Transcript Dockteater Totem, Uppsala - UNIMA

Figurteaterhistorik
Dockteater Totem, Uppsala
Verksam 1969 -1989
tion och stimulans anordnade Dockteatergruppen Totem,
hösten 1976, den första internationella dockteaterfestivalen i Uppsala. Förutom tre svenska dockteatrar
deltog även en från Norge och två från Tyskland. Och
publiken fick se olika typer av dockspel. Av ekonomiska
skäl genomfördes festivalen i mindre format. Biljettpriset var 3 kr för vuxna, barn fick gå in gratis.
Den första internationella festivalen följdes under årens
lopp av elva allt större festivaler. Dockteatrar från de
flesta länder i Europa och även från andra världsdelar
deltog. Precis som Vojo Stankovski önskade. Under den
vecka som festivalen pågick spelades fyra ibland fem
föreställningar i Totems teaterlokal på S:t Persgatan och
för utrymmeskrävande uppsättningar på Fagotten i
Gottsunda. Teatergästspel ute i landet ingick också i
festivalprogrammet. På kvällarna gick diskussionens
vågor höga om dockteater, om dockteateretik- och
estetik, om dockspelarnas villkor i de olika länderna, om
svårigheter att göra dockteatern känd för vuxen publik
m.m. Ibland leddes diskussionerna av inbjudna
diskussionsledare.
Vojo Stankovski i föreställningen Aucassin och Nicolette
Regi: Andrzej Dziedziul och Vojo Stankovski
Foto: Bo Lund
Vojo Stankovski grundade Dockteatergruppen Totem.
Till Sverige kom Vojo Stankovski på ett stipendium från
Makedonien i forna Jugoslavien. Där hade han studerat
till skådespelare och dockspelare, bl a vid dockteatern i
Skopje. I samarbete med Stadsteatern i Uppsala
grundade han Föreningen Dockteatergruppen Totem
1969, senare Dockteater Totem. Gruppen blev den 1
januari 1975 en fristående teatergrupp med egen
administration och med visst samarbete med ABF.
Totem strävade efter att skapa en teater, där barnen
spelade en central roll. Men Totem hade också en ambition att visa att dockteater var en angelägenhet även
för vuxen publik. Vojo Stankovski belönades med
Uppsala kommuns hedersmedalj för sin banbrytande
insats inom dockteatern i Uppsala och på andra platser i
vårt land samt Uppsala läns landstings kulturpris för
konstnärlig och mångårig verksamhet inom dockteaterns
område.
Vojo Stankovski fann att livet som dockspelare var ett
mycket ensamt arbete i Sverige. Tidigt insåg han att man
måste ge av sig själv för att kunna få. För att få inspira-
Varhelst i världen dockspelare träffades talades det om
de internationella festivaler som Dockteater Totem och
Vojo Stankovski stod som arrangör för. Dessa festivaler
saknade den vanliga prestigen. De utstrålade i stället en
genuin hemkänsla.
Eftersom Vojo Stankovski inte var född i Sverige, visste
han hur viktigt barndomens språk är för barnets utveckling och för dess förståelse av det nya landets språk. Han
satte därför upp många föreställningar både med svensk
text och på något eller några andra språk. Som exempel,
Den blå hunden. Till Totem knöts en stor skara medarbetare av många nationaliteter. Totem samarbetade
också med Invandrarbyrån i ett projekt med dockor och
dikter på olika språk.
Genom sitt val av teaterstycken berikade Vojo
Stankovski åskådarna med litteratur, de annars inte
skulle ha kommit i kontakt med, som Rabindranath
Tagores dikter i form av föreställningen Daggdroppar
och Harry Martinssons Aniara, spelat för barn. Men
också gamla sagor, som Nalle Puh, Rödluvan, Aladdin
och Scheherazade. Han gjorde publiken förtrogen med
operans värld med bl.a. Rossinis Madame Butterfly. Han
levandegjorde både gammal kultur, såsom det 5 000åriga Gilgamesh-eposet från Assyrien och Höga Visan ur
Bibeln och nu levande kultur som En döddansares visor
med dikter av Nils Ferlin.
Vojos Stankovskis och Totems betydelse för kulturen i
Uppsala inskränkte sig inte bara till den egna teatern.
Under Vojos entusiasmerande ledning bearbetade en
grupp ungdomar Sagan om Odysseus för dockteater och
spelade för publik. Gruppen höll ihop en tid efter Vojo
Stankovskis bortgång. De framträdde bl.a. under en
kulturnatt i Uppsala med en egen produktion.
Under handikappåret arbetade Totem med en grupp
reumatiker och en grupp döva och hörselskadade. Till
reumatikerna gjordes lätta dockor och till de hörselskadade dockor som kunde spela s.k tyst teater. Båda
grupperna framförde med stor glädje och inlevelse
föreställningar som Vojo Stankovski regisserade och
som han i samarbete med gruppen skrivit. Även i
Finland arbetade han med ett liknande projekt.
Dockteater Totem turnerade med sin teater över hela
Sverige och även utomlands. Många turnéer genomfördes i de forna Östländerna, där publiken var enorm,
400 åskådare var ingen ovanlighet. En turné gick till
Mexico. Totem var en välkommen gäst på många
festivaler. Under slutet av 70-talet medverkade Totem
med ett antal korta barnprogram i TV, ”Fabler med
grodorna” och ”Fler Fabler med grodorna”.
Totem och Vojo Stankovski hade ett flerårigt samarbete
med dockteatrar i Gdansk och Krakow i Polen. Teatr
Groteska från Krakow visade i Vojo Stankovskis regi
Höga visan i Uppsala domkyrka under en av Totems
internationella dockteaterfestivaler.
Efter Vojo Stankovskis för tidiga bortgång, 16 september
1989, bildades Föreningen Totems Minne av de tidigare
medarbetarna Julia Ahumada, scenograf och tekniker
och Agneta Götlind, kassör och styrelsemedlem. De
genomförde även en festival 1999 för att samla vänner
och uppmärksamma den betydelse Vojo Stankovski hade
för kulturlivet i Uppsala, Sverige och internationellt.
Totems dockor och rekvisita har mottagits av Uppsala
kommun som donation. Ett av villkoren för donationen
löd: att samlingen bevaras i sådant skick att den kan
utställas i Uppsala eller lånas ut för utställning till
andra kommuner eller kulturinstitutioner inom eller
utom landet.
Vojo Stankovski tog
dockteatern till Uppsala.
Genom Teater Spektaklet
lever dockteatern
vidare i Uppsala.
Text:
Julia Ahumada
Agneta Götlind
Sammanställning:
Annette Cegrell-Sköld/2014