SLUTRAPPORT - Validering Väst

Transcript SLUTRAPPORT - Validering Väst

SLUTRAPPORT
En förstudie kring en regional
stödplattform för validering i
Skåne
Jan Nilsson
Projektledare
Kommunförbundet Skåne – KFSK
[email protected]
2014-09-30 (rev.)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. OM RAPPORTEN
Rapportens struktur
2. PROBLEM- OCH BEHOVSANALYS
Begreppet validering
Kriterier och riktlinjer
Erkännande och legitimitet
Två arenor
Åter till frågan om generella kompetenser
En struktur för generella kompetenser
3. ETT FÖRSÖK ATT FÅNGA HELHETEN
Hur förhåller sig olika verksamheter till varandra?
Hur förhåller sig olika slag av kompetenser till varandra?
Reglerat och icke-reglerat
Samband och gemensamma nämnare
4. VALIDERING I SKÅNE
4.1 Kommunal vuxenutbildning (VUX)
4.2 Arbetsförmedlingen
4.3 Kommunala arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME)
4.4 Folkbildning och föreningsliv
4.5 Universitet och högskola
4.6 Dialog, nätverk och utveckling
5. OMVÄRLD
5.1 Västra Götalandsregionen – Validering Väst
5.2 Validering inom andra regioner
5.3 Arbetsförmedlingen
5.4 Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH)
5.5 Skolverket
5.6 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF)
5.7 Validering utanför Sverige
6. SAMVERKAN – PARTER OCH FORMER
7. STATISTIK, VALIDERING OCH JÄMSTÄLLDHET
8. NÄSTA STEG – FÖRSLAG
8.1 Projekt H – Validering av ämnes-, bransch-
1
3
4
4
5
7
7
9
11
13
13
16
17
18
19
20
22
24
26
28
29
30
30
32
34
35
35
36
37
37
38
41
42
och yrkeskompetenser
8.2 Projekt M – Validering av generella kompetenser samt
43
kompetenser förvärvade vid sidan av arbetsliv och
formellt utbildningssystem
8.3 Synliggörande
8.4 Koordinering
8.5 Kompetenssamverkan Skånes (KoSS) roll
44
44
44
Bilagor
1. Sammanställning över aktörer, verksamheter, nätverk med flera som VALLE
kommit i kontakt och dialog med.
2. Schema över hur utbildningssystemet i EU:s medlemsstater hanterar EU:s 8
nyckelkompetenser, hämtat från European Commission: Assessment of Key
Competences in initial education and training: Policy Guidance (2012)
3. Schema över den nationella referensramen för kvalifikationer
för livslångt lärande (NQF)
4. Program – Konferensen ”En dag om Validering”, 2014-06-02
5. Deltagarförteckning – Konferensen ”En dag om Validering”, 2014-06-02
6. Enkätsvar – Konferensen ”En dag om Validering”, 2014-06-02
7. Konferensutvärdering ”En dag om Validering”, 2014-06-02
8. Referensgrupp H
9. Referensgrupp M
Referenslitteratur m.m.
Assessment of Key Competences in initial education and training: Policy Guidance; Commission staff
working document; EU 21012
Kartläggning och bedömning av valideringsinsatser för utrikes födda; Statskontoret 2013:6
Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens; Myndigheten för yrkeshögskolan Dnr.
YH2012/428
Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå; SOU 2013:20.
Lyssna till den tysta kunskapen; A Hällqvist; OM Magasin 1.2014
Ministerrådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt
lärande; 2012/C 398/01
Nyckelkompetenser för livslångt lärande – En Europeisk referensram; GD Utbildning och kultur (2007)
Remisspromemoria kring en nationell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande;
Utbildningsdepartementet (U2014/4373/GV)
Slutrapport – Förstudie Regional samordning av validering (mars 2014); Regionförbundet Södra
Småland; Dnr. 13/0304
Synliggöra kompetens i matchning; projektbeskrivning; Arbetsförmedlingens HK; ESF projektnummer
2013-3010054
Uppdrag att föreslå överblickbara system för validering (U 2014:G); Utbildningsdepartementet
U2014/3014/SAM
Validering m.m. – fortsatt utveckling av vuxnas lärande Ds 2003:23; Regeringen
Validering som sortering - Bilaga till Rapport integration 2005; P Andersson, Å Hult, A Osman;
samproduktion mellan Valideringsdelegationen och Integrationsverket; P Andersson, Å Hult, A Osman
2006
Validering inom vuxenutbildningen; Skolverket, serien stödmaterial, 2013
Vuxenutbildningsförordningen; SFS 2011:1108
Vidare har utnyttjats ett större antal hemsidor. Dessa redovisas löpande i rapporten i fotnoter.
1. OM RAPPORTEN
Förstudien VALLE initierades av Kompetenssamverkan Skåne (KoSS), en arena för
samverkan mellan regionala aktörer kring kompetensförsörjningen i Skåne. I KoSS
ingår Arbetsförmedlingen, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen i Skåne län,
Lärosäten Syd samt Region Skåne (ordförande). KoSS är bildat på regeringens
uppdrag och motsvarande konstellationer finns inom övriga regioner. Validering är
ett av de områden som är i fokus för verksamheten. KoSS har fungerat som styrgrupp för förstudien. Kommunförbundet Skåne har varit projektägare för VALLE.
Studien genomfördes under perioden 2014-01-01–2014-09-30, med stöd av Europeiska socialfonden - ESF.
I denna slutrapport finner ni sammanställningar, slutsatser och rekommendationer samt
resonerande texter kring validering. De ska alla på olika sätt belysa möjligheterna till att
etablera en regional stödplattform för validering i Skåne. Rapporten avslutas med förslag
kring vad som skulle kunna vara de nästa stegen (s. 41). Ni kommer att upptäcka att det som
redovisas är validering ur såväl ett skånskt som ett mer generellt perspektiv. Dessa båda
synsätt är nödvändiga för att kunna se den helhet som validering utgör. Det är i kraft av
helheten som man kan identifiera de utmaningar och möjligheter som validering inrymmer.
I rapporten är samlat resultatet av nio månaders samtal och diskussioner kring validering
med en stor mängd personer som är involverade i eller som intresserar sig för frågan. Det
handlar i första hand om företrädare för olika verksamheter i Skåne, men även företrädare för
andra regioner och statliga myndigheter har bidragit. Utan alla dessa personers intresse och
engagemang, deras beredvillighet att dela med sig av kunskaper och erfarenheter samt deras
tänkvärda synpunkter och ifrågasättande kommentarer hade aldrig denna rapport kunnat
färdigställas. Det är här på sin plats att rikta ett varmt tack till er alla, ingen nämnd, ingen
glömd.1
Det har varit en resa, vilket här ska tolkas såväl bildligt som högst bokstavligt, där det
redan under de första etapperna stod klart att kartan, projektbeskrivningen, inte helt
överensstämde med verkligheten. Allt eftersom kom den mångfacetterade och komplexa
verkligheten att bli styrande för arbetet, projektbeskrivningens ramar fick tänjas. Verkligheten
överträffade dikten. Detta innebar utmaningar, framför allt att kunna hålla kvar arbetet inom
en samlande ram. En del planer och aktiviteter fick stryka på foten eller ersättas av annat. Det
uppstod kommunikationsproblem – Vad är eller vad kan validering vara? Det var i och för sig
ett förväntat problem, men det blev mer accentuerat. Under resans gång blev problemet dock
mindre och mindre, det blev lättare att diskutera validering på tvärs av tillhörigheter,
uppehållet vid Norra Station i Hässleholm den 2 juni blev en vändpunkt.2
Utgångspunkt i arbetet med VALLE har varit att se validering i dess helhet, inte ur en
eller ett par verksamheters perspektiv. Fokus har varit riktat mot den samlade valideringen i
Skåne och den potential som ryms däri. Det är valideringens möjligheter att bidra i arbetet
inom Kompetenssamverkan Skånes (KoSS) åtta prioriterade teman för 2103-2016 som varit
det centrala, primärt när det gäller fem teman:
1
Som bilaga 1 finner ni en sammanställning över aktörer, verksamheter, nätverk med flera som
VALLE kommit i kontakt och dialog med.
2
Konferensen ”En dag om Validering”, se vidare s. 30
1

Tillvarata invandrares kompetens på arbetsmarknaden

Stärka ungas möjligheter till jobb och utveckling

Motverka en könssegregerad arbetsmarknad

Utveckla kompetensförsörjningsarbetet inom vård och omsorg

Utveckla och stärka vuxenutbildningen
Perspektivet inom VALLE har alltså varit regionalt och övergripande. Den viktiga frågan blev
därmed hur olika aktörers verksamheter sammantagna kan bidra i arbetet. I detta ligger hur de
kan samverka och tillsammans utveckla validering i Skåne. Vidare att identifiera de hinder
som behöver undanröjas och de utmaningar som behöver bemästras för att åstadkomma
samverkan och utveckling. De slutsatser och förslag som presenteras i rapporten är
formulerade med detta för ögonen.
I rapporten återfinns inga fördjupade resonemang kring metodutveckling. Till del hänger
detta samman med vad som ovan sagts om det regionala och övergripande perspektivet. Men
framför allt är det kopplat till slutsatsen att nya metoder för validering inte är behövliga, man
skulle till och med kunna säga att nya metoder inte är önskvärda. Det är inte bristen på
metoder eller det att metoder fungera mer eller mindre bra som är problemet. Det avgörande
problemet är att verksamheterna där metoderna används inte hänger samman. Därmed kan
man i och för sig säga att det behövs en ny metod – en metod som skapar samband mellan
validering på olika nivåer och verksamheter. En regional stödplattform är en metod som kan
rymma denna möjlighet.
Den allt övervägande delen av de hinder och utmaningar som förs fram i rapporten är inte
specifika för Skåne, utan kännetecknar situationen generellt i Sverige. Däremot styr de
specifika förutsättningarna i Skåne samt hur dessa kan påverkas och förändras, möjligheterna
att komma till rätta med merparten av hindren och utmaningarna. Dock återstår några som
endast kan angripas i samverkan med andra regioner och i dialog med aktörer på nationell
nivå. Grunden för en sådan samverkan och dialog har lagts inom VALLE.
Det finns en aktörsgrupp som inte tilldelas en framträdande roll i rapporten – arbetsgivare.
Detta ska inte tolkas som att denna grupp är oviktig och försumbar vad gäller validering.
Arbetsgivare är en viktig aktör inom validering. Man är det som central part i utformandet av
branschmodeller. Vidare samverkar man med kommunala arbetsmarknadsenheter och
motsvarande (AME) i utformandet av kriterier för grundläggande anställningsbehörighet inom
olika branscher. Slutligen är man det som presumtiv arbetsgivare för individer som genomgår
validering. Men deras roll i arbetet med att forma en regional stödplattform är inte lika tydlig.
I dagsläget skulle troligen företrädare för arbetsgivare mena att man visst har intresse av att
vara med, men bett att få återkomma när saker och ting har blivit lite mer konkreta. Att
konkretisera rollen och föra dialog med arbetsgivare bör prioriteras i det fortsatta arbetet.
Vidare finns det en aktör som helt lyser med sin frånvaro i rapporten – regeringens utredare
kring valideringsinsatser. Detta har inte sin grund i någon försummelse från förstudiens sida.
Det har ej heller sin grund i att utredningen bedömts som oviktig i förhållande till VALLE.
2
Av uppdraget går tydligt att utläsa att utredningens förslag kan komma att påverka arbetet
med en regional stödplattform för validering i Skåne: 3
Utredaren ska lämna förslag som syftar till en effektiv användning av redan avsatta
resurser så att fler individer, såväl inrikes som utrikes födda, ska kunna få sin reella
kompetens validerad. Det handlar bl.a. om att tydliggöra utbildningssektorns och
arbetsmarknadssektorns roll- och ansvarsfördelning och hur sektorerna kan samverka för att skapa en valideringsväg för den enskilde, såväl inrikes som utrikes
födda, och göra valideringsinsatserna mer överblickbara
Skälet till att utredaren inte syns i rapporten har sin grund i hur arbetet strukturerats inom
utredningen. Kontakt togs från förstudiens sida i slutet av sommaren. Den har först nu
utmynnat i att företrädare för VALLE den 2 oktober möter utredaren för diskussioner. Mötet
sker på Utbildningsdepartementet.
Avslutningsvis: denna rapport är just en rapport, det är inte en manual för hur man kan
etablera en regional stödplattform kring validering i Skåne. Men förhoppningsvis rymmer den
så mycket relevant substans att den kan underlätta etablerandet.
Rapportens struktur
Rapporten inleds med två avsnitt som generellt och övergripande analyserar och
problematiserar validering. Det första avsnittet Problem- och behovsanalys behandlar
begreppet validering och hur kompetenser av olika beskaffenhet förhåller sig till validering.
Vidare diskuteras de hinder och utmaningar som generellt sett kännetecknar validering. I det
andra Ett försök att fånga helheten förs ett resonemang kring hur olika aktörers valideringsverksamheter förhåller sig till varandra, utgångspunkt är bland annat den nationella
referensramen för kvalifikationer (NQF). Under rubriken Validering i Skåne ges en
översiktlig bild av validering inom en rad olika aktörer i Skåne. I avsnittet redovisas, utifrån
respektive aktör/aktörsgrupp, även hinder, utmaningar och möjligheter kring validering.
Därefter följer ett avsnitt som behandlar läget för validering inom andra regioner samt inom
nationella myndigheter – Omvärld. I avsnittet återfinns även skrivningar kring gemensamma
samverkans- och utvecklingsområden. I det nästkommande avsnittet Samverkan – Parter och
former diskuteras förutsättningarna att kunna etablera ett partnerskap kring en stödplattform.
Därefter följer Statistik, validering och jämställdhet som tar upp statistikproblematiken inom
validering. Vidare redovisas ett statistiskt material som synliggör hur den könsuppdelade
arbetsmarknaden återspeglas i validering. Kopplat till detta diskuteras huruvida validering kan
bidra till att bryta könsbarriärer inom arbetslivet. Rapporten avslutas med förslag kring det
fortsatta arbetet, detta återfinns under Nästa steg – Förslag.
3
Uppdrag att föreslå överblickbara system för validering (U 2014:G); Utbildningsdepartementet
U2014/3014/SAM; s. 3. Uppdraget i dess helhet finner ni på:
https://www.valideringsinfo.se/Documents/Valideringsinfo/Dokument/Uppdrag%20att%20f%C3%B6res
l%C3%A5%20%C3%B6verblickbara%20system%20f%C3%B6r%20validering.pdf
3
2. PROBLEM- OCH BEHOVSANALYS
Begreppet validering
Vad är validering? Svaret på frågan kan synas enkelt. Det är ju bara att plocka fram en
departementsskrivelse från 2003 och citera: ”Validering är en process som innebär en
strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och ett erkännande av kunskaper och
kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.”4 Då har man funnit fram
till det svar, den formulering, som därefter, mer eller mindre likalydande, återkommer när
olika aktörer definierar vad validering är.
Nyckelordet är ”process”. Genom att benämna validering som en process och inte relatera
denna till en eller flera specifika kontexter, lägger man inte fast vilka kunskaps- och
kompetensnivåer validering kan eller bör avse. Ej heller läggs fast inom vilka verksamheter
validering kan eller bör förekomma. Definitionen inskränker alltså inte arenan inom vilken
validering kan tillämpas. Snarare öppnar den upp möjligheten att tillämpa validering inom en
mångfald av verksamheter och aktörer. Av samma skäl öppnar den även upp möjligheten att
tillämpa validering för en mångfald av syften och i en mångfald av sammanhang. Den enda
gränssättningen rör vad validering avser: kunskaper och kompetenser.
Validering är alltså inte ett begrepp som kan monopoliseras av vissa verksamheter och
aktörer. Vad validering är styrs inte av vem och vilka, utan av hur. Det är hur man gör det
man gör som definierar huruvida det är validering eller ej. I skrivelsen återfinns
formuleringen ”en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation”. Därmed anger
skrivelsen den grundstruktur som en metod för validering ska bygga på för att kunna kallas
validering. Med begreppet ”erkännande” anges vidare att de kunskaper och kompetenser som
metoden identifierar ska värdesättas. I detta ligger implicit att resultatet av valideringen ska
kunna få legitimitet i en vidare kontext än inom den verksamhet där valideringen genomförs,
eller innebära förstärkta möjligheter för individen inom verksamheten.
Med skrivningen ”oberoende av hur de förvärvats” tydliggörs att det inte har någon betydelse
hur en individ tillägnat sig kunskaper och kompetenser; de kan vara resultat av såväl formellt
som icke-formellt och informellt lärande, eller, resultat av kombinationer av dessa, vilket med
all sannolikhet är fallet för flertalet individer.
Denna allmänt accepterade svenska definition av validering är dock mycket bred och ger
ingen direkt vägledning kring den väsentliga frågan hur.
4
Validering m.m. – fortsatt utveckling av vuxnas lärande Regeringen, Ds 2003:23
4
Kriterier och riktlinjer
Vägledning kring hur står däremot att finna i Myndigheten för yrkeshögskolans (MYH)5
sammanställning ”Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens”.6 I den redovisas
en principskiss för validering som en process i flera sammanhängande steg. Skissen synliggör
även hur bedömning, värdering, dokumentation och erkännande hänger samman med kartläggning; den betonar att kartläggning är en oundgänglig komponent inom validering. I dag
har skissen fått samma genomslag som departementsskrivelsens definition av validering. Den
återfinns i statliga myndigheters och andra aktörers material kring validering, i vissa fall
kopierad, i andra fall något förändrad och anpassad. Nedanstående skiss har presenterats i
VALLE-sammanhang.
MYH:s sammanställning ger även vägledning kring förhållandet mellan den som valideras
och dem som validerar. Av skrivningarna framgår tydligt att det är individen som är i centrum
för valideringen. Det är individens intressen, behov, syften och mål som är styrande – det är i
grunden individen som är styrande:
Det är alltid den individ vars tidigare lärande valideras, som är i centrum för insatsen,
som måste lämna sitt samtycke till valideringen och att resultatet kan delas med
andra intressenter. Detta gäller oavsett vem som har behov av att en viss/vissa
individer får sitt tidigare lärande dokumenterat och erkänt och i vilket syfte det ska
dokumenteras och erkännas. Det är alltid en individs tidigare lärande/reella
kompetens som kartläggs och bedöms. (S. 22)
Validering med andra motiv och för andra syften än de som utgår från individens uttalade
intressen, behov, syften och mål är alltså inte i linje med MYH:s kriterier och riktlinjer.
5
MYH har regeringens uppdrag att bland annat stödja och främja validering.
Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens; Myndigheten för yrkeshögskolan Dnr.
YH2012/428
6
5
Därmed har MYH fastslagit att validering, och då inte minst de resultat som valideringen
utmynnar i, inte ska kunna användas på sätt som kan skada individen och individens framtida
möjligheter. Det är individen som är ägare av resultaten och det är individen som avgör vad
de ska användas till och till vem eller vilka de ska föras vidare.
I dagsläget är frågan om andra motiv och andra syften troligen inte ett större problem. I vart
fall inte vad gäller den validering som MYH menar att kriterierna och riktlinjerna är
tillämpbara för. Det handlar till allt övervägande del om validering med tydlig koppling till
det formella utbildningssystemet på gymnasial nivå och högre nivåer samt till erkända
branschmodeller. Det är till exempel validering inom Arbetsförmedlingen, kommunal vuxenutbildning samt universitet och högskola som avses.7 Därmed är relativt specifika och
konkreta kunskaper och kompetenser i fokus för valideringarna; det handlar i stor
utsträckning om ämnes-, branschoch yrkesrelaterade kunskaper och kompetenser.
Men hur förhåller det sig när det gäller validering av kompetenser som är mer generella?
Det är ingen enkel fråga. För att kunna besvara den är det inledningsvis nödvändigt att
resonera kring validering av kunskaper och kompetenser som inte faller inom ramen för
gymnasial nivå och högre nivåer inom utbildningssystemet samt erkända branschmodeller;
alltså kring den verksamhet som faller utanför ramen för MYH:s sammanställning.
Det finns inget i kriterierna och riktlinjerna som hindrar eller motsäger att de även kan
tillämpas i andra sammanhang än de som MYH för fram. Därmed är det fullt möjligt även för
andra aktörer att utforma verksamheter i linje med myndighetens skrivningar. Kriterierna och
riktlinjerna kan alltså tillämpas i verksamheter inom kommunala arbetsmarknadsenheter mtsv.
(AME), folkbildning, föreningsliv med flera områden. Vidare kan de naturligtvis även
tillämpas i verksamheter på andra nivåer och med andra fokus inom de aktörer som MYH för
fram.
Men det är viktigt att åter påpeka att MYH:s sammanställning är utformad och formulerad
utifrån validering med tydlig koppling till det formella utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Det är denna koppling som enligt myndigheten ger valideringen legitimitet.8 Häri
ligger en stötesten. Vad, vem eller vilka är det som ger eller kan ge legitimitet åt den
valideringen som bedrivs inom verksamheter som inte är i fokus för MYH:s kriterier och
riktlinjer?
7
Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens; Myndigheten för yrkeshögskolan Dnr.
YH2012/428; s. 4
8
Ibid. s. 4
6
Erkännande och legitimitet
Begreppet erkännande, eller snarare, värdet av erkännandet, är intimt kopplat till legitimitet. I
dagsläget finns mycket få strukturerade kopplingar mellan, å ena sidan, de verksamheter och
aktörer som MYH för fram och, å andra sidan, validering inom andra verksamheter och
aktörer. Detta betyder att även om valideringen fullt ut är i linje med kriterierna och
riktlinjerna, blir värdet av erkända kunskaper och kompetenser ringa i förhållande till det
formella utbildningssystemet. På samma sätt förhåller sig värdet i relation till arbetsmarknaden. De kunskaper och kompetenser som en verksamhet strukturerat bedömer,
värderar och dokumenterar samt erkänner kan ha ett värde i förhållande till de arbetsgivare
som verksamheten samverkar med och de nätverk som arbetsgivarna ingår i. Men de får litet
eller inget värde i en vidare arbetsmarknadskontext.
Det som värdesätts i vidare kontexter, såväl inom utbildningssfären som på arbetsmarknaden,
är kunskaper och kompetenser som erkänns i förhållande till det formella utbildningssystemet
på gymnasienivå och högre nivåer samt till branschmodeller. Det är därmed validering inom
kommunal vuxenutbildning, yrkeshögskola, universitet/högskola, Arbetsförmedlingen och
branscher samt till del folkbildning (framförallt inom folkhögskolor) som har nationell
legitimitet.
Två arenor
Den bild som allt tydligare framträder är att vi har två arenor för validering i Sverige. Den ena
arenan är nationellt sammanhängande och har tydliga kopplingar till det formella utbildningssystemet och till arbetsmarknaden. Den är till sin struktur reglerad och har legitimitet. Vidare
rymmer den inom sig möjligheten att använda validering som styrinstrument vad gäller
relativt näraliggande kompetensförsörjningsbehov. Detta gäller inte minst den validering som
Arbetsförmedlingen initierar.
Den andra arenan är inte enhetlig. Den består av en mängd mer eller mindre likartade
verksamheter, projekt och initiativ inom vilka validering utgör en komponent. Spännvidden
vad gäller aktörer är stor och sambanden mellan dem är svaga, så även om det rör sig om
aktörer inom en och samma övergripande organisation (till exempel inom en kommun). Hur
strukturerat valideringen bedrivs varierar mellan olika aktörer. I en del fall definieras det man
gör som validering, i andra inte. I en del fall bedriver man ett arbete i linje med MYH:s
kriterier och riktlinjer. Arenan är inte reglerad och det som görs har begränsad legitimitet. I
dagsläget är därmed möjligheterna att få det som sker inom arenan att få genomslag i ett
vidare kompetensförsörjningsperspektiv begränsade.
Det finns ett förhållande som ytterligare försvårar för verksamheter och aktörer inom den
andra arenan och som är nära kopplat till frågan om legitimitet. Det handlar om vad som får
eller bör benämnas validering. Men det tar i grunden inte utgångspunkt i om det som görs är
linje med departementsskrivelsens definition och MYH:s kriterier och riktlinjer eller ej.
7
Utgångspunkt är i stället i vilket sammanhang och på vilken nivå valideringen genomförs. Det
finns en tendens bland aktörer inom den reglerade arenan att inte se eller vilja se det som sker
utanför den egna arenan som validering. Ej heller ser man eller vill man se det man själv gör i
andra sammanhang och på andra nivåer som validering. Det är endast de insatser som man
själv kallar validering man i strikt mening betraktar som validering, de insatser som har tydlig
koppling till formellt utbildningssystem och branschmodeller.9
Det kan finnas två förklaringar till detta förhållande. Den första handlar om en strävan att
skydda det som man själva betraktar som validering från att förlora i legitimitet. Om
begreppet validering kan användas avseende kunskaper och kompetenser i dess helhet, oaktat
nivåer och huruvida de är generella eller specifika, förlorar begreppet den kvalitetsstämpel
som man i dag menar det har i förhållande till branscher inom arbetsmarknaden.10 Lite
tillspetsat kan man tolka det som att begreppet validering blivit till ett varumärke som man
vill skydda från intrång.
Den andra handlar om hur man ser på validering generellt. Genom att legitimiteten avgörs av
närheten och kopplingen till det formella utbildningssystemet och arbetsmarknaden, i detta
sammanhang inte minst den sistnämnda, tenderar validering att avse något som enbart ska
genomföras i samband med att en individ bedöms stå nära ett inträde på arbetsmarknaden som
yrkesverksam, eller där behovet av kompletterande studier är ringa. Validering blir med detta
synsätt en specifik metod för en specifik situation, inte en generell metod som kan anpassas
efter syfte och situation.
Dessa tendenser till att vilja monopolisera begreppet validering är olyckliga. De motverkar de
möjligheter som validering, betraktad som en generell metod, öppnar upp för. Deras grund
står att finna i en förlegad bild av arbetsmarknaden; bilden av en arbetsmarknad som utmärks
av en relativt oföränderlig branschoch yrkesstruktur.11 I grunden är dessa tendenser
9
I Statskontorets ”Kartläggning och bedömning av valideringsinsatser för utrikes födda” (Statskontoret
2013:6) talas vad gäller Arbetsförmedlingen om ”andra validerande insatser” (s. 8) och ”Utöver den
[…] branschinriktade valideringen finns flera inslag av validering i Arbetsförmedlingens övriga
verksamhet” (s. 54). När man kommer in på validering inom kommunal vuxenutbildning försvåras
analysen av att det där inte råder samstämmighet kring vad validering är. Men vad som framskymtar
är att en stor del av det som även här skulle kunna benämnas som ”andra validerande insatser” inte
gör det (s.63f). Vidare är det tämligen klart att man allmänt ser den validering som sker med
utgångspunkt från vård- och omsorgsprogrammet som validering – där finns koppling till såväl det
formella utbildningssystemet som branschen (s. 67f).
10
De språkkrav och (i vissa fall) krav om förståelse för hur det svenska arbetslivet fungerar som uttalat
eller outtalat kan finnas inom branschmodeller kan tolkas som ett utryck för denna oro.
Kraven har även tolkats som utslag av strukturerad diskriminering: ”Det handlar om […] vad som
uppfattas som mer informell »specifik svensk kompetens« som behövs för att fungera i det svenska
arbetslivet oberoende av utbildningsbakgrund och formell kompetens”; P Andersson, Å Hult, A Osman
Validering som sortering - Bilaga till Rapport integration 2005, samproduktion mellan
Valideringsdelegationen och Integrationsverket; 2006 s. 48.
11
En annan bild av dagens arbetsmarknad förmedlas i TRR Trygghetsrådets tidskrift OM Magasin i en
stort upplagd artikel om kompetens. Med stöd av en studie från Ratio konstaterar man att Sveriges
snabbväxande företag ofta anställer ”generalister och vill ha medarbetare som tar egna initiativ, är
självgående och har helhetsförståelse”; OM Magasin 1.2014 s. 20
8
motstridiga det som kan betecknas som den övergripande ambitionen med validering:
etablerandet av ett system för matchning som baseras på bekräftade och erkända kompetenser,
inte på branschoch yrkesidentiteter.
Åter till frågan om generella kompetenser.
Begreppet generella kompetenser har under de senaste åren kommit allt mer i fokus i
diskussionen kring validering. Betydelsen av dessa kompetenser när det gäller individers
möjligheter att få fotfäste på och kunna göra karriär inom arbetsmarknaden betonas från en
rad olika håll. Samtidigt är begreppet på intet sätt entydigt, utan är öppet för olika tolkningar.
Det sammanhänger med andra likartade begrepp såsom basala kompetenser, generisk
kompetens och social kompetens.12 Men kanske är det rättare att säga att begreppen går in i
varandra, att de i det närmaste är synonyma, dock med en liten brasklapp vad gäller social
kompetens. Med utgångspunkt från vad olika aktörer avser med begreppen kan man
konstatera att de i mångt och mycket beskriver samma kompetenser.13 Därför kommer i det
följande, för enkelhetens skull, generella kompetenser att användas som det samlande
begreppet för de allmänna kompetenser som behövs för att kunna fungera i ett arbete eller i ett
studiesammanhang.
De generella kompetensernas betydelse för ungas inträde på arbetsmarknaden framhävs i
många sammanhang. Ett exempel är en debattartikel i Dagens Nyheter i augusti 2013 i vilken
två nationalekonomer för fram forskning som pekar på betydelsen av ”så kallade ickekognitiva färdigheter såsom självdisciplin, social kompetens, motivation, arbetsmoral,
uthållighet, pålitlighet, punktlighet och emotionell stabilitet.” Artikelförfattarna menar att det
formella utbildningssystemet misslyckats med att förmedla dessa färdigheter ”trots att
karaktärsbyggande, att ställa krav på prestation och att lära ut pålitlighet och arbetsetik gynnar
12
Även begreppet mjuka kompetenser kan förekomma.
13
A. Basala kompetenser definieras av Kompetensforum (mtsv. Arbetsmarknadsenhet - AME) i
Landskrona stad som bland annat: pålitlighet, närvaro/punktlighet, samarbetsförmåga, bemötande och
flexibilitet; ur: Formulär för handledarens bedömningar; Kompetensprofiler.
B. Skolverket beskriver i en skrivning om entreprenöriellt lärande generella kompetenser på följande
sätt: ”[…] att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet,
självtillit, kreativitet och mod att ta risker.”;
http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/entreprenorskap/vad-ar-entreprenorskap
C. Göteborgs universitet beskriver generisk kompetens på följande sätt: ”[…] självständighet, ta eget
ansvar, kritiskt tänkande, analys och syntes, kommunikationsförmåga, informationssökning,
värderingsförmåga, samarbetsförmåga, tidsplanering”; PM angående kursplanerevideringsarbetet ht
2009 s. 9;
http://www.lun.gu.se/digitalAssets/1284/1284874_PM_bologna_kursplanerevidering_ht09_rev_HE.pdf
D. Nationalencyklopedin definierar social kompetens med följande ord: ”förmåga att umgås och
kommunicera med människor i ens omgivning på ett sätt som befrämjar den sociala samvaron.”
http://www.ne.se/social-kompetens
9
både den som studerar vidare och den som börjar arbeta”.14 Att artikeln efter dessa ord inte
fick stå oemotsagda är kanske inte så förvånande och ej heller att andra drog ut till försvar.15
Men att debattörerna satte fingret på ett faktiskt problem blir tydligt om man tar del av EUdokumentet ”Assessment of Key Competences in initial education and training: Policy
Guidance”.16 I dokumentet ställs EU:s åtta nyckelkompetenser i relation till de formella
utbildningssystemen i medlemsstaterna; det man utgår från är hur nationella tester (mtsv.)
förhåller sig till nyckelkompetenserna, om samtliga kompetenser beaktas. Baserat på
undersökningar från 2008/09 och 2011/12 drar man slutsatsen att ”traditional school
competences continue to be tested to a greater extent than more transversal competences.”17
Man konstaterar i och för sig att de överförbara kompetenserna beaktas inom skolan i andra
sammanhang än tester, men ser inte att detta är tillräckligt och avslutar med: ”However, it is
worth noting that despite these promising initiatives there is a need to harness assessment
more systematically to support the development of all key competences.”18, 19
Vilka kompetenser är det som det formella utbildningssystemet beaktar?
De kompetenserna är:

Kommunikation på modersmålet

Kommunikation på främmande språk

Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens

Digital kompetens
Vilka är de återstående fyra ”transversal competences” – vilka är de övergripande
kompetenserna?
De fyra kompetenser som avses är:

Lära att lära

Social och medborgerlig kompetens

Initiativförmåga och företagaranda

Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer
14
Magnus Henrekson & Tino Sanandaji; DN 2013-07-06: www.dn.se/debatt/bristande-socialkompetens-skal-till-ungas-arbetsloshet/
15
Se vidare Anna Bjereld; DN 2013-07-08: www.dn.se/debatt/allt-andas-klassforakt-och-tveksamvetenskaplig-grund/
samt Elsa Kugelberg; DN 2013-07-09 http://www.dn.se/ledare/signerat/ungdomsarbetsloshetarbetsmarknadens-svara-sociala-spel/
16
COMMISSION STAFF WORKING DOCUMENT; Assessment of Key Competences in initial
education and training: Policy Guidance; 2012: http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52012SC0371&qid=1411047846059&from=EN
17
Ibid. s. 10
18
Ibid. s. 11
19
Ett schema (hämtat från dokumentet) som visar läget i EU-staterna återfinns som bilaga 2.
10
Sammantagna kan de sistnämnda sägas motsvara begreppet generella kompetenser och
därmed innefattar de i mångt och mycket just de kompetenser som arbetsgivare efterfrågar
bland ungdomar och unga vuxna. Och inte enbart när det gäller dessa grupper, utan det är
kompetenser som man rent generellt efterfrågar. Men kanske är det inte, som debattörerna i
DN och EU-dokumentet för fram, inom det formella utbildningssystemet som individer på
bästa sätt kan tillägna sig generella kompetenser. Kanske det bör ske – och sker – inom andra
arenor och i andra sammanhang. Därmed inte sagt att skolan inte ska ha en fokus på
kompetenserna. Men frågan är om inte tillägnandet sker på mer fruktbärande sätt inom
folkbildning och föreningsliv samt andra arenor, inkluderande arbetslivet, där man som
individ har större möjligheter än inom skolan att möta och interagera med en mångfald av
olika individer.
De fyra kompetenserna är i många fall i centrum för de verksamheter som olika aktörer
bedriver i andra sammanhang, på andra nivåer och med andra fokus än de som MYH för fram
i kriterierna och riktlinjerna. Målgrupper är ofta ungdomar, unga vuxna och utrikes födda som
befinner sig i utsatta situationer. I verksamheterna tillämpar man validering eller valideringsliknande metoder. Men, som tidigare påpekats, kännetecknas det man gör inte av enhetlighet,
samband och kopplingar. Det finns få eller inga referensramar och regelverk att luta sig mot.
Ej heller finns det i någon större utsträckning myndigheter som kan ge stöd eller som övar
tillsyn, i vart fall inte med utgångspunkt från validering. Legitimiteten i det man gör är
därmed svag.
En struktur för generella kompetenser
I dagsläget finns det i Sverige inga allmänt accepterade eller fastställda kriterier för de fyra
kompetenserna – för generella kompetenser. Dock kan man genom att ta del av skrivningar i
EU-skriften ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande – En europeisk referensram”, som
behandlar de åtta nyckelkompetenserna, få vägledning kring hur kriterier skulle kunna
utformas.20 Även regeringens remisspromemoria kring en nationell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (NQF) kan ge vägledning.21
I EU-skriften förs för varje kompetens fram ett antal begrepp och förklaringar som relativt
konkret åskådliggör vad kompetenserna avser och vilka, om man så vill, underkompetenser de
består av. I NQF finner man, i skrivningar kring färdigheter och kompetenser, begrepp och
förklaringar som ger en bild av vad som avses vid varje nivå inom referensramen. Med
färdigheter menar man förmåga att kunna ”utföra uppgifter och lösa problem”. Med
kompetenser avser man förmåga att ”ta ansvar, att värdera och att agera självständigt och att
samarbete”.22 Ur ett valideringsperspektiv är det rimligt att sammanfatta båda dessa i
begreppet kompetenser.
20
Nyckelkompetenser för livslångt lärande – En Europeisk referensram; GD Utbildning och kultur
(2007)
21
U2014/4373/GV http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/36/44/6b0c9950.pdf
22
Ibid. s. 7
11
Det bör med utgångspunkt från bland annat EU:s åtta nyckelkompetenser och NQF vara
möjligt att enas kring definitioner och kriterier för generella kompetenser. Därmed bör det
även vara möjligt att, i ett nästa steg, arbeta fram strukturerade metoder för validering av
kompetenserna, metoder som kan få legitimitet. I detta arbete kan de strukturerade metoder
som redan till del beaktar generella kompetenser kunna utgöra grunder.23 Ett sådant arbete
skulle kunna bedrivas som ett pilotförsök i Skåne, men förutsätter självfallet då att det är nära
kopplat till vad som sker inom andra regioner och, inte minst, vad som sker på nationell nivå.
Under arbetet med VALLE har kontakt etablerats med företrädare för ESF-förstudien
”Synliggöra kompetens i matchningen” som drivs av Arbetsförmedlingens huvudkontor i
samarbete med bland andra MYH. Studiens övergripande syfte är att lägga grunden till en
modell för hur matchning i framtiden kan baseras på bekräftade och erkända kompetenser,
inte på branschoch yrkesidentiteter. Syftet är alltså i linje med det som kan anses som den
övergripande ambitionen med validering. I studien riktas särskild fokus på generella
kompetenser och man skriver i projektbeskrivningen: ”Generella kompetenser kan grovt
uppskattat sägas stå för hälften av den kompetens som arbetslivet efterfrågar”. 24 Man för
vidare fram vilka målgrupper det är som man menar att ett synliggörande av generella
kompetenser får störst betydelse för: ”ungdomar, långtidsarbetslösa, nyanlända invandrare
[och] funktionsnedsatta”.25 Vilka inom parantes sagt är just de grupper som EU för fram vad
gäller validering.26
Även om det bör vara möjligt att finna fram till definitioner, kriterier och metoder för
validering av generella kompetenser finns det risker med ett sådant system. Är det möjligt att
utforma systemet så att individen inte kommer till skada? Validering av en individs specifika
och konkreta kunskaper och kompetenser inom olika ämnen, branscher och yrken kan ske
med en hög grad av objektivitet. Men hur förhåller det sig med generella kompetenser? Är det
möjligt att på ett objektivt sätt bedöma och värdera dessa?
I MYH:s sammanställning förs en diskussion kring dessa frågor och man konstaterar att det
inte är ”helt självklart att dessa typer av lärande/reell kompetens [generella kompetenser]
lämpar sig för att valideras.”27
Svårigheten ligger i att många av de begrepp som i dag används för att definiera vad generella
kompetenser är likaväl skulle kunna användas för att definiera personliga egenskaper och
23
Nationellt har OCN-metoden en relativt vid spridning. Det finns även lokalt utvecklade och
tillämpade metoder såsom Kompetensprofiler i Landskrona stad. Se vidare s. 25.
24
Hämtat från projektbeskrivning; ESF projektnummer 2013-3010054
25
Ibid.
26
Ministerrådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och
informellt lärande; 2012/C 398/01
27
Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens; Myndigheten för yrkeshögskolan Dnr.
YH2012/428; s. 23
12
karaktärsdrag.28 Detta bör dock inte innebära att man avstår från utmaningen. Men det är ett
förhållande som man hela tiden måste ha för ögonen i ett arbete kring definitioner, kriterier
och metoder för validering av generella kompetenser. Det är nödvändigt att beakta hur
definitioner och kriterier förhåller sig eller kan tolkas i förhållande till, å ena sidan, generella
kompetenser och, å andra sidan, personliga egenskaper. Om begreppen och kriterierna kan
tolkas, helt eller delvis, som personliga egenskaper bör de inte användas i samband med
generella kompetenser. Vidare bör begreppen och kriterierna så tydligt som möjligt relateras
till utbildningssfären och arbetslivet. Det är kompetensernas betydelse och värde för individen
i dessa sammanhang som är det viktiga. Genom att hantera frågan om validering av generella
kompetenser på detta sätt reduceras risken att valideringen kan användas för andra syften och
med andra motiv än de som är centrala för individen.
3. ETT FÖRSÖK ATT FÅNGA HELHETEN
Validering är ett område som inte kännetecknas av konsensus, enhetlighet och struktur. Detta
gäller både vad som avses med validering och hur validering genomförs. Av vad som tidigare
presenterats och diskuterats torde detta stå klart. Men trots bristen på enhetlighet finns det
tydliga samband och gemensamma nämnare mellan det som görs inom olika verksamheter.
Det är svårigheten att se dessa, eller, att vilja se dessa, som komplicerar saken. I en del fall är
aktörer benägna att endast se den validering man själv står för som validering i strikt mening.
Vad andra gör, i andra sammanhang och på andra nivåer, ges inte samma värde.29
Detta förhållande motverkar på ett avgörande sätt etablerandet av samsyn och därmed även
samverkan. Det är endast genom att öppna ögonen och vidga blickfånget som det är möjligt
att se hur validering på olika nivåer och i olika sammanhang hänger samman eller kan fås att
hänga samman. Sker inte detta kommer den potential som validering rymmer att gå förlorad,
såväl för individer som för samhället. Validering blir inte en metod som bidrar till att
tillvarata och utveckla samhällets samlade kompetenser, blir inte en metod som kan beakta det
livslånga lärandet i alla dess delar.
Hur förhåller sig olika verksamheter till varandra?
Det är av dessa skäl nödvändigt att på något sätt åskådliggöra validering i dess helhet – hur
validering hänger samman, oaktat inriktning, nivåer och aktörer. Inom VALLE har, i dialog
med olika aktörer och intressenter, tagits fram en presentation, ett schema, som försöker
beskriva helheten. Tanken är att materialet ska kunna utgöra underlag för fortsatta
diskussioner och gemensamt utvecklingsarbete. Det ska bland annat visa på kopplingar och
samband mellan olika aktörers verksamheter. Fokus ligger på verksamheter/aktörer och hur
de förhåller sig till varandra, inte på individer i validering och deras kompetenser. Det är
28
Se till exempel Arbetsförmedlingens stödlista över personliga egenskaper i samband med ansökan:
http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Cv-och-ansokan/Tips-och-rad/Personligtbrev/Dina-egenskaper.html
29
Se vidare s. 7f
13
verksamhetens syfte och mål med valideringen som är det centrala. Materialet ska bidra till att
aktörer känner igen sig i helheten.30
Som utgångspunkt har använts den nationella referensramen för kvalifikationer för livslångt
lärande (NQF).31 I NQF definieras åtta kvalifikationsnivåer som relateras till det formella
utbildningssystemet. Gymnasiebehörighet är inplacerad i förhållande NQF nivå 2, slutbetyg
från grundskola med mera. Högskolebehörighet är inplacerad enligt NQF nivå 4, gymnasieexamen med mera. Doktorsexamen hamnar på NQF nivå 8. Varje nivå är vidare kopplad till
nivåspecifika generella kunskapskrav samt färdigheter och kompetenser, de båda sistnämnda
kan ur ett valideringsperspektiv sammanfattas i just begreppet kompetenser.32
I schemat är NQF relaterat till de kompetenser som är i fokus för olika aktörers verksamheter.
Utgångspunkt i detta sammanhang är huruvida kompetenserna är att betrakta som generella
eller specifika. NQF utgör schemats y-axel, kompetensernas generella eller specifika karaktär
utgör x-axeln.
Olika aktörers valideringsverksamheter kan inplaceras i schemat utifrån de kompetenser
verksamheterna är inriktade mot. Placeringen längs x-axeln anger hur generella respektive
specifika kompetenserna är – alltså hur kontextbundna de är. Beroende av hur kvalificerade
eller sammansatta kompetenserna är placeras verksamheterna högre eller lägre i förhållande
till y-axeln. I presentationen är, som exempel, inplacerade den validering som bedrivs inom
Arbetsförmedlingen, kommunal vuxenutbildning (VUX), universitet och högskola samt
kommunala arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME).
30
Presentationen med förklarande text utvecklades under senare delen av förstudien. De senaste
versionerna utarbetades i början av september 2014.
31
En schematisk sammanställning över referensramen återfinns som bilaga 3.
32
Se vidare s. 9
14
Arbetsförmedlingens insats Validering och formaliserad validering inom VUX hamnar
kring NQF nivå 4 och långt till höger längs x-axeln.33 Valideringen avser yrkeskompetens i
förhållande till branschkrav och/eller kunskapskrav kopplade till program, ämnen och kurser
inom VUX.
Validering inom universitet/högskola av reell kompetens för grundläggande behörighet
hamnar även den på NQF nivå 4, men längre åt vänster längs x-axeln. Valideringen avser
specifikt program/specifik kurs, alltså det som individen sökt. Men fokus i valideringen blir
vidare än så då den även inbegriper att bedöma individens förutsättningar att, oaktat program
och kurs, kunna bedriva studier på universitets- och högskolenivå.34
Det som bedrivs inom kommuners AME kan placeras kring NQF nivå 2/3 och kan innefatta
hela spännvidden från generellt till specifikt. Verksamheten har fokus dels på generella
kompetenser (kopplade till grundläggande anställningsbarhet), dels på kompetenser som är
branschspecifika och sådana som är kopplade till specifika arbetsuppgifter. Inom AME sker
detta oftast inom ramen för praktik på arbetsplatser.
33
Inom VUX kan formaliserad validering även ske på lägre nivåer. Men i beaktande av vad man inom
VUX benämner som validering (det som framgår av statistik) är detta till allt övervägande delen
validering på den aktuella nivån och avser i huvudsak validering kopplad till vård- och
omsorgsprogrammet; se till exempel Statskontorets ”Kartläggning och bedömning av
valideringsinsatser för utrikes födda”; Statskontoret 2013:6; s. 65ff
34
Inom universitet/högskola bedrivs även validering av reell kompetens avseende särskild behörighet
samt på högre och mer ämnesspecifika nivåer, de sistnämnda förutsätter dock att den som valideras
är inskriven vid lärosätet.
15
Hur förhåller sig olika slag av kompetenser till varandra?
De horisontella fälten i schemat indikerar dels hur kontextbundna olika kompetenser är (1, 2,
4 och 5), dels hur kompetenserna förhåller sig till kvalifikationsnivå (3).
Fältet längst till vänster (1) avser social kompetens. Begreppet är för brett och för
ospecificerat för att kunna landa inom ramen för NQF, därav placeringen till vänster om yaxeln. Samtidigt är det något som ”efterfrågas” oberoende nivå, därav placering längs hela
axeln. Social kompetens kan sammanfattas i att man kan interagera med individer och grupper
som man inte har en relation till samt att man kan etablera en relation med dessa – oberoende
av kontext.
Nästa fält (2) avser de kompetenser som behövs för att kunna fungera i ett arbete eller i
ett studiesammanhang, de kan utryckas som basala, generella, generiska kompetenser med
flera begrepp.35 De tre begreppen handlar om kompetenser som befinner sig på samma läge
längs x-axeln. Valet av begrepp styrs av verksamhetens placering längs y-axeln. Det som
skiljer dem åt är alltså inom vilka verksamheter de används, inte vad för slags kompetenser
det är fråga om – de är i grunden de samma. Därmed vore det, som tidigare påpekats, ur ett
valideringsperspektiv lämpligare att benämna dem generella kompetenser.
Det tredje fältet (3) indikerar hur kompetenser förhåller sig till kvalifikationsnivå inom
NQF. Med kvalifikationsnivå avses examensnivå (mtsv.) inom det formella utbildningssystemet. De olika nivåerna är inte kopplade till specifika utbildningskontexter, utan avser
generell nivå, till exempel gymnasieexamen oberoende av program (NQF nivå 4). I
presentationen har här lagts in begreppet grundläggande anställningsbarhet (NQF nivå 2/3)
som bland annat är i fokus för verksamheter inom AME. Med begreppet avses de
kompetenser som enligt arbetsgivare är nödvändiga för att kunna fungera på en arbetsplats
oberoende av bransch.
35
Se vidare s. 9
16
Det fjärde fältet (4) rör de mer specifika kompetenser som behövs inom ett särskilt
ämnesområde (till exempel historia eller fysik), ett relativt brett yrkesområde (till exempel
socionom eller chaufför) eller en särskild bransch (till exempel hotell och restaurang eller
utbildning). De kan, när det gäller ämnesområde och bransch, vara på olika nivåer i
förhållande till y-axeln. Placeringen avgörs av den bredd och det djup inom ämnet eller
branschen som kompetenserna ger möjlighet till.
Det femte (5) och sista fältet utgörs av de specifika kompetenser som är nödvändiga för
att man ska kunna fullgöra det man är anställd för att göra, det man har att studera eller det
man forskar kring. Dessa kompetenser kan i många fall vara mer specifika än de som är
kopplade till yrkesområden som sådana.
I de olika fälten (1 ,2 ,4 o. 5) sammanförs därmed kompetenser utifrån hur kontextbundna
de är. Hur kompetenserna benämns och definieras styrs av var verksamheten befinner sig i
förhållande till kvalifikationsnivå. Men i grund och botten rymmer varje fält sin grupp av
likartade kompetenser. Skillnaden mellan grupperna ligger i hur generella respektive specifika
de är. Därmed öppnas möjligheten upp att länka samman verksamheter på olika nivåer med
varandra. Det är verksamheterna som befinner sig på olika nivåer, inte kompetensgrupperna.
Verksamheter på olika nivåer kan alltså ha fokus på samma kompetensgrupp.
Reglerat och icke-reglerat
Schemat åskådliggör även den skillnad i legitimitet som finns mellan olika nivåer. Det
som har legitimitet/är reglerat är till allt övervägande delen validering av kompetenser på lägst
NQF nivå 4 – till exempel insatsen validering inom Arbetsförmedlingen, formaliserad
validering inom VUX samt validering av reell kompetens för grundläggande högskolebehörighet. Detta gäller även validering av betygsdokument med mera, det som tidigare
benämndes ekvivalering. Det som är reglerat är validering av dokument från och med NQF
nivå 4. Sammantaget är det därmed validering av mer specifika kompetenser på lägst NQF
nivå 4 som äger legitimitet.
17
Samband och gemensamma nämnare
Åter till samband och gemensamma nämnare. Nu är det nödvändigt att se individer och deras
kompetenser i schemat. Det är til syvende og sidst individers kompetenser som är i fokus för
validering. Dessa kompetenser har eller kan individer tillägna sig oberoende av i vilken
verksamhet de befinner sig. Detta betyder att individer kan ha eller tillägna sig kompetenser
på helt andra och högre nivåer än de som är i fokus för verksamheten. Samtidigt betyder det
att det inom verksamheten är möjligt att identifiera och bekräfta dessa kompetenser, i vart fall
om arbetet bedrivs på ett välstrukturerat sätt. Detta kan till exempel ske genom kartläggning
och praktik i en AME-verksamhet. Det kan även ske i verksamheter inom folkbildning,
föreningsliv och fritidsektorn (kommunal och idéburen) om dessa har ett strukturerat fokus på
individers lärande och utveckling.
Men för att identifierandet och bekräftandet ska få något värde utanför verksamhetens ramar
krävs det kopplingar till och samverkan med verksamheter på andra nivåer. Det handlar om
att öppna upp möjligheten att få kompetenser, som identifieras och bekräftas på en nivå, att bli
värderade och erkända på den nivå där legitimiteten finns. Det som konkret behövs är till
exempel att AME och VUX etablerar ett strukturerat samarbete som gör det möjligt att det
som påbörjas inom AME kan avslutas inom VUX – alltså att en validering kan ske i
samverkan mellan AME och VUX.36 Samma struktur bör även vara möjlig att etablera
mellan, å ena sidan, folkbildning, föreningsliv och fritidsektorn och, å andra sidan, VUX. I en
sådan struktur kan även folkhögskolor medverka som värderande och erkännande parter.
Folkhögskolor kan bedriva verksamheter inom såväl den reglerade som den oreglerade
arenan.
Parallellt med etablerandet av ovanstående struktur för validering behöver ett arbete initieras
kring definitioner, kriterier och metoder för validering av generella kompetenser. Som
framgår av schemat faller dessa kompetenser utanför den reglerade ramen – legitimiteten är
därmed svag. Samtidigt har som tidigare påtalats frågan om generella kompetenser kommit
allt mer och mer i fokus. Bakgrunden är den betydelse de har för möjligheterna till inträde och
att göra karriär på arbetsmarknaden. Inom AME, folkbildning, föreningsliv och fritidsektorn
har man fokus på dessa kompetenser; när det gäller AME med en nära koppling till branschoch arbetsuppgiftsspecifika kompetenser. Därmed kan ett arbete kring generella kompetenser
med fördel koordineras med att man etablerar samverkan och samarbete med verksamheter
och aktörer som har legitimitet. Även för dessa är frågan om generella kompetenser av stort
intresse.37
Sammantaget skulle ett koordinerat arbete efter de ovan skisserade linjerna troligen även
medverka till att de metoder som man tillämpar inom olika verksamheter blir allt mer lika
varandra. Eller kanske snarare att man på ömse håll upptäcker att metoderna redan från början
liknade varandra. Detta vid jämförelse såväl inom en arena som mellan de två arenorna. Det
36
37
I till exempel Osby kommun håller man på att etablera en struktur som gör detta möjligt.
Se vidare s. 12
18
särskiljande ligger i de allra flesta fall i detaljer, inte i bärande strukturer. Därmed är det i
grunden inte nya metoder för validering som är utmaningen, utan att få de metoder som
tillämpas att hänga samman och utvecklas i fas med varandra. Det är som den nationelle
samordnaren för validering inom MYH utrycker saken, avsaknaden av en ”infrastruktur” som
är problemet. Det som här har diskuterats handlar om att koppla samman och etablera
samverkan. Att möjliggöra överförbarhet av identifierade och bekräftade kompetenser inom
en arena och mellan de två arenorna och på så sätt stärka legitimiteten. Det handlar om att
bygga en infrastuktur.
4. VALIDERING I SKÅNE
För att få en bild av hur validering gestaltar sig i Skåne har diskussioner förts med en mängd
aktörer och intressenter i Skåne. Ambitionen har varit att möta företrädare för alla områden
inom vilka validering tillämpas eller där det finns intresse för frågan. Det betyder att
spännvidden vad gäller områden har varit mycket vid. Det har handlat om företrädare inom
allt från kommunal vuxenutbildning (VUX), kommunala arbetsmarknadsenheter (AME),
Arbetsförmedlingen, universitet och högskolor till idéburen sektor.
Mötena och diskussionerna har haft tre syften. Det första har handlat om att få en bild av vad
som görs inom validering i Skåne. Det andra om att fördjupa intresset för frågan, att lägga
grunden till nätverk och samverkan. Det tredje om att redan inom ramen för VALLE påbörja
en dialog kring hur validering kan utvecklas i Skåne.
Vad är det då för bild som framträder?
Man skulle med ett stort mått av sanning kunna hävda att bilden är den samma som återfinns i
de kartläggningar och rapporter som under senare år publicerats kring validering överlag i
Sverige.38 Det är bilden av bristande struktur och enhetlighet, av otydlighet och begreppsförvirring. Det är bilden av osäkerhet och vilsenhet. Bland en del aktörer framskymtar trötthet
och uppgivenhet inför validering – inget har hänt på femton tjugo år och inget kommer heller
att hända.
Men likaväl skulle man, med ett lika stort mått av sanning, kunna hävda att bilden är betydligt
ljusare. Att det i Skåne, på trots av problem, pågår såväl validering av kvalitet som ett lovande
utvecklingsarbete. Att det finns ett stort intresse att lära sig mer och få bredare erfarenheter
samt att det finns intresse och vilja att samarbete med andra. Men inte minst att det finns
framtidstro och en förhoppning om att nu kommer det att hända saker.
Ingen av bilderna är naturligtvis ur objektiv synvinkel sann. Bilden formas av det man väljer
att se och hur man tolkar det man valt att se, och båda bilderna är sanna ur ett subjektivt
38
Se till exempel: Statskontorets ”Kartläggning och bedömning av valideringsinsatser för utrikes
födda”; Statskontoret 2013:6 - eller - ”Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå”; SOU
2013:20.
19
perspektiv. Men det är endast en bild som kan utgöra fond för ett utvecklingsarbete som syftar
till att etablera en regional stödplattform för validering i Skåne – den andra bilden. Om man
skulle försöka sig på det utifrån den första har man ett sisyfosarbete framför sig. Så, inom
VALLE är det den andra bilden som utgör fonden. Dock utan att de problem som de facto
finns är bortretuscherade.
För att kunna beskriva validering i Skåne är det nödvändigt att lämna helhetstänkandet och nu
se validering utifrån olika aktörers verksamheter. Inledningsvis den kommunala vuxenutbildningen (VUX).
4.1 Kommunal vuxenutbildning (VUX)
Förutsättningarna att kunna bedriva validering inom VUX ser mycket olika ut i Skånes 33
kommuner. I grunden ligger det förhållandet att det inte är en skyldighet för VUX att erbjuda
validering. Det är alltså upp till varje huvudman att avgöra om möjligheten ska ges eller ej. 39
Därmed blir validering en fråga om resurser och prioriteringar. Generellt sett betraktas
validering som en dyr verksamhet inom VUX. Dock, när externa medel finns att tillgå
tenderar intresset att erbjuda validering att öka. Så har varit fallet kopplat till satsningen på
yrkesvux.40
Variationerna mellan kommunerna kan alltså vara och är mycket stora. Men om man i stället
tar fasta på VUX och validering utifrån Skånes fyra hörn blir det mer greppbart. I grunden
handlar det om hur VUX inom vart och ett av de fyra hörnen samverkar. I Skåne NV har
etablerats en formaliserad samverkan mellan VUX i elva kommuner. Denna innebär bland
annat att det råder frisök inom en rad yrkesutbildningar och när det gäller vuxlärling.41
Därmed finns en struktur på plats för en breddad valideringsverksamhet inom ramen för
yrkesprogram. I dag står vård- och omsorg (VoO) för den allt övervägande delen av
valideringsverksamheten.
Även i Skåne NO sker en nära samverkan mellan kommuner (sex skånska samt Sölvesborg i
Blekinge).42 Ännu är inte denna så formaliserad som i Skåne NV men ambitionerna leder i
den riktningen. Man har på plats ett gemensamt kursutbud med ett antal yrkesutbildningar.
Återigen är det inom VoO som merparten av validering sker. Även här finns en grundstruktur
för en breddad valideringsverksamhet.
I Skåne SO har Ystad, Tomelilla och Simrishamns kommuner gått samman om VUX och
etablerat Forum Ystad.43 Med undantag för VoO förekommer yrkesutbildning i en begränsad
39
2 kap. 6 § Vuxenutbildningsförordningen (SFS 2011:1108)
Om yrkesvux, se vidare: http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/yrkesvux-1.144951
41
Om samverkan Skåne NV, se vidare: http://www.skanenordvast.se/vi-arbetar-med/utbildningforskning-och-innovation/vuxenutbildning/aktuella-utbildningar/
42
Om samverkan Skåne NO, se vidare: http://www.skanenordost.se/sv/skane-nordost/LaraUtveckla/Vuxenutbildning/
43
Om Forum Ystad, se vidare: http://www.ystad.se/skola--forskola/vuxenutbildning/yrkesvux/
40
20
omfattning. Inom VoO bedrivs validering baserat på en välstrukturerad lokalt utvecklad
metod.
Det SV hörnet av Skåne kännetecknas inte av organiserad samverkan mellan VUX i de olika
kommunerna. Däremot finns här ett relativt brett utbud av yrkesutbildningar, framför allt i
Malmö stad, men även i Lunds kommun. I såväl Malmö som Lund bedrivs validering. I båda
kommunerna med en bredare fokus än VoO, inte minst i Malmö. De kringliggande
kommunerna använder sig från fall till fall av de möjligheter till validering som dessa båda
kommuner kan erbjuda – man köper tjänsten. Malmö stads valideringsverksamhet har
utvecklats under en relativt lång period. Man har därmed djupa kunskaper och mångårig
erfarenhet av validering. Verksamheten bedrivs inom ramen för Vägledningscentrum.44
Det som i diskussioner med företrädare för VUX – lärare, studie- och yrkesvägledare (SYV)
samt skolledare – framstår som tydligt är att det finns ett stort intresse att utveckla
valideringsverksamheten och att göra detta i samverkan med andra kommuner. Vidare framför man ett behov av fördjupad kunskap och ett breddat erfarenhetsutbyte, framför allt för
yrkeslärare och SYV:are. Det finns även en uttalad önskan om att de metoder man tillämpar
blir så lika som möjligt. Att uppnå denna enhetlighet borde inte vara en oöverstiglig
utmaning. Det som görs i dag är relativt likartat, skillnaderna ligger mer på detaljer, än på
struktur.
Diskussionerna har oftast centrerats kring validering inom VoO, som är den utan jämförelse
största arenan för validering. Inom denna är det en homogen grupp yrkeslärare som behöver
involveras, en grupp som har en gemensam referensram och ett gemensamt språkbruk att utgå
från. Därmed bör möjligheterna att nå fram till enhetlighet och likvärdighet inom validering
vara goda. Till detta kommer att merparten av Skånes kommuner i dagsläget är medlemmar
av Vård- och omsorgscollege, inom vilket riktlinjer för validering har utarbetats.45 Dessa är
tvingande för medlemskommunerna från årsskiftet 2014/2015.
Generellt för VUX-företrädare fram att man gärna skulle se att det fanns möjlighet att kunna
erbjuda validering till fler individer och inom fler branschoch yrkesområden än vad som är
fallet i dag. Samtidigt betonas att detta i grund och botten är en resursfråga som i de allra
flesta fall inte kan lösas av varje kommun för sig, utan endast i samverkan.
Man menar att en struktur behövs som möjliggör ett utbyte av valideringstjänster inom Skåne
– mellan VUX i de olika kommunerna. Initialt skulle det inte handla om att etablera fler
valideringsverksamheter i Skåne, utan om att göra de som finns tillgängliga för individer från
fler kommuner än vad som är fallet i dag. Till grund för detta bör ligga en kommungemensam
resurs- och kapacitetsanalys som synliggör var och inom vilka områden det finns möjlighet att
öka antalet valideringar. Analysen avser alltså de validerande kommunernas förutsättningar
44
Om Vägledningscentrum, se vidare: http://www.malmo.se/Medborgare/Forskola-utbildning/Utbildning-for-vuxna/Vagledningscentrum.html
45
I dagsläget är 20 av Skånes 33 kommuner medlemmar, med ytterliga några förs diskussioner om
medlemskap. Se vidare: http://www.vo-college.se/nyhet/2014/01/28/gemensamma-riktlinjer-validering
21
och möjligheter att kunna ta emot fler individer för validering än vad man i dag gör. Vidare
behöver utarbetas ett kommungemensamt system som reglerar de ekonomiska mellanhavandena kring validering. De sätt som man mellan VUX i de olika NV skånska
kommunerna reglerat sina mellanhavanden bör kunna utgöra en utgångspunkt för ett sådant
arbete. Parallellt med ovanstående bör kommunerna gemensamt arbeta med kompetensutveckling samt kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring validering. I detta ligger att även få
enhetlighet vad gäller dokumentation med mera. Sammantaget kan detta ligga till grund för
gemensam metodutveckling.
Det finns dock två frågor av betydelse som endast i begränsad omfattning varit uppe till
diskussion med VUX.
Den första handlar om validering inom andra områden än yrkesprogram. Det handlar om
validering gentemot ämnen och kurser som inte är branschoch yrkesspecifika. Frågan är inte
lätthanterlig, bland annat då det inom VUX inte råder konsensus kring vad som i detta fall är
att betrakta som validering. Saken kompliceras bland annat av begreppet prövning. Inom
skolvärlden är formellt sett prövning inte det samma som validering, ej heller är prövning en
del av validering.46 Därmed blir det oklart vad som egentligen görs eller kan göras inom
området, vilket återspeglas i svårigheten att få fram överskådlig och heltäckande statistik
kring validering inom VUX. Men frågan om validering inom VUX av annat än branschoch
yrkeskompetenser är viktig och sammanhänger med frågan om generella kompetenser. Den
bör därför bli föremål för fördjupad diskussion i det fortsatta arbetet kring en regional
stödplattform. Den andra frågan sammanhänger med den första. Den rör just den bristfälliga
statistiken kring validering inom VUX. Inom ramen för det fortsatta arbetet bör ambitionen
vara att få på plats ett system som gör det möjligt att få en klar bild av validering inom VUX.
För att detta ska uppnås krävs att man enas kring begrepp och definitioner. Vidare krävs det
att arbetet är koordinerat med motsvarande strävanden i andra regioner och på nationell nivå.
Slutligen bör ett fortsatt utvecklingsarbete kring validering inom VUX ske koordinerat med
motsvarande arbete kring yrkes-sfi.47
4.2 Arbetsförmedlingen
Validering inom Arbetsförmedlingen är mer enhetlig än inom VUX, i vart fall om man endast
beaktar den specifika insatsen validering. Huvuddelen av valideringen sker i förhållande till
branschmodeller. Det är endast när det inte finns en branschmodell kopplad till yrkesområdet
som valideringen sker i förhållande till annat (till exempel yrkesgymnasium). I de fall då
anordnaren av validering enligt branschmodell även är utbildningsanordnare av motsvarande
yrkesprogram kan valideringen utmynna i både branschspecifikt yrkesbevis och gymnasiepoäng.48
46
Se vidare: Validering inom vuxenutbildningen; Skolverket, serien stödmaterial, 2013; s. 10
ESF-förstudien ”Regional plattform för yrkes-sfi i Skåne län” (Länsstyrelsen i Skåne län)
48
Så kan även ske vid validering inom VUX. I en del fall validerar verksamheten för såväl
Arbetsförmedlingens som VUX:s räkning.
47
22
Vilka branschoch yrkesområden som är aktuella styrs av arbetsmarknadsläget; vad som
upphandlas baseras alltså på aktuella och förväntade arbetskraftsbehov. Inom marknadsområdet (omfattar Skåne och Blekinge), erbjuds, september 2014, validering inom åtta olika
branschoch yrkesområden:

Bygg och anläggning

CNC

El

Målare

Svets

Restaurang

Vård och omsorg

Yrkesförare – buss och lastbil
Även inom Arbetsförmedlingen är validering inom VoO omfattande, dock alls icke i lika hög
grad som inom VUX. VoO är det enskilt största branschområdet, men även bygg och
anläggning visar relativt höga siffror.49
Om man går över till insatsen yrkeskompetensbedömning blir bilden en annan. Insatsen är en
av de valideringsliknande insatser, eller insatser med validerande inslag, som Statskontoret tar
upp i sin kartläggning kring validering av utrikesfödda.50 I grunden rör det sig om en kortare
praktik på en arbetsplats inom ett specifikt bransch- eller yrkesområde. Individen får
möjlighet att visa sina kunskaper och kompetenser och arbetsgivaren/handledaren gör med
utgångspunkt från dessa en bedömning av individens anställningsbarhet, men också kring
vilka kompletteringar som kan vara nödvändiga.
Inom vilka branscher och yrkesområden insatsen kan vara möjlig styrs i högre grad av
individens bakgrund och intresse än arbetsmarknadens behov. Det betyder att spännvidden
vad gäller branscher är betydligt vidare än inom insatsen validering. Några aktuella exempel
från Skåne och Blekinge:
49
50

Informations- och kommunikationsverksamhet

Kultur, nöje och fritid

Offentlig förvaltning och försvar m.m.

Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster m.m.
Statistik återfinns i avsnittet Statistik, validering och jämställdhet, s. 38f
Se s. 8
23
Yrkeskompetensbedömning har med framgång tillämpats inom ESF-projektet ”Nationell
matchning”.51 Projektet har särskild fokus på utrikes födda akademiker och bland andra är
Arbetsförmedlingen i Malmö involverade. Insatsen har även kommit i fokus inom ramen för
det arbete som Arbetsförmedling nu bedriver kopplat till regeringsuppdraget att öka
valideringen av utrikesfödda.52 Men det är på sin plats att påpeka att yrkeskompetensbedömning inte kännetecknas av den enhetlighet och struktur som insatsen validering gör.
Därmed är legitimiteten svag, i de flesta fall endast i förhållande till den praktikanordnande
arbetsgivaren. Men samtidigt kan insatsen i kombination med andra utgöra ett bra och viktigt
delmoment i en validering – alltså validering som process, inte som specifik insats.
Men hur förhåller sig då Arbetsförmedlingens valideringsverksamhet till andra aktörers
verksamheter?
Det finns tydliga beröringspunkter och samband mellan det som Arbetsförmedlingen gör och
det som görs inom VUX. Bransch- och yrkesinriktad validering inom VUX utgår i många fall
från samma branschmodeller som Arbetsförmedlingen upphandlar. Och omvänt lutar sig
förmedlingen mot VUX vid validering inom VoO. Men det finns inga strukturerade kopplingar, det finns inget strukturerat samarbete kring validering.
Man står dock inför samma utmaningar när det gäller att utveckla validering som metod. Det
handlar om att kunna erbjuda fler individer validering och att kunna öppna upp fler branschoch yrkesområden. Det handlar vidare om det som på ömse håll kan benämnas som
valideringsliknande insatser, eller insatser med validerande inslag; i detta ligger även frågor
kring vägledning och kartläggning. Därför borde det vara av intresse för bägge parter att
utbyta kunskaper och erfarenheter samt att gemensamt tillägna sig nya. Detta i sig kan lägga
grunden till ett mer strukturerat samarbete kring validering mellan VUX och Arbetsförmedlingen.
Men både Arbetsförmedlingen och VUX borde även ha samma intresse kring samarbete när
det gäller aktörerna som befinner sig utanför deras relativt reglerade arena. Därmed över till
kommunala arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME).
4.3 Kommunala arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME)
Att ge en enhetlig bild av hur validering förhåller sig inom AME kan te sig svårt, för att inte
säga ogörligt. Förutsättningarna ser allt för olika ut från kommun till kommun. Men samtidigt
går det att identifiera mycket tydliga likheter i det man gör. Likheterna är kopplade till AME:s
uppdrag som kan generaliseras till följande: att underlätta för försörjningsstödsberoende
individer att komma i självförsörjning genom arbete eller studier. De metoder som tillämpas
för detta är praktik samt olika aktiviteter som ska inspirera till och förbereda för studier. Hur
51
Om Nationell matchning, se vidare: http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Varverksamhet/Projekt-och-samarbeten/Projekt/Projektsidor/2012-06-13-Nationell-Matchning---skaparmoten-mellan-utlandska-akademiker-och-arbetsgivare-i-hela-landet.html
52
Se vidare s. 34
24
aktiviteterna i detalj är utformade varierar och så även hur välstrukturerat de bedrivs. Men de
innefattar alltid kartläggning i någon form. Det handlar om kartläggning av individers
intressen, erfarenheter, kunskaper och kompetenser – och därmed är det, om inte validering, i
vart fall en kompetenskartläggning.
När en individ är eller har varit på en praktikplats sker på något sätt en återkoppling från
praktikplatsen (från arbetsgivaren/handledaren). En återkoppling som relateras till individens
kunskaper och kompetenser samt hur de har utvecklats under praktiken. Samma förfarande
kan tillämpas när det gäller studieinriktade aktiviteter – en återkoppling från lärare eller
handledare. Det sker alltså en form av bedömning och värdering samt i viss mån ett
erkännande – och därmed är det en kompetensbedömning.
Validering består av de två huvuddelarna kompetenskartläggning och kompetensbedömning.
Därmed är det med stöd av ovanstående fullt rimligt att hävda att det inom samtliga AME i
Skåne bedrivs validering och det i mycket stor omfattning. Det man gör motsvarar de facto
validering, som metod betraktad; men i de allra flesta fall kallar man inte det man gör för
validering.
Hur man inom AME gör det som alltså skulle kunna benämnas validering varierar, som sagt,
starkt från kommun till kommun. Det handlar framför allt om skillnader i hur strukturerat
arbetet bedrivs. I detta ligger frågor om dokumentation, samverkan, överförbarhet och
legitimitet. Men generellt kan sägas att verksamheterna präglas av en fokus på det operativa,
på de individer som man har för ögonen i stunden. Utrymmet att utveckla mer strukturerade
och enhetliga arbetssätt blir därmed begränsat. Det kan skapas inom ramen för projekt. Men
projekt hamnar ofta vid sidan av den ordinarie verksamheten, vilket försvårar möjligheterna
att implementera reslutat från projekt. Det finns dock exempel i Skåne på AME där man
utvecklar och/eller tillämpar strukturerade arbetsmetoder. Här följer två exempel:

Inom ESF-projektet Hantverksjobb Skåne Nordväst arbetar man strukturerat med utgångspunkt från OCN-metoden och inom Helsingborgs stad kommer metoden att implementeras
mer generellt.
53
En central del i OCN-metoden är arbetsgivares medverkan i att utforma
kriterier kring bedömning med mera.

54
Inom Kompetensforum (mtsv. AME) i Landskrona stad tillämpas en lokalt utvecklad
strukturerad metod, Kompetensprofiler, med fokus på grundläggande anställningsbarhet inom
olika branscher. Även denna metod är utarbetad i dialog med arbetsgivare.
53
54
Om projektet, se vidare: http://www.helsingborg.se/hantverksjobb
Om OCN-metoden, se vidare: http://valideringsforum.se/
25
Även om man bedriver ett välstrukturerat arbete inom en AME får detta dock en liten effekt
utanför verksamheten. Problemet är, som tidigare påtalats, att en individs identifierade och
bedömda kompetenser tillmäts ett mycket begränsat värde i en vidare kontext än
verksamhetens.
En avgörande brist är den generellt sett svaga kopplingen mellan AME och VUX och de
därmed snäva möjligheterna till samverkan. En regional stödplattform för validering kan bidra
till att stärka kopplingen.
Liksom vad gäller VUX och Arbetsförmedlingen finns det inom AME stort behov av
kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt att gemensamt tillägna sig ny kunskap. Inom AME är
behovet dessutom av mer grundläggande karaktär. Inom AME kan man inte söka stöd i
regelverk och referensramar, ej heller finns det statliga myndigheter som kan ge stöd mer än
som samtalspartners – i vart fall inte vad gäller validering. Det finns vidare ej heller samma
relativa konsensus kring hur begrepp och företeelser bör tolkas som inom VUX och
Arbetsförmedlingen – i vart fall vad gäller branschoch yrkesvalidering. Slutligen är det som
sagt stora skillnader mellan hur man inom olika AME arbetar med validering. Detta innebär
att ett utvecklingsarbete blir mer komplicerat. I de första skedena kan det i mindre
utsträckning riktas mot konkreta frågeställningar och mål kopplade till verksamheten. Fokus
lär inledningsvis få riktas mot att etablera samsyn kring begrepp och företeelser baserat på
gemensamt kunskaps- och erfarenhetsutbyte; i grunden ett nätverksbyggande som steg för
steg bidrar till struktur och enhetlighet – till överförbarhet och legitimitet.
Men det är inte enbart inom offentlig verksamhet som validering bedrivs och intresse för
frågan finns. Under arbetet med VALLE har även kontakt etablerats med företrädare för
folkbildning och föreningsliv.
4.4 Folkbildning och föreningsliv
Validering är inom båda dessa områden en levande fråga och har varit det under lång tid.
Såväl folkbildningen som föreningslivet var aktivt delaktiga i Valideringsdelegationens
arbete. Däremot har de båda områdena fallit lite ur fokus i den nyväckta diskussionen kring
validering. Det breda synsätt som präglade diskussionen under delegationens tid präglar inte
dagens diskussion. Förenklat kan man säga att blicken då var riktad mot individen och det
livslånga lärandet. I dag är, återigen förenklat, blicken riktad mot arbetsmarknaden och den
framtida kompetensförsörjningen. I detta sammanhang avses den svenska diskussionen. Inom
EU har diskussionen alltid varit levande och innefattat båda aspekter. De ses som sammanhängande, som ömsesidigt befrämjande. Därmed har även intresset varit levande för lärande
som sker i andra sammanhang än skola och arbetsliv samt för mer generella kompetenser. Det
är just detta som är folkbildningens och föreningslivets forte.
Inom folkbildning och föreningsliv har utvecklats metoder för att bedöma, värdera och
dokumentera kunskaper och kompetenser som deltagare bär med sig eller tillägnar sig inom
26
ramen för olika verksamheter. Men de kännetecknas av samma problembild som validering
inom AME – bristen på överförbarhet och därmed legitimitet i andra sammanhang än de som
är kopplade till verksamheten. En del metoder är inte att betrakta som validering i egentlig
mening, utan som metoder med validerande inslag. Men däremot kan de tillämpas som
metoder inom ramen för en valideringsprocess. Ett exempel är ELD – en metod som bland
annat används inom en rad ESF-projekt riktade till ungdomar och unga vuxna.55
Vidare pågår inom olika aktörers verksamheter ett utvecklingsarbete kring metoder. Inom
Folkbildningsförbundet, studieförbundens intresseorganisation, pågår ett arbete med att ta
fram en gemensam modell för validering av generella kompetenser, utgångspunkt är OCNmetoden.56 Föreningen Skånes folkhögskolor har påbörjat ett arbete syftande till att utveckla
de möjligheter till validering som utbildningsformen rymmer.57 Planen är att folkhögskolans
metoder i utvecklad form ska kunna användas i samverkan med till exempel AME.
Folkhögskolor kan ge legitimitet; man är en aktör inom både det formella och det ickeformella skolsystemet. Inom öppen fritidsverksamhet för ungdomar och unga vuxna pågår en
utvecklande diskussion kring validering som aktörer i Skåne är engagerade i.58 Det handlar
om hur det lärande som sker inom verksamheterna kan synliggöras och få ett värde i vidare
kontexter. Navet för diskussionen utgörs av Fritidsforum, riksförbundet för fritids- och
hemgårdar (inom såväl kommun som idéburen sektor).59
Det är uppenbart att det inom folkbildning och föreningsliv i Skåne finns ett intresse av att
vara delaktiga i utvecklandet av en regional stödplattform för validering. Man ser att man har
en viktig roll att spela inte minst vad gäller generella kompetenser och lärande vid sidan av
skola och arbetsliv. Samtidigt kan man se likheter mellan de utmaningar som man står inför
och de som AME står inför. Det är samma behov av gemensamt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt av struktur och enhetlighet – av överförbarhet och legitimitet.
Till detta kommer att aktörer inom folkbildning och föreningsliv, utöver den kärnverksamhet
man bedriver, på olika sätt samverkar med de tidigare nämnda aktörerna – inte minst med
Arbetsförmedlingen och AME. Detta kan ske till exempel som kompletterande aktör till
Arbetsförmedlingen eller som projektägare alternativt projektpartner i ESF-projekt i
samverkan med AME. Folkbildningen och föreningslivet verkar alltså redan i dag inom
samma område som de andra två.
Det finns en viktig gemensam nämnare mellan det som sker inom å ena sidan folkbildning
och föreningsliv och å andra sidan AME. Den rör lärande. Inom båda områdena handlar
validering inte enbart om att bedöma och värdera kompetenser som individen bär med sig,
utan i lika hög grad om att bedöma och värdera kompetenser som individen tillägnar sig. Den
55
Om ELD-metoden, se vidare: http://www.temaunga.se/metoden-eld
Om Folkbildningsförbundet, se vidare: http://studieforbunden.se/
57
En förening bildad av Skånes 17 folkhögskolor som ”en gemensam aktör inför nya utmaningar inom
regional kompetensutveckling.”
58
Däribland Lunds fritids- och hemgård http://hemgardenlund.blogspot.se/
59
Om Fritidsforum, se vidare: http://www.fritidsforum.se/
56
27
validering som bedrivs inom folkbildning, föreningsliv och AME är i högre grad än inom
annan verksamhet inriktad på att fånga och synliggöra det lärande som sker inom ramen för
verksamheten. Detta i sig bör kunna öppna upp för ömsesidigt befrämjande samverkan.
Nu återstår en grupp aktörer – universitet och högskola – och då återvänder vi till den
reglerade arenan.
4.5 Universitet och högskola
Validering inom universitet och högskola benämns oftast bedömning av reell kompetens. Den
kan avse dels grundläggande eller särskild behörighet för högskolestudier, dels tillgodoräknande av tidigare lärande för att förkorta eller anpassa studier. När det gäller det
sistnämnda krävs dock att individen är antagen till en utbildning vid högskola eller
universitet. Valideringen avser kompetenser oberoende av hur de har förvärvats; en validering
ska alltså i princip kunna genomföras även om det inte finns några dokument som styrker
kompetenserna. Dock är metoderna idag oftast begränsade till kompetensbeskrivning och
dokumentanalys i en samlad bedömning, ibland kompletterad med prov eller tester.
Vid validering för förkortning eller anpassning av studier finns en större mångfald av metoder
såsom samtal och intervjuer med ämneskunniga, laborationer med mera. Det finns dock ingen
samlad bild kring i vilken omfattning detta förekommer
Hur validering ska genomföras är endast reglerat i form av rekommendationer. Det kan alltså
finnas stora skillnader i hur valideringen utformas mellan olika lärosäten. Varje universitet
och högskola är sin egen huvudman. Detta betyder att resultatet av valideringen är giltig inom
det lärosäte där den genomförs, men ej nödvändigtvis inom annat (enligt rekommendationerna
bör dock även andra lärosäten erkänna giltigheten).
Det finns även möjlighet att till utbildningar anta individer baserat på alternativt urval;
exempel på detta är intervjuer, arbetsprover och anpassade prov. Det kan handla om
”kunskaper, arbetslivserfarenhet eller annan erfarenhet som är särskilt värdefull för den sökta
utbildningen”.60Alternativt urval syftar till att rangordna sökanden som redan bedömts
behöriga. Dock har alternativt urval valideringsliknande inslag. Högst en tredjedel av
platserna får tillsättas genom alternativt urval. Möjligheten används i begränsad omfattning av
lärosätena.61
Inom ramen för VALLE har det inte funnits utrymme att djupare sätta sig in i hur validering
bedrivs och vilken omfattning den har inom lärosätena i regionen. Dock kan konstateras att
det inom Malmö högskola bedrivs en strukturerad och inom lärosätet välförankrad
valideringsverksamhet, vad gäller behörighetsbedömning. Den har utvecklats under en rad år
60
Hämtat från Universitet och högskolerådets hemsida: http://www.uhr.se/sv/Studier-ochantagning/Antagning-till-hogskolan/Alternativt-urval/
61
Detta gäller inte konstnärliga utbildningar där samtliga platser besätts genom alternativt urval.
28
och inom verksamheten finns i dag både djup kunskap och bred erfarenhet. Men man
efterfrågar från högskolan ett större samarbete mellan lärosätena kring validering. Det handlar
om kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men också om enhetlighet och struktur och därmed om
överförbarhet och legitimitet mellan lärosätena. Inte minst behövs en utveckling avseende
metoder för bedömning. Vidare finns intresse av att ta del av validering inom andra områden
och att finna former för samverkan med aktörer inom dessa områden, bland annat vad gäller
generella kompetenser
Inom universitet och högskolor möter man många individer där behovet av validering är
sammansatt. Det kan handla om att, utöver valideringen inom universitet och högskola,
behöva validera kompetenser på andra nivåer och inom andra områden, till exempel i
förhållande till vuxenutbildning och arbetsliv. Det behövs resurser för att få till stånd en
samverkan kring detta mellan universitet och högskolor och andra aktörer. En samverkan
skulle möjliggöra att individer, inom ramen för en och samma validering, får sina
kompetenser validerade på olika nivåer och inom olika områden.
Därmed över till de övriga två syftena med mötena och diskussionerna i Skåne.
4.6 Dialog, nätverk och utveckling
Under månaderna som förflutit sedan förstudien startade i januari 2014 har det blivit allt mer
uppenbart att det i Skåne finns ett stort och brett intresse för validering – det som redovisats
ovan torde bekräfta den saken. Det har inte mött några svårigheter att etablera kontakt och
inleda dialog med aktörer inom de olika områdena. Snarare förmedlades en känsla av att det i
många fall fanns ett uppdämt behov av att få tillfälle att ventilera validering. Samtidigt
framstod det som tydligt att många kände sig isolerade och att utrymmet till eftertanke i den
egna verksamheten upplevdes som begränsat. Vidare kunde förmärkas en otålighet, en önskan
om att förstudien snabbt skulle kunna utmynna i konkret handling.
Det har varit en viss utmaning att fasthålla den breda ansats som ligger till grund för VALLE
– att se validering som en generell metod, obunden av specifika kontexter. Under första
halvan av projekttiden var det nödvändigt att på olika sätt vinna förståelse för detta synsätt, att
få aktörer att se utanför och bortom den egna verksamhetens råmärken.
Konferensen ”En dag om Validering” den 2 juni kan betecknas som brytpunkten. Då
samlades nära 70 deltagare representerade hela spännvidden av aktörer, från alla delar av
Skåne. Tack vare strikt bordsplacering blev det möjligt för i stort sett alla att möta andra än
dem som man möter i den egna verksamheten eller kommunen. För många var det säkerligen
första gången man dryftade validering på tvärs av tillhörigheter. Av utvärderingen från
konferensen går det tydligt att utläsa att många uppskattade just detta och att man gärna såg
fler tillfällen till utbyte i framtiden. Efter den 2 juni har det varit betydligt lättare att diskutera
validering ur ett helhetsperspektiv. Vid konferensen fick deltagarna besvara en enkät kring
29
validering. Svaren och kommentarerna har varit mycket viktiga och intressanta för arbetet
inom VALLE.62
Konferensen underlättade även arbetet med att engagera aktörer i att delta i de referensgrupper som formerades under augusti. Den ena har fokus på validering av bransch-, yrkesoch ämneskompetenser. Den andra på validering av generella kompetenser samt kompetenser
förvärvade vid sidan av arbetsliv och utbildning. Referensgrupperna kommer att vara viktiga
resurser för det fortsatta arbetet. Bland annat är de involverade i planeringen av de seminarier
– med fokus på gruppernas olika temaområden – som kommer att genomföras i november
2014.63
Sammantaget har VALLE bidragit till att fördjupa intresset för validering Skåne. Därmed bör
förstudien även ha medverkat till att en hållbar grund lagts för nätverk och samverkan.
Slutligen: med utgångspunkt från vad som här redovisats kan man med fog säga att en dialog
kring hur validering kan utvecklas i Skåne har påbörjats inom VALLE.
5. OMVÄRLD
Inom VALLE har av naturliga skäl huvudfokus varit regionalt inriktat. Det är förhållandena,
resurserna och intresset i Skåne som avgör möjligheterna att kunna etablera en regional
stödplattform för validering. Samtidigt påverkas möjligheterna av hur frågan hanteras på
nationell nivå. Därför har det setts som angeläget att inleda en dialog med företrädare för
centrala myndigheter. För att få en bild av hur man i andra delar av Sverige arbetar med
validering har diskussioner förts med aktörer i andra regioner; fokus har då även riktats mot
möjligheter till samverkan. Det har endast i en väsentligt mindre omfattning varit möjligt att
få en bild av hur man arbetar med och ser på validering i andra länder, resurserna inom
VALLE har inte möjliggjort en mer omfattande analys.
Låt oss börja med andra regioner; det är där vi bör kunna hämta efterföljansvärda exempel
och identifiera gemensamma utmaningar.
5.1 Västra Götalandsregionen – Validering Väst
Västra Götalandsregionen står fram som ett förebildligt exempel kring hur man kan etablera
och fortsatt utveckla en regional stödplattform för validering – Validering Väst. Samtidigt är
det viktigt att ha i åtanke att den verksamhet man där bedriver har utvecklats under drygt
femton år. Det vore därför naivt att tro att vi i en handvändning kan få på plats något som
liknar det man har i Västra Götaland. Dock kan vi, genom att dra lärdom av deras kunskaper
och erfarenheter förhoppningsvis nå målet på kortare tid än femton år.
62
Som bilagor finner ni: Program (bilaga 4), Deltagarförteckning (bilaga 5), Sammanställning
enkätsvar (bilaga 6) samt Sammanställning konferensutvärdering (bilaga 7).
63
För att ge en bild av arbetet i referensgrupperna finner ni bifogat text till e-mail med korta
minnesnoteringar från respektive grupp (bl.a. information om seminarierna). Mailen har sänts ut till
samtliga i VALLE:s nätverk; bilaga 8 och 9.
30
Det som i dag är Validering Väst har sina rötter i ett projekt som startade 1998 inom ramen
för Kunskapslyftet. Verksamheten utvecklades därefter med stöd av ESF till Valideringscentrum. År 2004 överfördes verksamheten till Göteborgsregionens kommunalförbund (GR)
som bildade bolaget Meritea AB. Sedan 2012 drivs verksamheten helt inom ramen för GR,
under namnet Validering Väst. Man arbetar på uppdrag av Västra Götalandsregionen (VG),
men även Arbetsförmedlingen. Merparten av finansiering står regionen för.64
I fokus under 2014 är att:
1. Skapa delregionala strukturer för validering anpassade för de fyra kommunalförbunden.
Befintliga kompetensplattformsstrukturer ska nyttjas.
2. Genomföra synlighetsaktiviteter utifrån perspektivet "Validering i Västra Götaland".
3. Skapa förutsättningar för stöd för Arbetsförmedlingen respektive vuxenutbildningen inom VG
vid upphandling av validering och uppföljning av levererad validering.
4. Kartlägga och dokumentera valideringsmodeller och valideringsutförare relevanta för
regionen.
5. Utveckla kvalitetssäkringsmetod för validering.
6. Skapa förutsättningar och agera katalysator gällande etablering av fler valideringsmodeller
och valideringsutförare inom VG.
7. Utvärdera behov av nytt/utvecklat IT-verktyg, Portal/hemsida för validering
Sammanställningen hämtad från Validering Västs hemsida.65
Samtliga punkter är av intresse ur ett skånskt perspektiv, men tre av dem förtjänar ett mer
utvecklat resonemang.
Den första punkten indikerar att det, liksom i Skåne, inte är enhetlighet som kännetecknar
validering i Västra Götaland. Det finns stora skillnader mellan de fyra kommunalförbunden i
regionen. Av naturliga skäl är verksamheten mest utvecklad inom GR, det var där det hela
startade. De övriga kommunalförbundens verksamheter befinner sig på olika nivåer
utvecklingsmässigt; intresset och därmed resurserna för validering varierar mellan förbunden.
Genom att följa och ta del av hur Validering Väst arbetar med att få på plats delregionala
strukturer kan viktiga underlag samlas kring hur ett motsvarande arbete kan bedrivas i Skåne.
Detta gäller inte enbart delregionalt, utan även ur ett regionalt perspektiv i Skåne.
Även punkterna tre och fyra är av stort intresse att följa. Om en övergripande regional
koordinering kring upphandling av validering kan åstadkommas mellan region, kommuner
och Arbetsförmedling skapas även förutsättningar för att samutnyttja resurser. I kombination
med en övergripande regional kartläggning läggs grunden till att ur övergripande regionalt
kompetensförsörjningsperspektiv utveckla validering.
64
65
Om Validering Väst, se vidare: http://www.valideringvast.se/
Se vidare: http://www.valideringvast.se/om-oss/
31
Det är även på sin plats att föra fram ytterligare fyra exempel på områden där Skåne har
anledning att ta del av Validering Västs erfarenheter och kunskaper. Det första handlar om hur
man involverat Arbetsförmedlingen i verksamheten. Arbetsförmedlingen har varit en relativt
sluten aktör som inte låtit det Validering Väst (och dess föregångare) arbetat med i någon
större grad påverka den egna verksamheten. I dag ser Arbetsförmedlingen däremot Validering
Västs arbete som viktigt även för utvecklingen av den egna interna verksamheten. Tydliga
tecken på detta är att det inom Validering Väst nu finns en tjänst kopplad till Arbetsförmedlingen samt att man bedriver kompetensutveckling för förmedlingens personal. Hur
denna förändring har kommit till stånd är av intresse att ta del av.
Det andra handlar om hur man arbetat med kompetensutveckling riktat till yrkeslärare och
SYV:are. Troligen kan mycket av det som utarbetats och genomförts inom Validering Väst,
med små anpassningar och förändringar, överföras till Skåne.
Det tredje området rör generella kompetenser. Inom Validering Väst Vidare har man påbörjat
ett arbete kring att finna former för validering av kompetenser på lägre nivå än NQF 4 samt
generella kompetenser. Ambitionen är att få på plats en strukturerad och, ur individens
synvinkel, säker modell som bidrar till överförbarhet och legitimitet. Modellen är tänkt att
riktas till AME i regionen.
Det fjärde rör samverkan mellan regioner. I diskussionerna med Validering Väst togs upp
behovet av att etablera ett valideringsnätverk för regioner samt att få till stånd ett gemensamt
agerande för att påverka de nationella aktörerna inom validering. Detta är tankar som bör
bejakas i Skåne, som man bör medverka till att förverkliga.
För att sammanfatta: Västra Götaland, med Validering Väst, är den region som hållit på längst
och därmed kommit längst när det gäller att ur ett regionalt perspektiv arbeta med validering.
Bakom detta ligger i grunden att det under resans gång funnits ett levande politiskt intresse för
validering i Västra Götaland; detta har möjliggjort kontinuitet och långsiktighet i arbetet.
Inom VALLE har även kontakt etablerats och dialog förts med företrädare för andra regioner
än Västra Götaland. Dock har detta endast kunnat ske i begränsad utsträckning; förstudiens
ramar har inte medgett annat.
5.2 Validering inom andra regioner
I jämförelse med vad som sker i Västra Götaland ter sig det som sker i andra regioner som
ansatser och försök till att dels fånga vad som görs inom den egna regionen, dels få det som
görs att hänga samman i någon form av struktur. Detta gäller även för Skånes del. Det är
samma svårigheter och utmaningar man möter i de olika regionerna, samma som har skildrats
på andra ställen i denna rapport.
32
Det är framförallt med aktörer i två regioner som VALLE har fört diskussioner:
Regionförbundet Södra Småland och Region Dalarna. Men kontakt har även etablerats med
Region Gotland och Kommunförbundet Stockholms län.
Inom Regionförbundet Södra Småland utarbetades under slutet av 2013 och början av 2014 en
rapport kring regional samordning av validering. Fokus i rapporten är riktad mot validering
inom VUX och Arbetsförmedlingen, och då primärt validering av branschoch
yrkeskompetenser. Rapporten för fram behovet av ökat samarbete mellan kommuner och
Arbetsförmedlingen kring validering. Vidare poängterar man nödvändigheten att få en
tydlighet kring prissättning av valideringsinsatser. Man betonar även betydelsen av att man
budgeterar för validering och att detta inte enbart ska avse valideringen som sådan, utan även
den kompletterade utbildning som valideringen kan påvisa. I detta sammanhang för man även
fram behovet av fortbildning av involverad personal. Från kommunernas sida efterfrågas en
regional ”valideringsbank” där man skulle kunna ”hitta vem som kan validera vad.”66
Av rapporten framgår dock att man bedömer möjligheterna att komma vidare som
begränsade: ”sammanfattningsvis finns det i dagsläget inte underlag för en regional samordning, trots att intresse finns.” För att det ska vara möjligt behöver en grund läggas som steg
för steg skapar förutsättningar för en samordning, och man skriver vidare: ”I den kompetensförsörjningsstrategi som nu upprättas på regional nivå bör det beredas processtöd till
kommunerna att hantera frågan på lokal nivå som ett första steg mot ett ökat utövande av ett
gott valideringsarbete.”67
I diskussionerna med företrädare för regionförbundet bekräftas bilden. Men samtidigt för man
fram att samverkan mellan regioner kan bidra till att underlätta processen, i såväl Södra
Småland som andra regioner. En hel del av de svårigheter som förs fram i rapporten och som
ventilerades i diskussionerna faller tillbaka på förhållanden som regionerna inte råder över,
som till exempel nationella regelverk, vilka uppdrag myndigheter har och hur flexibelt de kan
hantera sina respektive uppdrag i ett samarbete med kommuner. En samverkan mellan
regioner i dessa och andra frågor skulle underlätta det regioninterna arbetet med valideringsfrågan. I grunden samma tankar som ventilerades med Validering Väst.
I Region Dalarna pågår, med stöd av Tillväxtverket, projektet Dala Valideringscentrum vars
syfte i mångt och mycket liknar syftet med VALLE. Fokus är dock riktad framför allt mot
validering av branschoch yrkeskompetenser. Diskussionerna med företrädare för projektet
har främst tagit formen av ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt om avgränsningar
inom validering. Men även här har frågan om samverkan mellan regioner varit central. Även
från Region Dalarnas sida efterfrågas ett nätverk för kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan
regioner samt för gemensamt påverkansarbete.
66
Slutrapport – Förstudie Regional samordning av validering (mars 2014): Regionförbundet Södra
Småland; Dnr. 13/0304; s. 23f
67
Ibid. s. 25
33
Med de övriga regionerna har kontakten varit av mindre omfattning. Vad gäller Region
Gotland etablerades kontakten i slutet av projekttiden. De kommer att utvecklas under det
fortsatta arbetet, inte minst på basis av frågan om ett valideringsnätverk för regioner.
Bakom tanken om ett nätverk ligger att statliga myndigheter påverkar och i olika utsträckning
styr validering. Deras uppdrag men också deras ställningstaganden i olika frågor får på så sätt
avgörande betydelse för hur en stödplattform bör utformas. Inom VALLE har etablerats
kontakt med en rad myndigheter som är involverade i eller har intresse av validering. Därmed
över till Arbetsförmedlingen.
5.3 Arbetsförmedlingen
Inom VALLE är Arbetsförmedlingen involverad i kraft av tre olika roller. Den grundläggande
är att man är medlem av Kompetenssamverkan Skåne (KoSS) och därmed indirekt är
beställare och mottagare av föreliggande slutrapport. Den rollen har Marknadsområde Södra
Götaland. Den andra rollen är som operativ aktör inom validering i Skåne. Även den rollen
bekläder marknadsområdet såsom delaktig i myndighetens upphandling av validering. Vidare
är det på de olika arbetsförmedlingarna i Skåne som arbetssökande och arbetsförmedlare
diskuterar validering och andra valideringsliknande insatser samt beslut om dessa fattas. Den
tredje är rollen som myndighet på nationell nivå. Det är vad Arbetsförmedlingen gör och
initierar på den nivå som är i fokus i detta sammanhang.
Det är framförallt två områden som har varit i fokus för diskussionerna med Arbetsförmedlingen centralt:

Uppdraget att öka valideringen av utrikesfödda

Matchning och generella kompetenser
Båda dessa områden är intressanta ur aspekten ökad samverkan mellan arbetsförmedlingen
och andra aktörer inom validering, så även aktörer i Skåne och därmed även med en regional
stödplattform för validering.
Arbetsförmedlingen har inom ramen för arbetet med att öka valideringen av utrikesfödda
börjat se mer flexibelt på validering än vad man gjort tidigare. Detta tar sig bland annat
uttryck i att tolkstöd och andra språkstödjande verktyg erbjuds vid validering. Men också i att
man på ett annat sätt en tidigare ser de olika insatser man kan erbjuda som sammanhängande i
en process som kan leda fram till validering.68 Vidare har påbörjats en diskussion kring att
bredda utbudet av branscher och yrkesområden inom vilka validering kan erbjudas till att
även omfatta områden där efterfrågan på arbetskraft inte i stunden är hög. Ett steg i riktning
mot att kunna använda validering även ur aspekten att stärka individers självbild och
självkänsla och därmed motivation. Dessa tendenser till ökad flexibilitet bör bejakas. De är i
68
De insatser som i Statskontorets kartläggning benämns som valideringsliknande insatser respektive
insatser med validerings liknande inslag se vidare s. 7.
34
sig en grund för ökad samverkan mellan Arbetsförmedlingen och en regional stödplattform i
Skåne.
Arbetsförmedlingens arbete kring matchning och generella kompetenser inom ramen för ESFförstudien ”Synliggöra kompetens i matchningen” har tidigare berörts.69 Här är endast
påkallat att föra fram att en regional stödplattform i Skåne har all anledning att fortsatt följa
hur arbetet utvecklas samt att, om möjlighet ges, engagera sig som partner i eventuella
kommande projektverksamheter. Frågan om matchning och generella kompetenser är central
även ur ett skånskt kompetensförsörjningsperspektiv.
En av projektparterna i förstudien ”Synliggöra kompetens i matchningen” är Myndigheten för
yrkeshögskolan (MYH) som har en central roll vad gäller validering i kraft av myndighetens
uppdrag att stödja och främja all validering i Sverige.
5.4 Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH)
Den nationella samordnaren för validering inom MYH har varit en återkommande samtalspartner under hela projekttiden. De tankar som presenteras och de resonemang som förs i
rapporten har i stora delar varit uppe till diskussion med samordnaren. Detta ska inte tolkas
som att denne i alla delar instämmer i det som här framförs. Däremot ska det tolkas så att,
utan den öppenhet och beredvillighet att dela med sig av kunskaper och erfarenheter som
samordnaren uppvisat, hade inte rapporten varit möjlig att färdigställa.
MYH är som betonats en central och viktig aktör inom validering i Sverige. Det är där som en
nationell struktur håller på att ta form och det är där som den länkas till en europeisk struktur.
Det betyder att ett regionalt arbete kring validering måste vara i fas med detta, i annat fall
riskerar det man gör att hamna in i en återvändsgränd. Därför är det viktigt att kontinuerligt
återkoppla och föra diskussion med MYH. Men det är lika viktigt att parallellt med detta göra
sammalunda gentemot andra regioner och därmed göra det möjligt att föra en gemensam
dialog med MYH.
MYH har ingen formellt reglerande och styrande roll vad gäller validering, men man är en
mycket viktig samtalspartner när det gäller strukturrelaterade frågor och övergripande
utvecklingsfrågor. En tydligt reglerande och styrande roll har däremot…
5.5 Skolverket
”Skolverket styr, stödjer, följer upp och utvärderar kommuners och skolors arbete med syftet
att förbättra kvaliteten och resultaten i verksamheterna” står att läsa på myndighetens
hemsida.70 Av detta följer att Skolverket är en central aktör vad gäller validering inom VUX.
Ett arbete som syftar till att inom VUX få till stånd samsyn kring begrepp och definitioner
69
Se sid. 12
Hämtat från skolverkets hemsida: http://www.skolverket.se/
70
35
samt ökad enhetlighet när det gäller metoder måste utföras i dialog med Skolverket. Inom
VALLE har dialogen bara till del påbörjats, den behöver fördjupas.
I den fortsatta dialogen bör, utöver vad som ovan nämnts, även tas upp frågor kring
enhetlighet och därmed legitimitet när det gäller intyg, som är det som en validering inom
VUX ska utmynna i.71 Vidare bör diskuteras hur validering förhåller sig till prövning, inte
minst i de fall då det inte handlar om validering inom yrkesprogram. Till detta är kopplat den
centrala frågan om dokumentering och statistik. Slutligen är frågor kring kompetensutveckling inom validering av lärare med flera personalkategorier viktiga.
Även när det gäller Skolverket bör det vara fruktbärande att regioner i samverkan initierar
dialogen.
Skolverket, Arbetsförmedlingen och MYH är alla tre myndigheter vars roller inom validering
är tydliga i kraft av respektive myndighets uppdrag. Men det finns även myndigheter där
rollen inom eller snarare intresset för validering har mer indirekta orsaker. En sådan är…
5.6 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF)72
MUCF har sedan några år tillbaka ett uttalat fokus på ungas och nyanländas möjligheter till
inträde på arbetsmarknaden. Inom området tar man fram analyser och rapporter samt
förmedlar projektmedel. Vidare har man under perioden 2009-2013 varit sammanhållande för
det övergripande ESF-projektet ”Temagruppen Unga i arbetslivet" inom vilket resultat och
erfarenheter med mera från ESF-projekt riktade till unga har samlats, analyserats och spridits
vidare.73 Inom temagruppen har begreppet kompetens samt därmed validering varit föremål
för diskussion.
Vidare har, inom ramen för europeiskt ungdomsutbyte, MUCF varit involverade i att ge
spridning åt Youthpass som kan ses som en light-validering baserad på EU:s åtta nyckelkompetenser.74 Även i andra sammanhang har validering varit föremål för MUCF:s intresse,
till exempel kopplat till ungas lärande inom föreningsliv och fritidssektor.
Med detta som utgångspunkt togs inom ramen för VALLE kontakt med MUCF för dialog
kring validering. Det visade sig att MUCF blev intresserade av det arbete som påbörjats i
Skåne, framför allt vad gäller kopplingar till ungdomar och unga vuxna samt aktörer inom
föreningsliv och generella kompetenser. Ett intressant konkret resultat av mötet var den
information MUCF gav om ERASMUS+, EU:s nya program för ungdomar, utbildning och
sport; programmet administreras i Sverige av MUCF. Inom programmets delområde
Strategiska partnerskap är validering ett av fyra prioriterade områden.75
71
Först vid en efterföljande prövning blir betygssättning aktuellt.
Förutvarande Ungdomsstyrelsen.
73
Om Temagrupp Unga i arbetslivet, se vidare: http://www.temaunga.se/
74
Om Youthpass, se visare. https://www.youthpass.eu/en/youthpass/
75
Se vidare: http://www.mucf.se/mal-och-prioriteringar-strategiska-partnerskap
72
36
Det finns anledning att fördjupa dialogen med MUCF. Myndigheten kan vara ett viktigt stöd i
frågor kring validering av ungdomars och unga vuxnas kompetenser samt i frågor kring
generella kompetenser. Det förhållandet att man ansvar för både ungdomspolitik och politiken
för det civila samhället gör att man är den myndighet som många aktörer inom föreningsliv
och fritidssektor för dialog med, bland annat aktörer i Skåne som är involverade i VALLE.
5.7 Validering utanför Sverige
Det har endast i liten omfattning varit möjligt att inom ramen för VALLE ta del av validering
i andra länder. Det har bedömts som mer prioriterat att inom förstudiens begränsade ram sätta
fokus på validering lokalt, regionalt och nationellt samt, i viss mån, på EU-nivå. Därmed inte
sagt att internationella utblickar är oviktiga; de bör utgöra ett integrerat inslag i det fortsatta
arbetet. Detta gäller inte minst aktörer på den andra sidan av Öresund. Vissa inledande
kontakter har dock tagits med aktörer på den danska sidan, bland annat med ESF-projektet
”UFFA – Fra ufaglært til faglært på rekordtid” inom vilket validering utgör en viktig
komponent.76 Vidare har diskussion kring validering förts med företrädare för Interregpojektet ”Jobb och utbildning i Öresundsregionen”.77
6. SAMVERKAN – PARTER OCH FORMER
VALLE har varit en förstudie med stöd av ESF. I detta ligger en förväntan från både
projektägaren och fonden om att studien ska kunna ligga till grund för ett genomförandeprojekt med stöd av ESF. Därmed har även frågan om kommande projektpartnerskap beaktats
under arbetet med förstudien. Men detta har inte enbart avsett ett kommande ESF-projekt,
utan även projekt med stöd av andra finansieringskällor. Det förslag som rapporten utmynnar
innebär att olika fonder bidrar till olika delar i arbetet med att etablera en regional
stödplattform i Skåne. Förslaget innebär alltså att stödplattformen utvecklas inom ramen för
flera med varandra koordinerade delprojekt (initialt två). I förslaget redogörs för vilka
partnerskap som kan vara aktuella inom de olika delprojekten.78 I det följande behandlas de
förutsättningar som i dagsläget finns för att formera partnerskap samt den hemvist och den
förankring som en stödplattform behöver, oaktat hur den finansieras.
Inom VALLE har grunden lagts för ett brett och hållbart nätverk kring validering i Skåne. Det
utgörs av alla dem som under projektet blivit kontaktade eller själva tagit kontakt för möten
och diskussioner samt som deltog vid konferensen ” En dag om Validering” den 2 juni. I
nätverket finns med företrädare för kommunal vuxenutbildning (VUX), kommunala
arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME), Arbetsförmedlingen, universitet och högskolor samt
idéburen sektor. Även aktörer från andra regioner och från statliga myndigheter samt andra
verksamheter på nationell nivå finns med.
76
Se vidare: http://www.uffa.dk/
Se vidare: http://www.jobuddannelse.net/
78
Se vidare s.41
77
37
Inom VALLE har, som tidigare nämnts, två referensgrupper etablerats. De utgör ett viktigt
stöd i det fortsatta arbetet kring en regional stödplattform. Även i dessa grupper finns
företrädare från olika aktörer och därmed olika verksamhetsfält.
Förutsättningarna att kunna etablera hållbara partnerskap i kommande projekt bör med
utgångspunkt av ovanstående vara mycket goda. Intresserade och engagerade aktörer är på
plats i nätverket och i referensgrupperna.
Men en stödplattform kan inte enbart baseras på projektpartnerskap, särskilt inte om det rör
sig om flera olika partnerskap. Den behöver en hemvist – ett huvudmannaskap. Detta bör
ligga hos en aktör vars verksamhet är inriktad mot alla de områden där validering förekommer
eller kan förekomma. Det bör vidare vara en aktör som har naturliga ingångar till både
operativa nivåer och ledningsnivåer inom kommunerna. Det är kommunerna som utgör
arenan för validering, vare sig det är kommunen eller någon annan som genomför
valideringen, det är där individerna finns. Slutligen behöver aktören vara en juridisk person,
detta för att möjliggöra projektägarskap och projektpartnerskap. Slutsatsen blir att huvudmannaskapet bör ligga hos Kommunförbundet Skåne (KFSK).
Huvudmannaskapet ska inte tolkas så att det innebär att andra regionala aktörer kan överlåta
ansvaret på KFSK. Om så skedde skulle plattformen vara i avsaknad av nödvändig, för att inte
säga oundgänglig, regional förankring. Det skulle bland annat innebära att möjligheterna att
kunna påverka nationella aktörer försvagades. Därför bör Kompetenssamverkan Skåne
(KoSS) utgöra plattformens reella regionala hemvist. Hur detta formellt regleras mellan
KFSK och KoSS får hanteras inom ramen för det fortsatta arbetet.
7. STATISTIK, VALIDERING OCH JÄMSTÄLLDHET
Validering och statistik ter sig nästan som två oförenliga begrepp. Detta kan tyckas väl
drastiskt formulerat. Men det ligger mycket sanning i formuleringen. Att få fram överskådlig
och heltäckande statistik kring validering är i dag ogörligt. Förhållandet är på intet sätt
specifikt för Skåne, utan det är en generell nationell problematik. Det avgörande hindret är att
det inte råder konsensus kring begreppet validering. Vad som är validering för en aktör är inte
nödvändigtvis validering för en annan aktör. Detta kan vara fallet även om det rör sig om
aktörer inom ett och samma verksamhetsområde, till exempel kommunal vuxenutbildning
(VUX). Orsakerna till denna brist på konsensus kring begreppet validering har belysts på
annan plats i rapporten.79 I detta avsnitt kommer att diskuteras huruvida den bristfälliga
statistiken påverkat arbetet med förstudien eller ej. Vidare kommer att presenteras förslag
kring hur frågan om statistik kan hanteras inom ramen för en regional stödplattform för
validering. Slutligen kommer, baserat på statistikmaterial från Arbetsförmedlingen, ett resonemang att föras kring kvinnor och män i validering kopplat till matchning och jämställdhet.
79
Se vidare s. 7
38
VALLE är att betrakta som en kvalitativt inriktad förstudie, inte en kvantitativ. Fokus har
varit riktat mot att identifiera utmaningar och möjligheter samt att baserat på dessa finna
vägar framåt. En av de utmaningar som redan från början blev uppenbar var just frågan om
statistik kopplad till validering. Problemet med att få fram statistik har tagits upp i både
nationella och regionala rapporter.80 Det som framkommer kan sammanfattas med följande
citat: ”I många kommuner registreras inte den validering som genomförs i dag.” 81 Inom
VALLE har kunnat konstateras att så även är fallet i Skåne. Det är framför allt statistik kring
kommunal vuxenutbildning (VUX) som är problemet.82 Den statstik som förstudien har tagit
del av har varit fragmentarisk och därmed inte användbar, den kan inte ligga till grund för
vare sig analyser eller slutsatser.
Detta har dock inte i någon högre grad påverkat arbetet inom VALLE. Ur förstudiens
synvinkel har det väsentliga varit att nå ut till aktörer inom validering i Skåne. Det intressanta
har varit att få fram hur man arbetar med validering och hur man ser på utvecklingspotentialen
inom området. I de diskussionerna har den centrala utgångspunkten varit att man bedriver
(eller kan anses bedriva) validering eller att man intressera sig för området. Frågan om
volymen på den validering man bedriver har i det sammanhanget varit mindre framträdande.
Däremot kommer statistik kring validering att vara oundgängligt inom en regional
stödplattform. Att statistiken kring validering är bristfällig påverkar möjligheterna att se
samband och kopplingar och därmed även möjligheten att upptäcka synergier. Därför är det
nödvändigt att inom ramen för en stödplattform föra dialog och nå konsensus kring hur ett
gemensamt regionalt statistiksystem kan utformas. Målet bör vara att få detta så heltäckande
som möjligt, alltså att det kan omfatta validering på olika nivåer och inom olika aktörers
verksamheter. Systemet bör vidare utformas så att det är möjligt att få fram upplysningar
kring valideringens två huvuddelar – kartläggning respektive bedömning. I arbetet behöver tas
hänsyn till de statistiksystem som i dag används inom till exempel Arbetsförmedlingen och
VUX. Vidare behöver det koordineras med motsvarande initiativ på nationell nivå och inom
andra regioner.
Även om det inte är möjligt att få fram statistik som är överskådlig och heltäckande kommer
här att redovisas ett material från Arbetsförmedlingen. Detta bland annat för att visa på
problematiken. Men även att det, trots problematiken, är möjligt att baserat på detta material
dra vissa generella slutsatser kring hur validering gestaltar sig. Materialet visar till exempel
tydligt att validering återspeglar den könssegregerade arbetsmarknaden och det könssegregerade utbildningssystemet.
80
Se till exempel: Statskontorets ”Kartläggning och bedömning av valideringsinsatser för utrikes
födda”; Statskontoret 2013:6 – och – ”Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå”; SOU
2013:20.
81
Statskontorets ”Kartläggning och bedömning av valideringsinsatser för utrikes födda”; Statskontoret
2013:6; s. 9
82
Även Arbetsförmedlingens statistik har brister, men de har mer sin grund i hur den är strukturerad
och inte i att upplysningar saknas.
39
Av Arbetsförmedlingens statistik83 avseende insatsen validering i Skåne och Blekinge kan
utläsas att det inte är några större skillnader mellan kvinnor och män när det gäller hur många
individer som genomfört validering:
2013
2014 (t.o.m. aug.)
Kvinnor
124
79
Män
112
118
Totalt
236
197
Skillnader framträder däremot om man ser till inom vilka branschoch yrkesområden
validering har genomförts. Av de sju områden som är aktuella är ett tydligt kvinnodominerat:
vård och omsorg (VoO); fem tydligt mansdominerade: bygg och anläggning, CNC, elektriker,
målare samt svets; slutligen är ett område mer blandat: restaurang och livsmedel. Statistiken
avser genomförda valideringar, inte antalet individer. Därmed är siffrorna högre än antalet
individer, en individ kan ha genomgått mer än en validering (så är ofta fallet inom VoO).
Tyvärr är statistiken i detta fall inte könsuppdelad, det hade krävt en mer detaljerad sökning.
Detta innebär att vad som nu följer grundar sig på antaganden.
Det är högst sannolikt att den allt övervägande delen av valideringen inom VoO avser
kvinnor. Det är vidare högst sannolikt att valideringen inom de fem mansdominerade
områdena just avser män. Dessa antaganden instämmer företrädare för Arbetsförmedlingen i.
Vidare överensstämmer antagandena med vad som framförs från andra aktörer inom
validering vad gäller deras verksamheter, till exempel företrädare för Vägledningscentrum,
Malmö stad, och Validering Väst.84
2013
VoO
Fem mansdominerade
Restaurang/Livsm.
Totalt
2014 (t.o.m. aug.)
153
160
55
74
2
7
210
241
Validering återspeglar som sagt den könsegregering som utmärker såväl arbetsmarknaden
som utbildningssystemet. Men skulle validering kunna bidra till att förändra bilden?
Svaret är Ja. Men det förutsätter ett förändrat synsätt inom och en vidgad ram för validering. I
dag är fokus inom validering i stor utsträckning riktat mot specifika ämnen, branscher och
yrken. Individers kompetenser ställs i relation till bestämda krav inom ett begränsat område.
Möjligheten att se kompetenserna i relation till andra områden blir därmed starkt kringskuren.
Möjligheten att kompetenserna skulle kunna vara värdefulla även inom andra områden blir
83
Statistiken tillhandahållen av Arbetsförmedlingen Marknadsområde Södra Götaland.
Bilden bekräftas även av samtliga de kommunala vuxenutbildningar (VUX) som förstudien kommit
kontakt med.
84
40
inte prövad. Möjligheten att upptäcka att den samlade kompetens som behövs inom ett
område kan likna den som behövs inom ett annat gives icke. Det är därmed inte möjligt att se
att stora delar av de kompetenser som behövs i ett kvinnodominerat arbete kan överensstämma med de kompetenser som behövs i ett mansdominerat arbete och tvärtom. Om dessa
möjligheter öppnas upp kan validering bidra till etablerandet av ett matchningssystem baserat
på kompetenser och inte, som i dag, på specifika branschoch yrkesidentiteter. Ett sådant
system skulle i sig kunna medverka till att riva de barriärer som åtskiljer kvinnor och män på
arbetsmarknaden. Ett matchningssystem baserat på kompetenser har utgjort en bakgrund till
det som presenteras och diskutera i denna rapport.
8. NÄSTA STEG – FÖRSLAG
I Skåne finns förutsättningar att kunna etablera en regional stödplattform för validering. Detta
torde ha framgått av vad som redovisats. Men samtidigt bör även svårigheterna och
utmaningarna kring att få en plattform på plats ha synliggjorts för läsaren. Det kommer inte
att vara enkelt att få till stånd en plattform. Vi kan inte förvänta oss att vi inom ett eller ett par
år har något som motsvarar Validering Väst. Däremot kan vi förvänta oss att vi då har riggat
en långsiktigt hållbar grundstruktur för plattformen. Först då kan det operativa arbetet inom
plattformen börja ta fart. Det är då som verktygen är på plats för att kunna erbjuda fler
individer i Skåne validering och detta inom ett bredare fält av områden än vad som är fallet i
dag. Först då kan validering öppnas upp för alla i Skåne, oberoende av i vilken kommun man
har sin hemvist.
En regional stödplattform för validering i Skåne måste utvecklas steg för steg längs olika
vägar. Det finns ingen ”highway to heaven”; snarare kommer man då och då att mötas av
snårskog som man måste röja sig igenom. Men när man åter kommer ut i det öppna
landskapet upptäcker man förhoppningsvis att den egna vägen löper jämsides de andras och
att vägarna i slutändan sammanstrålar. Sannolikheten att så sker ökar om man under resans
gång kommunicerat med varandra, att man koordinerat stegen.
I grunden är det två vägar som bör beträdas.
Den första är relativt väl utstakad. Den rymmer validering av ämnes-, branschoch yrkeskompetenser.
Den andra är snårig, nästan igenvuxen. Den rymmer validering av generella kompetenser
samt kompetenser förvärvade vid sidan av arbetsliv och formellt utbildningssystem.
Det är längs dessa båda vägar som ett utvecklingsarbete kring en regional stödplattform för
validering i Skåne bör bedrivas. Arbetet längs de båda vägarna måste ske koordinerat med
vartannat. Koordinering är en förutsättning för att det samlade arbetet ska kunna medverka till
en ökad samverkan mellan aktörer på olika nivåer samt till överförbarhet och förstärkt
legitimitet generellt inom validering.
41
I det följande skisseras två projektidéer (H och M) avseende hur arbetet skulle kunna
bedrivas.85
8.1 Projekt H – Validering av ämnes-, branschoch yrkeskompetenser
Inom detta område bör ett projekt utvecklas som tar fasta på de möjligheter, utmaningar och
behov som framför allt har framkommit i diskussionen med företrädare för kommunal
vuxenutbildning (VUX),86 samt den referensgrupp som etablerats för området.87 Dessa kan
sammanfattas i nedanstående punkter:
1. Resurs- och kapacitetsanalys
2. Modell för reglering av ekonomiska mellanhavanden
3. Enhetlighet kring statistik
4. Enhetlighet kring metoder, inkluderande dokumentation med mera
5. Kompletterande studier m.m.
6. Yrkes-sfi
7. Samverkan med andra aktörer, däribland arbetsgivare
8. Validering inom ämnen som inte är branschoch yrkesspecifika
9. Kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt ny kunskap
10. Generella kompetenser
Med punkt tio avses dels frågan om generella kompetenser inom VUX och Arbetsförmedlingen, dels frågans koppling till Projekt M. Den kan alltså innefatta gemensamma
aktiviteter på tvärs av projekten
De resurser som kan krävas utgörs av följande:

En heltidstjänst inriktad mot punkterna 1 – 3

En heltidstjänst inriktad mot punkterna 4 – 10

Verksamhetsmedel
Huvudarenan är som framgår VUX. Detta innebär att samtliga 33 kommuner i Skåne bör
involveras som projektpartners.88 Projektets huvudmålgrupper är: skolledare, studie- och
yrkesvägledare (SYV) samt yrkeslärare och andra lärare. Även Arbetsförmedlingen bör som
projektpartner engageras i projektet, inte minst vad gäller punkterna nio och tio. Det är även
av vikt att övriga parter inom Kompetenssamverkan Skåne (KoSS) involveras så att de strukturerat och kontinuerligt kan ta del av hur projektet utvecklas och ge stöd åt arbetet.
Projektägare: Kommunförbundet Skåne (KFSK).
85
Arbetsnamn för projektidéerna; H ”hårda” kompetenser; M ”mjuka” kompetenser.
Se s. 21f
87
Se s. 30
88
Baserat på respektive kommuns resurser och förutsättningar i övrigt.
86
42
Ovanstående bör kunna utgöra stomme för en ansökan om medel från ESF. Ett arbete med en
projektansökan bör påbörjas relativt snart.
8.2 Projekt M – validering av generella kompetenser samt kompetenser förvärvade
vid sidan av arbetsliv och formellt utbildningssystem
Inom detta område bör ett projekt utvecklas som tar fasta på de möjligheter, utmaningar och
behov som framför allt har framkommit i diskussionen med företrädare för kommunala
arbetsmarknadsenheter mtsv. (AME), folkbildning, föreningsliv med flera aktörer,89 samt den
referensgrupp som etablerats för området.90 Dessa kan sammanfattas i nedanstående punkter:
1. Nätverksbyggande
2. Kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt ny kunskap
-
Begrepp och definitioner
-
Forskning
-
Metoder
-
Dokumentation och statistik
-
Överförbarhet
-
Legitimitet
3. Samverkan med andra aktörer, däribland arbetsgivare
4. Struktur och enhetlighet
De resurser som kan krävas utgörs av följande:

En heltidstjänst inriktad mot samtliga punkter

Verksamhetsmedel
Inom projekt M finns ingen enskild huvudarena, utan den innefattar aktörer inom såväl det
offentliga som andra samhällssektorer. Här är inte nödvändigt att involvera samtliga 33
kommuner som projektpartners. Detta kan räcka med att ett mindre antal AME involveras,
men gärna även några kommunala fritidsverksamheter riktade till unga. Däremot är det viktigt
att dessa aktörer har förankring till kollegor i andra kommuner; på så sätt kan de fungera som
länk mellan projektet och merparten av Skånes kommuner. I övrigt bör som projektpartners
engageras aktörer inom folkbildning, föreningsliv, universitet och högskola. Det är även här
av vikt att parterna inom Kompetenssamverkan Skåne (KoSS) involveras så att de strukturerat
och kontinuerligt kan ta del av hur projektet utvecklas och ge stöd åt arbetet.
89
90
Se s. 26ff
Se s. 30
43
Projektägare bör även i detta fall vara Kommunförbundet Skåne (KFSK). Motivet är dels att
KFSK har naturliga ingångar till de kommunala aktörerna inom projektet, dels att ett samlat
projektägarskap medverkar till att säkerställa koordineringen mellan projekten.
ESF bör också här kunna vara en möjlig väg till finansiering. Men i detta fall kan även andra
källor finnas att tillgå, framför allt om projektets fokus riktas mot ungdomar och unga vuxna.
En källa kan vara Region Skånes sociala investeringsfond.91 En annan är den tidigare nämnda
ERASMUS+, detta förutsätter att projektet inriktas mot transnationellt kunskaps- och
erfarenhetsutbyte.92 Eventuellt kan även VINNOVA:s program FRÖN vara en möjlighet,
dock kan man där inte söka medel för nätverksbyggande.93Avslutningsvis bör möjligheten att
kunna kombinera medel från olika källor med varandra undersökas. Även när det gäller
Projekt M bör ett utvecklingsarbete påbörjas relativt snart.
8.3 Synliggörande
Inom projekten bör avsättas medel för ett gemensamt och därmed enhetligt synliggörande av
arbetet. Det bör utvecklas en projektövergripande kommunikationsstrategi innefattande bland
annat en gemensam grafisk profil. Avsändare blir därmed redan från start den gemensamma
plattform som projekten syftar till.
8.4 Koordinering
Som tidigare påtalats är koordinering mellan de båda projekten en förutsättning för att det
samlade arbetet ska kunna medverka till en ökad samverkan mellan aktörer på olika nivåer
samt till överförbarhet och förstärkt legitimitet generellt inom validering. Initialt kan detta
säkerställas genom att tjänsten inom Projekt M även inrymmer denna funktion. För att det
projektet ska vara lyckosamt förutsätts en nära relation med aktörer utanför projekts ram, inte
minst med aktörerna inom Projekt H. Långsiktigt är dock inte denna konstruktion hållbar.
Optimalt vore om denna koordinerande funktion redan från start kunde finansieras med andra
medel än projektmedel.
8.5 Kompetenssamverkan Skånes (KoSS) roll
Utöver vad som ovan förts fram kring KoSS:s medverkan i de båda projekten, bör KoSS
fortsatt fungera som övergripande styrgrupp i arbetet med att etablera en regional
stödplattform för validering i Skåne. Denna roll behöver dock utvecklas och synliggöras.
Detta för att tillförsäkra tyngd i det förankrings- och påverkansarbete som kommer att bli
nödvändigt, inte minst gentemot nationella myndigheter.
91
Se vidare. http://utveckling.skane.se/utvecklingsomraden/folkhalsa-och-social-hallbarhet/socialinvesteringsfond/
92
Se s. 36
93
Se vidare: http://www.vinnova.se/sv/Var-verksamhet/Innovationsformaga-hos-specifikamalgrupper/Innovationskraft-i-offentlig-verksamhet/FRON--okad-innovation-i-offentlig-verksamhet/
44

SLUTRAPPORT - Validering Väst

Transcript SLUTRAPPORT - Validering Väst

Directory