Transcript ivått &torrt - Andoy fiske camp

Andö0ya
Att släppa jiggen till botten,
veva upp ett par meter och
sedan lugnt stå och lyfta och
sänka spöet var det som gav
bäst utdelning.
i vått & torrt
Havsfisket längs Nordnorges
kust är fullt av möjligheter – här
finns storvuxen torsk och sej
samt gigantiska hälleflundror
– ett spännande och utmanande
fiske för både entusiasten
och nybörjaren. Följ med på
en fiskeweekend i ett drömlikt
kustlandskap.
V
Text & foto:
5,5 sida + liggande halva
Funkar det? Eller ska vi utöka
till 6,5 sida?
70
Johan Pettersson
i driver sakta över den
­kuperade botten medan
våra jiggar dansar nere på
20 meters djup. Solen gassar
och ­Atlanten ligger som en
spegel. Det är bara en liten
dyning som sätter rörelse i
båten. Dagar som dessa är
inte många och det gäller att
njuta. Det dunsar till i min
jigg, någon sekund senare
dunsar det till igen. Jag försöker kroka men får inget gensvar.
Vevar upp en meter och gör ett lockryck. Pang! Där sitter den.
En massiv tyngd i andra änden kämpar hårt för att ta sig loss. Jag
spjärnar emot och inser snabbt att min plan att köra med stenhård
broms inte bara tär på fiskens kraft utan definitivt också på min.
Efter att nästan tappat i spöet lyckas jag justera bromsen. Fisken
kämpar på och får med sig någon meter lina. Pulsen ­stiger och
tankarna börjar strömma: Vad är det för något som tagit min jigg?
Det behöver inte vara
svårare än så här. Spö,
rulle och ett par jiggar.
Klar för fiske.
71
AndÖya i vått och torrt
Pang! Där sitter den.
Kraftigt böjt spö och
trötta armar. När man
får flera efter varandra
börjar det faktiskt kännas
i kroppen.
En massiv tyngd i andra
änden kämpar hårt
för att ta sig loss.
En kort biltur från fiskecampen hittar man hamnen
och hyrbåtarna.
Hälleflundra eller kan det vara en riktigt stor torsk?
Jag ökar bromsen igen och pressar upp fisken de sista
­metrarna. Upp kommer något som inte är så stort som jag trott.
Men en helt ok torsk bryter ytan och jag kan räkna in min första
fisk för resan. Jag poserar glatt med fisken medan Mari gör allt
för att ta några bra kort. En kort stund senare är den åter i vattnet
och med ett par snabba slag med stjärten försvinner den ner i
djupet.
Blåsig början. Det var verkligen svårt att förstå att det bara var
en dag sedan vi gjorde den 120 mil långa bilresan för en weekend
här på Andöya fiskecamp. Nu står jag här med spöet i hand och
en stor jigg i andra änden. Målet är att fånga något stort, helst en
hälleflundra, en fisk som jag beundrar utan att ens ha sett den
i verkliga livet. Jag hade tidigt fått klart för mig att fiskecampen
inriktar sig på torskfiske, dit de allra flesta åker för att fylla frysen
med torsk. Att fylla någon frys fanns dock inte med på min ”att
göra lista”. Min följeslagare på resan är Mari, hon har länge
pratat om att få åka till Norge. Det skulle tydligen vara väldigt
vackert här. Själv är jag inte mycket för vacker natur, det är bara
en sidoaspekt på olika fiskeplatser. Efter 110 mil i bilen insåg jag
dock att Mari hade rätt. Det var verkligen vackert, nästan lite
för vackert. Vi åkte över broar, genom tunnlar, det var fjordar
överallt och det kändes faktiskt som vi kört runt i cirklar. Bergen
72
som först var magnifika blev jobbiga att köra runt och ett tag
undrade jag om vi någonsin skulle nå vårt mål. När vi till slut
nått vår destination pekade fiskecamp-föreståndaren Maurius
på flaggorna stod som sträck på de bågnande flaggstängerna
och ­förklarade att det skulle bli svårt att lämna hamnen i detta
blås­väder. Det fick först bli en rundtur på ön bland får och norr­
baggar, fisket fick vänta eftersom hamnen skulle vara omöjlig att
lämna nu i kraftig nordost.
Kvällen blev intressant då jag ville ha lite tips inför fisket
och visade mina jiggar för campens litauiske fiskeguide. Han
­skrattade åt den största av dem. En dryga 40 centimeters jigg
som verkligen ser groteskt stor ut och med en vikt över 500 gram
­kvalar in som en verklig jätte. Enligt fiskeguiden skulle den
tydligen skrämma mer fisk än vad den skulle locka. Jag försökte
förklara att det var stor fisk som jag var ute efter och inte de
mindre. Han pekade på sina torskhäcklor och log. Jag log tillbaka
med tanken att nu skulle han verkligen få se vilka fiskar som
lurar där nere i djupet.
dubbelhugg. Här var vi nu äntligen. Vi hade efter några
s­ trapatsfyllda ögonblick tagit oss ut till havs, långt bort från
­civilisationen med ett stort hav framför oss. Långt borta på andra
sidan fjorden i horisonten skymtar Senja, ett välkänt fiskeparadis.
Maurius har tagit oss till ett stort område utanför Andöyas nordspets, ett område som för mig som lekman ser ut som ett Disneyland för hälleflundra och andra predatorer. Sandbottnar varvade
med bergsknallar utformat som kanaler där strömmen trycker
igenom. Utanför detta stupar det från ett trettiotal meter ner till
ett par hundra meter. Alltså som gjort för att samla mängder med
betesfisk uppe på och längs alla kanter.
Ekolodet visar fisk längs botten. Mari och jag sänker ner våra
jiggar, Maurius sänker ner ett tackel med lysslang och pirk. Det
tar inte lång tid innan han har en liten torsk på kroken. Det går
snabbt och han landar ett gäng små torskar innan det suger till
i Maris spö. Det är en lite större torsk som fastnat för hennes
shadjigg. Hon håller upp fisken och ler emot Maurius. Ett lite
större muskelpaket och hennes första riktiga torsk. De allra
första, de som släpades med på riggspöna under laxtrolling nere
i Karlskrona för tre år sedan räknas faktiskt inte. De var mer lika
sjögräs, eller ursäkta mitt ordval, lika annat skräp som fastnar och
irriterar.
Nu var vi ju på gång. Eller i alla fall Mari. Jag har några
knuffar på jiggen men inget som vill fastna, men Mari drar på
ännu en finare torsk och stämningen är på topp. Leende skiner
i kapp med solen. Vi hoppas på fler och större fiskar, som en
sann fiskare tror jag ju alltid att det ska bli bättre och bättre.
Mari strålar ikapp med resans enda hälleflundra.
Finns det små, finns det stora!
När man känner att det är något som
smakar på betet är det viktigt att hålla fokus
på spötoppen.
Stundtals gapade torskarna
som galna över våra beten.
73
AndÖya i vått och torrt
VINJETT VINJETT
OMGAENDE hugger ett
par förhållandevis
stora torskar och vi
jublar i båten.
Men det lugnar ner sig betydligt och det är inte förrän en timme
senare som vi glider över en grundklack där det går från tjugo
ner till trettiofem meter. Sjökortet visar en lång kanal mellan
två grundtoppar och vi har en perfekt drift längs kanten på den
ena. Det tornar upp ett fiskstim på ekolodet och vi håller hårt i
spöna. Omgående hugger ett par förhållandevis stora torskar och
vi jublar i båten. Det är kul när det hugger, speciellt när de väger
uppåt tio kilo. Maurius som fastnat i småtorskträsket, byter sin
torskpilk mot en jigg och nu får även han känna på lite större fisk.
Med ett par fiskar runt tio kilo är vi rätt nöjda. Det är ju ändå vår
första resa hit.
En av fiskecampens andra båtar, ett gäng med
ryssar samt deras guide passerar och håller upp ett par fiskar.
De ser inte så jättenöjda ut och verkar ha haft ett ganska trögt
fiske hittills under dagen. Vi håller upp en av våra matfiskar och
samtidigt en av våra Big Bob-jiggar. Ryssarna tappar nästan hakan
när de ser jiggen.
– Big bait, big fish, ropar jag och ler.
Jiggen de tidigare skrattat åt vid bryggan hade nu fångat större
fisk än vad de hade fått på sina pirkar och upphängare. Svensk­
båten var inte populär. Efter några ryska fraser dundrade de
vidare mot en annan plats och kvar var vi.
Vi hade nu drivit ner en bit längs kanalen och tidvattnet
började så smått vända. Strömmen avtog mer och mer. Just när
vi diskuterar hur det påverkar fisket krokar Mari ännu en fisk.
Denna kämpar lite annorlunda men är riktigt stark. Bara någon
meter från ytan skymtar jag den.
– Du, det är en flundra, det är en liten hälleflundra, ta det
försiktigt, säger jag till Mari.
Det är en liten flundra runt 4 kilo som tagit den stora jiggen.
Försiktigt sätter jag huggkroken i underkäken och lyfter upp den
i båten för några kort.
Mari släpper varsamt ner den i vattnet, när den försvinner ur
synhåll gör vi segerdans.
Kanske tycker jag, om jag nu någonsin fångar några större, att
en flundra i den här storleken klassificerar in, likt trollingtorsken
som skräp eller som sjögräs, men just nu har den klarat målet
med resan. Spelbolagens odds på att det var Mari och inte jag
som skulle fånga hälleflundra hade gett 1,1 gånger pengarna. Jag
är bara förvånad att den inte var större.
Drömfisk.
En av de många torskar
som vi lyckades få under
den första dagen.
Jag blickar ut över öns norra spets, ett
landskap där bergsknallarna fortsätter ut
i havet och skapar perfekta fiskeområden.
ANDOYA
Andöya ligger cirka 25 mil från Narvik. Ön har en
egen flygplats i byn Andenes. Bara några få sjömil
från den norra änden på ön kan man nå djup på
över 1 000 meter vilket gör att artrikedomen är stor.
Under vår vistelse bodde vi på Andoy fiskecamp,
som ligger i en nedlagd armébas uppe vid en bergssida cirka 2 km från hamnen i Skarstein där de
har sin hamn och sina båtar. Fiskecampen har fyra
lägenheter med plats för 6–8 personer i varje. Varje
lägenhet har ett välutrustat kök och stort vardagsrum. På campen finns även ett rensrum och ett väl
tilltaget frysrum där man kan förvara sin fisk under
vistelsen.
Nere vid hamnen finns utrymmen för att lämna
eventuell fiskeutrustning över natten.
Uthyrningsbåtarna är dryga 6 meter med
50–70 hästkrafters fyrtaktare. Alla utrustade med
sjökortsplotter och ekolod. Vill man vara på den
säkra sidan kan man ta med en bärbar VHF då
­campen endast har ett vanligt comradio-system.
Fö r mer i nformat i on:
http://andoyfiskecamp.eu
74
naturskådespel. Solen värmer medan strömmen avtar allt
mer, för att tillslut vara borta. Några fiskebåtar passerar inom
­synhåll och följs av hundratals måsar. Vi är mitt uppe i en
fikapaus då det plötsligt hörs ett blåsljud. Jag kollar snabbt runt
Pilk och upphängare fungerar
bra men det var inte förrän Maurius
bytte till en större jigg som det
­äntligen resulterade i något större.
för att se vad det är som lever om och bara några meter bort dyker
ett par grindvalar upp och simmar sakta förbi båten. Jag försöker
fånga dem på bild men för mycket kamerautrustning och strul
med objektivbyte gör att chansen sumpas. Glada efter u
­ pplevelsen
hinner vi knappt fika färdigt förrän ett nytt men mycket kraftigare
blåsljud hörs. Långt bort vältrar sig en stor späck­huggare i ytan, vi
hinner se den ett tiotal gånger innan den försvinner iväg. Det här
hade vi aldrig trott att vi skulle få vara med om. ­Späckhuggare,
hälleflundra, grindval och torsk, allt under samma dag. Kanske
var det allt detta som gjorde att vi hade gjort slut på all lycka och
tur. För efter vi sett späck­huggaren är det tokdött. Ingenting vill
hugga. Vi fiskar på hårt ett par timmar till, men avbryter sedan
och återvänder till campen för mat och sömn.
Jag vaknar tidigt. Regnet öser ner och det
blåser rätt friskt, jag vet att Mari inte vill ut i det här vädret men
vi måste ge det en chans nu sista dagen innan vår långa hemresa.
När vi lämnar hamnen lättar regnet och nu faller dropparna bara
­sporadiskt. Vi åker ut till samma plats som igår och f­örväntningar
är höga. Timmarna går, regnet tilltar och fisket är otroligt trögt.
Bara ett par riktigt små torskar får syna världen ovanför ytan.
Det märks att regnet stör, koncentrationen är inte på topp vilket
Regn och blåst.
75
AndÖya i vått och torrt
r­ esulterar i att vi lämnar nästan alla jiggar till Disneylands
souveniravdelning. Det hade räckt med regnet men strömmen
är dessutom mycket starkare idag. Det resulterar i att det blir
svårt att hålla botten. Jag dunkar på med den största Big Bob. En
självlysande jigg som jag nästan skulle kunna använda som ankare.
­Första minuternas fiske har jag två påslag. Båda fiskarna kliver av
efter att ha bråkat i tio sekunder. Sedan dör fisket och som bonus
börjar jag känna att flytoverallen släpper in vatten. När regnet ökar
och när jag fastnar med den näst sista jiggen i botten b
­ estämmer vi
oss för att ge upp för den här gången. Fiske ska vara roligt, i ösregn
och 3 knops ström är det inte kul, speciellt när man inte hittar
fisken. Vi avslutar vårt fiske och beger oss hemåt igen.
Jag hade tidigare aldrig haft något som
helst intresse för att fiska torsk och generellt havsfiske i Norge
men efter vår resa till Andöya har ett nytt intresse fötts. Det är väl
på gott och ont gissar jag. Jag återkommer gärna till området och
tillbringar lite mer tid, för det finns rätt mycket att upptäcka. Det
enda man behöver är lite tur med är vädret, sedan är det upp till
en själv om man får någon fisk eller ej.
Trots otur med vädret och med flundrorna blir det mer av
detta fiske framöver. Nya planer och ny utrustning har inför­
skaffats för en satsning nu i sommar. Förhoppningsvis kommer
jag att lyckas bättre den här gången, nu vet jag i alla fall vad alla
pratar om när de snackar om Norgefiske.
Lyckad introduktion.
Det är lätt att ha roligt när
man har bra fiske och får
se valar och späckhuggare.
NYA PLANER och ny
utrustning har
införskaffats för en
satsning nu i sommar.
www.foodsaver.se
General agent FoodSaver B Linderholms AB, www.linderholms.se
Se oss på
Alla våra påsar
är BPA FREE
Några av våra återförsäljare:
Njut av dina favoritfrukter och grönsaker när som helst på året