Transcript träning - Hippson

träning
text Anki Yngve illustrationer Lotta Ekelöw
h i n d e r f ö r hinder del 1
rättuppstående
Banhoppning är ridsportens största gren, men hur
definieras egentligen de olika hindren och vad skiljer dem
åt? Banbyggarnämndens ordförande Bengt Rosberg,
tillika internationell banbyggare, reder ut begreppen.
höjd och bredd. Med bredd menas
på banbyggarspråk avståndet mellan
stöden. Hindertypen har alltså ingen
egentlig längd såsom ett stigsprång,
en oxer eller en trippelbarr har.
Foto: Cecilia Konvalina
bengt
rosberg
är ordförande i
Banbyggarnämnden, som
bland annat
kommer med
riktlinjer för och
utbildar svenska
banbyggare.
Ett rättuppstående
hinder har två dimensioner,
E
tt rättuppstående definieras av att alla hinderdelar är
placerade lodrätt över varandra. Den vanligaste typen
av rättuppstående är koppelräcket,
det vill säga ett hinder med två stöd
och enbart bommar. Även murar,
plank och grindar är vanliga som rättuppstående hinder.
En fördel är att rättuppståenden
kan hoppas från båda håll. Det är jättebra på trånga banor eller i bedömningen ”två faser”.
– På en bana i lätt klass rekommenderar vi i Banbyggarnämnden att
cirka 40 procent av hindren är rättuppstående, säger Bengt Rosberg.
Rättuppståenden benämns i banbyggarkretsar som hindertyp A och på
banskissen markeras hindret med ett
vågrätt streck.
l Du måste riva
ningspunkten hamnar längre bak, det
skiljer ungefär en halvmeter, förklarar Bengt.
Språngkurvans utseende är något
man måste ta hänsyn till när man på
träning använder sig av galoppbommar. En galoppbom före ett rättuppstående placeras ungefär tre meter
från hindret, medan en bom efter hindret bör ligga cirka tre och en halv
meter ifrån.
Hindertypen påverkar
avståndet
Att språngkurvan på ett rättuppstående ser ut som den gör får givetvis
konsekvenser för avstånd mellan hinder, till exempel när man använder
hindertypen i en kombination. (Se
illustration nedan).
– I en kombination med två rättuppståenden krävs ett längre avstånd än
om det hade varit två oxrar. Det beror
främst på att hästen går av tidigare och
landar längre bort efter ett rättuppstående än efter en oxer, säger Bengt.
den övre bommen
på ett koppelräck
för att det ska
räknas som rivning.
Lyckas du på något
sätt ta dig över
hindrets översta
bom, men river
någon av de undre,
är du ändå felfri!
Att rida mot ett
rättuppstående
Hur man som ryttare bör tänka när
man rider an mot ett rättuppstående
hinder är inte lätt att svara generellt
på.
– Det beror väldigt mycket på hur
hindret ser ut, exempelvis om det är
väldigt glest eller är en kompakt mur.
Som alltid måste hästen ha bra bjudning mot hindret, men man rider
oftast lite försiktigare mot ett räcke
än mot en oxer. Detta eftersom oxrar
brukar uppfattas som mer respektingivande av hästen. På ett väldigt glest
koppelräck kan vissa hästar bli lite
oförsiktiga och riva, säger Bengt.
l Sådana rivningar
Myten om den
farliga muren
Många orutinerade ryttare är rädda
för att hoppa mur, men muren är
enligt Bengt ett av de lättare hindren.
I alla fall så länge hästen inte är väldigt tittig eller rädd av sig.
– Marklinjen på en mur är väldigt
markerad och intrycket är kompakt,
vilket gör att hästen har lätt för att se
hindret, uppfatta höjden och beräkna
avståndet.
De svåraste rättuppstående hindren
är istället de som har en otydlig mark-
SPRÅNGKURVANS
OM TVÅ
Så ser språngkurvan ut
När hästen hoppar ett rättuppstående
hamnar den högsta punkten i språngkurvan något efter hindret.
– Det har att göra med att hästen
går av lite närmare hindret än den
landar. Normalt är avsprångspunkten
ungefär lika långt ifrån ett rättuppstående som hindret är högt. Men landhippson magazine 1/20 08
linje eller är väldigt glesa.
– Sådana hinder kan hästen ha lite
svårt att få grepp om. Det blir optiskt
klurigt för hästen att bedöma hur
långt det är kvar till hindret, berättar Bengt.
Han säger också att det brukar bli fler
rivningar på plankhinder än på bomhinder. Förmodligen för att bommar
ger ett mer solitt, respektingivande
intryck och för att plank ligger på helflata skållor.
Träningskrysset
heter formellt
”sax”, men det
namnet är på
väg bort.
var inte helt
ovanliga förr i
tiden men är
mer sällsynta nu.
Skållornas djup
har blivit grundare
med åren vilket
gör att bommar
är lättare att
riva, säger Bengt
Rosberg.
Sax har blivit kryss
högsta punkt hamnar
strax bakom ett
rättuppstående hinder.
56
Visste du
att...
rättuppståenden
används i en
kombination behöver
avståndet mellan dem
vara något längre än
om det rört sig om
oxrar. Detta eftersom
hästen tar av och
landar längre från
hindren.
På träning lägger man ofta ner koppelräck till kryss, det vill säga ett hinder med två stöd och två korslagda
bommar. Tidigare kallades denna hindertyp formellt för sax, för att hindret
inte skulle sammanblandas med det
liggande krysset. Nu för tiden är liggande kryss förbjudna att använda på
tävling av säkerhetsskäl. Därför finns
inte längre någon risk för sammanblandning.
– Man kan mycket väl kalla träningskryssen för kryss istället för
saxar. Det gör redan gemene man
sedan många år tillbaka, säger Bengt.
Han poängterar dock att sådana
Liggande
kryss används
inte längre på
tävling.
hinder inte bör användas på tävling.
Om de snedställda bommarna hissas
upp högt och hästen hoppar lite snett
kan den slå i och skada knäna. På träning hålls kryssen i allmänhet väldigt
låga och då fungerar de. n
hippson magazine 1/20 08
57