Transcript transdiagnosens för och emot limericktävling brasselebbar

#1
2011
Dramatenpionjär
transdiagnosens
för och emot
Zanele Muholi
limericktävling
00-talets queera
litteraturboom
brasselebbar
på stjärnhimlen
David Kato i våra ❤
lindy hop-lycka
störda
Psykfallen
slår tillbaka
Gerillakampanj - KomUt - Helsida m logo #2.pdf
2
2011-02-17
15.42
FRIHET
Är du en kille som
har sex med killar?
Grattis, Då är du bättre på att använda kondom
än alla andra. Dessutom vet du mer om hiv. Du har
gjort det till vana att skydda dig eller dem du
ligger med.
Fast som med andra vanor finns det en risk
att man slarvar.
Gör inte det.
Med kondom får du frihet att våga göra mer.
Och slippa oro.
Gör som andra – använd kondom.
Tema: STÖRDA
Kom Ut tar dig med på en resa bland
psykradikala hjältar, snäva diagnoser
och störda kategorier.
Rätten att vara psykfall 10
Det stora slaget om diagnosen 18
KRÖNIKA: Medicinens makt 17
Ledare och medverkande 4
REBS DAGBOK 40
KOMPOTT 6
Nybakad pionjär
Subfrau på Nordenturné
J. Edgar Hoover
kommer ut på vita duken
Mot strömmen i Belgrad
Limericktävling
Gay News under klubban
KNEP & KNAS 41
Mest för barn
RFSL-DELEN 43
LEDARE: Hägglund förhalar
Valberedningen
Året var 1994
Interndebatt:
Fel att flagga?
Till minne av David Kato:
26
41
Värmen från dina fingrar 20
KORRESPONDENS 22
LANDET: Brasilien
Inga kan sjunga som vi
BILDREPORTAGE 26
Zanele Muholi En visuell historia
av svart lesbiskhet
SEX MED KOM UT 35
Sexkontrakt
Fråga Suzann
6
20
KULTUR 36
Segertåg i kortformat
00-talets queera litteraturboom
KRÖNIKA: Stölden av tid
9
KOM UT #1 2011 3
bild hanna källebo neikter
»Vi behöver fler balanserade
berättelser där psykisk ohälsa
varken är vansinnesdåd eller
övergående kriser.«
ledare
Kom UT
störda i betraktarens öga
förändras
ständigt. Fram till 2008 fanns fetischistisk
transvestism och transvestism med i Socialstyrelsens klassifikation över sjukdomar, och
1979 är ett känt märkesår för homorörelsen,
då homosexualitet togs bort ur samma katalog.
De närmaste åren avgörs om transsexualism ska fortsätta att vara klassat som en
psykiatrisk störning. Jonah Nylund reder ut
argumenten för och emot. Vi får även träffa
Sofie och Susanna, båda självdeklarerade
psykfall, som genom sin psykaktivism gör
uppror mot det stigma som förknippas med
psykisk ohälsa.
Vad som ses som stört och friskt
Psykradikalismen behövs i arbetet för att upp-
märksamma, och ifrågasätta synen på, psykisk
ohälsa. Vi behöver också synliggöra skillnader i ohälsa som faktiskt
finns mellan queers och resten av
befolkningen. Här är internationella
och svenska studier samstämmiga:
hbtq-personer mår sämre än
majoritetsbefolkningen.
Unga människor är
särskilt drabbade,
och bland dem har
transpersoner en
extra utsatt position. Våld och hot,
självmordstankar och försök till självmord är
dubbelt så vanligt hos unga hbtq-ungdomar
än hos andra. Även om majoriteten av hbtqungdomarna mår bra, behöver de bli fler.
I höstas uppmärksammades i USA ett
flertal självmord bland unga hbtq-personer
på kort tid. Som en löpeld spreds sedan
kampanjen It Gets Better där vuxna queers
och kändisar vittnade om att det faktiskt blir
bättre, med åren. Det mest kända exemplet
är kanske Joel Burns, vars anförande i stadsfullmäktige i Fort Worth, Texas, nu setts av
mer än 2,5 miljoner på Youtube.
Förutom denna typ av stöd till unga människor behövs fortsatta utmaningar av vår syn
på friskt och sjukt. Vårdens uppdrag är inte
att skapa välanpassade medborgare, eller att
pressa in människor i lättfattliga kategorier,
vare sig de kallas homo, bi eller hetero. Att transsexualism är klassat
som en psykisk sjukdom säger
kanske mer om vår syn på kön
än något annat. Att bryta upp,
omformulera och revolutionera mot snäva kategorier
är inte bara en fråga för
modiga aktivister och
psykpatienter.
Karin Lenke
& Malin Nord
medarbetare
Lars-H Bild
Zanele
Muhoni
26-årig litteraturvetare och kulturskribent
som anser att det
moderna dataspelet
är den absolut högsta
formen av avantgarde-kultur. Är uppkopplad 97,8% av sin
vakna tid och älskar
Youtube, Wikipedia
och Facebook.
Bor i Kapstaden
och missar inte ett
tillfälle att förundras
över vackra kvinnor på
gymmet där hon tränar.
Ramlar ibland nästan
av löpbandet. Njuter i
övrigt av vänner och
traditionell sydafrikansk »meat and pap«.
Daniel
Fagge
Fagerström
Karolina
Stenström
Frilansjournalist som
gör musik under namnet Steso Songs och i
bandet PSYKAKUTEN.
Hon vill genom musiken och skrivandet få
människor att känna sig
mindre konstiga och
mindre ensamma. Även
krönikör i Dagens ETC.
4 KOM UT #1 2011
BILD Johan Dahlroth
Formgivare på designkollektivet Zoopeople.
När han inte reser
världen runt med det
hypnotiska rockbandet The Skull Defekts
lagar han cajun­rätter
och driver microskiv­
bolaget Moptaco Dics.
Adress: Box 350, 101 26 Stockholm
E-post: [email protected]
Tel : 08–501 629 00
Webb: tidningenkomut.se
Följ oss på: twitter.com/komutred
Gilla oss på: facebook.com/tidningenkomut
Kom Ut är redaktionellt oberoende
och ges ut av RFSL.
Ansvarig utgivare: Karin Lenke, [email protected]
Chefredaktörer: Karin Lenke, Mathilda Piehl
(föräldra­ledig)
Redaktör: Malin Nord (vik.), [email protected]
Bildredaktör: Zaira Perdigon,
[email protected]
Omslag: Zaira Perdigon
Repro: Jeanette Andersson
Form: Zoopeople
Layout: Daniel Fagge Fagerström
Korrektur: Anna Knöfel Magnusson
Medverkande Kom Ut #1 2011:
Adam Boman
Anna Wahlgren
Bitte Andersson
Christina Ouzounidis
Clara Lee Lundberg
Erik Heggestad
Erik Lundback
Hanna Nordenhök
Hanna Källebo Neikter
Ivana Vukadinovic
Joel Nilsson
Jonah Nylund
Juliana Antela
Karin Johannisson
Karolina Stenström
Katrin Bienzle Arruda
Kicki Renberg
Klara Lundholm
Lars-H Bild
Mathilda Piehl
Moa Skimutis
Oskar Laurin
Petra Mölstad
Reb Kerstinsdotter
Suzann Larsdotter
Stig-Åke Petersson
Zanele Muholi
Annonser: [email protected]
Kom Ut finns även som taltidning.
Kontakta [email protected] för information
och ett gratis smakprov.
Prenumeration:
Privatperson 200 kr, övriga 240 kr
Prenumerationsavgift kan sättas in på bankgiro
377-2969. Ange namn och adress.
RFSL-medlemmar får tidningen hem i brevlådan.
Upplaga: 13 000 ex. ISSN 0280-8528
Tryckeri: Norra Skåne Offset
Papper: G-print 100 g
Helsida 2010_2 KomUt.pdf
1
2010-11-29
16.07
rfsl.se/boj
020-34 13 16
OM LIVET INTE
ÄR EN SCHLAGER LÄNGRE
Är du utsatt för våld av din partner, hedersrelaterat våld eller hatbrott?
RFSLs Brottsofferjour finns för dig som är hbt-person. Vi erbjuder dig professionellt
samtal och stöd. Vi finns också för dig som tror att någon hbt-person i din närhet är
utsatt. Ring oss på 020-34 13 16 eller maila till [email protected].
KOMPOTT
Aleksa Lundberg är Sveriges första transsexuella skådespelare som tar plats på Sveriges
nationalscen. Det gör hon i en ovanlig tolkning. Aleksa spelar en demon som också är en
kurator. I originalmanus från 1964 görs rollen
av en man.
Vargtimmen är den tidpunkt då natt möter
gryning. Timmen då flest människor dör men
även då flest barn föds. En hybridföreställning
står det på Dramatens hemsida. Synonym för
hybrid är ordet korsning eller blandning.
– För mig är det inte viktigt att vara man
eller kvinna. För mig är det viktigt att vara jag.
Det är vad jag eftersträvar. Sedan om folk uppfattar mig som man eller kvinna eller androgyn, det intresserar mig inte så mycket, säger
Aleksa Lundberg.
Detta är det största sammanhanget hon har
jobbat i efter hon gick ut scenskolan för ett och
halvt år sedan.
– Jag är verkligen nybakad som man kallar
det och har nu ett pjäskontrakt.
Så detta är breaket?
– Det här är breaket!
Vargtimmen hade filmpremiär 1967 och nu
tar Dramaten upp klassikern i ny tappning med
musik av Fever Ray.
Men helt grön är Aleksa faktiskt inte då hon
spelade föreställningen om hennes liv – Infestus – efter Prideparaden 2010. Nu har nationalscenen blivit hennes vardagliga arbetsplats.
Jag är med i ett väldigt icke konservativt
projekt. Jag hade jättemycket fördomar om
Dramaten innan jag kom hit. Som att det skulle
finnas ordenligt med härskartekniker där män
ska var män och kvinnor ska kvinnor. Men jag
möttes av nyfikenhet, en ömhet och öppenhet
och kände inte av att någon ville förminska mig.
Moa Skimutis
Bild Joel Nilsson
Vargtimmen har premiär den 12 mars
i Målarsalen på Dramaten.
Nybakad
pionjär
& demon
6 KOM UT #1 2011
Aleksa Lundberg spelar
på Dramaten
i Stockholm
i Ingmar
Bergmans
Vargtimmen.
Subfrau intar Norden
Queerekvilibristerna i teatergruppen Subfrau
ger sig i vår ut på nordisk turné med nya före­
ställningen Subtales – arior från medelklassen.
I tio år har de svenskfinska scenkonstnärerna
utforskat kön och makt genom en humoris­
tisk men kompromisslös dekonstruktion av
tvingande kategorier, ofta genom dragattribut.
Deras konst har också bjudit på bejakande, köt­
tiga iscensättningar av begär mellan kvinnor.
Hittills färdiga speldatum i Sverige: Stockholms stadsteater: 1/4 och 2/4. Pustervik,
Göteborg: 2-17/4. För datum på Åland, Island,
Grönland, Färöarna och Finland, gå in på:
subfrau.net.
Subfrau försöker hålla händerna på täcket.
Kom Ut firar: VULGO
Vulgo, det nya queerfeministiska bokkafét i
Göteborg. Kafét, som ligger på Nordhems­
gatan 49, slog upp portarna den 11 februari och
beskriver sig som en sambandscentral för que­
erfeministisk, antirasistisk, frihetlig socialistisk
aktivism, teoribildning och kultur i Göteborg.
Silvana solo
»...jag ligger under, jag ser hon är över mig.
Jag försöker komma undan men kommer
aldrig komma över dig. Och jag älskar hur hon
kommer när hon kommer över mig...«
(från Interlude av Silvana Solo)
Lägg på minnet: Silvana Solo. Bakom namnet
döljer sig Silvana Imam, rapparen som just nu
är högaktuell med släpp av singlar, videor och
mixtejper, klubbarrangerande och uppträdan­
den. Dessutom pluggar hon psykologi och ska
hinna med att vara i New York i tre månader
under våren.
Hur hinner du med allting?
– Jag är en early-bird. Går upp sex varje
morgon och springer, vilket gör mig 100
procent fokuserad. Det är aldrig en fråga om
tid, snarare vilja. Ett Silvana Solo State Of Mind
som vi säger.
»Herreminje!
Den där
gamla
kuk­sugaren!«
USA:s president Richard Nixons
reaktion efter att ha nåtts av
nyheten om FBI-chefen J. Edgar
Hoovers död, 1972.
Missa inte Bitte Anderssons specialritade serie om
psykradikalism på Kom Ut-sajten tidningenkomut.se!
Silvana Solo
Hittills har du låtit din musik vara gratis för
nedladdning, hur ska du då kunna tjäna några
pengar?
– Folk köper ju knappt musik längre. Det
är inte heller mitt mål, jag tänker inte »shit, nu
måste jag tjäna pengar på det här«, huvudsa­
ken är att få ut det. Nu när jag börjat samarbe­
ta med nya producenter kommer vi att jobba
på ett annat sätt. Men folk ska alltid få tillgång
till min musik!
Du skriver mycket om tjejer och om sex,
varför då?
– Jag älskar tjejer. Varje bit av henne. Jag
skriver ju om mitt liv. Och jag gör inga poli­
tiska anspråk, det blir automatiskt politik då jag
är ett »flygplansbarn«, det vill säga 50 procent
arab, 50 procent litauer och bosatt i Sverige.
Kvinna och rappare som bland annat skriver
explicita texter om ladiez.
www.myspace.com/silvanasolo
J. Edgar Hoover var inte bara
FBI-chef i 48 år. Nästan lika
länge var han tillsammans med
sin älskare och närmaste man
Clyde Tolson. Deras liv under 40
år ihop är en av de saker som bildar fond till filmen J. Edgar, som
just nu spelas in med Leonardo
di Caprio i titelrollen, och regisseras av Clint Eastwood.
Manuset är skrivet av Dustin
Lance Black, som också ligger
bakom det Oscarsbelönade
manuset till filmen Milk (2008),
om Harvey Milk, världens första
folkvalda öppet homosexuella
politiker.
Hoovers relation med Tolson
var en väl förborgad hemlighet
inom den amerikanska adminis-
trationen. Båda männen förblev
officiellt ungkarlar hela sina liv.
Det har länge gått rykten om att
Hoover var transvestit, många
historier har florerat om FBIchefen i kvinnokläder i olika
situationer. Hur filmen ställer
sig till dessa historier återstår
att se. Filmen väntas ha premiär
2012.
KOM UT #1 2011 7
KOMPOTT
»Jag är en av Serbiens tio öppet homosexuella. Jag har aldrig sett någon vits med att
vara tyst och skämmas för den jag är. Sedan
början av 2000-talet har jag kämpat för
homosexuellas rättigheter. I höstas genomfördes Serbiens första Prideparad. Att stå där
omringad av tusentals motdemonstranter och
poliser kändes helt overkligt. 72 procent av
alla i Belgrad ville inte ha någon Prideparad
så genomförandet är ett steg i rätt riktning.
Folk i Serbien är mer homofobiska nu än vad
de var på 1980- och 90-talet. Det beror främst
på alla krig. Innan krigen fanns det till och
med mötesplatser för transvestiter som
träffades relativt öppet.
Det är svårt att gå emot strömmen i Belgrad i dag, en stad
där alla ser ut att tillhöra
samma armé. Det annorlunda lever inte kvar länge. Jag
bor här tillsammans med
min pojkvän Adam som jag
varit ihop med i sex år. Jag
skulle aldrig kunna gå hand
i hand med honom öppet, vi
skulle få stryk eller utsättas
för hot. När jag och Adam
deltog i hbt-arrangemanget
OutGames i Köpenhamn visste vi inte riktigt hur vi skulle
bete oss. Folk var helt galna
där, levde verkligen ut och
var öppna med sin sexuella
läggning. Eftersom vi inte
är vana vid det betedde vi oss
ganska fumligt och det kändes
konstigt att kunna hålla honom i
handen. Det kommer dröja många
år innan Serbien är så öppet.«
Berättat för Ivana Vukadinovic
Bild Anna Wahlgren
Boban Stojanovic,
32, är queeraktivist i
Serbiens huvudstad
Belgrad och en av
hbt-rörelsens nyckelpersoner. Han studerar maskulinitet
och drömmer om
att bo i Sydafrika.
MOT­ARBETAD
stolthet
8 KOM UT #1 2011
kvinnligt i silver
Historier på film berättade av kvinnor är inget vi
är bortskämda med. Filmkanalen Silver lyfter un­
der året fram filmer regisserade av kvinnor i ett
nytt tema, Female Voices. Först ut, på interna­
tionella kvinnodagen 8 mars, är Laurie Collyers
med regidebuten Sherrybaby, som har Maggie
Gyllenhaal i huvudrollen. Vi tar tacksamt emot
denna motvikt till den annars kompakta domi­
nansen av mansheterofilm i tablån och väntar
även på att en svensk kanal köper in Storbritan­
niens svar på The L Word, tv-serien Lip Service,
om ett gäng lesbiska kvinnor i Glasgow.
Maggie Gyllenhaal i Sherrybaby.
Hbtq:s har kommit till populärkulturen för att
stanna. Äppelkindade homos spelar ledande
karaktärer i populära och uppbyggliga storfil­
mer, tv-serier och dokusåpor. Andra branscher
kan ha haft svårt att hänga med i den snabba
utvecklingen. Vem har till exempel läst en
riktigt queer limerick på sistone?
Kanske förväntas queersen fortfarande an­
passa sig till samhällets normer, eller dö i slutet.
Så otidsenligt!
En vissen tribad från Skanör,
Ville komma i god vigör
Hon började träna
Och rakade bäna
Så blev hon en riktig charmör
En fröjdig lebba från Bara,
Ville slippa i telefonen svara
Hon drog ur jacket
Och slapp då snacket
Men råkade fastna och dog i en snara
En intergender från Karlskrona
Blev ombedd på släktträffen skona
Sin heterosläkt
Från allting otäckt
Sin queera gestalt fick hen sona
En lurig flata från Sveg
fick allt så hon teg
Miffotexter
efterlyses!
Vi ser redan nu fram emot
Lambda Nordicas temanummer
om cripteori, som kommer ut
2012. Fram till 1 maj i år har alla
miffointresserade skribenter
på sig att lämna in abstracts till
numret. Förslag på teman för
uppsatser är: funktionshinders-
Bild Adam Boman
Limericktävling
Gay News gavs ut 1972-1986.
hon träffade Hägglund
och fick ej en blund
ty aldrig hon glömde hans skrev
Hjälp oss att modernisera limericken! Gå in på
www.tidningenkomut.se/limericktavling och
lämna ditt bidrag.
Limericktävlingen är ett gästspel från den
(tillfälligt?) avsomnade, malmöbaserade kul­
turtidskriften Lesbianen i Lianen. Tack till Petra
Mölstad och Kicki Renberg.
Gay news
under klubban
Den 23 mars ropas den brittiska tidningen Gay
News ut på auktion i London. Samlingen består
av de första 150 numren, och ägare är tidningens
politik och aktivism, och funktionshinder knutet till exempelvis religion, klass, välgörenhet
eller medborgarskap.
Cripteori kallas också lytteori
eller miffoteori och beskrivs av
Lambda Nordica som »ett sätt att
studera funktionshinder genom
att använda samma typ av insikter och perspektiv som inom
förläggare, den förre gayaktivisten Denis Lemon
som var en av dem som grundade tidningen
1972. Gay News blev snabbt ett viktigt forum för
homosexuella där olika rättighetsfrågor kunde
debatteras. Sex mellan män hade avkrimina­
liserats 1967 i Storbritannien, men tidningen
mötte stort motstånd. Både för att man öppet
drev kampanj i olika frågor, och på grund av att
tidningen erbjöd homosexuella möjlighet att
kontaktannonsera, vilket fortfarande var olagligt.
Tidningen åtalades flera gånger, bland annat för
»obscenitet«. 1976 dömdes Denis Lemon till bö­
ter och villkorlig dom för »hädelse«, vilket ledde
till slutet på hans publicistiska karriär.
Vill du äga den kompletta samlingen? Då
lägger du ditt bud innan den 23 mars, då den
går under klubban på auktionshuset Bonham,
www.bonhams.com.
queerteori«. Lambda Nordica är
en nordisk vetenskaplig tidskrift
med hbt/queerinriktning, som
tillämpar så kallad referentgranskning.
Det innebär att inlämnade
artiklar granskas av en anonym
expert inom akademin som
bedömer om den håller den
vetenskapliga standard som
ställs på texterna i en akademisk
tidskrift.
Artiklarna ska vara på ca
7000 ord och kan skrivas på
danska, norska, svenska eller
engelska. Redaktör för criptemanumret är Jens Rydström.
För mer information, kontakta
[email protected] eller
besök lambdanordica.se.
KOM UT #1 2011 9
10 KOM UT #1 2011
TEMA STÖRDA
rätten
att vara
psykfall
Psykradikalismen
nyanserar svartvita
bilder av psykisk sjukdom.
Kampen mot stigma och
exotisering bedrivs både i
och utanför systemet.
Text Karolina Stenström
Bild Hanna Källebo Neikter
Indra Windh, queerfeministisk psykolog:
–Vilket är professionsutövarnas uppdrag? Är
det någon form av social samhällsanpassning?
Eller är uppdraget att försöka ta reda på vad
den här personen vill med sitt liv?
KOM UT #1 2011 11
TEMA STÖRDA
I
nne hos Susanna i Fittja står kaffekanna
och kakor med röd sylt framme. Det är
duk, fint porslin och inramade släktfoton från förr. I fönstret hänger en
brudklänning som dämpar solen, som
hittat en glipa mellan höghusen att lysa genom. Här känns det ljust trots att solen inte
når in. Sofie Scapa Wahlström och Susanna
Petersdotter skäms inte när de berättar om
sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa.
– Psykradikalismen är mest en beteckning
»som får folk att haja till«, säger Susanna om
rörelsen hon och Sofie namngett och föreläst
om på bland annat Pride House.
Psykradikalerna vill få plats. De försöker
skapa sprickor i en lyckoberoende, individualistisk tid där de tunnhudade är förpassade
till ett liv i marginalen.
– En läkare som skulle skriva ett läkarintyg
till mig frågade om jag var homo- eller heterosexuell. »Ja, du... jag är väl inget«, svarade
jag, varpå han direkt sa »AHA, du är bisexuell!«. Men jag kände bara att »jag orkar faktiskt inte beskriva queerbegreppet för den här
människan«. Jag kände mig så jäkla utsatt.
Att de ska fråga »är du homosexuell?« för att
räkna ut hur stor min funktionsnedsättning
är liksom. Skulle jag få extra poäng om jag var
homosexuell eller? undrar Susanna.
Psykradikalism
Psykradikalismen är en rörelse som dels ­
vill förändra samhällets normer och fördomar om psykisk sjukdom, väcka opinion
och påverka vården och dels verka för att
människor med psykisk ohälsa ska stötta
varandra och utbyta erfarenheter.
Liknande rörelser har funnits länge.
Redan i 1600-talets England gick en grupp
tidigare inlagda patienter samman och
skrev en kritisk inlaga till Överhuset om
de brutala metoderna på mentalsjukhuset
Bethlem Hospital.
På 1960-talet startades Psychiatric
Survivors Movement i USA och RSMH i
Sverige och det finns motsvarande organisationer över hela världen.
Våren 2009 väckte konstnären Anna
Odell starka reaktioner för sitt examensarbete på Konstfack, i vilket hon
rekonstruerade sin psykos på Liljeholmsbron.
12 KOM UT #1 2011
– Vår dröm är inte att vara normala, välfungerande samhällsmedborgare, utan att vi
ska få vara som vi är, säger Sofie.
Susanna och Sofie pratar om två delar
av psykradikalismen. Den ena, solidariska,
delen handlar om att stötta varandra som
psykfall och utbyta erfarenheter och tips på
bra psykmottagningar till exempel. Den andra riktas mot samhället och kan innebära att
föreläsa på läkarlinjen, skriva debattartiklar
eller på annat sätt väcka uppmärksamhet för
de normer som finns kring psykfall och hur
de påverkar ens vardag.
– För mig är den solidariska delen den
viktigaste, säger Sofie.
Jag har inte hört talas om psykradikalismen
förut, men inser snart att det är vad jag ägnat
mig åt de senaste tio åren. Det började i mitt
nedsläckta flickrum där jag satt framför
en gammal PC och chattade och mejlade
med internetkompisar. Vi hittade varandra
via våra dagböcker på nätet och stöttade
varandra i vår ångest och ensamhet och jag
försökte förstå vad vården var för något.
Sedan dess har jag skaffat praktisk kunskap.
Om köer, att bli nekad hjälp, om mediciner
och hur det är att ha självmordsplaner och
få höra att det bara är att ta sig i kragen och
tänka positivt. Men också om att hamna rätt,
om läkare som lyssnar intensivt och visar att
de vill hjälpa och inte släpper taget förrän
man kommit på fötter.
När jag frågar vad som är radikalt med
psykradikalismen kommer svaret »aktivismen och humorn«. Psykbryt – en psykradikal numera nedlagd blogg skriven av Jonas
Alvunger – gjorde modereportage om landstingssärkar och pimpade dosetter.
– Det är ett sätt att göra sig till subjekt
istället för psykobjekt. Förut var bög ett
skällsord och sen började folk kalla sig själva
det. Jag kallar mig stolt psykfall, säger Sofie.
Tommy Engman har skrivit boken Ett
sätt att leva om Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa, RSMH:s historia. Föreningen
drog igång 1966 och utgjorde en samlad kraft
för personer med erfarenheter från psykiatrin. Under 1970-talet fanns det inom RSMH
en radikal rörelse som menade att psykisk
ohälsa var resultatet av ett samhällsförtryck.
Man ville inte ha med psykiatrin att göra.
I slutet av 70-talet började dock RSMH att
samarbeta med myndigheterna. Man satt
med i psykiatriutredningen, som ledde till
den stora reformen 1995 där man ville göra
psykiatrin mer samhällsbaserad genom att
minska slutenvårdsplatserna och utveckla
öppenvården. Hur arbetar RSMH politiskt
idag?
– Om man ser på alla remissvar som
RSMH skrivit de senaste åren är det en oerhörd kritik som framförs mot många saker
inom psykiatriområdet. Allt från öppenvårdstvånget till att apoteken privatiseras.
Utgångspunkten för RSMH:s kritik är alltid vad förändringarna innebär för den lilla
människan, berättar Tommy.
En psykradikalism som letat sig in i maktens korridorer, alltså.
– En förändring från 70-talet är att man
nu delvis sitter i knät på makten. Man är med
i många utredningar och blir ju på ett sätt,
även om man är kritisk till dem, en del av etablissemanget. Man ställer sig inte vid sidan
om som man gjorde på 70-talet och säger att
man inte vill ha med psykiatrin att göra.
En eftermiddag i Malmö lyssnar jag på Im-
manuel Brändemo när han föreläser om
Asperger, ADHD och transsexualism och sitt
liv med de diagnoserna. Vi är åtta åhörare.
En transsexuell dam torkar tårar. Det lyser
i en ung kvinnas ögon och hon nickar ivrigt
när Immanuel pratar om hur lysrörsljus gör
honom okoncentrerad. Igenkännandets magi.
Immanuel skriver syrliga och finurliga
psykradikala inlägg på sin blogg Trollhare.
Hans psykradikalism bygger på idén att
Asperger är ett funktionssätt, snarare än en
funktionsnedsättning.
– Mina problem uppstår i första hand när
jag träffar människor som inte fattar att det
finns fler än ett sätt att fungera på, säger han.
Sofie berättar att hon undviker att nämna
»icke-heterogrejer« för läkare och terapeuter
av rädsla för att det ska ta bort fokus från vad
hon själv tycker är problemet.
– När man är normbrytare på fler än ett
sätt, blir man för obegriplig. Man är psykfall,
men också icke-hetero eller kanske trans eller relationsanarkist.
Sofie, psykradikal aktivist:
– Jag var rädd att vara en belastning för min familj och ville
skydda den från att veta att
jag är psykfall. Men nu kan jag
sitta och dricka kaffe och prata
mediciner med min mormor i
Västerbotten och det är sjukt
avslappnat. Det trodde jag inte
att det kunde bli.
KOM UT #1 2011 13
TEMA STÖRDA
Susanna om en av
fördelarna med att
komma ut om psykfall:
– Jag vill att de på min
arbetsplats ska förstå
vad som händer med
mig och att om jag till
exempel behöver vara
borta från jobbet betyder det inte att jag är
lat och inte bryr mig.
Varken Immanuel, Sofie eller Susanna
har någon anti-psykiatrisk hållning utan
uppmanar människor att inte vara rädda för
att kontakta vården. De poängterar vikten av
att ha stöd från en vän eller ett nätverk när
man söker vård.
– Att prata med andra är identitetsstärkande. Jag skulle inte palla att vara ensam
med det här, säger Sofie.
Immanuel lyckades chocka en vårdgivare,
som försökt hjälpa honom med hans könskorrigering, när han i förbifarten nämnde att
han kommit ut som transsexuell.
– »Transsexuell« för henne lät som en
fetisch... Det där att hela tiden förklara och
vara den som kan mest är väldigt jobbigt. När
vårdpersonal i alla fall erkänner att de inte
har full koll är det bra.
pratar vi om alla vårdanställda
som ett avlägset »dom«. Vi säger att saker
I köket i Fittja
14 KOM UT #1 2011
de gjort är »helt sjuka« och att vi inte fattar
hur det kan se ut som det gör. Det är lätt att
vara arg på vården, raljera över den eller
bli bitter och på så vis själv vara med om att
skapa ett »vi- och dom-tänk«, men det finns
faktiskt möjligheter till förändring. Även på
insidan av systemet finns det människor som
kämpar.
Ändå är jag lite rädd för att träffa Indra
Windh. Hon är queerfeministisk psykolog
och jag är orolig att hon ska bekräfta att allt
är så hopplöst illa som jag tror, där på andra
sidan. Därför slår min skalle knut på sig själv
under vårt första samtal. Hon börjar prata
om människor och skilda livsvillkor att ta
hänsyn till. Jag antecknar »problemformuleringsprivilegiet är patientens«. Det känns
som om jag fått en present. Så här har jag
aldrig tidigare tänkt. Möjlighetslinserna är
på.
– Man kan ställa sig frågan: Vilket är
Susanna och Sofies tips om
du vill komma ut som psykfall:
Sätt hopp till att folk är vettiga. Ta inte
för givet att alla kommer reagera negativt.
Om du får negativa kommentarer så
kom ihåg att din psykiska ohälsa inte är
någon »åsiktsfråga«. Jämför med att
komma ut som hbqt-person. Det är bara
att acceptera fakta.
Försök att få till ett möte mellan din
vårdgivare och dina anhöriga, så att de
kan få diagnosen förklarad för sig och
ställa frågor som du kanske inte själv
orkar svara på.
Försök hitta personer eller forum där
du kan vara öppen, utbyta erfarenheter
och finna stöd som kan vara livsviktigt
om du stöter på fördomar eller svårig­
heter på jobbet till exempel.
professionsutövarnas uppdrag? Är det någon
form av social samhällsanspassning? I så
fall förutsätter det att man stryker normen
medhårs och tänker sig att det samhälle vi
har är jättebra och fint. Eller är uppdraget att
försöka ta reda på vad den här personen vill
med sitt liv?
Indra pratar tills hon blir andfådd. Vi har
kort om tid, hon ska strax iväg och träffa
andra hbtq-intresserade psykologer. Jag
citerar Sofie:
– När jag gått i gruppterapi har vi lärt oss
att tecknet på att man börjar bli frisk är att
man ska kunna ha ett jobb, en kille och gärna
barn också.
Indra vet att det finns stora brister på
grundutbildningsnivå inom vårdprofessionerna.
– Det är centrala utgångspunkter att alla
inte lever hetero-, köns- eller genusnormativt i Sverige idag. Det borde inte vara något
slags valbar kurs, utan det ingår i vårt yrke att
hålla oss uppdaterade.
Det pratas mer och mer om psykisk
ohälsa. I UR:s tv-serie Inferno, i böcker av
Ann Heberlein, Arvid Lagercrantz och andra
som har egna erfarenheter att dela, i det
statligt finansierade projektet (H)järnkoll
som syftar till att förbättra allmänhetens
attityder till psykisk ohälsa. Men vad händer
när man stängt av teven? När man lyssnat
på (H)järnkolls attitydambassadör och går
hem till sitt trygga bo? Och böcker är så lätta
att gömma undan. Människor kan vi inte
placera i bokhyllor med ryggarna vända mot
oss. Vi kan stänga ute dem från arbetsmarknaden, utförsäkra dem, göra dem så osynliga
som möjligt. Så att de inte kommer och stör
hjulen som spinner av individualism och
livsdugliga, effektiva, flexibla människor
med glatt humör och många bollar i luften.
Och inte en enda sjukdag på sitt samvete. Det
där som stämmer på ingen men är mallen för
alla.
– Samhället är inte till för näst intill någon,
men det är absolut inte till för den som
inte passar in i de här normerna, uttrycker
Susanna det.
– Och inget gör en så sjuk som att behöva
upprätthålla en normalitet, säger Sofie.
– Jag kan tänka mig att det funkar att
informera som (H)järnkoll gör, men det får
ju inte bli typ »I veckan ska vi få hit en med
borderline. Det blir kaffe och kaka och hen
Immanuel, bloggare och föreläsare: – Målet med psykradikalismen är att det inte ska
vara något särskilt. Det ska inte vara konstigare att prata om psykisk ohälsa än att prata
om någon annan del av livet.
kommer att sitta bakom stängsel så ni behöver inte vara rädda«, säger Susanna.
Vi pratar om exotiseringen av psykiskt sjuka
och hur svårt det är att komma bort från
vi- och dom-tänket. Man tycker det är spännande att läsa Heberleins bok om att vara
bipolär, och Rainman är rolig och gullig, fast
man vill inte ha dem i sitt liv och absolut inte
kännas vid deras tankar i sitt eget huvud.
– Det har alltid funnits berättelser där
någon kändis delar med sig av sina problem
i en intervju, för det är vad journalisterna
vill ha. De VILL skriva om Peter Jöbacks
ångest, om Ola Salos bakterieskräck, och det
är för det första nästan alltid män, och för det
andra alltid i imperfekt. Det är något man
övervunnit, och sedan kan man berätta om
hur jobbigt det var, säger Immanuel.
Sofie relaterar det till RFSL:s skolinformation.
– Förr åkte en bög och en flata ut till
skolor och så fick eleverna fråga vad de ville.
Toleranspedagogik. Dagens skolinformation
har fokus på normer och hur vi alla omfattas av dem. Istället för att säga att »ni ska
tolerera oss« så är det fokus på att det här har
med oss alla att göra.
Vi behöver fler balanserade berättelser
där psykisk ohälsa inte främst innebär varken vansinnesdåd på stan eller övergående
kriser. Vi behöver förstå att psykisk ohälsa
inte är linjär, att den kan komma och gå, att
den drabbar dig eller din pappa eller din
chef eller ditt barn eller människor som ser
lyckade ut på TV eller såna som knappt syns
i sina enkla, vanliga liv. Psykradikalerna tror
att vardagsaktivism är nyckeln.
– Målet med psykradikalismen är att det
inte ska vara något särskilt. Det ska inte vara
konstigare att prata om psykisk ohälsa än
att prata om någon annan del av livet, säger
Immanuel.
– Om jag kan få en person att bli inspirerad av psykradikalismen, så att den kan våga
vara öppen på till exempel sin arbetsplats, är
det värt allting. Jag vill ju förändra samhället,
säger Sofie.
En natt i en bil hör jag på radion att antalet
förtidspensionerade personer under 30 år
ökade med 50 procent under förra mandat-
»Vi behöver
förstå
att psykisk
ohälsa inte
är linjär.«
KOM UT #1 2011 15
TEMA STÖRDA
Sofie (till vänster) – Vår dröm är inte att vara normala, välfungerande samhällsmedborgare.
»Det är väldigt intressant
att det ens existerar
en diagnos som livsstils­
problem«
perioden. Sju av tio unga förtidspensioneras
på grund av psykisk ohälsa, enligt Försäkringskassan.
– Det är ju skandal och jag förstår inte att
det inte varit krigsrubriker i tidningarna.
Det måste finnas bättre förutsättningar för
att leva med psykisk ohälsa i samhället och
då behöver saker och ting ändras radikalt.
Det måste skapas arbete och sysselsättning,
attityderna måste bli bättre och den systematiska diskrimineringen måste upphöra, säger
Tommy Engman på RSMH.
Sofie är helt öppen på sitt arbete med hur
Fakta psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är dubbelt så vanligt bland
hbt-personer som i övriga befolkningen
och det är också dubbelt så vanligt att
de försökt ta sitt liv. Dessutom uppger
många unga hbt-personer att de har lågt
förtroende för sjukvården, arbetsförmedlingen och andra myndigheter på grund
av att de känner sig diskriminerade i
mötet med personalen.
Källor: Folkhälsoinstitutet: Homosexuellas,
bisexuellas och transpersoners hälso­
situation. (2005). Ungdomsstyrelsen:
Hon, Hen, Han. (2010).
16 KOM UT #1 2011
hon mår. Eftersom hon har svåra sömnstörningar är hennes arbetstid förlagd till
eftermiddagar och det funkar bra. Men det
var inte lätt för henne att börja prata om sitt
mående och sina behov.
– Jag var rädd för att vara en belastning för
arbetsplatsen, men tack vare att jag var öppen
har hela miljön blivit mer tillåtande. Det hade
jag inte ens tänkt på. Att mina defekter kan ha
en positiv inverkan. Att en arbetsplats kan tolka
det som en tillgång och inte som ett problem.
Vi pratar om sjukt och friskt medan solen
försvinner bakom husen i Fittja. Sofie har en
osannolik historia att dela.
– Jag var hos en läkare i Norrland som gav
mig diagnosen »livsstilsproblem«. Då hade
jag precis kommit ut som flersam, icke-hetero och asexuell för min släkt där uppe, som
är väldigt konservativ. Läkaren menade att
min livsstil gav mig problem för att min släkt
inte gillade den.
När jag återberättar det för Indra blir hon
direkt engagerad.
– Det är väldigt intressant att det ens existerar en diagnos som livsstilsproblem. Man
undrar hur kriterierna utformats för den och
hur de förändras över tid. Och om den tar
hänsyn till de normsystem som är rådande
inom skilda subkulturer. Låt oss inte glömma
bort att det här med diagnoser ju också är
konstruktioner.
Hon menar att personer som är någon
form av normbrytare ofta betalar ett högt
pris, men att det aldrig är ett argument för att
råda någon att byta ut sina mål i livet.
– Patienten kan ju med full medvetenhet och insikt känna att det är precis det
här den vill välja och är beredd att ta den
striden. Min roll är att hjälpa folk att fatta de
besluten själva och stötta dem i sina val, och
försöka skapa eller hitta sammanhang som är
bekräftande.
I den bästa av världar skulle det inom vården
finnas kunskap om var man kan hitta solidariska arenor att vända sig till. »Det är ju
inte självklart att alla patienter är initierade
aktivister«, som Indra uttrycker det.
Näe. Det är lätt att sitta i ett ljust kök med
två kloka psykradikaler och känna gemenskap och hopp om livet. Men psykisk ohälsa
innebär ofta en stor ensamhet. Både upplevd
och verklig. Ingen annan än man själv kan
genomlida känslor, tankar, sociala svårigheter, livstvivel, dödslängtan. Det river inuti.
Det går inte att ge bort känslor. Inte ens
pengar kan köpa en fri från sitt känsloliv.
– Normbryteri behöver inte vara lika med
offerskap utan det finns också stor gemensamhetsskapande potential. Många av oss
samlas kring olika utanförskap och i motstånd mot en majoritetskultur, säger Indra.
Psykisk ohälsa blir lättare att leva med om
man hittar forum där man kan berätta vad
som sker inuti en. Men det krävs också att
man kan få lämna tryggheten i lägenheten
utan att hamna på en scen där normalast vinner, och där de som inte kan dölja ångest och
annat opassande stöts ut.
TEMA KRÖNIKA
medicinens
makt
Karin Johannisson om läkarvetenskapens
ständiga strävan att förklara det som avviker.
i november 2010 står
jag framför de stora fotobilderna i Elisabeth
Ohlson Wallins utställning Jerusalem på
Världskulturmuseet i Göteborg. Säkerhetspådraget är stort; jag har först blivit visiterad och
fått passera den stora metalldetektorbågen.
Jag befinns ren. Väl inne griper de suggestiva
konfrontationerna mellan bild och religiös
text tag i mig: texternas aggressivitet mot det
kvinnliga, det uppstudsiga, det homosexuella.
Men vilken kraft har dessa fragment ur
Torah, Bibeln och Koranen i realiteten haft
som maktinstrument mot så kallad avvikande sexualitet?
Länge fanns ingen homosexualitet, bara
homosexuella handlingar. I exempelvis den
ryktbara My Secret Life, en erotisk självbiografi från 1800-talets andra hälft tillskriven
den brittiska gentlemannen Henry Spencer
Ashbee, är homosexuella aktiviteter flitigt
förekommande. Men principen för huvudpersonens sexuella experiment är variation,
inte »läggning«. Ingenting är för ovanligt eller osmakat för att inte testas, och inte minst
de homosexuella erfarenheterna skildras
som hänförda upptäcktsresor.
Samkönad sexualitet har alltså ännu inte
fått sin demoniska status. Kyrkans fördömelse är ett faktum, men räcker inte i en allt
mer sekulariserad tid. Lagens försök att kriminalisera homosexuella handlingar under
beteckningen »crime against nature« – som i
rättegången mot Oscar Wilde – skapar mest
förvirring. Det är den medicinska vetenskapen som kommer att koppla det avgörande
greppet. Homosexuella handlingar kan bara
förstås i relation till en karaktärsstörning, en
personlighet. Denna personlighet är sjuk, en
abnormitet, en perversion.
En redan snöhalkig dag
De maktinstitutioner som stridit om den
sexualitet som avvikit från heteronormen
har alltså varit kyrkan, lagen och medicinen.
Och det är tveklöst medicinen som varit
mest framgångsrik. Vid 1800-talets slut
skapade den hela kataloger över så kallade
sexuella perversioner, till en början indelade
i fyra huvudkategorier: 1) sexuell dragning
till en person av samma kön 2) till djur 3) till
ett ting 4) till lik. Uppdelningar av denna typ
blev avgörande för placeringen av sexuell
avvikelse i särskilt hotfulla sjukdomskategorier. Den sjuka personligheten kunde
spärras in på mentalsjukhus och bara läkaren
bestämma om rätten att få återinträda i de
normalas rike.
Homo-, bisexualitet och transsexualism
gled alltså in bland de psykiska sjukdomarna.
Även om sjukdomsstämpeln är hävd i de
flesta västländer, illustrerar de olika upplagorna av den internationella psykiatrins
bibel Diagnostic and Statistical Manual of
mental Disorders (en ny upplaga
beräknas till maj 2013, läs mer
på s.18 reds anm) hur begreppet sexuell avvikelse ständigt
glider och omkonstrueras.
»Vi är alla potentiellt
perversa«, som filosofen
och Foucault-kännaren
Arnold Davidson har uttryckt det.
Medicinen har fortfarande tolkningsföreträdet över
vår sexualitet.
Just därför är
det så viktigt
hur den be-
möter personer som definierar sin sexuella
identitet utanför heteronormen. Empatiskt,
sakligt och kompetent, ja visst. Men finns
behovet att peka ut den avvikande ännu
kvar? Varför, kan man fråga sig, lanseras alla
dessa genetiska, neuroanatomiska och neuropsykiatriska modeller för att »förklara«
det som kanske bara är en variation? Som
vore det bättre att få sin sexualitet förklarad
med avancerad biologi än som en del av sin
identitet.
Här lurar en paradox. Så länge våra jag
medikaliseras är samhället inte lika fördomsfritt som det tror.
Karin Johannisson
Karin Johannisson är professor i idé- och
lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Hon
har särskilt intresserat sig för medicinhistoria
och har skrivit ett flertal böcker. Den senaste
heter Melankoliska rum.
»Varför
finns
behovet
att peka
ut den
avvikande
ännu
kvar?«
KOM UT #1 2011 17
TEMA STÖRDA
det stora
slaget om
diagnosen
Snart uppdateras de internationella
diagnos­manualerna som avgör om
transsexualism ska ses som sjukt eller friskt.
Här är en guide om vad som står på spel.
Text Jonah Nylund
Bild Zaira Perdigon
Psykfall eller inte? Åsikterna
går isär när det gäller synen på transpersoner
och diskussionen har intensifierats under de
senaste åren. I Sverige krävs idag en psykiatrisk diagnos för att få vård som transperson.
Det är i linje med de internationella diagnosmanualer som används inom svensk medicin.
Men på senare år har synen på att transidentiteter är psykiska störningar ifrågasatts från flera håll. Istället för att sortera
in transpersoner i sjukdomsfacket har flera
Sjuk eller frisk?
18 KOM UT #1 2011
starka aktörer alltmer börjat understryka
transidentiteter som en mänsklig rättighet.
Ett flertal hbt-organisationer och nätverk har
tagit ställning för en avpatologisering, det vill
säga att sjukdomsförklaringen ska upphävas.
Bland dem finns Transgender Europe, ILGA
Europe, Asian Pacific Transgender Network
och RFSL.
En annan inflytelserik aktör är The World
Professional Association for Transgender
Health (WPATH) – en internationell fören-
ing som i första hand riktar sig till professionella som arbetar med transpersoner. De
uppmanade 2010 till global avpatologisering
av könsöverskridande uttryck eller identitet.
WPATH menar att en fortsatt klassificering
av transidentiteter som psykiska störningar
förstärker stigma, ökar sannolikheten att
utsättas för diskriminering och gör transpersoner till en utsatt grupp, både socialt
och juridiskt. Organisationen har också tagit
ställning för att ingen ska behöva genomgå
PATOLOGISERING AV TRANSSEXUALISM – FÖR OCH EMOT
Ta bort
sjukdoms­
förklaringen!
Behåll
sjukdoms­
förklaringen!
Att ha ett könsöverskridande
uttryck eller identitet är inte
en psykisk störning, det är en
mänsklig rättighet.
Transsexualism betraktas som
en psykisk eller neurologisk
störning som kan botas. När
man gått igenom könskorri­
gerande behandling betraktas
man som botad.
Att sluta betrakta transiden­
titeter som psykiska störningar
skulle minska stigmatisering och
diskriminering av transpersoner.
Genom att betrakta trans­
identiteter som psykiska stör­
ningar finns risken att speci­
fika modeller av till exempel
transsexualism skapas, vilket
riskerar att utesluta en del
transsexuella. (Det kan exem­
pelvis gälla krav på att man
ska vara en viss sorts man eller
kvinna, både vad gäller köns­
uttryck till sexuell läggning.)
kirurgi eller sterilisering som ett villkor för
att få sin könsidentitet godkänd.
En av anledningarna till att inte vilja skriva
under på kravet om avpatologisering är
en oro: Hur kan man garantera att transpersoner får vård om det inte finns någon
diagnos? En befogad fråga som har ställts
av många oroliga aktivister. En del vill inte
heller ta bort sjukdomsförklaringen, utan ser
transsexualism just som en sjukdom som kan
botas genom könskorrigerande behandling.
Internationellt sett finns två olika diagnosmanualer som används av läkare för att
ställa diagnoser på patienter: ICD-10 och
DSM-1V. Båda manualer sorterar in det de
kallar »könsidentitetsstörningar« under
psykiska störningar. Under 2013 och 2014
kommer efterföljarna DSM-V och ICD-11 att
lanseras. Transgender Europe lobbar på att
det ska införas en alternativ icke-sjukdomsförklarande kategori i en av manualerna,
ICD-11.
I Sverige går åsikterna isär. Både bland
aktivister och på samhällspolitisk nivå,
En sjukdomsklassificering
kan minska transpersoners
stigma genom ökad förståelse
från omvärlden om att detta
rör sig om en sjukdom.
Om det inte finns någon
diagnos, hur ska man garantera
att transpersoner får vård?
men också inom läkarkåren. 2009 infördes
»könsöverskridande identitet eller uttryck«
som ny diskrimineringsgrund. Samtidigt har
vi en lagstiftning som kräver ett tvångsingrepp – sterilisering – för att kunna ändra
juridisk könstillhörighet. Dessutom har vi en
läkarkår som inte följer WPATHS:s rekommendationer.
Förra året släppte Socialstyrelsen utredningen Transsexuella och övriga personer
med könsidentitetsstörningar där man utrett
vården för transpersoner och gjort ett förslag
till ändring av de villkor som gäller för fastställelse av kön. I utredningen föreslås bland
annat att kravet på sterilisering tas bort och
att den medicinska processen separeras från
den juridiska, det vill säga att det ska gå att få
ett nytt kön i passet utan att ha gått igenom en
full medicinsk könskorrigering. Man öppnar
också upp för möjligheten att andra transpersoner än transsexuella ska kunna få vård.
Drygt sjuttio aktörer har lämnat in remis�-
svar på utredningen. De flesta ställer sig
bakom Socialstyrelsens förslag om att ta bort
steriliseringskravet och se över frågan om
sjukdomsförklaring, dit hör Svenska Läkaresällskapet.
Svensk Förening för Transsexuell Hälsa,
en förening som samlar vårdpersonal som
arbetar med transpersoner, säger sig ha
grundat sitt remissvar på en enkätundersökning de gjort bland sina medlemmar. De har
inga synpunkter på huruvida människor har
rätt att byta juridiskt kön utan sjukvårdens
inblandning och de anser att steriliseringskravet ska slopas. Samtidigt ställer de sig
skeptiska till förslaget om att det ska gå att få
nytt juridiskt kön utan en fullt genomgången
medicinsk könskorrigering, framförallt för
MTF (man-till-kvinna transsexuell). Dessutom ställer sig denna förening, som alltså är
en sammanslutning av de professionella som
jobbar närmast målgruppen, tveksamma till
om juridiska män själva ska kunna bli gravida
och bära ett barn. En reservation har lämnats
in av en medlem som påpekar att det inte
står i diagnoskriterierna för transsexualism
som används i Sverige att patienten ska vilja
korrigera sitt könsorgan.
KOM UT #1 2011 19
Värmen
från
dina
fingrar
Mathilda Piehl sörjer sin vän, den
mördade aktivisten David Kato.
Text & Bild Mathilda Piehl
samtalet från Uganda
mitt i natten. Jag visste att det skulle hända
förr eller senare, men jag trodde inte att det
skulle gälla dig David. Jag trodde att det
skulle vara du som ringde om någon annan.
För några år sedan berättade du en historia om våra vänner, Victor och Kasha, och
om hur polisen slagit Victor och att Kasha
då kastat sig in i slagsmålet för att med sin
kropp skydda honom. Kasha avbröt historien
du berättade med att kalla dig fegis. »David, vad gjorde han? Jo, sprang och ringde
Amnesty«. Du protesterade inte. Du var den
som ringde efter hjälp. Du var alltid så orolig
för dem.
Ofta var du rädd, greppade aldrig riktigt
det här med att människor kunde vara homofobiska, det skrämde dig. Liten och spenslig, känslig och nästan barnsligt kärleksfull.
Medan Kasha och Victor intog fronten höll
du dig i bakgrunden, såg till att serva dem
som utsatte sig riskerna.
Som din vän blev man ordentligt curlad.
Du har hållit mig i handen så många gånger
att jag fortfarande känner värmen från dina
fingrar. Du har tagit hand om mig när jag
varit i Uganda, funnits vid min sida dygnet
runt. När min bror reste till Kampala var du
såklart den som hämtade honom vid flygplatsen. Nu har jag så många samtal att ringa,
inte bara till vänner i rörelsen, utan också
till grannarna vid min stuga i Roslagen, stora
delar av min familj, barndomskompisar, alla
som träffat dig sedan vi blev del av varandras
liv. Att vara vän med dig var på riktigt.
Så kom det då till slut,
Du drömde om barn, hus på landet, om att lära
dig att rida (minst en gång i veckan hörde du
av dig för att kontrollera att min häst mådde
20 KOM UT #1 2011
bra). Ändå befann du dig ofta nära skottlinjen. En ugandisk bög, utan möjlighet att leva
i garderoben, därför tvingad till att ta ställning. Och ställning tog du. Fast du erkände
att du var feg sålde du aldrig dina åsikter.
Många andra har gjort det runt omkring dig:
för pengar lämnat namnet på sina vänner till
media eller polis eller gjort en helomvändning och anslutit sig till radikala kristna
grupper, blivit ex-gays. Men du stod alltid för
den du var, och det där huset på landet du till
slut byggde blev en tillflykt för kuchus som
jagats ut ur sina byar.
Vid ett samtal som jag modererade med
dig och Kasha i Stockholm 2009 fick ni
frågan från publiken vad ni skulle göra om
lagförslaget om dödsstraff gick igenom i
Uganda. Kasha svarade att hon skulle offra
sitt liv för kampen. Du sa »en bra aktivist
är en levande aktivist, jag skulle lämna
Uganda«.
Så blev det hon som ringde och berättade
att du blivit brutalt mördad.
Du måste ha varit så fruktansvärt rädd.
Jag går igenom det om och om igen i huvudet, hur vedervärdigt skräckslagen du måste
ha varit. Jag är säker på att du inte slog tillbaka, jag tror att du fick den värsta död av alla.
På grund av vad? Att du var bög, att du blev
outad i tidningarna, att du levde i Uganda, att
du inte kunde dölja vem du var?
David, du har lärt mig om verklig solidaritet,
om hur det är att leva i ett land som Uganda
och tyvärr också om hur det är att leva i ständig rädsla. Du lärde mig också något värdefullt
om mig själv och mitt eget land. I samtal med
min farmor ställde du frågor som jag själv
aldrig vågat eller kommit mig för att ställa.
Tack vare dig vet jag nu något om hur det har
varit att vara kvinna i Sverige under de senaste
90 åren, om feministiska gamla tanter och om
hur hbt-frågan hanterats i min egen familj.
David, kan du förstå hur modig du var?
Att kalla dig fegis var fel, ven om du var rädd.
I slutänden var du en av de modigaste jag
någonsin träffat, inte högljutt och provocerande, men lågmält och envist.
Det var viktigt för dig att din familj skulle
förstå att du inte var ensam, att det fanns
människor som stöttade dig. Vi har tryckt
ihop oss på moped för att komma hem till din
mamma långt ut på landet bara för att visa
henne att du inte var ensam. Suttit tysta och
blivit utfrågade av bypastorn på din mammas
golv. Vi har besökt din tvillingbror och vi har
besökt din mormor och moster. Ofta pratade
du om prominenta människor som korsat din
väg, alltid har du höjt upp dina vänner och
satt dem på piedestaler. Aldrig skrutit eller
framhävt dig själv. Villigt erkänt att du inte
är en frontfigur, villigt bett andra om råd och
överlåtit äran för framgångar i kampen du
lika gärna själv kunnat slå dig på bröstet för.
Men David, president Obama har uttalat sig
om din död, han har fördömt dem som
orsakat den och kallat dig hjälte. David, hela
världen sörjer dig. När bilderna från dina
sista timmar hemsöker mig tänker jag på
president Obamas uttalande från Vita Huset.
Om du hade vetat om det hade du antagligen
tuppat av. Det ger faktiskt tröst, att så många
människor sörjer dig och ger dig erkännande
för den du var. En hjälte David. Du visade dig
vara en högst ovanligt fantastisk person som
vågade ge alla andra bögar i Uganda och hela
världen ett ansikte.
David Kato mördades i sitt hem i
Kampala, Uganda den 26 januari
2011. Mordet sände chockvågor
genom den globala hbt-rörelsen,
där David var en välkänd aktivist
och för många även en personlig
vän. Ledare i flera länder fördömde mordet, däribland Barack
Obama, EU-parlamentet och den
anglikanska kyrkans ärkebiskop
samt ett stort antal människorättsorganisationer.
David var en av tre aktivister som
gick till domstol efter att i höstas
ha blivit uthängda med namn och
bild i den ugandiska tidningen
Rolling Stone, med rubriken
»Hang them!«. Den 1 januari kom
domslutet som gav aktivisterna
rätt. Situationen för hbt-personer
i Uganda är svår, inte minst sedan
det lagförslag som lades 2008
med målet att införa dödsstraff
för vissa homosexuella handlingar.
Lagen har ännu inte gått igenom i
parlamentet.
KOM UT #1 2011 21
KORRESPONDENS
LAndet:
BRasilien
Miljontals människor tågar varje
år i Sao Paolos Prideparad, som
är världens största. Samtidigt
ökar våldet mot hbt-personer
och hatbrottslagar saknas.
Just nu
Prideparaden i Brasiliens största
stad Sao Paolo är världens största
med sina drygt 3,5 miljoner
deltagare. Även Rio de Janeiro
lockar varje år över två miljoner Pride-sugna med karneval,
färg och samba. Folkfesterna
till trots, så finns en baksida i
hbt-personers vardag. Hatbrotten i Brasilien är många och
toppar statistiken i världen,
vilket många organisationer idag
ser som prioriterat att bekämpa.
En av de äldsta hbt-organisationerna, Grupo de Bahía, visade
i slutet av året i en rapport att
homo- och transfobiskt våld och
mord har ökat dramatiskt de
senaste åren. Deras analys är att
medan politikerna röstar igenom
sociala rättigheter så vågar de
inte utmana konservativa institutioner med makt som katolska
och evangeliska kyrkan för att
genomdriva adekvat hatbrottslagstiftning. Frågan är nu om den
nya presidenten, Dilma Rousseff,
kommer att våga stå upp för hbtpersoners rättigheter?
Hbt-rörelsen
Brasilien är ett av världens
största och folkrikaste länder
och har således också en stor och
varierad hbt-rörelse, med över
300 hbt-organisationer. Brasilien
är också det land i världen som
har störst klyftor mellan fattiga
och rika människor, vilket skapar
22 KOM UT #1 2011
Brasilien
Huvudstad: Brasilia
Folkmängd: 192 miljoner (2010)
Statskick: Federal republik
Yta: 8 511 965 km, 49 procent av Syd­
amerikas yta (19 gånger större än Sverige)
Religion: Kristna 90 procent (katoliker 75
procent , protestanter/pingst 15 procent)
Kardeister 1 procent, övriga 2 procent
(buddister, jehovas, judar, muslimer, orto­
doxa kristna, afro-brasilianska religioner,
ursprungsbefolkningsreligioner)
Kriminalisering: 1830 avskaffades kolonial­
maktens sodomilagar som förbjöd samkö­
nade sexuella handlingar. Lagstiftning om
könsneutrala äktenskap och hatbrott sak­
nas, men i övrigt relativt liberal lagstiftning. mycket stora skillnader i förutsättningar för hbt-personer ur
olika sociala skikt. Dessutom är
transpersoners marginalisering
stor och överväldigande, många
hänvisas till arbete i sexindustrin. De senaste åren har transrörelsen fått en mängd positiva
förebilder, bland annat har flera
öppna transpersoner valts in i
politiska församlingar.
Lagstiftning
Brasilien var en militärdiktatur
fram till 1985 då demokratiska
val hölls. Det är idag en federal,
sekulär republik med 26 delstater.
Grundlagen garanterar likabehandling av medborgarna och
sedan demokratiseringen införts
har lagstiftningen på hbt-området
långsamt förbättrats, men varierar mellan delstaterna som har
stort självbestämmande. 2009
godkändes ett nationellt program
för mänskliga rättigheter som
till exempel garanterar rätten till
adoption och civila partnerskap
för samkönade par. Samboende
par har stark rättslig ställning och
enligt sambolagen ska samkönade
par ha rätt till samma välfärdsförmåner som olikkönade par.
Domstolar har spelat en viktig
roll på vägen till likabehandling,
eftersom det är genom domslut
som viktiga segrar har tagits. Då
konstitutionen inte medger särbehandling av medborgare har man
via tillämpningen av lagen kunnat
förändra praxis i tillämpning av
sambolagstiftningen snarare än
att förändra äktenskapslagstiftningen. Brasilien har fri hälsooch sjukvård och könskorrigering
är gratis för den som är diagnostiserad som transexuell sedan
två år. Anti-diskrimineringslagstiftning införs sakteliga, men
fungerande hatbrottslagar saknas
i dagsläget vilket är ett stort problem inte minst för transpersoner.
Klara Lundholm
Bild Juliana Antela
Prideparaden i Rio de Janeiro, 2010, samlade över 2 miljoner deltagare.
KOM UT #1 2011 23
inga kan
sjunga som vi
av sina grannar på den
latinamerikanska kontinenten är Brasilien
ett katolskt land som präglats av heterosexuella machoideal där de flesta musiker är män.
Därför är det både oväntat och uppfriskande
att de största, kvinnliga, brasilianska artisterna alla är lesbiska eller bisexuella. Kan det
verkligen bara vara en slump, eller har de här
talangfulla kvinnorna lyckats så bra just för
att de inte har varit beroende av män?
Jag frågar Marcelle Esteves och Julio Moreira på hbt-organisationen Arco Iris i Rio de
Janeiro vad de tror:
– Det är klart att det finns en koppling mellan självständiga kvinnor och framgång. Vi har
även haft populära heterosexuella sångerskor
som till exempel Maiza och Elis Regina. De
var framgångrika, men deras karriärer och liv
präglades av lidande orsakat av män och Elis
Regina begick till slut självmord, säger Marcelle Esteves, som menar att det börjar redan
när kvinnor bestämmer sig för att bli musiker:
– De utmanar de patriarkala mönster som
Precis som många
24 KOM UT #1 2011
De är folkkära och superkända.
Miljontals människor lyssnar på
deras musik. De är Brasiliens
största sångerskor – alla lesbiska.
Text Clara Lee Lundberg
dominerar musikvärlden och det är ett första
steg mot att bryta med andra normer också.
Men det är inte alla som är öppna med sin
sexualitet, jag tror att det riktiga genombrottet kom med Cassia Eller.
av en brasiliansk Janis
Joplin som slog igenom som rockartist på
1980-talet och snabbt blev en referens i den
nya alternativa musikscenen med sin fantastiska mörka röst, sitt kortklippta hår och sin
rock’n’roll-attityd. Hon var en stor begåvning
som tyvärr avled 39 år gammal i sviterna av
en överdos, 2001.
Cassia Eller var något
– Cassia Eller struntade fullkomligt i
alla normer och ideal – både musikaliska
och estetiska, och var också en av de första
artisterna som var öppet homosexuell, säger
Marcelle Esteves.
Maria Bethânia är allt annat än punk och
behöver nästan ingen presentation. Hon är en
av de absolut största sångerskorna – alla kategorier, och den kvinnliga artist som sålt mest
skivor i hela Brasilien. Hennes djupa altstämma och värdiga utstrålning har gjort henne
till en drottningfigur. Julio Moreira säger att
Maria Bethânia aldrig har kommit ut på riktigt,
och förmodligen aldrig kommer att göra det:
KORRESPONDENS
Ana Carolina är en sångerska som brukar
placeras i MPB-facket (Musica Popular Brasilera) och som kom ut som bisexuell i en av
Brasiliens största tidningar och som har gjort
succé både med sina soloalbum och med
duetten É Isso Aí (brasiliansk version av Damien Rice´s The Blower’s Daughter) tillsammans med artisten Seu Jorge. Ana Carolina
har för övrigt också sjungit duett med det
nya stjärnskottet Maria Gadú, en 24-åring
från São Paulo som är öppet lesbisk och som
har tagit Brasilien med storm. Hon hyllas av
kritiker och publik, har skrivit soundtracket
till en känd tv-serie och spelat förband till
Eagle-Eye Cherry och Joss Stone.
– Att Maria Gadú, som är ung och ny, så
självklart kan vara öppen med sin sexualitet
har att göra med de referenser hon har haft i
på handens fem fingrar, är ett öppnare land?
Marcelle Esteves skakar på huvudet:
– Vi brukar skämta om att kändisarna varken är lesbiska eller gay, de är excentriska!
De utgör en egen grupp i samhället som kan
göra vad de vill, de är liksom oåtkomliga,
allt de gör accepteras! Tyvärr gäller inte den
toleransen för alla, det finns folk som älskar
Marina Lima men som aldrig skulle acceptera att grannflickan är lesbisk.
Julio Moreira håller med och påpekar att
det också handlar om klass och hudfärg:
– Det är iögonfallande att det nästan inte
finns några, svarta, öppet lesbiska sångerskor. Vi kan ta sambasångerskan Leci
Brandão som exempel. Hon sjunger samba
som är populärmusik, hon har massor av
talang och utstrålning men har blivit utsatt
för bojkott sedan hon kom ut som lesbisk
på 1970-talet. Ingen svart, lesbisk sångerska
har heller uppnått diva-status varken i eller
utanför gay-världen. Det är ingen slump att
superdivan och alla drag-queens favorit Carmen Miranda var vit, hetero och kom från en
familj med pengar.
Marcelle
Esteves
Nu verkar konflikten ha lugnat ner sig och
Gal och Marina fortsätter släppa skivor och
turnera.
Hur kommer det sig då att så många av
Brasiliens största artister struntar i heteronormen? Betyder det att Brasilien, till
skillnad från grannländer som Argentina och
Uruguay där kända hbt-artister kan räknas
Bild Katrin Bienzle Arruda
– Maria Bethânia är idoliserad och har en
näst intill gudomlig status. Hon pratar aldrig
om sin sexualitet eller privatliv, hennes musik går alltid i första hand.
den brasilianska musikvärlden. Cassia Eller
banade vägen, sen kom Ana Carolina, Maria
Lima och Maria Gadú i hennes fotspår. De
har genom att vara öppna med vilka de är
synliggjort lesbiska kvinnors existens och
blivit viktiga förebilder för många unga hbttjejer, säger Marcelle Esteves.
Men allt är inte bara frid och fröjd med
Brasiliens hbt-sångerskor. Mellan superstjärnan Gal Costa och rockikonen Marina Lima
har det nämligen pågått en konflikt med
amorösa förtecken. Gal Costa är precis som
Maria Bethânia en legend i musiksammanhang, hon började sjunga bossa och samba
på 1960-talet och räknas idag till en av de
viktigaste kvinnliga artisterna i sin generation. Marina Lima är yngre, född i mitten på
1950-talet, och var en av de första kvinnliga
rockartisterna. Gal Costa spelade 1977 in en
version av Marinas Meu doce Amor, och man
kan ana att det var då det hände, det konflikten handlar om.
Marina Lima har nämligen gått ut offentligt och sagt att Gal Costa tog hennes oskuld
när hon var 17 år. Det var i en exklusiv intervju 2008 som Marina berättade att hon alltid
haft Gal som sin stora idol, och att efter hon
kom tillbaka från USA, där hon hade börjat
ifrågasätta sin sexualitet, sökte upp Gal och
deras möte slutade med att de hade sex.
Marinas uttalande väckte stor uppmärksamhet i brasilianska medier, det fanns till
och med dem som kallade Gal Costa för
pedofil eftersom Marina var minderårig vid
tidpunkten för det påstådda sexmötet. Gal
Costa själv var rasande och påstod att allt var
lögn. Marina var ångerfull och åkte hem till
Gal för att förklara sig, men Costa vägrade att
öppna dörren. Hon förklarade sitt agerande:
– Jag har precis adopterat en efterlängtad
son, han är bara två år gammal och jag vill
för ingenting i världen att Marinas uttalande
och de pedofilanklagelser som jag utsatts för
efter det ska påverka min adoption.
KOM UT #1 2011 25
Sverigeaktuella Zanele
Muholi beskriver sin
konst som en ständigt
pågående kartläggning
och arkivering – en
visuell historia av svart
lesbiskhet i Sydafrika,
post apartheid.
Text Karin Lenke
Zanele
Muholi
26 KOM UT #1 2011
Katlego Mashiloane och
Nosipho Lavuta, Lakeside,
Johannesburg.
Ur Being.
KOM UT #1 2011 27
Busi Mdaki och Malesedi
Nthute, Katlehong,
Johannesburg.
Ur Being.
Constitution Hill, mars 2010. En gång platsen
för ett fängelse för apartheidsregimens fiender, idag minnesplats och utställningslokal.
Lulu Xingwana, Sydafrikas dåvarande kulturminister, ska hålla ett tal vid öppningen av
samlingsutställningen The Innovative Women Exhibition med konst av 10 konstnärer,
alla kvinnor från olika delar av Sydafrika. När
ministern får se bilderna på nakna, lesbiska
kvinnor av Zanele Muholi ångrar hon sig. De
blir inget tal, istället vänder hon på klacken
och går. Förklaringen: Bilderna är »omoraliska«, »pornografiska« och kanske värst av
allt i den unga demokratin Sydafrika: De går
»emot nationsbygget«. Denna ständigt närvarande fråga: Ska det gemensamma ansvaret
för att bygga den sydafrikanska nationen gå
före rätten att göra konst just bara för konstens skull? Nu har en minister tydligt satt
ner foten. Nationen går först.
Debattens vågor går höga i konst- och hbtvärlden i Sydafrika, och Zanele Muholi själv
kommenterar ministerns agerande:
– Bilderna är grundade i erfarenheter.
Var annars kan vi uttrycka oss själva om inte
inom ramen för vårt demokratiska samhälle?
Zanele Muholi är en flerfaldigt prisbelönad fotograf, konstnär och aktivist född
i Durban, Sydafrika, 1972. Hennes bilder
utmanar den historiska objektifieringen av
28 KOM UT #1 2011
svarta kvinnors kroppar, och användandet av
desamma i just nationsbyggen och berättelser om afrikanska gemenskaper, inte minst
genom att visa upp svarta kvinnors lesbiska
kärlek och sexualitet.
– Att vara lesbisk ses för det mesta som negativt, som något som förstör den heterosexuella kärnfamiljen. För många svarta lesbiska
kommer stigmat, som en queer identitet för
med sig, från det faktum att homosexualitet
ses som »oafrikanskt«. Afrikanska kvinnor
förväntas skaffa barn tillsammans med en
manlig partner, tillika familjens överhuvud.
Det är en del av »den afrikanska traditionen«,
menar Zanele Muholi.
I detta bildreportage visar vi andra
bilder än dem som upprörde ministern,
ett axplock ur Muholis digra produktion.
Ändå handlar de om samma saker: Ett
utforskande av svarta, lesbiska identiteter
och motstånd mot dominerande förtryckssystem.
Zanele Muholi är aktuell med sin film Difficult
Love, som visas på filmfestivalen Cinem­
Africa, 23-28 mars i Stockholm. Den 24 mars
samtalar Muholi med Elisabeth Ohlsson Wal­
lin på Högkvarteret, Närkesg. 8, i Stockholm.
Mer info om evenemangen: cinemafrica.se och
hogkvarteret.se.
Katlego Mashiloane och Nosipho Lavuta,
Lakeside, Johannesburg.
– Serien Being vill undanröja stigmatiseringen
av våra sexualiteter som »oafrikanska«. Sedan
kolonialismen och slaveriet har bilder av oss
afrikanska kvinnor använts för att reproducera
heterosexualitet och det vita patriarkatet. Dessa
system har styrt våra liv och vår vardag till den
grad att det är svårt för oss att se oss själva som
vi faktiskt är, i våra egna miljöer och i vår egen
gemenskap, säger Zanele Muholi.
KOM UT #1 2011 29
Teleka
Bowden,
Toronto.
Ur Faces
and Phases.
30 KOM UT #1 2011
Tumi Mkhuma,
Yeoville,
Johannesburg,
ur serien
Faces and Phases.
– I varje kåkstad
finns det lesbiska
som lever öppet
oavsett stigmat och
den homofobi som
kopplas till deras
lesbiska identitet,
både butch som
femme.
För mig betyder
begreppet »Faces«
att jag själv, fotograf och aktivist,
står ansikte mot
ansikte med de
många lesbiska
kvinnor jag mött
i olika townships
som Alexandra,
Soweto, Vosloorus,
Katlehong och
Kagiso.
KOM UT #1 2011 31
Lesego Magwai,
Pretoria.
Ur Faces and
Phases.
Zanele Muholi
Har arbetat som
fotograf för
hbtq-webbtidningen
Behind the Mask
i Sydafrika. Hon
har även varit med
och grundat den
lesbiska, feministiska organisationen
FEW (Forum for
the Empowerment
of Women), och
varit en viktig aktör
i synliggörandet av
så kallade »omvändelsevåldtäkter« i
Sydafrika (våldtäkter
av lesbiska i syfte att
»bota« dem från sin
lesbiskhet).
Muholi har en
masterexamen
i Fine Arts från
Ryerson University i
Toronto och har haft
separatutställningar
i Johannesburg,
Wien, Amsterdam,
Kapstaden och
Lagos.
Utmärkelser innefattar bland andra:
Tollman Award
for the Visual Arts,
2005.
Thami Mnyele
Residency - Amsterdam, Nederländerna, 2009.
Ida Ely Rubin
Artist-in-Residence
på MIT, USA, 2009.
Casa Africa-priset
för bästa kvinnliga
fotograf 2009.
32 KOM UT #1 2011
I serien »Massa«
and Mina(h)
använder Muholi
sin egen kropp som
konstnärligt subjekt.
Projektet baserar
sig på Muholis egen
mammas liv. Bilderna behandlar den
rasifierade frågan
om kvinnors hushållsarbete - svarta
kvinnor som arbetar
i vita familjers hem.
Muholi använder
egna minnen och
hedrar samtidigt sin
mammas historia
och arbete i samma
familj i 42 år.
KOM UT #1 2011 33
Sacha ›Kalmplex‹
Morrison, Toronto.
– Bilderna i Faces
and Phases är från
Toronto, London,
Johannesburg och
Kapstaden och
utgår från begreppet »Siyafana« som
betyder »vi är samma«. Här utforskar
jag förhandlingar
om likheter och
skillnader mellan
svarta människor i
olika länder.
En utgångspunkt
för Muholi var den
våg av attacker –
både homofoba
och främlingsfientliga – som
svepte över Sydafrika de sista åren
på 00-talet.
– Jag mottogs så
väl av främlingar
när jag då bodde
i Toronto, och
tänkte på min malawiska pappa och
vad som mötte honom som invandrare till apartheidtidens Sydafrika på
1950-talet. Verkligheten var en annan
än den han och
hans invandrade
kamrater – dessa
»andra« – hade
drömt om.
34 KOM UT #1 2011
SEX MED KOM UT
bild erik heggestad
Regler för tåligare relation
När man är nyförälskad och knullar som
kaniner är det lätt att tänka att man bara
kommer ha sex med varandra. Sen går tiden
och det risken är att saker blir slentrian. Då
är det inte ovanligt att någon har sex även
utanför relationen.
Det finns forskning om hur vi faktiskt
pratar om sådana här saker. Även för de som
lever i en öppen relation och har en överenskommelse om att de får ha sex utanför
relationen, rapporterar en stor andel att
det känns obehagligt att diskutera frågan. I
många fall råder
också oklarhet
avseende vad överenskommelsen
omfattar.
Dålig kommunikation om dessa
saker kan medföra
relationsproblem
men även hälsorisker. Ett inte helt
ovanligt scenario
är att någon fått
en könssjukdom när man har haft sex med
någon utanför relationen, utan att berätta att
detta skett och sedan överfört infektionen till
sin partner.
Vi vet också genom forskning att otrohet är
mycket vanligt och det kan faktiskt vara bra
att diskutera hur man ska förhålla sig i relationen om detta inträffar trots goda intentioner att låta bli. Att prata om när något har
gått fel är ett bra sätt att visa omtanke och att
vara rädda om varandra och relationen.
Vad är då otrohet? En bra definition är:
»Att bryta en överenskommelse som man har
med sin partner«. Är sex på nätet otrohet?
Att hångla med någon på krogen? Dessa
frågor har inga självklara svar utan är något
som var och en själv måste definiera och
komma överens med den/dem som man
lever i en relation tillsammans med. Nyligen
lanserade nätkampanjen Sexperterna något
de kallar Sexkontraktet, som helt enkelt går
ut på att du skriver ett »kontrakt« i vilket du
listar din relations grundregler. Det kan gälla
den relation du har med någon annan, eller
den till dig själv. Kontraktet kan du utforma
ensam, tillsammans med din(a) partner. Det
är viktigt att inte göra det för krångligt utan
ta med mer övergripande överenskommelser.
Sexperterna har många färdiga exempel du
kan använda dig av. Läs mer på
www.sexperterna.com/sexkontraktet.
Funkar det kanske med M&M's?
TIPS: mintslick
Göm en minttablett i munnen och ge din
partner en behaglig upplevelse genom att
lekande slicka runt klitoris och blygdläppar eller på kukens ollon. Effekten blir en
omväxlande varm och kylande känsla.
Fråga suzann
Hitta rätt i porrdjungeln
Vi är två lesbiska tjejer som undrar om det
finns någon bra lesbisk porr som inte bara är
för heteromän.
/Köttkukar, nej tack!
Många flator har gjort samma upptäckt som
ni, kategorin »lesbisk porr« är oftast avsedd
för heterosnubbar! Men det finns sätt att
hitta mer »äkta vara«. Vid sökningar på nätet
skriv: »dyke porn«, »real lesbian porn« eller
»lesbian porn made by lesbians«.
En film man inte får missa är den svenskproducerade Dirty Diaries som innehåller
allt från vaniljsex till mer hardcore. Vissa av
filmerna är mer politiska än upphetsande
men det finns några riktigt bra onanifilmer.
Fantastiska Annie Sprinkle, porrskådespelerska, strippa, konstnär och författare, har
gjort både böcker och filmer. Titta på hennes
hemsida på nätet anniesprinkle.org. Du kan
även gå in på hotmoviesforher.com och söka
under kategorin lesbian så hittar du recensioner och beskrivningar av olika porrfilmer.
Många gillar också Abby Winters filmer och
vissa finns att köpa i Sverige. Under rubriken »Av kvinnor för kvinnor« marknadsför
cyber-dyke.net sina filmer på nätet, dessa
går också att handla därifrån. Gillar du mer
queer porr så är nofauxxx.com en sida för er!
Lycka till och ha kul! glöm tandborsten!
Jag har sugit av en kille och fick sperma i
munnen. Kan jag ha smittats av någon könssjukdom?
/Orolig
Suzann Larsdotter
Sexolog, jobbar som utbildare och med
hiv och hälsa på RFSL:s förbundskansli.
Bästa resmålet: Zanzibar
Sexigaste maträtten:
Ostron och champagne
Första gången ska vara: Okej
Person jag skulle vilja känna: Betty
Dodson, amerikansk sexualupplysare,
konstnär och författare.
Att suga kuk innebär en viss risk för överföring av hiv. Om man undviker att ta sperma
i munnen så minskar risken för hiv kraftigt.
Det är bättre att spotta ut än att svälja sperman. Vill du minska risken ytterligare kan du
använda kondom. Tänk på att sår i munnen
eller på läpparna gör att hiv lättare överförs.
Det kan också vara bra att inte borsta tänderna eller använda tandtråd precis innan.
Könssjukdomar som klamydia, gonorré,
kondylom och syfilis kan också överföras när
man suger. Om killen du suger skulle ha sår
på kuken kan detta tyda på en könsjukdom
men ofta har man inte några symptom. Det
är därför bra att ta som vana att testa sig
regelbundet. Så känner du den minsta oro,
gå och testa dig! Då slipper du oroa dig något
mer. Njut av sex och var rädd om dig själv
och dina partner!
KOM UT #1 2011 35
KULTUR
segertåg
i kortformat
I takt med att filmskapare och användare
omfamnar ny teknik växer utbudet av
queera hybrida kortfilmer.
När den Tel Aviv-baserade videoregissören och
queer-klubbentreprenören Roy Raz i juli förra
året postade sitt videokonstprojekt PAG – The
Lady Is Dead på Youtube, visste han inte att
det i slutet av 2010 skulle hyllas som en av
årets absolut bästa musikvideos enligt den alternativa musik- och kulturtidningen Huston
Press. Men trots att låten In This Shirt av The
Irrepressibles hörs i videon, är det inte en musikvideo. Det är heller inget beställningsverk
från musikerna eller en reklamfilm för hans
egen nattklubb PAG, det är konst.
Videon som Roy Raz skapade och regisserade är bara ett i raden av den nya typ av hybrid-videokonstprojekt som börjat dyka upp
på internet, ofta publicerade på sajter som
Youtube där maximal spridning kan ske. Det
som är speciellt med denna nya sorts hybridvideokonst är att den är producerad främst
för nätet och att den saknar ett ensidigt syfte,
mer än att skänka betraktaren en stunds
visuell njutning. Och om det är något som
Roy Raz video gör så är det just att fängsla
genom att enbart vara en oerhört vacker
visuell upplevelse. Videoklippet består av en
serie »känslotablåer« som illustrerar delar
av hbt-världens många våndor, till exempel
en sekvens där en gammal kvinna iklädd
en Lady Gaga-inspirerad haute coutureklänning sitter och mal sönder ett hjärta i
en köttkvarn, samtidigt som hon oengagerat
betraktar en aningen makaber tennismatch.
Och allt detta i takterna till tidigare nämnda
The Irrepressibles dramatiska och hjärtskärande låt In This Shirt.
Inför återlanseringen av sin väska Lady,
bad Modehuset Dior ett antal kända filmregissörer, däribland öppet homosexuelle
John Cameron Mitchell, mest känd för sin
provokativa film Shortbus, att tolka företaget
Dior och väskan Lady i ett antal kortfilmer.
Mitchells film, kallad Lady Dior – Lady Gray
London, blev ett sju minuter långt stumfilmsvideoklipp där skådespelerskan Marion
Cotillard, senast sedd i filmen Inception,
porträtterar en nattklubbsprimadonna
som förändrar två mäns liv för alltid genom
objekt hon förvarar i sin Lady-väska. Dels en
»magisk« dryck i en fickplunta som får en
lam man, spelad av ingen mindre än Sir Ian
McEllen, att åter börja gå, dels en förtrollad
penna som då den ges till en ung illustratör
förvandlar honom till en fulländad konstnär.
Ytterligare ett exempel på denna nya form av
hybrid-kortfilmer är glasögonmärket Oliver
Peoples kortfilm kallad The Children are Bored on Sundays, som användes för att lansera
2010 års kollektion. I filmen ser vi flatfavoriten Shirley Manson från bandet Garbage och
Elijah Wood, känd från Sagan om Ringenfilmerna, porträttera ett dekadent par som
försöker driva livstristessen på flykt i, och
runt, ett luxuöst palats, som liknar något ur
The Great Gatsby.
Det som är gemensamt för hybrid-videokonst-kort filmer är att man – än så länge
– måste ge dem ett väldigt långt namn för att
alls kunna definiera exakt vad de är för något.
De är en del musikvideo, då musiken är avgörande för känslan, en del fristående videokonst som enbart försöker tjusa ögat, och en
del reklamfilm då filmerna ofta är initierade
på uppdrag av ett modehus eller ett företag.
Men klart är att kortfilmen och videokonsten
står inför ett genombrott när möjligheten att
nå sin publik genom massbesökta internetsajter som Youtube blivit tillgänglig. Och
om kommersiella krafter dessutom kan gå
in och sponsra hybrid-konstfilmer, i utbyte
mot produktplacering, så står plötsligt både
videokonsten och kortfilmen inför inget
mindre än en revolution.
Lars-H Bild
Bilder ur PAG – The Lady Is Dead.
36 KOM UT #1 2011
KULTUR
Kampen om det egna rummet
Christina Ouzounidis om att bli bestulen på dyrbar tid.
Jag sitter på ett seminarium där man diskuterar dramatiker som knappt spelas längre.
Anne Charlotte Leffler är en av dem. I slutet
på 1800-talet spelades hon mer än Strindberg
på svenska scener. Syftet med seminariet är
att återinföra dem och spela dem igen, en
sorts korrigering av en förvrängd kanon. Man
talar om kvinnliga dramatiker. Definitionen
förekommer gång på gång under seminariet.
Jag tänker att det är ett gigantiskt misstag,
detta idoga upprepande av ordet kvinnlig, ett
successivt urholkande som för varje gång det
uttalas reproducerar idén att vi här har att
göra med ett undantag.
När Virginia Woolf år 1928 blir inbjuden
till en studentskeförening för att föreläsa i
ämnet Kvinnorna och romanen slår hon fast
en avgörande skillnad mellan manliga och
kvinnliga författare, nämligen att det genom
historien finns fler manliga än kvinnliga.
Istället för ett föredrag om några väl valda
författare blir det en analys av orsakerna
till det faktum att kvinnorna är så få. Hon
konstaterar att man behöver ett eget rum för
att kunna skriva romaner. Vad hon påstår
är att det krävdes något för alla manliga
författare, något som kvinnorna saknat. Det
krävdes stöd och investeringar, stipendier
och donationer. Någon gav dem ekonomiskt
oberoende och frihet att utforska världen
och sina egna tankar. Friheten att tänka och
formulera sin kunskap kräver makten över
den egna tiden. Tiden och det ekonomiska
oberoendet krävs för att vi ska ha möjligheten att skapa oss själva och världen och inte
bara leva i den verklighet som redan finns
där men som kanske inte är den verklighet vi
helst vill ha.
till verkligheten, ingen flykt eller dekoration av
Litteraturen är ingen motsats
verkligheten – den är en version av den, en
omsättning av betraktelser och erfarenheter,
ett kunskapsinhämtande och ett förmedlande av kunskap. I sin bästa form. Det finns
ingen bättre översättning av den kunskapen,
ingen överföring från fiktion till realitet.
Abstraktionen tar alltid plats i världen, i
någons kropp, i kött, minne och erfarenhet.
Poesin är en plats i världen, att vistas där
kräver tid och resurser. De nya uttrycken,
det gränsupplösande, disparata eller till
synes obegripliga är tecken på välfärd, är per
definition välfärd.
Virginia Woolf konstaterar i föreläsningen, som hon senare ger ut med titeln Ett eget
rum, att om våra mödrar och mormödrar i
likhet med våra fäder hade haft möjligheten
att testamentera pengar »till grundandet av
lektorat och docenturer och belöningar och
stipendier ägnade att njutas av deras eget
kön« skulle de för det första inte
ha behövt äta en sådan torftig
middag på studentskornas
internat. Och inte minst skulle
de »ha kunnat forska eller
skriva, vandra omkring på
jordens ärevördiga platser,
sitta och grubbla på trapporna vid Parthenon«.
De skulle, liksom de
manliga studenterna, ha
haft tiden och de ekonomiska förutsättningarna
att diskutera arkeologi,
botanik, astronomi, relativitet och geografi.
Att motvilligt tala om
emancipation. Att
motvilligt tala om
jämställdhet. Att ägna
bild zaira perdigon
tid åt att tala om självklarheter. Att svara
och reagera, motbevisa och ta tillbaka, men
utan att erkänna det språk och de kriterier
man vill lämna. Att tvingas förhålla sig till
ett patriarkalt poserande och hävdelsebegär,
ett heterosexuellt, ett reaktionärt – all denna
stöld av vår tid. Stölden av tid och geografi.
Att kasta ur sig befängda idéer är nämligen ett effektivt sätt att hindra någon från att
tänka på något viktigare.
Christina Ouzounidis
Christina Ouzounidis är dramatiker och regissör. Hon är en av grundarna till konstnärskollektivet Teatr Weimar i Malmö. Under våren
spelas monologen Vit, rik, fri på Stockholms
stadsteater som hon specialskrivit för skådespelaren Ann Petrén.
»När Virginia
Woolf år 1928
föreläser i äm­
net Kvinnorna
och romanen
slår hon fast
en avgörande
skillnad mellan
manliga och
kvinnliga för­
fattare.«
KOM UT #1 2011 37
Hanna Nordenhök spanar på den
svenska, queera samtidslitteraturen.
Text Hanna Nordenhök
Bild Erik Lundback
det nya millenniets l
från natten. Man
återvänder aldrig från händerna som öppnar.
Jag är formad.« Så säger kvinnorösten som
för ordet i fransk-algeriska Nina Bouraouis
täta och febriga lilla roman Dockan Bella
från 2004. Hon talar ur 1980-talets parisiska gayvärld där natten har förvandlats
till romanens själva topografi, till dagens
och normalitetens på en gång utsatta och
skyddande skuggsida. Men bilden skulle
lika gärna kunna gälla som beskrivning på
den skönlitterära texten i sig. Eller, snarare,
på den skönlitterära text som har kraften
att bli visionär, verklighetsförändrande, att
förskjuta vårt sätt att se. Hos Bouraoui är alla romangestalter
gränsvarelser. Hennes pojkflickor, blandraser och bastarder lever på randen, inuti en
obestämdhet, ambivalens, gränszon. Men
deras tillvaro och identitet har en danande
karaktär. Medan de duckar under samhällets
instrumentella och djupt politiska sätt att kategorisera individer utifrån domesticerbara
mönster, förvandlas deras existenser oupphörligt till revolter, motstrategier. De formas,
formar, ja, tycks liksom stöpa sig själva och
sina egna rasande öden. Och allt sker inuti
begärens förrädiska disciplineringsfält. Det
vill säga inuti språkets hjärta.
»Man återvänder aldrig
Om jag ska tänka mig en normkritisk litteratur är det på detta vis den måste formuleras.
Genom förmågan att skapa nya ordningar, i
språket, verkligheten, existensen. På en gång
föra krig mot formen och använda sig av den.
Skriva denna balansakt i motståndets tecken:
En samtidigt skapande och destruerande
vägransfigur. En livsförvandling.
Skildringar av icke-heterosexuella begär i
den svenska litteraturen har de senaste åren
blivit fler. Och några av dem är böcker som
onekligen har förändrat det svenskspråkiga
litterära landskapet. I poesin är Eva-Stina
Byggmästar ett sådant exempel, Hanna Hallgren ett annat.
I sin Kärlekstrilogi (2006-2010) skriver
38 KOM UT #1 2011
Byggmästar till exempel alltmer fram ett sapfiskt, postromantiskt diktrum som lånar drag
av såväl hövisk poesi som traditionell naturlyrik. Diktens på en gång kvillrande, blomsaftigt
lystna och ironiskt preciösa stil iscensätter
ett kvinnligt längtansspel bräddfullt av agens,
och bortom en heterosexuell begärsformation. Den både parasiterar på, och omstrukturerar, en patriarkal poesitradition.
Hos Hallgren tar gestaltningen andra
vägar. Hennes poetologiska diktboksmonster Jaget är människans mest framträdande
sinnessjukdom är djupt förankrad i feministisk teori. Den arbetar på många sätt med att
bryta ner föreställda språkliga motsatspar
han/hon, jag/du, etc. Men också med ett
slags läsarternas politik; bland annat genom
att undersöka gränserna mellan vetenskapens, poesin och litteraturkritikens språk.
Genom detta komplexa och poetiskt dekonstruerande bygge drar lyriska bilder av stark
åtrå mellan kvinnor – älskare eller döttrar
och mödrar – fram.
När det kommer till prosan är det naturligtvis svårt att överskatta betydelsen av en
författare som Sara Stridsberg; man frestas
att kalla henne Bouraouis svenska motsvarighet. Debuten Happy Sally (2004) och
genombrottet Drömfakulteten (2006) skildrar båda kraftfulla, såriga öden där begäret
mellan kvinnor gestaltas via en sammansatt
och glödande samhällskritik. I sin senaste
bok Darling River (2010) sysselsätter sig
Stridsberg, genom vidarediktningen på Vladimir Nabokovs nymfettroman Lolita, med
heterosexualiteten – som skada, samhälleligt
sjukdomstillstånd. I likhet med Byggmästar
spränger Stridsberg den normativa litterära
formen (här den manliga, kanoniserade
romankonsten) inifrån, genom att på en gång
omkasta och reflektera den. Att den svenska prosan idag upplever en
markant ökning i utgivningen av gaylitteratur, vittnar inte minst de senaste årens
debutanter om. Eli Levén skriver i sin rosade
Det senaste decenniets
queera litteraturboom
har bidragit till både
formmässiga och
innehållsmässiga normförskjutningar. Men det
är inte en naturlag att
litteratur som skildrar
icke-heterosexuella
begär destabiliserar
våra invanda föreställningar, skriver Hanna
Nordenhök.
KULTUR
s litteraturboom
debut om tonårspassion, androgynitet och
kärleksmasochism i Du är rötterna som sover
vid mina fötter och håller jorden på plats
(2010). Kristofer Folkhammar om parrelationens förvirrande spel i Isak & Billy (2010).
Kristina Hultman gör upp med Stockholms
flatvärld i Undersökningen eller When I woke
up I felt so gay (2009). I en familj finns inga
fiender (2009) av Viktoria Myrén vill författaren krossa kärnfamiljen genom att låta en
mor lämna hus och hem för en annan kvinna.
I Elise Karlssons Fly (2007) pågår ett lesbiskt
kvadratdrama i hälsingländsk sommaridyll.
Och i Andrés Stoopendaals Maskerad (2010)
försöker den fjortonårige Maxence hitta ett
livsrum åt sitt begär efter män samtidigt som
han omges av homofoba normer för manlighet. Nästan samtidigt som Anna Lytsy (som
visserligen debuterade redan 1997, men ändå
förtjänar att ingå i uppräkningen) ger sig på
den heteronormativa psykoanalysens hjärta
och låter sin romanfigur komma ut på analyssoffan i Fru Freud och jag (2009). Men det är inte givet att en litteratur som
skildrar icke-heterosexuella begär omedelbart måste bli revolutionär, omformande
eller queer i sin konstnärliga vision. Det vill
säga få våra invanda (och politiskt meningsbärande) sätt att språkligt producera
verklighet att destabiliseras, glida. Å andra
sidan kan förskjutningar av normer ske på så
oändligt många sätt. Frågan om synliggörandets betydelse är inte ovidkommande. Så kan
böcker som inte är lika språkligt komplexa
ändå bli helt livsviktiga. Gaylitteraturen
måste alltid och per automatik på ena eller
andra sättet förhålla sig till heteronormen,
och blir därför i någon mening alltid subversiv. Så låt det bara flöda på i den svenska
litteraturen av begär av alla de slag, är min
enkla mening.
Lästips! Ett axplock ur 00-talets
svenska queerlitteratur.
2000:
I väntan på liv
(Marika Kolterjahn)
2008:
Lonely Planet (Elise
Karlsson), Sen tar
vi Berlin (Moa-Lina
Croall)
2001: Dit man
längtar (Ylva Karlsson), En av oss
2009: Fru Freud
(Eva Lejonsommar) och jag – en historia om begär (Anna
2002: Bara sedan
Lytsy), Undersöksolen sjunkit
ningen, eller when
(Johanna Sinisalo)
I woke up this morning I felt so gay
2003:
(Kristina Hultman),
Smulklubbens
I en familj finns
skamlösa systrar
inga fiender
(Mian Lodalen)
(Viktoria Myrén),
Nattfjäril (Jessica
2004: Du och jag
Kolterjahn)
Marie Curie
(Annika Ruth
2010: Du är rötPersson), Happy
terna som sover
Sally (Sara Stridsvid mina fötter och
berg), Alla vilda
håller jorden på
(Birgitta Stenberg) plats (Eli Levén),
Lift (Hanna Wik2005: Trekant
man), Ung, bög och
(Mian Lodalen)
jävligt kär (Johannes Sandreyo)
2006: Jaktsäsong
En dåre fri
(Mats Strandberg)
(Beate Grimsrud)
2007: Fly
(Elise Karlsson),
Ut ur skuggan
(Jessica Kolterjahn),
Vi skulle älska
om vi bara kunde
(Hanna Wallsten)
2011: Isak & Billy
(Kristoffer Folkhammar), Maskerad
(Andrés Stoopendaal), Regn
och åska (Håkan
Lindquist)
Hanna Nordenhök är författare och litteraturkritiker. Hon har gett ut två diktsamlingar och
romandebuterade tidigare i år med Promenaderna i Dalby Hage.
KOM UT #1 2011 39
bild zaira perdigon
Namn: Reb Kerstinsdotter. Senast lästa bok: Den rafflande Mervärdesskatt av Peter Meltz. Superkraft jag önskar jag hade: Att förstå
alla språk. Svalkar strupen med: Isglass med hallonsmak. Sajter jag bokmärkt: Skräckfilmer till årets skräckfilmsprojekt, länkar till
saker jag vill köpa. Drömmer om: Spöken, trapphus och köksrenovering. Lindy-lycka post op
REBS DAGBOK. Under 2011 får vi följa Reb Kerstins­dotters liv som
juriststudent, nämndeman och lindy hop-dansande queeraktivist.
Januari
Födelsedagar och nyårsaftnar
gör samma sak för mig: Ger hopp
och förväntning om att det nya
året bär med sig ett nytt och
fantastiskt liv med oändliga möjligheter. För att förändra 2011 till
det bättre beslutar jag mig i början av januari för att avsluta mitt
ideella engagemang som vice
ordförande i RFSL Stockholm.
Efter årsmötet i mars ska jag fokusera på bättre betyg, närmare
vänskaper, en ny utmaning som
nämndeman i förvaltningsrätten.
Och jag ska dansa Lindy Hop.
Redan för fyra år sedan
dansade jag Lindy Hop. Det
var under tiden pre op: Innan
bröstborttagningen i oktober
2007. Det gick inte så bra att
40 KOM UT #1 2011
föra då, jag kunde inte relatera
till min kropp och därför inte
använda den särskilt bra. Jag
var dessutom besvärad av att
trycka mina bröst mot följarna,
det kändes som om jag gav dem
anledning att tänka på mig som
kvinna och flata istället för ett
neutrum. Jag blev självmedveten
och stressad över kroppsligheten. Då och innan dess ställde jag
mig dessutom oftast frågan om
jag egentligen behövde beblanda
mig med normisarna, och valde
att så gott som aldrig göra det –
för att slippa förklara mig och
mitt liv, för att undvika andras
transförvirring, -inkompetens
och -hat. Jag valde att istället
bli alltmer ideellt engagerad.
Dels för den viktiga politiska
kampens skull, dels för behovet
av ett tryggt sammanhang, en
safe zone. Sedan började jag juristprogrammet och behovet av
safe zones blev allt större givet
den kompakta medelklassiga
normisheten på utbildningen.
I samma veva slutade jag också
att dansa.
Februari
När jag och A kommer från
söndagsdansen pratar vi om hur
det har gått under kvällen. Jag
har missat en söndag eftersom
jag blev matförgiftad i slutet av
januari och är nedslagen över att
ha varit så dålig och ur fas (ingen
har sagt att jag är bra, jag har
bett om ursäkt mycket och ofta).
Ändå, säger jag till A, är det en
så stor skillnad i jämförelse med
förra omgången jag dansade. Jag
är tryggare i min kropp nu, jag
kan relatera till den och använda
den för att föra. Jag har inget
problem med att komma nära
följarna längre.
Dagen därpå går jag på introduktion till nämndemannauppdraget och inser att det kommer
att vara en extrem skillnad i livet
från att ha träffat mängder av bra
och engagerade människor på
Huset på Sveavägen till att träffa
så många normpersoner som
jag inte ens drömt om under de
senaste åren. Den här gången är
jag dock trygg med mig själv och
tar med mig insikten att det finns
en bubbla att återkomma till och
personer i den att bevara.
KOM UT #1 2011 41
Vill du se rätt svar? Håll tidningen framför en spegel och läs:
.A :rä netnirybal moneg gäv ttäR ,tjölF :rä drolekcyn stedrosroK ,naremaK :trob aks kas nekliV
Övriga Föreställningar:
Salong Normal
Urpremiär 11 februari
Bilder av pi
Av Emma Broström
Urpremiär 25 februari
Liten igen
Urpremiär 18 mars
Konferens 25 - 27 mars 2011
kompetensutveckling
nätverkande
dialog
www.hbtqstudenterna.se/religion-hbt
sugarstar
sockerstjärna
Av Åsa Lindholm
Urpremiär 18 mars
Spelas tom. 9 juni
Vi utbildar framtidens polis
för ett tryggare samhälle.
www.polishogskolan.se
Förstå mer av dig själv och dina relationer? Identitetsproblematik?
Könsidentitetsrelaterade frågor? Behov av remiss? Trauma? Stress?
Se mer på vår hemsida:
www.stadsteatern.
stockholm.se/skarholmen
Biljetter:
08-506 20 200
RFSL
Riksförbundet för homosexuellas,
bisexuellas och transpersoners
rättigheter.
RFSL
Box 350
101 26 Stockholm
Telefon: 08-501 629 00
Hemsida: www.rfsl.se
Besök: Sveavägen 59, Stockholm
E-postadresser
Förbundets officiella:
[email protected]
Förbundsordförande Ulrika Westerlund: [email protected],
vice förbundsordförande Christian
Antoni Möllerop: christian.antoni.
[email protected], verksamhetschef
Maria Sjödin: [email protected]
RFSL
Göran Hägglund och
Ulrika Westerlund
på politikerveckan i
Almedalen 2010.
Ledare: Från hägglunds
Socialdepartement intet nytt
N
är jag skriver detta är det den första
februari. Drygt fyra månader efter valet,
ett halvår efter Stockholm Pride och nästan
sju månader efter politikerveckan i Almedalen. Det var i Almedalen som vi lanserade vår
valkampanj Verklighetens folk, som vi sedan
fortsatte med under Stockholm Pride och
valrörelsen. Vi ville att frågor som asylsökande
hbt-personers, hivpositivas och transpersoners rättigheter, familjepolitiska frågor och en
bättre vård och omsorg för hbt-personer skulle
vara närvarande under valrörelsen och vi ville
tvinga fram ställningstaganden från partierna.
Vi lyckades ganska bra. Bland annat ändrade
Reinfeldt under pågående partiledardebatt på
Stockholm Pride sitt partis ställningstagande i
frågan om tvångssterilisering. Nu var Moderaterna för att avskaffa det kravet på transpersoner som vill ändra sin juridiska könstillhörighet, meddelade han. Vi fick också ett oerhört
stort medialt genomslag när det kom fram att
Kristdemokraterna hade varumärkesregistrerat begreppet Verklighetens folk. Som straff för
den strategiska missen fick de se oss oemotsagda lägga ut texten om vår politik på bästa
sändningstid i tv ett ganska stort antal gånger.
Under de fyra månader som gått sedan
valnatten har vi fortsatt driva dessa frågor. Vi
har uppvaktat ministrar, kontaktat riksdagsledamöter, skrivit debattartiklar. Men, än så
länge kan vi inte bocka av en enda konkret
bild karin lenke
delen
Kom Ut:s kongressvalda
redaktionsråd:
Lena Edenbrink, RFSL Nord
Karl-Erik Irina Nielsen, RFSL Örebro
Johnny Rydh, RFSL Regnbågen
Anders Spegel, RFSL Stockholm
Janne Bromseth, RFSL Stockholm
Redaktionsrådet nås på
[email protected]
framgång i form av en proposition om lagändring. Det finns rätt många förklaringar till det.
En av dessa är att ett mycket stort antal av våra
frågor ligger på Socialdepartementet. Där är
Hägglund minister – och han är partiledare för
det enda partiet som inte tydligt tagit ställning
för till exempel avskaffandet av tvångssterilisering. Sannolikheten för att han tar initiativ till
att lägga fram en proposition i den frågan får
därför betraktas som rätt låg. Då ligger bollen
hos de övriga regeringspartierna. Kommer de
att köra över sin regeringspartner? Vi kommer
att ägna mycket tid framöver åt att påminna
dem om det ansvar de har för löften som gavs
under valrörelsen.
När jag skriver detta är det som sagt den
första februari. Sex dagar sedan den ugandiska hbt-aktivisten David Kato mördades. På
förbundskansliet är vi många som med tårar
i ögonen har sett hur insamlingen till Davids
minne som länkats runt på Facebook växt
med ibland flera tusen kronor i timmen. Vilket
kvitto på svenska hbt-aktivisters engagemang!
Vi kommer ta oss förbi det här också. Nu kör vi
vidare, i Sverige och resten av
världen.
8 mars
Internationella kvinnodagen
Fira med kvinnor av alla kön vår
gemensamma kamp för rättvisa
och frigörelse.
Ulrika Westerlund
Förbundsordförande
24 mars
Årsmöte RFSL Uppsala
Var med och påverka föreningens framtid, engagera dig som
RFSL har 27 lokala avdelningar.
För kontakt med din närmaste avdelning, gå in på www.rfsl.se eller
ring förbundet: 08-501 629 00
Kalendarium
axplock
10 mars
Startgrupp 25+
Fem torsdagar i rad, med start den
10 mars träffas hb-personer över
25 år i RFSL Stockholms regi. I en
startgrupp träffas man och delar erfarenheter kring att vara homo- eller
bisexuell. Till gruppen hör två ledare
som håller i samtalen. Tid: 18.3020.30, plats: Sveaveägen 59, 1 tr.
Anmälan till startgrupp@stockholm.
rfsl.se. Kostnadsfritt.
KOM UT #1 2011 43
»Sexigt att vilja ta ansvar«
Trots att nästa kongress är mer än ett år fram i tiden pågår förberedelserna redan. Vi tog oss en pratstund med
Anna Söderström, ordförande för valberedningen.
kring vilken kompetens och vilka typer av
personer som behövs i förbundsstyrelsen.
Där får medlemmar gärna höra av sig om de
har tankar eller bra exempel på hur de organiserat styrelser på lokalnivå eller i andra
organisationer som de har erfarenhet från. bild zaira perdigon
I politiken verkar det ofta vara så att
påtänkta kandidater först måste tacka nej till
att ställa upp ett antal gånger innan de till sist
tackar ja. Har ni liknande erfarenheter inom
RFSL?
Hej Anna Söderström! Vad gör en valberedning egentligen?
– Kärnan i det vi gör är att hitta och föreslå det team som ska leda RFSL under två år.
Mycket handlar om att träffa människor, så
klart avdelningar och RFSL:s medlemmar
– men också andra
personer utanför organisationen, som kan
bidra med kompetens
och styrkor som behövs inom organisationen.
Har ni börjat ladda
redan för kongressen
2012?
Kan man säga att det egentligen är ni i
valberedningen som har mest makt i RFSL?
– Det skulle man kanske kunna tro, men
det är till slut kongressens ombud som har
det. Däremot har vi på
ett annat sätt mest ansvar – vi är ansvariga
för att vår process blir
tydlig för alla medlemmar, att ombuden
får möjlighet att göra
val till förbundsstyrelsen på ett sätt så
att de känner att de
är informerade. Som
ordförande i valberedningen kommer jag att arbeta för att vi tar
det ansvaret. Det där att spela
svår är väl ingen
kultur som vi ska
odla, tycker jag.
– Jajamen, vi är
mitt i förspelet. I höstas träffade jag nuvarande förbundsstyrelse
för att få inspel till arbetet och nu under våren jobbar vi med att komma fram till hur vi
ska jobba. Avdelningar som vill att vi kommer
på besök får gärna höra av sig direkt till mig
så försöker vi planera in en träff under året. Vilka poster är det som ska fyllas 2012?
– Alla ledamöter – från ordförande till
suppleanter – väljs om varje kongress. Vi
kommer hålla workshops med sittande
förbundsstyrelse för att få fram deras tankar
44 KOM UT #1 2011
– Jag hoppas att kandidater som är
intresserade av att sitta i förbundsstyrelsen
är öppna med det och vad de vill göra. Det
är förtroendeingivande och sexigt med de
personer som säger: »Jag vill vara en del av
RFSL:s ledning«. Personer som är engagerade. Det där att spela svår är väl ingen kultur
som vi ska odla, tycker jag. RFSL:s förbundsstyrelse ska vara engagerad, aktiv och fylld till
bredden av olika erfarenheter och personer.
Karin Lenke
Om valberedningen
Du kan träffa valberedningen på till exempel
RFSL Ungdoms kongress, Förtroenderådet,
RFSU:s kongress, HBT-GBG, Stockholm Pride
och Regnbågsfestivalen i Malmö. De gör gärna
besök hos avdelningar och andra närliggande
organisationer. Kontakt: [email protected]
förtroendevald, eller kom förbi
redan kl 18 bara för att snacka och
fika. Mötet börjar kl 19. Plats: RFSL
Uppsalas lokal på St. Göransgatan
22, en trappa ner, ingång på hörnet.
26 mars
Årsmöte RFSL Östersund J/H
Alla medlemmar är välkomna att
delta, lämna motioner och nominera till styrelsen. Föreningen bjuder
på fika. Ta chansen att engagera
dig och påverka! Tid: 9-13, plats:
Café Alexis, Storgatan 39, Östersund. Mer info: sites.google.com/
site/rfslostersund/
2 april
Synthfest!!
RFSL Linköping arrangerar synthfest på Club Joy. Tid: 22-03, plats:
Club Joy, Nygatan 58.
22 april
Easter in Heaven
I Kristianstad missas ingen anledning
att bjuda till fest. Den här gången är
det när påsken står för dörren. Tid:
21-02, plats: Norra Kanalgatan 2.
14 maj
Eurovision i Kristianstad
Vem tar hem vinsten i Euro­vision
2011? På storbildsskärm i RFSL
Kristianstads lokaler kan du följa
hela dramat. Tid: 21-02, plats: Norra
Kanalgatan 2.
17 maj
IDAHOT
Internationella dagen mot homofobi
och transfobi uppmärksammas över
hela planeten. Missa inte chansen att
demonstrera mot heteronormens alla
våldsamma konsekvenser. Kolla in din
avdelnings sajt via www.rfsl.se för att
se hur det uppmärksammas lokalt.
26-29 maj
Spring Pride Eskiltuna
En av Sveriges största Pridefestivaler
arrangeras i Eskiltuna. I år invigningstalar Birgitta Ohlsson, EU-minister,
i samband med paraden som tågar
genom staden den 28 maj.
Dåvarande förbundsordförande
Tobias Wikström firar
partnerskapsomröstningen i RFSL:s
lokaler på Sveavägen
i Stockholm.
bild eva larsson
4 nyanser av våld
Partnerskapet
ÅRET VAR 1994. Riksdagen beslutade att införa registrerat
partnerskap för samkönade par och en äldre herre fick äta
upp sin hatt.
om partnerskapet började
klockan 10 den 7 juni 1994. Redan från början
var åhörarläktaren välfylld och antalet
åhörare ökade hela tiden. Jag kom till riksdagshuset strax efter lunch och då var det
fullständigt kaos i allmänhetens entré. Det
var långa köer till hissarna då alla sittplatser
var upptagna. Så det blev till att vänta tills en
ledig plats fanns.
Efter en dryg timmes väntan var det min
tur att ta hissen upp. I hissen trängdes jag
bland annat med en äldre herre i hatt som
berättade för alla att han hade bett hela
veckan för att stoppa förslaget om partnerskap. Skulle det trots allt gå igenom lovade
han att äta upp sin hatt.
Riksdagsdebatten
Allting började 1953. Då krävde RFSL i en
skrivelse till regeringen att samkönade
par skulle kunna gifta sig. Men förbundet
fick kalla fötter och ville helst återkalla
skrivelsen och förpassa den till historiens
glömska. Skrivelsen stannade ändå kvar hos
regeringen, som dock inte tyckte frågan var
värd något initiativ. Och därmed glömdes
äktenskapsfrågan bort.
Sen kom det att dröja till början av
1970-talet innan äktenskapsfrågan diskuterades igen. Ett sexualpolitiskt aktivare
RFSL uppmärksammade då det arbete som
bedrevs av den statliga utredningen Familjelagssakkunniga (gemenligen kallad FLASKA). Utredningen hade till uppgift att se över
en neutral äktenskapslagstiftning och RFSL
tyckte att tiden var mogen för homosexuella
att få ingå äktenskap. Det tyckte dock inte
FLASKA och kom därför inte med några
sådana förslag.
I samband med detta uppvaktades lagutskottet. Utskottsordföranden var uppenbarligen obekväm med att tala om homosexuella och lyckades undvika det ordet under
hela uppvaktningen. I stället använde han
omskrivningar i stil med »de av er påtalade
frågorna«.
Men uppvaktningen innebar ändå ett stort
steg framåt eftersom riksdagen efter detta
beslutade att föra ett uttalande som sa att
samlevnad mellan två personer av samma
kön var »fullt acceptabelt ur samhällets
synpunkt«.
Det skulle dock krävas fler turer. Den så
kallade homosexutredningen och därefter
partnerskapsutredningen kom med sina
förslag. Regeringen var splittrad i frågan och
lämnade inte någon proposition. Det fanns
dock en majoritet i riksdagen för förslaget och
därför blev det lagutskottet som la det formella
förslaget som riksdagen röstade om 1994.
När det 102:a anförandet hade avslutats var
det äntligen dags för själva omröstningen. På
talmannens uppmaning trycktes det på knapparna och under andäktig tystnad inväntades
resultatet. Så kom röstresultatet upp på
voteringstavlorna, en halv sekund därefter
bröt jublet ut – vi hade vunnit omröstningen
med siffrorna 171-141. Talmannen försökte
pliktskyldigast att påpeka att opinionsyttringar från läktaren inte var tillåtna, men
det var ingen som då brydde sig (om man nu
hörde vad han sa).
Och när jag sedan lämnade åhörarläktaren
såg jag som hastigast en bedrövad äldre herre
iförd hatt. Undrar hur den smakade?
Som en del i ett EU-finansierat
projekt producerar RFSL:s Brottsofferjour en film som gestaltar våld
i hbtq-relationer och kommer att
bli en del i RFSL:s Brottsofferjours
utbildningsmaterial. RFSL Brottsofferjour deltar i EU-projektet LARS
tillsammans med fyra andra länder:
England, Tyskland, Nederländerna
och Österrike. Projektets syfte är
att bryta tabut om våld i kvinnors
relationer med kvinnor.
Filmen visas på RFSL:s Förtroenderåd under Norrköping Pride
och den publika premiären sker på
HTBQ-festivalen i Göteborg.
Ungdomsstyrelsen utbildar fritidspersonal
Under 2011 ska Ungdomsstyrelsen
genomföra en rad utbildningar för
personal inom fritidsverksamheter
för unga, målet är att förebygga
ohälsa hos unga hbt-personer.
Utbildningarna syftar till att skapa
öppna och tillåtande miljöer för
unga hbt-personer. Tanken är att
öka de anställdas medvetenhet
och kunskap i dessa frågor.
1000 bilder 1000 ord
Tusen bilder, tusen ord är konstprojektet för unga hbtq:s upp till
26 år, och drivs av RFSL Ungdom.
Projektet bygger på tanken att en
mår bättre av att få uttrycka sig
och hålla på med konst på olika
sätt till exempel foto, målning, collage, teckning, att skriva, screentryck, film, ljud och serieteckning.
Allt som görs i Tusen bilder, tusen
ord präglas av ett do-it-yourselfperspektiv, där alla kan, ingen är
dålig och alla får vara med.
I år kommer Tusen bilder, tusen
ord att starta i Kalmar, Örebro,
Kalmar och Umeå.
Stig-Åke Petersson
KOM UT #1 2011 45
Debatt
REPLIK:
Fel
att flagga?
Stockholm Prides ledning försvarar sin omdebatterade
medverkan i nationaldagsfirandet 2010.
bjöds i somras in av det som
då var festivalens nya granne och partner,
Sjöhistoriska museet, att vara hedersflagghissare 6 juni med riksdagens talman. För
museet var inbjudan en markering gentemot
högerextrema krafter och ett sätt att välkomna festivalen.
Vi valde att stötta initiativet och att använda tillfället till att hålla ett tal om rasismen i
Sverige, villkoren för
gömda hbtq-flyktingar och vikten av solidaritet mellan olika
förtryckta grupper.
För att understryka
budskapet var dagens
outfit en t-shirt med
trycket »Marching for
those who can’t« (som
talmannen sneglade
nervöst på). I den stora masten som flaggan
hissades i vajade även en regnbågsflagga.
Inför, under och efter Stockholm Pride
2010 har det förts debatt om det var rätt att
hissa flaggan. I Över regnbågen, antologin
som var en del av RFSL:s 60-årsfirande,
beskrivs en bild av händelsen som vi inte
känner igen oss i. Vårt val att tacka ja till
inbjudan beskrivs som »ett val att fira
nationen« och som att vi vill »sälla hbtqrörelsen till en nationalistisk tradition som
bygger på att känna tillhörighet och stolthet
med nationen«. Vi förstår att händelsen kan
tolkas och beskrivas så, särskilt vid en första
anblick, och tycker att kritiken startade en
viktig diskussion.
Stockholm Pride
hbtq-personer världen över så att riksdagens
talman lyssnar. Andra väljer andra strategier.
Bristen på nyans och välvilliga tolkningar gör
tyvärr att det blir svårt att sakligt diskutera
olika strategier som kan användas av olika
aktörer, för att nå samma eller liknande mål.
Flagghissningen kan tolkas som en nationalistisk handling, om än ganska illvilligt och
onyanserat för den som vet bakgrunden. Ett
antal uttalat nationalistiska grupper gör
definitivt inte samma
tolkning och vi beklagar att tolkningen nu
är förevigad i RFSL:s
jubileumsbok utan en
motbild.
Stockholm Pride
är en plattform för ett
mångfacetterat hbtqcommunity. Vi vet
att festivalen betyder
mycket för många. Vår inställning till denna,
liksom till all kritik, har varit att välkomna
konstruktiva tankar kring hur allas vår
festival kan bli bättre. Sedan försöker vi hitta
bra sätt att navigera mellan alla åsikter så att
så många som möjligt kan känna sig hemma
i festivalen.
I antologin
beskrivs en
händelse som
vi inte känner
igen oss i.
En strategi för Stockholm Pride är att ta plats
i det offentliga rummet. Paraden samlar
exempelvis tiotusentals deltagare och
hundratusentals åskådare idag. För oss är det
viktigt att inte alltid stå utanför maktens korridorer och skrika oss hesa för förändring,
utan också aktivt använda de möjligheter
vi har som en relativt etablerad aktör i ett
heteronormativt och rasistiskt samhälle. Det
kan handla om att tala om förtrycket mot
46 KOM UT #1 2011
är Öppenhet. Vi
bygger vidare på tanken om att ta plats och
firar nu Stockholm Pride från Kulturhuset/
Stadsteatern, längs med hela Hamngatan och
kommer inte att ta inträde för festivalområdet i Kungsträdgården, som ett steg i att
bli ännu mer tillgängliga. Men Öppenhet
innebär också fokus på hur öppet samhället
är idag och hur öppet vi skulle vilja ha det.
Viktiga frågor blir bland annat svensk asylpolitik, vad som menas med att vara svensk och
hur hbtq-personer behandlas världen över.
Temat för festivalen 2011
Lovise Brade Haj,
vice ordförande och
Pär Wiktorsson,
ordförande
Stockholm Pride.
Bra att våra skilda
åsikter synliggörs
När jag riktade kritik mot
Stockholm Prides deltagande
i nationaldagsfirandet var det
efter en stunds övervägningar.
Jag försökte tolka inbjudan till firandet välvilligt, inte minst för att
jag själv befann mig i organisationen. Men ingenting i inbjudan
tydde på det som skribenterna
nu beskriver som att »använda
tillfället till att hålla ett tal om
rasismen i Sverige«.
Det stod att man skulle fira
nationaldagen: tid, plats, att
det skulle vara frukostbuffé och
picknick. Medföljde gjorde en
bild med svenska flaggor på. Så
ja, vid en första och en andra anblick kunde jag inte tolka det välvilligare än att jag ville kritisera
att Stockholm Pride går ut som
organisation och firar nationen.
Ordförande svarade då med
ett blogginlägg som jag tyckte
var bra, eftersom det var ett resonerande svar på själva kritiken
och synen på nationsfirande. Vi
må ha skilda ståndpunkter där
men jag tycker det är bra att de
tydliggörs. Det jag tycker är synd
med inlägget här intill, är att min
senare kritik i RFSL:s jubileumsbok, som inte längre var lika
riktad mot Pride som mot ett
konsensustänk i delar av hbtqcommunityt, som inte reagerade
lika resonabelt, beskylls för att
vara onyanserad och illvillig.
Rentav sägs det vara beklagligt
att min kritik fick utrymme i en
bok. En position som Pride inte
intog när den första kritiken
begav sig, har nu intagits. Det var
fel att kritisera.
Sissela Nordling Blanco, en av
författarna till texterna i antologin
Över regnbågen som gavs ut med
anledning av RFSL:s 60-årsjubileum.
Debattera
i Kom Ut!
Vässa pennan och
skicka in ditt bidrag
till [email protected],
före 15 april 2011.
E
E
r
r
(m
(m
F
F
F
F•
•
•
•
•
•
•
•
ö
ö
(e
(e
A
A
mm
VÅRFeST
Nanne Grönvall
ed
ed
Gästframträdande
min) • DJ hela kvällen!
Gästframträdande (20
(20 min) • DJ hela kvällen!
“RoTundan”
Medborgarhuset
“RoTundan”
Medborgarhuset
Falköping 26 mars 2011 22.00-02.00
Falköping 26 mars 2011 22.00-02.00
Entré
Entré
rFSL-mEdLEm
rFSL-mEdLEm
(medtag medlemskort)
100:100:-
Förköp
Förköp
Förköpsbiljetter finns på:
150:150:-
övriga
övriga
200:200:-
(medtag medlemskort)
Förköpsbiljetter
finns på:
• Bokia i Falköping
• (fd
Bokia
i Falköping
Norders
Bokhandel)
(fd Norders Bokhandel)
• skAPA KULtur i Falköping
• (Panduro
skAPA KULtur
Hobby ÅF)i Falköping
(Panduro Hobby ÅF)
• Turistbyrån i Skara, Tidaholm,
• Mariestad,
TuristbyrånSkövde
i Skara,och
Tidaholm,
Lidköping
Mariestad,
Skövde
och
• Godislagret i FalköpingLidköping
• Godislagret i Falköping
(endast kontanter)
(endast kontanter)
Arr. RFSL Skaraborg
Arr. RFSL Skaraborg
Baren tar endast kontanter
Baren tar endast kontanter
18+
18+
Avsändare:
RFSL
Box 350
101 26 Stockholm
POSTTIDNING B
Osäker
efter helgens
sexäventyr?
Sitt säkert i sadeln med vår interaktiva
hiv-skola på nätet.
SENTRY.nu roar, informerar, förklarar och svarar på dina frågor.