Transcript Vad menar vi med balett?

b a l e t t e n s fr a m t i d
ba l e t t en s fr a m t i d
Vad menar vi med balett?
Kungliga baletten visade prov på klassiskt
tränade dansare i modern koreografi
av Stijn Celis till Mozarts C-mollmässa,
här med dansarna Luca Vetere, Jerôme
Marchand och Anton Valdbauer.
Foto: Jillian Hiura.
Under tre intensiva dagar möttes dansare,
danspedagoger, koreografer och institutionsledare från 24 länder vid en internationell
konferens i Stockholm. Frågan som lockat
besökarna var Ballet: Why & How? Uppfattningarna om balett var många, men de
visade sig snart kunna samlas inom två
grupperingar. om varför och hur balett
ska dansas och betraktas var många och
verkade mest bero på tolkningen av själva
begreppet klassisk balett.
Av Lotta Harryson
nödvändighet, emellanåt skymtade en glipa
i hennes till synes självklara framställning,
och det är ingen hemlighet att Parisoperans
balett genomgått många stora förändringar
under årens lopp.
Att dansvärlden behöver en mötesplats
som denna konferens är alldeles tydligt. Den
gav också ett enastående tillfälle till många
informella kontakter.
Mavis Staines avrundade varje dags konferensdel, hon ville öppna upp mot omvärlden
och jämförde baletten med religion: ”När
religiösa ledare idag använder religioner som
provokativa faror globalt, måste vi inom
konsterna leva och erkänna varandra!”
Inom dansens sfär är det inte ofta deltagare möts i en konferens där man talar om
just dans, det är ett ämne som är svårt att
tala om. Många anser att dansen är ett
universellt språk, eftersom det inte kräver
specifika kunskaper för att förstå en rörelse.
Själv hör jag till dem som anser att dansspråk är kulturellt betingade, att vår uppfattning av dans färgas av våra kulturella
erfarenheter.
Kulturella referenser
Balett som praktik, estetik, dansspråk och
konstnärligt rum betyder olika saker för
olika människor, också i den dansvärld som
fanns representerad på konferensen. Ändå
verkade få bekymra sig nämnvärt om attntydligt klargöra i vilken mening ordet
balett användes: som en form för träning
eller som en konstnärlig uttrycksform.
De flesta deltagarna var utövande dansare,
pedagoger eller koreografer, och ur ett teoretiskt perspektiv borde det vara viktigt att
sätta tydliga gränser för att kunna diskutera
distinkt. I det praktiska utövandet, däremot,
kan skarp gränsdragning leda till låsningar.
Mavis Staines som efterträdde Betty
Oliphant som ledare för Canada’s National
Ballet School menade att sådana kategoriseringar riskerar att utarma oss eftersom varje
del ger näring åt den andra. De flesta deltagare hade också egna funderingar kring
balett och de flesta verkade, överens om
vikten av de personliga erfarenheterna – och
då främst i form av goda och bra lärare.
Definitionsfrågor
Oviljan att följa den grundläggande uppmaningen inför konferensen, att vara noga med
vilken betydelse man lade i ordet balett under
diskussionerna, bottnade i deltagarnas erfarenheter av daglig träning, såvitt jag kunde
utläsa av de synpunkter som kom upp.
För koreografer, dansare och pedagoger
är träningen en betydelsefull faktor för hela
verksamheten, grunden för hur dansverk
repeteras in och utformas.
Den unge balettskolade koreografen Jefta
8
D a n s t i d n i n g e n 5 / 2 012
van Dinther, som numera är ledare förkoreografutbildningen på Danshögskolan,
menade att hans dansare inte alls behövde
ha baletteknik eftersomhan arbetade med
rörelser som var helt fria från balettens
tecken.
Samtidigt sade han att de dansare han
arbetar med har balettskolning i botten – lät
det inte som om han pekade på det resultat
av baletträningen som går att använda till
en förnyelse av dansspråket?
Just balettens potential till förnyelse och
förändring var en för många nästan outtalad
betydelsefull och positiv faktor, men när den
vid upprepade tillfällen nämndes, var det
som i förbifarten.
Rennie Mirro betonade att det är viktigt
hur någon introduceras i baletten, medan
streetdansaren.
Pablo Acosta och Johan Forsberg, också
han med erfarenhet från streetdans, ansåg
att baletträning både skyddar och utvecklar
kroppsmedvetandet.
Pablo Acosta hade vant sig vid de fria
mötesplatser som är självklara för streetdansen och saknade sådana i balettsammanhang. Flera i auditoriet verkade nappa på
tanken, en sorts jam på balettbasis.
Frilansande Madeleine Lindh hävdade att
hon inte var intresserad av dans av den sort
som krävde en bas i den klassiska baletten.
Eitan Sivak, balettpedagog som bland
annat dansat i Cullbergbaletten, betonade
att balett är levande och dansant och att
alltför många har en låst uppfattning av vad
balett är.
You-tube förändrar dansen i världen-
Maike Bleeker från universitetet i nederländska Utrecht hävdade att en stor del av
dagens publik fått sina danserfarenheter
från Youtube där rörelsen är central, inte
som förr från böcker och bilder där rörelsen
fanns mellan bildernas positioner.
Göteborgsoperans balettchef Adolphe
Binder framhöll att dagens publik, i och
med först video sen youtube, är helt förändrad mot den som för 15 år sen sökte sig till
den hermetiskt tillslutna baletten.
På det gav koreografen Ohad Naharin
repliken att han alltid tänker på en person
när han tänker på publiken, ”vår dans är
basen i en pyramid och toppen är åskådare,
publiken är lika många pyramider som
åskådare”.
Juilliards rektor Lawrence Rhodes var en
varm förespråkare för baletträning, men
beklagade att ”idag är virtuositeten kung,
artisteriet är sällsynt”.
Inte svart eller vitt
De som menade att baletträning är positiv
för dansen som konstform såg just den
möjligheten, medan de mer negativt inställda fann att baletten var för hårt styrd av
regler.
Elisabeth Platel, tidigare étoile på Parisoperan och nuvarande rektor för dess elevskola hävdade däremot att hennes teater har
så värdefulla traditioner att de inte kan
ifrågasättas. En medveten strategi till
försvar för den klassiska balettens
För koreografen Shobana Jeyasingh är
diskrepansen mellan dansarnas och åskådarnas kulturella erfarenheter ett centralt
ämne. Hon är ledare för Shobana Jeyasingh
Dance men är ursprungligen utbildad till
indisk dansare. De två danser hennes kompani gav på Dansens Hus belyste detta.
I Where is Dev? hade klassisk indisk episk
dans klätts i nutida abstrakt form. Atmosfär
och stämning var lätt att ta till sig, men den
underliggande referensen riskerade att
smälta undan. Configurations bar den indiska
dansens yttre tecken och det var lättare att
urskilja koreografens intentioner.
Konferensen anordnades av Balettakademien under ledning av Jan Åström, ArtEZ
School of Dance i Nederländerna ledd av
Gaby Allard och Juilliard School med
Lawrence Rhodes som rektor, medan Fay
Nenander varit den spindel i nätet som sett
till att tanken blivit satt i verket.
för verksamma pedagoger och skolledare i de
nordiska och baltiska länderna.
Den praktiska delen av konferensen
innehöll till största delen alternativa träningspraktiker i förhållande till klassisk
baletträning. Inte minst ägnades uppmärksamhet åt höftpartiet, det centrum av
kroppen som är så väsentligt för dansen, så
svårt att hantera individuellt och därför så
lätt genererar skador i andra kroppsdelar.
Bland dem som presenterade en sådan
praktik var Eric Franklin och Annemarie
Autere, som bägge gärna använder elastiska
band och mjuka kuddar som redskap.
Gaga med Ohad Naharin
Vid tre olika tillfällen presenterades också
Ohad Naharins Gaga, det rörelsespråk hanutvecklat under många år, och som är Batshevabalettenshuvudsakliga träningsmodell idag.
Naharin är noga med att kalla Gaga för
rörelsespråk, inte teknik, och det är enbart
dansare ur Batsheva eller någon som gått ut
den enda tvååriga kurs för Gagaledare som
getts, som får hålla i träningen.
I november kommer en av de examinerade, som också är tidigare Batshevadansare,
att gästa Judiska Teatern i Stockholm för en
Gagakurs. Åskådare släpps aldrig in, men så
krävs heller inga särskilda förkunskaper för
att delta vid ett träningstillfälle i Gaga.
Absurt på svenska balettskolan
En punkt behandlade audition, främst i form
av inträdesprov till skolor. Häpnaden bland de
utländska deltagarna över Svenska Balettskolans nyordning, där skolans lärare inte får
varaaktiva jurymedlemmar vid intagningsaudition, gick inte att ta miste på. De la inte
många ord på att döma ut förfarandet utan
avfärdade det bara som fullständigt absurt.
Konferensdeltagarna erbjöds inte bara
möjligheter att se nutida dans av Shobana
Jeyasingh på Dansens Hus, utan även Stijn
Celis vackert koreograferade Mässa i C-moll
på Operan. Där visade klassiskt tränade
dansare hur ny balett kan se ut när rörelsespråket inte är klassiskt.
Som tillfällig besökare i Stockholm passade
jag också på att se föreställningen From Sammy
with Love med mer jazzinriktad dans och
1960-talets innebörd av ordet balett kändes
mycket nära: med balett menades då danskonstnärligt framförande på en scen. Att
benämna såväl jazz, klassiskt och modernt för
balett, skedde då i avsikt att ge de sinsemellan
olika dansgenrerna möjlighet och status av
respekt för särart och integritet. Orsakerna till
att balett idag knyts så starkt till det klassiska
är många och vidrör bland annat såväl musikaliska som sociala aspekter.
Under konferensen rådde en positiv
stämning, och sista dagen meddelades att
man nu avser att gå vidare med en konferens
i Arnhem, Ballet Here and Now, under ArtEZ
ledning år 2014.
Förhoppningsvis kan då även synen på
balett som låst historia eller potential för
utveckling tas upp ur ett dansvetenskapligt
perspektiv. De erfarenheter dansare har är så
fysiska och så djupt kända, att det tar många
år att befria sig från ett personligt tyckande.
Sista dagen framhöll någon i publiken
konferensens namn ”Balett: Varför & Hur?”
men hon saknade punkten ’varför’. Bara ’hur’
hade stötts och blötts under de tre dagarna.
Balettakademiens rektor Jan Åström
svarade senare på påståendet med att säga
att han här snarast uppfattade ’varför’ som
en retorisk fråga om historia och framtid
och han underströk vikten av att förhålla sig
konstruktivt till det hela.
Lotta Harryson
Se vidare http://balletwhyandhow.com
Shobana Jeyasingh Dance Company visdade Classic Cut,
ett dubbelprogram på Dansens Hus , här en scen ur
Configurations. Foto: Chris Nash.
dansens toppskikt
De medverkande var genomgående ledande
personer inom dansen, förutom de som
nämnts här var bland många andra Ana
Laguna, Jason Beechey från Palucca Hochschule für Tanz i Dresden och den koreanske
koreografen Sungsoo Ahn från Korea National University of Arts. Sungsoo Ahn har
utvecklat en egen träningsmetod där han
arbetar med musikalitet, andning och den
inre muskulaturen.
Han visade hisnande film med sitt kompani,
som återkommer till Dansens Hus i februari
2013. Olika interna möten arrangerades under
lunchtid, bland andra hade ett möte ordnats
D a n s t i d n i n g e n 5 / 2 012
9