innehållet kan användas var för sig eller kombineras med varandra
Faktablad
I mappen ”Faktablad” finns olika texter som kan användas som en informationskälla för dig som leder reminiscensarbetet. I mappen finns också
texter att använda för att skapa reminiscenser. Texterna skildrar olika de-
1
BARNDOM OCH SKOLA
lar ur livet och kan användas utifrån olika teman som till exempel sommarminnen, barndomsminnen, skolminnen och arbetsliv.
Muntliga berättelser som anknyter till en persons erfarenheter kan väcka
minnen och få personen att berätta om egna upplevelser.
Ljud
I väskan finns även två cd-skivor med historiska återblickar, musik,
sport-telegram-, samhälls- och tekniknyheter som härrör från 1900-talets
första del. Väskan innehåller även två kassettband med musik från Norrbotten. Musik kan vara ett sätt att hitta vägen till känslor och livsglädje
och sången kan finna de glömda orden.
Doft
För att stimulera doftsinnet innehåller minnesväskan Barnängens barntvål. Förbered era träffar genom att ta med relevanta dofter som kan
framkalla just de minnen som är aktuella för gruppen eller individen.
Upplevelsealbum
I lådan finns även ett ”upplevelsealbum” som innehåller bilder, vykort,
bokmärken att samtala kring. Delarna i albumet kan användas separat
eller i kombination med något av föremålen. Om ni väljer att kombinera
olika minnesväckare är det viktigt att tänka igenom valet så att den demente inte upplever det som rörigt.
Smak
En metod för att väcka smakminnen är att t.ex. köpa in färska jordgubbar
vid samtal om sommarminnen, eller att baka pepparkakor vid jultema.
Baka mat- och kaffebröd som man gjorde förr och samtala om hur och
när det bakades är också ett sätt att skapa reminiscenser.
Minnesväskan
Minnesväskan är tänkt att fungera som en resurs, introduktion eller inspiration att fortsätta reminiscensarbetet på er arbetsplats. Med hjälp av väskan och faktabladen kan ni skapa givande reminiscensstunder och förhoppningsvis kunna tillämpa metoden dagligen.
Kom ihåg, denna handledning är endast en vägledning i reminiscensmetoden. Utforma ert eget arbete så att ni får ut så mycket som möjligt av
samtalsstunderna. Använd de minnesväckare som passar just er eller
samla ihop ett eget minnesmaterial utifrån de äldres livshistoria. Minnesväskan kan även vara ett stöd för anhöriga i kommunikationen med sin
närstående.
Läs mer om metoden i faktabladet ”Genomförande av reminiscensmetoden”. Lycka till!
2
BARNDOM OCH SKOLA
Fakta om reminiscens
Det engelska ordet reminiscence kan översättas med ”hågkomst” eller
”minne”. Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att
tänka tillbaka på tidigare händelser och delar av livet. Bilder, föremål,
musik och dofter kan användas som ”triggers” så kallad minnesväckare.
Det bör finnas ett varierat utbud av minnesväckare eftersom olika personer behöver olika typer av stimulans. Via sinnena väcker de associationer
som kan stimulera en person att minnas sådant som hon eller han glömt
för länge sedan.
Med hjälp av reminiscens kan man möta människor med demenshandikapp på ett positivt sätt genom att man medvetet riktar intresset mot
något annat än personens handikapp. En viktig del i kommunikation med
personer med demens är kunskap om den enskildes bakgrund. För vårdpersonalen är reminiscens en metod att lära känna de äldre bättre. Kunskap om de äldre människornas livshistoria har stor betydelse för att den
som vårdar ska kunna tillgodose de äldres önskemål och behov.
Metodens fördelar
Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta finns kvar längre hos personer med demenshandikapp. Metoden ger personer möjlighet att återuppleva en tid då han eller hon var aktiv och frisk. Vid demenssjukdomar
försämras korttidsminnet vanligen tidigt. Att minnas sitt förflutna kan få
personen att känna sig tryggare, höja livskvaliteten, öka självkänslan och
förstärka identiteten.
T
Genom reminiscensarbetet får människor med demens kontakt med sitt
förflutna och kan därmed bli mer närvarande och koncentrerade i nuet.
Vårdpersonal får ökad kännedom om individen och större förståelse för
personen. Anhöriga är viktiga resurser inom reminiscens genom att de
kan ge vårdpersonalen en bild av personens levnadshistoria.
Vid reminiscensaktiviteter i grupp kan de positiva effekterna förstärkas
genom att:
• Personerna får uppleva samtal med varandra
• De får lyssna och se andra, vilket stimulerar viljan att själva minnas
och berätta
• De blir sedda och hörda
• De använder sina sinnen och sin kropp
• Gruppledaren och övrig personal får större kunskap om deltagarna
• Gruppen lär känna varandra bättre vilket minskar konflikter
3
BARNDOM OCH SKOLA
Genomförande av reminiscensmetoden
Samtalet
Den vanligaste formen av reminiscensarbete är samtalet. Muntlig tradition, dvs. att förmedla information genom berättande från generation till
generation är en gammal metod att bevara det förgångna. Reminiscens
kan användas på många olika sätt.
Metoden kan vara till hjälp för att fördjupa vårdpersonalens dagliga kontakter med boende på äldreboenden genom:
• Planerade reminiscensaktiviter i grupp
• Individuella möten
• Spontant i vardagen
• Anhörighetsstöd
Förberedelser
Innan reminiscensarbetet påbörjas är det viktigt att som vårdare försöka
skaffa så mycket kunskap som möjligt om människan bakom sjukdomen.
Vem är personen? Vilka intressen har personen? Vad har personen arbetat med? Var är personen född? Hur ser familjen ut?
Med ökad kännedom om personens livshistoria är det lättare att föra ett
meningsfullt samtal som bidrar till att hålla minnesfunktioner vid liv.
Reminscensarbete framkallar många olika känslor varpå det är viktigt att
vara förberedd och ha förmåga att hantera de känslor som kommer upp.
Enskilt eller i grupp
Reminiscensarbetet kan ske enskilt eller som en gruppaktivitet, dvs. det
kan vara något som sker mellan en ensam vårdtagare och en personalmedlem på en avskild plats eller så kan det ske mellan personer gemensamt i grupp.
Reminiscensarbete i grupp syftar oftast till att minnas tillsammans eller
för att utbyta minnen, vilket i praktiken ofta innebär att ett minne leder
till ett annat. Genom att påminnas om olika händelser kan man ”friska
upp” minnen som man trodde försvunnit.
Grupperna bör vara små, välplanerade och strukturerade. Mindre grupper
skapar en tryggare atmosfär samtidigt som det underlättar för en dement
person att följa med i det som sägs.
Allmänt eller specifikt reminiscensarbete
Man kan välja mellan allmänt eller specifikt reminiscensarbete. Med
allmänt reminscensarbete avses en metod där man använder sig av en
mängd minnesutlösande symboler för att stimulera minnena. Föremål,
dofter, bilder eller ljud sätter igång tankeprocessen som gör att man associerar till tider och situationer förknippade med ”minnesväckarna”.
4
BARNDOM OCH SKOLA
Med specifikt reminiscensarbete syftar man till omsorgsfullt utvald och
bestämd användning av speciella ”triggers”, utvalda med relevans för de
deltagande.
Förslag på användningsområde
Minnesväskan är uppbyggd för att stimulera alla sinnen. Välj de minnesväckare som passar för de deltagare som finns i gruppen. Dofter som påminner om fritidsintressen och tidigare arbeten kan väcka många minnen
till liv. Doft av nysågat trä för en snickare eller sågverksarbetare kan stimulera arbetsminnen liksom dofter av djur för en lantbruksarbetare.
Doft av nylagad mat kan trigga igång minnen för en kokerska och påminna om gångna tiders gemenskap runt matbordet. Såpa kan verka som
en minnesväckare genom att påminna om städning och tvätt, parfym om
högtidsdagar.
Använd tidningarna och böckerna i minnesväskan och låt deltagarna få
bläddra och titta på bilderna för att väcka intresse. Cd-skivorna kan väcka
minnen genom att de innehåller ett brett spektra av historiskt material.
Tänk igenom vilken eller vilka delar av dessa minnesväckare som kan
stimulera minnen hos just din vårdtagare.
Praktiskt genomförande
Det första steget i reminiscensarbete är att bestämma vilka som ska ingå i
gruppen. Efter att gruppledaren bestämt gruppens sammansättning är det
dags att besluta vilka ämnen som ska behandlas samt vilka ”minnesväckare” som ska användas. Kom ihåg att inte använda för många sinnesintryck åt gången.
Börja gärna med en grupp på två till fyra personer. Genom att deltagarna
inte blir så många blir det lättare för gruppledaren att se till att alla får
komma till tals. Var om möjligt på samma plats varje gång eftersom personer med demens är i behov av organiserade aktiviteter för att strukturera dagen.
Börja reminiscensarbetet med att samla gruppen och förklara vad sittningen handlar om. Välj breda teman innan gruppen är van vid träffarna
(exempelvis barndomen, högtider eller årstider). Sitt gärna i en ring utan
bord så att ni kan avläsa kroppsspråket bättre. Försök att ha en tydlig
struktur på mötet. Skicka runt, alternativt visa upp en minnesväckare och
invänta eventuella reaktioner. Samtala om de minnen som dyker upp.
Det är viktigt att gruppledaren stimulerar samtalet i gruppen allt eftersom
de deltagande delger sina livshistorier. Det finns ingen fastställd mall för
vad som kan kallas reminiscens. En utgångspunkt är att när människor
tillsammans skapar upplevelser som för personen blir en bekräftelse på
vem han eller hon är uppstår en reminiscensaktivitet.
Se gärna faktabladen om samtalsmetodik och tips på samtalsämnen för
ytterligare information.
5
BARNDOM OCH SKOLA
Samtalsmetodik
Reminiscens är ett verktyg för att underlätta kommunikation. Följande är
viktigt att tänka på då man kommunicerar med personer med demenshandikapp
•
Använd ett enkelt språk
•
Försök hitta flera sätt att säga samma sak
•
Var så konkret som möjligt
•
Var lyhörd för signaler som visar om personen förstått
•
Skapa en tillåtande atmosfär
•
Visa att du lyssnar och lägger på minnet vad personen sagt
•
Avbryt eller rätta inte
•
Tala långsamt med korta meningar
•
Undvik frågor som försätter personen i en omöjlig valsituation
•
Förstärk ditt tal med gester. Peka på det du talar om. Om du
instruerar om något, visa samtidigt hur det går till
•
Förstärk det talade ordet med bilder
6
BARNDOM OCH SKOLA
Tips på samtalsämnen tema
” Barndom och skola”
Samtalsämnen tema barndom och hemarbete:
•
Hur såg din familj ut?
•
Var bodde ni?
•
Vilka sysslor hade du i hemmet som barn?
•
Vilka sysslor var a) roligast? b) tråkigast?
•
Hjälpte alla till med hemsysslorna?
•
Hade du något husdjur?
Samtalsämnen tema lek:
•
Vilka sorts lekar lekte ni som barn?
•
Hade du någon bästis?
•
Var lekte ni oftast?
•
Hade du någon nallebjörn? Eller docka?
•
Gjorde du några leksaker själv?
•
Brukade ni spela spel? Lägga pussel?
Samtalsämnen tema skola:
•
Berätta vad du minns om din första lärare?
•
Var din lärare a) sträng? b) snäll?
•
Vad åt du för lunch i skolan?
•
Vad gjorde ni på rasterna?
•
Hur många år gick du i skolan?
•
Vad hände om du varit olydig?
•
Vad fick du göra på slöjden i skolan?
•
Spelade du något instrument?
•
Var det lång väg till skolan?
•
Hade du något favoritämne?
7
BARNDOM OCH SKOLA
Samtalsämnen tema fest och högtid:
•
Firade din familj någon särskild högtid?
•
Hur firade ni jul?
•
Vad åt ni under julen?
•
Fick du julklappar som liten?
•
Hur firade ni midsommar när du var liten?
Samtal kring Konfirmationsboken:
•
Gick du i kyrkan?
•
Hur kändes det att vara där?
•
Hur såg prästen ut?
•
Konfirmerades du?
•
Hur var det att gå och läsa inför konfirmationen?
•
Vilka psalmer minns du?
•
Hur gick det till i Söndagsskolan?
•
Vad minns du av a) bröllop b) dop c) begravningar?
Referens
Isacs & Wallskär (2004). Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia
Gynnerstedt, K & Schartau M-B (2000). Reminiscensmetoden - tillämpad i äldrevården. Lund: Studentlitteratur
8
BARNDOM OCH SKOLA
Leken – ut i livet
Genom historien har barn lekt och imiterat sin omgivning. Till sin hjälp har
de ibland haft föremål - leksaker som de gjort eller fått. De symboliserade
ofta bruksföremål eller andra föremål i det samhälle de levde i. Leksaker är
kända ända från stenåldern för 7000 år sedan. Könsrollerna var tidiga, flickor
lekte med dockor eller små hushållsredskap och pojkar med små miniatyrer
av vapen och jaktredskap. Med tiden tillkom hästar och fordon av skilda
slag.
Dockan har genom tiden ändrat skepnad många gånger. Från den enkla
dockan gjord av ett vedträ, till trasdockan, porslinsdockan där kroppen syddes, celluiddockan med sin ömtåliga kropp. Dockan fick sedan hår och gingerdockan kunde både gå och vrida på huvudet. Under 1960 – talet fick dockan nylonhår och barbiedockan gjorde entré. Dockan har oftast varit en spegling av det rådande modet. Nallebjörnen var omtyckt av både pojkar och
flickor och 1903 såg den första nallebjörnen dagens ljus. Den kallas även
Teddybjörn och blev för många vår mest förtrogna vän sedan barndomsåren.
Samla och spara
Under barndomsåren kunde man samla på olika saker, ibland var det blommor som man pressade och gjorde herbarium av. Frimärken som klistrades
in i frimärksalbum. Bokmärken och filmstjärnor som byttes mellan varandra
och en del samlade på autografer.
Klippdockor från Hemmets Veckotidning eller Året Runt, som sedan fick
egenhändigt nya ritade kläder. Man skulle spara, hemma i sparbössan och i
skolan i skolsparbössan. Sedan fick man prenumerera på Lyckoslanten som
hade en liten ”knep och knåp” sida. Man kunde skriva i sin poesibok eller
läsa i boken med ”mina vänner”. Rita, vika pappersflygplan och göra sin
egen Loppa i papper. Man hade brevvänner som man brevväxlade med.
Böcker
Med läsningen öppnades en helt ny värld, först var det barnboken, bland
Tomtar och Troll med sina fantastiska bilder och sedan Pelle Svanslös. Pippi
Långstrump och alla hennes upptåg. Lotta och hennes tokerier. Sedan kom
äventyrsboken med Biggles äventyr, Femböckerna, Kitty, Mary Lou och alla
mysterier som skulle lösas.
Utelek
Ute kunde man hoppa hage, gunga, gå på styltor, hoppa rep, rocka med sin
rockring, eller träna på det rätta knycket med sin jojo, hoppa längd och höjdhopp. På sommaren cyklade man och på vintern sparkade eller skidade man.
Pojkarna spelade ishockey eller bandy och flickorna hade konståkningsskridskor.
På sommaren spelade pojkarna fotboll och det fanns simskola, men ibland
var det så kallt så det blev bara torrsim. Annars kunde man simma för olika
simborgarmärken. På skolan spelade man kula på rasten. Lekte kurragömma,
bro bro breja, bulleri bock, viskleken, ett skepp kommer lastat och ”vem är
rädd för svarte man”.
1
BARNDOM OCH SKOLA
Pussel och spel
Hemma kunde man lägga pussel som ibland tog flera dagar, om det
var många bitar. Olika spel, domino, kinaspel, fia med knuff, coron
och monopol var populärt. En del hade labyrintspel. Spelade kortspel
som svarte Petter, löjliga familjen och femkort med Öbergs spelkort.
Men spelkort fick inte alla spela för det var syndigt!
Dop och konfirmation
De flesta döptes hemma på BB eller i kyrkan. När man var 13 år gick man
och läste och sedan konfirmerades man. En del var på konfirmationsläger i
några dagar. Sedan valde man väg!
2
BARNDOM OCH SKOLA
Mamma gör dockor
För fem år sedan, när min äldsta syster var liten, ville hon mycket gärna leka
med dockor. Men alla dockor, som mamma köpte gick snart sönder. Då
tänkte min mor: ”Skall det inte gå att göra henne en docka, som håller litet?
Så hon sökte ihop några tygbitar och litet vadd samt köpte sig ett dockansikte. Hon sprättade sönder en gammal docka och tog så mönster av den, klippte till bitarna och satte sig sedan att sy ihop dem. Efter många timmar var
dockan färdig. Hon tyckte själv, att det var mycket intressant och roligt att
göra dockor.
Hon visade den för sina bekanta, och de i sin tur tyckte, att den var fin och
mycket hållbar, och de ville, att hon skulle göra dem en var, så att de skulle
få köpa.
Mamma tyckte det var roligt, om hon kunde förtjäna en extra slant, så att
hon började sy dockor och sälja. För de första dockorna hon sydde tog hon 3
kr och 50 öre eller 4 kr, så det blev inte så stor slant över då.
Sedan hittade hon på att sy djur av vaxduk, såsom hästar hundar, elefanter,
giraffer, mm.
Dem sydde hon ihop på maskin, vände dem samt stoppade dem med träull.
Även dem fick hon sälja mycket av.
Särskilt före jularna brukade hon sitta uppe till sent på kvällarna för att hinna
göra något, för på dagarna hade hon ju mycket annat som skulle skötas om.
Sedan hon fått ihop ett lika antal djur och dockor, gick hon ut för att sälja
dem. På så sätt fick hon ihop en extra slant, som snart behövdes åt oss barn,
som växte upp. Vi skulle ju ha mat, kläder, skor m.m. Med åren lärde hon
sig att göra dockorna bättre.
Till sist hittade hon på att sätta på dem flätor av ullgarn med vackra sidenband i. Det tyckte småflickorna mycket om, och på det senaste åren har hon
sytt mycket dockor. De sista åren hon har gjort dockor, har hon fått ända upp
till 15 kronor för dessa med flätor. Men hon har gjort ännu finare dockor,
som haft glashuvud och hår samt blundögon, och dem har hon fått ända upp
till 25 kr för.
Men de här sista två åren har hon inte hunnit med att göra så många dockor,
för hon har plats på barnbespisningen i folkskolan, som jag går i. Dessutom
har hon ju hem och oss barn att sköta om. Men till jularna brukar hon göra så
många dockor hon hinner med, så hon förtjänar pengar att kunna köpa julklappar för.
Referens
Bygdespegeln (1950) B.N. Svartbyns Folkskola årskurs 4.
3
BARNDOM OCH SKOLA
En dag i Ladugården
På morgonen klockan sju går man till ladugården. Först utgödslar man, och
sedan får korna hö. Medan korna äter, borstar man dem och blandar mjöl och
rotfrukter, så att de får äta det efter höet. Sedan får de vatten, och så blir det
tid för mjölkningen. Strax efter mjölkningen föres mjölken in, och där silas
den. Sedan blir det utfodring och sopning.
När klockan blir fem är det tid att gå till ladugården igen. Då måste man ge
hö åt korna. Kvällsmålet är detsamma som på morgonen.
Referens
Bygdespegeln (1950) Nelly Engman klass 7
4
BARNDOM OCH SKOLA
Hur man bakar tunnbröd
Man börjar med att göra degen kvällen innan. Man sätter dit mjölk kornmjöl
och jäst. Sedan får degen stå och jäsa till morgonen.
På morgonen knådar man ihop degen. Sedan kommer bak kvinnorna och
börjar baka. Först öser man degen ur tråget på bakbordet och knådar ihop
degen med mjöl. Sedan tar den ena
Bak kvinnan en liten bit av degen och rullar den till en liten kaka., och den
andra bak kvinnan kavlar ut den till en stor kaka. Sedan naggar man ut den
till en stor rund tunn kaka. Därefter sätter man brödet i ugnen till att gräddas.
Efter en stund tar man ut det och viker ihop det, medan det är varmt. Så sätter man det i kartonger.
Referens
Bygdespegeln (1950) A.L. Svartbyns Folkskola
5
BARNDOM OCH SKOLA
Samiska minnen
Ni gamla, snälla vajor. Er minns jag. Ni som lät er fångas av små barnhänder, följde deras små steg för att bindas vid närmaste träd, där mödrarna
mjölkade skvättar av fet mjölk. Mjölken som gav oss god kaffeost som byttes eller såldes åt bönderna till höbärgningskaffet. Mjölken torkades i renmagar över kåtaelden för att bli vinterkaffets delikatess. Mjölken som gav
oss vassla till getamjölksgröten under sommarkvällarna.
Under tiden behövde vi inte gärden omkring hjorden. Den naturliga hjordinstinkten höll er samman. Tack vare att ni var tama så var aveln och utgallringen möjlig och rentjurarna, härkarna och vajorna var betydligt större än
dagens renar.
Du lilla ren, förr var ni våra vänner. Nu är ni bara slaktvikt, en massa kroppar. Då gavs ni i utbyte mot vårt livs förnödenheter och små glädjeämnen.
Jag minns ännu, från den tid jag var ung. Den tiden då hjorden lydde människorna, de som nu är gamla.
Rökarnas granrisbolmande moln och skira slöjor lade sig på marken där
hjorden vilade och krävde allehanda flygfän innan den bredde ut sig över
myrens tuvor. Det luktade granris, kåda, torv och dynga mellan kaffedoft
och torkad renost. Kaffeelden var den samlingsplats för alla som trånade eldens rök. Folk, hundar och renar i en enda röra. Det var bara att var en höll
reda på sig. Kaffegrejor, svansar och ben.
Referens
Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet
6
BARNDOM OCH SKOLA
Gränsbygd
Tornedalen är en gränstrakt och därför annorlunda. För sextio år sedan var
Tornedalen helt finskspråkig. Jag minns min första skoldag på 40 – talet. Jag
kunde inte ett ord svenska. Jag gick allt som allt fyra terminer i en mindre
folkskola. Sedan var man färdig.
Språket Är ju grunden för allt umgänge mellan medmänniskor. När man bor
i Sverige och har finskan som modersmål förstår man hur svårt det är. Alla
blanketter som ska fyllas i, alla tidningar på svenska. Skulle man till läkare
måste man ha tolk. Därför var det så viktigt att barnen lärde sig svenska i
skolorna. Det var straffbart att prata finska. Inte bara i skolan utan hemma
också. Det skapade stora problem mellan barn och förälder.
När jag skulle göra rekryten i Boden blev de tillfrågade av sina kamrater: Är
du finne? Ja, vad skulle jag svara? Ja, jag är finne i svenska armen.
Referens
Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet
7
BARNDOM OCH SKOLA
Arbetsstugor och skolgång
Under nödåren 1902 – 1903 inrättades arbetsstugor i Norrbotten och Västerbotten. Fyra låg i ”Finnbygden” Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Pello
och fyra i Lappmarkerna Gällivare, Jokkmokk, Arvidsjaur och Arjeplog.
Grundaren av arbetsstugorna hette Carl Svedelius och var rektor vid Luleå
Tekniska skola, och lektor vid läroverket i Luleå. Hans målsättning var: fostran till arbete, tillfälle till skolgång och tillgång till närande kost och god
fysisk omvårdnad. Intagningen till arbetsstugorna var frivillig och meningen
var att endast de fattigaste och verkligt nödställda barnen skulle få plats där.
Föreståndarinnan
I arbetsstugan fanns en föreståndarinna. Hon spelade en viktig roll och skulle
vara en god husmor med kunnighet att laga mat och förmåga att undervisa
barnen i slöjd och husliga sysslor. Föreståndarinnan skulle alltid tala svenska
med barnen och uppmana dem att använda svenska som samtalsspråk, även
under rasterna.
”Genom förtroendefull vänlighet skulle hon nå längst men om det inte hjälpte skulle straff tillämpas exv. uteslutning från måltid, förbud att lämna rummet samt kroppslig aga. I svårare fall kunde det bli fråga om uteslutning från
arbetsstugan. På söndagarna var det obligatoriskt kyrkobesök tillsammans
med föreståndarinnan som övervakade att alla skötte sig.
Praktiskt arbete, slöjd och skolgång
På arbetsstugan fick barnen rik och närande kost, kläder och skor. Förutom
allmän fostran lade man också stor vikt vid praktiskt arbete. Pojkarna fick
hugga ved och bära in den, hämta mjölk från byn, bära in vatten och skotta
snö. Flickorna fick hjälpa till med husliga sysslor i storköket och städa rum.
Varje eftermiddag hade barnen slöjdtimmar.
För pojkarna anställdes en snickare för pojkslöjden och en skomakare för att
lära dem skomakeri. De tränade sig i träsnideri, skolagning, borstbinderi,
korgmakeri och metallarbeten.
Flickorna hade textilslöjd, där de fick sy, väva, laga kläder och arbeta i köket. De fick även tillverka spånkorgar, spånflätor, bastskor och tofflor. Slöjden i arbetsstugorna var mer nyttoinriktad än skolslöjden som hade mer pedagogiska uppläggningar och övningar.
Arbetsstugorna blev barnens andra hem och gav dem möjlighet till skolgång
i kyrkbyarnas folkskolor. Barnen vistades i arbetsstugorna under de åtta vintermånaderna. Under sommarferierna for de med glädje hem till sina föräldrar. De var på arbetsstugorna tills de fullbordat skolgången och ofta även
konfirmerats.
Med tiden moderniserades arbetsstugorna med vatten avlopp och centraluppvärmning. Arbetsstugorna avvecklades 1954. Från 1930 – talet märks allt
tydligare att arbetsstugorna utvecklades till vanliga skolhem.
8
BARNDOM OCH SKOLA
Folkskolan infördes i Sverige 1842, den var sexårig fram till 1937. Realskolan var en fortsättningsskola efter småskolan, den började avvecklas på 1950
– talet. Den sjuåriga folkskolan ersattes efter riksdagsbeslut 1962 med obligatorisk nioårig grundskola.
Referens:”Skola för glesbygd” Arbetsstugor i norra Sverige av Nils Slunga
Stiftelsen Norrbottens Läns Arbetsstugor.
9
BARNDOM OCH SKOLA
Hur de sociala förmånerna förbättrade
förhållandena för barnen
De sociala förmånerna har förbättrat mycket under de senaste åren. Särskilt
för barnen har det skett en stor förbättring.
Barnen får nu skolfrukost. Skolbarnen får också fri tandvård och läkarundersökning. Alla barn får också fritt skolmaterial. I högre skolor kan man få stipendier. Dessa förmåner för skolbarnen är inte gamla och innebär en mycket
stor förbättring.
Förr fick barnen köpa sitt skolmaterial själva och maten måste man ta hemifrån. Den bestod i regel av några brödbitar och en flaska mjölk.
De skolbarn som har lång skolväg kan nu få fri skolskjuts.
Det är även ordnat med fri barnavård till dess barnen är två år gamla och
barnbidrag får alla barn tills de är sexton år. Dessa barnbidrag använder man
till kläder och annat.
Det är verkligen till stor nytta allt, som jag nu har berättat om.
Referens
Bygdespegeln (1950) G.L Svartbyns Folkskola
10
BARNDOM OCH SKOLA
Vad vi minns från vår första skoltid
När vi började skolan så hade vi Berta Fahlström som lärarinna. Hon hade
kommit till byn 1939. Vi var 12 elever som började samtidigt, det är vi som
nu slutar i år. Det var så roligt att räkna och skriva. När vi fick A.B.C. boken
var det trevligt och så sa fröken att vi fick ha dem. Vi brukade ha gymnastik
3 timmar i veckan då, det minns jag.
En gång när det var vackert väder så gjorde vi en utflykt till en äng och fröken hade en hund med sig. Det blev ingen tävlan för det var så skojigt att
springa efter hunden. Fru Fahlström flyttade härifrån 1946, så fick vi en ny
lärarinna i slutet av terminen hon hette Frida Ranta.
Rune L
Jag minns inte riktigt säkert men jag tror att det var fröken som ropade upp
våra namn när vi började skolan. Gullan kände jag mest för vi hade ju bott
alldeles i närheten av varandra men inte visste vi vem som var Birgit, Sune,
Svante och Tage. Psalmen 56 lärde vi oss först, den timmen hade vi rättskrivning och när man blev färdig så fick man ta en psalmbok och börja läsa
på psalmen 56. En gång fick jag låna en bok av tant Hilda där det stod om tre
flickor som skulle gå och mjölka sina kor.
Maj- Lis Nilsson
Jag minns när jag skulle första dagen till skolan. Jag hade en röd klänning på
mig som mamma hade sytt. Flaggan var hissad. Jag ville inte gå ensam utan
mamma måste följa med mig. Jag kände bara Maj – Lis och Ingrid av flickorna. Utav Pojkarna visste jag alla utom Svante och Rune.
Varje gång på morgonen jag skulle till skolan frågade jag mamma hur
mycket klockan var. Skolan började då 10 min i nio. Jag gick alltid precis
halv nio. På examen då vi gick i 2:an frågade fröken vad vi skulle göra om vi
fick se katten komma på råttan, råttan på repet osv. då var det bara Erik som
räckte upp handen. Han svarade: ”Skratta”
Tuttan
När jag kom till uppropet kom jag med min syster Irene. Jag var blyg, när
jag kom till skolsalen, fast jag kände ju Ingrid, Birgit och några till. Det
känns så högtidligt att sitta i bänken. Först tordes vi inte röra på oss, vi satt
alldeles stilla. Hjördis och jag hade en dag tappat våra mössor, vi leta överallt på skolgården men kunde inte hitta dem.
När magistern hörde att vi hade tappat mössorna sa han: Ni ska hålla reda på
era saker. Jag tycker att det var hemskt otrevligt när magistern var arg på
oss, vi kunde ju inte göra någonting åt att mössorna kommit bort. Hjördis
och jag gick hem utan mössor fast det var kallt. Nästa dag när vi kom till
skolan fick hela klassen leta. Maj- Lis, Hjördis, Tuttan och jag gick ut på
landsvägen. I ett hörn vid Frans Olofssons staket låg en säck med ruttna potatisar, och där låg våra mössor.
Gullan
11
BARNDOM OCH SKOLA
Min första lärarinna hette Berta Fahlström. Hon var ganska lång till växten
och hade svart hår. När jag började skolan 1945 var hon 42 år gammal. Hon
var alltid snäll mot oss. När vi hade utflykt ibland på vintern, och hade glömt
sparken hemma lät hon oss sitta på hennes spark, det hände någon gång att
det var fem på samma spark.
Tage
Vi jagade en gång råttor under bron. Alla pojkar skrämde råttorna till Felix
han var slaktaren och skulle slå ihjäl råttorna.
Erik
Referens
Bygdespegeln (1950) Nilivaara Folkskola
12
BARNDOM OCH SKOLA
Det roligaste ämnet i skolan
Det roligaste ämnet i skolan är kristendom. Under sista lektionen vi hade i
kristendom fick alla berätta ett stycke. Fröken började att dela ut berättelser
nere i hörnet vid dörren. Första berättelsen fick Sune och sen gick det vidare.
Jag fick ett kort stycke det var lätt att berätta. Det stycket jag hade handlade
om hur de elva lärjungarna begåvo sig till ett berg i Galilén,
dit Jesus hade bjudit dem att gå.
Till nästa gång har Hjördis och jag ett stycke tillsammans och det handlar
om Augustinus och alla ska berätta något stycke.
Vi ska berätta det i morgon för då har vi kristendom och på fredag har vi
också. Vi repeterar nu i vår, så vi ska kunna mycket då vi slutar skolan. Det
är så roligt att berätta när det är ett kort stycke. I kristendom blir det ofta att
berätta och psalmverser och minnesverser och bibelord och det har jag lätt
för att lära, så kristendom har jag alltid tyckt om.
Referens
Bygdespegeln(1950) Maj - Britt Larsson Nilivaara Folkskola.
13
BARNDOM OCH SKOLA
Textilslöjd
Vi går i slöjden för Hilda von Törne. Hon är från Gällivare och är halvsyster
till Arvid Engelmark som var läraren här på 1880 – talet. Hilda von Törne är
en tjock och liten dam. Hon har långt svart hår, som hon har i en krona på
huvudet och hon är 60 år. Hon kom hit i år innan jag började skolan. Vi har
slöjd på tisdagar och torsdagar.
Femmans, sexans och sjuans flickor har slöjd på en gång och går i andra
klassens sal. Den är närmast ytterdörren när man kommer till skolan. Eleverna har sina handarbeten i ett skåp som vi brukar kalla galoschskåpet. Man
har fått ett nytt skåp som lärarinnan förvarar nya tyger och garner i. När vi
började 7:an fick vi börja med nattlinnen, tyget hade ljusblå botten med små
gula och blå blommor, det andra tyget hade skär botten med likadana blommor.
Efter det fick vi brodera en stor duk, vi höll på med den länge. Nu håller vi
på och syr klänningar. De var röd och vit rutig, blå och vit rutig, den tredje
var svart, vit och röd rutig, den fjärde var blå rutig, och den sist har grön botten. Vi ska inte sy något mer i år. Jag tycker att slöjden är nyttig och rolig.
Medan vi arbetar pratar vi om vad vi läst för böcker och sådant. På frukostrasten eller när skolan är slut springer vi till affären eller bageriet och köper
bullar eller också kex, så vi inte blir hungriga i slöjden, och idag ska vi få
kaffe av vår lärarinna som fyller 43 år.
Referens
Bygdespegeln (1950) Gullan Hansson Nilivaara Folkskola
14
BARNDOM OCH SKOLA
Träslöjd i slöjdsalen
Slöjdsalen ligger nu i källaren i skolhuset. Golvet är gjutet. Det finns 8 hyvelbänkar i slöjdsalen. På väggen hänger sågar, hyvlar, filar och stämjärn
och i skåpen finns spik, skruv, färg och sådant och där lägger vi färdiga
mindre arbeten. De större arbetena måste vi ha inne i pannrummet, som ligger på andra sidan farstun i källaren.
Vi lägger också en del saker ute i farstun på spisarna, som står kvar sedan
den tiden det var skolbarnsbespisning i källaren. Virket är staplat mot söderväggen inne i slöjdsalen, och så brukar vi ha en del på lärarbostadens vind.
I 3:e, 4:e och 5:e klassen gick jag i slöjd för magister Jakobsson och vi hade
slöjd två eftermiddagar i veckan.
I fjol hade vi slöjd två timmar varje tisdagsmorgon och två timmar på torsdags eftermiddag och då var slöjdläraren Johansson här. I år har vi Frans
Olofsson.
Referens
Bygdespegeln (1950) E.K.
15
BARNDOM OCH SKOLA
Ungdomens skidtävlingar
Vi brukar ha skidtävlingar mellan byarna Markitta – Vettasjärvi – Nilivaara
och Granhult varje år. Den brukar hållas omkring den 20 mars, i år var dagen
före påsklovet. Första gången då vi åkte var den i Markitta.
Före tävlingen hade vi gjort spåret som går runt berget. Skolan hade inga
nummerlappar utan de måste låna från idrottsföreningen. Vi hade samlat
pengar till priser genom att gå runt med lista. Starten var utanför skolan och
målet bakom lärarbostaden.
När tävlingsdagen kom var alla redo att valla sina skidor, de mest lämpliga
vallorna för dagen var Svix blå och Lappglid.
Vi gnodde i spåret och vi ville gärna vinna över de andra byarna.
När vi hörde resultatet blev det just som vi trott, att det var Tage som skulle
vinna i vår grupp. Han hade tiden 11,38 min och andra tiden det var jag med
tiden 12,55 och tredje placeringen fick Felix som hade tiden 13,33 och fjärde
placeringen fick Rune som var 11 sek sämre än Felix.
Prisutdelningen hölls på Folkets hus för att det skulle rymmas mycket folk.
Prisutdelarna var Paul Nordell, magistern i Vettasjärvi och magistern i Nilivaara.
Priserna var förstås fina. Skidor var varje första pris och stavar åt andra.
Nilivaara var som vanligt bästa by men om vi inte får nya idrottsstjärnor
bland småskolans och 3: ans barn, så blir Nilivaara by slagen nästa år, för
pojkarna i vår klass har det år vinterspelen varit, tagit de bästa prisen. Förra
årets 7:a hade oslagbara flickor också.
Referens
Bygdespegeln (1950) Svante Josefsson Nilivaara Folkskola
16
BARNDOM OCH SKOLA
Kyrkresorna
Att fara på helg var en stor attraktion. Kyrkhelgerna var forna tiders enda
semester. Pingst och Mikaeli var ungdomarnas storhelger. Då kunde kyrkstaden formligen vimla av unga människor. Påsk, midsommarböndag och
höstböndag var de stora gammeldomshelgerna. Då var praktiskt taget alla
kyrkstugor bebodda. Efter avslutat vårbruk och i väntan på slåtter passade
det utmärkt med den andhämtning som kyrkhelgen utgjorde.
När vi väl kommit fram till stugan öppnades dörr och fönsterluckor. Sängkläderna vädrades och halmmadrasserna fick sig en rejäl omskakning. Man
tog djupa andetag för att riktigt känna den äkta kyrkstugulukten.
Malörten i hela tillställningen var att dagarna gick alldeles för fort. Vardagen
kunde gärna ha fått dröja på stegen. Men för dem som varit hemma och skött
ladugård och stall betydde det en del att helgen tog slut. De hemkomna hade
med sig kyrkgotta förstås och då fanns det ju alltid kvar ett och annat av
godmaten av vilka de lät sig smaka.
Referens
Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet
17
BARNDOM OCH SKOLA
Julen
Snart är julen här, och om tio dagar få vi jullov.
I många hem har julstöket redan börjat. Julgranen tar man in dagen före julafton, och på julaftonen klädes den med många slags julgransprydnader, såsom flaggor, glitter, tomtar och änglahår. Dagarna före julaftonen använda
de flesta till att köpa julklappar. På julaftonen ätes julskinka, julgröt och lutfisk. Då kommer också tomten och delar ut julklappar åt hela familjen. På
torget brukar också en julgran vara rest. Den prydes av många kulörta elektriska lampor.
Julaftonen har nu varit med fröjd och gamman. Dagen därefter går de flesta,
som kunna, till kyrkan, där de på julmorgonen börjar redan klockan sju.
Kyrkan upplyses av ljus. Denna morgon är högtidlig, ty då sjunges den vackra julpsalmen, som handlar om Jesu födelse. ”Var hälsad sköna morgonstund”
Juldagen, så kallas den dagen använda barnen till att titta i sina julböcker och
räkna sina julklappar, vilka de fått dagen förut.
”Tjugondag – Knut dansas julen ut” Då har de flesta familjer julgransplundringar. Julgranen sättes då ut. På torget tages också julgranen bort. Julen är
nu förbi.
Referens
Bygdespegeln (1950) Marianne Edfast Luleå Flickskola
18