Transcript Medlemsblad nr 20 - Gamla Blackebergare

Medlemsbladet
Nr 20 februari 2012
Folkvandring till Blackeberg
En tillbakablick på höstens möten i Föreningen Gamla
Blackebergare är en angenäm sysselsättning. Sällan har
uppslutningen varit så stor och så jämn med runt ett femtital
gäster på alla arrangemang, samtliga i skolan och med anslutande samkväm. Visserligen är den populäre restaurangchefen Carlos Banda möjligen på väg bort, men vi har redan
inlett ett samarbete med hans efterträdare och kommer att
klara det hela bra. Bortsett från det stundande årsmötet – se
sidan 2 – och musikalen kommer vårens arrangemang att äga
rum utanför skolan.
Först bland de välbesökta höstkvällarna var ett möte om
Blackeberg som samhälle med mycket historia och många
bilder från förr och nu. Inbjudna Blackebergskännare var
högskolelektor Håkan Blomqvist och guiden och juristen
Per Haukaas.
Höstfesten har blivit en fin tradition sedan årsmötet flyttades till våren – tre gånger är ju en tradition, sägs det och
det hoppas vi kunna fortsätta med. På de välfyllda matborden var det sydamerikansk doft och smak denna gång. Den
musikaliska underhållningen med manskvartetten Final
Count Down spände över geografiskt vida fält när My Bonnie flög över havet och var genomgående av hög klass med
inslag av barbershop. Sedan underhöll förstås alla de gamla
blackebergarna varandra…
Gamla Blackebergaren Tom Alandh har ju en förmåga att
vara ständigt aktuell i sina filmer med sin förmåga att lyfta
fram personer som varken han eller publiken glömmer. Hans
framträdande var ett samarrangemang med Stockholms skolveteraner. Läs mer på sid. 6.
Förhoppningsvis är alla gamla blackebergare som deltagit i programmen medvetna om att de också bör vara medlemmar i föreningen – se ordföranden Peter Hellströms spalt
på sidan 2.
Skolan var förstås också skådeplatsen för utdelningen
av föreningens julstipendium för bästa uppsats. Den ägde
rum under skolans som vanligt stilfulla höstavslutning. Förstapristagaren Olivia Lindqvist fick sällskap av inte mindre
än tre hedersomnämnda skribenter. Det är viktigt att påpeka
att föreningen står för både ämnen, jury och priser – de intresserade eleverna deltar i tävlingen helt utanför sitt vanliga skolarbete. Se sidorna 3-5.
Text och foto: Hans Wolf
Det här gör vi i vår
Årsmötet äger rum den 15 mars. Senare samma månad, 28
mars, förflyttas vi till 1700-talet på Par Bricole – Bellmanshuset. Och Stockholmiana fortsätter att prägla säsongen. Vi
hoppas på fint försommarväder under vandringen med Per
Haukaas från Klara till Eriks bakficka den 14 maj. Vecka 22 är
det tre tillfällen att se musikalen ”Rent” i Blackebergs gymnasium. Där kan det också finnas möjlighet att bevista retoriktävlingen som går av stapeln den 17 april.
Hösten inleds med golfmästerskapen den 7 september.
Läs mer på sista sidan.
Glimtar från Höstfesten
Ordföranden har ordet
Så är det dags igen! Nytt år och nya
utmaningar!
Jag tänkte dock börja med att kommentera lite av det som hände 2011. Programverksamheten var under hösten
mycket livaktig och som det verkar
mycket populär.
”Blackeberg - ett bygge i skogen”
genomfördes i oktober av Håkan Blomqvist, Per Haukaas och Hans Wolf.
Mer än 40 personer deltog och rapporten jag fått vittnar om att det var en
mycket intresseväckande kväll. Eftersom jag var utomlands och inte kunde
delta har jag bett om repris så snart det
är möjligt.
Sedan hade vi vår höstfest i början
på november som samlade drygt 60
deltagare, alltså något fler än 2010, och
det var många som kom tillbaka, så vi
känner att det kan bli en fin tradition.
Carlos chilenska buffe var jättegod, så
vi får se vad det kan bli nästa gång.
Sist men inte minst: av evenemangen i höstas var Tom Alandhs föredrag om ”Människor jag mött och
aldrig glömmer” en riktig höjdare, trots att det blev vissa problem med tekniken. Detta evenemang var ett samarbete med
Stockholms stads skolors veteranförening, och antalet deltagare uppgick till drygt 200.
Vi hade också vår numera
sedvanliga uppsatstävling. 18
bidrag inflöt och många av god
kvalitet. Så vi bestämde att förutom förstapriset på 3.000 kronor också dela ut hedersomnämnanden till tre skribenter som belönades
med 500 kronor var. Alla uppsatserna
finns på vår hemsida, och det bidrag
som vann första pris återfinns också
på sid. 4-5 i detta nummer.
Det verkar som om vår förening
fyller en funktion, och att vi lyckas
med intresseväckande aktiviteter. Det
ska vi fortsätta med och helst utvidga,
men vi vill gärna ha fler medlemmar
som bas för verksamheten. Vi är på
gång att styra upp funktionen avseende medlemsregister och debitering av
årsavgift, vilket kanske gör det lättare
Kallelse till årsmöte
Peter Hellström
hellströ[email protected]
Obs! Medlemsavgift 2012
Årets årsmöte äger rum i Blackebergs
gymnasium torsdagen den 15 mars
kl 18.30. Komplett dagordning och
årsberättelse kommer att göras tillgängliga vid mötet och på hemsidan
www.gamlablackebergare.se
Årsberättelse i sammandrag
Under verksamhetsåret 2011 – alltså
numera lika med kalenderåret – har
styrelsen sammanträtt sex gånger.
Vi har haft åtta program, sex egna inklusive årsmötet den 9 mars med eftersits. Marianne Berggren valdes då till
ny styrelseledamot efter Gunnar Jerrestam. Vid årsmötet deltog också 2010
års uppsatsstipendiat Kasri Aldur.
Scenografen Göran Wassberg gjorde
ett efterlängtat och mycket uppskattat
framträdande med egna scenmodeller
hos föreningen i skolan den 12 april.
Den 4 maj var det dags för ett Solvallabesök under ledning av Gunnar Jerrestam. Under våren inbjöd föreningen
dessutom medlemmarna till skolans
retoriktävling och till musikalen ”Grease” med skolans scen- och musiklinje.
Om programmen hösten 2011 berättas
på annan plats i detta Medlemsblad.
Medlemsbladet har utkommit i två
åttasidiga nummer i en upplaga på
1 000 exemplar. Det har också anslagits
i färgversion på föreningens anslagstavla i skolan samt givetvis publicerats
på hemsidan där man också kunnat
att behålla gamla medlemmar. Se vidare notisen här nedan! Möjligen kan
övergången till kalenderår ha skapat
en viss förvirring i betalningsrutinerna
hos medlemmarna.
I förra Medlemsbladet nämnde jag
att jag skulle ut och spela i vårt golfmästerskap, men det gick inget vidare,
så nu laddar jag för att komma igen
2012 på Ljusterö GK den 7 september.
Läs mer om detta på sista sidan i detta
nummer av Medlemsbladet.
Väl mött!
läsa aktuella reportage om bland annat
de stipendieutdelningar som föreningen har varit inblandad i samt kunnat se
aktuella eller historiska bilder.
Föreningens sommarstipendium på
5.000 kronor för insatser för sammanhållningen på skolan gick till Fredrik
Thor. Julstipendiet på 3000 kronor för
bästa uppsats på temat ”Ett förflutet
som förföljer” tilldelades Olivia Lindqvist. Dessutom utdelades tre hedersomnämnanden som framgår på sidan
här intill. Föreningen sponsrade också
andrapristagaren i skolans retoriktävling, Robin Al-Salehi samt bidrog till
det första numret på fyra år av skoltidningen Aquila.
Föreningen var också behjälplig
vid arrangemanget av jubileet för 1961
års studenter i skolan. Antalet medlemmar var vid årets utgång 324, varav 9
ständiga och 9 juniorer. Årets överskott var 21 269 kronor. Stipendiefonden har integrerats i tillgångarna i övrigt, men behovet av frivilliga bidrag
till stipendieverksamheten kvarstår
självfallet.
2
Medlemsavgiften för 2012 är 150
kronor, pg 117 99 11-1, c/o Göran
Folke. För att förenkla hanteringen av
medlemsavgifter har föreningen köpt
in programmet Visma Förening.
Konsekvensen av detta blir att vi
kommer att skicka faktura till din
mailadress. Om sådan saknas postas
fakturan på traditionellt sätt. Vår plan
är att allt skall vara i bruk till årsmötet
den 15 mars.
Inbetalningskort medföljer alltså
inte detta nr av Medlemsbladet.
Dags för jubileum?
Vi vet att många gamla Blackebergare
vill ha jubileumsfester – ofta då i skolans lokaler.
Vi vet också att det ofta stupar på
praktiska frågor. Det är här vi kan hjälpa till, t.ex. med att skaffa fram aktuella
adresser till gamla elever som vill fira
jubileum. Vi kan också ge praktiska råd
och tips om hur ni kan genomföra festen.
Ta kontakt med Lena Rönnerfält
[email protected]
Oliva Lindqvist - Vinnare av föreningens julstipendium
Brobyggare över generationer
Skrivtalanger får
priser
Vad kan man göra av ett tema som Ett
förflutet som förföljer? Föreningen
Gamla Blackebergare bad eleverna vid
Blackebergs gymnasium att brottas
med ämnet. Fyra av dem, glada och
överraskade, belönades med föreningens stipendier utdelade av vice ordförande och f d rektor Bengt Palmlöf
vid skolans både högtidliga och inspirerade julavslutning den 22 december.
Vinnare
Det utfästa stipendiet på 3.000 kronor
gick till Olivia Lindqvist, Sp3g,
Motivering:”En väl sluförd berättelse över generationsgränser på temat
carpe diem och en för en ung skribent
imponerande insikt i de äldres visdom
att livet är blott till låns”.
– Hon brukar ofta vara här, säger
Blackebergs gymnasiums bibliotekarie
till Medlemsbladet när vi kommer dit
och berättar att vi ska träffa vår förenings julstipendiat Olivia Lindqvist.
Strax dyker hon upp för en stunds
samtal i biblioteket. Vid skolavslutningen i december fick hon förstapriset
i vår uppsatstävling. Hon har en termin
kvar i skolan, på den samhällsekonomiska linjen i SP3G. Det visar sig att
hon är en av de trettio elever som är
med i skolans skrivarkurs, liksom också två av de tre skribenter som fick
hedersomnämnanden.
Bland dem som bidrog var det
stark kvinnlig dominans. Olivia förklarar att det är likadant på skrivarkursen,
ungefär två tredjedelar är flickor.
– Det var vår lärare där som tipsade
om tävlingen, berättar hon.
Och så började hon skriva.
– Jag fick idén att en ung person
träffar sig själv när han har blivit en
äldre man. Hur det skulle sluta visste
jag inte riktigt. Sedan växte berättelsen
fram medan jag skrev och kopplades
alltmer ihop med temat ”Ett förflutet
som förföljer” och ”carpe diem”, beskriver hon sitt sätt att arbeta.
Att fånga eller ta vara på dagen,
”carpe diem”, är ett motto som för övrigt fick plats i motiveringen till priset.
Där står det också om en ung skribents
insikt i de äldres visdom.
– Jag vet inte, säger Olivia. Men
både mina mor- och farföräldrar är i
livet, på en sida en generation till och
jag träffar dem ofta.
Under de fyra år stipendiet har delats ut har ämnena pendlat mellan mer
sakligt inriktade teman som ”En gymnasieskola för alla, problem och möjligheter” och friare som ”Innanför – utanför”.
– De fria ämnena passar mig bäst,
anser Olivia.
Hon har växt upp i Ulvsunda och
gick i den imposanta borgliknande
Alviksskolan. Hennes första gymnasieskola var Nackademin på Kungsholmen, men hon bytte till Blackeberg där
hon trivs utmärkt.
– Det är en bra sammanhållning,
många gemensamma aktiviteter och en
bra relation mellan elever och lärare.
Att hon satsat på en samhällsinriktad linje verkar ha med både intressen
och användbarhet att göra, speciellt
ekonomin. Journalistiken hägrar, men
också möjligheten att driva ett eget
företag. Hon har studerat entreprenörskap och en modell för import och försäljning av hörlurar.
Prispengarna, 3.000 kronor, har hon
tills vidare sparat. Efter gymnasiestudierna skulle hon gärna vilja studera
vidare i USA eller kanske arbeta i
Sverige. Med ord eller siffror. Eller kanske framför allt idéer.
Text och foto: Hans Wolf
3
Hedersomnämnanden
På grund av den goda uppslutningen
och den jämna kvaliteten beslöt föreningen att också göra tre hedersomnämnanden med en belöning på 500 kronor
var.
Malin Carlström, Nv2d, för ”en väl
disponerad novell där en oväntad händelse leder till allt fler dimensioner i en
uppgörelse med det förflutna och med
en förlorad modersgestalt”.
Malin Christensen, Sp3b, för ”en
mångfacetterad bild av ett dubbelbottnat förflutet, präglat av en komplicerad
fadersgestalt i dramatisk kontrast mot
en ljus omgivning”.
Jessica Sellin, Nv3a, för ”en skildring
där en målande naturlyrik vidgar sig till
en berättelse för det eviga trädet om
ungdomens många valmöjligheter och
vägskäl”.
Många spännande bidrag
Men de inkomna bidragen handlade
förvisso inte bara om generationsmöten; där fanns också bland annat Dantes inferno i modern belysning, en
välfunnen deckarnovell, brottets skuggor från det förflutna och ett land,
Ukraina, som måste göra upp med sin
historia. Flickorna var i stor majoritet
bland skribenterna och de flesta hade
valt novellformen.
Detta om elevernas talanger. Den
stilfulla avslutningen visade vilka tillgångar det finns bland skolans ledare
och lärare på helt andra områden än
dem de anställts för, inte minst musikaliska.
Text: Hans Wolf
Bilder från prisutdelningen på nästa
uppslag.
Vinnande bidrag i uppsatstävlingen på temat Ett förflutet som förföljer
Om han bara visste
Av Olivia Lindqvist
Ӏr hon fortfarande lika vacker?
Skrattar hon fortfarande åt sina egna
skämt? Har hon gjort något åt sin
sneda tand?”
Blicken granskade varsamt mannen
framför sig. Det tidigare ljusa och glänsande håret hade med åren förlorat sin
glöd och naturliga lyster. Istället för
den välkammade frisyren fanns det nu
bara kvar vissna hårstrån som gjorde
sitt yttersta för att dölja det alltfler kala
fläckarna. Ansiktet avslöjade en del
sömnlösa nätter, ohälsosamt leverne
men inte minst ett antal levda år. Den
krokiga hållningen och den smala
kroppen var ett bevis på vad ett slitsamt arbete med för lite ersättning kunde åstadkomma. Mannens ögon förstärkte den besvärliga bild hans kropp
visade upp. Det räckte med att följa
med in i de djupa gröna ögonen för att
inse hur mannen lidit i sina dagar. De
tittade längtansfullt ut över vattnet
och beundrade den stillhet denna tidiga morgon medfört.
När blicken mötte gestalten han
såg framför sig, kunde man se hur det
ryckte i mungiporna. Han nickade försiktigt på huvudet och utan att säga
några ord satte sig den ensamma gestalten ned bredvid den äldre mannen.
Det dröjde ett fåtal minuter innan tystnaden bröts av några små harklingar
från gestaltens sida, i hopp om att kunna få lite uppmärksamhet. Som gestalten redan hade väntat sig så var den
äldre mannen inte lätt att få kontakt
med. Allt skulle ske på hans villkor
vare sig det var lämpligt för situationen eller inte. Men gestalten kunde
spela sina kort rätt, med en suck reste
han sig återigen upp för att bege sig
hemåt och precis som beräknat hostade den äldre mannen till och sa hövligt
”Så du ska gå nu? Jag kan inte tvinga
dig att göra mig sällskap, men om jag
var du skulle jag i alla fall stanna kvar
en stund. Något måste du väl vilja fråga mig, Carl?” Sa han skämtsamt och
med ett retsamt flin. Carl kunde inte
hålla sig från att le samtidigt som han
slog sig ner bredvid honom.
Runt omkring de två männen hade
det första morgonljuset börjat breda ut
sig över landskapet. En hurtig morgonjoggare kom springande på den lilla
stigen precis bakom bänken där de två
männen satt sig. Men förutom det så
var området lika öde som det borde
Priset utdelades av föreningens Bengt Palmlöf, vice ordförande - tillika
tidigare rektor vid skolan.
vara vid den här tiden på morgonen.
Det enda ljud som hördes i området
var vattnets skvalpande mellan de stora stenarna nere vid brynet. Männen
satt rakryggade bredvid varandra med
blickarna riktade mot horisonten. Den
äldre mannens tunga andetag formade
tunna moln i luften och var man ovetande om den astma mannen alltid haft
skulle man kunna tro att något inte
stod helt rätt till.
”Så, hur mår du då?” frågade Carl
plötsligt. ”Jag mår som jag borde i min
ålder” svarade den äldre mannen
snabbt samtidigt som han gav ifrån sig
en smått irriterande suck. ”Något vettigare än så måste du väl kunna fråga
mig annars tycker jag att vi kan säga
hejdå redan nu…” fortsatte han sedan
medan han återigen vände huvudet ut
mot vattnet. Carl var inte förvånad.
Han visste att han alltid ville komma till
sak på en gång. En egenskap han själv
inte klagade på, då han visste hur
stressande det kunde vara med folk
som envisades att berätta om sin grannes färgglada gardiner eller sin hunds
goda mat när man egentligen har något
mycket vettigare att berätta eller fråga.
Dock kunde omgivningen ibland misstolka detta och tycka att han istället
var en mycket otrevlig och dryg människa som bara ville komma till sak
utan omväg förbi irrelevant vetande.
”Hur mår Rebecka då, om jag får fråga?” fortsatte Carl snabbt för att undvika tystnad. I samma stund som Carl
nämnt Rebecka förändrades blicken i
den äldre mannens ögon. De gröna
ögonen försvann in i djupet och en
tom blick fastnade nu på Carls ansikte.
De tidigare tunga andetagen avtog
och det smått retsamma leendet försvann bakom ett sorgset uttryck. Ovetande om att han berört en öm punkt
fortsatte Carl fråga ”Är hon fortfarande lika vacker? Skrattar hon fortfarande åt sina egna skämt? Har hon gjort
något åt sin sneda tand?” Han kunde
inte låta bli att skratta lite samtidigt
som han ställde frågorna. Hon hade
alltid varit speciell, Rebecka. Det cirkulerade en särskild utstrålning kring
henne och folk kunde inte undvika att
bli smittade av hennes positiva energi.
Likt ett ljus i den mörkaste natten kunde hon lysa upp ett rum och det var
just det som fått Carl på fall. Tidigare
hade han trott att kärlek vid första
ögonkastet bara var ett fenomen för
klyschiga hollywoodfilmer men det var
innan han för första gången träffade
Rebecka.
Det var första februari och en sådan dag då man egentligen bara ville
ligga inne och inte göra någonting.
Utomhus fyllde mörka moln himlen
och endast några få solstrålar tog sig
förbi. Trots detta olyckliga väder så
bestämde sig Carl för att göra något
av den annars meningslösa dagen.
Han tog på sig joggingskorna och
likt en van joggare drog han sig ut i
det den kalla vinden. Svettandes och
med andan i halsen mötte han några
minuter senare sin livskärlek. Endast
några få ord utbyttes mellan dem.
Men efter det korta mötet så joggade
Carl vidare, för första gången i sitt liv
med ett leende på läpparna.
Carl ryktes tvärt från sina drömmar
när mannen bredvid harklade sig och
fortsatte sedan att prata.
– Om jag vågade svara på dessa
frågor käre Carl, om du bara visste…
Men jag antar att om du ska fortsätta
på detta vis så får jag ta saken i egna
händer och berätta sådant som jag
tycker du kan behöva känna till. Till att
börja med borde du byta jobb. Hur
gammal sa du att du var?
Något chockad och irriterad över
mannens plötsliga påhopp svarade
han ändå på frågan.
– Blev 35 för två veckor sedan och
om jag får fråga dig detsamma, hur
gammal är du? Sa han sedan för att
bevisa att han faktiskt också hade kontroll över situationen. – Alldeles för
gammal. 95 för att vara exakt svarade
mannen och man kunde ana lite stolthet i tonen.
Carl beundrade det han såg framför
sig. 95 år, då hade man faktiskt all rätt
att låta lite stolt. När den dagen väl
kommer, då skulle han minsann låta alla
veta hur stolt han var över sin ålder.
– Jag lovar dig, på 60 år hinner du
vara med om mycket. Mer än vad du
begär, fortsatte han sedan med drömmen i blicken. De satt båda tysta en
liten stund men Carl kunde inte slita
tankarna från det han nyss fått höra. –
Byta jobb sa du, hur kommer det sig?
Den äldre mannen började förklara
och denna gång med ett sådant engagemang i rösten att Carl inte kunde
slita sig ifrån hans berättelser. Vartenda ord sjönk in som vatten i en
svamp.Han beundrade sättet den äldre
mannen talade på, trots att det var
väldigt rakt på sak och ibland även
okänsligt. Men något i det gjorde det
väldigt intressant och viktigt. Varje ord
hade betydelse för berättelsen, vilket
gjorde att man lyssnade intensivt för
att inte missa något. Han kunde inte
låta bli att le lite för sig själv när han
tänkte på den märkliga situation han
befann sig i. Det var som att titta in i
en spegel och föra en konversation
med sin spegelbild. Märkligt, minst
sagt tänkte han för sig själv medan
han fortsatte lyssna på mannens berättande.
Plötsligt förändrades tonläget i den
äldre mannens röst. Den tidigare engagerade tonen lämnade plats åt en mer
försiktig och ledsam sådan. Än en
gång hade samtalet letts in på Rebecka
och Carl som väntat ivrigt på att få ett
ordentligt svar på sina frågor satt nu
med spända öron men med en besviken min när han insåg hur den äldre
mannens uttryck förändrats än en
gång. ”Vad är det som är fel?” sa han
med rädsla för svaret. Det där uttrycket
kände han igen. Under flera minuter
utbyttes det inga ord mellan männen.
Det enda ljud som för tillfället fanns
var vattnets stillsamma vågor i takt
med vindens susande. ”Hon dog. Rebecka. Min älskade Rebecka dog” sa
den äldre mannen oväntat och tårar
rann nu nerför kinden. ”Ta vara på
tiden Carl, du kan inte göra något. Fem
år, det är allt du har” fortsatte han sedan med darrande röst innan han på
skakiga ben gick fram till vattenbrynet
och beskådade morgonens vackra utsikt. Carl satt kvar på bänken och stirrade ut i intet. Orden som han nyss
hört blev inte begripliga. De cirkulerade vilset i huvudet och han hade svårt
att få dem till rätta. Det kändes som att
en tung sten landade på hans hjärta
och en diffus smärta strålade genom
hans kropp. Han befann sig i en annan
värld och la inte märke till den gamle
mannens långsamma flykt över vattnet.
Vid blickfångets ände stannade mannen upp och trots att det fortfarande
var mörkt så kunde man ana hans varsamma vinkning innan han långsamt
tynade bort från sitt forna jag.
När Carl väl återkommit hem smög
han försiktigt in i sovrummet. Det var
kolsvart och endast hennes ljusa hår
gav ifrån sig en glimt ljus. Han betraktade hennes former under täcket och
kunde inte undgå den klump han kände i magen. ”Är det du, Carl?” sa hon
plötsligt med sin hesa morgonröst. ”Ja
det är jag” svarade Carl och gav henne
en varsam puss på kinden innan han
kurade ner sig i sängen och kramade
henne hårt.
Han sov inte många timmar den
natten. Han kunde inte låta bli att tänka
tillbaka på dagen som varit och hur
hans äldre jag plötsligt försvunnit bort
i horisonten. De sista orden hade skapat en känslostorm i hans huvud och
mitt i stormen hade han inte hunnit
med att säga hejdå innan han såg mannen försvinna. Plötsligt hade han varit
själv tillsammans med sitt 35 åriga jag
igen men med så mycket nytt vetande
att han inte visste vad han skulle göra
av det. Denna stund skulle förfölja
honom i all evighet. Klumpen i magen
bara växte och växte. Det kändes inte
längre bra att veta så mycket i förväg.
Hur skulle han någonsin kunna leva
sitt liv utan att tänka tillbaka på sitt
möte med sig själv för varje val han
utsattes för? Tankarna slog ihop sig till
stora knutar i huvudet. Men kanske
var det bäst att låta det vara så. Knutarna skulle ta lång tid att sortera. Tid
som han nu visste att han inte hade.
Hederomnämnande 2011
Jessica Sellin
Malin Christensen
Malin Carlström
Tidigare vinnare
Kasri Aldur
Frida Tjernberg
Micaela Jaconelli
Filmskörd att dela med många
Höstens sista program, en filmkväll
den 28 november med Tom Alandh, var
ett samarrangemang mellan vår förening och Stockholms skolors veteranförening. Den gemensamma nämnaren
för båda var Bengt Palmlöf. Han fick
tillsammans med Gamla Blackebergares
programansvariga och så småningom
skolans kök en smärre folkvandring att
ta hand om: 200 personer slöt upp,
varav minst en fjärdedel var Gamla
Blackebergare.
Kärt besvär dock, i motsats till de
tekniska problem som tornade upp sig
på grund av ett oväntat bortfall av
teknisk assistens i skolans hörsal.
Men oron hade knappt börjat sprida
sig i de månghövdade leden förrän en
man lösgjorde sig ur publiken och fick
ordning på alla knappar och kopplingar så att Tom Alandhs filmer kunde
sprida sitt ljus över salen.
”Tom, Tom, olycksfödde gubbe,
vad ska det bli av dig” lär historie- och
kristendomsläraren Gösta Klatt en
gång ha sagt till sin elev. Men Klatt
kunde förvisso sin Runeberg och bör
ha förstått att Tom likt bonden Pavo på
Saarijärvis moar så småningom skulle
inbringa en rik skörd att dela med andra.
Betygsnivån stängde Toms väg till
läkarstudier, men journalishögskola
blev det på 1970-talet. Att vägen till
framgång kan vara stenlagd
framgår inte minst av många
av Tom Alandhs filmer även
om en hel del av dem får en
epilog i moll när de ”människor han träffat och aldrig
glömmer” dör ensamma, panka, svårt sjuka eller berövade
all nyfikenhet på livet. Bland
dem vi påmindes om fanns
Kenta, länge en överlevare i
Modstrilogin. Men han gick
en cirkelgång över rehabilitering till sin död 2003. Fem år
senare ägnade författaren
och fotografen Tomas Westberg honom en minnesinskription på
en gatsten vid den telefonkiosk på
torget i Blackeberg där en scen i ”Ett
anständigt liv” spelades in 30 år tidigare.
Till ljusgestalterna måste räknas
Martina som ett tungt och kompakt
etablissemang räknade ut på grund av
downs syndrom, men som genom en
ofattbar envishet hos bland andra sin
mor – och förstås sig själv – visade sig
klara utbildning, jobb och bostad. Att
filmaren hade en roll i detta kanske
man kan förstå av att Tom Alandh dagen efter vårt möte beger sig till Göteborg för att ta emot Torgny Segerstedt-priset ur Martinas hand. Han har
följt henne i över trettio år.
Filmarens roll, ja. Tom Alandh säger med viss ironi att han inte betraktar sig som dokumentärfilmare, men är
duktig på att bära runt tung utrustning. Som betraktare måste man tillägga att han är duktig på att porträttera
en människa och få fram ett tema och
ett engagemang utan att till synes
anstränga sig och utan att i förväg
flagga för sin förvisso bestämda uppfattning. Han bankar inte på dörrar
mitt i natten, telefonjagar eller ställer
ledande frågor. Begreppet objektivitet
vill han nog inte ens ta i med tång men
skillnaden i hans metod jämfört med till
exempel Uppdrag granskning är tydlig
även om målen kan sammanfalla.
Text och foto: Hans Wolf
Blackeberg – bostäder och basket
När Gamla Blackebergare samlades till
höstens första sammankomst i skolan
den 6 oktober handlade mötet om just
Blackeberg som stadsdel och dess
förvandling frånnaturmark till modern
förort. Den omedelbara anledningen
var den bok, Staden i skogen – bilder
och berättelser från Blackeberg av
Tomas Zackarias Westberg, som publicerades 2011.
Moderator för det mycket välbesökta mötet var Medlemsbladets Hans
Wolf. Han inledde med att visa och
berätta om en bild tagen 1938 från
Södra Ängby mot Blackebergs berg
och skogar och om Blackeberg före
bebyggelsen.
Inbjudna gäster i panelen var
Håkan Blomqvist, lektor vid samtidshistoriska institutet vid Södertörns
högskola, med orubblig entusiasm för
området och meriter som journalist,
och Per Haukaas, jurist och tidigare
både Blackebergsboende och vice
ordförande i Gamla Blackebergare.
Om namnet på det gamla bergs-
Håkan Blomqvist och Per Haukaas i samtal om Blackeberg
och skogsområdet Blackeberg finns
det olika teorier. En är att ”blacke” har
med svart att göra (de svarta bergen,
som Montenegro), en annan och mer
6
trolig, sade Hans, är det står för de
blanka, det vill säga de kala, bergen
som de kan te sig från sjösidan. På
gamla kartor förekommer namnet
Forts till höger
I rampljuset
Regeringen besöker Blackeberg
Många spärrade säkert upp ögonen
när de läste att regeringen valt Blackebergs gymnasium som forum för att
presentera sin framtidskommission den
16 november. På något sätt hade
statsrådsberedningen hört talas om att
här fanns en skola i Stockholms förorter som var starkt efterfrågad av
eleverna och gav de bästa innerstadsskolorna och populära friskolor en
match.
Rektor Magnus Silfverstolpe i tv-sändning.
Statsminister Fredrik Reinfeldt i
sällskap med ministrarna Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund
möttes av stort engagemang av eleverna. I brev efteråt tackade statsministern för ett givande besök och ”bra
frågor”. I själva verket hade de ”bra
frågorna” ställts vid ett forskarsympoForts fr föregående sida
Blankeberg.
Håkan Blomqvist refererade till
Tomas Westbergs bok, och berättade
att han själv ibland tänkt att han skulle
vilja skriva en ”motbok” om Blackeberg; ge stadsdelen upprättelse, med
tanke på det inte alltför smickrande
rykte som den fick under 1970-talet
och som går igen till exempel i John
Ajvide Lindqvists bok Låt den rätte
komma in, boken som utspelar sig i
Blackeberg och så småningom blev
film i regi av Tomas Alfredson.
Håkan Blomqvists familj och andra
inflyttare kom till Blackeberg från innerstadens mer eller mindre omoderna
och nedgångna lägenheter eller från
närförorter med mycket små lägenheter. Flytten blev en riktig uppgradering
till rymliga lägenheter med moderna
bekvämligheter.
Fram till 1970-talet hade Blackeberg
gott rykte, det var en ljus och modern
plats att bo på. Sedan kom 70-talet med
begynnande sociala problem, och förorten fick så småningom ett skamfilat
anseende. Nu har en positiv bild av
Blackeberg kommit, vilket Tomas
sium före regeringens framträdande
men Reinfeldt hade tydligen informerats om dem. Frågorna till regeringen
reserverades för skoltidningen Aquila
som av Reinfeldt fick veta att den
största skillnaden idag jämfört med
hans skoltid är internet och att man
inte ska tappa taget om studierna.
Dessutom var det rätt plats att tala om
hans basketförflutna.
Som av en slump dominerades
SVT:s Aktuellt dagen därpå inte av
framtidskommission utan av en intervju med Blackebergsrektorn Magnus
Silfverstolpe som var bekymrad över
nedskärningarna på gymnasieskolan.
När detta skrivs i slutet av januari har
han ännu inte mött konsekvenserna av
detta men frågan tog fart i riksdagens
samtidiga partiledardebatt.
Text: Hans Wolf
Foto: Felix Wideroth och Hans Wolf
Westbergs bok bekräftar.
Per Haukaas uppträdde i en anslående färgglad slips med stora basketbollkorgar och medförde även en basketboll som han då och då studsade.
Han berättade att han nu på något
äldre dar hade börjat spela basket, ett
spel som ju infördes i landet av pojkarnas gymnastiklärare Åke Nilsson. På
den tiden det begav sig hade Per Haukaas inte riktigt platsat bland de mest
framstående spelarna, men nu höll han
på att ta skadan igen. Det blev en del
namesdropping som Bernt Salwin, bröderna Kaj och Egon Håkansson, den
jättelånge centern Björn Iwarsson
(2.05? – men enligt Åke Nilsson behövde man inte vara lång för att spela
basket), Rolf Nygren, Örjan Svidén,
Anders Grönlund… Finns det något
annat svenskt exempel på att ett skollag utgjort stora delar av landslaget?
Per Haukaas berättade att de som inte
fick plats i skolans A-lag bildade ett
eget lag, Alvik, som så småningom
besegrade A-laget!
Skolans tidigare rektor och vår förenings vice ordförande Bengt Palmlöf
intog sedan spelplanen och påpekade
att Håkan Blomqvist, som gick i Nya
Elementar, kunde räkna sig som gammal Blackebergare eftersom hans skola
fusionerat med Blackeberg. Många
bilder under kvällen var hämtade från
Tomas Westbergs bok. Han bor i
Blackeberg, men är inte uppväxt där.
Hans mammas familj tillhörde nybyggarna i början av 1950-talet. Sedan åt
och drack vi gott under livliga samtal
inte minst om det som kvällen inspirerade till.
Text: Inger Hassler Foto: Hans Wolf
+ SPÅNGA
7
Beställ boken
T Z Westbergs bok
om Blackeberg kan
beställas genom
författaren. Den
innehåller texter och
berättelser från
både förr och nu, men framför allt en
mängd intressanta fotografier i förnämligt tryck, både nytagna av författaren och inlånade från olika håll.
Ta kontakt med författaren
[email protected]
Vårens program
Visning av Bellmanshuset
Vid den kullerstensbelagda Urvädersgränd mellan Götgatan och Mosebacke torg på Söder ligger Bellmanshuset. I denna miljö där Bellman bodde
1770-1774 och skrev flertalet av sina
epistlar ska vi gå runt och inte bara
känna historiens vingslag. Det blir
också levande musikaliska illustrationer till det vi ser. Visningen omfattar
en timmes berättelse om 1700-talets
Stockholm. I visningen ingår Par Bricoles Riddarsal och vinden med Bellmans rum. Visningen kombineras med
förtäring i form av landgång med ett
glas vin, kaffe och chokladbit. Deltagarantalet är begränsat till 35 personer.
Så först till kvarn …
Tid: Onsdagen den 28 mars kl 18.30
Plats: Bellmanshuset, Urvädersgränd 3
Anmälan: Senast den 21 mars till Marianne Berggren, tel 08-30 33 58, mobil
0708 740506, e-post
[email protected]
Kostnad: 300 kronor som erläggs på
plats.
Årsmöte med
mingel
Föreningens fem stipendiater under
2011 kommer att inbjudas till årsmötet
som avslutas med mingel och en matbit till självkostnadspris. Läs också
sid. 2.
Tid: Torsdagen den 15 mars kl 18.30
Plats: Blackebergs gymnasium
Anmälan: Behövs enbart för eftersitsen till Kerstin Eliasson, tel 08-381072,
mobil 070 3663928, e-post
[email protected]
Stadsvandring med Per Haukaas
Från maktens nedre Norrmalm till Eriks bakficka över
Strandvägen
Vår beprövade guide gamle blackebergaren Per Haukaas tar oss med på
ännu en stadsvandring som tar ungefär 90 minuter. Den går från Klara, de
trånga och ålderdomliga kvarter som
mot slutet av 1800-talet började bli
både maktens boning och Stockholms
självklara tidningscentrum. Det senare
öde kvarteren mötte känner vi alla till.
Vi passerar Strandvägen där annan
slags makt måhända fanns. Men under Raoul Wallenberg-året kan vi också påminnas om det var här han arbetade på ett litet kontor innan han inledde sin ödesdigra bana och blev internationell portalgestalt.
De som vill avslutar vandringen på
Eriks bakficka.
Tid: Måndagen den 14 maj kl 17.00
Plats: Samling utanför hotell Sheraton
på Tegelbacken
Bohemernas liv i årets
musikal
Blackebergs musik- och scenlinje griper tillbaka på en gammal framgångsrik
klassiker i årets musikal ”Rent”. Den
spelades för fyra år sedan skolan. Men
det är förstås inte fråga om en repris
eftersom det är en helt ny ensemble
med tredjeårskursare som musikdirektör Mats Hilmo nu sätter på benen.
Kostnad: Generöse Per bjuder sina
gamla skolkamrater på promenaden.
Middag på Eriks Bakficka betalar var
och en som vill följa med dit, anmäl i så
fall detta särskilt.
Anmälan: Först till kvarn gäller också
här eftersom deltagarantalet är begränsat, men definitivt streck sätts 7 maj för
anmälan till Kerstin Eliasson, tel 08381072, mobil 070 3663928, e-post
[email protected]
Golfmästerskap
Det första höstprogrammet 2012 är
föreningens golfmästerskap som arrangeras av förra årets vinnare Göran
Folke.
Tid: Fredagen den 7 september kl 12
Plats: Ljusterö GK
Anmälan: Ta kontakt med
Peter Hellström, tel 08-35 06 43,
mobil 0706 776312, e-post
hellströ[email protected]
Håll utkik på hemsidan www.gamlablackebergare.se
”Rent” är en överflyttning av
konstnärerna under Paris takåsar i Puccinis opera ”Bohème” till ett rivningshus i New York där tbc:n är ubytt mot
den förhärjande aids. Jonathan Larson,
som skrev text och musik, dog ett par
dagar före premiären på Broadway
1996. Duetten ”En annan dag” var
värd hela entrébiljetten tyckte Medlemsbladet 2008.
Tid: 29/5, 30/5 och 31/5 kl 19.
Plats: Blackebergs gymnasium
Kostnad: 60 kronor
Anmälan: Alla blir insläppta,, men det
är bäst att beställa biljetter i förväg, t
ex genom Hans Wolf, e-post
[email protected]
Redaktion
Hans Wolf, chefredaktör
e-post: [email protected]
Hemsida www.gamlablackebergare.se