Transcript Riksdagsvalet 2014 – frågor att ställa till kandidater

Riksdagsvalet 2014
– frågor att ställa till kandidater för kommun och landsting
Hej distrikt och aktivistgrupper!
Detta är ett dokument framtaget av förbundsstyrelsens externa arbetsgrupp som underlag inför valen
den 14 september i kommun och landsting. Vårt förslag är att ni använder det som stöd när ni pratar
med politiker. Det innehåller problembeskrivningar av några av de områden som vi arbetar inom, tips
på hur en kan argumentera och förslag på frågor att ställa till kandidaterna. Vi vill med detta initiativ få
unga hbtq-personers situation på agendan också på kommun- och landstingsnivå. Det kan kännas
läskigt att gå fram till, ringa eller mejla politiker själv – då kan en gå flera personer samtidigt och peppa
varandra till att våga ställa frågor. Ju mer vi syns och hörs desto större chans är det att vi får igenom vår
politik!
Förutom frågorna och bakgrundsinformationen så innehåller texten också några avsnitt med statistik.
Statistiken kan användas för att stärka argument och för att få politikerna att förstå hur situationen ser
ut för hbtq-personer och specifikt unga hbtq-personer i Sverige och Europa i dag.
Tips inför att prata med politikerna
Att ta kontakt med politiker:
Inför valet finns det många sätt att få tag på representanter för politiska partier. Det går att mejla om en
inte vill prata direkt med personer, ringa eller besöka fysiskt på olika platser såsom valstugor och
torgmöten. I valstugorna finns både valarbetare och personer som ställer upp till valen, fråga gärna i
valstugan om det finns någon kandidat och rikta era frågor till dem, om det inte finns någon kandidat
där går det också bra att prata med valarbetarna som ju är medlemmar i det parti de representerar. Om
det anordnas någon offentlig debatt eller möte på er ort kan ni gå dit och ställa frågor när det ges
tillfälle, på så sätt kan ni också vara med och sätta agendan för samtalet och visa att vi är många som
brinner för hbtq-ungdomar.
Att inleda ett samtal:
Om du ringer kan det hända att du kommer till en växel, då kan du be att få prata med en politiker som
jobbar med eller är ansvarig för likabehandlingsfrågor, hbtq-frågor, mångfaldsfrågor eller liknande. Om
de inte har en ansvarig så be att få prata med en kommunfullmäktige- eller
landstingsfullmäktigeledamot för ett specifikt parti, till exempel Socialdemokraterna eller Moderaterna.
Presentera dig själv och varför du tar kontakt med personen. Du kan till exempel säga:
”Hej, jag heter (namn) och är aktiv i RFSL Ungdom, jag skulle vilja ställa några frågor till dig om hur du
och ditt parti ser på hbtq-ungdomars situation inför valet.”
Sedan kan du fortsätta med att fråga någonting i stil med “Tycker du att det är viktigt att värna om
hbtq-ungdomars mänskliga rättigheter?”
Förhoppningsvis svarar personen ja, och det är en bra grund för att fortsätta fråga om hur den gör det i
praktiken, och du kan ge tips på hur det kan göras bättre. Om det skulle vara så att personen svarar nej
så fråga ”Varför tycker du inte det?” och förklara att mänskliga rättigheter gäller för alla personer i en
demokrati. RFSL har tagit ett principiellt beslut att inte prata med Sverigedemokraterna, vi föreslår från
RFSL Ungdoms externa arbetsgrupp att ni fokuserar på att ta kontakt med övriga partier då vi tror att
vi kan ha ett genomslag i politiken där.
Här följer RFSL Ungdoms ställningstagande och argumentation i frågan om 18-årskravet för byte av
juridiskt kön:
RFSL Ungdom vill att 18-årsgränsen för byte av juridiskt kön tas bort!
Bakgrund och argument:
För ett år sedan försvann kravet på tvångssterilisering för byte av juridiskt kön genom ett beslut i
domstol. Anledningen att det finns en åldersgräns är från början på grund av att staten inte ville
tvångssterilisera personer under 18 år. Kravet på att den som byter juridiskt kön måste vara över 18
finns dock kvar trots att tvångssteriliseringarna avskaffats.
Byte av juridiskt kön är ett beslut som tas av socialstyrelsens rättsliga råd och kräver i sig inga
medicinska ingrepp, det handlar enbart om att få nya sista siffror i personnumret som syns på bland
annat ID-kort och pass. Det är alltså bara en pappersfråga, och det finns ingen anledning att ha
åldersgränsen kvar.
I Sverige får personer som är 12 år, med vårdnadshavares tillstånd och förutsatt att personen i fråga
anses vara mogen att fatta det beslutet, byta till “könskonträra” namn. Könskonträra namn innebär
namn som inte är typiska för personens juridiska kön. Alltså får en juridisk tjej som är över 12 byta till
namnet Torbjörn. Namnet påverkar oftast livet mer än det juridiska könet då det används hela tiden.
Men det juridiska könet är också viktigt och påverkar också livet, speciellt för unga transpersoner. Om
en person är mogen att byta namn så bör den även anses vara mogen att byta juridiskt kön. Juridiskt
kön är något som kan ändras igen om det skulle behövas – det är alltså ett beslut som bara påverkar en
persons kön på papper.
För att byta juridiskt kön i dag genomgår ofta personer en så kallad könsutredning. Utredningen är
väldigt noggrann och tar ofta omkring två år. Anledningen till det är att socialstyrelsens rättsliga råd vill
ha ”bevisning” kring att personen är och/eller lever med det könsuttryck och/eller den könsidentitet
som personen vill byta juridiskt kön till. Det finns dock inget stöd i lagen om att en ska behöva
genomgå en utredning för att få byta juridiskt kön utan det handlar enbart om hur det rättsliga rådet
tolkar lagen och att de menar att de behöver någon form av bekräftelse på att individen är trans. Detta
ser RFSL Ungdom som oerhört problematiskt eftersom en person bör kunna byta juridiskt kön utan att
genomgå en könsutredning enligt lagen såsom den är skriven i dag.
Risken att unga transpersoner som byter juridiskt kön ångrar sig är liten, oavsett om en genomgår en
könsutredning eller inte. Dessutom finns det en administrativ fördel med att byta juridiskt kön tidigt för
att reflektera kring den egna identiteten. Fördelen handlar om att en person under 18 år troligtvis har
färre slutbetyg, anställningskontrakt, hyreskontrakt, lån, bankkort och annat som berörs av juridiskt
könsbyte, än personer över 18 år har.
Det finns mycket kvar att göra för att förbättra situationen för unga transpersoner. Till exempel
behöver vård och skola bli bättre på att bemöta unga transpersoner. Dessa är stora förändringar som
kommer ta längre tid. Att ändra eller ta bort åldersgränsen för byte av juridiskt kön är en enkel åtgärd
som får omedelbar effekt och skulle förbättra livssituationen väldigt mycket för många unga
transpersoner. Det är också en principiellt viktig fråga som skickar en signal att unga transpersoners
identitet ska respekteras och erkännas av samhället. Om staten ändrar lagstiftningen signalerar det att
unga transpersoner tas på allvar.
RFSL Ungdom ser det som en mänsklig rättighet att få ha rätt juridiskt kön och att det är upp till varje
individ att bestämma vad som är rätt för den.
Statistik: Hälsosituationen för unga transpersoner är alarmerande och fullständigt ohållbar. Av
transungdomar i åldrarna 16–29 år har 65 % någon gång övervägt att ta sitt liv, varav 27 % aktivt har
försökt. Av transpersoner i åldern 16–29 år saknar 25 % emotionellt stöd. 31 % av dessa har avstått
(på grund av rädsla) från att gå ut på kvällarna. 34 % har under de senaste 12 månaderna utsatts för
våld eller trakasserier på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck.
Källa: Hon, hen, han – rapport från Ungdomsstyrelsen 2010.
Transpersoner är särskilt utsatta, inte bara för psykisk ohälsa utan också för hatbrott, och att inte ha rätt
juridiskt kön kan försätta transungdomar i situationer där de blir ännu mer utsatta. Vi vet genom
forskning, till exempel rapporten citerad ovan, att många unga transpersoner mår dåligt, både psykiskt
och fysiskt. Rent samhällsekonomiskt är det alltså viktigt att insatser riktas för att förbättra hälsan bland
unga transpersoner. Ju längre någon mår dåligt, desto större kan det framtida behovet av vård tänkas
bli.
Att ha fel kön i pass och ID-kort komplicerar livet oerhört. Bara en så enkel sak som att behöva visa leg
för att köpa ungdomsbiljett på bussen eller tåget kan göra att en “outas” (utpekas som transperson) då
könet på ID-kortet inte matchar ens könsuttryck och identitet. Många transpersoner lever och
uppfattas i linje med sin könsidentitet vilket gör att ett felaktigt ID-kort eller pass blir ännu mer
problematiskt då personer kan nekas att exempelvis resa på grund av misstanke om att en inte har rätt
ID-handling med sig. Många transungdomar tvingas i dag leva med fel juridiskt kön under flera år,
vilket är en lång tid när en är ung. Att ha fel kön i ID-kortet gör att ens personliga frihet begränsas och
ens tillvaro blir otrygg.
Det kan hända att politiker du är i kontakt med inte säger: “Superbra att du sa det här! Det är klart
att vi ska genomföra denna lilla futtiga pappersgrej så att alla får ha ett ID-kort som speglar
deras identitet! Det vore löjligt om vi inte gjorde det!” Dock kan det du säger vara en påminnelse
till politiker som är för en förändring att detta är en viktig fråga.
Några av reaktionerna från politiker kan även vara:
- Vi tror inte att någon under 18 kan veta helt säkert vilket kön den har
- Det har tillsatts en utredning i denna fråga men den är inte klar än, det är väldigt komplicerat så vi kan
inte bestämma oss än
- Men vad händer om en sextonåring vill byta juridiskt kön och föräldrarna gör motstånd?
Motargument till dessa finns ovan. Det är också en bra idé att ställa fortsättningsfrågor till dem som
ännu inte bestämt sig. Det går till exempel att säga: När kommer ni bestämma er? Vad ska det
behöva ta för att ni ska ändra på detta? Om de hänvisar till utredningen kan du ändå försöka
diskutera lite med dem och fråga: Men vad tycker DU som representant för ditt parti och era
väljare? Utredarna är inte folkvalda och deras åsikt är inte bindande. Berätta att det är en väldigt
viktig fråga för RFSL Ungdom och att det finns underlag som stödjer argumentationen som finns i
detta dokument.
Riksdagspartiernas ställningstaganden i frågan under Stockholm Pride på
RFSL:s partiledardebatt:
JA: Folkpartiet (dock lite otydligt), Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ, Piratpartiet
NEJ: Kristdemokraterna, Socialdemokraterna (har både sagt nej och hänvisat till utredningen som
pågår)
VET EJ: Moderaterna och Centerpartiet hänvisar till den pågående utredningen.
Olika argumentationstekniker kan fungera för olika politiska block.
Med Allianspartierna (Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna) kan det vara
strategiskt att spela på att sänkt åldersgräns leder till mer frihet för individen och mindre byråkrati. Det
är upp till individen att få välja! Med oppositionen (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Feministiskt
initiativ och Miljöpartiet) kan det eventuellt fungera bättre att argumentera för att detta är en mänsklig
rättighet för en väldigt utsatt grupp.
Båda blocken borde kunna inse att det här är en väldigt liten ändring som innebär stor förbättring av
ungas livsvillkor och som kommer att göra vardagen tryggare.
Hatbrott mot unga
Bakgrund och argument:
Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av dens eller deras
uppfattade nationellt eller etniska ursprung, hudfärg, religionstillhörighet eller trosbekännelse, sexuella
läggning eller annan liknande omständighet. Hatbrott har alltså med motivet, anledningen till att någon
begår ett brott, att göra. Hatbrott är inte ett särskilt brott, såsom misshandel eller förtal, utan kan vara
vilket brott som helst som begås på grund av att någon uppfattas vara till exempel homosexuell,
bisexuell, trans eller queer. När en förövare fälls för ett brott mot en annan person så får förövaren ett
hårdare straff än annars om det bevisas att brottet begicks med ett hatbrottsmotiv. Hatbrott är med ett
juridiskt ord en straffskärpningsregel.
Hets mot folkgrupp är ett särskilt brott i sig själv, liksom misshandel eller förtal, där en eller flera
personer uttalar eller sprider hot eller missaktning mot en grupp av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Detta handlar alltså om
när någon uttalar sig negativt om personer som grupp, vilket kan ske verbalt, alltså via tal, eller i skrift
såsom i tidningar eller på hemsidor. I lagen om hets mot folkgrupp nämns ingen “annan liknande
omständighet” vilket innebär att transpersoner därmed inte kan tolkas in i lagen likt argumentet kring
hatbrott där den skrivelsen finns med.
Transpersoner är i dag inte inkluderade i lagtexten om förbud mot hets mot folkgrupp och är inte heller
uttryckligen nämnda när det gäller hatbrott. Gällande hatbrott kan transpersoner inkluderas
med stöd i lagens formulering om ”annan liknande omständighet” vilket också står i lagmotiven, alltså
förklaringen till hur riksdagen vill att lagen ska tolkas. RFSL Ungdom vill att transpersoner som grupp
ska inkluderas i lagtexten om hets mot folkgrupp och explicit i fråga om hatbrott eftersom vi ser en risk
att domstolarna tillämpar lagen godtyckligt och alltså inte lika för alla.
Under våren 2014 uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen att utveckla arbetet för att bekämpa
hatbrott. I uppdraget ingår det att verka för en, inom och mellan myndigheterna, enhetlig praktisk
tillämpning av begreppet hatbrott, stärka kunskapen inom polisen om hatbrott samt verka för att
förtroendet för polisen hos personer inom grupper som är särskilt utsatta för hatbrott ökar. I början av
sommaren beslutade regeringen också att inkludera transpersoner i lagen om hets mot folkgrupp och
att granska bestämmelserna gällande hatbrott när det rör transpersoner. Vi vill att detta arbete ska ske
skyndsamt och att resurser läggs på att förhindra att hbtq-ungdomar utsätts för brott.
Statistik: Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes cirka 5510 hatbrott under 2013. Av
dessa var det 11 % som hade homo-, bi- eller heterofobiska motiv och 1 % hade transfobiska
motiv.
Källa: Brå, www.bra.se
Kränkande behandling och diskriminering är ett problem som många hbtq-ungdomar upplever.
Anmälningsfrekvensen hos unga är lägre än hos andra och det finns ett problem i att personer under 14
år inte kan anmäla brott utan målsmans tillstånd, detta gör att personer som inte accepteras av sin familj
inte heller kan anmäla brott som de utsätts för.
Exempel på frågor att ställa angående hatbrott, diskriminering och kränkning mot hbtqungdomar:
– Vad vill ditt parti göra för att minska hatbrott, diskriminering och kränkning mot hbtq-ungdomar?
– Kommer ditt parti att arbeta för att låta personer under 14 år anmäla hatbrott?
– Kommer ditt parti arbeta för att transpersoner ska ingå explicit i hatbrottslagstiftningen?
Några av reaktionerna kan vara:
– Vi vill inte göra avsteg från gränsen på 14 år för anmälning då det ska vara lika för alla brott.
– Det har tillsatts en utredning i denna fråga men den är inte klar än, det är väldigt komplicerat så vi
kan inte bestämma oss än.
– Transpersoner ingår redan i hatbrottslagstiftningen enligt förarbetena.
Motargument till dessa finns ovan. Det är också en bra idé att ställa fortsättningsfrågor till dem som
ännu inte bestämt sig. Det går till exempel att säga: När kommer ni att bestämma er? Vad ska det
behöva ta för att ni ska ändra på detta? Om de hänvisar till utredningen kan du ändå försöka
diskutera lite med dem och fråga: Men vad tycker DU som representant för ditt parti och era
väljare? Utredarna är inte folkvalda och deras åsikt är inte bindande. Berätta att det är en väldigt
viktig fråga för RFSL Ungdom och att det finns underlag som stödjer argumentationen som finns i
detta dokument.
En trygg skola fri från diskriminering och trakasserier!
Bakgrund och argument:
Skolan är den plats där ungdomar spenderar den största delen av sin tid. RFSL Ungdom anser att en
trygg skola måste vila på en normkritisk grund där alla, oavsett könsidentitet, könsuttryck, sexuell
läggning och sexualitet har lika värde och där alla möts av respekt. En trygg skola genomsyras av ett
kritiskt förhållningssätt till maktstrukturer där ojämlikheter uppmärksammas, tas på allvar och åtgärdas.
Alla skolans anställda ska bemöta sina elever på ett sätt som främjar den enskilda individens välmående
och potential.
Dagens skola ser inte ut så. Enligt skollagen har skolan ett ansvar att arbeta mot diskriminering och
trakasserier. Majoriteten av skolorna i Sverige har i dag ett bristfälligt likabehandlingsarbete och
uppfyller därför inte lagens krav. Dessa lagbrott möts väldigt sällan med åtgärder och skolinspektionens
anmärkningar förändrar inte grunden till problemen. Detta anser RFSL Ungdom är direkt skadligt för
de enskilda eleverna då ett bristfälligt arbete mot mobbning, diskriminering och trakasserier riskerar att
resultera i att unga hbtq-personer måste genomgå en skoltid präglad av utsatthet, otrygghet och våld.
RFSL Ungdom arbetar för att hbtq-ungdomar ska få leva ett så tryggt och friktionsfritt liv som möjligt.
Skolminister Jan Björklund uppmärksammade under Stockholm Prides partiledardebatt att
likabehandlingsplanerna ofta är en pärm med fina ord i bokhyllan vilket i sig talar för hur illa
situationen är och att likabehandlingsarbetet inte prioriteras i skolorna.
Jan Björklund sa även under samma partiledardebatt att en måste arbeta mer för att övertyga rektorer
och huvudmän om att arbetet med likabehandling i skolorna är viktigt. Björklund menar att en måste
långsamt förändra attityderna i skolan och att rektorerna bör utkrävas på mer ansvar. RFSL Ungdom
vill nu se resultat av Björklunds yttranden.
RFSL Ungdom menar att en skola som vilar på normkritisk grund är nyckeln till att lösa de problem
som skolan har i att uppfylla gällande lagstiftning och införa ett effektivt likabehandlingsarbete. Det
behövs förändringar i lärarutbildningen, vilken bör ha normkritisk pedagogik som ingång i alla moment,
liksom fortbildning för redan utbildade lärare. Anti-diskrimineringsarbetet måste in i skolans
kalendarium och åtgärderna för de skolor som inte följer skollagen måste skärpas.
Samtidigt som politikerna inte tar ett ordentligt grepp om frågor som rör hbtq-ungdomars hälsa sätts
heller inga gränser för vad som tillåts förekomma innanför skolans väggar. Unga personer tvingas, på
grund av skolplikten, delta i en miljö där företrädare för rasistiska och fascistiska ideologier ges
utrymme att sprida sitt budskap. Detta är något som RFSL Ungdom inte kan acceptera, vi kommer
alltid att prioritera en trygg skola för alla framför politiska partiers intresse av att sprida sitt budskap i
skolans rum.
Vi i RFSL Ungdom påtalar gång på gång hur alarmerande statistiken för unga hbtq-personers hälsa är.
Trots detta finns en enorm ovilja från politikernas håll att ta tag i problemen och ställa konkreta krav på
skolan.
Det behövs inte bara krafttag i Sverige utan även Sveriges företrädare i Europaparlamentet bör inse hur
allvarlig situationen för unga hbtq-personer i skolan är. Enligt European Union Agency For
Fundamental Rights hbt-enkät som skickas ut till alla EU:s medlemsländer så upplever över 80 % av
hbt-ungdomarna i alla EU:s medlemsländer mobbning och trakasserier i skolan och av skolkamrater.
I dag vilar unga hbtq-personers situation i skolan på enskilda eldsjälars axlar, en situation som inte
garanterar alla elevers lika rätt till en trygg skola. Många gånger nöjer sig skolledningen med att enskilda
lärare eller skolkuratorer arbetar med frågorna.
Statistik:
Enligt hbt-enkäten som skickas ut till alla EU:s medlemsländer känner sig 47 % av hbt-personer i EU
generellt diskriminerade eller trakasserade. Över 80 % av hbt-ungdomarna i alla EU:s medlemsländer
upplever mobbning i skolan och av skolkamrater. 26 % av hbt-personer i EU:s medlemsländer har
blivit attackerade eller hotade med våld, endast 22 % av de mest allvarliga fallen har blivit
rapporterade till polisen. Anledningar till att personer inte rapporterar är bland annat att 59 % inte
tror att något kommer förändras eller hända om de anmäler, 44 % säger att det inte är ”värt det” och
att ”det händer hela tiden” och 37 % vill inte avslöja/röja sin sexuella läggning genom att anmäla. 66
% av hbt-personer i EU:s medlemsländer är rädda för att hålla sin partner i handen öppet, varav
siffrorna är ännu högre, 75 %, för homo- och bisexuella män.
Källa: FRA – European Union Agency For Fundamental Rights – EU LGBT survey, 2013
Rasism och homo- och transfobi i skolan
Under partiledardebatten på Stockholm Pride diskuterades frågan om rasistiska, homofoba och
transfoba partiers närvaro i skolan, varpå de flesta partiledare verkade vara överens om att de inte ska få
utrymme att sprida sina åsikter där. Skolministern menade även att de är överens i regeringen om att se
över och göra förändringar i lagstiftningen. RFSL Ungdom anser att det är helt oacceptabelt att se till
yttrandefriheten före frågor om ungdomars hälsa och trygghet och vi hoppas att få se en stor
förändring. Regeringen har tillsatt en utredning kallad ”Politisk information i skolan” SOU 2014:117.
Direktivet för denna utredning har precis släppts och en utredare ska titta på bestämmelser som
reglerar hur skolor ska förhålla sig när det gäller politiska partier i skolorna och överväga om det kan
göras vissa begränsningar.
Direktivet går att hitta via denna länk: http://www.regeringen.se/sb/d/18289/a/245842
Exempel på frågor att ställa angående rasistiska och homo- och transfoba partier i skolan:
– Tycker du att rasistiska och homo- och transfoba partier ska få tillgång till skolans rum?
– Anser du att yttrandefriheten är viktigare än elevernas trygghet i skolans rum?
– Hur ser du på att partier såsom Svenskarnas parti och Sverigedemokraterna, som är mot hbtqpersoners och rasifierade* personers rättigheter, får komma till skolan och sprida sina åsikter?
– Tycker du att det bör ske en ändring i grundlagen om hur yttrandefriheten ska tillämpas?
*Rasifierad: ett begrepp som beskriver hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras
bakgrund eller ursprung. Detta innebär ofta att personer utsätts för rasism på grund av hur de uppfattas
av andra. En person är inte rasifierad utan blir rasifierad av människor som har föreställningar om dem.
Motargument finns ovan. Det kan även vara bra att använda statistik om hur hbtq-personers
hälsosituation ser ut.
Skollagens förebyggande åtgärder mot diskriminering
Utan konkreta krav tillsammans med tydlig vägledning kommer vi inte att få en trygg skola för alla.
I skollagen står det att skolan är skyldig att arbeta förebyggande mot diskriminering och trakasserier.
Dock ingår inte diskrimineringsgrunden könsidentitet och könsuttryck i kravet om det förebyggande
arbetet trots att vi vet att unga transpersoner är en av de grupper i samhället med störst psykisk ohälsa.
Regeringen har tillsatt en utredning på området som har kommit fram till att alla
diskrimineringsgrunder ska gälla även i det förebyggande arbetet, vilket RFSL Ungdom ser som oerhört
positivt. Dock vet vi ännu inte hur utredningen kommer att tas om hand av regeringen och om det som
utredningen kommit fram till faktiskt leder till en lagändring.
Utredningen SOU 2014:41 ”Nya regler om aktiva åtgärder mot diskriminering” går att hitta via denna
länk: http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/25/15/c5c6db46.pdf
Exempel på frågor att ställa angående skollagen och likabehandlingsarbetet:
– Kommer du att verka för att skollagen ändras till att innefatta diskrimineringsgrunden könsidentitet
och könsuttryck på alla plan?
– Kommer du att verka för att det ska ställas tydligare krav på skolan att arbeta aktivt mot
diskriminering och trakasserier?
– Anser du att likabehandlingsplanen borde föras in i skolans kalendarium så att skolan måste arbeta
aktivt med likabehandlingsfrågor under varje år?
– Anser du att det behövs hårdare straff för skolor som bryter mot skollagen och inte har ett fullgott
likabehandlingsarbete?
Statistik:
30 % av homo- och bisexuella män och män som är osäkra på sin sexuella läggning har ett nedsatt
psykiskt välmående, att jämföra med ca 15 % bland övriga befolkningen. Bland kvinnor har nästan
50 % av de homo- och bisexuella kvinnorna nedsatt psykiskt välbefinnande, att jämföra med ca 30
% av de som är osäkra på sin läggning och drygt 25 % av den övriga kvinnliga befolkningen. När det
gäller kränkande bemötande/behandling har nästan varannan homo- och bisexuell man varit utsatt
för detta, att jämföra med ca 20 % av dem som är osäkra eller heterosexuella. Bland kvinnor är det
hela 65 % av homo- och bisexuella kvinnor som utsatts för kränkande bemötande/behandling,
nästan 50 % hos dem som är osäkra och drygt 35 % av övriga befolkningen.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten 2005 och 2008.
Argument och underlag för motargument finns i texten ovan. Det kan även vara bra att använda
statistik om hur hbtq-personers hälsosituation ser ut.