Transcript 1 - Femte Statsmakten

Femte
Statsmakten
1
#1.2010
22
3
LEDARE //
“Snö, is och kyla”
#1.2010
www.femtestatsmakten.se
Ledare 3
Matilda Lann
Tema: Kriminaljournalistik 4
Olof Adlercreautz
Journalistens källa är polisens läcka 6
Jacob Sjölin
Krönika: Kriminellt ointresse med undantag 7
Rebecka Ljung
Mord och sexbrott lönar sig 8
Yvonne Rogell
Med brott i fokus 9
Niki Malouppas
Ester Pollack - expert på brottsjournalistik 10
Johanna Norrlin
Hallå där Elisabet Åberg 11
Leonard Goldberg
Så hanteras hot mot journalister 12
Julia Brynolfsson
Namnpublicering 13
Lina Fröding
Profilen: Gellert Tamas 14
Sebastian Mattsson
Kårmöte lockade nya JMK:are 22
Johan Edström
En fördomsfull journalistik 23
Maria Westerlund
Felbehandling av källor kan ge fängelse 24
Björn Sand
En dag med Anja Hirdman 27
Jessica Stensell
Ingen PR på Medieproduktion 30
Henrik Nygren
Krönika: Första dagen på JMK 31
Björn Sand
Espinosas snabba succé 34
Lisa Berlin
Jens Lapidus tappar tråden 36
Max Pröckl
Nyheter i korthet 38
Minna Korsgren
FS debatt 39
I nästa nummer 40
Jag säger “snö, is och kyla”, för att citera
en kursare. I år fick vi vintern som vi har
tjatat om i flera år. Jag kan checka av diverse relaterade aktiviteter; åkt pulka – en
gång, skridskor – en gång, slickat på en
lyktstolpe och fastnat – två gånger, halkat
på isfläck som orsakat häftigt blåmärke –
en gång. Ja ett tag var det kul, men nu
räcker det. Hinner knappt tänka tanken
förrän det slår om till plusgrader och bildas ett hav av vattenpölar. Mina redan
läckande läderstövlar slår bakut. Var är
mina rosa gummistövlar med blommor
på, som absolut inte matchar någonting
annat än barbierosa, men är helt fantastiska ändå? Var är de när man behöver
dem?
Snö, is och kyla har även drabbat kåren.
Beslutet är taget, vi blir en del av Stockholms universitets studentkår, Sus. Vad
det i praktiken kommer att innebära
verkar det inte vara någon som vet. Men
vi är vana vid att sköta oss själva, lite mindre, lite bättre, lite mer elit. Vi JMK:are
vill vara speciella helt enkelt. Nu ska vi
plötsligt ingå i något större och dela allt
med 30 000 andra studenter. Klart att vi
vänder taggarna utåt. Men är det verkligen så illa? Kanske medför det något bra
också. En granskning av vad som faktiskt
händer kommer i nummer 2, så håll ut.
Hur det än blir så kommer Femte Statsmakten förbli JMK-studenternas egen
tidning. Så länge det finns engagerade
studenter så är det möjligt. Och det finns
det – det visade sig inte minst vid första
nyhetsmötet. Uppslutningen var enorm
och vi har fler skribenter och redigerare
än någonsin. Så hjärtligt välkomna alla
nya!
Det här numret dedikerar vi kriminajournalistiken, läs mer om det på nästa uppslag. Nu alla nya och gamla läsare önskar
jag er en trevlig läsning!
MATILDA LANN
Chefredaktör & ansvarig utgivare
[email protected]
FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som
en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera
som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i
studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.
MEDVERKANDE I DETTA NUMMER
Chefredaktör och
ansvarig utgivare
Redigeringschef
och redaktör
Redaktör
Redaktör
Redaktör
Redaktör
Redaktör
Redaktör
Redaktör
Webbredaktör
Matilda Lann
Caroline Åkerlund
Dante Thomsen
Frida Sandgren
Malin Österberg
Minna Korsgren
Sara Steinholtz Sparby
Olof Adlercreutz
Sebastian Mattsson
Patrik Lythell
VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN?
Skriv då till: fö[email protected]
TEXT: Olof Adlercreutz, Lina Fröding, Rebecka Ljung, Yvonne
Rogell, Niki Mallouppas, Johanna Norrlin, Jakob Sjölin,
Leonard Goldberg, Sebastian Mattsson, Johan Edström, Maria
Vesterlund, Peter Dovärn, Henrik Nygren, Julia Brynolfsson,
Ella Rudberg, Jessica Stensell, Björn Sand, Caroline Nilsson,
Lisa Berlin, Max Pröckl, Minna Korsgren
FOTO: Jacob Sjölin, Karl Persson, Björn Lockström, Kristina
Olander, Lina Fröding, Sofie Jacobsson, Peter Dovärn, Jessica
Stensell, Henrik Nygren, Tania Marti, Caroline Nilsson, Lisa
Berlin, Mattias Edvall, Linus Hallsénius
ILLUSTRATION: Elina Borg Björnström
REDIGERING: Caroline Åkerlund, Matilda Lann, Joanna Da-
vis, Yvonne Rogell, Malin Österberg, Dante Thomsen, Matilda
Shayn, Malin Brunelius, Olof Adlercreutz, Kristina Olander,
Björn Sand, Jessica Stensell, Rebecka Ljung, Minna Korsgren,
Jacob Sjölin
3
4
5
Tema:
Kriminaljournalistik
TEXT Olof Adlercreutz
ILLUSTRATION Elina Borg Björnström
Under hösten 2009 så genomfördes det spektakulära helikopterrånet mot värdecentralen i Västberga. Helt plötsligt var det överallt på nyheterna och
den givna snackisen vart man än vände sig. Det blev
klart att rånarna hade skrivit historia. Men om vad?
Hur skilde sig de här rånarna från brutala värdetransportrånare?
ligheten ser annorlunda ut idag. Även polisens kontakt med medierna har ändrats vilket vi har kikat
lite närmare på.
Femte Statsmakten backar inte för något och har
såklart även synat mediernas roll inom kriminaljournalistik. Hur långt får man egentligen gå när
man hänger ut personer redan innan domar avkunDet för oss in på vad det är inom kriminaljourna- nats? Var ligger avvägningen när man vill tillgodose
listik som lockar och fängslar. Det måste ju finnas allmänhetens intresse och samtidigt hålla en god
en anledning till att Hasse Aro och Leif GW lockar pressetik?
700 000 svenskar att sätta sig framför Efterlyst. Det
primala förfarandet i att ställa sig över lagen är lätt Vi har också lyckats styra upp ett samtal med Gelatt fascineras av. Sedan finns såklart poliserna som lert Tamas, som bland annat har skrivit boken Lajobbar mot detta och till sist de som tittar på och sermannen. Till sist stoltserar vi med en intervju
kommenterar. Vi tänkte vara de som tittar på och med JMK:s egna Ester Pollack som forskar i just
kommenterar.
vad som är ”grejen” med kriminaljournalistik.
När vi nu gått från konstaplar till polisassistenter Mycket nöje!
och bovar till kriminella, skvallrar det om att brotts-
Läs på temat
Profilen: Gellert Tamas
Journalistens källa är polisens läcka
Mord och sexbrott lönar sig
Med brott i fokus
Ester Pollack - expert på brottsjournalistik
Namnpublicering - allmänintresse eller kränkning?
Kartellen - brottslingar eller hjältar?
Ett liv som kriminell
Lagens förlängda arm greppar efter de idoliserade helikopterrånarna
6
Journalistens källa
är polisens läcka
7
Kriminellt D
ointresse
med
undantag
et är fredag kväll. Klockan är nio och jag sitter ensam
kvar på tidningsredaktionen. Om en timme får jag
gå hem. Men först några rutinmässiga telefonare. Jag
lyfter luren och ringer polisens vakthavande. ”Hejdeärebeckaljungfrånkuriren, hare hänt nåt i kväll?” Polisen scrollar över
datorskärmen. Jo, två händelser hittar hon. En berusad ung man
blev hemskjutsad från torget. Sedan anmälde en kvinna att hennes granne har sagt något hotfullt. Okej, det blir i alla fall ett par
notiser.
Min personliga erfarenhet av kriminaljournalistik är alltså inte
särskilt upphetsande. Jag har aldrig upptäckt några olagliga affärer bland makthavare, aldrig intervjuat något våldtäktsoffer
och aldrig bevakat utredningen kring ett mord. Däremot har jag
plöjt ganska många åtal och domar från tingsrätten, sida upp
och sida ner. Ganska lärorikt, men inte så sexigt.
Misshandlade, avrättade och brända. En anonym poliskälla gav Aftonbladet en egen detaljerad
story om dubbelmordet i Halland den 23 januari. Men källor på insidan ställer relationen mellan
journalister och polisen på sin spets.
TEXT & FOTO Jacob Sjölin
Medietrycket gentemot polisen är stort.
Brottsjournalistiken utgör en stor del av
den samlade pressens nyhetsrapportering.
Lokala polisbefäl jagas dagligen av nyhetstörstande journalister.
de har sett fel och hör därför inte av sig.
Gärningsmännen ska inte heller veta allt vi
gör. Som polis är man rädd om materialet,
därför tycker man det är förjävligt när någon läcker, säger Ståhl.
– Lokalpressen är mer på än de stora tidningarna. De är nyfikna och ställer rätt
följdfrågor. Kvällspressen vill bara ha sin
grej så snabbt som möjligt, säger Peter
Ståhl, mångårig utredare vid Södertäljepolisen.
NU SPELAR POLISENS åsikter juridiskt
sett ingen roll. Meddelarfriheten är grundlagsskyddad.
– Vi får inte ens fråga efter källan, även om
man ibland skulle vilja det. Men samhället
ska vara rättssäkert, säger Ståhl.
DEN EGNA KÄLLAN blir allt värdefullare
för journalisten och redaktionen. En bra
ingång vid sidan av de officiella kanalerna bäddar för exklusiva nyheter. Men det
som för journalisten är värdefull information ses ofta som ovälkomna läckor inom
polisen.
– Man blir förbannad när någon läcker. Att
poliser läcker vid sidan förstör utredningar
och det är viktigt för rättssäkerheten att
utredningarna fungerar, säger Peter Ståhl.
Efter att ha varit utredare under större
delen av sin 45-åriga karriär har han sett
många uppgifter sippra ut i media – och
följderna av det.
– Det är viktigt att det inte kommer ut
felaktiga uppgifter. Vittnen kan tro att
Trots meddelarskyddet är de anonyma
källorna inte alltid okända inom poliskåren. Carl-Johan Ahlström, vid Stockholms
beridna polis, berättar att en tidigare chef
hade full koll på vilka som läckte till media.
De andra poliserna uppmanades att inte
dela med sig av känslig information.
– Man förebyggde läckor. Då behövde
man inte fråga efteråt. Det har jag aldrig
varit med om att någon gjort. Där kan jag
känna att källskyddet är en stor trygghet,
säger han.
Finns det olika benägenhet i poliskåren
att tipsa media?
– Poliser pratar, men de flesta läckor kommer nog från poliser som inte är direkt
involverade. Sådana vars arbete inte påver-
kas direkt. Bland polis på gatan är lojaliteten mot gruppen större än mot det allmänna. Det är ju olyckligt när utredningar
tar skada.
Carl-Johan Ahlström pekar annars på ett
relativt harmoniskt vardagsarbete med
media.
– Vi är inte kollegor, men vi arbetar på
samma plan och vill ofta samma sak.
Även Peter Ståhl lyfter fram sina positiva
erfarenheter i relationen med media.
– Oftast blir vi rätt citerade och artiklarna
ganska korrekta. Journalisterna har förståelse för att vi inte kan lämna ut allt.
Kanske är det delvis därför som jag är nästan kriminellt ointresserad av kriminaljournalistik. Kanske är det bara medfött.
Jag har aldrig velat läsa om sexbrott, mord eller skandalösa bedrägerier. Efterlyst tilltalar mig inte och please skona mig från
kvällstidningarnas saftiga detaljer från det senaste rånet... Nej,
jag läser hellre om tanten Gun-Britt som gifte om sig med sin
ungdomskärlek, efter pensionen. Eller om lurade konsumenter,
konstiga kulturer och ny musik.
Men ingen regel utan undantag och allt sånt. Det finns minsann
knep för att sälja kriminaljournalistik till motvilliga som mig.
Fråga Gellert Tamas hur man gör. Hans bok Lasermannen - en
berättelse om Sverige är en lyckad korsning av grävande kriminaljournalistik, porträtt och samhällsreportage. Den är även ett
bevis på att dammiga polisrapporter kan omvandlas till något
kul. Med hjälp av små, små detaljer och genomtänkt dramaturgi
blir det faktiskt lika läsarvänligt som en roman.
Alltså: om du precis som jag brukar tycka att brott är tråkigt,
ska du testa Tamas. Till dig som faktiskt vill göra karriär som
känd kriminaljournalist har jag också ett litet tips (med risk för
otrohet mot JMK): På konkurrenternas skola kan du nörda ner
dig totalt i polisens utredningstekniker. Kursen heter CSI
Södertörn.
TORBJÖRN GRANSTRÖM, kriminalre-
porter på Länstidningen i Södertälje, jagar
Peter Ståhl i stort sett varje dag. Han tonar
till och med ned vikten av egna poliskällor,
men poängterar samtidigt att man inte kan
låta polisens presstalesmän styra verklighetsbilden.
– Jag har en känsla av att chefer ibland försöker lägga locket på. För oss är det viktigt
att göra en konsekvensneutral bedömning.
Är uppgifterna relevanta så skriver vi. Det
går inte att bedriva megafonjournalistik åt
polisen.
KRÖNIKÖR /
Rebecka
Ljung
[email protected]
8
Mord och sexbrott lönar sig
- i alla fall inom kriminaljournalistikens värld
Kriminalreportrar kan lägga extra tyngd vid det de tycker är viktigt. Men de måste också tänka
på att alltid ligga ett steg före i sin rapportering – internets uppkomst som nyhetskälla för många
har radikalt förändrat arbetssättet inom kriminaljournalistiken. Det säger en av Expressens reTEXT Yvonne Rogell
portrar, Magnus Hellberg.
9
Med brott i fokus
FOTO Pressbild
– Eftersom vi är en papperstidning med
utgivning dagen därpå måste vi jobba
på ett helt annat sätt idag för att försöka
komma längre med nyheten.
KRIMINALJOURNALISTIKEN ÄR en av
de äldsta formerna av journalistik och
förknippas med många, inte minst etiska,
svårigheter. Namn- och bildpublicering
är exempel på sådant som ofta diskuteras.
Innehållet i texterna, hur och vad man
skriver om är något som också tas upp på
nyhetsmötena.
– Självklart finns det en pågående diskussion – både reportrar emellan och mellan reportrar och chefer, säger Magnus
Hellberg.
om detta och skriver gärna fler, om effekten är att det leder till färre antal brott.
TROTS DE TYNGRE aspekterna gäller
det som kriminalreporter att agera snabbt
och få reda på exakt vad som hänt när allvarligare brott har begåtts, något som kan
vara svårt enligt Magnus Hellberg.
– Vissa poliser, åklagare eller advokater
vill ha kontakt med journalister, andra vill
ha mindre kontakt. Vissa ingen alls.
Magnus Hellberg tillbringar 80 procent
av sin arbetstid på kontoret, resterande
ute på fältet. Som anställd på dagtid kan
han för det mesta hålla sina arbetstider,
även om det oftast är mycket att stå i.
– Krimredaktionen har en reporter på
obekväm arbetstid. Men självklart händer
det, vid stora nyhetshändelser, att det blir
arbete på övertid.
KRIMINALJOURNALISTIK är dock ing-
enting man blir bra på över en natt. Magnus Hellberg rekommenderar att börja i
närområdet.
– Börja arbeta på en lokaltidning, det är
den bästa skolan.
PÅ 1600- OCH 1700-TALEN var krimi-
Dubbelmord och helikopterrån. Möt den luttrade frilansfotografen Björn Lockström som sett
TEXT Niki Mallouppas
det mesta. Att vanliga rån tråkar ut honom är ingen underdrift.
naljournalistiken inriktad på att förebygga brott genom att utförligt beskriva
vilka straff de fällda gärningsmännen
fick, och på så vis avskräcka folk från att
begå brott. Magnus Hellberg hoppas att
framförallt unga tar till sig vad som skrivs
i dagens tidningar.
FOTO Björn Lockström
– Förhoppningen är att den tidiga rekryteringen av ungdomar i kriminella miljöer
och nätverk minskar. Att se ungdomar
dras in i kriminalitet är det sorgligaste
med den här typen av journalistik.
SEXUALBROTT, MORD och misshandel
är nyheter som kriminalreportrarna på
kvällstidningarna ofta handskas med och
ibland kan det vara svårt att inte ta med
sig jobbet hem.
– Självklart känner man med många av
de anhöriga vi har kontakt med. Det viktigaste när man intervjuar anhöriga är att
vara lyhörd.
En typ av brott som engagerar är det
utbredda rattfylleriet. Inte minst bland
unga människor.
– Personligen tycker jag att det är extra
allvarligt. Jag har skrivit många artiklar
Magnus Hellberg (vänster) har arbetat med kriminaljournalistik från och till sedan 1990 och firar tio år på
Expressen i år. Här tillsammans med fotografen Jonas Lemberg.
När Björn Lockström tidigt på morgonen når brottsplatsen är helikoptern
fortfarande kvar. Några polismän spärrar av platsen med avspärrningsband.
Andra poliser gömmer sig bakom träd
med dragna vapen av rädsla för att bli
beskjutna. Piketgrupper ber om tillstånd
till att få skjuta mot helikoptern, men nekas. Björn var den enda fotografen i hela
världen som lyckades föreviga det spektakulära helikopterrånet:
– Jag tänkte att det här är inte sant, det
händer bara inte. Det är ju precis som
Björnligan i Kalle Anka som ska bryta sig
in i Joakims kassavalv, säger Björn Lockström.
ström har även medverkat i produktionen av en dokumentär om polismorden
i Malexander.
BJÖRN LOCKSTRÖM HAR ständigt
– Är du inte beredd på att det ska bli jobbigt då ska du inte hålla på med det här,
säger Björn Lockström.
mobilen inom räckhåll. Inlevelsefullt
berättar han om sina erfarenheter som
frilansande
fotograf. Intresset
för kriminaljournalistik väcktes av den
nynazistiska verksamheten som präglat
hans hemtrakter. En sak ledde till en
annan och slutligen till ett samarbete
med tidningen EXPO. Björn Lock-
EN HÄNDELSE FÖR tio år sedan fick
Björn Lockström att tänka över sitt yrkesval då hans hus blev vandaliserat av
nynazister.
– De slog sönder mitt hus och det är klart,
då börjar man nog fundera lite. Jag har ju
sambo och barn som var hemma då.
Trots eventuella hot har man som frilansare inte råd att tacka nej till uppdrag om
man vill bli erbjuden fler jobb.
TIO ÅR EFTER att hans hem slogs sön-
der är Björn Lockström en väletablerad
frilansfotograf med flera nya erfarenheter i bagaget. Bland annat var han med
vid gripandet av fängelserymlingarna år
2004. Samma år skedde dubbelmordet i
Linköping. En annan känd händelse var
skjutningen vid Casino Cosmopol på
julafton 2008 då Björn fick köra från sitt
hem i Östergötland till Stockholm för att
filma brottsplatsen.
SOM RUTINERAD fotograf inom kriminaljournalistik har han bra kontakt med
polisen i Stockholm. Han är ett välkänt
ansikte och kan därför ha turen att bli
uppringd av polisen som tipsar om nya
händelser. Han kan också få tips via en
sökare som han har SOS installerat på, en
funktion som han även har på mobilen.
Samtidigt som Björn Lockström berättar
om SOS-funktionen piper sökaren till.
Han kastar ett vant öga på det nya meddelande och visar det sedan för mig: ”trafikolycka personbil bil på taket en person
ut ur bil”. Några sekunder senare piper
mobilen till och visar samma meddelande. Men det är ingen stor olycka som
inträffat och Björn sitter lugnt kvar i sin
fåtölj.
10
11
Expert på brottsjournalistik
Eventuell bildtext.
Kriminaljournalistik har länge haft förmågan att locka en publik genom att spela på det som anses avvikande och skrämmande. JMK:s universitetslektor Ester Pollack är expert när det handlar
om just media och brott.
TEXT Johanna Norrlin
FOTO Pressbild
Ester Pollacks intresse för kriminaljournalistik inleddes när hon fick
jobb som assistent i forskningsprojektet Journalistikens roller på JMK.
Under arbetets gång fick hon samla
in allt material till undersökningarna
vilket gjorde att hon blev fascinerad
av ämnet, som till och med finns i
blodet.
– Förutom det spännande arbetet var
det fler aspekter som spelade in. Min
farfar var till exempel rättsfilosof, säger Ester Pollack.
– Min forskning har först och främst
skildrat medier och brott. Fokus ligger på den historiska framväxten och
relationen mellan journalistiken och
kriminalpolitiken, berättar hon.
VID MÅNGA TILLFÄLLEN i samband
med skriverier om brott i media har Ester Pollack fått uttala sig som expert. I
Sverige är hon en av få som har forskat kring ämnet medier och brott under
flera års tid.
Ester Pollack menar att kriminaljournalistiken har ändrat skepnad under de
senaste åren. Fokus på brottsoffer och
ett ökat medieinnehåll om rädsla och
risker anser hon har genomsyrat de senaste årens nyheter. Utöver det tror hon
att kriminalrelaterade frågor kommer att
bli till ett hett ämne i samband med det
kommande valåret.
– Området kring kriminalfrågor har blivit otroligt partipolitiserat. Det bränner
till i samband med valkampanjerna. Frå-
gorna ses med speciella ögon – just som
valfrågor, säger Ester Pollack.
I JÄMFÖRELSE MED övrig journalistik
anser hon att kriminaljournalistiken har
en starkare utveckling. Hon påpekar att
den behandlar svåra och komplicerade
frågor, samt att den ofta använder sig av
statistik för att påvisa fakta.
– Kriminaljournalistiken betyder mycket. Den har att göra med grundläggande rättigheter i samhället, det vill säga
brottssystemet. Hur vi hanterar avvikelser säger mycket och väcker många
etiska frågor. Kriminaljournalistiken är
också populariserad. Den har en alldeles
egen förmåga att underhålla och fascinera, säger Ester Pollack.
Hallå där...
...Elisabet Åberg
Elisabet Åberg är projektledare för JMK-dagen som går av stapeln den 10 mars. Här berättar hon
TEXTLeonard Goldberg
mer om föreläsarna, utställarna och aktiviteterna.
FOTO Kristina Olander
Berätta lite om JMK-dagen.
Det är en årlig arbetsmarknadsdag som vi
har här på institutionen. Ambitionen är
att skapa en plattform där studenter och
framtida arbetsgivare kan träffas. Det får
vi annars inte så ofta chansen till här på
JMK. Många av oss vill ju ut i arbetslivet
som journalister, informatörer eller något
liknande. Så tanken är att man ska få sig
en bild av arbetsmarknaden och knyta
kontakter, helt enkelt.
Vad kommer studenterna kunna göra
på JMK-dagen?
Det kommer vara intressanta föreläsningar mellan 10.00 och 15.00 i två salar. Vi
har delat upp det i två delar, en journalistdel och en medie- och kommunikationsdel. På de här föreläsningarna kommer man att få handfasta tips hur man
gör när man frilansar, när man skriver ett
CV, hur man ska vara på en arbetsintervju
och hur arbetsmarknaden ser ut. Det
kommer också att finnas en montermässa
under dagen, där utställarna finns för att
svara på frågor.
Vilka aktörer finns inblandade?
Listan är fortfarande ”under construction”. Men som utställare kommer bland
annat Aftonbladet, Journalistförbundet,
Hill & Knowlton, Svenska PR-företagen,
Metro och Fokus.
Vad är det för föreläsare som kommer?
Vi har två föreläsningar om arbetsmarknaden, där Hammer & Hanborg
kommer att berätta om kommunikationsbranschen, och där Mediekompetsen
berättar om journalistbranschen. Fackförbundet DIK kommer och berättar hur
man skriver ett bra CV. Sedan kommer en
frilansande kvinna berätta om livet som
frilans. Skatteverket berättar hur man
fixar det administrativa som frilans. SR
och Metro kommer och berättar om hur
de jobbar på deras redaktioner. En annan
föreläsning kommer handla om hur man
startar upp en egen PR-byrå.
Kommer man kunna söka jobb direkt
på skolan?
Du kommer att kunna lämna in ditt CV
till Hammer & Hanborg, vilket är ett
rekryteringsföretag. Sen gäller de vanliga ”reglerna” – det är bara att charma.
Företagen är inte här för att skaffa praktikanter och arbetskraft, men jag rekommenderar att ta med ett CV och dela ut.
Mer information finns på http://www.
jmkstudent.se och på Facebook.
12
13
Så hanteras hot mot journalister
Peter Karlsson och hans åttaåriga son hade änglavakt och överlevde när en bomb detonerade i
hans bil den 28 juni 1999. Det var ett riktat hot mot journalisten med motiv att döda. Elva år har
gått men situationen har inte förändrats för dagens journalister. Beredskapen måste höjas på
redaktionerna, anser Pär Trehörning på Journalistförbundet.
TEXT Julia Brynolfsson
ILLUSTRATION Elina Borg Björnström
År 2000 skrev Stieg Larsson en
handbok för hotade journalister. Tyvärr är ämnet lika aktuellt idag som för tio år sedan. I en enkätundersökning
som presenterades år 2009
av Journalistförbundet och
SÄPO har 822 journalister
någon gång utsatts för hot,
över 600 har trakasserats och
över 140 har utsatts för våld.
Dessa siffror förvånar många
då diskussioner kring hot i media oftast handlar om politiker
och socialarbetare.
på plats nere i Afghanistan
och på Haiti utsätts för hot
dagligen, säger Olle Fors.
HAN MENAR ATT ök-
ningen av hot i Sverige
är störst på regionala
tidningar. I en mindre
stad är chansen att bli
igenkänd som journalist
större och kriminaliteten
är tydligare.
DE OBEHAGLIGASTE ho-
PÄR TREHÖRNING är journalist och
arbetar idag som ombudsman med frågor om tryckfrihet och öppenhet på
Journalistförbundet. Han minns mordförsöket på journalisten Peter Karlsson,
som är det enda kända fall där motivet
varit att döda en svensk journalist. Hoten leder sällan till fysisk handling utan
syftet är oftast att få journalister att
sluta skriva. Det är inte bara kriminaljournalister som utsätts för brott utan
hoten ökar även inom andra områden.
Till exempel i sportvärlden, där stora
summor pengar ofta är inblandade.
Den som blir hotad, är personen som
avgör om det är ett hot eller ej. Grundregeln är att alla hot ska polisanmälas.
Det är först när det är anmält som det
är ett misstänkt brott, säger Pär Trehörning.
JOURNALISTFÖRBUNDET HAR ut-
arbetat en handlingsplan som redaktioner kan använda i hotfulla situationer.
Till exempel är det viktigt att det direkt
finns någon att tala med, antingen psykolog, beetendevetare eller terapeut.
Hot kan upplevas väldigt olika och
ingen kan förutsäga vad reaktionen blir
hos en enskild individ. Vid riktigt allvarliga situationer har polisen instruktioner som den utsatte journalisten bör
följa. Som att arbeta och åka olika tider
till och från sitt arbete samt att parkera
på olika platser under en tid.
FÖR JOURNALISTFÖRBUNDET är
ten är de som planerats i detalj,
till exempel en journalist som får
ett sms med privat innehåll om en familjemedlem.
– Med det vill avsändaren visa att denne kartlagt journalistens liv, säger Pär
Trehörning.
Han påpekar att hoten ska tas på största allvar. Oftast rör det sig om nazister,
ekonomiskt kriminella eller högerextremistiska grupper.
ÅR 2006 MÖRDADES 155 journalis-
det självklart att alla redaktioner bör
följa deras handlingsplan eller att de har
en egen säkerhetspolicy för sina anställda. Olle Fors, fackklubbsordförande på
Expressen, berättar att tidningen har en
egen detaljerad säkerhetsplan för deras
enskilda journalister och redaktioner.
Expressen har många journalister som
arbetar med uppdrag både i krigshärjade områden, under demonstrationer
och på olycksplatser, situationer där säkerhet är extra viktigt.
ter runt om i världen. Sverige är i jämförelse med till exempel Ryssland, Iran,
Turkiet och Mexiko förskonat men hoten förekommer även här.
– Jag kan se en ökning av hot i Sverige,
men framförallt kan jag tänka mig att
de utsända journalisterna som arbetar
– Vi skriver om det man inte ska skriva
om och låter oss inte tystas. Vi håller
inte käften.
– Vi vill ha en dialog på redaktionerna,
det är viktigt att hot tas på allvar och
inte diskuteras när det är försent, säger
Pär Trehörning.
Han avslutar med att tillägga att journalist idag är ett farligt yrke.
Namnpublicering
– allmänintresse eller ren kränkning?
När förvandlas en ”allmän nyhet” till en ren kränkning av en person? Tidningar, tv och radio
står inför ständiga val när det gäller namnpublicering och det är inte lätt att veta vad som är rätt
och fel.
TEXT & FOTO Lina Fröding
Yrsa Stenius klev in som Pressombudsman, PO, år 2007 efter ett förflutet som
bland annat författare och chefredaktör
på Aftonbladet. Hon är väl insatt i den
kluriga frågan med namnpublicering.
HON TAR UPP fallet med polischefen
Göran Lindberg som ligger färskt i minnet och är ett intressant fall när det gäller just namnpublicering. Där kunde man
tydligt se en svårighet för medierna om
och när det var okej att publicera namn.
Olika medier gick ut med namn vid olika
tidpunkter och många har reagerat på hur
tidiga vissa tidningar var.
– Det är ett komplicerat arbete att vara objektiv
i sin bedömning. Alla medier har ett val när det
handlar om vilka nyheter som ska publiceras
och hur ingående. Alla människor har rätt till
ett privatliv, såväl offer som gärningsman och
den rätten kan kränkas av mer eller mindre ofrivillig namn- eller bildpublicering i media, säger
Yrsa Stenius.
EN PERSON SOM blir publicerad med
namn i media kan lämna in en anmälan
till PO. Om det verkar tyda på en så kal�lad publicitetsskada, skickas anmälan vidare till den aktuella tidningen, annars
avskrivs anmälan direkt. I fallet med polischef Göran Lindberg är det alltså bara
han själv som kan skicka en anmälan till
PO. Endast den utsatte personen (eller
målsman om det rör sig om barn) kan
göra en anmälan.
OM ANMÄLAN TYDER på en felaktig
namnpublicering så skickas ärendet slutligen till Pressens opinionsnämnd, Pon,
som har makten att fria eller fälla. Resultatet av en fällning är en så kallad expeditionsavgift för tidningen, som också är
skyldig att publicera fällningen öppet för
sina läsare.
De vanligaste anmälningarna som kommer in till Yrsa Stenius är fall där ”vanliga
människor” på något sätt känner sig skadade eller kränkta av en publicering. Det
kan handla om ett företag som gått i konkurs, någon som känner sig omskriven på
ett negativt sätt i rättsliga fall eller rent
privata angelägenheter som vårdnadstvister och skilsmässor. I lokaltidningar kan
det vara annorlunda. Ibland behöver man
inte ens nämna ett namn, utan man kan
bli så noga beskriven anonymt, så att läsarna utan problem kan lista ut vem det
rör sig om. Det kan jämföras med avsaknaden av namn i publiceringar om kändisar. Yrsa Stenius ger exemplet med ”en
28-årig prinsessa”.
– Skulle en tidning skriva något om en
28-årig, svensk prinsessa för att skydda
prinsessan Madeleines identitet, är det
helt klart en skälig grund för henne att
anmäla, och förmodligen vinna, säger
Yrsa Stenius.
14
Gellert
Tamas
Ser helheten i den enskilda händelsen
Text: Sebastian Mattsson Foto: Karl Persson
15
16
17
GELLERT TAMAS
Lasermän och apatiska barn. Gellert Tamas väjer inte för kontroversiella ämnen. Femte
Statsmakten har mött mannen som alltid försöker se helheten i den enskilda händelsen.
HANS PASSION FÖR
Gellert Tamas kontor överblickar
en synnerligen fridfull och gemytlig
del av Gamla Stan. Det är svårt att
tänka sig att just det här kvarteret
fungerar som arbetsplats för en
man som huvudsakligen sysselsätter sig med samhällets mörkare och
mindre sympatiska sidor. Men kontrasten är faktiskt en påminnelse om
ett centralt tema i Gellerts arbete:
skenet kan, och lyckas ofta, bedra.
– Jag har alltid varit intresserad av
att läsa och skriva. Jag var en sån
där som slukade böcker. Jag gick till
biblioteket och lånade tjugo böcker,
och sen kom jag tillbaka med dem
tre dagar senare, berättar han.
sammanfatta premissen i hans stora genombrott, reportageboken Lasermannen. Där
beskriver han ett svenskt samhälle
som vill ge sken av att vara byggt på
samförstånd, samtidigt som hotfulla
stämningar och konflikter bubblar
SÅ KAN MAN
under den prydliga ytan. Samma
tema återkommer i fjolårets De
apatiska. I den berättas om hur en
påstått human asylpolitik får påta-
” Jag tror inte på
tesen om den enskilda gärningsmannen, utan vi
verkar alla i ett
sammanhang. ”
gligt inhumana konsekvenser. Gellert specialiserar sig på att skrapa
bort ytskiktet och titta på det som
finns därunder.
har Gellert befunnit sig i hetluften efter släppet
av De apatiska. Hans kritiker påstår
att boken lider av diverse faktafel,
som till exempel felciteringar. Gellert menar själv att anklagelserna är
grundlösa, och att klagoropen från
de inblandade i själva verket är ett
sätt att dra uppmärksamhet bort
från den ömma sakfrågan.
DEN SENASTE TIDEN
– Och då förflyttar sig hela diskussionen. Det är väldigt medvetet
använt. Svarar jag, så riskerar jag
att dra ned debatten till detaljnivå.
Svarar jag inte, så medger jag att alla
de som attackerar mig har rätt, redogör han.
det skrivna ordet gjorde sig påmind på ett tidigt
stadium.
sin karriär genom att skriva för skoltidningar
under gymnasie- och universitetstiden, men vid den tidpunkten
hade han inga planer på att arbeta
som journalist på heltid. Istället
började han jobba med internationella frågor för Röda korsets ungdomsförbund. Efter ett tag kände
han att journalistyrket lockade.
– Jag var 25-26 år, och så kände jag
att om jag inte börjar skriva nu så
GELLERT INLEDDE
kommer jag aldrig att göra det. Jag
måste testa, jag kommer att gräma
mig i resten av livet om jag inte
försöker. Så då började jag skriva
på heltid. Och det är ett av mitt livs
bästa beslut, säger han och ler.
” Jag var en sån där
som slukade böcker. Jag gick till biblioteket och lånade
tjugo böcker, och
sen kom jag tillbaka
med dem tre dagar
senare.”
att reportaget var
den journalistiska genre som tilltalade
honom allra mest. Den gav honom
utrymme att skildra en mångfacetterad
HAN KÄNDE DIREKT
verklighet på ett helt annat sätt än den
mer koncisa nyhetsjournalistiken. När
det långa reportaget blev mer och mer
sällsynt i dagstidningarna och reportagemagasinen började läggas ned riktade han istället sin uppmärksamhet
mot bokens värld.
– Jag kände att är jag intresserad av
ett ämne och lägger ner veckor eller
månader på det, och så får jag en sida
i tidningen på 8000 tecken, så är det
inte det här jag vill göra. Därför kändes
det naturligt att börja skriva böcker för
att få plats och utrymme att skildra en
komplex verklighet som inte är så lätt
att skildra på en liten plats i en nyhetstidning, säger han.
Gellert upplevde inte steget mellan reportaget och boken som speciellt långt.
Den största skillnaden låg i berättandet.
– Dramaturgin är mycket viktigare
18
19
i en lång text. För att få med dig
läsaren måste du jobba aktivt med
dramaturgin. Även om du har bra
material så måste du framföra det
på ett sätt så att folk inte tappar lusten efter 38 sidor, förklarar han.
präglas just av kombinationen av ett journalistiskt uppsåt och ett skönlitterärt berättande.
Gellert nämner själv ”New journalism” – en journalistisk stil som
växte fram under 1960-talet och
vävde in litterära tekniker i journalHANS BÖCKER
istiska framställningar – som en inspirationskälla. Både Lasermannen
och De apatiska innehåller klassiska
skönlitterära inslag som scener, dialog och inre monologer. Ingenting
flödar fritt ur Gellerts fantasi, utan
allt bygger enligt honom på vad de
inblandade svarar på frågor som
”vad sa du då?” eller ”vad tänkte du
då?” i hans intervjuer.
Gellert medger att hans skönlitterära teknik ibland leder till att han
ser människor i ett helt nytt ljus.
- På ett sätt så är de ju figurer i min
berättelse, och samtidigt är de riktiga
människor. Jag blandar inte ihop det
där, men det är ju lite lustigt, för jag sitter och jobbar väldigt medvetet med
dramaturgin, och så har jag några huvudpersoner, och sen springer jag på
dem på stan två dagar senare. Då kan
jag tänka: ”vad gör du här? Du ska ju
vara i min bok!”. Sen kommer jag på
mig själv och skrattar.
fem månader i
början på 1990-talet hade John
INOM LOPPET AV
Ausonious beskjutit elva personer,
varav en hade avlidit. Han tilldelades smeknamnet Lasermannen
av pressen och blev föremål för en
polisjakt av gigantiska proportioner. Trots all uppmärksamhet som
riktades mot Ausonious förblev
mediebilden av honom ganska
onyanserad och ytlig. Han betraktades som en psykotisk mördare,
rätt och slätt. Så beskriver Gellert
rapporteringen som han stötte på
i sin research.
– Väldigt många av artiklarna
beskrev Ausonious som en enskild galning som inte hade nåt
med samhället i övrigt att göra.
Då tänkte jag ”kan det verkligen
vara så enkelt? Han är bara knäpp,
end of story”, minns han och tillägger.
– När jag märker att folk är väldigt
eniga kring någonting så börjar jag
bli misstänksam. Då tänker jag ”Vänta nu, varför tycker alla så här?”.
även att bevakningen av Ausonious i princip
upphörde så fort han hade dömts
till livstids fängelse. Två fundamentala frågor låg till grund för
hans fortsatta grävande.
GELLERT MÄRKTE
– För det första – varför står
det så lite om den här människan som det har stått så mycket
om tidigare? Och för det andra
– varför är det så viktigt att påpeka att han var en enskild galn-
20
21
ing? Det var kanske här historien började
– han kanske inte var en enskild galning.
drar Gellert slutsatsen att Ausonious till viss del var ett barn av sin tid. Det
tidiga 1990-talet präglades av främlingsfientliga
strömningar som dessutom fick väldigt stort
utrymme i medierna. Sett till den kontexten är
inte Ausonious angrepp på personer som han
uppfattade som ”invandrare” lika lätta att klassa som fristående vansinnesdåd, menar Gellert.
I LASERMANNEN
– Jag tror inte på tesen om den enskilda gärningsmannen, utan vi verkar alla i ett sammanhang. Och att då beskriva en gärningsmans
brott utan att ta hänsyn till hans eller hennes
uppväxt, arv, miljö och så vidare, leder till en
”Jag kan erkänna
att jag ibland hade
lust att klippa till
honom.”
väldigt endimensionell bild och gör det hela
ännu svårare att förstå.
att både Lasermannen och
De apatiska behandlar samma grundtema –
individen kontra strukturen. Individens handlingar ska sättas in i en samhällelig kontext.
Endast på det viset kan man nå en djupare
förståelse om varför en människa har agerat på
ett specifikt vis.
GELLERT BETONAR
Gellert Tamas
Född: 17 februari 1963
Bor: Stockholm
Arbetsplatser: Bland annat Kalla fakta
och Ordfront
Böcker: Lasermannen (2002), De apatiska (2009)
Meriter: För Lasermannen belönades
han med Guldspaden. Boken filmatiserades sedan och fick tv-priset Kristallen.
För Uppdrag granskning gjorde han ett
reportage om apatiska flyktingbarn som
belönades med Ikaros-priset för bästa
samhällsreportage.
Han beskriver även svårigheten i att empatisera
med en man som Ausonious.
– Det var skitsvårt. Jag hade ju träffat människor vars liv han hade förstört. Och att sitta
framför en man som dessutom hade så uppenbara empatistörningar, som inte visade någon
som helst ånger, som sa att han inte kände
någonting för sina offer – jag kan erkänna att
jag ibland hade lust att klippa till honom. Men
det är ju inte så konstruktivt att klippa till folk,
säger han och ler ett matt leende.
22
23
Kårmöte lockade nya JMK:are
”Våga
bryta dig
loss”
Kårmötet den 1 februari drog många nya studenter och alla poster tillsattes.
Den 1 februari höll JMK:s studentkår terminsmöte och bland annat så valdes den nye JMKstudenten Johan Falkman till ny ordförande för kåren. Men det som diskuterades flitigast var
frågan om ansvarsfrihet för styrelsen som avgick HT09.
TEXT Johan Edström
FOTO Kristina Olander
antalet elever, vilket gör att det blir
en väldigt närvarande kår. Det är
också en utmaning i och med kårobligatoriets avskaffande som gör att
kåren måste påtala sin existens på
TIDIGARE HAR DET beslutats om ett sätt som inte behövts tidigare,
att bordlägga frågan men eftersom säger Johan Falkman.
ÄMNET SOM TOG längst tid var ingen i den tidigare styrelsen komändå frågan om den förrförra styrel- mit med en förklaring ansågs det NY VICE ORDFÖRANDE är Michael
sen som avgick HT09 skulle beviljas fortfarande inte att ansvarsfrihet Rinstad som kommer att sitta på
kunde beviljas. Mötet valde istället dubbla stolar då han dessutom valatt bordlägga frågan igen, till nästa des till ny pubmästare i samarbete
terminsmöte och ge den nya styrel- med Niki Thörnell som valdes till
sen möjligheten att reda ut oklarhe- festfixare. Dubbelt ansvar kommer
terna.
även den nya sekreteraren, Laura
Kettunen, att ha eftersom hon även
SEDAN BLEV DET dags att tillsätta är det nyvalda likabehandlingsomen ny styrelse. Ny ordförande för budet. Den ende personen som sitkåren blev Johan Falkman som är ter kvar i presidiet från höstterminy på JMK för i år och som läser nen är Christopher Mars som valdes
A-kursen i medie- och kommunika- om till sin position som aktivitetstionsvetenskap. Han har lockats till koordinator.
posten av flera anledningar.
Det var en knapp majoritet av nya
studenter bland de närvarande som
letat sig till kårens terminsmöte för
att vara med och välja den nya styrelsen och bestämma kårens framtida inriktning.
Johan Falkman är kårens nya ordförande
ansvarsfrihet eller inte. Anledningen
är en differens i ekonomin på omkring 22 000 kronor. Troligtvis rör
det sig om en oredovisad faktura.
– Det som gör den här kåren intressant är dess storlek i förhållande till
En fördomsfull journalistik
Media fostrar oss, lär oss vad vi ska tycka och tänka. Därför är det farligt att journalister låter väl
dolda fördomar få fritt spelrum. Det konstaterar journalisten Arash Mokhtari som bland annat
är aktuell som gästföreläsare på JMK.
TEXT Maria Westerlund
FOTO Pressbild
Arash Mokhtari är journalisten som kämpar mot missförstånd och för förståelse,
mot utanförskap och för gemenskap.
Sedan 2006 har han arbetat på Quick
Response som granskar den svenska
nyhetsrapporteringen om invandring,
integration och främlingsfientlighet.
INOM
KRIMINALJOURNALISTIKEN
förekommer det ofta fördomsfulla formuleringar. I små notiser om
brott kan det mest ovidkommande
dyka upp. Det kan handla om information om personens religion, kultur, etniskt ursprung eller brytning.
Arash Mokhtari höjer på ögonbrynen.
– Skulle man någonsin lyfta
fram den svenska gärningsmannens kultur, religion eller dialekt?
Många gånger ifrågasätter inte journalister polisens världsbild och den får
helt obestridd lysa igenom artikeln.
Arash Mokhtari berättar att han också
lagt märke till att ju hemskare brottet är desto mindre etiska krav tenderar journalisten att ta hänsyn till.
– Det här var så exceptionellt därför
måste vi skriva personens namn och
ange ursprung, kan en reporter säga,
men var går skiljelinjen mellan god journalistik och amatörmässig journalistik,
undrar Arash Mokhtari och tar sig bedrövat för pannan.
journalister
har Arash Mokthari flera tips.
- För att få skarpa artiklar behöver man
inte måla upp schabloner. Det finns ingen mening med klichéer som ”invandrarkillar” i den mörka, kalla ”förorten”
som läsarna kan projicera sina rädslor på.
TILL JMK:S ALLA BLIVANDE
Det gäller att få tag på nyheter som inte
andra kan få tag i, synliggöra åsikter som
annars inte synliggörs och lyfta fram
människor som annars inte blir framlyfta.
– Jag tror att kravet på dessa kompetenser kommer att bli högre i framtiden, säger Arash Mokhtari.
Viktigast av allt är ändå att man inte utgår från andra journalisters världsbild.
– Framför allt, visa flera sidor av verkligheten och våga bryta dig loss.
och fastnar
på fönstret. Inne på Quick Responses redaktion är det varmt, men utanför fönstret blåser isande vindar.
HANS BLICK FLACKAR
– Det är ingen som platsar i utanförskap
så stäng ingen ute.
24
25
Kriminaljournalister
– sabotörer av polisutredningar?
Felbehandling av källor
kan ge fängelsestraff
Källor har rätt att vara anonyma. Det är journalistens ansvar att skydda dem.
En journalist är inte bättre än sina källor. Skriftliga liksom muntliga ligger källorna till grund för
de nyheter som når allmänheten. Därför har journalister inte bara ett etiskt ansvar utan även en
TEXT Björm Sand
grundlagsstiftad skyldighet att skydda sina källor.
FOTO Sofie Jacobsson
Information är känsligt. För många personer
kan en kritisk artikel sätta en hel karriär eller all
personlig heder på spel. Inte desto mindre är
det av högsta vikt att låta allmänheten få reda på
verkligheten. I det spelet har vittnen och källor
en avgörande roll.
TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN
förbjuder därför alla som medverkar i framställningen av en text att avslöja meddelare som
vill vara anonyma. Straffet för brott mot detta
är böter eller fängelse i högst ett år. Undantagsfall finns, till exempel om källan avslöjat så kallat
”kvalificerat hemliga” uppgifter.
Det är uppgifter eller information som står utanför tryckfrihetsförordningen och brukar oftast innefatta sjukhusjournaler eller sådant som
är känsligt för rikets säkerhet. Trots allt ska domstolens efterforskning om källan, via journalisten, vara restriktiv och endast förekomma om
det är av ”synnerlig vikt”.
Om journalistens information om källan är direkt sammankopplad med domens utfall så kan
han eller hon tvingas uppge information som
annars är skyddad av meddelarfriheten.
förtroende utan även genom att informera källor om deras rättigheter.
– För journalister står mycket på spel i behandlingen av källor. Det värsta tycks inte vara det
juridiska utfallet utan det etiska dömandet från
Pressens opinionsnämnd, Pon, och de konsekvenser som följer, säger Robert Fransson som
är jurist med fokus på yttrande- och informationsfrihet.
Det är även viktigt att sätta sig in i källornas situation. De är i grund och botten vittnen till nyheter. De
kan vara i alla åldrar, av olika sociala och etiska grupper och av olika personlighet och ibland kan källan
just ha bevittnat något traumatiskt.
TROTS ATT PON inte har någon juridiskt
dömande kraft så kan ett fällande där vara ödesdigert för karriären. En journalist som avslöjat
en hemlig källa har mycket svårt att få nya källor.
– Jag skulle hålla så hårt jag bara kan i källan, tills
någon med klubba säger åt mig att släppa taget,
säger Peter Fransson.
Speciellt då begreppet ”journalistik” fått en betydligt vidare mening i dagens datoriserade samhälle, så måste yrkesjournalister sikta högre för
att behålla sin trovärdighet i konkurrensen om
uppmärksamhet. Inte bara genom att etablera
ÄVEN CHRYSTAL KUNOSSON som jobbar på brottsoffermyndighetens vittnesstödsverksamhet betonar vikten av att ge källor den information de behöver.
– Vi anordnar kurser där man bland annat får lära
sig om hur polis och domstol jobbar men även med
stor vikt på bemötande av brottsoffer, säger Chrystal
Kunosson.
Vad man lär sig om bemötande av brottsoffer är
att agera lugnt och sakligt. Se till att lyssna mer än du
pratar och att inte agera hurtfriskt, utan att istället ge
personen tid att bearbeta det som hänt. Det är viktig
information även för journalister.
Thord Pettersson i sitt arbetsrum.
Är kriminalreportrar lika jobbiga som de porträtteras på film? Thord Pettersson, tidigare chef för
polisens internutredning, känner inte alls igen sig i denna bild. Av hans egna erfarenheter med
TEXT & FOTO Peter Dovärn
journalister fungerar samarbetet oftast bra.
Thord Pettersson har en karriär inom
polisen som sträcker sig tillbaka till 1963.
Under dessa år har han gått från patruellerande polis till att bli chef för polisens
internutredning. Nu jobbar han som lärare på polishögskolan vid Sörentorp där
han undervisar i juridik. Han har haft
nästan daglig kontakt med journalister i
över 20 år under sin tid vid internutredningen. Enligt hans egna erfarenheter har
sammarbetet med journalister fungerat
på ett ypperligt sätt.
land men i stort så skulle vi inte klara oss
utan massmedia, säger Thord Pettersson.
Han fortsätter med att poängtera att
journalister och media är något som
används av polisen för att få hjälp och
tips i utredningar. Under 2000-talet har
även ett flertal sekretesslagar tillkommit
för att skydda den misstänktes identitet.
Detta tror Thord Pettersson, till viss del,
begränsar journalister från att publicera
uppgifter som skulle kunna sabotera en
utredning.
– Det är bättre att hjälpa journalister för
att de skriver om händelsen oavsett, och
det blir så mycket fel då. Med en bättre
kommunikation mellan polis och media
minskar risken för missförstånd och rapporteringen får en mer gedigen och sann
bild. Jag märker av en osäkerhet bland
unga patruellerande poliser om att ange
något som inte stämmer till en tidning.
Oftast så får poliser inte hela bakgrunden förklarad för sig när de ska ut på en
brottsplats, vilket bidrar till att de inte är
så villiga att prata med journalister.
ENLIGT THORD Petterssons erfarenhe-
MEN GENERELLT SETT så har utredare
ter är man som polis betydligt mer misstänksam mot journalister när man är ny
på jobbet. Han berättar själv att han i sin
karriärs början som patrullerande polis
var väldigt osäker och ville inte alls prata
med journalister. Ju mer erfarenhet han
fick desto mer insåg han att sammarbete
med tidningar och tv var för det bästa.
och journalister stor nytta av varandra.
En så stor misstänksamhet mellan poliser
och journalister som uppmålas i filmer
stämmer sällan överrens med verkligheten, enligt Thord Pettersson.
JOURNALISTER UTMÅLAS ofta på film
och i serier som fumliga, nyfikna störningsmoment som lever på sina scoop.
Ett exempel är i filmen the Untouchables, där en journalist ett flertal gånger
stör under en polisutredning. Men denna
beskrivning känner inte Thord Pettersson igen sig i.
– Sammanfattningsvis kan man säga att
det är klart att journalister har förstört ib-
26
27
En dag med ...
Anja Hirdman
Grövre brott ökar markant
Ungdomsvåldet däremot, ligger på en konstant nivå
Inte många kan ha undgått det
senaste mediedrev kring rabiata förortsungar som kastar
sten mot polisbilar och skapar
ett hotfullt klimat utanför tul�larna. Men är detta verkligen
en revolution som, enligt media, har upptrappats på senare
tid?
TEXT & FOTO Ella Rudberg
Niclas Lehammer som varit verksam polis vid ungdomsroteln i city sedan 1999
var villig att ställa upp på intervju för
att reda ut några punkter gällande ungdomsbrottslighet idag.
EFTER ATT HA jobbat så pass länge
inom polisyrket ger han inget som helst
sken av att vara bitter eller för den delen
cynisk vad det gäller ”busiga” ungdomar,
som han själv valt att kalla dem. Detta var
ett av många avdramatiserande uttryck
han använde sig av under intervjun när
han talade om vilka media har valt att ge
epitetet ”kriminella ungdomar”. ��������
Att ungdomsbrottsligheten skulle ha ökat på senare tid dementerar han
– Det går i perioder. Generellt sett kan
man säga att super folk och blir förbannade vill de slå varandra på käften, så
relationen mellan alkohol och våld är
glasklar. Vad gäller de grövre brotten är
våldet råare idag och det tycker jag har
ökat markant under de senaste fem åren.
Det gäller även vuxna. Folk sparkar på de
som redan ligger i backen, de förstår inte
att personen kan skadas allvarligt eller till
och med dö. Det här ”konsekvenstänket”
har nog blivit rätt snedrivet idag på grund
av våldsamma spel och filmer.
PÅ FRÅGAN OM ungdomars våld mot
polisen har ökat under senare tid svarar
Niclas Lehammer att det sker hyggligt
konstant och att det lyckligtvis inträffar
sällan. Stenkastning förekommer periodvis och då främst i västerort, men sällan
i city.
Möter ni många kaxiga ungdomar på
stan?
– Nej, Generellt sett tycker jag inte det,
många kommer fram och vill snacka med
en och det finns ingen anledning att vara
elak för att de är lite busiga. Det är nog
mest när man säger åt dem vad de får och
inte får göra som vissa vill vara lite balla
inför polarna och blir ifrågasättande. Jag
kanske är en idealist, men jag vill gärna
tro att det är en grupptryckspryl.
NICLAS LEHAMMER FÖRKLARAR att
han har ett yrke där han nästan uteslutande möter ungdomar i den ”jobbiga”
åldern och att det krävs tålamod. Ofta är
det enklare att lugna ner en situation genom att vara verbal.
– Jag kan tycka att man har misslyckats
i situationer där man tagit till våld. Fast
i vissa lägen blir det oundvikligt. Men
visst finns det poliser med kortare stubin
som kan gå över gränsen ibland, fast det
är inte vanligt. Det folk lätt glömmer är
vilka konsekvenser vi i polisen får om vi
blir dömda för till exempel misshandel.
Vi förlorar jobbet.
SAMMANFATTNINGSVIS KAN man av
Niclas Lehammers ord att döma konstatera att ungdomsvåldet sker frekvent och
har på senare tid egentligen inte ökat, varken mot polisen eller i allmänhet. Våldets
brutalitet har däremot trappats upp bland
brottsfallen på senare år och gör honom
orolig för var folk idag drar gränsen.
08.00
09.10
09.30
09.40
11.00
11.40
12.30
13.00
14.00
14.30
15.30
19.00
21.00
24.00
24.30
–
–
–
–
Vaknar
Tar tunnelbanan från Södermalm
Pratar med expeditionen
Pratar med lärare, svarar på mejl och i telefon
– Möte med studentkåren
– Försöker sätta ihop ett PM. ”Folk kommer in hela tiden”
– Lunch
– Skriver på artikel
– Intervjuas av Metro om Melodifestivalen. ”Den lyfts fram
som om det vore nationella
krigsrubriker”
– Möte med en utländsk kille som vill plugga på JMK
– Kollar mejl, skriver artikel,
förbereder morgondagen. ”Har
kanske 10 möten i veckan”
– Träffar en kompis för att äta middag
ute
– Tittar på tv. ”Zappar mest”
– Läser i sängen
– Somnar
FOTO Pressbild
28
29
Anja Hirdman är studierektorn vars hjärta klappar extra för Italien. Femte Statsmakten tog del av
hennes vardag som bjöd på både känslor om Melodifestivalen och reflektioner kring modellminnen.
TEXT & FOTO Jessica Stensell
stiger Anja upp
ur sängen för att möta den första
dagen på ännu en fullspäckad vecka.
Februarikylan slår emot henne när hon
kliver utanför porten för att bege sig
mot tunnelbanan. Arbetsdagen börjar
redan innan hon intagit kontoret med
ett något morgontrött minimöte med
expeditionen. Något akut kan ju vara på
gång, men inte denna morgon.
KLOCKAN
08.00
SOM STUDIEREKTOR för A-, B- och
C-kurserna blir det många möten, men
idag är det måndag.
– Man ska ta det lite lugnt på måndag
morgon har jag hört. De flesta
hjärtinfarkter inträffar på måndagar,
säger Anja och lutar sig tillbaka i
kontorsstolen. Endast ett möte är inbokat
på förmiddagen. Det är studentkåren
som kommer för att diskutera, och Anja
är nöjd med att de äntligen skaffat fram
ett likabehandlingsombud.
MIN BLICK VANDRAR runt kontoret.
I bokhyllan finns många böcker,
bland annat titlarna Porn studies och
Mansfantasier. De skvallrar om Anjas
tidigare fokuseringsområde, manlig
sexualitet, vilket resulterade i boken Den
ensamma fallosen. Anja undervisade
fram till förra terminen i genus och
bildkommunikation, på JMK.
– Jag har tyckt om att undervisa. Men det
finns inte tid som det är nu.
MAN SKULLE KUNNA TRO att Anjas
intresse för jämställdhet har sitt ursprung
i en vilja att gå i sin mammas fotspår.
Yvonne Hirdman är nämligen professor i
kvinnorättshistoria och den som skapade
teorin om genussystemet. Men enligt Anja
var det snarare personliga erfarenheter
efter att ha bott flera år i Milano.
– Könsrollerna där är mer uttalade och
känslan av att hela tiden bli definierad
utifrån att jag var tjej och såg ut på ett
visst sätt väckte mitt intresse. Jag började
inse att jag kan gå runt och tycka att
jag i första hand är en individ, men jag
uppfattas inte av världen på det sättet.
I ITALIEN ARBETADE hon bland annat
en del som modell och värdinna.
– Det var urtråkigt och helt uppbyggt
på att man skulle se bra ut, vara tyst
och skratta mycket. Sen blev jag gravid,
spräckte två kollektioner och flyttade
hem till Sverige, säger hon med ett skratt.
EFTER LUNCHEN blir Anja intervjuad av
SENARE PÅ EFTERMIDDAGEN passar
tidningen Metro. Det är Melodifestivalen
som känsloladdad mediehändelse hon
kommenterar. Hennes forskning kretsar
numera kring den ökande känslosamheten
i medier, speciellt tv. Under dagen då det
finns tillfälle skriver Anja på en artikel på
engelska om känslor och medier som hon
hoppas bli klar med till våren. Idag lyckas
hon med att klämma in några timmar. Så
småningom ska också en ny bok författas
i ämnet, men det kommer att ta några år
innan den blir klar.
hon på att förbereda morgondagens
möten och måsten. När allt är i ordning
lämnas arbetet för att äta middag ute med
en vän.
– Jag har lite svårt för att bara åka hem
efter jobbet. Det sitter nog i från att jag
bott i Italien.
ANJA DRÖMMER OM att kunna ägna sig
mer åt forskningen, helst i norra Italien
eller San Fransisco.
– I en perfekt värld skulle jag kunna dela
mitt liv mellan två punkter. Tillbringa tid
där och forska och sedan vara här. Mitt liv
är mer inrutat nu än förut och jag saknar
att inte kunna resa lika mycket.
MIN BLICK FORTSÄTTER att vandra
och fastnar på ett inramat fotografi i
svartvitt av Marilyn Monroe i bokhyllan.
50-talsikonen är porträtterad med
huvudet vilandes i en handpose.
– Det är en väldigt speciell bild av henne
eftersom hon har den här klassiska
tänkarposen. Det är inte så man är van
att se henne avbildad. Därför tycker jag
om den där bilden, säger Anja.
KLOCKAN 21.00 kommer Anja till slut
hem och då är det tv som gäller. Det
mesta studeras med intresse för att ha
koll i artikelskrivandet. Men så tar till
sist tröttheten överhanden vid midnatt.
Den kalla vinden sveper över Stockholm
medan hon läser sig till sömns.
30
31
Ingen PR på
Mediproduktion
Utbildning av PR-konsulter vid JMK har debatterats friskt på senaste. I nuläget pågår ingen v
sådan utbildning. Det fastslår både studenter och personal.
TEXT & FOTO Henrik Nygren
Dagens Media skrev i december förra
året att JMK-ledningen attackerar P1:s
Medierna. Detta var resultatet av den pajkastning som pågick mellan P1:s radioprogram Medierna och institutionsledningen vid JMK runt jul. Debatten gällde
den nya utbildningen i medieproduktion
som hålls vid institutionen.
ment av olika medietillämpningar som
reklam och annan PR. Hur ligger det då
till i verkligheten?
– Vad det gäller reklam har vi haft en föreläsning som var två timmar lång och PR
har vi inte haft någon föreläsning i över
huvud taget. Säger Emelie Fågelstedt
som är student vid medieproduktionsutbildningen.
KRITIKEN I MEDIERNAS reportage fo-
kuserar på hur man vid medieproduktionsutbildningen bland annat utbildar
elever inom PR och de trovärdighetsproblem detta innebär för en institution som
även lär ut journalistik. Det är en skillnad
mellan granskande journalistik och skrivande i marknadsföringssyfte. Flera lärare ställer därför sig i programmet kritiska
till utbildningen men det är ingen som
vill gå ut med sin kritik officiellt. I institutionsledningens svar till Medierna hävdas
det bestämt att ingen utbildning inom PR
sker. Den utbildningen sköts av institutionen för reklam och PR på Stockholms
universitet.
Från kursens officiella beskrivning går
det att utläsa att kursen ska innehålla ele-
Hon säger även att det finns önskemål
från flera elever i klassen om mer undervisning inom just PR.
– Vi förväntade oss att vi skulle få lära
oss om PR när vi började.
UNDERVISNINGEN STÄMMER i verk-
ligheten inte överens med vad som står
i kursbeskrivningen. Emelie Fågelstedt
berättar vidare vad detta kan bero på.
– I och med att det är första gången som
kursen i medieproduktion går så visste
vi från början att innehållet skulle bli lite
luddigt. Men man slutade någonstans att
bry sig (om kursplanen) för att det kändes så långt ifrån i vissa avseenden.
ENLIGT ANJA HIRDMAN, ämnesansva-
rig för utbildningen, stämmer kursens beskrivning inte överens med undervisningen till hundra procent. Eftersom beskrivningen innefattar många olika ämnen går
det inte att få med allt. Särskilt eftersom
att det är första gången som kursen går.
Kursbeskrivningen kommer att ses över
till nästa termin men enligt Anja Hirdman
är det absolut inte på grund av Mediernas
reportage. Eventuella ändringar kommer
att baseras på kursutvärderingar och på
de resurser som står till buds. Medieproduktion kommer däremot inte att bli en
renodlad utbildning inom PR och information. Men, som Anja Hirdman förklarar, finns det inga planer på att lägga ner
utbildningen.
21.12.09 Sigurd Allern, Anja Hirdman och Håkan Lindhoff publicerar
T
Beslutsamma men något nervösa miner fyller den sorlande
cafeterian där de alla letar efter ett passande ställe att stå vid,
sitta på eller luta sig mot. Kanske finna en tidning att läsa; sådär
avslappnat bläddra i, medan klockan i sakta mak tickar fram mot
en ny episod i livet. Även jag är där. En fanbäraren för de till
synes avslappnade, i verkligheten oroligt undrande över vad det
egentligen är som väntar.
Dörrarna till JMK-salen slås upp och folkmassan väller in.
Platserna räcker och blir över och raderna fylls snabbt - med
ett säkert avstånd till närmsta granne. Två, kanske tre stolar
till närmsta person tycks vara tillräckligt för att bedyra och
upprätthålla den svenska rätten till personligt utrymme. Dämpade
konversationer är det enda som håller oss från en kollektiv tystnad
tills Anja Hirdmans stämma avbryter. Högt och tydligt sköljer
den första informationen över oss och allt tycks plötsligt mer
greppbart. Det är inte mycket som sägs men det är information.
Hintar om vad som är viktigt. Tåtar att hålla sig fast vid. Det är
vackert.
Sedan börjar den monotona uppräkningen av vad som måste
vara sjuhundra namn. Det är opersonligt, hårt och till synes
universitetsmässigt. Den allmänna skolas vänliga ”alla är unika”mentalitet skiner med sin frånvaro när de som inte räknats upp så
vänligt får lämna salen.
Kvar sitter vi andra. Klasskamraterna. Huvuden vrids långsamt
för att registrera ungefär vilka man har att göra med. Långa,
korta och med olika hårfärger sitter vi alla och sneglar efter vår
näste. Profileringen är långt ifrån klar och turligt nog kommer fler
tillfällen där ett mer mångfacetterat intryck kan ges.
Sen var det klart. Vi var inskolade. Tydligen redo att ta oss an JMK
på egen hand. Hur det nu är med den saken får ni själva bedöma.
Mig har ni i varje fall sittandes i cafeterian, sådär avslappnad
bläddrande i en tidning, redan på måndag.
EMELIE FÅGELSTEDT berättar också
att medieproduktionsstudenterna just nu
läser en kurs som heter digitala medietillämpningar som går ut på att studenterna
ska publicera saker på internet. I tio veckors tid ska de blogga och samtidigt marknadsföra sina bloggar.
Detta har hänt:
19.12.09 Medierna och dess reporter Lars Truedson sänder ett reportage från JMK som belyser den interna konflikt som uppstått i och
med den nya medieproduktionsutbildningen som startade i höstas.
Första
Dagen
på JMK
ill synes gästvänligt. Lite anonymt måhända. Centralt men
i periferin av det mullrande city. I Stockholms medievagga,
omhuldad av båda film-, radio- och tv-hus tronar så
blygsamt vårt kära JMK-hus.
en text på institutionens hemsida. De ger skarp kritik till Mediernas
program och ifrågasätter research och val av källor.
23.12.09 Medierna ger svar på JMK-ledningens kritik. Dagens
Media publicerar en artikel som belyser debatten.
KRÖNIKÖR /
Björn
Sand
[email protected]
32
33
Kartellen
Ett liv
som
”Gangsterrapp”-gruppen Kartellen har sedan grundandet utgett sig för att belysa det
segregerade samhället. Med ett snabbt växande antal fans höjs nu frågan om Kartellen är en produkt av ett orättvist samhälle eller en orättfärdig ursäkt för kriminalitet?
KRIMINELL
Brottslingar eller hjältar?
Fredagsmys, någon?
Med texter om sociala orättvisor och segregation har Kartellen stort inflytande på ungdomar.
– De skulle verkligen kunna förändra saker och ting, men de tappar så mycket genom att hålla på
med den kriminella biten, säger Katarina Gunnarsson, programledare på Studio Ett. TEXT Björn Sand
FOTO Tania Marti
Med rötter i 80-talets LA bottnar gangsterrappen mer eller mindre i samhällets
sociala orättvisor. Med anor i hiphopen
blev musikstilen den urbana tidsålderns
motsvarighet till proggen. Men istället för
Viktor Jara eller Mikael Wiehe var det nu
Ice-T och Schooly D som belyste orättvisorna med sina antiauktoritära texter. Så
sakteligen tog sig även influenserna över
Atlanten och landade på skakiga ben i
vårt då yuppie-inriktade land.
MED BAS I Stockholmsförorten Rin-
keby, består Kartellen av ett femtiotal
personer. Utöver texterna är Kartellen väldigt öppna med sin kriminella
verksamhet. På deras hemsida rullar
bland annat ett bildspel med tidningsklipp av brott de begått. För ett år sedan medverkade även gruppen i den
radiobaserade miniserien Kartellen av
Katarina Gunnarsson för Studio Ett.
Serien avsåg att belysa bakgrunden till
den kriminella verksamheten. Förfat-
taren och journalisten Cyril Hellman,
som både skrivit om och festat med
medlemmar ur Kartellen, var snabb
att döma ut serien som ett korståg mot
hiphop-kulturen.
men när det första underkända betyget
kommer i åttan och krossar drömmen så
svartnar deras ögon och de tänker ”jag
kan lika gärna bli kriminell”.
PÅ FRÅGAN OM kriminalitet rättfärdi-
– Kartellen skapar inte kriminella som
Sveriges Radios Katarina Gunnarsson
försöker få det till, skrev Hellman på nyhetssidan Newsmill i april förra året.
KATARINA GUNNARSSON SÄGER att
hon aldrig haft avsikten att vinkla reportagen negativt.
– Jag ville inte göra ett porträtt av Kartellen som grupp utan ett reportage om
dem som samhällsfenomen.
gas genom att man sjunger om sociala
orättvisor och segregation, svarar Katarina Gunnarsson att det inte är ett försvar
men en förklaring till varför det sker.
– Många av medlemmarna var kluvna
mellan att bara belysa de sociala frågorna
och att syssla med den rent kriminella,
gangsterbiten. Många av texterna är helt
fantastiska och belyser segregationen på
ett väldigt bra sätt.
KARTELLENS
Katarina Gunnarsson har under många
år gjort reportage om livet i förorten.
Hon berättar om hur hon sett barn med
drömmar om att bli läkare helt plötsligt
falla in på den kriminella banan.
– Det är många faktorer som hänger ihop
ÖPPET
KRIMINELLA
profilering i musikbranschen lämnar ingen oberörd. Samtidigt tar den upp frågor
om vad som ligger till grund för dem som
fenomen och hur mycket man egentligen
kan skylla på segregation.
Skottskador, våldtäkter och grov misshandel är vardagliga händelser i mediebruset.
Genom media får vi en bild av hur de personer som begår brott är. Men hur ser den
kriminelle på hur media beskriver honom
och hans liv?
TEXT & FOTO Caroline Nilsson
Kent Persson (som egentligen heter
något annat) är en före detta yrkeskriminell som idag är över 30 år och lever
ett ”vanligt” liv. Bland annat har han
suttit på Hällbys fängelse dömd för
grov misshandel. Hällbys fängelse har
säkerhetsklassen B på en skala mellan
A-E. Klasserna A-D är slutna anstalter vilket innebär att det är högre säkerhet och mer regler gällande besök,
permission och liknande. Det finns
bara två fängelser i Sverige som tillhör
den förhöjda säkerhetsklassen A. Den
lägre klassen består av öppna anstalter
och säkerheten där är betydligt lägre.
KENT PERSSON
HAR även suttit
på flera andra fängelser runt om i Sverige och blivit dömd ett antal gånger
för bland annat grovt vapenbrott, rån,
misshandel, grov misshandel och bilstölder. Som längst har han suttit på ett
och samma fängelse i 24 månader. Media har skrivit om honom vid ett flertal
tillfällen, bland annat då brott begåtts
och vid misstanke om brott eller hot.
– De beskrev mig som en av ledarge-
stalterna och de målade upp en bild av
mig som en ganska ond person men
ändå så var det till en fördel, säger
Kent Persson som anser att media i
vissa fall kan förbättra den kriminelles
image då man målas upp som mycket
farlig.
DÅ KENT PERSSON var verksam
som yrkeskriminell talade han aldrig
med journalister. Vid flera tillfällen
har det förekommit hot mot journalister. Dessa hot har vart riktade
mot en eller flera specifika personer.
– Media har både en negativ och en
positiv effekt på kriminella. De målade
upp oss som mycket farliga vilket är
på gott och ont. Bland vanliga svenssons blir man ju uthängd som en riktig
psykopat. Men är man yrkeskriminell
är denna bild en fördel. Media hjälper till att ge en högre status på det
olagliga man gör, säger Kent Persson.
JERZNY SARNECKI ÄR professor i
kriminologi vid Stockholms universi-
tet och han håller med om att medias
exponering i vissa fall kan vara statushöjande och att en del brottslingar aktivt söker efter en sådan exponering.
Han anser också att media kan medverka till att befästa den kriminella individens bild av sig själv som en ond
person. Även Henrik Belfrage som är
professor i kriminologi på Mittuniversitetet håller med om att den uppmålade bild som media ger de kriminella
gängen förstärker deras identitet. En
annan effekt kan även bli att vissa blir
ännu farligare än tidigare.
IDAG HAR MEDIA uppmärksam-
mat att Kent Persson förändrats, men
han anser inte att före detta kriminella
syns mycket i media. Istället tycker
han att det mest skrivs om det som
händer just nu och det som skett, snarare än om de personer som lagt av.
– Men man får ju stå sitt kast. Man vet
ju vad man ger sig in på, säger Kent
Persson.
34
35
Amatörer och mod bakom Espinosas snabba succé
Det är över en månad sedan
premiären för Snabba Cash,
och gangsterrullen ligger kvar
på biotoppen. Stormen har
ändå lugnat ner sig något och
innan han åker på välförtjänt
semester till Brasilien får
Femte Statsmakten en eftermiddag med Daniel Espinosa,
regissören bakom succéfilmen.
Vad tror du resultatet har med att
göra, förutom att manuset kommer
ifrån en väldigt känd bok?
– Det är svårt att bortse från det. Många
har läst boken. Men succén bland
kritikerna kan man kolla på. Den kommer
ifrån de investeringar som många skådespelare ville göra. Och den satsningen som
gjordes på amatörer, som själva hade stort
inflytande på arbetet. Många av skådespelarna hade en verklighetsförankring
i miljön i filmen.
TEXT & FOTO Lisa Berlin
Hade ni någon aning om att filmen
skulle göra en sådan här stor succé?
– Nej, inte alls. Jag hade sagt att jag
var nöjd om den gick över 250 000 besökare
och
att
mitt
absoluta mål var 270 000, för det var
vad filmen behövde för att den skulle gå plus minus noll och då skulle
alla bli nöjda. Men även om jag inte
visste om folk skulle gilla filmen så visste jag att hantverket var bra. Som en
skomakare. Jag visste att skon var ordentligt sydd, den skulle inte läcka och
den skulle se någorlunda estetisk ut. Alla
människor tycker inte om samma skor,
men man kan se om en sko är ordentligt
gjord och min sko var ordentligt gjord.
Regissören Daniel Espinosa.
Var det många som inte tidigare
jobbat med en stor produktion som
kanske tänkte att, ”nu jävlar, nu har
jag chansen!”?
– Jo, mycket så, men framförallt var många vänner med. Och
eftersom
jag
blir
äldre,
blir
mina kompisar äldre och mer
erfarna. Många av dem hade
varit
med
på
större
saker
innan,
men
vi
som
kompisar hade aldrig gjort något stort
tillsammans. På det sättet fanns
det
definitivt
den
här
känslan av att ”make it or break it”
– nu ger vi allt och om det inte kommer upp på duken så borde vi syssla med någonting annat. Att man
vågar sticka ut huvudet konstnärligt och liksom säga ”det här står
jag för och jag vågar ta den här risken”. Eftersom vi var kompisar
vågade vi lägga ner vår själ i det och det
smittade av sig på de andra i gruppen.
Du är utbildad i den danska filmskolan, vad har du tagit med dig därifrån?
– Det den danska filmskolan är väldigt bra på, tycker jag, är att den utbildar dig ganska strikt i ditt hantverk. När man kritiserar varandra är
det ur ett konstnärligt perspektiv och
ett hantverksperspektiv och de två
blandar man inte ihop. Danska filmskolan har attityden att de utbildar
eminenta hantverkare och om du då är en
konstnär så kan du frigöras i det. Men om
du inte är det tänker inte de ägna tid åt att
hitta din konstnärliga själ i dig. Det är någonting du själv måste göra. Det tror jag
är svårt för vissa medan andra, som Lars
von Trier, frodas i det, för de får ha sin
konstnärlighet i fred. Det du vill berätta
är upp till dig, de lär dig hantverket.
Hur fick du jobbet?
– Jag fick boken av Josef (Fares, reds.
anm.) som tyckte den var bra och att jag
skulle läsa den. Så jag gjorde det, och det
var precis den världen som jag ville ge
mig in i. Sen stötte jag på Fredrik, som
är producent, på Götgatan och började
berätta om den här fantastiska boken
som jag läst och idéerna om hur jag skulle
”När jag såg honom i Galetten blev
jag totalt ”blown
away”. En av de
få sant talangfulla
skådespelare vi har
här i landet.”
vilja visualisera om den till film, och jag
visste inte om att han hade rättigheterna.
Hade jag vetat det hade jag aldrig sagt nåt,
för då hade jag spelat cool. Men så sa han
det, och då var det för sent.
Hade uppföljarna blivit av om ettan
inte gått så bra som den gjort?
– Nej. Jag var förvånad av att de gick
ut med att det skulle bli uppföljare så
tidigt. Jag har jobbat med rätt så smala
filmer innan och är inte van vid
att man bara kan säga ”de där
siffrorna kammar vi hem”. De andra
tycker att jag går runt och är den stora
pessimisten som säger ”nu, nu, NU slutar
folk att gå”.
Fick Matias Padin Varela rollen som
Jorge tack vare Galetten?
– Nej, men när jag såg honom i den blev
jag totalt ”blown away”. Jag trodde inte
att han kunde göra en så strikt hållen
roll. Jag såg att han var en erfaren skådespelare trots att han inte hade utfört
yrket så mycket. En av de få sant talang-
Hyllad regissör. Daniel Espinosa har haft en hektisk start på 2010 sedan Snabba cash gick upp på bio – nu packar han och åker till Brasilien i stället.
fulla skådespelare vi har här i landet. Men
när han kom till castingen var jag väldigt
skeptisk mot honom för att han var spanjor. Jorge ska vara chilenare och jag är
chilenare så jag hör ju den dialekten jättetydligt. Men han var bara bäst så det
fanns liksom inte så mycket att göra
någonting åt.
Hur ofta lekte ni gangsters med
rekvisitan?
– Jag gjorde det inte så mycket, men med
skådepelarna – det var helt omöjligt.
Varje gång man vände sig om stod någon
och poserade i Tony Montana-mood.
Det var lite som att vara på dagis, men
det var kul.
Vad går du och ser på bio i kväll?
– Jag skulle vilja se Det vita bandet av
Michael Haneke. Den vann i Cannes,
och jag tror att den är fantastisk. En
film jag såg i förrgår var A Serious man
av Coen-bröderna. Det är kanske ett av
deras mest absurda arbeten till idag. Den
är hysteriskt rolig.
36
37
Jens Lapidus
tappar tråden
Biofilmen Snabba cash i all ära. Men allt startade trots
allt med en bok. Max Pröckl ger sig på Jens Lapidus
samlade litterära produktion i en stor recension.
TEXT Max Pröckl
FOTO Mattias Edvall
I sin första bok, Snabba cash, gör Jens
Lapidus en James Ellroy-imitation som
tyvärr saknar Ellroys nerv och språkkänsla. När en övre-medelklassadvokat
ska försöka beskriva förortens språk blir
det bara dåligt. I bästa fall skrattretande,
i sämsta fall exotiserande och provocerande.
Eftersom jag är den typen av person
som orkade ta mig förbi de omtalade
första hundra sidorna i JRR Tolkiens
Sagan om ringen så orkade jag mig
förbi Snabba cash första hundra
sidor relativt smärtfritt. När jag väl
gjort det och vant mig kände jag att det
fanns ett visst flyt i det språk som pratas
i den förort Jens Lapidus föreställer sig.
Men är man ute efter hur man verkligen
pratar i Alby, så lär man sig mer av att läsa
tidningen Gringo.
DET SOM GJORT boken till en stor-
säljare i stället för en kultbok ligger
i karaktärerna. Man kan identifiera sig
med deras känslor, tankar och liv. Jag
känner för och med JW, Jorge och Mrado
när jag läser Snabba Cash.
Ytterligare något jag kan tänka mig
kittlar de flesta läsare är att Jens Lapidus
är advokat. Tanken är att han därför ska
kunna beskriva hur det fungerar ”på
riktigt” i Stockholms undre värld.
” Tyvärr är Snabba cash
också det enda litterära
Lapidus lyckats med”
STORYN ÄR, trots sitt formulär 1A-
upplägg, även den medryckande. Alla
tre huvudkaraktärer är mer eller mindre
ensamma hämnare som slåss mot
en övermakt. Det är mod, blod och
spänning. Men det som skiljer den ifrån
andra kriminalromaner där ute är förstås att den utspelas i Sverige. För mig
som stockholmare presenterar boken
också till stor del bekanta miljöer. Bland
annat utspelas den nu ökända pissoarscenen inne på Kvarnen, där de flesta 08:or
någon gång snubblat förbi.
Tyvärr är Snabba cash också det enda litterära Lapidus lyckats med.
Stockholm noir. Jens Lapidus går i bräschen för genren
genom sitt sätt att skriva ur de kriminellas synvinkel. Uppföljaren Aldrig fucka upp är en sorglig smörja jag känner att han mest har
skrivit för att etablera sig som författare.
En uppföljare var nödvändig, så därför
kom den.
Handlingen börjar bra, riktigt bra till och
med, men faller på sin egen pajighet. Det
blir för mycket, för invecklat och till sist
saknar både historia och karaktärer helt
trovärdighet.
Känslan jag fick när jag läste den var som
när jag såg uppföljaren till Star Warstrilogin, The Phantom Menace. Total
besvikelse. Hade jag inte varit satt att
recensera boken hade jag inte läst klart
den, så dålig var den.
Men helt utan försonande drag är inte serieromanen. Bland annat har man klämt in
ett tecknat avsnitt av Efterlyst med tecknade versioner av Hasse Aro och Leif
GW Persson. Ett stort plus.
Gängkrig
145 hade jag ganska höga förhoppningar. Tecknaren Peter Bergting,
vars talang ej är att förakta, plus Jens
Lapidus skulle tillfredställa mig som serieälskare något enormt. De skulle även få
vågen av svenska serieskapare som höjts
under senare år att skölja in och blöta ned
parketten även i vanliga mediekonsumenters hem.
INFÖR
SERIEROMANEN
Men även här är produktionen halvmedioker. Peter Bergtings teckningar är
snygga, men utan känsla. Karaktärerna
är mekaniskt tecknade och saknar själ.
känner igen karaktärer som dök upp senast för några sidor sen. De saknar själ.
KAN INTE se varför någon
skulle vilja läsa någon av uppföljarna till
Snabba cash, om man inte blivit
så engagerad i karaktärernas liv och
storyn att man bara måste få veta vad som
hände sen. Det finns kubikmeter med
bättre kriminalromaner. Både i bok- och
serieform.
JAG
Vid en närläsning så märks det också att
man jobbat med att ge manuset känsla.
Ibland glimmar det till. Men tyvärr inte
tillräckligt starkt för att överskugga bristerna.
DE TVÅ FRÄMSTA invändningarna jag
har är att handlingen för det första tappar
fokus helt efter ungefär halva boken, som
om Peter Bergtings och Jens Lapidus
musa tog en enkelbiljett till Grekland. En
serieroman som annars började väldigt
bra, börjar gå kräftgång och slutar helt
abrupt utan att några trådar knyts ihop.
Den andra invändningen är att man inte
Jens Lapidus
Ålder: 35.
Bor: Stockholm.
Yrke: Brottmålsadvokat.
Författardebut: 2006, med Snabba
cash som sålts i över 400 000
exemplar i 18 länder.
Kuriosa: Jens Lapidus pappa Arne
Lapidus gick på JMK, dåvarande
Journalisthögskolan, i klass h71a.
Lapidus utsågs också till Sveriges bäst
klädda man 2008.
Källa: Månpocket/Femte statsmakten.
Omslagsfoton: Bonnierförlagen AB
38
NYHETER
JMK
I KORTHET
TEXT Minna Korsgren
FOTO Linus HallséniusTV4
JMK förlorar sin kår
JMK-kåren kommer att slås samman
med Stockholms universitets studentkår. Från och med den 1 juli 2010 då
kåroligatoriet avskaffas kommer det
bara att finnas en kår sluten till Stockholms universitet som representerar
alla studenter.
S
F
t
t
a
b
e
D
INRIKES
Ny profil i TV4
Nyheterna på TV4 har anställt ständigt aktuella Lena Sundström som ny
politisk samhällskommentator. Lena
Sundströms bok ”Världens lyckligaste
folk” nominerades till Augustpriset i
våras. Hon har tidigare varit programledare i Kalla fakta och gått hem i tvsofforna i programmet ”på Spåret”.
TV4 nyheterna anställer även Helena
Gissén.
N
yligen har Uppdrag granskning,
Debatt och flera tidningar tagit
upp ett flertal fall, där personer
har blivit skadade av elchocker som använts i behandling av depressioner. Psykiatriker har också ställts mot väggen och
motvilligt tvingats erkänna biverkningarna: patienterna riskerar bestående minnesskador efter Elektrokonvulsiv terapi,
ECT.
Sydsvenskan friad
Sydsvenskans förre ansvarige utgivare
Hans Månson frias från förtal av den
man som under en tid satt häktad för
mordet på Anna Lindh. Under de dagarna då han fortfarande var misstänkt
publicerade bland annat Sydsvenskan
mycket detaljerade beskrivningar av
honom, dock inte namn. Tingsrätten i
Malmö anser dock att de publicistiska
besluten varit korrekta. Den så kallade
”35-åringen” har även stämt Expressen, Kvällsposten och GT.
Förhör av journalist gillas ej
Regeringen tänker inte hjälpa till att
förhöra journalisten Ali Fegan. Det var
han som intervjuade och avslöjade att
biskop Richard Williamsson inte tror
att det fanns gaskamrar under andra
världskriget i Uppdrag granskning. Ef-
120
Den 4 februari kom
beskedet. DN varslar 100 - 120 personer, flertalet ur redaktionen.
Lena Sundström har anställts som TV4 Nyheternas nya politiske samhällskommentator. Kanalen hoppas att detta ska göra programmet mer skarpt i sina nyhetsanalyser.
tersom det är ett olagligt uttalande har
tyska åklagarmyndigheten begärt mer
information kring händelsen. Alltså
något som regeringen inte tycker
stämmer överens med svensk tryckoch yttrandefrihet.
Sefastsson friad
Svea hovrätt friar Trond Sefastsson
från mutbrott, till skillnad från tingsrättens dom. Mutanklagelserna gällde
fallet då Stefastsson tagit emot över
400 000 kronor för att på uppdrag rentvå en man från narkotikabrott.
UTRIKES
Gmail nedlagt i Iran
Irans telekommunikationsbyrå har beslutat att stänga Googles e-posttjänst
Gmail i landet, det uppger The Wall
Street Journal. Google bekräftar att
den iranska användningen av deras
tjänster minskat kraftigt.
8 journalister gripna i Iran
Minst åtta journalister tillfångatogs i
Iran i och med firandet till minne av
den iranska revolutionen för 31 år sedan. Det rapporterar föreningen Reportrar utan gränser. Inför firandet
förbjöd vissa mobiloperatörer dess
kunder att skicka SMS. Det var också
återkommande störningar på internet.
Journalister åter i Swatdalen
Journalisterna i Swatdalen i nordvästra
Pakistan har börja återvända. Sedan
2007 då talibanerna tog över kontrollen och införde sharialagar i området
har över två miljoner människor tvingats fly, däribland många journalister.
Nu, sedan regeringen återigen tagit
kontroll över området, har pressklubben öppnat igen, tidningar har börjat
producerats och kabel-tv börjat sändas. Källa: Reportrar utan gränser.
Psykiatrin har alltså fört svenskarna bakom ljuset vad det gäller elchocker.
JAG HAR PROTESTERAT i många år
mot elchocker, för att jag personligen
känner flera personer som har blivit skadade av elchocker. Mängder av människor har också kontaktat mig och berättat
om sina skador efter ECT. Det är oerhört
tragiskt och upprörande. Vem lyssnar på
och hjälper dessa människor?
Jag reagerar starkt mot att patienternas
mänskliga rättigheter åsidosätts när de
blir tvingade till elchocker eller inte får
korrekt information.
Psykiatrin har undanhållit hur många
elchocker som ges varje år genom att
endast rapportera ungefär 10 procent.
Detta är fullständigt ovetenskapligt och
ett rent bedrägeri.
Användningen av elchocker har kraftigt
ökat i Sverige de senaste åren. Detta till
39
Ta chansen och tyck till!
Maila din insändare eller debattartikel till:
[email protected]
Läkare ljuger
om så kallad
ETC-behandling
en nivå där vi är bäst i världen per capita
på att ge elchocker. Cirka 50 000 elchocker ges varje år i Sverige – man kan ju undra varför psykiatrin inte vill att denna
siffra skall komma ut.
Ändå väljer psykiatrin att inte lyssna på
rapporter om skador efter ECT. De skyller allt på patienten. Fråga de patienter
som har försökt prata med en överläkare
om sina skador efter elchocker.
Det finns inte heller någon statistik på
hur många elchocker som ges under
tvång eller vilka skador som har uppkommit efter ECT. Och patienterna har ingen
riktig möjlighet att rapportera de skador
som har uppkommit. Var finns vetenskapligheten?
Man kan verkligen undra hur psykiatrin i
Sverige kan få fortsätta att ge elchocker –
och dessutom kraftigt öka användningen.
Elchocker är förbjudet i flera länder eller
används ringa.
Det finns alltså ingen korrekt vetenskaplig rapportering kring ECT i Sverige.
Hur kan då läkare och psykiatriker påstå
till människor och deras anhöriga att det
är riskfritt att få elchocker? Vad grundar
sig detta påstående på? Och finns det
något mer som psykiatrin har undanhållit
angående elchockerna?
NU SOM FÖRR är det samma mängd el
som går genom patientens kropp, minne
och tankeverksamhet. Det enda som förändrats är hur själva elchocksbehandlingen går till; idag sövs patienten ner istället
för att behandlas vaken. Psykiatrikerna
har kallat elchockerna en mirakelmetod,
en mild och human behandling. Trots
detta skulle de aldrig – och har aldrig –
själva provat att få elchocker. Vem som
helst kan förstå att elchocksbehandling
inte kan vara hälsosamt.
FOLK HAR SVÅRT att ta till sig detta –
det verkar otroligt – och bara ett fåtal patienter vågar stiga fram och anmäla sina
skador efter ECT. De skäms och är rädda
för att bli indragna i psykiatrins nät igen.
Om allmänheten kände till riskerna med
elchocker och fick veta hela sanningen
om dem, skulle ett fåtal gå med på det.
För hur många svenskar vill psykiatrin
egentligen elchocka varje år?
Det är dags att vi höjer våra röster och
protesterar. Finns det någon rakryggad
läkare eller psykiatriker i Sverige som har
modet att skilja sig från mängden och ta
steget mot elchocker?
Peter U Larsson
Medlem i Amnesty, Kommittén för
mänskliga rättigheter, och Röda Korset.
40
38
41
I nästa nummer:
TEMA SPORT
#2.2010
Profil: Erik Niva
Sportbloggare
E-sport, vad är det?
Patriotismen inom sport
Så funkar kårens bokhandel
Bildspecial: JMK-dagen
Vad händer med kåren
när Sus tar över?
www.femtestatsmakten.se