medlemstidning f ör fiat classic c lub

FIATELISTEN

God Jul & Gott Nytt År ”Pappa, jag vill ha en italienare!” Drömresan Palermo-Falkenberg i en Fiat 500

1

2

FIATELISTEN

Nummer 4 2011

Medlemstidning för Fiat Classic Club. Tidningen utkommer under 2011 med fyra nummer. Grundad 1981.

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE Jan Bertilsson Brinkabo, 361 92 Emmaboda 0471-220 30 REDAKTÖR Magnus Persson Tämta Skattegården, 513 93 Fristad 033-26 20 69 ORIGINAL & UTSTYRSEL Fredrik Schmidt Stenbackeg. 1, 461 41 Trollhättan 0708-350 351 TRYCKERI Trydells Industrigatan 8, 312 34 Laholm 0430-731 00 OMSLAGSBILDEN Från Drömresan. Luigi parkerad framför PIccolo Paradiso. Foto: Josefine & Dennis Wingren STYRELSEN

Ordförande

Paul Österberg Box 7019, 350 07 Växjö 0470-176 55

Sekreterare

Åke Blomsterberg Dammfrivägen 52 D, 217 63 Malmö 040-96 72 96 / 0702-89 19 98

Kassör

Morgan Andreasson Atteköpsvägen 112, 269 96 Båstad 0433-161 44

Klubbmästare

Birgit Canerstam Vesslevägen 2, 246 52 Löddeköpinge 046-77 11 30

Webmaster

Åke Blomsterberg [email protected]

EFTERTRYCK

Eftertryck utan medgivande är ej tillåtet.

NÄSTA NUMMER

Nästa nummer beräknas utkomma i februari 2012. Manus- och presstopp den 29 jan.

HEMSIDA

www.fiatclassicclub.se

PLUSGIRO

49 34 28-7

innehåll

äntligen är hon min

Klubbmästaren har blivit med 500.

nota bene

Fiat 127 fyller 40 år - del 2.

nya ledamöter

Kort presentation av våra nya styrelseledamöter.

Pappa jag vill ha en italienare

Anna Hansson berättar om ett liv med Fiat.

drömresan

Palermo - Falkenberg i en Fiat 500.

3 4 5 6-7 8-11 sportvagnsträffen

En sportig träff med mycket att titta på.

Tjolöholmsträffen

Trevlig träff med få Fiatentusiaster.

älmhultsträffen

Traditionsenlig säsongsavslutning vid Sjöstugans Camping.

vår första armébil

Svenska arméns första bil var förmodligen en Fiat.

abarthsäsongen 2011

Hektiskt år privat för Stefan Svensson ledde till kort säsong 2011 .

12 13 14-15 16-17 18 N.F.R. bjuder in till vinterträff i dalsland 19

Upp till kamp! Kom på vinterträff i Dalsland med norska Fiatvänner.

garagebesöket - Fiat 508 Balilla

Vi besöker en pågående renovering.

20-21 nuova balilla gläser

En ovanlig bil på våra svenska vägar.

22-23 24-26 auto e moto d’epoca

Besök på monstermässan i Padova.

en riktig långmilare

Fiat Tipo 1600 DGT med 46.000 mil på mätaren.

vino fino

Två vita viner presenteras.

ANNONSER

Kanske finns det några bra julklappstips bland annonserna.

27-30 31 31

3

2

Äntligen är hon min!

Nu äntligen är jag lycklig ägare till en Fiat 500R årsmodell 1974. Det blev en liten ljuvlig ljusblå, som nu har kommit in i garaget. Renoverad i mycket bra skick, men det förbjuder ju inte maken att rota runt bland kablar och annat som får plats under motorhuven där bak. Säljaren hade precis fraktat hem ”henne” på lastbil från pizzans huvudstad – Napoli. Så nu väntar jag bara att vintern går snabbt förbi så jag får ut och köra! Nu har Vollen fått konkurrens i garaget, kanske kan det bli lite dividerande om vilken bil vi skall köra med till träffarna. Men det blir nog att vi tar ut båda – jag först och maken efter med Vollen!

Träffar för 2012 finns redan bokade och det finns utrymmen för många fler, kommer snart upp på hemsidan och i Fiatelisten. Du kan redan nu pricka in träffar och planera semestern 2012. Klart har vi redan med Skokloster, Sofiero, Sorunda, Tjolöholm, Ronneby, Värmland, Landskrona, Båstad, Säter, Eskilstuna och Älmhult. Vid samtliga dessa träffar kommer vi att ha en klubbruta. Vi planerar även för Norrträffen, Kalmar, Bornholm och några andra orter. Så som Du ser kommer det att vara mycket att köra till. Tänk också på att det inte blir någon träff om inte någon bjuder in. Så därför alla ni som saknar en träff där Du bor, fixa gärna en träff! Det är inte så svårt. Hör av dig till mig så hjälper jag dig med råd och tips. Nu med den nya matrikeln är det lite lättare att se vilka som bor nära din ort och som kanske skulle tycka det vore trevligt med en FIAT-träff. Gärna med ett gemensamt utflyktsmål, bakluckeloppis, fika eller bara träffas och beundra bilarna. För nog har väl märket FIAT massor av fina och roliga bilar på sitt ”samvete”.

Saknar du något äldre nummer av Fiatelisten? Hör av dig till mig. Pris 25:-/tidning + porto. Vill passa på att önska alla våra medlemmar en riktig God (h)Jul och ett Gott Nytt År – så ses vi snart ute på vägarna och träffarna.

Birgit Canerstam Klubbmästare Fiat Classic Club

God Jul & Gott Nytt år önskar redaktionen

3

4

nyheter och notiser från fiatvärlden nota bene

fiat 127

firar 40 år 2011 del 2

texT & FOTO: Jan bertilsson Ganska snart efter introduktionen våren 1971 utsågs 127-an till Årets Bil i fem europeiska länder, Västtyskland, Holland, Danmark, Tjeckoslovakien och Jugoslavien – se, där fick vi också en påminnelse om den föränderliga landkartan(!) År 1973 blev Fiat 127 mest sålda bil i Europa, passerade VW bubblan, och höll den platsen t o m 1978. Efter hand startade också betydande tillverkning i spanska Pamplona och i Belo Horizonte i Brasilien. 1981 hade mer än 5 miljoner bilar byggts och därmed blev 127-an Fiats mest tillverkade modell. 1977 fick karossen delvis ny design och linjeföring. Då kom också 1050-motorn konstruerad av från Ferrari välkände Aurelio Lampredi. Större volym, enkel överliggande kamaxel men ändå bara ett par hästkrafter till. Modellbeteckningen hos oss var 127 CL eller 1050 CL. Den urgamla motorn levde dock kvar som alternativ i de nya bilarna då med ”900” i modellnamnet, dock knappast i Sverige. Till 1982 ändrades karossen ganska radikalt igen med svårskötta plastpaneler även på karossens sidor. Motoreffekten ökades till 51 hkr för att orka med femte växeln som kom 1983 vilket var sista årsmodellen i Sverige. Långt modellnamn – Fiat 127 1050 LS Combi Comfort! (Forts i nästa nummer)

Åke Liljeberg i Vissefjärda äger denna välbevarade Fiat 127 -83 som varit i familjens/släktens ägo sedan ny.

ny kontaktperson

Ny kontaktman för Ritmo, Panda, Uno, Tipo & Punto är Anders Ryhnell; Anders Ryhnell Tångenvägen 36 441 96 Alingsås 0707-565 655 [email protected]

nya medlemmar!

Anders Frisk Sickla Kanalgata 17 120 67 Stockholm Daniel Pero Höglidsvägen 13B 135 50 tyresö Tony Grede Vasa 212 195 93 Märsta Carina Runqist Silvergransgatan 4 218 37 Bunkeflostrand Liselotte Eriksson Landa Backe 38 783 93 Stora Skedvi Jörgen Härnby Musikvägen 6 382 31 Nybro 5

4

nya ledamö ter

Morgan Andreasson - ledamot & kassör Christer Johansson - suppleant

Jag heter Christer Johansson är nyvald ledamot av styrelsen. Bor i Falkenberg, jobbar på Carlsberg. Hjälpte klubbmästeriet vid sommarträffen nu senast. Ledde utflykten, som blev mycket uppskattad. En Fiat 500 Nuova -59 står i garaget.

Christina Lundh - Ledamot

Morgan Andreasson. Bor i Båstad. Egen företagare i byggbranschen sedan 10 år. Fiatfanatiker sedan minst 20 år. Kör ALDRIG något annat än italienskt och kommer inte att göra det någon gång heller. Fiat i första hand men också Lancia och Alfa samt en 2-hjuling som heter Ducati 900 SS. Det finns ju andra märken men det blir lite för dyrt och jag vet egentligen inte om det är så mycket roligare? Mina kollegor och kompisar kallar mig inte entusiast utan Fiatfundamentalist… Har samlat på mig för många bilar, men det som är räddat finns ju kvar till någon annan. Kolla i matrikeln! De bilar jag brinner mest för är 124 Sport Coupé & Spider, 2300 S Coupé och 850 Sport Coupé men gillar alla Fiat oavsett årsmodell! Det har ju gjorts många och Fiat är så mycket mer än Topolino och Nuova 500…! Vad jag vill med mitt engagemang i Fiat Classic Club är att få upp tempot lite. Fler bilar och människor på alla träffar, mer fart på Forum och Fiatelist. Syns vi inte så finns vi inte! Vi har ett intresse och vill träffa likasinnade, hjälpa och inspirera till stordåd i garage eller på bana, åka på träff eller bara ta en fika. Vad du kommer i är egentligen oväsentligt så länge det är en Fiat. Jag höll i Båstadsrutan i somras och tycker att det är viktigt att man kommer, bilen behöver inta vara perfekt för hur många är det? Bättre att delta, låta sig inspireras och inse att bilen väl duger trots allt!

Christina Lundh är ett nytt ansikte i styrelsen. Hon bor i Sorunda och jobbar till vardags som kyrk vaktmästare. Christina är en etablerad träffarrangör.

ANNA HANSSON - suppleant

Även Anna är ny i styrelsen. Jobbar med annonser på Hallands Nyheter. Hon presenterar sig själv och sin passion för sportiga 60-tals Fiat på nästa uppslag. 5

6

”PAPPA, JAG VILL HA EN ITALIENARE!”

”Jag är FIAT fan, va fan är du?”

står det på en reklamtröja jag fått för länge sedan. Tanken har slagit mig många gånger, vad är det som gör att jag blivit FIAT fan? När jag gick gymnasiet för en massa år sedan, var det dags för ett arbete där vi skulle hålla en presentation på 15 min inför klassen. Jag hade inte en aning om vad jag skulle skriva, till slut tröttnade min pappa på mig.

texT: anna hansson Foto: jenny hansson, staffan hansson Det hela började våren 1978. Pappa kom hem med en Fiat 2300 sport coupé från 1965, märk väl att bilen var då endast drygt 10 år gammal men pappa förstod att detta var en framtida klassiker. Ghia ritade karossen och Abarth byggde den raka 6-cylindriga motor på 136 hk. Antalet tillverkade bilar mellan 1962 och 1968 är ca. 7000, priset 1964 var 2 750 000 lire. –Anna skriv om det du verkligen brinner för och kan, samt något ingen garanterat skrivit om tidigare. Så efter mycket resonerande kom jag fram till att jag skulle skriva om min stora passion. FIATs sportbilar från 60-talet. I det arbetet delade jag med mig om hur det är att växa upp i en Fiatfamilj och annan ”nördfakta”. Det var med blandade känslor som jag äntrade scenen för min presentation, att hålla en presentation på 15 min är minsann inte lätt, det gäller att kunna engagera publiken så att de ej somnar, skulle jag lyckas med detta? Jag kommer inte ihåg hur länge jag höll på men det blev mer är 15 min, så det blev underkänt därför att jag ej höll tiden. Det var då liksom nu att när jag väl kommit igång går det knappt att stoppa mig.

Pappas bil hade en krockskadad framskärm och den tidigare ägaren hade ej ork eller intresse för att fixa den. Efter ca. två år var den renoverad och i 7

6 topptrim. Sommaren 1980 bar det av på vår första Fiat-träff, den var i Ransäter i Värmland och på den vägen har det bara fortsatt. Familjens årliga semestrar planerades oftast till en stugvecka någonstans i Sverige, i närheten av där årets Fiat-träff anordnades. Detta gjorde i sin tur att jag fått se väldigt mycket av Sverige, förutom de vanliga sevärdheterna som Mårbacka, Sundborn, Kungliga slottet, Falu koppargruva, Andrée-museet och även en hel del annat. När jag var yngre brukade jag skoja om att jag aldrig varit utomlands, men jag har nog besökt varje bilskrot söder om Klarälven.

I takt med att jag blev äldre försvann lite av charmen med att åka på Fiat-träff med mamma och pappa. Som tonåring såg jag det mer som en chans att få ha föräldrarfritt en helg, men jag har alltid varit pappas flicka så några äventyr tillsammans blev det trots allt. En gång som jag kommer ihåg speciellt var i mitten av 90-talet, jag och pappa var på Anderstorp för att titta på Historik racing. En motorjournalist fick syn på bilen och frågade om han fick en pratstund och ta några bilder. Pappa öppnade glatt motorhuven och tekniska termer diskuterades, när det var dags för fotografering frågade journalisten mig om han inte kunde få ta några bilder med hustrun vid ratten. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade men journalisten insåg ganska snart att det han sagt var rätt pinsamt för min del. Då insåg jag att det var dags för mig att skaffa en egen Fiat. Jag hade i och för sig tidigare ägt en 500 C Belvedere av 52-årsmodell, som pappa kom hem med 1983. Den inköptes osedd och hämtades någonstans i Stockholms trakten, det visade sig då att den var i ett fruktansvärt dåligt skick, men den lastades på släpet och drogs hem till Falkenberg. Pappa var så besviken när han kom hem att han sa till mig och min storasyster: –”ungar ni får bilen, ge mig tio år att göra den klar”. Jag var då 8 år och såg fram emot att få åka i den när jag skulle ta studenten, men allt här i livet blir ju inte som man tänkt sig. Det största problemet var att pappa inte tyckte att denna bil var speciellt rolig, allt var liksom för litet t.ex. att jämföra en kolv från en 2300 och 500 är ungefär som att jämföra Jupiter med Pluto, de spelade liksom inte riktigt i samma division. Denna bil blev aldrig klar trots att en betydligt bättre köptes in och den första blev reservdelsbil, utan såldes som helrenoverad byggsats, för motivationen att montera ihop den fanns tyvärr inte och då var det bättre att sälja den till någon som uppskattade den mer än vår familj.

Valet föll på en Fiat 124 sport coupé av 69-årsmodell, som jag köpte i slutet på 90-talet. Bilen var då i hyfsat bruksskick och så förblivit, visst har den genom åren genomgått vissa reparationer och uppfräschning men den är trots allt sig lik. Min sambo som är i lackerings branschen brukar skälla på mig att jag ej sköter den som jag borde, men det är väl så att lackerarens kärring har den sämsta lacken precis som skomakarens kärring har de sämsta skorna. Jag är ingen putsnisse utan tycker att det är roligare att köra och hävdar att bilen skall användas och sprida glädje för familjen.

Jag vill att mina barn skall bränna sig på bilklädseln en varm sommardag, lära sig att en träratt från Nardi inte bara är vanlig ratt utan ett konstverk och att man inte behöver växla upp vid 3000 varv. Men framför allt skall de sitta där bak och skrika - FORTARE, FORTARE, FORTARE! För det är ju det som jag har gjort som barn.

7

8

Hela familjen utanför Hotel Belvedere i Toscana

drömresan palermo-falkenberg med en nuova 500 lusso

igloo, liten och söt utvändig, men rymlig och full av överraskningar inuti.

texT & Foto: josefine och dennis wingren ”Il sogno non può finire” har det stått på vårt kylskåp i några år. Drömmen förblev inte en dröm, den förverkligades. Den 27 mars började så äventyret, Palermo-Falkenberg, 350 mil i en liten Fiat.

Resan började med flyg till Palermo. Efter en fantastisk måltid hos våra italienska vänner somnade vi senare trötta och nöjda men förväntansfulla inför nästa dag då vi äntligen skulle få träffa vår lille 500. Vi begav oss tidigt till ett garage i utkanten av det pulserande Palermo. Där bakom en järndörr, stod den sötaste bil vi någonsin sett. Den var krämvit och kromet riktigt blänkte där den stod i det grå och kalla garaget. Den var helt enkelt alldeles, alldeles...underbar!

Stretto di Messina

I en härlig vårvärme påbörjade vi vår resa hemåt. Vårt första mål var att nå fastlandet, vilket vi gjorde med bilfärja över Messinasundet. Första dagens strapats löpte på utan bekymmer. Det blev några stopp längs motorvägen utmed Autogrillarna där en och annan pizza slank ner. Ett tankstopp blev det också för att fylla på vår tank på hela 20 liter. Tur att Vi stannade några dagar i Palermo med våra vänner som så omsorgsfullt valt ut bilen till oss, sedan bar det iväg. Vi var till en början lite oroliga, hur skulle Dennis med sina 1.90 få plats? Visserligen fanns det en rejäl taklucka, så om bara vädrets makter var på vår sida skulle det nog gå bra. Vi upptäckte snart som tur var att en Fiat 500, är lite som Pingus

Dennis och Luigi pausar utmed en landsväg i Kalabrien

9

8

Första stoppet utanför Palermo

500:an inte dricker så mycket bensin! Vi övernattade sedan i Bagnara Calabra på ett familjeägt litet Bed & Breakfast där vi fick låna ägarnas garage. De hade full förståelse för att vi inte ville låta ”Luigi”, som vi döpt vår bil till, sova på gatan.

Dag två hade vi en agriturism, i regionen Kalabrien som mål. Vi rullade iväg vid niotiden. Längs landsvägarna susade vi fram med ett snitt på 70 km i timmen. När vi på seneftermiddagen rullade in på grusvägar möttes vi av en liten lantgård mitt ute bland olivlundarna och apelsinodlingarna. Här skulle vi sedan bli väl omhändertagna av familjen i huset som på kvällen serverade oss trädgårdens läckerheter och bjöd oss på det lokalproducerade vinet. Som riktiga italienare, eller kalabresare som den sanne lokalpatrioten skulle säga, fick de oss verkligen att känna oss som en i familjen. Vi hade nog kunnat stanna fler dagar om det inte vore för Luigi som behövde sträcka på sig. Tidigt nästa dag, efter en frukost med gårdens hemmagjorda marmelader och några nyplockade citroner under instrumentpanelen var vi snart på väg igen.

Andare piano…

Nästa anhalt var Amalfikusten. Vi var nu på väg mot en av Italiens vackraste kuststräckor, där de små bergsbyarna kantas av grönskande terassodlingar och citruslundar. Att färdas långsamt, för övrigt det enda sättet man kan eller rättare sagt borde färdas på utmed de branta klippväggarna, var en fröjd för ögat. Vi övernattade sedan i byn Amalfi på ett litet hotell med det så passande namnet ”Il piccolo paradiso” och Amalfi var verkligen som ett litet paradis. Det fanns dock en liten skugga framför solen, Luigi stod i ett garage långt ifrån boendet med ett hänglås som man med lite vilja lätt skulle kunna dyrka upp. Natten blev därför ganska kort och det första vi gjorde på morgonen efter var att hämta vår käre Luigi som säkerligen hade känt sig ensam.

Nästa dag bjöd på lite fler strapatser. Vi stannade till ett slag i Pompeji för att beskåda och beundra utgrävningar som vittnar om den antika civilisation som en gång ödelades av Vesuvios förödande utbrott. För en stund stod tiden stilla.

Vi kom dock snabbt tillbaka 2000-talets tempo när vi längs motorvägen började närma oss Neapel. Luigi trivdes inte helt när hans monsterkompisar susade förbi i nästan dubbel hastighet. Inte blev det heller bättre när de hånade honom med sina tutor. Utmed denna motorväg lärde sig Dennis snabbt det italienska kroppsspråket...., som kanske inte helt kom att uppskattas tillbaka på de svenska vägarna.

Garage – prego!

Lyckligtvis var vi snart förbi och kunde ta oss ut på landsvägarna igen som bättre harmonierade med oss och med bilen. Vi fortsatte nu vår färd mot Terracina som vi nådde fram emot eftermiddagen. Där hann vi med lite eftermiddagssiesta i var sin solstol innan det var dags att leta boende. Vi hittade snabbt ett Bed & Breakfast som verkade riktigt gemytligt. Problemet var bara Luigi, var skulle han få sova, inte kunde han väl trängas med de andra bilarna längs med trottoarkanten? Men eftersom mer eller mindre alla italienare har en relation till en Fiat 500 blev de alltid väldigt glada när de fick syn på oss

Luigi utanför ”piccolo paradiso” i Amalfi

9

10

En liten andhämtning i Kampanien

och vår bil. Gästvänligheten och hjälpsamheten var oändlig. Ägarinnan till boendet förstod såklart vår oro och inom loppet av någon minut hade hon fixat ut den sprillans nya bilen och makens motorcykel från garaget för att göra plats för Luigi. Vi kunde alltså sova tryggt den natten. av dagen, som sig bör, till mat i goda vänners lag. Efter ett härligt dygn var det åter dags att ge sig ut på vägarna. Vår plan var att nå Toscana denna dag, vilket vi också gjorde men det blev en dag som vi sent kommer att glömma.

Vårt nästa mål var Rom, där vi skulle besöka några italienska vänner. Tidigt på morgonen ringde vår vän Gianfranco. Han var angelägen om att vi skulle komma så snabbt som möjligt för att han skulle kunna visa oss sitt kära Rom. Det märktes snabbt, när tredje samtalet kom med frågan varför det dröjde så, att vi hade kommit ifrån södern där 500:an ännu inte är en raritet. En 500 vill inte stressa som de andra lite nyare bilarna, fortare än 90 vill den absolut inte köra.

I Rom, där det moderna möter det antika i en skön harmoni, trivdes både vi och Luigi. Det hade nu hunnit bli påskafton och därför ägnades stor del

Fullt ös på motorvägen utanför Neapel

Il giorno di Pasqua è giorno di riposo och – rödljus på brädan!

Att påskdagen är en vilodag i Italien, så som även alla dagar då man har anledning att fira, fick vi snart erfara. Vi hann inte komma långt utanför Rom förrän vi förstod att något inte stod rätt till. Lampan till generatorn lyste ilsket rött. Varje skylt som visade avståndet till en bensinmack signalerade om hopp som snart övergick i oro när den inte var bemannad. Det hade nu också börjat att regna och till råga på allt började det snart att regna in. Mil efter mil betades av med den ilsket röda lampan. Frågan var hur länge vi kunde köra på batteriet som inte längre laddades av generatorn? Vi hade också glömt att ”varenda” italienare åker på utflykt under påskhelgen. Allt eftersom timmarna gick och vi inte hittade något boende steg oron. Saker och ting blev inte bättre av att det började skymma för att snart bli becksvart, samtidigt som regnet fortsatte att ösa ner. Försök sedan tänka er, en liten Fiat 500 med två svenskar inlindade i handdukar på motorvägen i kolmörker, en himmel som har öppnat sig, 28 cm långa vindrutetorkare, en framruta som måste torkas var 5 sekund för att inte immas igen och bilar dubbelt 11

10 så stora, med dubbel hastighet som vrålar förbi. Inte heller hade vi en aning om var vi skulle sova eller hur länge Luigi orkade. Behöver vi säga mer?

I cipressi di Toscana

När vi flera timmar senare någonstans ute på den toscanska landsbygden räddades av våra skyddsänglar Amalia och Sebastian var vi inte speciellt kaxiga, men kände ändå någonstans att vi hade turen med oss. Familjen hade så lägligt hyrt ett hus i Toscana den här veckan. Nu kunde även våra vänner på Sicilien som vi haft kontakt med under hela dagen, äntligen pusta ut. Efter en riktigt välsmakande måltid och efter en välbehövlig varm dusch blev vi omstoppade i dubbelsängen i barnens sovrum. Själv sov hela familjen, två vuxna och två tonårskillar, i föräldrarnas dubbelsäng, ännu ett bevis på gästvänligheten som vi hela tiden mötte. Nästa morgon sov vi länge. Påskdagen 2010 glömmer vi inte i första taget, en påskdag som kändes som en långfredag.

Annandag påsk visade sig inte vara bättre när det gällde att få tag i yrkesverksamma personer, men solen sken i alla fall där vi susade fram över Toscanas cypressklädda kullar. Luigi var som gjord för backarna. Där de stora bilarna fick sakta ner för att kunna ta svängarna kunde Luigi enkelt glida förbi. Här var han i sitt esse. Fram emot eftermiddagen nådde vi vårt mål för dagen, Hotel Belvedere mitt

Luigi poserar i byn Bagnara Calabra Packat och klart på biltåget i Alessandria

ute på den grönskande toscanska landsbygden. Här tog både vi och Luigi in på ett tre dagar långt spa, en välbehövlig vila. Luigi fick ompyssling på en Fiatverkstad medan vi gjorde det som man ska göra i Toscana, besöka vingårdar och olivodlingar, äta gott eller helt enkelt flanera i någon av de charmiga medeltidsstäderna. Med en Luigi som fått sig en liten makeover lämnade vi sedan Toscana för att fortsätta norrut mot Cinque Terre, till de fem små pittoreska byarna som tillhör den italienska rivieran. Bergen har omformats till terasser som idag är klädda med vinrankor och olivträd. Med sina gamla fiskelägen har de bibehållit sin naturliga charm och mellan byarna finns vackra promenadstråk, varav en heter ”La via dell`amore” (kärlekens väg). Självklart vandrade vi längs denna väg och Luigi fick givetvis en riktig garageplats.

Il treno navetta

Vårt sista stopp i Italien gjorde vi i Alessandria i närheten av Turin där vårt biltåg som skulle ta oss till Hamburg väntade. Vi tyckte att det var dags för oss alla att få vila lite. Vi ville heller inte att Alperna skulle ta kål på Luigi. Att färdas med biltåg den ”tråkigare” biten är verkligen att rekommendera. Vi delade kupé med två glada danskar medan Luigi var i tryggt förvar med de andra bilarna. Det hela var fantastiskt organiserat, vilket säkerligen inte berodde det på det italienska systemet utan snarare på det tyska. Efter cirka 15 timmar var vi framme i Hamburg. Resten av färden kändes mest som en transportsträcka. Vi hade lämnat det soliga Italien mot ett kallt och ruggigt norra Europa. Som tur var väntade ett varmt garage till Luigi när vi kom hem till Sverige. Vi hoppas att det kommer att bli många turer framöver, när vädret tillåter såklart. Vi har förstått att Luigi helst vill vara ute och köra när det är varmt och soligt, då trivs han som allra bäst!

11

12

Sportvagnsträffen i hofsnäs augusti 2011

texT & FOTO: magnus werner På lördagsmorgonen hade jag precis ställt bilen på sin utställningsplats när himmelen öppnade sig och regnet vräkte ner och blixtarna slog. Som tur var slutade det efter en stund och det blev soligt och fint.

Cirka 350 bilar var anmälda och jag gissar att det var så många också då det blev ganska fullt. Många märken och stor variation varav två Barchettor och en Spider Volumex.

Förutsättningen för deltagande är enkel, det skall vara en sportbil oberoende av ålder. Det är gratis inträde för både utställare och besökare plus att man som utställare får fina bilvårdsprodukter från Hagmans.

Lönsamt kan det också vara, för förra året vann jag på lotten som man får vid inträdet och som dras sent på eftermiddagen, en fin polermaskin blev det.

Vår egen klubbmästare vann förra året en prenume ration på Nostalgia och i år vann Birgits make en ny prenumeration. Klart lönsamt.

Som helhet är det en fin träff och mycket att titta på.

13

12

Tjolöholm 2011 slottsträff i sköna maj

I slutet av maj inträffar alltid utställningen vid Tjolöholms slott och så även i år. Till skillnad mot Sportvagnsträffen placeras här bilarna klubbvis och i år hade de lagt ihop vår klubb med Barchetta-klubben då det var så få anmälda. Det är lite förvånande att Göteborgsområdet kan skaka fram så få Fiatar på denna utställning. Är man intresserad av bilar så är denna utställning verkligen ett tillfälle.

texT & FOTO: magnus werner När detta skrives i mitten av september är barchettan nybesiktigad och det blir väl inte så väldigt många mil till i år. Längtar redan till våren.

Dock är nu närmast bilutställningen i Frankfurt (september) med nya bilar och i Bremen (februari) med gamla bilar och detta är ju också verkligen roligt. Vi ses nästa år i Tjolöholm.

På utställningen finns utöver bilar av alla de slag även många motorcyklar, stationära motorer, flyg uppvisning, marknad plus mycket annat.

Timmarna mellan 09.00 då jag kom till 16.00 då hemresan börjar rusar iväg och efteråt kommer man ofta på att man inte hunnit med att se allt, kanske också beroende på att det blir mycket prat, vilket också är trevligt.

13

14

Älmhultsträffen vid Sjöstugans camping i Älmhult

texT & FOTO: stig-ove andersson Från fredagskvällen den 9 september till söndags förmiddagen den 11 september samlades Fiat entusiaster från flera delar av landet för att under dagarna umgås, prata bilar och reseminnen samt göra en ordentlig rundtur under lördagen kring Älmhults omgivningar. Traditionen att som ett avslut på säsongens klubbaktiviteter åka till Älmhult startades av nuvarande ordföranden Paul Österberg 1993. Det som gör Älmhultsträffen så trevlig och värdefull är förutom att träffa alla trevliga Fiatvänner att det finns så mycket att se och besöka i omgivningen, varje år är det något nytt att besöka. En person som starkt bidrar till det är naturligtvis Yngve Nyhlén som bor i Älmhult och under många år varit värd för träffarna.

Besök på militärhistoriskt museum

På lördagen var det dags för utflykt och med ett kort kaffebesök hos Kronobergs Bilaffär som är lokal återförsäljare för Fiat i Älmhult. Därefter fortsatte färden på små vackra vägar till Delary. Där uppenbarades ett militärmuseum under devisen ”Smålands Militärhistoriska Centrum” Under ledning och guidning av Mats Nässert som är ordförande i den ideella föreningen som driver museet fick vi en mycket intressant information om hur det gamla militärförrådet förvandlats till ett levande museum med visning av mycket gamla

Hemmabyggd husvagn

Av årets träff vill jag lyfta fram två upplevelser. Den första är Göran och Kerstin Larsson från Gårdby på Öland med deras Fiat 1100 och en påkopplad hemmabyggd husvagn. Ett mycket trevligt inslag som väckte stor uppmärksamhet under fredagskvällen när de kom till campingen.

På lördagen besöktes Smålands Militärhistoriska Centrum

15

14 kanoner som tjänstgjort under ofredstider i vårt land. Det visades också upp för sin tid avancerad radioutrustning och ett antal stora och små militära fordon. Det var inte något militärt Fiatfordon med i samlingen men det beror nog på att försvaret handlade med svenska fordonstillverkare och då i huvudsak Volvo. Mats hade målande beskrivningar från händelser under sin tid som yrkesmilitär och till varje fordon fanns en beskrivning om vad det hade för uppgift i försvaret, kommunikationscentral eller terränggående pansarfordon.

vandringsgris till emmaboda

Under kvällen avåts en grillbuffé med god aptit och mycket trevlig samvaro. Vid rättningen av eftermiddagens tipsrunda visade det sig att vandringspriset bestående av en glad grisskulptur hamnade i Emmaboda. Där stannar den till nästa års Älmhultsträff då vi fortsätter med att föra den goda träffandan och vandringspris vidare med nya Fiatäventyr.

Mats Nässert håller (förbands)låda...

15

16

Artikeln är hämtad från tidskriften Autohistorica och publicerad med tillstånd av författaren.

Inget Fiatfordon fanns på Miltärhistoriskt Centrum i Delary eller var känt, men... se här! (Och i Fiatelisten 2/03 och 2/11) / Jan Bertilsson

17

16

Artikeln är hämtad från tidskriften Autohistorica och publicerad med tillstånd av författaren.

Inget Fiatfordon fanns på Miltärhistoriskt Centrum i Delary eller var känt, men... se här! (Och i Fiatelisten 2/03 och 2/11) / Jan Bertilsson

17

18

Av många olika anledningar blev det endast en dubbeltävling i år. Min dotter gifte sig, min son flyttade hem från Italien med sin sambo och de fick barn, jag fyllde 60 år och min pappa 90, så det var lite annat att tänka på.

texT & FOTO: STEFAN SVENSSON Tävlingen var på sportvagnsmeetinget i Knutstorp. Det började inte så bra efter endast 3-4 varv gick min andra nya ryckutjämnare sönder. Så nu sitter de gamla från 1970 på bägge drivaxlarna, de verkar hålla.

Träningstiden blev inget att skryta över med så få varv körda, jag hamnade 18 ruta av 24 bilar. Men det skulle bli ett intressant race, jag körde om flera bilar i starten och hamnade i ett getingbo, bestående av 1 Escort, 1 porsche 911, 1 Renault Gordini, och så jag. Vi bytte placeringar många gånger. I Mål var jag bakom Escorten och på 11 plats i mål. Det visade sig att vi fyra låg inom 2/10 sekund. Jag såg verkligen fram emot race 2 som skulle gå på söndagen.

Jag tog Escorten i starten, fick ingen riktig lucka, Escorten försökte köra om mig på rakan, men fick ett sådant kast på bilen vid inbromsningen så den ställde sig på tvären framför mig , det var en hårsmån och guds försyn att jag inte satte bilen i sidan på Escorten. Några bilar kom om mig i den incidenten, så det var att börja jaga igen, jag var snart ikapp, då upptäckte jag att motortempen sköt i höjden, så det var bara att slå av och rulla in i depån. Det visade sig att remmen till vatten pumpen var helt utsliten, slarvigt att inte kolla den.

Jag körde faktiskt en gång till, ett Stadslopp i Karlshamn. Man körde i 3 heat, i de två följande skulle man komma så nära den tiden man satte i det första. Efter det andra heatet ledde jag, det måste varit nybörjartur, för när det skulle avgöras i tredje heatet gick det alldeles för fort, jag fick alldeles för många straffprickar och hamnade långt ner i resultatlistan. Så kan det gå, men det var väldigt roligt att köra mitt i stan, och mycket publik var det.

Jag har nu tävlat med Abarthen i 14 år, jag har inte det suget längre att köra alla tävlingar. Det är också för att det är för få bilar och för lite motstånd i min klass, visst är det kul att hänga med Porchar, Elaner och andra stora bilar.

Nu har jag lite tankar på ett nytt spännande projekt. Vi får se hur det blir till 2012.

19

18

norsk fiatregister inviterer til VINTERFEST i dalsland

N.F.R. gjentar suksessen fra i fjor, og reiser til Hotell Dalsland. Vi inviterer til VINTERFEST.

Lørdag 17. Mars 2012.

Upp till kamp mot norrmännen! Trots att vi varit inbjudna i två år har inte en svensk Fiatvän visat sig där. Det måste bli ändring. Kan norrmännen så kan vi! Nu är det inte skidor det gäller. Det går bra att träffas och ha roligt utan att komma i en gammal Fiat. Bruksbilen går också bra. /Paul Österberg

Sted: Pris:

Hotell Dalsland, Sverige.

Standard leilighet. 930 SEK/person Deluxe leilighet. 1095 SEK/person

Inkludert

Lørdag

Enkel lunsj ca. kl. 14.00.

3 retters middag ca.kl. 20.00.

Overnatting.

(Den som inte vill stanna över betalar 355 kr för kvällens 3-rätters middag) Søndag. Frokost.

Slik finner du frem.

Kjør gjennom Ed sentrum og du finner hotellet på venstre side.

Påmelding:

Direkte til hotellet på tlf: 0534-123 50 eller e-mail: [email protected]

Referer til NFR arrangement slik at du får vår spesialpris på oppholdet.

spørsmål

Spørsmål kan også rettes til formann Marit Ellefsen tlf. priv.33321634 Mob.0047913445649. HUSK TA MED BADETØY. Da det er solarium på en sandstrand med bar + svømmebasseng.

Sommarträff i säter 2012

Sommarträffen 2012 blir i Säter och Säterdalen den 3-5 augusti. Per Hedström med familj arrangerar.

Det mesta är klart redan nu, all information kommer i nästa Fiatelist. Det blir program även på söndagen. Rum och stugor på Stadshotellet och Säters Camping är förbokade. Kryssa i din kalender redan nu!

/Red.

19

20

FIAT 508 Balilla

Det var på bilsalongen i Milano våren 1932 som Fiat presenterade sin nya modell 508. Balilla som den fick heta blev Italiens första folkbil. En välbyggd och gedigen småbil, driftsäker och slitstark, som satte en ny standard för bilfabrikerna på kontinenten. Engelsmännen var som bekant tidigare med att bygga riktigt små bilar. Karossen i det första utförandet hade absolut raka linjer så som det skulle se ut i början på 30-talet. Fyrcylindrig sidventilmotor på 995 cc, treväxlad osynkad växellåda. Tre karosstyper fanns i Balillans första serie, 2-dörrars Berlina var förstås den vanligaste samt Spider och Torpedo, 2- resp 4-dörrars öppna vagnar. Det är just en Spider texT & bildanskaffning: jan bertilsson som Lennart Nilsson i Kungsbacka har och håller på att slutmontera efter helrenovering. Lennart har varit medlem i vår klubb sedan mycket länge och deltog i den första träffen som vi ordnade i Halland 1979, då med 1200 Granluce.

skogsvrak

Denna Balilla upptäcktes i en skogsdunge utanför Staffanstorp i Sydvästskåne i slutet av 60-talet. Stod där till synes övergiven, men en ägare fanns och efter hand gjordes köpet upp på telefon. Bilen var 21

20 i stort sett komplett, till den öppna karossen fanns en hardtopliknande överdel i trä som snickrats på sufflettställningen. Lösmonterade mjuka sidorutor till dörrarna.

omfattande renovering

Efter fullständig nedplockning och blästring av ram och karossbitar fick bilen vackert mörkröd cellulosalackering med svarta stänkskärmar, en klassisk färgkombination. Vid fyndtillfället var hela bilen grå. Den 3-växlade originallådan har Lennart bytt ut mot en 4-växlad som senare Balillor hade. Motorn var i dåligt skick med rost invändigt och är numera ersatt av renoverad likadan sidventilare. Karossens bakdel är något högre än vad bilder på 508 Spider visar. Kanske har bilen byggts om för att ge tillräcklig plats åt svärmorsluckan där bak? Ty en sådan finns här och det är ett välgjort arbete som ser fabriksmässigt ut med god passning på lucka och ryggstöd. Frågan är om Balilla-spidern hade denna attiralj? Den fanns i varje fall på 508-ans båda föregångare modellerna 514 och 509. Det byggdes även en militärversion, 508 M, som hade förstorad bakdel men det är knappast en sådan heller.

standardmodell med avvikande detaljer

Lennarts bil har årsmodell 1934 men är av den äldre typen med vertikal linjeföring och troligen i grunden en standardmodell. Plåtfälgar, reservhjul i höger framskärm, lackerade strålkastare med tillhörande båge, små runda instrument och smala täckande lister på övre och undre delen av kylaren (se bild ovan). Enligt tillverkningsnumret ligger bilen nära gränsen till den senare versionen av Balillan som kom just detta år, ibland kallad 508 B, med rundare former och lutande karosslinjer. Om den första Balillan liknades vid en förminskad Dodge eller Buick från slutet av 20-talet (J P Norbye i ”The new FIAT-guide”) så hade vi här en Hudson Terraplane i litet format.

modellhistorik

Nu återstår det roliga arbetet med slutmontering av detta projekt 508 Balilla Spider och till våren kanske det är dags att öppna garagedörrarna. Som avslut lite mer modellhistorik. Det fanns också en fjärde modell redan i första serien, den exklusiva och sällsynta sportbilen 508 S som debuterade 1933 (se Fiatelisten nr 4/09). 1937 kom den helt nya 508 C med toppventilmotor på 1100 cc. En lyxbetonad variant av denna ”Nuova Balilla 1100” presenteras här i närmast följande artikel!

21

p

Ny serie !

En o å vå van ra s lig ven Fiat ska väg ar

22

nuova balilla gläser i (en gång) snyggt fodral

texT: paul österberg FOTO & Bildanskaffning: Magnus Ahlqvist källor: gläser forum, tomas karlsson Gläser Karosseriwerk i Dresden var en av Tysklands största och högst ansedda karossmakare. Företaget startade redan 1864 med tillverkning av slädar och vagnar och fortsatte efter bilismens genombrott att bygga karosser på automobiler. 1930-talet var det årtionde som gjorde Gläser mest känt och det var deras cabrioleter som bidrog detta. Man byggde på många olika märken och lyxbilar som Horch, Marmon, Cadillac, Hispano Suiza, Isotta Fraschini m fl. Men man byggde också cabrioleter på vanliga billigare bilar som Adler, Opel, Ford Eifel och Fiat eller NSU-Fiat och här blev det större serier. På Fiat byggde man på 500 Topolino, några få ex, också på Fiat 1500, okänt antal.

Finito i DDR

Volymvagnen från Fiat var 508C som man uppskattningsvis byggde 350-400 ex av och minst 25 har överlevt. Ganska många för att komma från en karossbyggare, tre serier byggdes mellan 1937 och 39 med mindre skillnader som dörrar upphängda i fram- eller bakkant och långa eller korta framskärmar. Chassi och motor på 32 hkr var standard. På hösten 1939 kom kriget och det blev slutet för Gläser. Efter kriget hamnade Dresden i forna Östtyskland och Gläserfabriken skonades inte av de allierades bombräder mot staden. Minst en sådan här 508C cabriolet har hittat i till Sverige. Denna ovanliga Fiat registrerades i Sverige 1938 på Conrad Goldschmidt, Norr Mälarstrand i Stockholm i december 1938. 1940 registrerades den över på Claus Goldsmith och ställdes av i maj samma år. Går också att utläsa i instrumentet att man fått inköpshäfte för bensin och att bilen ej var lämplig för krigsbruk. Detta gjorde förmodligen att veterinär Rudengren i Tanumshede köpte bilen 1943. Läkare och veterinärer var ju i princip de enda som hade tillgång till däck och bensin under kriget.

23

22

På Z-tiden gick det undan

År 1945 sålde eller bytte Rudengren bort den till Stockholms Centralgarage som aldrig registrerade bilen på sig själva. Sålde 1946 den vidare till Omni bussägare Edvin Liljegren i Krokom och den fick numret Z 4580. Här fick nog bilen sin mest spännande tid. Edvin började tävla med den 1947 när tävlandet hade kommit i gång igen efter kriget och körde minst 18 tävlingar. I startlistor stod den upptagen både som 508C, 1100 och NSU-Fiat. Han tävlade både på is, backe och rundbana och tog hela tio klassegrar, ett bra facit. Bryta tvingades han bara göra en gång och på Rommehed i februari 1947 kvalificerade han sig inte. Kanske inte så konstigt, kvicksilvret hade krupit ner till -30 den dagen. Sista kända tävling blev Bergsåker 1951 och seger. Att tävla med denna vagn kan te sig lite konstigt så här i efterhand då den var cirka 150 kilo tyngre än en vanlig Balilla. Att dessutom köra med suffletten nere stjäl ju också många kilometer i fart. En tävling till körde han på Östersunds travbana 1954 där han också vann sin klass men detta var med den nya Fiat 1100.

Från Rydaholm till ebay

År 1953 sålde Edvin bilen till Östersund där den fick ytterligare fyra ägare och var i trafik ända fram till mars 1964. Efter ytterligare några ägare såg jag bilen i Rydaholm för bara något år sedan och den var då till salu. Bilen verkade komplett men helt upprostad i botten och 10 cm upp på sidorna samt att träet i karossen blivit rejält murket. För att få den på hjul igen fordras en rejäl renovering. Bilen såldes senare till Tyskland, till en Gläserfantast?? Kanske denne upptäckte hur dålig den var när han kom hem för ganska snart var den ute på ebay. Lite konstigt, den var ute tre gånger både på ebay Tyskland och USA. Såldes alla gånger för över 10 000 Euro för nu hade den dykt upp hos en bilhandlare i Italien som hoppas få 30.000 Euro för den. Detta var historien om en ovanlig Fiat i Sverige, fler kommer.

23

24

auto e moto d’epoca

Hemma efter årsmötet i Falkenberg satt Trygve och jag och funderade över vad som saknades till våra renoveringar 1500 cab, 600 T och 1100 Cambionette. Vi flyger ned till Padova och AUTO E MOTO D´EPOCA, i slutet av oktober.

Första gången vi var där bilade vi ned med Knut Nedrebös nyköpta FIAT CROMA (hustrun hade ännu inte sett bilen) Väl där nere besannades ryktet att Padova är större än Imola vad gäller bildelar. Efter 20 min. beslöt jag att nästa busstur blir till Padova. Jag fick ihop ett 40-tal medresenärer. De flesta hade varit med på de tidigare marknads- och museiresorna till Italien och Imola. Men denna gång skulle vi alltså flyga ned.

Trygve är en handlingens man, redan kvällen efter han kom hem ringde han och meddelade att han köpt två flygbiljetter Gardemoen-Milano tur och retur. Dagen efter var hyrbil beställd. Detta snabbt för att inte jag skulle ändra mig. Nu fick ju inte jag vara sämre. Jag beställde hotellrum i närheten av mässområdet.

texT & FOTO: magnus persson Efter övernattning och transport till flygplatsen med hjälp av goda vänner som bor inte långt från Gardemoen bar det av mot Italien och Milano. Där väntade hyrbil. Ingen Fiat men det fick duga med en Peugeot. Med GPS-hjälp letade vi oss ut från flygplatsen mot Padova.

Efter installation på hotellet drog vi ut på stan och träffade några andra nordbor som var ute i samma ärende. Vi åt en god middag tillsammans med dem innan det var dags för vila.

Efter frukost fredag var det dags för marknaden. Trygve hade en lista på delar till vänner och sig själv. Själv hade jag via mail beställt gummilister till min 1500 cab av CICOGNANI en specialistfirma för gummidetaljer för näst sagt alla bilar. I deras monter låg en påse med passande lister till mig och min bil, mycket smidigt. Vindrutelisten kostade här 85 Euro samma list på en firma i Holland 275 Euro. Redan här var flyg och hyrbil betald.

25

24 Hjulcylindrar till Topolino inhandlades i CASA del FRENOs monter. Hjulcylindrar till Fiat 522 fanns med på önskelistan men var inte med på marknaden, men skulle kunna finnas i deras fabrik i Modena. Synd att det inte var beställt. Är det inte riktigt bråttom kan dom efter beställning vara med till IMOLA i höst.

Åter till CICOGNANI med Trygves önskelista för inköp av diverse gummidetaljer till Topolino. Har du en Topolino, 500 Nuova eller 600 kan du köpa nästan allt; originaldelar, trimningsdetaljer och stylingprylar. Varför t.ex inte montera skivbromsar på Topolinon? Färdiga satser fanns att tillgå. Jag hade svårt att slita mig från ett kompres sor arrangemang till 1100an eller en dubbel förgasaranläggning till samma bil. (Min 1100 går som ett spjut redan.) Jag lämnade det hela innan habegäret tog överhand.

Efter telefonkontakt med en vän i Norge som efter brand blivit av med delar till sin Fiat 514, köpte vi körriktningsvisare i originalförpackning. (Var hittar man det?) De var dyra. Men hon som sålde hade delar till förkrigsbilarna. Jag fick hennes visitkort. Nämner bara att modellbilar har blivit stort och dyrt. Nästan 3000 utställda bilar i hallarna där de flesta märken var representerade. Inte så många Fiat som man skulle tro i des hemland men några godbitar fanns allt. Topolino i olika skepnader, 600 och 500, vanliga och Abarther, många specialkarosser .

Lördag eftermiddag tyckte vi det räckte med marknaden, vi lämnade våra ryggsäckar på hotellet och begav oss ut på stan. Padova är en stor stad med en lång historia. Det märktes på byggnaderna. Här finns Europas äldsta botaniska trädgård, den är med på UNESCO:s världsarvslista. Universitetet 25

är grundat år 1222 och var under 1400-1500-talen ett av Europas främsta. Man skulle kunna utforska denna stad under flera dagar.

När vi ändå var kulturella och hade söndag ledig beslöt vi att åka till Venedig (hela staden är med på UNESCO:s lista).

Vi blev avrådda att ta bilen, svårt med parkering och dyrt. Tåg var det som gällde - både billigt och bekvämt. Från centrum till centrum. Vi hade en riktigt fin dag där. Alltihop är som ett enda stort museum.

Nästa gång som det blir bussresa till Padova kan de som tröttnar på marknaden aktivera sig med annat.

Måndag var hemresa med återlämnande av hyrbil och flygresa. Hemma på Gardemoen blev vi hämtade och en god middag väntade innan jag körde hem igen.

Nyttiga länkar

Gummidetaljer: www.cicognaniguarnizioni.it/ E-mail: [email protected] Bromsdetaljer www.casafreno.it

E-mail [email protected]

Klädslar www.elvezio.com

E-mail [email protected]

Fiat 600 Abarth 1400 Cabriolet Abarth 750 Zagato Tidig 1100 i okänd kostym

26

Mjölkbudets våta dröm 514 CA Spider

27

26

fiat tipo 16oo dgt en riktig långmilare

Det är, när jag skriver det här, nästan på dagen 20 år sedan vi köpte vår Fiat Tipo. Den har nu rullat 46 000 mil och får väl därmed anses leva upp till beteckningen långmilare.

texT & FOTO: mats thornqvist

Bensin för en halv miljon

Kanske kan det vara intressant att titta lite i backspegeln och se hur de här Tipo-åren har varit. Jag har ganska lätt att göra detta, eftersom jag började föra körjournal (det har hunnit bli fem stycken) redan vid första tankningen. Denna behövde för övrigt göras ganska snabbt, eftersom vi inte fick med oss mer bensin, än att det räckte från försäljningshallen till närmaste mack. Och just tankning är ju en ständigt återkommande notering i journalerna. Tipon har väl dragit i sig bensin för bortåt en halv miljon kronor på de här åren och borde väl snart få en hedersutmärkelse från staten: ”Få bilar har bidragit så mycket till den svenska statskassan…”.

strömlöst i lettland

Men för några år sedan bestämde vi oss faktiskt för en längre resa. En vecka på Bornholm, några dagar längs Polens östersjökust, upp mellan Kaliningrad och Vitryssland, genom Litauen och upp till Lettland. Vi bekymrade oss inte så mycket för detta äventyr, för generatorn, som verkar vara bilens Akilleshäl, var ju alldeles nybytt. Men när vi var på väg mot färjan i Ventspils på hemvägen, stannade Tipon plötsligt mitt i en korsning och var helt tom på ström. Den nya utbytesgeneratorn hade sagt upp sig efter bara fyra månader. Bogsering till en närbelägen lettisk bilverkstad, alltså.

När vi precis hade köpt bilen, kommer jag ihåg att vi konstaterade, att det var trevligt att ha en alldeles ny bil, så att vi nu från ena dagen till den andra, kunde ge oss iväg på t.ex. en Italienresa. Våra gamla bilar kräver ju ofta lite mer framförhållning inför ett dylikt äventyr. Men det har aldrig blivit några sådana snabbplanerade långresor, tråkigt nog kanske. Vi har ju alltid valt att åka Topolino kors och tvärs i Europa.

Den lettiske bilmekanikern förbannade Fiat ingenjörerna, som byggt hela bilen runt en, just därför nästan oåtkomlig, generator. När han så småningom hade konstaterat att regulatorn hade lagt av, dök han på huvudet ner i en skrotlåda och dök efter en hel del rotande i densamma, upp med ett leende som avslöjade att han hade långt ifrån alla tänder på plats. Men han hade hittat en Tipo-regulator! Där hade vi säkert tur, för det kan ju inte finnas så många sådana 27

28

Fiat Tipo var enligt Fiat själva resultatet av ett helt nytt grepp inom bilvärlden, och inledningen på nästa bilgeneration, skräddarsydd för ”morgondagens” förare.

i skrotlådor i Lettland. Pris för hela operationen, inklusive regulator, ett par timmars arbete och mängder av svordomar: 70 kronor!

15000 bekymmersfria mil

Efter 10 000 mil tog jag över servicen själv och har varit noga med att byta olja, filter och stift inom föreskriver miltal. Kamremsbyten (billiga på en Tipo!) har dock gjorts på verkstad och alltid i god tid innan de 10 000 mil som anges i serviceboken. Detta på order av Fiat-gurun Hans-Erik Olsson i Lima, som vet att de flesta haverier inträffar under de sista 1000 milen.

De första 15 000 milen var totalt bekymmersfria, så när som på byten av lite lampor. Vi började nu ana, att vi hade köpt en riktigt bra bil. Just då lade generator av (den första, inte ”Lettlandsgeneratorn”) och utbytesgeneratorn gjorde ganska snart detsamma, dock inom garantitiden. Utbytesgeneratorer verkar för övrigt inte vara så mycket att hänga i julgranen, vilket de väl egentligen inte är avsedda för. Samtliga dessa (tre stycken) har gått sönder inom garantitiden. Detta är ju faktiskt en något förmildrande omständighet. Men bara något lite förmildrande, om jag försöker komma ihåg hur vi kände det när vi stod i den lettiska vägkorsningen och hade en färjetid att passa.

nya bromsrör

Vid 20 000 mil bytte jag ut alla bromsrören mot icke-rostande koppar-nickelrör. Ganska trevligt jobb faktiskt, speciellt eftersom jag har en kompis i Getinge med lyft. Dock hade det inte behövt göras, om inte originalrören varit plastöverdragna och rostat kraftigt under många fastsättningsklämmor. Vatten och salt verkade ta sig in under plasten just där, men inte ut. Dåligt!

vän med bilprovningen

I den här vevan insåg vi att Tipon började få ett ganska begränsat inbytesvärde och beslöt därför köra den så länge det går. Därför borrade jag lite hål här och där och sprutade in olja för att om möjligt undvika framtida tråkigheter. Detta har jag fortsatt att göra (inte borra fler hål, dock) ungefär vart annat år och Bilprovningen har ännu inte hittat något att anmärka på i rostväg.

Och faktum är att Tipon och Bilprovningen har kommit mycket bra överens. Jag har bara kollat så att alla lampor har fungerat och sedan åkt iväg för besiktning. Detta upplägg fungerade perfekt ända till 2008, då det för första gången blev ombesiktning – tvåa på de båda yttre p-ändarna. Men då var ju bilen 16 år gammal och hade gått 39 000 mil. Något år tidigare hade jag vid en besiktning sagt något i 29

28 stil med, ”nu kanske det kan börja bli lite problem”, till en besiktningsman i Södertälje. Han svarade, att det trodde han nog inte, för Fiat är mycket bättre bilar än vad de flesta vet om. Trevligt svar till en bekymrad Fiatägare!

43.000 mil med samma spindelbultar

2009 gick besiktningen heller inte bra (41 000 mil). Styrservon droppade onödigt mycket olja i huvudet på besiktningsmannen och av bara farten blev det en tvåa även på anliggande broms på vänster bak. En mycket fräschare styrservo inhandlades av Hans Erik i Lima och bakbromsarna fick sig en välbehövlig översyn. Efter alla dessa mil, var beläggen de tunnaste jag hittills skådat.

2010 blev det nedslag på vänster spindelbult. Besiktningsmannens kommentar: ”Det här skulle alla Volvo- och Audiägare höra. Över 43 000 mil utan byte av spindelbultar. De stackarna måste ju byta vart och vartannat år!”

stor nog för två att sova i

Två gånger har vi haft inbrott i bilen – båda gångerna utan att något blev stulet, av den enkla anledningen att det inte fanns något i bilen att stjäla. Vid första inbrottet, när bilen bara var drygt ett halvår gammal, förstörde de amatöraktiga tjuvarna båda framdörrarnas lås och en hel del av metallen runt dörrhandtagen. Då vi inte ville lämna Tipon olåst på gatan i Södertälje i väntan på reparation, tog vi den till vår årliga Fiatträff, det året i Hindås i

Produktbroschyr för Fiat Tipo 1991 Fiat Tipo var utrustad med det senaste inom digital teknik.

Boråstrakten. Då upptäckte vi hur rymlig Tipon är. Med nerfällt baksäte, sov Dzintra och jag gott, liggande diagonalt bak i bilen.

en jädra smäll

Har det hänt några riktigt oväntade saker? Ja, men bara en. För ganska många år sedan åkte vi ut till en friluftsgård i Södertäljetrakten, där den förhoppningsfulle sonen till goda vänner skulle delta i ett terränglopp. Mycket folk hade samlats, säkert något hundratal. Plötsligt small det som ett bösseskott och minst hälften av alla runt oss pekade på vår Tipo. Den har ju genom åren inte varit en bil som har dragit mycket uppmärksamhet till sig. Men nu gjorde den det! Någon sa: ”Jag såg att det rök till vid vänster framhjul”. Vad hade hänt? Jo, framfjädern hade gått av och innan bilen föll fritt och landade på drivaxel, hann den på vägen ner riva sönder drivaxeldamasken. Om just detta måste ske, är man ju tacksam för att det sker när bilen står stilla (=änglavakt!). Någon Tipoägare som har råkat ut för samma sak när bilen varit i rörelse? Svågern var snabbt på plats med släpkärra och det blev transport till verkstad. Och det är faktiskt enda gången Tipon har behövt transporteras på det sättet.

lägsta reparationskontot

Verkstadsbesöken har i övrigt varit väldigt lättavklarade. Den har aldrig behövt tillbringa mer än en dag på verkstad. Detta har ju förstås medfört att verkstadsbesöken varit mycket skonsamma för plånboken. Jag vet faktiskt ingen i bekantskapskretsen som behövt reparera sin bil för mindre pengar än vi. Om jag påstår att de få reparationer vi haft, faktiskt har varit gratis, förstår jag att det kräver en förklaring. Men det är så, att när vi bytte avgassystem första gången, satte vi på ett rostfritt system med livstids (det ni!) garanti. Och sedan var det färdigbytt! Mer har alltså inte Tipon kostat i reparationer på 46 000 mil, än att så att säga har finansierats av vårt rostfria system.

29

30 Övriga reparationer? Jo, två termostater, tre tempgivare (under en tusenlapp tillsammans), en kupéfläkt och ett värmeelement (köpta från bilskrot på internet för ca 800 kronor tillsammans) och en kylare (Så långt en Tipo kan kissa! Roligt för alla utom för ägaren). Dessutom har jag bytt gasfjädrarna till bakluckan och bromsskivorna fram (vid 36 000 mil). Inte så illa. Eller hur?

ovanligt startvillig - för det mesta

Tre gånger har Tipon vägrat starta på alla dessa mil. Första gången var den ganska ny och jag hade glömt innerbelysningen på under en hel helg. Andra gången körde vi från Södertälje ner till mitt föräldrahem i Getinge, Halland. Jag satte genast igång med nödvändiga reparationer på taket och när vi efter några dagar behövde köra med Tipon, var den totalt startovillig. Men Hans-Erik från Lima var turligt nog ute på semestertur och tänkte hälsa på oss, när vi som bäst behövde det. Med lite handpåläggning, konstaterade han att ett relä hade slutat ”slå” och 75 kronor senare gick Tipon som den skulle. Tredje gången var förra vintern, när Tipon hade stått oanvänd under en mycket kall helg, då dagstemperaturen stadigt låg kring 28-30 minusgrader. Tidig, mycket kall måndagsmorgon ledde till bogsering. Jo, den startade faktiskt, men efter fem sekunder dog den och det var bara att ta fram repet.

Men nu i julas var vi uppe i Granfjällsstöten och åkte så mycket skidor som kylan tillät. Temperaturen låg någon dag på under 25 minus, men strömmen i startkablarna gick inte till vår Tipo, utan från den till betydligt nyare bilar.

en kärleksförklaring till Fiat tipo

Något konstigt har dock inträffat under de senaste åren. När Dzintra och jag pratar om vår ”nya” bil, börjar folk flacka med blicken och undrar var den står, även om vi står alldeles bredvid den. Allt är ju relativt!

Har det allra senaste året fört med sig problem, som rimligtvis borde komma med så många mil på mätaren? Nej, Tipon har tuffat på som vanligt (höger framhjulslager fick dock bytas i januari) och den klarade besiktningen nu i höstas helt problemfritt. Dock har bakhjulen fått en lutning (utslitna bussningar bak), som för tankarna till en kaxig Fiat Abarth 1000 från 60-talet. Dessa bussningar borde egentligen bytts vid 35 000 mil, men är det lönt att göra det nu? Förardörren kräver också en alldeles speciell stängningsteknik. Och rutan måste vara nerdragen till hälften för att det ska lyckas. Vilket inte alltid är så lätt på vintern, när den är fastfrusen… Trots alla uppräkningar ur körjournalerna, kanske du anar dig till att det här är en kärleksförklaring till Fiat Tipo. För det är det!

31

30

Vino fino

Eftersom jag inte är någon vinkännare blir det bara en enkel presentation vad som jag gillar och gärna bjuder på. Men antar att det finns många munskänkar i klubben. Så till nästa nummer ser jag fram emot nya skribenter till denna lilla ruta!

Pinot Grigio Delle Venezie är en gott vitt vin. ljuvligt fruktigt med smak av citrus, Friskt och väl balanserat som passar både som apertif och till fisk, färsk pasta eller ljust kött. Skall serveras vid ca. 12 grader . Köpte detta vin under vår semester i Italien i somras. Fanns både som 75 cl eller som denna flaska 1,5 liter.

Jag vill även slå ett slag för Lindemans, ett australiensiskt vin. Skall man gå på Systemet här hemma väljer jag gärna en Lindemans. Finns som rött, rosé och vitt. Ett helt fantastiskt vin som aldrig är fel att servera. Prismässigt strax under 100-lappen.

Birgit Canerstam

annonser Reservdelar Alfa & Fiat & Lancia

Även följande: Tätningslister, gummimattor, klädsel, inredning och suffletter till europeiska modeller

s

www.nordenskarosseritillbehor.se

Tel/Fax 0340-62 18 64 Mobil 070-274 18 98 säljes

Fiat Nuova 500 1964

Går bra men blir varm efter 20min pga flytt till stan finns det ingen plats för den lille.

Priside 14 000 SEK Kenneth Erlandsson, runtuna rosendal 61193 nyköping tel 0155 241210 el mobil 073 8015448 ciao

1 st 128 Special 1 st 128 Kombi 1 st 128 3P 1 st 127

Några välanvända Fiatar, som stått ute ett antal år, säljes i delar eller bortskänkes mot avhämtning (något hoppas jag finns att plocka!):

Ett antal 850 och 850 Sport Coupé

Alla bilarna finns i södra Skåne.

Foton kan mejlas.

[email protected]

i varierande skick finns också. Till högstbjudande.

Kontaktperson: Hans Svedinger tel 070 514 03 04, mejl 31

annons