Transcript Nr 5, 2012 - Österhaninge Församling

Österhaninge församling
Österhaningesalen
invigd.
Sid 14-17
Program för adventsoch julhelgerna.
Sid 10-11
Människan
– en maskin?
Sid 8-9
Varför mår vi inte bättre,
när vi samtidigt är så friska?
Cecilia Melder om existentiell hälsa. Sidan 4-6
NR
05
nr 5/12
Relationer del 5:
Styvföräldrar
Sid 19-20
Österhaninge
församling
Besöksadress Runstensvägen 14
Postadress Box 113, 136 22 Haninge
Telefon växel 08-555 670 00
telefontid mån-tors kl 08.30-15.00
fre kl 8.30-14.00
Telefax 08-555 670 03
Hemsida
www.osterhaningeforsamling.se
E-post:
[email protected]
Plusgiro 10 00 04-1
Bokning av dop
Karin Olausson 08-555 670 25
Bokning av vigsel
eller begravning
Marika Guhrén 08-555 670 04
Kyrkogårdsförvaltningen
Kyrkogårdschef Kai Toneby 08-555 670 01
Assistent Carolina Hösöyen 08-555 670 02
E-post:
[email protected]
Behöver du prata med någon
som har tystnadsplikt?
En präst finns alltid tillgänglig
måndag-fredag kl 10.00-12.00.
Ring vår växel 08-555 670 00 eller besök oss.
Mellan kl 21.00-06.00 kan du nå
­Jourhavande präst på telefon 112.
Kyrkoherde Martin Marcolla
Telefon 08-555 670 34
Redaktion & information
Redaktör/informatör
Charlotte Persson 08-555 670 36
Informationsassistent
Catharina Fredrikson 08-555 670 35
Grafisk produktion AD Design, ­Stockholm
Tryck TMG Sthlm
Omslagsfoto Charlotte Persson
Våra kyrkor
S:t Eskils kyrka
Runstensvägen 14, Handen
Österhaninge kyrka
Klockarlötsvägen
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Brandbergens församlingslokal
Jungfruns gata 415
Notiser
Julmarknad på
­S teninge slott
Vi gör en församlingsresa
till en av Sveriges största
jul­marknader inomhus. En
mängd hantverkare finns på
plats. Här infinner sig en
äkta julstämning med doft
av granar och ljus, mängder
av tomtar, julprydnader och
dekora­tioner. Här finns
också matvaror som hör
julen till – ­korvar, bröd,
senap, pepparkakor, marsi­
pan och knäck.
Måndag 3 december
kl 10-15.30.
Kostnad: 100 kronor
Anmälan senast 28.11,
tel 555 670 00.
Buss från S:t Eskils kyrka
kl 10.00, via Brandbergen
kl 10.15. Vi är åter i
­Haninge kl 15.30. För mer
information, kontakta
­Malin Persson.
Frivilliga sökes
Vi söker fler frivilliga som
vill hjälpa till med sopp­
luncherna i S:t Eskils kyrka
och Vendelsö kyrka. Musik­
luncherna i Vendelsö kyrka
är en tisdag i månaden,
soppluncherna i S:t Eskils
kyrka är varje onsdag efter
lunchmusiken. Du hjälper
till med förberedelser och
efterplock, ca kl 10-14.30.
Är du intresserad, kontakta
Mia Sjödin.
Julfirande på Kryckan
Välkommen till julfirande
på nyrenoverade Kryckan,
Vallakyrkan, Sleipnervägen 111.
Fredag 21 december kl 12-15
(obs! dag och datum)
Vi bjuder på julsaga och julmat.
Kostnad: 30 kronor.
Kryckan har stängt 24.12-1.1.
Vi öppnar igen onsdag 2 januari.
Välkomna!
Orgelliv – Sju sekel i Stockholms stifts kyrkor
Orgeln är kyrkans instru­
ment framför andra. Inget
kan som orgelklangerna
fylla valven i den stora kate­
dralen och vara lika själv­
klart i det lilla kapellet. För
orgeln finns inga begräns­
ningar. Späda flöjter och
änglastämmor samsas
­ibland med smattrande
trumpeter och kontra­
basuner i ett och samma
instrument. Orgeln kan
vara som en hel symfoni­
orkester.
I den gedigna och vackra
boken Orgelliv har 177
­orglar i 117 av Stockholms
stifts kyrkor dokumenterats
och karakteriserats, bl a
orgeln i Österhaninge
­kyrka. Boken innehåller
hundratals nytagna fotogra­
fier och spännande läsning
om orglar – t ex en intervju
med en orgelbyggare, barn
och unga som lär sig spela
orgel, den passionerade
­organisten och läsning om
orgelns långa historia.
Till boken hör två nyprodu­
cerade cd-skivor, där 16
orglar får representera den
bredd och klangrikedom
som finns i Stockholms
stifts orglar.
Orgelliv
sju sekel
i stockholms stifts
kyrkor
Kulturhistoriska Bokförlaget
Orgelliv ges ut på Kultur­
historiska Bokförlaget och
kostar 350 kronor. Den kan
beställas via Stockholms
stiftskansli, e-post sthlm.
[email protected],
telefon 08-508 940 00.
Gilla oss på facebook
Österhaninge församling finns på face­
book – gilla oss och håll dig uppdaterad
om vad som händer i församlingen.
Nya medarbetare
Nicklas Sundberg, 26 år.
Jag är från och med oktober ansvarig
för juniorer och 67:an i S:t Eskils
­kyrka, utöver det finns jag med i skol­
kyrkoarbetet och ska följa konfirman­
derna till ­Assisi. Jag är uppväxt med
Bohus­läns mysiga skogar, salta klippor,
tångdoft och taggiga björnbärsnår.
De senaste åren har jag bott i Umeå
och vikarierat på alla stadier från förskola till gymnasium
och läst några kurser i religion och pedagogik. Jag har
länge varit engagerad i KFUM, scouterna och kyrkan,
bl a olika sommar­läger. Jag brinner för eftertanke och
goda m
­ öten. Jag vill se ­kyrkan som ett växthus, där barn
får r­ ötter och vingar. Här ska vi kunna prata om det
­viktiga, svåra och ­känsliga.
Christoffer Allnert, 21 år. Jag är sedan
augusti a­ nställd som assistent i försam­
lingsarbete. Tidigare jobbade jag som
fritids­ledare på Dalarö ungdomsgård
och efter det fanns inga tvivel om att
jag skulle fortsätta arbeta med barn
och ungdomar. Mina arbets­uppgifter i
församlingen är inriktade på barn och
ungdomar genom olika grupper samt
kon­fi rmander. Jag ser mig själv som en
glad och positiv person med mottot: ”ingenting är
­omöjligt”. Mitt mål med arbetet är att alla ska få känna sig
delaktiga i den kristna gemenskapen oavsett vem man är
och jag ser fram emot att få göra detta med mina kollegor i
en ­fantastisk miljö. Syns i kyrkan!
svenskakyrkan.se/internationelltarbete
90 01 22-3 Pg 900-1223 Bg
Ge en julGåva!
Sms:a HOPP till
72950 så skänker
du 50 kronor.
I det
enkla
blir han
tydlig
Betraktelse
Catharina Ekeberg, kantor
”Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå.
Men dock så ljust och verkligt och ljuvt att tänka på…
Men, ack jag vill upplåta mitt hjärta själ och sinn…
kom Jesus till mig in.”
Nikolaj Frederik Severin Grundtvig (1837).
Så står vi inför advents- och jultiden igen – en tid fylld
av förväntan, god ­stämning och trevlig gemenskap.
Vi väntar än en gång på att undret ska ske: att Gud blir
människa i Jesus Kristus för att världen skall bli hel igen.
Ett nytt kyrkoår tar sin början första söndagen i advent.
Nya texter i kyrkans gudstjänster och nya utmaningar
ligger framför oss. Varje söndag i advent talar ur något
perspektiv om föreberedelsen inför Honom som skall
komma – att Guds rike är nära, om Johannes döparen
som banar väg för Herren och om Maria, Jesu mor som
sa sitt ja till att bära och föda detta speciella barn.
Jesus lever sina första år i en enkel familj och under
­fattiga förhållanden. Kanske det är i det enkla som
han blir som mest tydlig? Hämtat ur mitt eget liv; i den
­harmoni och frid jag känner när jag sitter på en folktom
strand om hösten och blickar ut över havet. Upplåter vi
vårt ”hjärta, själ och sinn” som sångtexten talar om?
Hur banar vi väg för och tar emot honom i vårt eget liv?
Jultiden är en hektisk tid för många. Låt det inte gå
­inflation i julklappar! Låt oss inte stressas sönder av
allt som skall ordnas. Låt oss istället säga ja till att ta
emot Kärlekens budskap likt Jungfru Maria och fundera
på hur vi egentligen kan förmedla det till våra nära och
kära och till de människor vi möter. Låt oss känna
­tilliten som det lilla Jesusbarnet visar i sina ögon.
Hjälp oss se medmänniskan och bruka de gåvor vi
fått till tjänst, med Honom som förebild.
Herre, jag behöver inte vänta, du är redan här.
Gång på gång anar jag din närvaro; i brödet som delas,
i vänliga ögons värme, i ljus som lyser i mörkret.
Jag ber om alla mina sinnens öppenhet, så att jag förstår
att tyda de tecken, som ständigt finns omkring mig.
(Bön av Caroline Krook)
Fridfull Advents- och Julhelg!
4
mår vi inte bättre, när vi samtidigt är så friska?
5
Vi vet precis hur vi ska ta hand om våra kroppar, men själen kommer lite på
­undantag. Vi mår ­sämre idag, antalet ­depressioner och smärt­tillstånd har ökat
i flera grupper på senare år. Cecilia Melder, religionspsykolog och präst, tror
att en anledning är att vi har tappat fokus på vår existentiella hälsa.
Det finns en filosofisk historia som
berättar om en man som letar efter sin
husnyckel under en gatlykta. En g­ ranne­
kommer förbi och frågar vad han
­söker. ”Min husnyckel,” svarar han.
”Jaha, har du tappar den ­här­ute?”
”Nej, jag tappade den inne i h
­ uset.”
Men varför letar du inte där då”
­svarar grannen och vandrar ­vidare.
Jag tänker på den historien när jag
läser om Cecilia Melders avhandling
”Vilsenhetens epidemiologi” där hon
arbetat med frågeställningar som
”Varför mår vi inte bättre än vi gör
när vi samtidigt är så friska?”,
”Varför ser vi diffus ohälsa som till
exempel depression, utbrändhet och
olika smärttillstånd, sprida sig i ett
post­modernt sekulariserat Sverige?”
Stor mental ohälsa hos unga
– Vi vet precis hur vi ska ta hand om
kroppen. Vi äter bra, motionerar och
tar del av tidningarnas coachningstips
om hur vi ska bli mer tidseffektiva och
få ihop livspusslet, ändå ser vi en stor
ohälsa. Den mentala ohälsan är sär­
skilt stor i de yngre generationerna,
visade enkätsvaren när jag ­jobbade
med avhandlingen, säger Cecilia
­Melder och ­dricker ur den omsorgs­
fullt gjorda kaffelatten.
Vi sitter på Thelins i Fältöversten,
som ligger i samma byggnad där hon
bor med sin man och två barn. Hon
är enga­gerad och ett med sina ord när
hon pratar. Det märks att den existen­
tiella folk­hälsan är ett ämne som lig­
ger henne nära om hjärtat.
– Den existentiella folkhälsan är
människors möjlighet att känna hopp,
helhet och harmoni. Men även mening
och förundran över tillvarons storhet,
säger hon. Den förundran över små
och stora ting som Stefan Edman har
skrivit en bok om, där han mediterar
vid havsstranden, den åldriga eken,
på blåklockans äng och under vinter­
nattens stjärnhimmel. Det finns något
att låta sig förundras över varje dag,
säger Cecilia.
Hon är religionspsykolog, präst och
teologie doktor och har också ett för­
flutet inom vården. När hon letade
efter ett ämne att ­skriva en avhandling
om, scannade hon­i­genom vad som
har gjorts inom hälsoforskningen och
när hon n
­ ärmade sig hur de existen­
tiella faktorerna påverkar upp­levelsen
av hälsa var valet självklart. Interna­
tionellt efter­lyses också en utveckling
av teorier och ­metoder inom detta
­område och i det sammanhanget är
Sverige intressant, ­menar Cecilia,
­därför att vi är ett av världens mest
s­ekulariserade länder.
– Att den existentiella hälsan på­verkar
den fysiska hälsan positivt var redan
evidensbaserat, men jag ville titta på
hur sambandet ser ut. Hur den exis­
tentiella folkhälsan kan u
­ tvecklas och
hur vi kan stärka den. Vi har alla
­någon ­släkting som har flera sjuk­
domsdiagnoser men som trots det
­utstrålar livskraft och glädje. Så finns
det människor i vår omgivning som
till det yttre verkar ha alla förutsätt­
ningar för ett gott liv, men ändå mår
dåligt. Hälsa är också något som är
självskapande och delvis ligger i vår
egen upplevelse.
Vi behöver en livskarta
Och utan tillgång till vår existentiella
hälsa blir vi mer sårbara för livets val­
situationer och risker, menar Cecilia.
När vi hamnar vid olika vägskäl
­behöver vi en livskarta att navigera
Cecilia Melder,
religionspsykolog,
präst och teologie
doktor
6
Att ingå i ett sammanhang
som är större än jag själv är en
viktig del i att må bra i själen.
utifrån och har vi inte underhållit
eller uppgraderat den, blir det svårt.
– Det behöver inte bara handla om
kriser utan även vardagliga situa­
tioner. Hur hanterar jag till exempel
att jag inte är en så bra mamma som
jag skulle vilja vara? Hur för­håller jag
mig om jag går till ett tråkigt jobb som
jag egentligen vantrivs med?
– Med en livskarta kan du hantera
valsituationer och livskriser på ett
­annat sätt. Det betyder inte att sorgen
blir mindre sorglig eller att du prövas
mindre. Men den får en plats, en
­botten och det blir möjligt att här­
bärgera och bemästra det som händer.
Tidigare fick vi den kartan naturligt
via prästen, läraren som gav en bild av
hur livet kunde vara. Där fanns be­
rättelser från till exempel Bibeln om
barnlöshet, otrohet, mord och svek.
Mer än vad som ryms i en livstid för
de flesta. Nu skickas vi ut i en okänd
skog utan den där kartan och har
­ingen vetskap om farliga stråk och vad
andra har upplevt i de här markerna
tidigare. I stället är jag utlämnad till
mig själv, med en upplevelse av att jag
är ensam om mina erfarenheter och
känslor och då är det lätt att gå vilse.
Aspekter på existentiell hälsa
När Cecilia arbetade med sin avhand­
ling fann hon att flera hade vänt sig till
Gud som barn men med åren förlorat
kontakten. Vilket hon i sig inte tycker
är särskilt konstigt i vårt sekulari­
serade samhälle.
– Vi lever i ett samhälle där vi inte
deltar kontinuerligt i religiösa aktivi­
teter. Vi diskuterar inte dessa frågor,
de finns inte med i vårt dagliga liv.
Det är svårt att vidmakthålla den
dimen­sionen på egen hand, vi behöver
dela och möta varandras erfarenheter.
Vi är sociala varelser och behöver
­känna sammanhang med andra.
Cecilia Melder håller kurser i existen­
tiell hälsa, där deltagarna får hjälp att
hitta just en livskarta, och där utgår
hon från Världshälsoorganisationen
WHO:s åtta aspekter som bygg­stenar
för en existentiell hälsa; Hopp, helhet,
harmoni, förundran över tillvaron,
mening med livet, andlig styrka och
andlig kontakt, en personlig tro samt
gemenskap.
– Men jag brukar också översätta
andlig styrka/kontakt med existentiell
styrka och kontakt. Det handlar om
att vara del i ett sammanhang och det
kan lika gärna vara ett starkt miljö­
engagemang, att vara politiskt aktiv
eller delaktig i en förening som ger en
känsla av mening.
Hur börjar den som vill träna sin
­existentiella hälsa?
– Det tar minst lika lång tid att
bygga upp sin andliga som sin fysiska
kondition. Ett bra sätt är att ­börja
prata med sina vänner om hur man
har det. Att leta efter sammanhang
där jag kan vara en del av ett vi.
– Det bygger inte på att vi ska bli
eremiter, resa bort till kloster i öknen
och meditera. Jag har ju förmånen att
få jobba med de här frågorna, men jag
lever som alla andra med en vardag
med plikter och barn som ska hämtas
och lämnas. De egna stunderna finns
inte. Det handlar om att integrera de
existentiella kvalitéerna i det dagliga
livet. För att reflektera behöver du inte
alltid sitta ensam, du kan lika gärna
prata med din man eller din fru eller
en god vän, säger Cecilia och menar
att vi behöver ta vår existentiella hälsa
på allvar. För vi mår inte särskilt bra i
Sverige.
– Dagens ohälsa tar sig bland annat
uttryck i uppgivenhetssyndrom hos
unga, utmattningssyndrom hos vuxna,
alkohol- och drogmissbruk och
­psykisk sjukdom. Ohälsotalen är stora
och rentav alarmerande. Det är dags
att dra i nödbromsen, säger Cecilia
Melder och efterlyser ett åtgärdspaket.
– Men jag tror inte att kyrkan eller
landstinget mäktar med detta. Det
ryms inte inom de befintliga organisa­
tionerna. Det behövs en ny inriktning
där både forskning och praktik går
samman. I november anordnar vi en
stor konferens på Teologiska Hög­
skolan Stockholm. Det blir ­Sveriges
första folkhälsokonferens där vi har
fått bidrag från S:t Lukas, ­A llmänna
Arvsfonden och där bland ­annat
­forskare från Karolinska, ­Uppsala
och Luleå kommer att delta.
Text: Ann Thörnblad
Foto: Magnus Aronson
7
Hopp,
helhet och
harmoni
WHO listar åtta olika ­perspektiv
som byggstenar för ­existentiell
hälsa: Hopp, helhet, harmoni,
­förundran, menings­fullhet,
andlig ­styrka och kontakt,
­personlig tro och ­gemenskap.
Så här har Cecilia Melder tolkat dem:
Hopp – en känsla av att det nog
­ ommer gå upp en sol i morgon
k
­också, så det finns en anledning att
hänga med lite till!
Helhet – en samhörighet med det
f­ ysiska, mentala och det emotionella.
Men också att det jag tänker, känner
och gör hänger ihop.
Harmoni – ett tillstånd av att här
får jag vara någorlunda mig själv.
Här kan jag landa.
Förundran – att kunna ta in v
­ ärlden
med barnets nyfikenhet.
Meningsfullhet – att vila i att det
finns en mening med varför jag
finns här.
Andlig styrka och kontakt – att jag
ingår i ett sammanhang som är
­större än jag själv. I kontakt med det
sammanhanget kan jag känna och
hämta kraft.
Personlig tro – att jag har en
l­ivskarta – inte bara för det jag
­upplevt utan också för de aspekter
som jag ännu inte har upplevt.
Gemenskap – Vi skulle behöva hitta
former och ett språk för att skapa
olika typer av gemenskap där vi kan
träffas och på ett naturligt sätt prata
om vad som kan ge oss en existentiell
grund.
12 steg för hopplösa
Livsförändring på djupet av Olle Carlsson (Bonnier Fakta)
”Vi vill så gärna ge ett intryck av
att våra liv är problemfria, att vi
är framgångsrika, lyckliga och
hela ­människor. Men det är bara
en del av sanningen, det vi visar
upp för andra är bara ­toppen av
ett isberg, ett liv rymmer så
mycket mer.”
Det skriver Olle Carlsson i första
kapit­let av ”12 steg för hopplösa”
som handlar om det första steget –
maktlöshet – här översatt till ”Jag
inser att jag har ett problem som jag
inte kan lösa.”
De tolv stegen har hjälpt tusen och
åter tusen människor över hela värl­
den att bryta med ett missbruk och
att upprätthålla en stabil nykterhet.
Här har Olle Carlsson utgått från de
tolv stegen men översatt dem till för­
hållanden för oss vanliga ”normal­
störda” människor. För även om man
inte brottas med ett missbruk så har
de flesta av oss, enligt författaren,
­något som ligger mellan oss och livet.
Hans utgångspunkt är att vi alla är
maktlösa inför något och har de­
struktiva livsmönster som hindrar
oss från att växa och utvecklas.
Från första steget om maktlöshet
går vandringen via tillit och över­
lämnande till självrannsakan och
­bekännelse för att sedan mynna ut i
förändring, handling och fullbordas
i bön och givande.
Boken är skriven med värme, vis­
het och utifrån en hög trovärdighet.
Olle Carlsson har själv brottats med
sina demoner, tog sig ur ett alkohol­
missbruk på 90-talet och delar här
med sig av sin livserfarenhet både som
präst och människa. Varje kapitel
varvas med betraktelser och reflek­
tioner kring det aktuella steget och
hur det kan tolkas. Det är bilder
­hämtade från vardagen, arbetet, livet
och Bibeln och som är engagerande,
medmänskliga och gripande. Mot
slutet av varje k
­ apitel väntar en
­övning för den som vill och några
reflekterande frågor som till exempel
”Vilken är min djupaste drivkraft?”
och ”Vad i mitt liv be­höver jag släppa
taget om?”
12 steg för hopplösa är inte ytter­
ligare en i raden av quickfix-böcker
med ambitionen att förändra våra liv
om vi bara ”tänker rätt” och tuktar
oss själva med hjälp av en discipli­
nerad handlingsplan. Boken utgår
­snarare från en befriande ödmjukhet
– ”varje människa lever i det starka
spänningsfältet mellan höga ideal och
en ofullkomlig verklighet” och med
insikten om att förändring är svårt.
Men kanske, om vi sträcker ut en
hand, och hittar en grupp eller ett
sammanhang där vi kan dela det som
hindrar oss på vägen, så kan det bli
början till en vandring mot en livs­
förändring på djupet.
Text: Ann Thörnblad
8
Människan –
I en serie radioprogram under hösten
talar humanekologen Per Johansson på
­temat människan och maskinen. Han
­berättar bland annat att storföretaget
IBM har ­utvecklat en metodik för att mäta
hur deras 300 000 anställda mår och
hur det är ­beställt med deras styrkor,
­svagheter och arbetsprestanda.
– Men frågan är om det verkligen går att mäta hur
­någon mår och hur defini­erar vi orden att må bra?
Sett från en andlig aspekt så kan begreppet ”att må
dåligt” leda till att en män­niska utvecklar och stärker
kvaliteter som inte hade skett annars. Någonting som
aldrig kan effektiviseras, säger Per Johansson som är
humanekolog och har arbetat många år som universi­
tetslärare. Han har följt den digitala utvecklingen sedan
början av 80-talet och är särskilt fascinerad av simule­
ringar, artificiell intelligens och science fiction. Idag
arbetar han som konsult och föreläser också om de
här ­frågorna.
När Per Johansson är ute i landet pratar han bland
­annat om hur vi i vårt moderna samhälle har tappat
bort vår förmåga till reflektion och själv­iakttagelse
på vägen. En hög­tekno­logisk miljö förändrar
9
en maskin?
s­ amhället och därmed föreställningen om vad män­niskan
är. I vår moderna värld menar Per Johansson att vi kommit
att se på människan främst ur en ­mekanisk och ekonomisk
synvinkel. Människan är alltså något som går att studera
och mäta och i arbetslivet förväntas hon vara nytto­
maximerande.
– I och med att vi lever i ett teknologiskt samhälle blir
en effekt att vi behandlar oss själva som komponenter i tek­
niska system i stället för tänkande och viljande människor.
Det är naturligtvis ingen som spontant beskriver sig själv
eller sina kollegor på det här sättet och just därför är det
försåtligt. Synsättet ligger omedvetet och präglar organisa­
tioner och myndigheter i d
­ eras strävan efter så rationella
och effektiva lösningar som möjligt. Sen kan man i olika
forum ägna sig åt ­stora resonemang kring värdegrunder,
men i slutänden landar det alltid i ­frågan – vad kostar det?
Hur ska man integrera en mänsklig aspekt
till de rent mekaniska och e
­ konomiska?
– Först och främst genom att vara medveten om att ten­
densen finns och hur mycket vi automatiskt tar för givet
på jobbet och i andra sammanhang av de ekonomiska och
mätbara vari­a­b­lerna. Men är effektiviteten det viktigaste
för mig? Det är en extremt stark kraft som används som
mått i alla möjliga sammanhang. Ett exempel är forskar­
världen där man i allt högre grad räknar publikationer
­snarare än värderar själva innehållet, säger Per Johansson.
Hur skulle den digitala utvecklingen påverkas
om vi i högre grad ägnade oss åt självreflektion?
– För det första tror jag att det i alla skeden av en utveck­
ling handlar om att ställa frågan varför. Att bli lite mer
transparent och hitta nya sätt och nya formuleringar att
prata om det vi gör. Det är så många mätbara variabler
som tas för givet utan någon större reflektion. Det saknas
en djup, offentlig diskussion om vad det innebär att vara
människa, säger Per Johansson som också har läst bibel­
vetenskap och säger att han är troende ”i den ­meningen
at­t jag har en andlig dimension.”
– De mer subtila dimensionerna av vad det är att vara
människa för­svinner tyvärr i det offentliga sam­talet.
Ser det offentliga samtalet annorlunda ut
i USA, där människor har en starkare religiös
och andlig ­förankring än i Sverige?
– Det finns en mer levande och fränare debatt kring värde­
frågor i USA som påverkar det politiska skeendet, men inte
det ekonomiska i samma utsträckning.
Men jag skulle vilja se mer av den
öppen­heten i Sverige.
Tekniken gör oss mer effektiva och
vi sparar tid. Men hur använder vi oss
av den tiden egentligen?
– Det har varit en drivkraft under hela
den moderna industriella historien att
maskinerna ska hjälpa oss att spara
just tid. Men det finns studier som
visar att det inte stämmer. Om vi tar
jordbruket som ett exempel så var
­tanken att jordbruksmaskinerna skulle
spara tid åt bonden. Maskinerna når
ett resultat på bråkdelen av den tid
som det manuella arbetet tar, men
istället har bönderna blivit färre och
spenderar större delen av sin tid i
­traktorn. Så det är en paradox,
­avslutar Per Johansson.
Text Ann Thörnblad
Foto Privat
Kulturradion i P1 sände
i höst programmet
­Människan och maskinen
med humanekolog
Per Johansson.
10
Kalendarium
Gudstjänster
och andakter
För utförligt program,
se annonsering i Mitt i
­Haninge och www.
osterhaningeforsamling.se
Torsdag 6 december
19.00 S:t Eskils kyrka
Gospelkonsert
S:t Eskil Gospel
Lisa Bengter
1 i advent 2 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst med nattvard
Magnus Crispin Back
Carl Henrik Widlund
Österhaninge kyrkokör
Fredrik Ohlsson, trumpet
Arbetskretsens julmarknad
11.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst
Per Hilmer Larsson
Vendelsö kyrkas körer
Kamilla Arlestrand
Ann-Christine Wilund
brasskvintett, Vendelsö
­syförenings ­julmarknad
11.00 Österhaninge kyrka
Leif Wiking
Mathias Brorson, sång
Anders Kästel, trumpet
16.00 Jordbro kyrka
Gudstjänst med små
och ­stora
Veronica Willner
Carl Henrik Widlund
Minisången
Musikal­gruppen, Audite
barn och ungdomar
Perolof Hellström, trumpet
Sara Bjäde Jarl
Adventskalendrar till
alla barn.
Kyrkfika och lotteri.
16.00 Vendelsö kyrka
Adventskonsert med
­Vislustan
Per Hilmer Larsson
18.00 Österhaninge kyrka
Musikgudstjänst
”Advent går in”
Martin Marcolla
Österhaninge kyrkokör
Mikael Fahlstedt
Kyrkbuss
Fira advent i din församling
2 i advent 9 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst med små och
stora, Annelie Ekström
11.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst med nattvard
Mikael Gyllstedt
15.00 S:t Eskils kyrka
De vackraste julsångerna
på finska.
Eija Alpimaa Magnusson
Ensemble ur Österhaninge
kyrkokör
Torsdag 13 december
07.00 S:t Eskils kyrka
Luciafirande
Haninge sångklasser
16.00 och 18.00
Vendelsö kyrka
Luciafirande
Barn- och ungdomskörer
Kamilla Arlestrand
Ann-Christine Wilund
Per Hilmer Larsson
18.00 Jordbro kyrka
Luciahögtid, lussefika
Audite, Musikalgruppen
Fredag 14 december
18.00 S:t Eskils kyrka
Körkonsert med julton
PRO-kören
Höstblommorna
Monica Darbom, dirigent
Lördag 15 december
Onsdag 19 december
19.00 Vendelsö kyrka
Söderstråket spelar och
sjunger in julen
4 i advent 23 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst med nattvard
Annelie Eriksson
Kenneth Landelius
Julafton 24 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Samling vid krubban
Annelie Ekström
Charlotta Lindholm
­Lundblad, tvärflöjt
11.00 Vendelsö kyrka
Samling vid krubban
Mikael Gyllstedt
Ann-Christine Wilund
11.00 Jordbro kyrka
Samling vid krubban alla
små & stora
Carl Henrik Widlund
Sara Bjäde Jarl
17.00 S:t Eskils kyrka
Julbön
Leif Wiking
Catharina Ekeberg, sång
18.00 Vallakyrkan
Sinnesrogudstjänst
3 i advent 16 december
Onsdag 12 december
9.30 Jordbro kyrka
Småbarnsgudstjänst med
Lucia
Bibelstudium
Öppet bibelstudium för
ovana och vana bibellä­
sare. Ingen föranmälan.
Vill du veta mer, kon­
takta Veronica Willner.
Söndag 2 och 16
­december kl 10-11.30
Jordbro kyrka.
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst
Veronica Willner
11.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst med nattvard
Mikael Gyllstedt
Ann-Christine Wilund
16.00 Österhaninge kyrka
Julkonsert
Donald Perry, solosång
församlingens körer
Södertörns brass
Kyrkbuss
19.30 S:t Eskils kyrka
Julkonsert
Donald Perry, solosång
församlingens körer
Södertörns brass
Julnattsmässa
23.00 Österhaninge kyrka
Julnattsmässa
Martin Marcolla
Leif Wiking
ensemble ur Österhaninge
kyrkokör
23.30 Jordbro kyrka
Julnattsmässa
Veronica Willner
Ann-Christine Wilund
11
Nyårsafton 31 december
17.00 S:t Eskils kyrka
Nyårsbön
Magnus Crispin Back
17.00 Vendelsö kyrka
Nyårsbön
Per Hilmer Larsson
Jan Lindberg, flöjt
Ann-Christine Wilund
Juldagen 25 december
07.00 S:t Eskils kyrka
Julotta
Kenneth Landelius
Sandra Tillbom, sång
07.00 Vendelsö kyrka
Julotta
Per Hilmer Larsson
Ann-Christine Wilund
Helena Lugnegård, sång
07.00 Österhaninge kyrka
Julotta
Magnus Crispin Back
ensemble ur Österhaninge
kyrkokör
Annandag jul
26 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst med nattvard
Carl Henrik Widlund
17.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst med julens alla
sånger
Per-Hilmer Larsson
Vendelsö körensemble
Ann-Christine Wilund
Söndag 30 december
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst
Magnus Crispin Back
Nyårsdagen 1 januari
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst
Carl Henrik Widlund
Söndag 6 januari
11.00 S:t Eskils kyrka
Gudstjänst med nattvard
Annelie Ekström
Eija Alpimaa Magnusson
Körensemblen Vocal 5.2
11.00 Vendelsö kyrka
Temagudstjänst med julspel
Per Hilmer Larsson
Barnkörer
Kamilla Arlestrand
15.00 S:t Eskils kyrka
Trettondedagsgudstjänst
på finska
Eija Alpimaa Magnusson
Ronney Magnusson, sång
och trumpet
16.00 Jordbro kyrka
Julsånger från hela världen
Lyssna – sjung – önska
Carl Henrik Widlund
Musikalgruppen, Audite,
ensemble ur Österhaninge
kyrkokör
Mikael Fahlstedt
Sara Bjäde Jarl
Träffpunkter
Lunchmusik och soppa
S:t Eskils kyrka
Onsdagar kl 12.00
Lunchmusik med varierat
innehåll, sopplunch kl
12.30 t o m 19.12,
start 9.1.
Soppa på musik
Kryckan
Vallakyrkan
Sleipnervägen 111
En mötesplats för hemlösa,
missbrukare och utsatta.
Öppettider: tis, ons, tors
kl 8.00-14.00, café (kl 8.00
frukost, kl 12.00 lunch)
fre kl 8.00-13.00 café.
Torsdagscafé
Jordbro kyrka
En tisdag i månaden kl 12.00
musik, soppa och trevligt
sällskap.
4.12 Ulrika Zettersten sång,
Niclas Steeve, piano.
29.1, program se hemsidan.
Brandbergens
­församlingslokal
Jungfruns gata 415
Fika och program varje
torsdag kl 13.00 t o m
13.12, start 17.1.
Kontaktperson:
Malin Persson
Musiklunch
Café tisdag
Vendelsö kyrka
Tisdagar kl 12.00-13.00,
följande datum: 11.12, 22.1
Öppet kyrktorg
Vendelsö kyrka
Fredagar kl 13.00-15.00,
t o m 7.12, start 18.1.
En träffpunkt för daglediga
i alla åldrar, möjlighet till
en kopp kaffe, en sång, en
berättelse, samtal och
­gemenskap.
Julmarknader
Försäljning av handarbeten, lotterier och servering
i S:t Eskils kyrka och Vendelsö kyrka efter gudstjänsten.
Första söndagen i advent 2 december
Välkommen hälsar
Arbetskretsen i Handen och Vendelsö kyrkliga syförening
Jordbro kyrka
Varannan tisdag
kl 9.30-11.30 (jämna veckor)
Öppen träffpunkt med
­kaffe, småprat, gemenskap,
andakt, olika program.
27.11 Fika och gemenskap
11.12 Vi sjunger julens
sånger tillsammans med
kantor Sara Bjäde Jarl
22.1 Fika och gemenskap
Arbetskretsen i Handen
S:t Eskils kyrka
Fika och gemenskap
­varannan måndag kl 13.00.
Vi inleder med andakt i
kyrkan.
Kontaktperson:
Malin Persson
Vendelsö
kyrkliga ­syförening
Vendelsö kyrka
Syföreningen träffas
­varannan tisdag kl 13.0015.00 och Stödstrumporna
varannan torsdag kl 18.0021.00. Nya och gamla
­medlemmar är välkomna.
Kontaktperson:
Britt Lindberg
12
Barn & Ungdom
57:an och 67:an
Fasta grupper
Anmälan sker till respektive
kyrka, se kontakter sid 19.
Ändringar kan förekomma,
se hemsidan för aktuell
­information: www.
osterhaningeforsamling.se
Babycafé med baby­
massage och babyrytmik
Jordbro kyrka
Torsdagar 10.00-11.30,
start 24.1
Babymassage
S:t Eskils kyrka 0-10 mån
Tisdagar 9.30-11.30,
5 ggr, start 15.1
Onsdagar 13.30-14.30,
5 ggr, start 16.1
Pysselgrupp för vuxna
med barn 0-6 mån
Vendelsö kyrka
Tisdagar 10.00-11.30
Kontakt
För telefonnummer
till respektive kontaktpersoner se sidan 19.
Fast barn- och
föräldragrupp med
ABC-träffar
S:t Eskils kyrka 0-5 år
Fredagar 9.00-11.30,
start 11.1
Barntimmar
Jordbro kyrka 4-5 år
Onsdagar, fredag
9.00-11.30, start 16.1
S:t Eskils kyrka 3-5 år
Måndagar, onsdagar,
fredagar 9.00-11.30,
start 7.1
Jordbro kyrka åk 5-7
Måndagar 16.00-18.00,
start 21.1
S:t Eskils kyrka åk 6-7
Torsdagar 15.00-18.00,
start 10.1
Fritidsgrupp
Vendelsö kyrka 7-11 år
Måndagar, onsdagar
13.00-16.00, start 9.1 eller
Tisdagar, torsdagar,
13.00-16.00, start 10.1
Mötesplats för
adoptionsfamiljer
Lördagar 10.30-13.00,
se hemsidan för datum.
Miniorer
Jordbro kyrka 7-11 år
Torsdagar 14.30-16.30,
start 24.1
S:t Eskils kyrka 7-9 år
Tisdagar 14.30-17.00,
start 8.1
Juniorer
S:t Eskils kyrka åk 4-5
Onsdagar 15.00-17.00,
start 9.1
Vendelsö kyrka 10-12 år
Tisdagar 14.00-16.30
start 8.1
Öppna grupper
Ingen anmälan.
Öppen babygrupp
S:t Eskils kyrka 0-8 mån
Onsdagar 13.00-15.30,
start 9.1
Öppen barn och
Föräldragrupp
Jordbro kyrka 0-3 år
Måndagar 9.30-12.00,
start 21.1
S:t Eskils kyrka 0-3 år
Start 8.1
Tisdagar 9.00-11.30
Torsdagar 9.00-11.30,
13.00-15.30
Vendelsö kyrka 0-5 år
Måndag-torsdag
9.00-11.30, start 9.1
Öppet babycafé
med rytmik
Vendelsö kyrka 0-10 mån
Måndagar 9.30-11.30
Sång och musik
Anmälan sker till respektive
kyrka, se kontakter sid 19.
Babyrytmik
Jordbro kyrka 0-2 år
se Fasta grupper, Babycafé
S:t Eskils kyrka 0-1 år
Måndagar 13.30-15.00
Småbarnsrytmik
S:t Eskils kyrka 1-2 år
Onsdagar 9.30-11.30
Minisång
Jordbro kyrka 3-6 år
Onsdagar 14.30-16.00,
start 23.1
Musikalgrupper
Jordbro kyrka 7-9 år
Tisdagar 16.00-16.45,
start 22.1
Jordbro kyrka från 10 år
Tisdagar 17.00-18.00,
start 22.1
Ungdom
UGH – Unga i Guds hjärta
S:t Eskils kyrka
Ungdomsgrupp från 14 år
Onsdagar 17.30-21.30,
start 16.1
Ledare: Karin Lind
QV Ungdom
Vendelsö kyrka
Ungdomsgrupp från 14 år
Torsdagar 18.45-22.00,
start 10.1
Ledare: Mikael Gyllstedt
och Henrik Stenman.
www.osterhaningeforsamling.se
13
Körer
Suomenkielinen toiminta
Finskspråkig verksamhet
Vuxenkörer
Österhaninge kyrkokör
S:t Eskils kyrka
Tisdagar 18.30-21.00,
start 8.1. Anmälan till
­M ikael Fahlstedt
Vendelsö körensemble
Vendelsö kyrka
Onsdagar 18.30-20.30
Audite
Jordbro kyrka
Tisdagar 19.00-21.00,
start 22.1
Anmälan till Sara Bjäde Jarl
Ungdomskör
Vendelsö kyrka
Från 13 år.
Tisdagar 18.30-20.00
Anmälan till Kamilla
­A rlestrand, start 15.1
Joulurauhaa
Minä muistan lapsuuden joulut,
muistan kaikki tuoksutkin sen.
Kylän laidalle luo vanhan naisen,
aattoaamuina vein kukkasen.
Hänen kanssaan koristin kuusen,
pikkuleipiä maistelin.
Joka kerta hän sanat nuo lausui,
niitä vaieten kuuntelin..
Rauhaa, joulurauhaa,
mulle toivota ei nyt hän.
On poissa nuo lempeät silmät,
tuoksu tuvan tuon lämpimän.
Rauhaa, joulurauhaa,
voinko löytää nyt milloinkaan?
Minä miksi en aikaisemmin
häntä saapunut katsomaan?
Rauhaa, joulurauhaa!
Muista joulusi pyhittää.
Se vain mikä meissä on hyvää,
meidän jälkeemme tänne jää.
Kun rauhaa, joulurauhaa,
hänen kuulin toivottavan,
niin silloin, vasta silloin
tunsin jouluni alkavan..
Kirkkomaalle hiljaa nyt kuljin,
kuljin silmin kyyneltyvin.
Hänen kummulleen toin joulutähden,
yhden kynttilän myös sytytin.
Sillä hetkellä liekki kun syttyi,
tunsin lämpimän henkäyksen.
Tähtitaivaalta lempeä tuuli,
viestin toi mulle kuiskaten..
Tänä jouluna jälleen kuljin,
luokse pirttinsä syrjäisen.
Minä ikkunat pimeät löysin,
pihan aution, hiljaisen.
Kertoi naapuri vanhuksen tienneen
minun aattona tulevan.
Oli toivonut kummullensa
joulutähden mun laskevan..
Rauhaa, joulurauhaa!
Muista joulusi pyhittää.
Se vain mikä meissä on hyvää,
meidän jälkeemme tänne jää
Kun rauhaa, joulurauhaa,
kuulen tuulen kuiskaavan,
vihdoin tunnen, sittenkin tunnen
minä jouluni alkavan.
Joel Hallikaisen laulun sano teille kaikille Joulurauhaa
Toivottavat Eija ja Katija
Barnkörer
Vendelsö kyrka
Joulunajan toimintaa St. Eskilin kirkolla
Anmälan till Kamilla
­A rlestrand, start 15.1
Lilla kören
5-6 år.
Tisdagar 15.00-15.30
Barnkören
åk 1-3.
Tisdagar 16.00-16.45
Stora kören
åk 4-6.
Tisdagar 17.00-18.00
25.12 Huom! Ei jumalanpalvelusta St. Eskilin kirkossa
Tervetuloa viettämään suomalaista jumalanpalvelusta
klo 6.00 Trångsundin kirkossa
klo 9.00 Huddingen kirkossa tai
klo 11.00 Bollmoradalenin kirkossa Tyresössä
25.11 klo 15.00 Jumalanpalvelus
9.12 klo 15.00 Kauneimmat joululaulut
6.1 klo 15.00 Loppiaisen jumalanpalvelus
20.1 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus
(teksti sivulta Lirama.net)
14
Skönhet lyfter själen
15
 ”Bön till de uppstigande”
– Virpi Pahkinen d
­ ansade under
invigningen av Österhaninge­salen.
Foto: Charlotte Persson
När arkitekt Åsa Flarup
­Källmark fick uppdraget att
rita en ceremoni­lokal till Öster­haninge begravningsplats,
­hittade hon utgångspunkten i
sina egna erfaren­heter av att
hantera sorg och minnen av
begravningar hon varit på.
– När jag var tre år dog min lillebror.
Jag har vistats mycket på kyrkogården
sedan jag var liten och funnit tröst i
det vackra där. Senare ordnade jag
båda mina föräldrars begravningar.
När jag skapade Österhaningesalen så
plockade jag fram de saker som gjorde
begravningarna ljusa och vackra och
har undvikit det som varit svårt.
Rymden och ljuset i den nya cere­
monilokalen är påtaglig. I det stora
rummet med 6 meter i takhöjd öppnar
sig stora glaspartier med utsikt över
den vackra dalgången. Som fokus
finns ett smalt fönster, kallat ”en
strimma av hopp”.
– Det är en så vacker plats som vi
jobbat med, med naturliga blickfång
som kunde distrahera och stärka.
Skönhet lyfter ju själen.
– När jag funderade på vad det är
som förenar oss människor i sorg så
är det ofta en djup förtvivlan oavsett
­ålder, religion eller kulturell bak­
grund. I sorgen måste man ta hand
om, hålla om. Byggnaden är formad
som ett par kupade händer som vill
skydda – den halvrunda formen om­
famnar besökaren. Formen kan också
liknas vid ett upp- och nedvänt skrov,
ett strandat skepp.
– Strimman av hopp är jag mycket
nöjd med själv. Jag vet inte var den
kom ifrån, bara en känsla av att livet
på jorden och/eller himlen fortsätter.
Att ta avsked från en älskad är kanske
svårare för en icke troende, när det
inte finns så mycket hopp om en fort­
sättning. Då behövdes strimman av
hopp.
– Lamporna i lokalen har formen
av moln. I Gamla testamentet är moln
en vanlig symbol för den osynlige
­guden, samma Gud för muslimer,
kristna och judar. För en humanist
kan det vara en symbol för mörker
men också något som ger skugga när
solen bränner, funderar Åsa.
– Jag tror att skönhet och mänsklig
omtanke är det vi människor behöver.
Byggnaden är ritad just för det här
ändamålet och för den här platsen.
När man går på en kyrkogård är det
skönt med en byggnad – som ett bevis
på mänskligt liv. Det finns lampor som
lyser i några fönster, det blir inte så öde.
Den 9 oktober invigdes Österhaninge­
salen vid en invigningsceremoni för
särskilt inbjudna gäster.
I programmet medverkade bland
annat Virpi Pahkinen, världskänd
dansare som framförde ett dans­
nummer särskilt utformat för invig­
ningen.
– Jag var djupt berörd. Jag hade
gråten i halsen nästan hela tiden,
säger Åsa. Jag var både glad och
­vemodig på samma gång. Det var så
mäktigt att så stor möda lagts på att
inviga en byggnad som jag varit med
om att rita. Samtidigt var det för­
underligt att äntligen få se att allt
fungerade, det man haft i tankarna
så länge.
Vad är du mest stolt över?
– Att jag fått förtroendet att rita
­byggnaden och att mitt eget sökande
efter en omfamnande atmosfär ­verkar
ha nått fram. Rummet verkar beröra
många och då kommer det förhopp­
ningsvis att kunna hjälpa människor
i svåra stunder. Jag tror att Öster­
haninge­salen kommer att få använd­
ningsområden som ingen kan ana
idag.
Åsa Flarup Källmark
Text Charlotte Persson
Foto Catharina Fredrikson

16
Arkitekt och dansare i samspråk.
Invigningen av Österhaningesalen inleddes av Kyrkoherde Martin Marcolla.
Ceremonilokalen invigd
I oktober invigdes Österhaningesalen – den ­nybyggda ceremonilokalen på ­Österhaninge
­begravningsplats. Lokalen ska kunna användas för begravningar, oavsett religiös tillhörighet.
Ett nittiotal inbjudna gäster deltog i invigningen.
Martina Mossberg
ögonen. Jag har varit med
om liknande upplevelser två
gånger tidigare och då var
det på Operan och på
Konsert­huset.
Kommunstyrelsens ordförande
Vad tyckte du om
­invigningen och byggnaden?
– Byggnaden är fantastiskt
vacker och har placerats
med omsorg på en helt ena­
stående vacker plats. Cere­
monil­okalens utformning
med fönster ut mot naturen
ger mig en känsla av frid
och hopp.
Vilken betydelse har en
neutral ceremonilokal för
begravning, anser du?
– För ett modernt samhälle
där vi ser mångfalden som
berikande och som en natur­
lig del av utveckling är det
fantastiskt att vi i Haninge
nu har en vacker och ända­
målsenlig ceremoni­lokal.
Vilka användningsområden
för lokalen ser du
för framtiden?
– Min förhoppning är att
Vilken betydelse har en
neutral ceremonilokal för
begravning, anser du?
ceremoni­lokalen kommer
att användas som samlings­
plats för så väl sorg som
­glädje. Vid invigningen fick
vi se att lokalen lämpar sig
väl för både sång och dans.
Hanna Törnberg
Begravningsombud i
Österhaninge församling
Vad tyckte du om
­invigningen?
– Invigningen var enastå­
ende och jag hade tårar i
– Jag tycker att det är
­mycket viktigt att för­
samlingen disponerar en
ceremonilokal som utan
problem kan användas för
alla ceremonier – religiösa
och ickereligiösa, med t­ anke
på att Haninge kommuns
invånare representerar så
många olika religioner.
Du är begravningsombud i
Öster­haninge församling.
Vad är din ­uppgift?
– Min roll som begravningsombud är att vara kontakt­
person för de som inte är
medlemmar i Svenska
­kyrkan och deras begrav­
ningsbyråer. Det är också
mitt uppdrag att ­kontrollera
om begravnings­avgiften
utnyttjas på rätt sätt.
Hur vanligt är det
med ­begravningar i
annan ­tradition än Svenska
­k yrkans i Haninge?
– Förutom kristna be­
gravningar sker också
­muslimska, judiska och
buddi­stiska, som är de
stora religionerna i världen.
Det sker ganska ofta icke
­religiösa begravningar.
Sen får man inte glömma
17
Mingellunch. På den vita
väggen kan olika symboler
och bilder projiceras.
Gunilla Franklins sång
berörde och ramade in
invigningen.
Läs in QR-koden och se bildspel på YouTube från invigningen.
de mindre, religiösa sam­
fund som också finns repre­
senterade i Haninge.
Mohammed Laallam
Kommer den nya lokalen
att under­lätta muslimska
begravningar?
Vilken betydelse har en
neutral ceremoni­lokal för
begravning, anser du?
– Den nya lokalen under­
lättar mycket. Vi är i stort
behov av att kunna ha en
– Den är en nödvändighet
enligt begravnings­lagen,
och kyrkogårdsnämnden
­bedömer att ceremoni­
lokalen kommer att fylla
ett stort framtida behov.
Imam, vice ordförande i
Islamiska församlingen i Haninge,
begravningsentreprenör
Vad tyckte du om
­invigningen?
– Vi muslimer i Haninge är
oerhört glada för den nya
bergravningslokalen och
invigningen, och vi ser fram
emot att vara delaktiga även
i fram­tiden.
Vilken betydelse har en
neutral ceremonilokal för
begravning, anser du?
– Muslimska begravningar
skiljer sig en hel del ifrån de
kristna. När begravnings­
ceremonierna sker i S­verige
så får man som muslim
kompromissa en del. En
neutral ceremoni­lokal är ett
stort steg mot det öppna
civiliserade samhället, den
­betyder oerhört mycket för
oss.
Mauritz Carlson
Kyrkogårdsnämndens ordförande
Vad tyckte du om
­invigningen?
minnesstund efter begrav­
ningar, hålla tal och före­
läsa om livet efter detta, om
döden och paradiset och be
för den avlidne samt stödja
hans/hennes familj. Musli­
merna sörjer inte sina av­
lidna anhöriga överdrivet
mycket då de tror att döden
enbart är början på något
nytt. Man tar sin tid att
visa respekt för den avlidne
och dennes familj.
– Jag tyckte den var fan­
tastisk och väl anpassad till
Österhaningesalens
­blivande användning.
Vilka användningsområden
för lokalen ser du
för ­framtiden?
– Förutom begravningar
utan och med kyrkliga
­förtecken, är lokalen väl
­lämpad för t ex bröllop,
kammar­musik, dikt­
läsningar och vissa möten.
Text Charlotte Persson
Foto Catharina Fredrikson
Under hösten 2011 påbörjades byggna­tionen av en ceremonilokal på
Öster­haninge begravningsplats i ­Haninge.
Redan 2002 fick arkitekt Åsa Flarup Källmark (­ A-sidans arkitekt­
kontor), landskaps­arkitekt ­Monica Sandberg (Landskapsgruppen)
och Bengt Krusemo (Bjerking AB) i uppdrag att upprätta ett förslag
för upp­förande av en ny ceremonilokal, bisätt­nings- och mottagningsrum, personal- och förrådsutrymmen på begravningsplatsen i
olika etapper. Den första etappen av pro­jektet var bisättnings­lokalen,
som togs i bruk under 2006.
Alla folkbokförda som betalar begravnings­avgift har lag­stadgad rätt
till en värdig lokal för begravning utan religiösa symboler.
18
Sagan om de goda
styvföräldrarna
Linda och Per hade varit tillsammans nästan två år när de bestämde sig för att flytta ihop.
De hade haft lite vardagsumgänge när de inte hade barnen hos sig. Nu hade de också träffat
varandras barn och barnen träffat varandra. I början hade de träffats och gjort roliga ­saker
men nu hade de umgåtts också i vardagen. Både Linda och Per hade förstått att de aldrig
skulle bli en s k kärnfamilj utan snarare vad man brukar kalla en svängdörrsfamilj.
Den första förhandlingen de ställts
inför var hur stor lägenhet de skulle
köpa. Linda hade lite mer sparade
pengar men för Per var det viktigt att
de skulle betala hälften var. Till slut
kom de överens om att köpa en fyra­
rums lägenhet. De hade också disku­
terat vilka rum barnen skulle ha.
­Lindas tolvårige son med Pers åtta­
årige son och Pers femåriga dotter
med Lindas åttaåriga dotter. Efter en
del prat fram och tillbaka kom de
fram till att syskonen skulle dela rum
i alla fall tillsvidare. Barnen tycktes
också vara nöjda med detta.
Efter stundtals ganska svåra
­diskussioner och förhandlingar med
deras tidigare partners hade de också
hittat en bra lösning på umgänges­
frågan. Pers barn skulle komma på
måndagar och ­stanna en vecka. L
­ indas
Relationerna
Artikelserie, del 5
I en artikelserie skriver terapeuterna
på ­Kyrkans Familjerådgivning om de
möjligheter och svårigheter vi ­möter
i våra relationer. Tidigare artiklar i
serien hittar du i Österhaninge församlingsblad nr 1-4 2012. De finns att läsa
på www.osterhaningeforsamling.se
barn skulle komma på onsdagar och
stanna en vecka. På det sättet skulle
barnen ha ensam­­tid med sin förälder
men också träffa de nya bonussysko­
nen. Per och Linda skulle också få lite
tid till­sammans utan barn.
Trots att de ­t yckte att de pratat
­igenom allt väldigt noggrant märkte
de båda att den ­andra stundtals
­mörknade i ansiktet när de sa till var­
andras barn. De förstod att de nu
­måste sitta ner och bestämma vilka
regler som skulle vara gemensamma
men också vilken roll de kunde ha för
varandras barn. Pers tidigare fru
­började också ringa och vilja ändra på
umgänges­tider. Eftersom Per hade en
del skuldkänslor för att ha lämnat
henne var han benägen att gå med på
­detta. ­Linda och Per hade en del gräl
om det. Linda hade å sin sida svårt att
avgöra hur mycket tid hennes tidigare
svär­föräldrar skulle få vara med
­barnen. De förstod båda att det var
många relationer att ta hänsyn till.
Detta var bara en vinjett till en styv­
familj. Det är egentligen nästan omöj­
ligt att skriva generellt om familjer
som kallas så. Familjer är så olika. En
del par träffas och har båda barn sen
tidigare. En del par träffas där en har
barn och den andra inte. Ibland har en
eller båda barn från flera ­tidigare för­
hållanden. En del väljer att skaffa
gemen­samma barn, en del inte. De
tidigare barnen kan också vara i helt
olika åldrar. En del barn träffar båda
sina mammor en vecka och båda sina
pappor den andra. Dessutom är rela­
tionerna till far- och morföräldrar
­ibland täta, ibland inte.
Det som ändå blir tydligt är att det är
många relationer att ta hänsyn till. I
lyckliga fall är detta en stor tillgång
för barnen. Tänk, att ha så många
vuxna som bryr sig och som man är
älskad av. Ibland blir dock rela­tio­
nerna till tidigare partners präglade
av misstro, misstänksamhet och svart­
sjuka, även från den nya partnern.
Den part som lämnat ett förhållande
är ofta fylld med skuldkänslor. Detta
kan påverka relationen både till den
nuvarande och också den tidigare
partnern. Inte så sällan ger det också
en känslighet när den nya partnern
säger till eller har åsikter om ens barn.
Ofta har man också en tendens att
vilja kompensera barnen för den för­
lust de gjort.
En partner som blivit lämnad kan ha
svårt att känna tillit och kan också
vara upptagen med funderingar om
vem barnen träffar och vem som har
19
Kontakta oss
S:t Eskils kyrka
Runstensvägen 14, Handen, vx 555 670 00
Präster
Eija Alpimaa Magnusson, 555 670 53
Magnus Crispin Back, 555 670 52
Attila Neumerker, 555 670 40
Annelie Ekström, 555 670 37
Kenneth Landelius, 555 670 51
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Musik
Catharina Ekeberg, kantor, 555 670 13
Mikael Fahlstedt, organist, 555 670 12
Församlingspedagog
Elisabet Hillbratt, 555 670 43
Församlingsassistent
Mia Sjödin, 555 670 39
Ungdomsverksamhet
Karin Lind, 555 670 44
Nicklas Sundberg, 555 670 38
Barnverksamhet
­Anki Bokvist, Birgitta Ohlsson,
Gertrud Eriksson, Helena Andersson,
Kristina Karlsson Ehlén, 555 670 47
Vaktmästare 555 670 90
inflytande på dem i den före dettas
nya relation. Inte så sällan har man
då ett behov av att försäkra sig om att
­barnen har det mycket bra, för att inte
säga bäst, hos dem själva.
Barn kan också känna sig svartsjuka
på den nye partnern och det kan vara
bra att avstå alltför mycket kärleks­
yttringar till den nya, i alla fall i
­början.
Der är inte självklart att man älskar
sin partners barn som sina egna. Även
om ens egna barn kan vara besvärliga
har man en historia och oftast en mer
självklar kärlek till dem. Det kan inne­
bära att toleransen för dem blir större.
De här känslorna är inte onormala
men man behöver hitta sätt att för­
hålla sig till dem.
Bäst verkar styvfamiljen klara sig om
man kan skapa en ny familj med klara
normer och värderingar, förvisso inte
en kärnfamilj, men med stark samman­
hållning. Konkret kan det betyda att
man äter middag ihop, ofta spelar spel
tillsammans eller tittar på något TVprogram på lördagar, ja, allt sådant
som skapar gemensamma upplevelser.
Utifrån barnens perspektiv är det
­viktigt att förstå att de inte har valt.
Man måste skapa en respektfull rela­
tion som vuxen men inte försöka vara
en ny mamma eller pappa för barnen.
De har ju redan en som de behöver få
­älska och förlita sig på. Barn är också
känsliga för orättvisor och behöver
känna att alla barn behandlas lika.
Slutligen vill jag säga att jag är full av
beundran för de par jag träffat, som
trots denna väv av relationer som ska
hanteras, lyckas skapa en hoppfull,
tillfredsställande, meningsfull och
stundtals djupt glädjefull tillvaro.
Text Birgitta Gentele,
familjerådgivare
Kyrkans familjerådgivning
är en samverkan mellan församlingar i Stockholms stift.
För enskilda samtal (45 min), familjesamtal (vuxna personer)
och parsamtal (90 min) är avgiften 250 kronor. Tidsbokning
08-615 11 70 eller [email protected]. www.kyrkansfamiljeradgivning.org
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Präster
Per Hilmer Larsson, distriktschef
555 670 73
Mikael Gyllstedt, 555 670 77
Diakoni
Eva-Lisa Oldeberg, diakoniassistent,
555 670 72
Musik
Ann-Christine Wilund, kantor, vuxenkör
555 670 71
Kamilla Arlestrand, körledare, 555 670 29
Församlingspedagog
Henrik Stenman, 555 670 74
Barnverksamhet
Britt Lindberg, Ninni Winberg,
Susanne Kumlin, 555 670 75
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Präster
Veronica Willner, distriktschef, 555 670 61
Carl Henrik Widlund, 555 670 62
Musik
Sara Bjäde Jarl, kantor, 555 670 65
Barnverksamhet
Barbro Widarsson, Ulla Sunesson,
Ylva Lundgren 555 670 67
Fritidspedagog
Susanne Park, 555 670 68
Brandbergens
församlingslokal
Jungfruns gata 415
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Kryckan
Vallakyrkan, Sleipnervägen 111, 777 80 90
Katija Smalliakowa, diakon, 555 670 66
Leif Wiking, präst, 555 670 54
Carina Ekman, diakoniassistent
I väntan på
något som redan hänt
Vid en adventssamling för förskolan för många
år sedan kom en liten pojke på kanske 5 år
fram till mig efteråt. Jag hade berättat om
­advent och om julevangeliet. Han tittade mig
djupt in i ögonen och sa med allvarlig röst.
– Du behöver inte berätta den här historien
om Jesus igen. Jag har hört den förr.
När snön kommit till vår lilla by
ser världen ut att bli alldeles ny
De flesta av oss känner trygghet vid att livet upprepar sig.
Att berättelser och upplevelser får återkomma igen år för
år. Det blir ju vad vi kallar traditioner. Som ett igen­
känningens kitt mitt i ett liv som ständigt förändras.
Hon är ensam och gammal och elak ibland,
men till jul så bakas de godaste bullarna där minsann.
Som kristen handlar det ofta om att vänta på något som
redan hänt. Kända berättelser från en tid för länge sedan
i ett land långt borta kommer tillbaka till oss varje år.
Inte minst julens berättelser handlar om ett då som får
bli ett nu.
I fönstret så tänds då ett ljus
som visar att, nu får vi komma till gummans hus
Den här adventsdikten skrev jag för länge sedan. Barn­
domsminnen från en uppväxt i en mindre stad blandades
med jul och advent. Riktiga män­niskor får spela med i en
nästan sann dikt. Tänk er den gamla delen av ett bruks­
samhälle. Röda hus med vita knutar. Snön faller…
Vi springer och jagar och leker tafatt
tills allting mörknar och det är nästan natt
Då går vi hemåt. Vi går genom byn.
Ljusen i fönstren dansar och glittrar mot skyn
Men – där är ett hus där fönstren är skumma
Ja, just där bor en gammal gumma.
Och när hon har börjat att baka
så får vi komma dit och smaka
Vi sitter vid spisen och värms vid dess glöd
och det luktar av såpa och nybakt bröd
Och gumman hon ligger på golvet och skrubba
och berättar om något som hände i en krubba
Och det hände för länge, ja länge sen
men kanske, ja, kanske det händer igen.
Hennes kinder är röda när hon reser sig opp
och ögonen glänser som finaste silverkopp
Ja, jag minns henne där hon stod
och talte om han som var så god
Hans liv blev för oss ett ljus
som vi hade med oss från gummans hus
Ja, minnet av detta ljus
som gumman tände i vårt hus
i väntan på något som redan hänt
är alltid för mig, första advent.
Text Leif Wiking