Transcript null
en tidning av studentföreningen vid jmk: institutionen för journalistik, media och kommunikation, stockholms universitet nummer 04 2013 : nytt “ Vi kommer aldrig bli nöjda och sluta kritisera... ledare En leker inte med minnen. Framför allt inte om de tillhör lågstadiekids. och så var det höst igen. Sommaren höll i sig länge i år, men till slut lyckades kylan gripa tag om oss, gjorde mornarna dimmiga och löven gula. Hösten har en speciell lukt, ni vet när man kliver utanför porten på morgonen och det luktar dagg och krispigt. Det luktar skolstart och ingen mer ledighet, men framför allt nystart. femte statsmakten www.femtestatsmakten.se 4#2013 Redaktion. Chefredaktör & Ansvarig utgivare Sara Fröhling Lind [email protected] 03 Ledare: En leker inte med minnen Sara Fröhling Lind 04 Profil: Det finns alltid någon skit att rasa mot Simón Bustamante 08 Tema: En trygghet för de minsta Ida Viberg 09 Tema: Gammalt blir nytt på Stadsmissionen Ellen Pan, Nanna Huttunen 10 Tema: Val skildras genom individer Matthias Matson 11 Krönika: Mitt nya liv, S1: “Våga” Pernilla Cederberg 12 Tema: Var tog nollningen vägen? Ellen Pan, Nanna Huttunen 14 Tema: Omni ska tillfredsställa nyhetsjunkien Joel Snöbohm 15 Tema: Nya Horsntull - utan plats för de(t) gamla Carl Lindberg 16 Tema: Klubbvistelsens kretslopp Jesper B Hassell, Milja Rossi 20 Tema: Studentkåren blir förening Sara Fröhling Lind 21 Krönika: Se till att du flyttar till Stockholm Max Berg 22 Guide: Student i Stockholm Ida Viberg 24 Guide: Tunt i plånboken men sugen på öl Andreas Sjöström, Jonas Thomasson 26 Krönika: Tankar om bokmässan i Göteborg Matthias Matson 27 Tema: Min relation är politik för mig Ellinor Eriksson 28 60 sek med: En positiv överlevare Simon Lundberg 29 Resa: På blixtvisit på Balkan Hanna William-Olsson Bildredaktör Linnea Gustafson [email protected] Redigering/Korrektur Sara Fröhling Lind Webbredaktör Simon Lundberg [email protected] Skribenter Max Berg, Simón Bustamante, Jesper B. Hassell, Pernilla Cederberg, Ellinor Eriksson, Sara Fröhling Lind, Nanna Huttunen, Carl Lindberg, Simon Lundberg, Matthias Matson, Ellen Pan, Milja Rossi, Joel Snöbohm, Jonas Thomasson, Hanna William-Olsson Fotografer/Illustratörer Ellinor Eriksson, Sara Fröhling Lind, Nanna Huttunen, Carl Lindberg, Simon Lundberg, Milja Rossi, Hanna WilliamOlsson när jag gick i grundskolan, och då syftar jag specifikt på lågoch mellanstadiet, fick vi nästan varje höst, där i slutet av augusti när skolan började igen, i uppgift att ta med ett sommarminne. Ni vet, något man samlat på sig under sommaren, stoppat i fickan, pillat lite på då och då, och som alltid skulle vara ett minne av just den sommaren. Sommaren som just passerat. tanken var väl att vi skulle dela med oss av fina berättelser om vad vi hittat på under sommarlovet, men när halva klassen likt lilltjejen i reklamen för AMF Pension plockar med sig myror och dylikt, spårade den så godhjärtade uppgiften. Lågstadiekids är inte att leka med, så att säga. precis som mina tappra lärare från back in the days, har media gjort hösten tjugo-tretton till en höst där vi minns. Tio år sedan Anna Lindhs liv togs från henne och minnescermonierna avlöser varandra i tv-tablån. Och äntligen kommer filmen om Prinsessan Dianas två sista år i livet. men i likhet med dianas bror, som nästa år stänger museet till hennes minne, och till skillnad från övriga mediesverige, tar Femte Statsmakten ett kliv vidare, ett kliv framåt. Lukten av nystart växte sig starkare under hela september månad, och lämnar oss här i oktober med ett tema på temat – nytt. Redaktionen belyser bland annat regeringsskiften i Europa, nyheter för nyhetsjunkies, gosedjur som hjälp till för tidigt födda och guidar nya studenter genom ett billigt Stockholm. och när vi ändå pratar om nystart, passar jag på med en inflikning; det är dags även för undertecknad att testa vingarna (eller kanske snarare pennan) på annat håll. Det här är mitt sista nummer som chefredaktör för Femte Statsmakten och jag tackar och bockar ödmjukast för att ni hållit er trogna tidningen under min tid i ledningen. Men nu, mot nya äventyr – full fart framåt! Glad höst och trevlig läsning, Sara Fröhling Lind chefredaktör Omslag Margrét Atladottir Foto: Sara Fröhling Lind 3 profil “ DET FINNS ALLTID NÅGON SKIT ATT RASA EMOT 5 Under fem år manövrerade Margrét Atladottir Nöjesguiden åt mer samhällsengagemang. Nu har hon tagit steget ut från nöjesbranschen till vänsterorienterad opinionsjournalistik med Aftonbladets nya satsning Politism. text: simón bustamante foto: sara fröhling lind margrét atladottir hade egentligen tänkt ta en paus från mediebranschen efter fem år som chefredaktör på Nöjesguiden. Hon kände sig mest utmattad under sista året på redaktionen. Sedan hörde vännen och sedermera Politismkollegan Eric Rosén och Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Petterson av sig i våras. De hade en idé om att ta opinionsjournalistiken till en ny nivå. – Det var inte självklart att jag skulle hoppa på, säger Margrét, men det lät för bra för att inte vara med från början. Med temanummer om exempelvis vardagsrasism och det kontroversiella ordet ”hen”, samt genom att ständigt driva Nöjesguiden till att även kommentera samhället i stort, gjorde Margrét Atladottir tidningen mer angelägen. Steget från Nöjesguiden till Politism, en renodlad sajt för vänsterorienterad opinionsjournalistik, framstår därför inte som särskilt långt. – Jag har velat att vi på Nöjesguiden ska ta ställning och använda vår makt till något bra, förklarar hon. De texter som delas, kommenteras och engagerar idag uttrycker en åsikt och vi behöver ett progressivt och modernt vänstermedie. Hon tar upp exemplet med dagens högerextrema sajter. Sättet de mobiliserar sig och för diskussionen är obehaglig nog att det krävs en 6 motkraft som organiserar sig och satsar, som till exempel Politism. Som vit isländska har hon upplevt både minoritetskänslan i Örebro där hon och syskonen var de enda utlänningarna i klassen - till att vid Malmöflytten bli ännu en ”svenne”. Sveriges tredje största stad och dess många olika människor och familjesituationer var ögonöppnande för Margrét. – Jag flyttade från ett väldigt litet samhälle då det var väldigt stökigt i Malmö, fortsätter hon. Man fattade att det här nu var riktiga världen. Mina föräldrar har varit politiskt engagerade åt högerhållet, så det var säkert också en revolt att jag tog till mig andra åsikter. den nya opinionssajtens hjärtefrågor skiftar allt eftersom nyhetsflödet förändras. Ena dagen registreringen av romer, nästa dag att Microsoft hånat en transperson på scen. Politism vill lyfta fram både orättvisor som får stort medialt genomslag och sådant som glöms bort av pressen. – Det finns alltid något skit att rasa mot, förklarar Margrét. Om vi får en ny regering nästa år kommer vi inte vara nöjda och sluta kritisera. Det kommer tyvärr alltid finnas ett behov av oss, om man säger så. Kawa Zolfagary, Nanna Johansson och hiphopbandet Mohammed Ali är några som i ett tidigt stadium knutits till Politism. Snart kommer även läsarna att kunna göra sina röster hörda. Genom en så kallad användarkarriär, en registreringsfunktion för att kunna kommentera artiklar, kommer ens egna texter också kunna ta plats på sajten. Så småningom ska en kunna nå upp till nivån av anställd. – Man ska kunna använda Politism snabbt för att få ut sitt budskap, menar Margrét. Plocka ihop ett paket av länkar, Youtube-klipp och sin text och ge den bra spridning. Det är ingen som riktigt har lyckats med det i Sverige än, så vi får se om vi gör det. Vi tror det. Vi hoppas det. vad vill du personligen bidra med till mediesverige? – Att vi kan påverka samhället. Vi sysslar även med mediekritik, det finns ju grejer som Aftonbladet gör som jag tycker är för jävliga och som jag extremt gärna skulle se att Politism kan förändra. hej då finansiering… – Men det är det som är det fina med journalistiken! kontrar Margrét och skrattar. Jag har inga problem med att säga till Jan Helin att något känns dåligt eller fråga varför inte vissa frågor tas upp. Det finns en öppenhet och jag känner mig bekväm med att kunna kritisera dem. Folk på Aftonbladet har dissat Politism och det är bara bra, jag vill ju gärna få kompetent feedback från andra journalister. 7 Gammalt blir nytt på Stadsmissionen EN TRYGGHET FÖR DE MINSTA Små gosedjur i form av bläckfiskar blir en allt vanligare syn på Sveriges sjukhus. De virkade djuren sägs göra för tidigt födda barn tryggare. Privatpersoner från hela Sverige virkar nu bläckfiskar ideellt för att hjälpa de allra minsta. text: ida viberg foto: annika wingårdh-norén Idén med virkade bläckfiskar till för tidigt födda barn började i Danmark. En sjuksköterska insåg att de nyföddas hjärtfrekvens blev lugnare när de fick hålla i bläckfiskens skruvade armar, som liknar navelsträngen. De låter då bli sonder och slangar och kan få en ännu bättre vård. På mindre än ett år har 16 neonatalavdelningar i Sverige skaffat ambassadörer som samlar in bläckfiskarna. En av dessa ambassadörer är Annika Wingårdh-Norén. Hon virkar, samlar in, tvättar, torkar och levererar bläckfiskar till Karolinska universitetssjukhuset. Med kärlek till hantverket tycker hon att arbetet är otroligt givande. Det är en kontrast till det vanliga jobbet som administratör och en chans att göra gott för andra. Då hennes egen son föddes för tidigt får hon en personlig koppling till projektet. 8 − Jag tycker att det är så kul att hitta något som kombinerar det man tycker är roligt och som jag gärna håller på med. Det är ett syfte som ligger ens hjärta nära. Det känns gott att göra något för någon annan och jag kan ju förstå läget för de som är i den situationen. Man kan identifiera sig med mottagaren. Annika berättar om mejl och bilder där föräldrar uttrycker sin tacksamhet för den lilla presenten. Att få veta att andra människor bryr sig i en svår situation har värderats högt och allt fler efterfrågar nu bläckfiskar själva. Hemma hos Annika syns ständigt spår efter verksamheten. Genom rummen hänger bläckfiskar på tork med dinglande ben och glada färger. Det är ett omfattande arbete att hantera bläckfiskarna som hamnar i hennes post- fack. Bebisarna är känsliga och reglerna många och hårda för att gosedjuren ska godkännas. De flesta bläckfiskar godkänns dock, och underkända skänks som gosedjur till äldre syskon. Hon tycker att det känns bra att många vill hjälpa till. − Man blir så otroligt glad över att det sitter människor där ute som lägger ner pengar, tid och engagemang för att skänka till någon de aldrig träffar, och skickar till mig som de inte känner. Jag tycker att det är fantastiskt. Hon ser även privata bonusar som hon inte räknat med, som att visa sin son att ideellt arbete är viktigt och värdefullt. − Det är en sak som är bra att förmedla till sitt barn också. Att man inte bara gör saker som man tjänar på utan att det finns andra värden också. Miljömedvetenhet. Arbetsintegration. Möjligheten att vara unik. Det finns många fördelar med återvinning. I det konsumtionssamhälle vi lever i finns en ständig press på att köpa nytt, att alltid ha det senaste. Återvinning är ett fenomen som vuxit fram som en motpol till detta. Idag är det inte ovanligt att källsortera sina sopor, panta sina burkar och klä sig i second hand. text & foto: ellen pan & nanna huttunen på den fristående ideella välgörenhetsorganisationen Stadsmissionen drivs projektet REMAKE där man ger nytt liv till material som ska kastas. En t-shirt kan bli en påse, cykelslangar omvandlas till väskor och handdukar blir barnkläder. – Stadsmissionen har jobbat länge med arbetsintegration för de mest utsatta grupperna som står långt från arbetsmarknaden. REMAKE är ett av flera projekt som drivs för högre livskvalitet för missbrukare och hemlösa. Vi är en icke-vinstdrivande butik som arbetar uteslutande med gåvor, berättar Andreas Thorell, butikschef på REMAKE Plattan. butiken startades för tre år sedan eftersom man tyckte att konceptet blev otydligt när produkterna plac- erades i Stadsmissionens ordinarie second hand-butiker. Andreas Thorell betonar att verksamhetens huvudsyfte, till skillnad från vad många tror, är arbetsintegration medan miljömotivet är sekundärt. Hantverkspedagoger, designers och volontärer arbetar tillsammans med att ta fram produkterna. – Det roliga med våra produkter är att de alltid är helt unika. Problemet just nu är att många vill hjälpa till med verksamheten men inte vill köpa produkterna. Utmaningen ligger i att jobba fram produkter som folk verkligen vill ha, förklarar Andreas Thorell. vi diskuterar konsumtionshetsen som råder i världen, något som Andreas Thorell oroar sig för: – Jag tycker att människor konsumerar och förstör vår miljö, men samtidigt gör jag det också själv. Apple till exempel är ett företag som är duktiga på att väcka behov som vi egentligen inte har. – Jag upplever att konsumtionshetsen växer men samtidigt är medvetenheten också större än någonsin. Jag vet inte vilken sida som vinner men det är många som kommer in i butiken och vill prata om det här problemet. Jag tror att det är något slags skifte på gång. frågan är hur man ska gå till väga för att själv engagera sig. Stadsmissionen gav förra året ut boken Remake som innehåller instruktioner till projektets basprodukter. Andreas Thorell tror att det framförallt krävs en stor vilja för att kunna agera. – Själv har jag tvingats handla mycket på Tradera och second hand-butiker på grund av min ekonomi och det kan jag rekommendera! Man hittar ju verkligen fina kläder om man orkar leta. Jag tycker att det är bra att handla återvunna produkter och tänka på små saker i vardagen. 9 krönika Mitt nya liv, S1: ”Våga” Val skildras genom INDIVIDER Två länder i Europa har nyligen bytt regeringsalternativ. Samtidigt har rapporteringen i media följt de samtida normerna. Fast kanske till det extrema. text: matthias matsson illustration: ellinor eriksson norges nya statsminister Erna Solberg hugger in på sitt eget självporträtt för att fira valsegern. Bilden som följer med den artikel i DN som rapporterar om det konservativa Høyres vinst, tillsammans med liberalaVenstre, Kristelig Folkeparti och högerpopulistiska Fremskrittspartiet, är nästan löjligt signifikativ. För vad vi har är ett exempel på politikens visualisering. Och på samma linje: när Solberg tar en bit tårta som föreställer henne själv utövas den makt som är moroten för medias intima förhållande med politikerna, med kameran som sängbolster. parallellt har dåvarande statsminister Jens Stoltenbergs (socialdemokratiska Arbeiderpartiet) taxikörningar inför överraskade norrmän flitigt rapporterats. Att han varit populär i grannlandet Sverige (kanske mer än hos sina landsmän som ju givit honom sparken) är nog inget att orda om. Den berät- 10 telse media ville förmedla efter den tragiska Utøya-massakern blir tydlig när han i DN Världen nr 11, december 2011, blev tillfrågad: ”Hur känns det att bli kallad landsfader?”. framtiden får utvisa vilken berättelse som kan tillskrivas Solberg. Åtminstone en historia vi vant oss vid är självklar; brittiska The Independent var klar med den redan vid valdagen: ”Anti-immigrant party with links to mass murderer Anders Behring Breivik set to enter government under Conservative leader Erna Solberg”. till skillnad mot rådande trender i europeisk politik valde Tyskland en ”trygg” linje med att åter utse Angela Merkel till kansler. Samtidigt sprack den ”svart-gula koalitionen“ mellan hennes kristdemokratiska CDU/CSU och liberalerna. Eller, det är nog fel uttryck: de senare åkte faktiskt ur förbundsdagen! Första gången i landets historia. Med ett nytt parti väldigt nära att bryta igenom fem-procentsspärren, EU-kritiska Alternative für Deutschland och ett miljöparti som, innan skandaler och tvivelaktiga beslut, haft rekordstora opinionssiffror, borde det finnas många berättelser att berätta. Som den dåvarande vice förbundskanslern uttrycker det: ”Efter valet i Tyskland har det politiska landskapet förändrats i grunden.“ men vad fann vi i svensk media? Slog en upp tidskriften Fokus nummer 38, möttes en i artikeln Ovillig kansler av små bilder på alla partiledare. Till och med det perifera Piratpartiet fick ett ansikte! Aftonbladet hade under valdagen en hel bilaga om Angela Merkel: ”Så tog sig prästdottern till toppen”. så är det. I det narrativa paket journalister ger medborgarna behövs det protagonister. sommaren gjorde ovanligt många fåfänga försök att klänga sig fast i oss i år – för min egen del räknar jag till tio (!) stycken ”sommarens sista dopp”. Men nu är den allt slut. Det är vemodigt förstås, men för många också befriande. Äntligen rutin! Maskinerna börjar åter rulla på skolor och på arbetsplatser. Och det är just i det skedet som man lovar sig själv: Nu börjar det, mitt nya liv! ambitionerna är skyhöga. Man införskaffar sig ett gymkort och man stiger upp okristligt tidigt. Man bestämmer sig för en juicedetox à la Renée Voltaire och kånkar hem kilovis med äpplen och citroner innan man inser att man lagt sig till med en vansinnigt dyr, för att inte tala om omständlig, vana. För oftast handlar det nya livet just om den fysiska hälsan: hur man rör sig, sover, äter. Men, undrar jag, själen då? ”En sund själ i en sund kropp” var mottot för de gamla romarna, och nog finns där en sanning. Man ska inte bara vårda sin kropp – själen ska ju också ha sitt! några veckor senare än alla andra faller så även jag för mitt-nya-livpropagandan, men den här gången tänker jag mig att det nya livet ska präglas av själsligt välmående. Vilka ingredienser som ingår i kuren är ännu ovisst, men en sak är jag klar med: Det måste finnas ett tydligt mål. Jag finner stöd för detta i avsnitt 68 av Alex & Sigges podcast. Där talas om ett sätt att se på livet som en uppsättning säsonger, var och en präglad av sin tydliga handling, sin ”bärande idé”. Det påpekas förstås att det först är i backspegeln som man kan skönja en säsongs bärande idé, samtidigt som det leks med tanken att redan på förhand välja en titel för den kommande säsongen i ens liv. så tillbaka till temat själslig hälsa. Jag var nyligen på en föreläsning med en excentrisk kvinna som uppmanade oss i publiken att släppa loss, leka djur och fuldansa. Hon skanderade att vi måste ”Våga misslyckas!” och ”Sluta trygghetsknarka!” Just den approachen var inte helt rätt för vår grupp – den genererade snarare irritation än inspiration. Men det är klart att hon hade rätt, djurkvinnan. Och det är just när minnet av henne flaxar förbi mitt inre, som titeln och den bärande idén för säsong 1 i serien om mitt nya liv kommer till mig: ”Våga!” En säsong fylld av djärva risktaganden och nya spännande möten! Men sansa er, jag ger inga garantier. Jag har ju inte ens spelat in det första avsnittet än! text: pernilla cederberg 11 tema Var tog nollningen vägen? Med skräckblandad förtjusning såg vi fram emot den mytomspunna universitetsnollningen - iskallt vatten över huvudet, stora spritklunkar och pinsamma aktiviteter. En månad senare är tentan det mest spektakulära som institutionen åstadkommit. Hur kunde det bli såhär? text & foto: ellen pan & nanna huttunen hösten innebär ofta en ny start. Nya studier, nytt jobb, ny stad, nytt liv. Vi landade i en okänd miljö med information som skulle tas in, böcker som skulle införskaffas och mängder med nya studenter att knyta kontakter med. Att ta initiativ och prata med varandra kan vara svårt och som en lösning på detta anordnar många universitet så kallade nollningar. Nollningarna har blivit ökända som obehagliga invigningsriter där äldre elever plågar yngre, men allt som oftast handlar det om att ha kul tillsammans och lära känna sina klasskamrater i en avslappnad anda. som nya studenter på JMK upptäckte vi snabbt att skolan lägger ansvaret i elevernas händer - vi fick snällt ta eget initiativ till att stifta bekantskap med varandra, utan äldre elever som ordnade aktiviteter utanför föreläsningarna. Åsikterna om detta är delade bland de nya studenterna, så för att kartlägga situationen har vi pratat med såväl en ny student som en äldre studerande och JMK:s Studentförenings nya pubmästarinna. robin vetter, ny student på JMK Vad tycker du om att vi inte fick inleda terminen med några aktiviteter? – Det är förståeligt eftersom det är ett nytt program, det finns ju inga äldre studenter som kan anordna inspark. Vi fick ta tag i det själva vilket funkade bra. Tror du det skulle ha påverkat din skolstart? – Ja, vi kunde ha fått en gemenskap gratis om skolan hade ordnat aktiviteter. Om vi inte hade styrt upp något på egen hand hade det varit fruktansvärt! Hur har du istället gjort för att lära känna folk? Har det varit svårt? – Vi har gjort en Facebook-grupp och varit aktiva med att anordna aktiviteter på fritiden. Tänker du ta initiativ för att arrangera inspark åt nästa års nykomlingar? – Ja! Jag tänker göra mitt yttersta, men inte en nollning med förnedring. Vi vill hellre anordna roligt, socialt umgänge. 12 johanna lindberg, tidigare kassör och pubmästarinna, Studentkåren vid JMK Varför inleds inte terminen med aktiviteter för att lära känna varandra? – Först och främst finns det inte någon tradition av det på skolan eftersom det tidigare inte har varit några längre program utan bara separata kurser. De nya som börjar har inga föregångare som kan anordna aktiviteter för sina adepter. I år har många i kåren lämnat skolan och vi har därför inte haft resurser att organisera något. När vi tidigare försökt styra ihop sittningar och pubar har det av någon anledning inte funnits något stort intresse. Förhoppningsvis ökar intresset i och med det nya programmet då studenter kan känna sig mer hemmahörande här på skolan! Jag hoppas att de som börjar nu kan så frön till nya traditioner. Vems ansvar är det egentligen att arrangera aktiviteter? – Av egen erfarenhet vet jag att det brukar vara en symbios av föreningen och äldre elever, att föreningsstyrelsen ser till att elever styr upp aktiviteter. Nu inledningsvis när det inte finns äldre elever tycker jag att man ska gå på föreningsstyrelsen så att de fixar något. ida viberg, nyvald pubmästarinna, JMK:s Studentförening Vad kommer du som pubmästarinna göra för att nya studenter ska känna sig mer välkomna? – Jag vill tillsammans med resten av pubmästeriet se till att puben är en plats för alla. Här ska man kunna lära känna massor av nya människor och ha roligt. Jag ser gärna att vi har temakvällar och nya aktiviteter, både på initiativ av pubmästeriet och alla festglada. Genom att nå ut i alla klasser med information och datum för pubkvällar och möten kan alla som vill engagera sig. Så vem som helst kan anordna aktiviteter? Hur går man till väga? – Vi i pubmästeriet har ansvaret för alla aktiviteter som sker under pubkvällarna, men alla med idéer på aktiviteter får väldigt gärna höra av sig med dessa till oss. så... önskan om insparksaktiviteter återfinns hos såväl de nya som de gamla studenterna. Problemet ligger främst i att institutionen tidigare bara erbjudit kortare kurser, vilket gjort nollningar mindre angelägna. Förlorad kårstatus hos studentföreningen har knappast bidragit till någon social rivstart. Ett nytt pubmästeri och ett treårigt program är ljuspunkter som på sikt kan odla en insparkstradition, men det är en klen tröst för oss nollningslösa försökskaniner. 13 Omni ska tillfredställa nyhetsjunkien Med text-tv och Huffington Post som inspiration ska appen Omni tillfredställa begäret på de som grundarna kallar nyhetsjunkies. Man är redan nominerade till Medievärldens pris för ”Årets innovation” och lanseringen står för dörren. text: joel snöbohm foto: carolina byrmo i schibsteds källare började it-teknikern Ian Vännman och journalisten Markus Gustafsson, smida planer för vad som ska bli Omni. Arbetet inleddes 2011 och var i början mycket hemligt. Huffington Post, som just hade köpts upp av AOL, var en stor snackis och tanken var att göra en svensk motsvarighet. Men efter många nätters research återkom man till uppdragsgivaren, Aftonbladets publisher, Jan Helin med ett annat förslag. – huffington post grundades 2005, och när Iphone lanserades, 2007, förändrades världen, förklarar Ian Vännman när jag två år senare träffar de två grundarna i Omnis ljusa vindsvåning på Kungsholmen. Appen är hittills bara släppt för betatestare, men kommer om några veckor finnas i Appstore. På kontoret har man tio medarbetare som jobbar med det redaktionella och lika många jobbar med IT. – Kombinationen IT och journalistisk fingertoppskänsla, det tror vi är framtidens väg, säger Ian Vännman. istället för att utgå från Huffington Post bygger man appen utifrån en testgrupp med framåtsträvande nyketskonsumenter och deras efterfrågningar. Det visar sig att många saknar möjligheten att på ett enkelt sätt få tillgång till flera perspektiv på en nyhet. Ungefär hälften av användarna sak- 14 nar också en större möjlighet att skräddarsy nyhetsflödet. Markus Gustafsson berättar att en annan bristvara är bra komprimerad nyhetsjournalistik. – Just nu är text-tv det bästa alternativet för koncisa nyheter. NYA HORNSTULL– utan plats för de(t) gamla? Stockholm Stad och Bonnier Fastigheter gav löften om att galleriabygget i Hornstull skulle ge området en ny dimension. Nu höjs röster från svikna invånare om att stadsdelens karaktär istället förstördes. text & foto: carl lindberg hur tror ni framtiden för nyhetsmedier ser ut? – Vi är inne i en väldigt omvälvande tid, läsarna överger print och det är svårt att få tillräckligt höga annonsintäkter online. Jag tror att man måste återuppfinna hur man jobbar redaktionellt. För stor del av medieinnehållet är idag återvunnet från andra redaktioner, resonerar Ian Vännman och fortsätter: – I framtiden måste alla medarbetare skapa ett tydligt mervärde, man måste kunna ge läsaren något som är unikt eller nytt. Det behöver inte innebära att man kommer med en ny nyhet - man kan ge en ny vinkel eller leverera nyheten på ett roligare sätt. i två år var området kring Hornstulls tunnelbana en svårmanövrerad byggarbetsplats. En avgränsning mellan biltrafik och gående skulle genomföras, liksom ett galleriabygge. Flera boende påtalade att gallerian skulle likställa Hornstull med andra innerstadsområden och att Hornstulls prägel med det skulle gå förlorad. Stockholm Stad och Bonnier Fastigheter svarade på kritiken; med lokalförankrade butiker skulle man särskilja sig från andra gallerior, och med ett brett utbud skulle man kunna erbjuda något till alla Hornstullbor. hur får jag jobb hos er? – Det viktigaste är att du har en bred journalistisk kompetens, har bra omdöme, är duktig på det digitala och är rapp. Det är höga krav. Vi är en liten redaktion på tio personer, och då måste de vara tio av de bästa redaktörerna. Man behöver inte ha mångårig erfarenhet, men det gäller att vara en klippa, svarar Markus Gustafsson. några av de främsta aktörerna i den nu öppnade gallerian är Hemköp, H&M och Ahlbom Restauranger AB. Tre storaktörer på sina respektive marknader, och en tydlig kontrast mot den småskaliga lokalförankringen som påtalades vid byggstart. – Det blir knappast enklare för småföretagare runtomkring att klara sig ekonomiskt nu, säger Nicklas Barker, anställd på den kultförklarade Hornstullbutiken Mickes Skivor. Hans argument byggs upp av att två butiksgrannar nyligen stängt ner sin verksamhet. Dörr i dörr står en butikslokal för uthyrning. mickes skivor tuffar däremot fortfarande på med sina karaktäristiska öppettider som ofta sträcker sig in mot småtimmarna. Butikerna i den nya gallerian har inte samma dynamiska öppettider. Inte heller tycks gallerian ha den bredd som skulle tilltala alla Hornstullbor. Majoriteten av butikerna har en tydlig inriktning mot unga. Thomas Fång, boende i området sedan 30 år, säger: – Politikerna har en skyldighet att erbjuda områdets invånare en basservice inom livsmedel. Det har de inte gjort. Klädbutiker för unga och trendig fastfood finns det gott om, men mat till bra pris finns inte. Det finns fattigt folk även i Hornstull. Thomas Fång tror att avsaknaden av lågprisbutiker kan vara en del i en process att göra Hornstull till en plats för köpstarka och trendkänsliga konsumenter. Där exempelvis äldre människor prioriteras bort. – Det gamla är borta, och det nya riktar sig till en viss målgrupp. Jag har svårt att känna mig välkommen här nu. Området är kommersiellt och det kommersiella är inte riktat till mig. Thomas Fång klargör att de farhågor som fanns på förhand besannats och att Hornstull med det är på väg bort från att vara en plats för alla, till att bli en plats som alla andra. 15 tema KLUBBVISTELSENS KRETSLOPP text: jesper b hassell foto: milja rossi du föder dig själv på nytt för varje plagg du drar över din kropp, en bättre version av dig själv med varje ögonkast du delar med din spegel. Doften av ny parfym kväver lukten av alkoholen som flödar ut ur kvällens första flaska. Ni lyssnar på era favoritlåtar. Förväntningarna når sin klimax. Taxins destination det senaste utestället. Notan betalas med löften om första glaset är på henne. Vakterna den sista barriären mellan ditt sällskap och möjligheterna. ny drink, ny shot, ny känsla, vätskan rinner ner genom kroppen medan alkoholen tar hissen upp till hjärnan, där den lägger sig som en dimma över rationalitetens alla tankar. Hjärnan ger upp för natten och låter hjärtat agera designerad chaufför. att befinna sig inne på en klubb är som att befinna sig i ett sammelsurium av viljor. Det ska drickas, dansas, diskuteras, rökas, argumenteras, kramas, gråtas, kyssas och skrattas. Intensiteten i att allt ska göras och gärna på samma gång driver fram ett onaturligt tillstånd där främlingar figurerar på en liten och inte sällan svettig yta. Fantasin flödar iväg i ögonblicket då ditt synfält korsar den där personens, hon med rådjursögonen, han med smilgroparna. I samma ögonblick finner ni varandra i dansen, somnar i varandras armar, flyttar ihop tillsammans efter en tids dejtande, bildar en familj, flyttar till er drömplats. Nästa ögonblick har hon gått hem. Nästa ögonblick kysser han någon annan. Fantasin rivs ner och föds på nytt, förstärkt med varje klunk tagen ur glaset, förnyad i och med varje ny låt som flödar ur högtalarsystemet. Förnyad i varje ny blick. Ensamheten infinner sig mitt i dansens rus, vännerna är någon annanstans och du känner dig blottad när grupptillhörigheten förgås. Ett emotionellt tomrum, på samma gång som det fysiska rummet är sprängfyllt med människor. Musiken tappar sin charm. nästa stund dansar du in i en annan grupp, accepteras och gläds med dina nya vänner. Vänner för kanske resten av livet, eller resten av kvällen, eller resten av låten. ljuset möter din trötta blick när klockan slagit stängning, den tidigare dovt belysta festplatsen blir genast kal och oattraktiv. Du följer strömmen mot lokalens utgång, stapplar ut på gatan och super in luften. efter alla om och men, nya erfarenheter, borttappade chanser, vandrandes i morgonsolens famn på väg hem, vet du ändå att du gör om allting på nytt snart igen. 17 krönika ”... och när du kommer hem så ser du till att du flyttar till Stockholm så fort som möjligt. Eller hur?” så löd min moders värmländska stämma då mitt skolår i USA började lida mot sitt slut. En stressig tid som bestod av alldeles för mycket ovetskap och elände. En tid då jag och mina skolkamrater ständigt rådfrågade våra föräldrar om den annalkande framtiden - vad skulle man göra när man kom hem? Plugga? Fortsätta med journaliststudier? Jobba? Stanna hemma? -”Men Stockholm, Max? Stockholm?!” missförstå mig inte. Min mor är absolut ingen hjärtlös människa som inte vill ha sin förstfödde nära till hands. Snarare tvärtom. Men om man sätter möjligheterna min lilla hemby i norra Värmland vs Stockholm i perspektiv så tror jag att man kan se hennes poäng. Flytten blev av redan en månad efter hemkomst. STUDENTKÅREN BLIR FÖRENING - vad innebär det för studenterna? I våras förlorade Studentkåren sin kårstatus till Stockholms Universitets Studentkår, SUS och i september hölls ett terminsmöte där styrelsens medlemmar byttes ut. Femte Statsmakten träffade nye ordförande Simon Lundberg direkt efter mötet. text & foto: sara fröhling lind tidigare i år ansökte presidiet i JMK Studentkår om förnyat kårmedlemskap. Detta görs vart tredje år, och nu var alltså dags igen. Ansökan fick dock avslag, och trots en överklagan förlorade Studentkåren sin kårstatus. – Den stora skillnaden är att vi förlorar det studentpolitiska ansvaret, det styrs nu av SUS, säger Simon Lundberg efter att precis blivit vald till ny ordförande i det som blir JMK Studentförening. – I övrigt kommer det se ut ungefär som innan. Vi kommer få pengar från 20 SUS som gör att vi kan fortsätta driva viktiga verksamheter som JMK Radio & TV och Femte Statsmakten. Även pubverksamheten kommer finnas kvar. Simon menar att föreningen fortfarande kommer finnas på plats på JMK. Man kan fortfarande vända sig till presidiet, eller övriga medlemmar i styrelsen, med frågor och funderingar. Rör frågorna studentpolitiken kommer föreningen, istället för att komma med direkta svar, fungera som en mellanhand och vidarebefordra frågan till SUS. – Vi finns fortfarande där för studenterna och hjälper till så gott vi kan. simon var tidigare sekreterare och marknadsansvarig i Studentkåren och medger att han i våras var lite orolig, då de förlorade sin kårstatus. – Jag tyckte det var lite småaktigt av Stockholms Universitet att ta bort vår kår, men efter förhandlingar med SUS tror jag detta kan bli riktigt bra. Han berättar vidare om hur SUS varit väldigt tillmötesgående och att de stöttar det som ska bli JMK Studentfören- ing, både ekonomiskt och med positiv attityd. – Vi må ha förlorat vår kårstatus till SUS, men för att ta del av livet på JMK bör man inte tveka en sekund på att gå med vår förening. Det är genom den man som student kommer närmre inpå det som rör journalistik och media, får praktiska erfarenheter och utvecklar både sig själv och verksamheten. på frågan om hur det känns att vara ny ordförande svarar Simon att det är med glädje han tar över rollen, efter tidigare ordförande Mico Gujic. – Det var inte helt oväntat, eftersom jag haft en plats i presidiet sedan tidigare. Men det är ändå mycket nytt, vilket känns spännande. Simon delar med sig av sina mål att få fler studenter engagerade i föreningen, kanske till och med starta ett bredare samarbete med hela IMS. – De har föreningar på både film- och modeprogrammen, och det vore spännande att se hur en sammanslagning till ett större råd skulle fungera. den första tiden i öarnas stad var fin. Solen sken, folk var trevliga och jag gjorde vad som mig behagade. Var vaken hela nätterna och sov bort dagarna. Spatserade omkring bland gator och torg där jag betraktade de stressade stockholmarna. Njöt åt vetskapen att jag inte var en av dem. Jag var fri! men så en dag (förmodligen en måndag, de värsta dagarna är alltid måndagar) så vände allt. Verkligheten hade tillslut hunnit ikapp mig. Den här staden var nu mitt hem. Ångest. Jag blev tvungen att ta tag i mitt liv! Gatunamn och tunnelbanesystem pluggades. Lägenhet städades. Dygnet rättvändes (nåja) och rutiner införskaffades. Dialekten försvann. Det yviga håret toffsades ihop och bostadsort uppdaterades på Facebook. Jag var nu officiellt en stockholmare. det bestämdes att man skulle fira mitt nya liv med en utgång, och vi hamnade i kö till en av de där beryktade klubbarna som har öppet till 4 alla dagar i veckan. Alltså, den typ av klubb jag bara hört talas om innan. Kön var lång jättelång. I över en och en halv timme stod vi. Men när det väl blev vår tur släpptes alla i sällskapet in utan större problem. Alla förutom jag då. Såklart... ”Du vet om att det är 21-årsgräns här va?” fräste vakten. ”fack det här”, tänkte jag och tog farväl av mina äldre vänner. Klampade sedan besviken hemåt. Fan vilken värdelös kväll. Vilken värdelös stad! Jag drog ur toffsen och slängde med håret. Fick då syn på sensommarsolen som nästan gått ner bakom Skanstullsbron. Glada människor som skrattade tillsammans i solnedgången. Glädje. Besvikelsen försvann. Allt var så vackert. ”Det här kanske inte är så illa ändå.” tänkte jag. Trots dumma vakter, vardagsomställningar och struktur var ju detta en hyfsad fin stad att kunna kalla sitt hem. text: max berg 21 tema STUDENTGUIDE Är du ny i Stockholm? Behöver du helt enkelt några nya tips i din studentvardag? Femte Statsmakten delar med sig av sina Stockholmsfavoriter som inte kostar en förmögenhet. BILLIGASTE BAKISMATEN Jerusalem kebab Studenter festar och studenter blir bakis. Bli levande igen med en flottig kebab eller stans bästa falafel. Centralt, billigt och gott. Hitta hit: Götgatan 59, Södermalm T: Medborgarplatsen text: ida viberg foto: simon lundberg KNÄPPASTE AKTIVITETEN Skrattyoga För att uppskatta detta behöver du ett mått av både självdistans och galenskap. Skratta som en gorilla och fnissa som en pingvin med människor du inte känner. Målet är att släppa spänningar och bli allmänt glad. 40 kronor för ett pass på Skrattklubben på onsdagar kl.17.30. Hitta hit: Björngårdsgatan 1B, Södermalm. T: Mariatorget STÖRSTA BULLEN Café Saturnus Är fika det bästa du vet? Här blir du inte besviken på något – särskilt inte på de största kanelbullarna någonsin. Saturnus är lite mörkt och mysigt med en trevlig uteplats för soliga dagar. Hitta hit: Eriksbergsgatan 6, Östermalm. T: Östermalmstorg GODASTE SUSHIN Råkultur Kliv in i fantastiska lokaler och beställ Stockholms mest spännande sushi. Prisvärt och gott för köttätare är Momofuko som består av långkokt mört kött, bröd, ris och pickles för 2-4 pers. Den vegetariska sushin håller även den hög klass. Hitta hit: Kungstensgatan 2, Östermalm. T: Rådmansgatan BÄSTA FREDAGSNÖJET Biograf Sture och Zita Biograferna Sture och Zita har hög mysfaktor och ligger bara ett stenkast ifrån varandra på Birger Jarlsgatan. Köp filmfestivalens årskort och förlora dig i biomörkret till spännande, gripande och annorlunda rullar. Kostar endast 220 kronor, så du har till och med råd med popcorn! Hitta hit: Birger Jarlsgatan 37 och 41A, Östermalm. T: Hötorget eller Östermalmstorg 22 FINASTE HÖSTPROMENADEN Humlegården Behöver vi ens förklara varför? Här kan du koppla bort citypulsen trots att du är mitt i stan. Ta med dejten och värm varandra när det blåser kallt. Lukta på naturen, sparka i löv och känn lugnet. Hitta hit: Humlegården, Östermalm. T: Östermalmstorg SKÖNASTE AVKOPPLINGEN Axelsons Spa En kropp tyngd av kurslitteratur och tentastress behöver omvårdnad. På Axelssons spa knådar studenter dig till ett billigare pris – vi tycker inte att det kan bli bättre. Från 200 kronor. Hitta hit: Axelsons Gymnastiska Institut, Gästrikegatan 10-12, T: S:t Eriksplan COOLASTE PLUGGSTÄLLET Café String Ett fik med häftigare inredning får du leta länge efter. Lugn musik och udda sammetsfåtöljer inbjuder till tentaplugg och uppsatsskrivning. Det finns självklart eluttag, gratis wifi, billig mat och färskpressad juice – allt för ett bra betyg (eller en lat dag). Hitta hit: Nytorgsgatan 38, Södermalm. T: Medborgarplatsen 23 Tunt i plånboken men sugen på öl? SE HIT! Stockholm – en stad för de yttersta finsmakarna, en stad som i århundraden varit nordens centrum för de med utvecklade smaklökar och feta plånböcker. Vi presenterar härmed en guide i direkt motsats till DN:s och andra tidningsinstitutioners mer raffinerade (och rent utsagt tråkiga) krogguider – nämligen en guide för den absolut billigaste ölen i Stockholmsområdet. Andreas och Jonas har hittat haken. text: jonas thomasson & andreas sjöström foto: sara fröhling lind lion bar, Sveavägen 39 Nästan alla stockholmare - nya som gamla - verkar ha någon relation till Lion Bar. Nämner man namnet vet alla genast någon gång man befunnit sig där och druckit öl. En trött bartender frågar per automatik om leg innan man ens hunnit öppna munnen. Inredningen är mörk och ljuset som strilar in verkar försvinna i tomma intet. Vi sätter oss därför på uteserveringen för att avnjuta ölen. Vi sitter på någon sorts korg-pallar och läser av omgivningen. Det är en salig blandning folk, minst sagt. Bredvid oss sitter en kille i tjugofemårsåldern som hinkar öl och läser ”Satis Polito” och lite längre bort sitter vad som verkar vara det typiska grabbgänget, något som kanske inte är, men känns typiskt för just Lion Bar. Här samlas alla typer av människor för att sedan gå någon annanstans, ett ställe man förfestar på med lite pengar på fickan helt enkelt vilket gör att stället aldrig riktigt lyfter helt enkelt och lämnar oss med en känsla av tomhet och själlöshet. Fakta: Ölpris: 24 kronor till klockan åtta Stämning: Förfest med inslag av Satis Polito Typiska gäster: Främst män i blandade åldrar Raggstämning: Heterosexuella män göre sig icke besvär (inte kvinnor heller för den delen) Betyg: 1/5 öl den gröne jägaren, Götgatan 64 Det är sen eftermiddag när vi kliver innanför dörrarna på det anrika haket i hjärtat av Södermalm. Trots den tidiga timmen är det redan fullt med folk överallt. Vi får inga sittplatser utan får nöja oss med att stå vid en spegelvägg bredvid baren och blicka ut över borden. Den höga ljudnivån blandat med den lika höga medelåldern gör att det känns olustigt att beställa - nästan underligt - som om man inte hör hemma. Stammisarna har i det närmaste vuxit fast på sina stolar i baren. Vilket kanske inte är så konstigt. Gröne jägaren är en institution på söder som funnits i över hundra år och är den pub i hela Sverige som öppnar tidigast på dagen. Det finns en tradition kring Gröne jägaren som är svår att förbise – kanske dålig alkoholromantik blandat med spruckna drömmar. Så om du vill känna hur det känns när väggar andas svensk ölkultur, ta dig till Gröne Jägaren en kväll. Fakta: Ölpris: 24 kronor (39 efter klockan åtta) Typiska gäster: Tunnhårig med mycket skägg Raggstämning: Utmärkt för den äldre Betyg: 4/5 öl 24 dovas, Sankt Eriksgatan 53 För att illustrera känslan när man kliver in på Dovas börjar vi med ett exempel: En uppenbart berusad man med kryckor ondgör sig över bartenderns ovilja att servera honom något att dricka. Vakterna reagerar och försöker eskortera ut mannen ur lokalen (något meningslöst då han ideligen lyckas ta sig in igen av outgrundlig anledning). Teveappareterna flimrar i alla hörn med sporter av olika slag, främst fotboll. Testosteronhalten är märkbar och förutom tevens brus och bartenderns snack med några av stammisarna är det förvånansvärt låg ljudnivå. Vi börjar med flaskölen (som vi efter några öl börjar kalla ”pissölen”) för 30 kronor. Det är förvånansvärt hur ett ställe som Dovas lyckats locka till sig så pass blandad skara gäster. Dovas är ett ställe för de äldre och lite lätt alkoholiserade såväl som för den nyblivna artonåringen. Fakta: Ölpris: 28 kronor Stämning: Alkoholindränkt sportig Typiska gäster: Äldre sportintresserade men även yngre Raggstämning: Befintlig Betyg: 3/5 öl 25 tema Tankar om Bokmässan i Göteborg när rumänien ska tala gör Henrik Arnstad det åt dem. Ja, just det: dem. Under den kvartslånga föreläsningen, som är den första som möter mig på Bokmässan i Göteborg, talar en svensk journalist (tillika författaren av Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia). Mig veterligen, utan mer koppling till landet än att han vet mycket om det. vad är det att gnälla om, kan en ju tycka och det är det väl inte heller (flertalet rumänska personligheter från alla håll och kanter talar under dagen). Men det som gör att jag sätter på mina ”anti-etnocentriska” glasögon är att Arnstad under föreläsningen, som handlar om den rumänska fascismen, pekar på en man i publiken med rumänsk folklig mundering. Och detta för att, om vi ska hårdra det, ge exempel på den traditionella bondebefolkning som de rumänska fascisterna ville tilltala. att tala till folk i tredje person smakar helt enkelt beskt under denna mässa som har temat: Rumänien har ordet. samtidigt. vad ska jag säga om Rumänien. Jag kollar på väggen med rumänska författare. Mircea Cărtărescu? Aldrig hört talas om. Och var är Herta Müller? Fast, en författare som skriver på tyska och bott i Berlin över tjugo år... blir det för enkelt? på tal om pronomina; särskilt det första personliga (och håll i er, för nu blir det pretentiöst!). Åtminstone den skandinaviska skönlitteraturen verkar ju likt en postmodern Narcissus ha dränkt sig i sin egna smutsiga navel! Något som märks i att Karl-Ove Knausgård har så nära rockstjärnestatus en kommer i litteraturkretsar. Att han ställt in alla offentliga uppträdanden, inklusive denna bokmässa, är just ett exempel på det: böckerna torde sälja utan PR-turnéer. men varför är karl’n så populär? Ja, det är väl bra litteratur. På samma gång kommer jag på mig själv med hur upptagen jag och många andra är vid populism och anti-demokratiska strömningar (i den på svenska nyligen lanserade sjätte delen av Min kamp ingår en ca: 200 sidor lång essä om Adolf Hitler). Är det rimligt? Mässans existens bygger trots allt på profitutvinning av det fria ordet, men det är det senare som får ta störst plats! Förlagsjättarna Bonnier och Norstedts tar rumsligt upp största ytan. Men här finns också Tranan, Fröding-sällskapet och Vertigo (med fokus på obskyr erotik och skräck). Här finns Livets ord, Miljöpartiet och Sveriges frimärkesungdom. ”Min relation med min partner är politik för mig” Bloggaren Fanny Åström provocerar och inspirerar med sina texter om ett nytt samhälle: det postpatriarkala. Men det tog tid innan hon själv slutade acceptera förtryck i relationer, och lärde sig att rikta hatet rätt. text & foto: ellinor eriksson fanny har en föreläsning klockan tolv, så vi träffas på förmiddagen. Då har hon redan hunnit skriva två blogginlägg, och helt säkert tryckt en nagel i ögat på någon på twitter. Det gör hon hela tiden. Det är som att hon varje morgon när hon vaknar skulle kunna lista tio nya saker som gör henne upprörd, med förklaring, argument, och förslag på lösningar. Men Fanny Åström är ingen åsiktsmaskin. Diskuterar samhällsproblem är ingenting hon gör för att det är ”kul”. – När man är ”intresserad” av politik, då är man intresserad av det som en intellektuell övning, och det är jag inte längre. Jag är helt ointresserad av att tänka rätt, eller ha rätt på olika sätt, utan det jag är intresserad av är att kämpa mot förtryck. samhällsfrågor är helt klart mycket mer än en hobby för Fanny. Hon pluggar pol. kand. i Uppsala; studerar vid sidan av det en kurs i marxistisk filosofi, går en kvinnojoursutbildning, och engagerar sig i tjejjouren. Och så var det ju den där bloggen. Arsinoe.se har mellan 5000 och 10000 unika besökare varje vecka. Allt detta i en strävan mot ett samhälle som kanske inte kommer att bli verklighet under hennes livstid, men som länge har existerat som en färdriktning. – Jag börjar typ gråta när jag pratar om det här för det är så vackert… att jag står någonstans i det här ledet av kvinnor som har kämpat före mig och alla framtidens kvinnor som kommer att kämpa för samma sak, och det känns fett som fan. när hon var nitton tog det slut med pojkvännen. Fanny flyttade till Bryssel för att jobba som au pair, och i samma veva damp Liv Strömqvists ”Prins Charles känsla” ner i hennes knä. Hon började tänka på det här med maktdynamik i relationer. Headern på Fannys blogg lyder ”kom i kontakt med ditt inre hat”, och när jag frågar vad hon menar med det refererar hon till den här perioden. – Jag har alltid känt hat. Men jag kom i kontakt med mitt inre hat när jag insåg och förstod hur förtryckt jag hade blivit i min relation med min pojkvän. Innan hade jag alltid riktat hatet mot mig själv. Nu förstod jag att det är något jag har blivit utsatt för. Relationer med vänner och partners är något som kan och bör hanteras på ett subversivt sätt, menar Fanny. Och att den politiska drivkraften kommer ur starka känslor behöver inte vara ett problem. – Människorna som har makten behöver inte visa de här känslorna, för deras ord är ändå lag. Men när du kämpar emot någonting, då måste du hämta styrka i känslorna. ja, här blir jag övertygad om att demokratin är större än nassarna. Och jag tror att en bidragande anledning till att det är så, är just tack vare vår fixering av dem. text: matthias matsson 27 resa SVÅRT ATT TA AV GLASÖGONEN – på blixtvisit på Balkan 60 SEK MED... en positiv överlevare Idag pratas det sällan om HIV. Rädslan för kontakt kan ibland bli förödande. Mitt bland fördomar och upplevelser befinner sig en man som ideellt engagerar sig för att göra livet bättre för diagnostiserade. En överlevare. text: simon lundberg foto: sara fröhling lind hur såg det ut när du fick reda på din diagnos? - Jag testade mig något år innan 1986. Ett spontant söndagsbesök efter en trevlig lördagskväll hos en vän som är läkare. Det visade sig att provresultat var positivt, medan min dåvarande sambo fick ett negativt resultat. Vi stannade dock ihop i många år efter beskedet. vad hände i ditt liv i samband med diagnosen? - Jag tog det inte så hårt faktiskt till en början. 1986 var ett magiskt år för då fick jag min första kontakt med stödgruppen Posithiva Gruppen, eller embryot till det som skulle bli PG i alla fall. Det var en skön avkoppling där flera HIV-positiva män träffades över en bit mat och ett par glas vin. Men efter några år kändes allt hopplöst och jag levde på krogen. Som tur var hjälpte mina närmaste vänner mig att lämna självdestruktiviteten. 9 hur menar du med att du inte tog det så hårt? - Sanningen är att jag gått igenom sjukt svåra saker i och med en cancerdiagnos några år tidigare. En diagnos som också tog min mors liv. Men jag tror att min släkt och mina vänner tog det hårdare än vad gjorde. Jag överlevde cancern och jag lever trots min HIV. Eller överlever eftersom alla fick en dödsdom till en början. vad är det svåraste med en hiv-diagnos? - Förutom bromsmedicinerna, som jag faktiskt haft en himla tur med eftersom jag knappt haft några biverkningar, så är det ganska svårt att ragga. Jag har haft många förhållanden, men det har bara inte fungerat. Det har ibland gått år mellan sexuella relationer och jag kan minnas en gång när en HIVnegativ man följde med mig hem så slutade natten inte med sex utan snarare en terapisession där jag fick trösta honom. Så visst finns det sociala problem. Man kan nog lätt bli utstött, eller i alla fall förut då man fick vänta med att hälsa för ”folk får inte tro att jag har HIV eftersom han har det”. vad händer idag? - Idag finns det nästan för mycket HIV i mitt liv. Jag engagerar mig som kassör och styrelsemedlem inom Positihiva Gruppen. Vi håller på att utveckla projekt inom hela Sverige där alla med HIV är välkomna att prata med varandra. Men det här är bara ett väldigt stort sidprojekt i mitt liv. Jag har ett heltidsjobb inom privat sektor. och när det kommer till kärlek? - När han står där framför mig. Då vet jag. Då vet jag. 29 Festivaler är ett givet inslag i ungdomens sommarnöjen och detta gäller självklart även om man befinner sig i Serbien. På tågluffen genom Europa hamnar jag och mina vänner på en av Balkans märkligaste festivaler och önskar att det vore lättare att ta semester från vår medvetenhet. text & illustrationer: hanna william-olsson 30 efter en lång bussresa från Belgrad kommer vi till Guča, en liten by i södra Serbien. Byn ligger i en dal långt ute i ingenstans. Här är alldeles dött under resten av året, om man får tro den unga kille som hjälper oss att hitta någonstans att bo. Han får tag i oss så fort vi tillsammans med hela Europas backpackers forsat ut ur bussen. Under den varmaste sommarveckan vallfärdar varje år balkanmusikfantaster från hela Europa för att besöka Gučafestivalen. Idag är hälften av alla trädgårdar i byn fulla av tält, ett sätt för byborna att tjäna lite pengar på alla turister och det är också så vi ska bo. Vi gör oss hemmastadda under några vinrankor men bryter snart upp för att gå mot byns centrum, där festivalområdet är. bort dem men de envisas att spela en låt och blir sedan arga när vi vägrar att ge dem pengar. Det vill säga, de ger sig bara på den enda av oss fem som är kille. Killen ifråga är något av en Serbienkännare. ”Nästan alla de som spelar här är romer” berättar han. Jag ifrågasätter inte riktigheten i detta uttalande och känner direkt att jag förlåter musikanterna all deras aggressivitet. Romer i den här delen av Europa lever under ännu värre omständigheter än i Sverige. I grannlandet Ungern sitter det öppet antiziganistiska partiet Jobbik i parlamentet. För två år sedan tilläts högerextremister under flera veckor trakassera romer i en by en timme utanför Budapest utan ingrepp från regeringen. Det är till Budapest vi ska åka imorgon. centrum vimlar redan av folk och byns alla gator kantas av ett otal stånd som vart och ett spelar olika balkanmusik på högsta volym. I stånden säljs t-shirtar och jag känner hur jag måste ta av mig genusglasögonen för att uppskatta den här festivalen. Det är tröjor med särade kvinnoben formade som McDonald’s-M, det är tröjor med manliga könsorgan som just under Gučafestivalen ska vakna till liv, det är tröjor med sorgsna hongrisar som blir påsatta av vilt skrattande hangrisar. Kanske samma grisar som nu snurrar över grillen i ståndet intill. Vi var nästan alla vegetarianer innan resan. Jag ger upp och köper en korv. vi börjar krokna bakom våra glas och beger oss hemåt. Resten av festivalbesökarna har precis börjat komma igång, det är inte sent och ett gäng har just klättrat upp på statyn på byns torg. När vi når trädgården möts vi av en helt annan stämning. Där sitter alla tillfälliga campare från olika delar av Europa med värdparet, de sjunger högt och dricker rakja och när de ser oss ropar de att vi ska komma. Nya stolar ställs fram, vår killkompis bjuds på sprit och vi ombeds bidra med musik. Jag tar tag i gitarren och spelar Your Song av Elton John. Den fullaste mannen vid bordet lyckas med någon möda men med all önskvärd tydlighet få ur sig: ”Inte den! Han är ju gay!” Plötsligt känns stämningen inte lika gemytlig längre, och jag lämnar favoritsamtalsämnet queerteori åt ett annat tillfälle. eftersom musiken är så hög så sätter vi oss och dricker öl och rakja, en serbisk sprit som man gör fula miner av. Runt bordet samlas snart en grupp män med blåsinstrument och trummor. Det kryllar av sådana små band i byn, som springer omkring och spelar runt sällskap tills de förtjusta leendena bytts mot sammanbiten plåga på grund av spräckta trumhinnor. Vi försöker vifta efter en kall natt på hårt underlag lämnar vi den av testosteron, kött och öl osande byn. ”Det här var ju…” säger en av oss och tvekar. ”Speciellt.” Vi diskuterar inte upplevelsen mer utan låter luften gå ur medan vi påbörjar färden mot Budapest. 31 femtestatsmakten 4#2013 www.femtestatsmakten.se