Transcript Läs sammanställningen här!

Sammanställning av fyra tematiska workshops - våren 2011
Centrala Älvstaden
Projekt Centrala Älvstaden är ansvarig för denna publikation.
Text: Dragan Mitec och Karin Aase
Bilder: Centrala Älvstaden, Göteborgs Stad
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2
Tack för engagerat arbete
för Centrala Älvstaden!
Under fyra veckor i mars/ april 2011 bjöds experter, forskare och praktiker
in till workshops för att fördjupa kunskapen kring begreppen fossilfri stad,
inkluderande stad och differentierat näringsliv. Utöver dessa anordnades
också ett nordiskt erfarenhetsutbyte. Resultatet från dessa fyra workshops
har varit ett grundläggande underlag för arbetet med vision och strategier för
Älvstaden. Materialet låg också till grund för den internationella workshop
som hölls i juni 2011.
Alla fyra workshoparna hade samma upplägg med ett inledande seminarium
dag ett, workshop dag två och lunchpresentation dag tre. Till seminariet
bjöds, utöver workshopdeltagarna, politiker och tjänstemän att delta och
till sopplunchen, där workshopens resultat presenterades, bjöds också
allmänheten in.
Vi vill rikta ett stort tack till alla som deltog i workshoparna och till alla
andra som gjorde arbetet med workshoparna möjliga. Ett särskilt tack till
processledarna Tomas Hermann, David Sim, Solvejg Reigstad, Åsa Lindell,
Fredrik Warberg, Hannelore Stuhrmann och Kristina Belfrage.
Texterna i denna publikation är skrivna av Dragan Mitec och Karin Aase.
Materialet är sammanställt och bildsatt av projekt Centrala Älvstaden.
Bo AronssonHanna Areslätt
projektledarebitr. projektledare
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4
workshop 9-11 mars 2011
Ett fossilfritt Centrala Älvstaden
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5
Ett fossilfritt Centrala Älvstaden
Text: Dragan Mitic
Seminarium
- för ett fossilfritt Centrala Älvstaden
Ett nittiotal åhörare samlades i Stadsbyggnadskontorets infosal på det seminarium
som skulle bli startskott för Centrala Älvstadens klimatworkshop. Fem perspektiv
på ekologiskt hållbar stadsbyggnad slog an tonen för expertgruppernas arbete de
kommande dagarna.
Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden
Den som innan seminariet hade dålig koll på hur utbrett område som Centrala
Älvstaden omfattar, fick ett passande tillfälle att bokstavligen klampa runt i
den blivande stadsdelen. I hallen utanför infosalen, på Stadsbyggnadskontorets
bottenvåning, finns nämligen en gigantisk stadskarta tryckt på golvet. Både i
fikapausen och under minglet efter seminariet kunde deltagarna därför få en
tydlig bild av utmaningen i att presentera rekommendationer ett så stort område.
Till ytan ska den blivande stadsdelen vara fem gånger större än vad Göteborgs
innerstad är idag.
Svante Sjöstedt, ansvarig för miljöfrågor på Centrala Älvstaden, inledde
seminariet med att förväntansfullt skissa upp både de utmaningar som hans
projektgrupp står inför, som den kommande workshopens uppgift. Båda
behandlar svåröverblickbara processer med ett slut i mer eller mindre konkreta
rekommendationer för framtiden.
– Om vi ska nå de mål som FN:s klimatpanel har satt upp så måste vi skära ner
våra koldioxidutsläpp till en femtedel av dagens. Förutsättningarna att göra det
är visserligen lättare när man bygger nytt, men att planera för det helt fossilfria
kräver ändå mod och djärva tankebanor. Därför känns det idag lite som att
hoppa fallskärm. Jag har aldrig gjort det tidigare, så vi får se vad som händer.
BEHOVET AV SAMVERKAN
Katarina Pelin, Malmö Stad
Seminariets första talare levererade kanske den mest pedagogiska bild av
vad stadsbyggnad handlar om. Utifrån sin tre års långa erfarenhet från
miljöförvaltningen sa Malmös miljödirektör Katarina Pelin att stadsplanering
lite är som att ha hantverkare hemma. Det gäller att rörmokaren, elektrikern,
snickaren och alla de andra samarbetar för att allting ska fungera och bli bra. I sin
föredragning var det just på samverkan mellan viktiga aktörer i stadsplaneringen
som hon lade fokus. Hon pekade på exempel i Malmö där man har arbetat
aktivt utifrån hållbarhetsprinciperna och där utbyggnaden har skett i nära
samarbete mellan kommun, näringsliv och medborgare. Både nybyggen och
moderniseringar av befintliga områden.
– Samverkan kan handla om att släppa in byggherrarna tidigt i planeringen,
vilket ofta stimulerar de bästa lösningarna. Samverkan kan vara att jobba ihop
med enskilda företag och tillsammans utveckla vassa klimatlösningar. Det handlar
också om att försöka verka över förvaltningsgränserna. Alla kunskaper behövs,
det funkar inte att sitta i sina stuprör och jobba.
Katarina Pelin menar att samverkan inte bara syftar till att få bra resultat, rent
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 6
praktiskt. Om man vill att en stad ska behålla sin konkurrenskraft och dra till
sig invånare och näringsliv, så måste den vara hållbar. Då är det viktigt att alla
också vet varför man jobbar för hållbarhet, att det är något som både kommunen,
medborgarna och näringslivet tjänar på.
– Många kan dra nytta av det varumärke kring hållbarhet som Malmö bygger
upp. Näringslivet kan ta med sig varumärket ut till sina kunder och använda
staden som showcase. Och när olika projekt når internationell ryktbarhet
attraherar det många profesionella som vill komma till oss och studera våra
exempel. Även det spiller förstås över på näringslivet.
Seminariets två andra förespråkare för samverkan var Staffan Bolminger,
miljöchef vid Älvstranden Utveckling, och Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg
vid Göteborg Energi. Med utgångspunkt i sina organisationer gav de exempel
på hur samverkansarbete för ett mer klimatsmart fastighetsbyggande kan se ut.
Staffan Bolminger berättade om de senaste årens allt energieffektivare hus som
han varit med och utvecklat i Älvstrandens olika nybyggnationer. Och insikten
att man till slut når en gräns för hur mycket klimatnytta som man kan göra
ensam, utan att samarbeta med andra delar av staden.
– Vi ville ta steget utanför våra fastigheter. Det gick inte att skruva ner
fler kilowattimmar utan risken att suboptimera. Vi hade kanske minskat
kilowattimmarna ytterligare men inte de totala koldioxidutsläppen. Då började
vi spåna på vad mer vi kan göra. Gick det till exempel att ackumulera energi på
natten, för att leva på den på dagen, när resten av Göteborg står och duschar?
Charlotte Reidhav tog en bild över Göteborgs fjärrvärmenät till hjälp för att
förklara vilka engergivinster man kan göra om man tittar utanför den egna
tomtgränsen. I staden finns stora värmeflöden i omlopp som man kan ansluta till.
Hon berättade att byggnader i Sverige ansvarar för mindre del av våra nationella
koldioxidutsläpp än vad de exempelvis gör i Europa.
– Till stor del beror det på våra fjärrvärmesystem, som gör att vi kan utnyttja
värmeflödena från dels avfallsförbränning, dels från industrispillvärme. Det är
en infrastuktur som också kan utvecklas. Till exempel har vi börjat bygga ut
ett fjärrkylenät. Och på sommaren, när värmebehovet inte är så stort, kan vi
omvandla värme till kyla som kan kyla våra butiker, lokaler och kontor och på
så sätt minska hela stadens elbehov.
Charlotte Reidhavs och Staffan Bolmingers vision om energisystem som byggs
ihop och integreras i fastigheterna för att nå gemensamma energivinster, gillas
också av Jan-Olof Dalenbäck, professor vid Chalmers. Han hade kommit till
seminariet med specialkunskaper i energieffektivt byggande, näranollhus och
solceller. Även han menade att förutsättningarna att klara sig utan fossilt bränsle
kräver ett helhetstänkande.
Charlotte Reidhav, Göteborg Energi
Staffan Bolminger,
Älvstranden Utveckling
Jan-Olof Dalenbäck
ENERGIEFFEKTIVA SYSTEM
Jan-Olof Dalenbäck hoppas att Centrala Älvstaden planerar för hus med låg
energianvändning, som man värmer med fjärrvärme och kyler med fjärr- och
frikyla. När det gäller elförsörjningen, i en framtid som han spår bär med
sig ett ännu större elbehov, tycker han att vi ska planera smart och integrera
energisystmen i fastigheterna. Alla innovationer är inte nödvändigtvis effektiva.
Även om små vindsnurror på taken kan te sig nog så spännande.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 7
– Vindkraftverk ska stå där det blåser. Och när man använder solceller så ska
de vara integrerade i byggnaderna eller del utav infrastrukturen, så att de sitter
där solen lyser på dem. Till exempel kan man bygga in trafikleder, p-platser
och järnvägar och placera solceller på taken. Om det nu kommer att bli några
trafikleder, men det tror jag att det kommer bli.
Carin Malmberg, Centrala Älvstaden och
Carina Borgström-Hansson, WWF
Förutom behovet av samverkan och energieffektiva system, var just våra
ekologiska fotavtryck och trafikvanor ämnen som seminariets talare vred och
vände på från olika håll. Frågan vad man kan göra åt destruktiva konsumtionsoch trafikmönster genom stadsplanering är kanske den som kräver det bredaste
systemtänkandet. Ingångarna i ämnet var olika men bottnade ofta i gemensamma
problemformuleringar.
EN DESTRUKTIV LIVSSTIL
Christer Ljungberg, Trivector
Anna Graaf, White
Carina Borgström-Hansson från WWF tog det största greppet kring de
konsekvenser som stadsbornas konsumtions- och transportbeteende har och
varför det är nödvändigt att ha ett fokus på just stadsplanering. Hon påminde
att över 75 procent av jordens befolkning kommer att leva i städer år 2050. Och
att över 350 biljoner dollar globalt kommer att investeras i stadsinfrastruktur
de kommande 30 åren.
– Det är därför som Världsnaturfonden i så stor utsträckning jobbar mot städer.
Där finns både utmaningar men också kunskaper, den kreativa potentialen och
kapital. Där kan vårt arbete föra fram nya viktiga aktörer och möjliggöra hållbara
urbana lösningar för framtiden. Att det går att förändra har vi sett i flera av våra
projekt. Till exempel i stadsdelen Bedzed är invånarnas ekologiska fotavtryck
nere i 1,5 planeter. Att jämföra med resten av London där man fortfarande är
uppe i tre.
Carina Borgström-Hansson använde bilen, biffen och bostaden som exempel
för att ställa våra privata vanor i ett globalt perspektiv. Samma analogi använde
Christer Ljungberg, VD på konsultföretaget Trivector, även om han hade störst
fokus på transportfrågan. Kärnan i hans föredragning var att vårt synsätt på
trafiken behöver ändras i grunden. Christer Ljungberg menar att stadsplaneringen
måste ändra fokus från maximal rörlighet till att i stället handla om maximal
tillgänglighet. De två är nämligen inte samma sak. Först visar han en bild på
en kö med stillastående bilar i en trång gata någonstans i södra Europa. Sedan
visar han samma bild och säger att det är framtiden – ifall man byter ut de fossildrivna bilar mot sådana som går på el. Publiken skrattar och poängen sjunker
in. Avgaser är inte bilismens enda problem.
– Visst är det viktigt med ny teknik. Men vi behöver också påverka efterfrågan
av transporter mot en lägre nivå. Det är därför som vi behöver ett paradigmskifte
från rörlighet till tillgänglighet. Och eftersom de korta resorna står för den
största belastningen är det framför allt de som måste minska. Därför måste
stadsplanering göras med hänsyn till konsekvenserna för trafiken. I Sverige har
vi exempelvis flest områden med externhandel i Europa. Fast alla vet att de
belastar miljön och utarmar stadskärnorna.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 8
DEN KLIMATANPASSADE ARKITEKTUREN
När publiken framåt slutet av eftermiddagen började tappa andan inför den
dystopisk framtidsbild som sammantaget framträdde efter alla föredragningar,
gick Anna Graaf och Jeroen Matthijssen från arkitetbyrån White fram för att
prata om och visa exempel på hur klimatanpassat byggande skulle kunna se ut
i ett framtida Centrala Älvstaden.
I en handvändning förvandlades känslan av förestående hot till en åtminstone
visuellt tilltalande palett av möjligheter. Bilderna målade fram en lummig vision
med gröna tak och fasader och med integrerade grönytor och trädrader. Allt i en
arkitektonisk ansträngning för att mildra det bångstyriga väder och vind som
sägs vänta i framtiden. Som en konsekvens av dagens bilar, biffar och bostäder.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 9
Workshop
- Fossilt ska bort, men vad har vi i stället
och vad måste vi skapa?
Ett trettiotal sakkunniga samlades i workshopen för att resonera kring
utbyggnaden av en fossilfri stadsdel. Efter tre intensiva pass och arbete i ett
tjugotal konstellationer, enades man om förslag till morgondagens sopplunch.
Senvinterns ruggiga göteborgskyla trängde igenom betongväggarna i den tidigare
terminalbyggnaden. I hamnbassängen utanför flöt ett pussel av glänsande isflak
och över Götaälvbron såg man trafiken tålmodigt åla sig fram mellan centrum
och hisingssidan.
En mer passande inramning för en workshop om Centrala Älvstadens kopplingar
till klimatet är svår att föreställa sig. Deltagarna från gårdagens seminarium
strömmade in till en avskalad workshoparena, möblerad med 40 stolar i en
cirkel i mitten och med utsikt över en hamn med Göteborgsoperan som kuliss.
Processledare Thomas Herrmann hade förberett med pappersark på golvet i
mitten av cirkeln och genom att tejpa upp några av reglerna för den workshop
som han skulle leda enligt Open space metoden: ”Vilka som än kommer är rätt
personer. När det än börjar är rätt tid. När det är slut så är det slut.”
På en av betongpelarna satt den enda lag som workshopens deltagare hade att
följa: ”Använd fötterna!”
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 0
När Thomas Herrmann plingade i sin bjällra satte sig deltagarna och han
förklarade bakgrunden till Open space, det arbetssätt som han hoppades skulle
vaska fram förslag till hur man får ett ekologiskt hållbart Centrala Älvstaden.
Också temat hade han satt upp på väggen, som en påminnelse om vad deltagarna
gör där: ”Fossilt ska bort. Vad har vi? Vad måste vi skapa?”.
Det här sättet att arbeta, förklarade han, bygger på tanken att de bästa idéerna
oftast uppstår vid samtal över en fika. Thomas Herrmann hoppades därför
att deltagarna skulle se på workshopen som en hel dags strukturerad kreativ
kaffepaus.
– Låt blicken gå runt i rummet och fundera på vilken kompetens som finns
samlad. Ta ett papper och en penna, skriv ner det ämne du vill jobba med
och presentera det för resten av gruppen. Tar man upp en fråga är man också
ansvarig för att driva den vidare och senare rapportera för resten av deltagarna
på ett blädderblock.
En efter en gick deltagare in i cirkelns mitt, tog papper, skrev ner sina förslag
och presenterade dem för gruppen. Efter tjugo minuter hade man nästan trettio
teman som fördelades på väggen under de klockslag som markerade startpunkter
för dagens tre arbetspass.
Processledare, Tomas Herrmann
En del teman gick in i varandra och när man hade storterat bland alla rubriker
och deltagarna var eniga om upplägget för dagen, började också rotationen
mellan de åtta grupparbetsplatser där diskussionerna skulle hållas. Utrustade
med frukt och fika gick var och en till just den arbetsgrupp som de kände sig
mest lockade av.
MED BILEN I BACKSPEGELN
Linda Kummel, från Trafikkontoret i Stockholm, tog initiativ till arbetsgruppen
med rubriken ”Bilberoende strukturer”.
Med förankring i workshopens tema, att planera framåt mot en fossilfri stad,
tog gruppen avstamp i själva grundfrågan: Hur mycket kommer vi att kunna
använda bilar i framtiden, när drivmedel blir en lyxvara och man ska leva upp
till dagens ideal för stadsbyggnad som siktar mot en förtätad stad?
Ifall Centrala Älvstranden planerades med dagens bilanvändande som måttstock,
skulle en hel kvadratkilometer gå åt bara till parkeringsplatser. En ekologiskt
hållbar stad, menade flera deltagare, måste i stället bygga på andra strukturer
där cykel, promenerande och kollektiva lösningar får en framträdande plats.
– Vi tvingar in byggare i att bygga parkeringsplatser, för vi har svårt att bryta med
gamla normer. Men det här är kanske just rätt tid att bryta invanda mönster.
Jag tycker det är dags att ställa sig frågan till vilken grad det är en rättighet att
ha bil - eller att ha tillgång till den.
I gruppen pratade man också om gårdagens lösningar som ställer framtidens
stad inför stora utmaningar. Till exempel den tungt trafikerade Lundbyleden
som skärmar av Centrala Älvstaden från resten av Hisingen. Hur kan man gå till
väga för att hantera den? Man pratade även om dagens regelverk, ekonomiska
förutsättningar och ifall det är möjligt att få medel från EU för att gräva ner leden.
Samma problematik, men utifrån ett annat perspektiv, diskuterades i gruppen
som intresserade sig för regionförstoringens långsiktiga konsekvenser.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 1
Det var Gustaf Sjöblom från Göteborgs Naturskyddsförening som ledde samtalet,
som å ena sidan handlade om regional ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser,
och å andra sidan om de effekter som en okritisk satsning på trafikleder kan
komma att få.
Han hoppades att vikten av ett platsbaserat gott liv inte hamnar i skymundan
när man talar om storregionen. Och påminde om att tillgänglighet är minst lika
viktigt som dagens ideal med maximerad rörlighet.
– Det kan vara intressant att jämföra städerna Seattle och Vancouver, som liknar
varandra och har samma ekonomiska bas, men som har olika stadsplan. Där
motorvägar åker rakt in i centrum i den ena staden, så har man begränsat trafiken
i den andra. Trots det har städerna samma ekonomiska tillväxt. Med skillnaden
att Vancouver ofta rankas som världens bästa stad att bo i.
Workshop, Frihamnen
Frågan om biltrafikens vara eller inte vara fortsatte också under nästa arbetspass
under rubriken ”Hur nära är tillräckligt nära för att slippa bil?”. Det var Jakob
Lagerkrantz, ordförande för Gröna Bilister, och Staffan Bolminger, miljöchef
vid Älvstranden Utveckling, som hade slagit ihop två förslag till en gemensam
arbetsgrupp.
Även här diskuterades hur viktigt det är att prioritera för tillgängligheten i
stadsplanering. Det samtalades också om den mänskliga dimensionen, kring
hur olika lösningar för trafiken inverkar på upplevelsen av staden.
– Det blir en annan atmosfär i staden, om man möter människor och inte bilar.
Och att få uppleva saker i gatunivån, ifall den är planerad för människor och inte
bilar, sänker det generella tempot. Det blir mindre stress om man promenerar.
Men inte om man gör det längs E6:an. Då blir man stressad.
ETT MER HÅLLBART SÄTT ATT LEVA
En annan röd tråd som löpte under dagens tre arbetspass var kopplingen mellan
en hållbar stad och en grönare livsstil. Samtalen rörde sig både kring generella
livsstilsfrågor som inverkar på klimatet – som bilen, biffen och bostaden – men
diskussionen hamnade ofta nog på en konkret stadsplaneringsnivå.
Under rubriken ”Hur kan det gröna offentliga rummet bidra till ett fossilfritt
samhälle?”, formulerad av stadsträdgårdsmästare Helena Bjarnegård, spånade
man kring olika visioner för Centrala Älvstadens framtida grönytor. En farhåga i
gruppen var exempelvis att planeringen av det gröna skulle hamna i andra hand.
Flera städer nämndes, som ger intryck av att man först hade placerat ut byggnader
och vägar, för att efteråt trycka in grönska i det som blev kvar.
– I stället för att ha spridda öar av grönska borde man skapa en struktur av det
gröna. Ibland tätt, ibland glesare, så att det bildar ett flöde. En av sakerna som
gör det spännande att röra sig i en stad är just olika typer av gröna rum. Och
attraktiva parker i närmiljön gör oss mindre benägna att lämna staden på fritiden.
Ifall staden bjuder på fler möjligheter till en grönare fritid, resonerade man,
minskar också fritidsresandet ut till grönområden på landet. Vilket i förlängningen
gör oss mindre beroende av fossila bränslen och minskar utsläppen.
En förhoppning var att i planeringen av staden även skapa möjligheter för
invånarna att odla i närheten av sitt boende. Bortsett från goda klimateffekter
av närodlad mat såg man också hälso- och sociala effekter invånare emellan.
Förslag som man pratade om var odlingar på tak och balkonger, trädgårdslotter
och i olika former av samodling.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 2
En idé som fick många bifall i gruppen – i linje med den om en sammanhängande
grönska i stadsrummet – var att Centrala Älvstaden skulle få en egen parkboulevard.
Det trodde man kunde bidra till att minska stressen i storstadslivet, oavsett
invånarnas eventuella trädgårdsintresse.
Trots det visionära i att satsa på närodlingar och en grön parkboulevard, kanske
ändå att det mest radikala förslagen till en grönare stadsdel dök upp under
eftermiddagenspasset med rubriken ”Hur skapar vi en självförsörjande stadsdel?”.
Anna Graaf, specialist på klimatanpassning från arkitektbyrån White, samlade
gruppen som pratade om både grönska och grön infrastruktur. Med fokus på
framtidens energiförsörjning och minimering av energiförbrukningen.
– Visst är det så att vindkraftverk helst ska stå i parker. Men de går också att
montera på döda ytor och längs vägar. Så finns goda möjligheter att planera för
solceller, särskilt så här tidigt i processen. Vi kan få en hel del lokalt producerad
el som sedan kopplas ihop med resten av staden och på så sätt gör dubbel nytta.
Förutom att enbart rikta blicken framåt mot nya energikällor, så ville man även
ta vara på de särskilda förutsättningar som redan finns i Göteborgs infrastruktur.
Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg från Göteborgs Energi, satte Göteborgs väl
utbyggda fjärrvärmenät i ett internationellt perspektiv.
I jämförelsen har staden unika förutsättningar, som genom satsningen som
gjordes för femtio år sedan, nu står bättre rustad för framtiden än de flesta andra
städer. Charlotte Reidhav förklarade att fjärrvärmenätet ytterligare kommer att
effektivisera stadens energiförbrukning och menade att det finns stora vinster i
att binda ihop fastigheter i ett gemensamt energisystem.
Hon berättade också att man redan nu förhandlar om priser för att kunna
lagra sopvärme och spillvärme från industrier. I framtiden ska den dessutom
kunna göras om till kyla som varma sommardagar kan svalka ner till exempel
butikslokaler, kaféer och bibliotek.
Förutom kollektiva lösningar pratade man i gruppen också om hur man kan
hjälpa invånarna själva att sänka sin energiförbrukning.
– Vi måste skapa förutsättningar för hållbar vatten- och elanvändning, som ger
ett mervärde när man sparar. Som också utnyttjar vår förmåga att känna skam.
Ifall man ser hur mycket energi man förbrukar, så kommer man att anstränga
sig för att använda mindre energi. Ifall också grannarna ser hur mycket man
förbrukar – ja, då anstränger man sig ännu mer.
Workshop, Frihamnen
SAMARABETE OCH KONFLIKT
Om de två första spåren i workshopen präglades av sin visionära ton, de som
behandlade bilismen och en grönare livsstil, så var den tredje röda tråden mer
inriktad på konkreta processer och strategier för genomförandet.
Under rubriken ”Läroprocesser och samverkan” ställde man exempelvis frågor
kring hur man bäst får till en bred delaktighet från alla berörda aktörer i
stadsbyggnaden. För ifall inte alla jobbar mot samma fossilfria mål, blir det
inte heller lätt att genomföra.
Man tyckte att projektgruppen för Centrala Älvstaden borde spalta upp alla
beslutsprocesser och på samtliga nivåer identifiera vilka det är som behöver
samverka. Gustav Sjöblom betonade att det inte bara handlar om kommunen,
näringslivet och invånarna.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 3
– Problemet med för lite samverkan gäller exempelvis också forskningen.
Den borde vara en tydligare samhällsaktör, lika synlig som politikerna.
Ska man ställa krav på näringsliv och på medborgare, måste man också ställa
krav på forskningen.
Sabina Andrén, sakkunnig på hållbara städer från Världsnaturfonden, tog under
dagens sista arbetspass initiativ till diskussionen ”Identifiera nyckelkonflikter i
utvecklingen av Centrala Älvstaden”. Den bjöd kanske på workshopens mest
politiskt laddade samtalsklimat, med krav på att politikerna äntligen ska våga
sticka ut hakan i diskussionen om klimat och miljö.
Till exempel när det gäller lobbygruppers krav på att bygga nya vägar eller att
stå emot kraven på att sänka parkeringsavgifter. Sabina Andrén menar att det
inte bara ligger i politikernas uppgift att tänka och arbeta fram visionerna. De
måste också kommuniceras på ett bra sätt till invånarna för att få dem med sig.
– Man måste skapa positiva framtidsbilder. Men inte bara med fokus på klimatet,
det måste vara något som individen ser att hon själv tjänar på. Det gäller att
erbjuda det som känns positivt i staden. Politik kan också skapa opinion.
MÅNGA RAPPORTER BLEV TRE KLUSTER
Processledare Thomas Herrmanns tidigare omskrivning av workshopen – att
det skulle röra sig om en strukturerad och kreativ fikapaus – visade sig framåt
dagens slut vara lite missvisande. Ifall han inte menade en fikapaus som både
skulle vara lång och ta ut sin rätt.
Det var i alla fall bilden man fick genom den trötta och nedtonade stämning
hos deltagarna, när de hasade runt för att studera arbetsgruppernas resultat
som hängde på väggen och på det stora fönstret ut mot hamnen.
Uppgiften var att läsa rapporterna och med hjälp av färgade klistermärken
dels värdera innehållet efter vad man själv tyckte var relevant, dels markera
det innehåll som man ville varna för. Den som ville, kunde också fördjupa
åsikter på postitlappar och sätta upp dem på rapporterna.
När värderingen var färdig ledde Thomas Herrmann en gemensamma
sortering av materialet med hjälp av deltagarnas omdömen. Resultatet blev
tre kluster rapporter till vilka deltagarna sedan kunde skriva ytterligare
fördjupningar. Efter en sammanfattning av dagens arbete, samlades alla i den
stora cirkeln för att utvärdera. Både under ledning av Thomas Herrmann
och under friare former med hjälp av den Talking Stick som gav innehavaren
gruppens odelade uppmärksamhet.
En halvtimma senare var diskussionen slut och nästa gång som den lätt slitna
församlingen skulle träffas var redan under morgondagens förmiddag för att
förbereda presentationerna i Älvrummet.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 4
En av dem som stannade kvar efter workshopen på det mingel som skulle
runda av en lång dag, var Svante Sjöstedt, miljöansvarig i Centrala Älvstaden.
Han kände sig nöjd med både workshopens metod, med samtalen som fördes
och att så många relevanta frågor kom upp på tapeten.
– Den landade bra, med både yviga diskussioner och konkreta förslag. En
hel del var väntat men annat som kom fram överraskade, som till exempel att
samarbetet mellan tjänstemän och politiker lyftes upp som en viktig fråga. I
det stora hela har vi idag ringat in de viktigaste områdena. Några av tankarna
tror jag till och med kan lyftas in i våra visioner rakt av.
Den nackdel som Svante Sjöstedt såg med en process av det här slaget, var
möjligen att det är svårt att få med allt som sägs. Helt enkelt blir det för
mycket material när trettio personer samtalar under en hel dag.
För att vara säker på att något viktigt som sades inte blev missat, överväger
han att senare återkoppla till några av deltagarna. Men först efter att ha smält
det material som workshopen presenterar under morgondagens sopplunch.
Allt material ska sedan bearbetas och användas som underlag för kommande
medborgardialog och till den internationella workshop som planeras i juni.
Linda Kummel, Stockholms Stad och Ylva Löf, GR
Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 5
Sopplunchpresentation
- Rekommendationer för den fossilfria staden
Sju team med forskare, representanter från näringslivet, det offentliga och
olika intresseorganisationer, presenterade sina förslag för ett fossilfritt Centrala
Älvstaden. Det handlade om förutsättningar för en hållbar livsstil, gröna
stadsrum, klimatanpassade trafiklösningar och den framtida stadsdelens smartare
energihushållning.
BILEN, BOSTADEN OCH BIFFEN
Anna Graaf, från arkitektbyrån White, inledde sopplunchens presentationer
med att ställa den fråga som hade varit startpunkt i hennes grupps arbete:
Hur skapar vi förutsättningar för en hållbar livsstil?
Hon berättade att sjuttio procent av alla utsläpp av koldioxid kan relateras
till det som förenklat brukar kallas bilen, bostaden och biffen. Gruppens
rekommendation syftade därför till att påbörja processer i stadsplaneringen
som gör det enklare för de boende och arbetande att göra hållbara val.
Arbetsgruppen började med fokus på transportfrågan och föreslog en rad
åtgärder som både kan tänkas minska människors behov att förflytta sig, och
som även underlättar deras val av mer hållbara transportsätt.
– Nyttan med att åka kollektivt och att cykla måste göras större än att åka bil.
I det sammanhanget tycker vi att man ska använda älven som en kvalitet och
inte en barriär. Vi tycker också att de starkt trafikerade vägar och järnvägar
som finns, som avskärmar olika delar av stadsdelen från varandra, på något
sätt måste överbryggas så att området knyts tätare samman.
Anna Graaf betonade att det för hållbarhetens skull är nödvändigt att
ha invånarna så nära som möjligt till både arbete och bra service. Vilket
hon påpekade kräver en väl avvägd planering av skolor, förskolor, affärer,
fritidsanläggningar, kulturhus och bibliotek. För att skapa ytterligare
förutsättningar för en hållbar livsstil, anser gruppen att man även behöver
planera för energisnåla och hållbara bostäder.
Anna Graaf avslutade sin grupps presentation genom att föreslå att man tar
fram kravspecifikationer för både stad, näringsliv och medborgare, så att man
verkligen lever hållbart, när väl förutsättningarna för detta finns på plats.
VÄXTER I DET FOSSILFRIAS TJÄNST
Sofia Thorsson, från geovetarcentrum vid Göteborgs Universitet,
introducerade sin grupp och förklarade varför de hade valt sitt ämne, grönska
i staden.
– Genom att ta in vegetationen i staden kan vi skapa många fördelar.
Grönska är bland annat bra på att dämpa de värmeböljor som kommer med
klimatförändringarna, den är bra på att ta hand om dagvatten och rena det,
den dämpar buller, renar luft och bidrar genom sin trivselfaktor till sociala
mötesplatser. Sen är den förstås också vacker.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 6
Helena Bjarnegård, från park- och naturförvaltningen i Göteborg,
presenterade den rekommendation som gruppen kallar En grönskande stad
vid vattnet. Som förslår en ny stadspark i Centrala Älvstaden, en trevlig
mötesplats för rekreation, aktivitet och integration för stadens alla invånare.
Den föreslår även att man skapar förutsättningar också för den finmaskiga
grönskan, med små parker och platser, promenader längs älven, grönskande
gator, innergårdar, tak och väggar. Både för att det är klimatsmart, men inte
minst för att det skulle göra staden mer mänsklig.
– Det skulle vara en stad som får människor att vilja stanna där, vilket bland
annat skulle minska de totala transporterna. Om man utgår från platsen så ser
man att den har otroliga möjligheter. Men det är viktigt att de gröna värdena
kommer in tidigt i processen. Ifall vi ska ha en stadspark, måste vi planera för
det nu och det gäller också för den finmaskiga grönskan.
TILLGÄNGLIGA STADSRUM
Anna Graaf, White
Sopplunchens tredje presentation handlade om sambanden mellan trafik och
bebyggelse. Linda Kummel, från trafikkontoret i Stockholm, berättade att
arbetsgruppen intresserade sig för hur de fossilfria visionerna skulle ta sig från
idé ner till verkligheten på kvartersnivå.
Gruppens rekommendation var att använda översiktplanen till att ändra
fokus från framkomlighet till attraktiva stadsrum.
– Vi tror att man måste hitta den mänskliga skalan, att man måste blanda
staden dels i verksamheter, dels estetiskt och även socioekonomiskt. Vi
föreslår att man jobbar med parkeringsnormen som verktyg och så föreslår vi
att man sätter hastighetsgränsen till 30 kilometer i hela Centrala Älvstaden.
På så sätt skulle man få en slags jämställdhet mellan olika transportsätt, där de
sida vid sida får samma förutsättningar.
Helen Bjarnegård, Göteborgs Stad
KLIMATVÄNLIGA TRANSPORTER
Ytterligare två grupper ägnade sig åt den viktiga transportfrågan.
Först ut av dem kom Ylva Löf, chef för miljö- och samhällsbyggnad i GR,
och redogjorde för sin grupps tankegångar. I korthet handlade förslaget om
att planera för en struktur med skala för cyklister – som man sedan också
vågar låta vara vägledande. Ylva Löf påminde om att området är helt platt och
att det är ett idealförhållande när det gäller cykling.
Linda Kummel, Stockholms Stad
Med en väl utbyggd infrastruktur för cyklister – både av den sort som
promenadcyklar och de som effektivt vill ta sig fram – menar arbetsgruppen
att Centrala Älvstaden skulle bli mer sammanlänkat både inom sina gränser
och som knutpunkt för resten av staden.
Även Jakob Lagerkrantz från föreningen Gröna Bilister, såg cyklism som en
del av framtiden. Hans arbetsgrupp utgick visserligen från att bilen är viktig
och har en plats i samhället, men att den trots framtida förbättringar på
teknikområdet som reducerar utsläpp, ändå för med sig trängselproblem.
– Om vi följer sverigenormen för biltäthet också i Centrala Älvstaden där det
nu planeras för 30 000 boende och 40 000 arbetande, skulle det krävas en hel
kvadratkilometer parkeringsplatser. Är det bra? Självklart inte. Vi vill ha en
levande stad som inte bara består av döda ytor.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 7
Jakob Lagerkrantz menade att bilen bara bör ses som en del av mobiliteten
och föreslog att man planerar både för bilpooler, kollektiva lösningar,
båten, cyklismen och fotgängarna. Gustaf Sjöblom, från Göteborgs
Naturskyddsföreningen, utvecklade resonemanget och påminde också om
barnperspektivet.
– Tänk inte på Centrala Älvstaden som en helt bilfri zon. Men om man vill
skapa värden i staden med ett långsammare tempo, måste man planera med
fotgängare och cyklister i första rummet. Och vi får inte glömma barnen.
Tänk på barnkonventionen, enligt den har barn faktiskt rätt till rörlighet på
sina egna villkor.
GRÖN INFRASTRUKTUR
Förberedelser i Älvrummet
Kaisa Svennberg från Svenska Miljöinstitutet förklarade att hennes grupp
hade arbetat med smart bebyggelse och infrastruktur. Eftersom flera andra
hade jobbat så grundligt med trafiken, begränsade sig den här gruppens
förslag till vatten, avlopp och energiförsörjningen i interaktion med en smart
bebyggelse.
– Vår första rekommendation är att utnyttja den infrastruktur som finns
för omfördelning av värme och kyla över dygn och säsong, mellan bostäder
och verksamheter. Vi tycker att man ska ta fram avtalsformer för småskalig
energiproduktion och vår andra rekommendation är att blanda bebyggelsen,
både vad gäller gestaltning, produktionsmetoder och material.
Den blandade bebyggelsen tror arbetsgruppen delvis kan uppnås ifall man
aktivt arbetar med olika upphandlingsformer. På så sätt kan man tänka sig
att mindre aktörer också kan få plats, vilket exempelvis skulle kunna gynna
byggande i trä. Gestaltningsprogrammet som gruppen efterfrågar hoppas de
ska kunna få fram en känsla av lekfullhet i stadsrummet, någonting som de
tror behövs för att få en blandad stad.
Gruppens sista rekommendation handlade om att betrakta vatten, avlopp
och energi som delarna i en helhet – och att göra detta tydligt för brukarna
genom att synliggöra nyttan av de hållbara alternativen.
TONÅRINGAR I SAMVERKAN
De sista rekommendationerna framfördes av Staffan Bolminger, miljöchef vid
Älvstranden Utveckling. Hans grupp hade funderat kring politiskt ledarskap,
tjänstemännens mandat och tvärsektionell samverkan.
– Vår rekommendation är att kombinera politiskt mod med en agenda som
tillåter att genomföra åtgärder. Med ett långsiktigt och tydligt ledarskap kan
man stödja tjänstemän som känner att de har mandat och därför blir bra på
att förverkliga. Vidare tycker vi att man ska satsa på en samverkan, en som
både är inkluderande och samtidigt har tydliga ramar.
Staffan Bolminger avslutade med en liknelse. Han jämförde aktörerna i
stadsbyggnadsprocessen med tonåringar. Som sådana menade han att de olika
samverkansparterna både behöver fritt handlingsutrymme, men samtidigt
måste ha tydliga ramar att förhålla sig till. Utåt mot stadens invånare tyckte
gruppen att man ska satsa på massiv kommunikation, massiv marknadsföring
– och dessutom låta åtgärderna tala för sig själva.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 8
Nordiskt erfarenhetsutbyte 16-18 mars 2011
- Göteborg lär från sina grannar
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 1 9
Nordiskt erfarenhetsutbyte
- Göteborg lär från sina grannar
Text: Karin Aase
NORRA DJURGÅRDSSTADEN, STHLM
Det är inte bara Göteborg som ska utveckla nya stadsdelar vid vattnet. De
nordiska länderna är fulla av hamnstäder som står inför utmaningen att göra
om gamla hamnområden till människovänliga stadsdelar. Andra veckan i
mars var det dags för Göteborg och Centrala Älvstaden att ta del av alla dessa
erfarenheter, till exempel hur en mobil strand och innovativa sportfiskare kan
få människor att röra sig i helt nya banor.
DE BYNAERE HAVNEAREALER,
AARHUS
Ett 40-tal representanter från åtta olika nordiska städer hade bjudits in för
att under tre dagar utbyta erfarenheter om att bygga nya stadsdelar av gamla
hamnområden. De representerar projekt som har kommit olika långt, som
har olika förutsättningar men som alla har många olika lärdomar att dela med
sig av. Något som Centrala Älvstadens projektledare Bo Aronsson påpekade
när han hälsade välkommen.
FJORDBYN, OSLO
Fjordbyn är ett stort stadsutvecklingsprojekt
i centrala Oslo. I området planeras för 9 000
bostäder, 45 000 arbetsplatser samt parker,
kollektivtrafik och motorväg. I området ligger
bland annat Oslos nya operahus.
Ett stadsutvecklingsprojekt kring
Värtahamnen i nordvästra Stockholm. När
området är klart kommer det att innefatta
både nationalstadspark, kryssningstrafik och
bostäder. Målet är att bygga 10 000 bostäder
samt 30 000 arbetsplatser.
Under sloganen ”Tillbaka till bukten” flyttar
Aarhus sin industrihamn bort från centrum
och låter stadskärnan komma tillbaka till
vattnet. Projektets första etapp är under
byggnation, och målet är att den nya
stadsdelen ska ha 7 000 invånare och
12 000 arbetsplatser.
NORDHAVNEN, KÖPENHAMN
Den nordligaste delen av Köpenhamns
hamn, som på tre sidor omges av Öresund,
ska i samarbete mellan stat och kommun
utvecklas till en ny stadsdel. Man planerar
för 40 000 invånare och lika många
arbetsplatser.
- När vi fick uppdraget att skapa en vision för Centrala Älvstaden var
politikerna mycket tydliga med en sak: sitt inte på kammaren och fundera
själva, utan ta till er av all den erfarenhet som finns i liknande projekt. Det är
därför vi har bjudit in er systerprojekt, för att lära av allt ni har gjort.
Under tre dagar tog deltagarna genom seminarier, workshop och diskussioner
del av varandras olika erfarenheter, och genom de här artiklarna kan du följa
vad de har gjort och vad de har kommit fram till.
VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ
Västra hamnen innehåller bland annat
Kockums gamla varvsområde samt
bomässan Bo-01, Turning Torso och Malmö
högskola. Området utvecklas successivt till
att bli en attraktiv del av Malmö centrum.
H+, HELSINGBORG
För att ta bort en fysisk barriär i staden
kommer järnvägen söderut att grävas ner i
en tunnel. Samtidigt skapas ett nytt campus
för högskolan, nya arbetsplatser och 5 000
bostäder. Förhoppningen är också att gamla
fördomar mellan olika områden i staden ska
brytas och att olika stadsdelar ska integreras
mer i varandra.
BUSSHOLMEN, HELSINGFORS
Den gamla industrihamnen, 1,5 kilometer från
centrum, flyttas utanför staden. På de gamla
hamnområdena utökas istället centrum för att
tillmötesgå kraven på fler centrala bostäder.
Området kommer, när det är färdigt, att ha
17 000 nya invånare och 7 000 arbetsplatser.
F y r a t e mat i ska w o r ks h o ps v å r e n 2 0 1 1 » S I D a 2 0
Seminarium
- Framfusiga fiskare och bärbara stränder
bygger Nordens nya städer
Hur bygger man nya bostäder mellan kryssningstrafik och skyddade
naturområden? Hur får man de som bor i en byggarbetsplats att känna sig sedda
och viktiga? Och hur kan man dra nytta av ett gäng envetna sportfiskare? Allt var
frågor som diskuterades under onsdagseftermiddagens seminarier i samband med
det nordiska erfarenhetsutbytet.
Det är en förväntansfull stämning i stadsbyggnadskontorets informationssal
i centrala Göteborg. Ett 50-tal representanter från åtta olika nordiska städer
har samlats för att under tre dagar ta del av varandras olika erfarenheter,
och just den här eftermiddagen ska alla städer få presentera sig själva och
några olika aspekter av sina projekt i seminarieform. Framförallt ligger
fokus på områdena processer, styrning & planläggning samt organisation &
finansiering.
Bo Aronsson, Älvstaden
H+ BYGGER BORT BARRIÄRER
Först ut bland föreläsarna var Håkan Asmoarp, projektledare från projekt
H+ i Helsingborg. I norra delen av staden är järnvägen nergrävd i tunnlar,
men i södra staden går den i marknivå och skapar på så vis en barriär mellan
staden och havet. Planen är att även den södergående järnvägen ska grävas ner
i tunnel för att på så vis få bort den fysiska barriären, men också för att skapa
mervärden i staden.
Håkan Asmoarp, H+
- Vi vill utveckla staden kring hamninloppet och skapa en tolerant stad där
morgondagens öresundsbor både vill arbeta, bo, studera och vara, förklarar
Håkan Asmoarp.
För att nå de här målen har projektgruppen varit noga med att få med
så många aktörer som möjligt i projektet, för att skapa en möjlighet till
samverkan mellan till exempel olika kommunala förvaltningar och privata
aktörer redan från början. Men i och med att man kommer att bygga i ett
område där det redan finns både högskola, privata företag och boende har det
varit viktigt för projektet att involvera även de här aktörerna.
- Dialogen måste vara i fokus för att alla ska känna sig respekterade och inte
överkörda. De som bor och jobbar i områdena redan idag måste känna att de
inte är bortkörda utan sitter på första parkett. Dessutom måste vi inte bara
styra utformning och dialog, utan också ta tillvara på det som händer. Till
exempel har vi en aktiv sportfiskeklubb som gärna vill in och fiska i hamnen.
Jag vet inte hur många gånger de klippte upp staketet och bröt sig in innan vi
till slut förstod att vi måste samarbeta med dem eftersom de är ambassadörer
för området. Det är ju bra att de vill vara här, vi vill ju att folk ska upptäcka
vår nya stadsdel.
ATT FÖRÄNDRA FOLKS RÖRELSEMÖNSTER
Liknande erfarenheter berättade Lotte Pape från projektet De bynaere
havnearealer i danska Aarhus om. Där ska hamnverksamheten flytta
F y r a t e mat i ska w o r ks h o ps v å r e n 2 0 1 1 » S I D a 2 1
bort från stadens centrum och en ny stadsdel ska byggas upp i de gamla
hamnområdena. För Aarhus har en viktig punkt varit att involvera alla
stadens invånare i projektet, och att få dem att ändra sina rörelsemönster och
söka sig till de nya stadsdelarna redan nu. För att nå detta har man dels följt
den manual som staden har för att involvera invånarna i större projekt, men
har också använt andra, mindre konventionella metoder. Vad sägs till exempel
om att fylla en container med sand för att skapa en flyttbar strandbar, eller
att ordna yogakurser på kajkanten? Staden har också bestämt sig för att flytta
sitt bibliotek och delar av universitetet till den nya stadsdelen, allt för att få
människor att hitta dit.
DETALJSTYRA ELLER LÄMNA ÖPPNA DÖRRAR?
Efter Helsingborgs och Aarhus föredrag pratade Bo Aronsson om
Centrala Älvstadens utmaningar, och därefter följde seminarier från
Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, Fjordbyen i Oslo och Bussholmen i
Helsingfors som alla handlade om olika steg i planprocessen. Bland annat
diskuterades hur bundna byggherrar och arkitekter var av detaljplan och
anvisningar i de olika länderna, till exempel hade Finland betydligt mer
detaljerade krav på byggnadernas utformning än vad norrmännen hade.
Deltagare Nordiskt erfarenhetsutbyte
- Vi måste tänka på att de här dokumenten beskriver projekt som kanske
ska utföras först om tio år, och då måste vi vara ödmjuka för det faktum att
det kan finnas nya sätt att jobba på då som vi inte kan förutse nu, påpekade
Sanna Maria Harma, seniorarkitekt på Fjordbyen.
Avslutningsvis höll representanter från Älvstrandsbolaget i Göteborg,
projekt Nordhavn i Köpenhamn och Västra hamnen i Malmö seminarier
om organisationen och finansieringen av sina projekt, något som bland
annat mynnade ut i en diskussion om varför de olika städerna, med sina
olika förutsättningar, ändå bygger så liknande stadsdelar. Gösta Knudsen,
stadsarkitekt i Aarhus, ifrågasatte varför alla de olika projekten presenterade
traditionella kvartersstäder nu när de hade möjlighet att bygga något
helt nytt.
SOLSKEN OCH FALLGROPAR
Lisa Wistrand, Göteborgs Stad
Två av eftermiddagens åhörare var Svante Sjöstedt, ansvarig för miljöfrågor
på Centrala Älvstaden, och Lisa Wistrand, samhällsplanerare på Göteborgs
översiktsplanegrupp.
- Jag slås av hur många av projekten kopplar ihop sin stadsutveckling med
stora infrastrukturprojekt, till exempel hur Helsingfors använder sig av
överblivet spillmaterial från ett stort kollektivtrafikbygge till att fylla
ut hamnen och på så sätt utöka de nya bostadsområdenas yta, säger
Svante Sjöstedt.
- Så tror jag att vi också måste tänka, till exempel fundera på hur vi kan få
samordningsvinster från bygget med Västlänken. Det kan tyckas som detaljer,
men lyckas du med samordningen redan från början kan du få otroliga
vinster. Överhuvudtaget tycker jag att det är intressant att så många av
städerna talar om hur viktig bred samverkan är redan från början. Jag vet själv
hur det kan ta emot att jobba så för man vet hur jobbigt det blir med alla
åsikter, men om man snackar ihop sig först så blir det betydligt bättre på lång
sikt än om man inte gör det.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 2
Även Lisa Wistrand är imponerad av de olika projektens ambitioner.
- Det har varit en intensiv eftermiddag, och jag är imponerad av vilka
höga ambitioner alla har samtidigt som de kämpar för att planerna ska
gå att realisera. Och det är mycket nyttigt för oss att ta del av de andras
solskenshistorier och fallgropar, det höjer medvetandet och vi kanske slipper
göra vissa misstag själva.
Workshop
- Gamla misstag och nya lärdomar
David Sim, Gehl Architects
Ska du lära dig av någon annans positiva erfarenheter kan du läsa deras hemsidor
och broschyrer. Vill du däremot veta vad som gick snett, vad som inte funkade och
vilka fallgropar som är lätta att undvika bara någon annan har trillat i dem först
– då räcker inte den officiella dokumentationen. Då måste det till en workshop.
Efter onsdagens seminarier var det under torsdagen dags för en heldag med
workshop för deltagarna i det nordiska erfarenhetsutbytet. Om seminariet
handlade mycket om att ge en överblick över det nordiska läget och en första
inblick i de olika städernas utvecklingsområden så handlade torsdagen om att
borra djupare in i de olika projektetens erfarenheter.
- Fokus för våra diskussioner idag är den information som inte går att läsa sig
till någonstans, förklarade David Sim som tillsammans med kollegan Solvejg
Reigstad från danska företaget Gehl Architects var dagens moderatorer.
- Och självklart är alla era projekt fantastiskt bra, annars hade ni inte varit
här, men idag vill vi att ni koncentrerar er på det som har varit svårt, på
fantastiska idéer som inte blev så bra i utförandet, eller kanske på enkla saker
som blev fantastiska. Helt enkelt på de erfarenheter som man bara kan lära sig
av kollegor som redan har testat dem. Vi hoppas att ni vågar vara öppna och
dela med er även av det som har varit svårt, för då kanske era kollegor slipper
gå igenom det.
POST-IT-LAPPAR ÄR INTE DYRA
Efter en första introduktion till dagens arbetssätt delades deltagarna in i fem
olika grupper med olika teman från stadsutveckling: Visionsprocesser, Process
& Planläggning, Dialog, Strategi & Kvalitetskriterier samt Organisation &
Finansiering. I de olika grupperna ingick representanter för de olika städerna,
och tanken var att på så sätt få med erfarenheter från så många olika projekt
inom så många olika områden som möjligt.
- Börja med att skriva ner era egna reflektioner på post-it-lapppar och ta
sedan en diskussion och försök strukturera upp era samlade erfarenheter,
uppmanade David Sim deltagarna.
- Och kom ihåg: post-it-lappar är inte dyra. Använd så många ni behöver för
att verkligen få med er alla erfarenheter.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 3
Workshopen hölls i den gamla ankomsthallen för Englandsbåtarna i Kajskjul
107 i Frihamnen, mitt i Centrala Älvstaden, och medan deltagarna samlades
i grupper och började diskutera kunde de samtidigt titta ut och se en stor
del av det område som deras diskussioner ska komma att påverka: Göta
Älvbron, drömmarnas kaj, den gamla Frihamnen. Det dröjde inte länge
innan diskussionerna var i full gång, post-it-lappar åkte upp på väggar
och blädderblock fylldes med anteckningar. Gruppen som diskuterade
kvalitet hamnade i en intensiv, stående diskussion om vad som egentligen är
kvalitet, och om det ens går att koppla ihop med arkitektur. Gruppen som
diskuterade visionsarbete satt bekvämt tillbakalutade och funderade över vilka
det egentligen är som driver, och ska driva, ett visionsarbete. Politikerna?
Tjänstemännen? Allmänheten? Gruppen som diskuterade dialog pratade om
hur befolkningen faktiskt kan få ta del av projekten, och hur man får inte
bara de redan engagerade utan fler att vilja vara en del i stadens utveckling.
MÖTEN GER MERSMAK
Efter lunchen avslutades första delen av workshopen och de olika grupperna
fick nu sammanfatta sina diskussioner och presentera sina samlade
erfarenheter för de andra deltagarna i storgrupp. Dagen avslutades sedan
med en helgruppsdiskussion där de olika deltagarna själva fick ta upp ämnen
som de tyckte behövde diskuteras mer. Bland annat diskuterades varför det
alltid är städer vi bygger och inte till exempel natur, men också hur de olika
städerna kan samarbeta mer i framtiden.
Och det är framförallt den nya kontaktytan med de andra projekten som Bo
Aronsson, projektledare för Centrala Älvstaden, tycker har varit mest givande
med dagens workshop.
- Vi har många beröringspunkter med varandra, och tack vare att vi
har påbörjat de här samtalen idag kommer det att bli lättare att föra en
diskussion och kanske till och med lättare för oss här i Göteborg att lösa vissa
knäckfrågor som vi hade kört fast i annars.
Bu och Bra från hela Skandinavien
– så här gjorde vi
På torsdagseftermiddagen fick de fem grupperna lägga fram vad de hade
kommit fram till under förmiddagens diskussioner. Här presenteras de viktigaste
punkterna från varje grupp.
VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”VISION”
Varför är en vision viktig i stadsplanering?
- gruppen presenterade en lång lista, där punkter som att visionen skapar
debatt och intresse, att den samlar olika aktörer kring projektet samt att den
lägger grunden för framtida kommunikation var viktiga ingredienser.
Vem formulerar visionen?
- här hade gruppen diskuterat huruvida allmänheten kunde anses
representerad via politikerna som ändå är valda ombud, eller om allmänheten
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 4
skulle ha mer direkt inflytande på projektet. ”Ska vi ha ett brett urval
av aktörer måste det innebära allmänheten också, inte bara politiker
och vi stadsplanerare som redan är involverade” konstaterade en deltagare
i diskussionen.
Hur ska visionen formuleras?
- flera olika exempel diskuterades. Vissa lyckade, till exempel Malmö där
kommunalrådet Ilmar Reepalu har betonat att stadens vision måste ta
avstamp i stadens historia som varvsstad för att skapa igenkänning hos
Malmöborna. Vissa mindre lyckade som i Stockholm där politikerna försökte
lansera Finansplats Norra Värtan när OMX flyttade dit, något som inte alls
gick som de hade tänkt sig eftersom övriga finansbolag inte alls ville flytta
från city. Kristoffer Nilsson, delprojektledare från H+, konstaterade att
Göteborgs ”Den goda staden” är en så pass generell vision att den klarar att
följa med över tid.
VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”PROCESS & PLANLÄGGNING”
Hur får vi projektet att fortgå trots förändringar i omvärlden?
- gruppen presenterade sin diskussion om hur stadsplaneringsprojekt
är väldigt beroende av vad som händer i omvärlden, till exempel nya
politiska majoriteter vid val som ändrar förutsättningarna. Malmögruppen
konstaterade att en av anledningarna till att det har gått bra för dem
att utveckla Västra Hamnen var det stabila politiska läget i staden över
flera mandatperioder. En lång diskussion fördes också apropå stadsdelen
Lindholmen i Göteborg, och hur planerna fick ändras när näringslivet ville
skapa att nytt kluster där. ”Vi övergav inte tanken om en blandstad, men vi
fick bygga för näringslivet först eftersom det var mer akut. Nu när företagen
är etablerade kommer vi ikapp med bostadsbyggandet också” som en av
representanterna för Älvstrandsbolaget förklarade saken.
Workshop, Frihamnen
Hur ska vi stödja självgenererande processer?
- Även om gruppen konstaterade att deras fråga var en paradox väcktes
en lång diskussion om hur olika initiativ kan tas till vara och uppmuntras
utan att stötas bort. Sofie Karlsborn, projektkoordinator på H+, berättade
om Köpenhamns ändrade inställning i att gå från en nej-kommun till en
ja-kommun. ”När man som medborgare kom med förslag tidigare blev
kommunen oftast en kompakt mur av nej: nej det är inte mitt bord, nej du
måste ha tillstånd, nej det ingår inte i våra planer. Det ledde till att staden
förlorade många goda medborgarinitiativ, så man bestämde sig för att möta
varje nytt initiativ med en ja-inställning istället, ja vi ska hjälpa dig, ja vi kan
säkert lösa det. Det var ett viktigt tankeskifte.”
VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”DIALOG”
Vad betyder orden?
- gruppen konstaterade att de allra flesta projekten har visioner eller riktlinjer
som innehåller samma ord – hållbart, hälsa, tillväxt, integrerande. Men vad
betyder orden egentligen? För en god dialog menar gruppen att de här orden
måste konkretiseras, annars lägger alla in olika betydelser och får svårt att
mötas i diskussionerna.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 5
Vilka är målgrupperna?
- En lång lista på målgrupper presenterades, och Stein Kolstö, enhetsdirektör
för Fjordbyn, konstaterade att många ofta tar för lätt på eller glömmer
den interna dialogen, men att den måste fungera först om det ska gå att
kommunicera externt.
Skilja på information och dialog
- En diskussion som kom upp under gruppens presentation var vad som
är skillnaden på information och dialog. Christina Berlin Hovmand från
Nordhavnen konstaterade att man måste vara tydlig med vad som faktiskt
ingår i en dialog redan innan man startar den. ”En del saker är fasta, till
exempel beroende på lagkrav, och då får man vara tydlig och säga att i den
här frågan är det så här och det är inget att diskutera, medan det här är
frågor som är öppna för diskussion. Kan man kommunicera det här
tidigt i processen är chansen större att man får en bra dialog istället för
besvikna deltagare.”
VIKTIG FRÅGA FÖR GRUPPEN ”STRATEGI & KVALITET”
Vad är kvalitet och vem kan avgöra det?
Workshop, Frihamnen
- den här gruppen hade haft en lång diskussion om vilka som faktiskt kan
avgöra vad som egentligen är kvalitet, hur man mäter det, om det går att
mäta, och vem som har smaken att avgöra detta? Vilka kan avgöra vad som
är bra arkitektur, och vilka ska därmed ska vara med och ha inflytande över
nybyggnationens utseende? Gösta Knudsen, stadsarkitekt i Aarhus, menade
att arkitekter definitivt inte är bättre än andra på att avgöra det här, och att de
därför måste ha medborgarna med sig. ”Vi har inte bättre smak än dem”.
Diskussionen sträckte sig vidare till vad som ska avgöra stadens utformning,
är det vad folk i allmänhet tycker är snyggt, eller ska stadsbyggarna utforma
stadens identitet och sedan försöka få folk att omfamna den?
Även åhörarna drogs in i diskussionen, och många hade starka åsikter
om frågan.
VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”ORGANISATION &
FINANSIERING”
Skaffa en trigger
- gruppen var överens om att en startpunkt, en trigger, som faktiskt kan få
bygget att gå från plan till byggstart var väldigt viktigt för att få projekten att
komma igång. Som exempel nämndes Stockholms OS-ansökan som en viktig
anledning till att bygget av Hammarby Sjöstad startade så tidigt som det
gjorde, och bomässan i Malmö som en viktigt trigger för Västra hamnen.
Vem finansierar vad?
- gruppen hade också diskuterat hur gemensamma ytor inom projekten ska
finansieras. Gator, torg, parker och kollektivtrafik, vem ska vara med och
betala? Ska till exempel fastighetsägare som har mark precis bredvid det
nya området, och vars fastigheter ökar mycket i värde, vara med och betala
för det? Eller ska vi vara generösa för att gynna staden? Diskussionerna var
många, men ingen hade några konkreta svar.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 6
Hur ska vi få med de många alla?
- byggherrar som ska vara med måste kunna klara att bära sin del av
ekonomin under en lång tid, men hur gör man då för att få med mindre
aktörerna och på så vis få en större variation i byggnationen?
Sopplunchpresentation
- rekommendationer från tre dagar
och sju städer
Satsa på en ikonbro över Göta Älv och var inte rädda för att ta vara på stadens
särprägel. Det var några av råden som Göteborg och Centrala Älvstaden fick från
sina systerprojekt i de andra nordiska städerna vid den sopplunch som avslutade
det första nordiska inspirationsutbytet.
Över hundra göteborgare kom på sopplunch i Älvrummet för att lyssna på
vilka råd Göteborg skulle få från sina nordiska systerstäder. Bo Aronsson,
projektledare för Centrala Älvstaden, hälsade alla välkomna och betonade
återigen den uppmaning han har fått av stadens politiker: ta in och lär av
omvärldens erfarenheter.
Stein Kolstö, Oslo
Eftersom de andra städerna som hade deltagit i de senaste dagarnas nordiska
informationsutbyte alla ligger flera år före Göteborg hade värdarna bett dem
att samla sina erfarenheter i varsitt gott råd till visionsarbetet med Centrala
Älvstaden. Först ut var Oslo, vars representant Stein Kolstö uppmanade
göteborgarna att se den nya Götaälvbron som ett nyckelprojekt.
- Om ni vågar tänka nytt och ser bron som en möjlighet till att uttrycka
till exempel konst och lek så kan den bli en attraktion i sig själv, en ny ikon
för Göteborg.
TIPS TILL DEN NYA STADEN
Råden från de övriga städerna var:
- Stockholm: Ta vara på stadens särprägel och den vitala hamnmiljö ni har.
Göteborgs själ med utblicken mot havet är unik.
- Aarhus: Håll utvecklingsprocessen öppen så länge som möjligt och ta
slutgiltiga beslut om till exempel detaljplan så sent ni kan för att så många
som möjligt ska hinna komma med synpunkter på den nya stadsdelen.
Malin Ritzell, H+
- Köpenhamn: Var ambitiösa och koncisa i arbetet med Centrala Älvstadens
utveckling så att ni formulerar en ambitiös och klar vision.
- Malmö: Få de nya stadsdelarna att tillhöra resten av staden. Det ska inte
spela någon roll var i kommunen man bor, precis som med centrum måste
Centrala Älvstaden tillhöra alla i Göteborg.
- Helsingborg: Fokusera på resan och hur ni ska genomföra projektet snarare
än vad ni ska åstadkomma.
- Helsingfors: Om ni vill ha en levande stad, bygg då tätt. Det behövs för
både kollektivtrafik och näringsliv.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 7
FOKUS PÅ BUTIK OCH MILJÖ
Efter de olika städerna fick åhörarna möjlighet att ställa frågor till de olika
nordiska representanterna. Bland annat kom frågan om hur de olika städerna
har gjort för att de nya stadsdelarna ska bli så levande som möjligt. Rita
Justesen, byplanechef från Köpenhamn, förklarade att man i Köpenhamn har
fokuserat på att få butiker till området så snart som möjligt.
- Att affärer etablerar sig brukar dröja ett bra tag, för det är ingen som vågar
etablera sig förrän det är mycket folk som rör sig i området. Men för att du
ska få ett rikt folkliv krävs det butiker, så det blir lätt en ond cirkel. Därför
har vi gjort så att projektet köper upp butiksytan i området, och sedan hyr
vi ut det till ett subventionerat pris tills det är så mycket folkliv i området att
butikerna klarar att bära en marknadsmässig hyra.
Ytterligare en fråga, som väldigt många av städernas representanter gärna ville
vara med och svara på, var frågan om hur de jobbar med miljöfrågor i de nya
stadsdelarna. Stockholms representant Staffan Lorentz berättade att de jobbar
mycket med att människor ska kunna göra så många av sina ärenden som
möjligt i Norra Djurgårdsstaden och därmed minska mängden transporter.
Rita Justesen från Köpenhamn berättade att de planerar för att bilismen ska
stå för max en tredjedel av resandet i den nya stadsdelen, och Malin Rizell
från Helsingborg berättade att planen är att H+-området till och med ska ge
energi till staden i övrigt. Man kan lätt konstatera att hållbarhet är en stark
gemensam nämnare i alla projekt.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 8
Workshop 23-25 mars 2011
Ett inkluderande Centrala Älvstaden
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 2 9
Ett inkluderande Centrala Älvstaden
Text: Dragan Mitic
Seminarium
- för mångfald i stadsutveckling
Det var i Stadsmuseets Wallenstamsal som Centrala Älvstaden tog sina första
steg mot att bli en stadsdel för alla. Ett sextiotal besökare och deltagarna i
nästa dags workshop fick ta del av tankeväckande perspektiv på socialt hållbar
stadsutveckling.
Bara någon våning under Stadsmuseets utställning om 1700-talsgöteborg,
en mångfaldsuppvisning där bara luktintrycken från dåtidens sjudande
gator och kanalliv saknas, började visionerna för framtidens blandstad att ta
form. Utgångspunkten för seminariet påminde om det historiska Göteborg i
utställningen ovanför, en hamnstad där både stadsliv och ekonomi präglas av
möjligheter till möten.
Ann Legeby, KTH
Hanna Areslätt, biträdande projektledare för Centrala Älvstaden, inledde med
att påminna om projektgruppens sammansättning. Nämligen att den utgör
ett tvärsnitt från stadens förvaltningar, kommunala bolag och Västsvenska
Handelskammaren. Hon berättade att bakgrunden till blandningen just var
att symbolisera gränsöverskridande samverkan och med den utgångpunkten
var det också självklart att mångfald skulle bli ett prioriterat ämnesområde.
– Vi har valt inkluderande stad som ett av tre viktiga teman att jobba med,
inkluderande handlar ju om att skapa en stad för alla. Men det handlar också
om att fundera på hur vi kan jobba mer med inkluderande processer kring
stadsutveckling. Där krävs visioner och strategier, precis som den fossilfria
staden eller behovet av ett differentierat näringsliv.
BYGGNADERNA OCH STADSLIVET
Arkitekturens roll för platsers demografiska blandning blev den fråga som
öppnade seminariet. Ann Legeby, arkitekt och doktorand vid Kungliga
Tekniska Högskolan, forskar om urban segregation och hur den hänger ihop
med stadsbyggnad. Hon började kort med att sätta segregation i ett historiskt
sammanhang och pratade om varför stadsdelar mår bra av att vara blandade.
Det som är positivt med mångfald menar hon är till exempel chanserna
för stadsborna att utveckla sitt lärande, vilket kan vara nog så viktigt i ett
kunskapssamhälle. I en miljö där man möter mångfald lär man sig att
förhandla och närheten som uppstår ökar förståelse för olikhet. Mångfalden
understryker hon också har ett egenvärde. Ifall vissa grupper får större tillgång
till det offentliga rummet än andra, förlorar vi en av förutsättningarna för
ett demokratiskt samhälle. Men att verkligen få olika grupper att mötas i
stadsbilden, varnar Ann Legeby inte är så enkelt som det verkar.
– Det är lätt att detaljplanera. Men när man verkligen vill göra offentliga rum
mer tillgängliga blir det svårt. Det är många variabler som spelar in; vilka är
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 0
det som bor här, hur ser gränssnittet ut mellan entrén och gatan, hur hänger
det ihop med stadslivet i övrigt? Förr i tiden var avsikten just att avskilja olika
folkgrupper från varandra. Som stadsplanerare är det lätt att oavsiktligt falla
in i gamla tankemönster.
Ann Legeby projicerade bilder för att åskådliggöra det som hon kallar för
stadslivets integrationspotential. Med exempel från sin egen forskning
från Centrala Kajstråket i Södertälje, ställde hon frågor kring mångfald
och stadsplanering. Till exempel vilken mix mellan boende, arbetande och
besökande befolkning i en stadsdel som är mest gynnsam för det levande
stadslivet.
En bra blandning av de olika kategorierna säger hon öka chanserna betydligt
till ett rikt gatans folkliv som fördelas jämnt över dygnet. I de fall då
infrastruktur som gatu- och järnvägsnät avgränsar en stadsdel från resten
av staden – som fallet kommer att vara med Centrala Älvstaden – blir
stadsplanerarens uppgift ännu viktigare.
– Ju mer isolerat ett område är, desto viktigare är det att det blandas. Man
måste helst få in olika grupper i stadsbilden, till exempel också en arbetande
befolkning och besökare. Men den mest centrala faktorn för bristen på
mångfald är de boende. Det ser man hela tiden, att ett segregerat boende
leder till ett segregerat användande av staden.
Per Wirtén, författare
DEN SMUTSKASTADE FÖRORTEN
Även näste talare, författare och frilansskribent Per Wirtén, diskuterade
arkitekturens betydelse för samhällslivet. Han började med att öppna sin
senaste bok, väntade på att det skulle bli tyst och läste sedan den inledande
meningen ”Jag har alltid bott i förorten”. Med den slog han an en ton som
flera andra talare skulle återkomma till, nämligen att stadsplanering inte
enbart handlar om praktiska och estetiska aspekter kring boende och stadsliv.
Den handlar också om att mejsla individers och hela gruppers identitet.
Bokens ramverk utgörs av Per Wirténs tvådagarsvandring från Skärholmen,
genom Stockholms södra förorter och till Gullmarsplan. Boken är dels en
uppgörelse med de fördomar som han upplever florerar kring förorterna, dels
en tillbakablick över den svenska stadsplaneringens idéhistoria.
Under vandringen slås han av hur grön förorten är, den som ironiskt
nog brukar beskrivas som ”betongen”. Han beskriver sammanhängande
stadslandskap som han tycker har åldrats med stolthet. Och Per Wirtén
menar att de dåtida visionärernas fokus på det offentliga rummet, den rika
förekomsten av allmänningar, samlevnaden kring torg, stadsdelsbibliotek,
kaféer och biografer faktiskt är något som dagens stadsplanerare kan hämta
inspiration från.
– Det skulle visserligen vara befängt att bygga likadant 2011 som man gjorde
1950. Men det är ändå viktigt att veta hur de tänkte, att de faktiskt började i
politiska visioner med målet att skapa öppna städer. Idag verkar vi i stället ha
ett ideal i den fördemokratiska stenstaden. Med exkluderande platser där man
kan låsa om sig. Stockholms enda gated community finns i innerstaden.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 1
KONST OCH KULTUR I STADSBILDEN
Utmaningarna kring att planera för offentliga rum i storaskalig stadsbyggnad
belystes kanske tydligast av Anne-Beate Hovind, kulturplanerare för projektet
Björvika i Oslo. De förutsättningar som fanns i området när planeringen
började påminner om dagens Centrala Älvstaden, en stor yta i hamnen nästan
helt utan bostäder och med stor potential till vattennära stadsliv.
Till skillnad från Göteborg saknar Oslo kommunala bostadsbolag som bygger
hyresrätter. Anne-Beate Hovind befarar att Björvika därför kommer att bli
ett segregerat område, huvudsakligen med boende som har höga inkomster.
Det menar hon höjer kraven ytterligare på utformningen av de offentliga
rummen. Målet är trots allt att Björvika ska vara en plats där alla oslobor kan
mötas och njuta av både miljöer och kulturliv. Hon berättade om viktiga
utgångspunkter i sitt arbete och om de strategier som hon tror kommer att
locka besökare till vattnet.
Anne-Beate Hovind, Björvika, Oslo
– Först och främst är det viktigt med offentliga rum som inte är
kommersiella, där man kan uppleva saker utan att behöva konsumera. När
man bygger offentligt ska man vara beredd att lägga pengar på det. Utifrån
tydliga strategier. Det gäller att ställa frågor kring vilken plats och stad som
man vill ha och gärna implementera så tidigt i processen som möjligt.
För att åskådliggöra svårigheterna med kultur- och konstplanering i stora
stadsbyggnadssatsningar, återkom Anne-Beate Hovind flera gånger till den
metafor med gorillan och läppstiftet som inledde hennes föredrag. Med
gorillan syftar hon på de tröga processer och stora aktörer som utmärker
stadsbyggnad, där konst- och kulturliv i värsta fall reduceras till läppstiftet
som ska försköna besten. Ifall man inte bara vill sätta läppstift på gorillan,
menar hon att man ska ha tydliga strategier för de offentliga rummen och så
tidigt som möjligt bjuda in alla aktörer. För att förklara visade hon en bild
med ordet STADEN i mitten av en liksidig triangel, där de tre hörnen fick
representera långisktig stadsutveckling, konst och kultur samt näringsliv.
Anne-Beate Hovind underströk att man måste planera grundligt för att
attrahera besökare med kultur och konst. På ett mer genomtänkt sätt än
gamla tiders ”Vi ska ha skulpturer. Och de ska stå där för alltid.”
– Överraskningar i det offentliga rummet och de energier som uppstår, det
är vad som gör oss till ansvarsfulla människor. Och konst är bra på att skapa
den där stämningen av överraskning. Vilket den gör bäst i en blandning av
permanenta och temporära verk där man satsar på entreprenörer och på folk
med hjärtan som brinner.
Av de temporära konstverk som Anne-Beate Hovind visade upp gjorde den
gigantiska vita ballong som konstnärerna Christiane Delbrügge och Ralf de
Molle lät sväva över Björvika, störst intryck. Ballongens svarta text, ”One
fine day all this will be yours”, satte stadsplanerarens offentliga roll i fokus.
Och tangerade den demokratiska dimension av stadsplanering som flera av
seminariets övriga talare tog upp.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 2
DELTAGANDE MEDBORGARE I MÅNGFALDEN
Det var en rejäl geografisk avstickare som fick inleda delen av seminariet
som ägnades åt medborgarens roll i stadsutveckling. Jenny Stenberg, från
Chalmers centrum för urbana studier, talade om medborgarinflytande utifrån
en färsk och omvälvande tvåveckorsvistelse i den kenyanska staden Kisumus
slumområde, Nyalenda. Exemplet visar hur 20 000 invånare trots de enklaste
tänkbara förhållanden och stor misär, med brist på både vatten, toaletter och
fungerande sophantering, ändå lyckas organisera sig lokaldemokratiskt och
förvalta sina knappa resurser. Det lokala inflytandet fungerar där som ett
yttersta skydd mot den enorma korruptionen och bara genom en transparent
hantering av ekonomiska beslut i lokala råd, lyckas man bygga och driva
projekt med de pengar som kommer in från bistånd och olika organisationer.
Medan Jenny Stenberg visade bilder från sin resa, exempel på olika
medborgardrivna lokala projekt, resonerade hon kring hur det faktiskt är
möjligt att hämta inspiration från Nyalenda. I grund och botten handlar det
om en stad där invånarna inkluderat sig själva och utan deras medverkan
skulle få av projekten i området kunna genomföras.
Jenny Stenberg, Chalmers
– I Kisumu måste man samarbeta med den lokala nivån. Något annat sätt
att hantera det offentliga går inte att tänka sig. Till exempel hugger folk ner
träd och buskar för att de behöver bränsle, ifall det inte finns ett lokalt styre
med dem själva som delaktiga som kan hindra dem. Paradoxalt nog är det
fattigdomen som gör att de planerar och genomför projekt tillsammans.
Seroj Ghazarian, från jämställdhets- och mångfaldsgruppen i Göteborgs
Stad, påminde om att det hållbara samhället bara kan vila på en grund
av mänskliga rättigheter. Eftersom dagens Göteborg är en plats där både
diskriminering och socioekonomisk ojämlikhet präglar mångas vardag,
undrade han ifall vi verkligen menar allvar när vi säger att vi vill bygga
en stad för alla.
Han drog exempel från ett projekt som två av hans elever på Norra
Vuxengymnasiet gjorde med en kamera. Först åkte de till Schillerska
gymnasiet och Hvitfeldska gymnasiet i centrala Göteborg och ställde två
frågor till elever som de träffade där; vad är viktigast i ditt liv och vad gör
du om fem år? Sedan åkte de till Angered och ställde samma frågor till
ungdomar som de träffad kring torget.
Seroj Ghazarian, Göteborgs Stad
Svaren visade sig vara likadana på första frågan. Oavsett var ungdomarna
bodde eller gick i skolan var det deras familjers, vänners och deras eget
välmående som var viktigast. Men på den andra syntes en tydlig skillnad.
Ungdomarna från Angered hade sällan drömmar som sträckte sig så långt in
i framtiden.
– Det var deprimerande att ta del av de här resultaten. För egentligen är det
bara under diktaturlika förhållanden som människor inte vågar drömma.
Därför tycker jag att det är den viktigaste frågan som våra stadsplanerare ska
ställa sig, hur skapar vi en stad där möten främjas på jämlika villkor?
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 3
Den ton som tidigare slogs an av Per Wirtén, kring kopplingen mellan
staden, dess delar och invånarnas identitet, blev också vad som fick avsluta
seminariet. Dels av Marika Palmblad, präst i Svenska Kyrkan, och dels av
Nasra Ahmed från Angereds stadsdelsnämnd. Båda tog upp frågan om staden
som mötesplats för en blandad befolkning, där olikheterna kan vara en
tillgång i ett gemensamt identitetsbygge.
Marika Palmblad jämförde med den engelska staden Leicester, en stad av
Malmös storlek som bland annat kan ståta med största firandet utanför
Indien av hinduiska högtiden Divali. Trots att man har en extrem mix
av trosinriktningar och etniciteter, har Leicester lyckats skapa en tydlig
gemensam identitet.
Marika Palmblad, Svenska Kyrkan
– Gemensam identitet behöver faktiskt inte bygga på likhet. Visst kan
ett blandad samhälle på kort sikt lida brist på förtroende och en kollektiv
vikänsla. Men på lång sikt föder det livskraft och solidaritet. Välkomstskylten
som finns på Leicesters tågstation, som är skriven på många språk, visar också
att mångfald inte är samma sak som integration.
Nasra Ahmed resonerade om hur den personliga identiteten och känslan
av samhörighet med samhället relaterar till varandra, detta utifrån sin
erfarenhet som boende och arbetande i de nordöstra stadsdelarna. Å ena
sidan kan avståndet från Angered till Göteborg ironiskt nog kännas långt,
trots att resan bara tar tjugotvå minuter med spårvagn. Å andra sidan minns
hon en semesterresa till Dubai, då hon omedelbart kände både hemlängtan
och nostalgi när hon råkade höra någon prata svenska. Nasra Ahmed tror
att känslan av identifiering med staden som man bor i lättast uppstår när
invånarna känner sig delaktiga i närområdet. Och med hänvisning till Seroj
Ghazarians tidigare exempel från eleverna som ställde frågor med sin kamera,
betonade hon alla människors drömmar måste få plats.
Nasra Ahmed, Angereds Närsjukhus
– Staden representerar också oss i förorten så den måste ta in våra drömmar.
Annars kan vi inte känna oss bekräftade av staden. Inte för att det är något fel
med att vara pizzabagare, men det måste vara lika möjligt för våra ungdomar
att drömma om att bli arkitekt och sitta och planera Göteborg som det är att
jobba på en pizzeria.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 4
Workshop
- för uthållig tillväxt i en tät blandstad
Den tredje av fyra workshopar handlade om att planera för en inkluderande stad.
Fördelade i sex samtalsgrupper arbetade deltagarna dels med att utveckla idéer
för ett Centrala Älvstaden för alla, dels för att göra vägen dit så demokratisk
som möjligt.
Den som någon gång tränat inför Göteborgsvarvet genom att springa
sträckan i förväg, vet vad det betyder att en och samma stad egentligen
kan kännas som flera olika. Med början genom Majornas småputtrande
stadsliv, förbi affärer och kaféer och mellan rader av låga landshövdingehus,
kommer man snart till Älvsborgsbron med örnblick över ett gytter av
trafik och aktiviteter. På andra sidan, under den mil man springer fram till
nästa bro, är det som att passera tre andra städer, helt olika varandra: Först
Eriksbergsområdet, i stora delar en vilande sovstad av lika nybyggen i tegel.
Sedan ett pulserande Lindholmen med alla verksamheter och företagsparker i
stål och glas. Till sist, när den första tröttheten i vader och lår gör sig påmind
lagom till lutningen upp för nästa bro, måste man ta sig över Frihamnens
deprimerande och folktomma asfaltsytor, genom bullret från Lundbyleden.
Just där i Kajskjul 107 i Frihamnen, med utsikt genom fönsterväggen mot
hamnen och Götaälvbron, samlades i slutet av mars ett trettiotal sakkunniga
för att fundera över hur de här folktomma hamn- och industriytorna bäst
kunde förvandlas till en blandad stad. Och inte bli ytterligare en stadsdel utan
mångfald som står isolerad från resten av staden.
Åsa Lindell, processledare och
Camilla Näslund, Centrala Älvstaden
Camilla Näslund, den i Centrala Älvstadens projektgrupp som ansvarar
för sociala hållbarhetsfrågor, välkomnade alla deltagare som satt utspridda i
rummet och började med att varna för en svår uppgift.
– Det är viktigt att samla all kunskap och flytta fram kunskapspositionerna.
Målet är att tänka djärvt, kring uthållig tillväxt i en tät blandstad för 30
000 boende och 40 000 arbtetsplatser. Med en utbyggnad som kanske
kommer att pågå under 50 år. Men att stadsplanera med människan som
utgångspunkt är komplicerat. Det är därför som vi har så många kompetenser
samlade här idag.
Efter Camilla Näslund tog processledarna Åsa Lindell och Fredrik Warberg
över för att påbörja workshopen. Första uppgiften som de gav deltagarna
var att tala om för de andra i storgruppen vad de heter, vilka tre ord som
de kommer att tänka på när de hör termen ”inkluderande stad” och att
avslöja vilken som är deras favoritstad i världen. Deltagarna reste sig en efter
en medan Fredrik Warberg fyllde sida efter sida i ett blädderblock med de
ord som kom upp; gratis, identitet, tolerans, överraskande, normbrytande,
integritet, barn, globalitetens lokala avtryck och andra associationer. Många
av orden visade sig passa in på staden London, den stad som de flesta hade
nämnt som personlig favorit.
Workshop, Frihamnen
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 5
VAD PRATADE MAN OM
I GRUPPERNA?
- Blandat boende
Det räcker inte med spännande offentliga
rum som attraherar besökare från andra delar
av staden för att göra Centrala Älvstaden till
inkluderande. Nybyggda bostäder på centrala
lägen brukar bli dyra och därför exkluderande
mot alla andra än välbeställda. Det såg den
här gruppen som ett problem, därför ägnade
man sitt arbete åt funderingar på hur man
kan minska riskerna för att stadsdelen får ett
ekonomiskt segregerat boende.
- Hur kan många sätta avtryck i staden?
För att verkligen bygga en inkluderande stad,
menade den här gruppen, behöver man hitta
sätt för medborgarna att känna sig delaktiga
i processen. Det räcker inte med gängse
demokratiskt inflytande genom politiker och
tjänstemän. Gruppen ville undersöka möjligheterna för att hitta bra sätt att ta till vara
på de resurser som finns hos stadens engagerade invånare – och omsätta intresset så
praktiskt som möjligt.
- Barn- och ungdomsperspektivet
Barn och unga är ofta en förbisedd grupp
när det gäller stadsplanering. Trots att deras
erfarenheter och intressen i många fall borde
vara vägledande. I den här gruppen arbetade
man med förslag på hur barn- och ungdomsperspektivet på ett så bra sätt som möjligt
kan inkluderas i stadsbyggnadsprocessen.
Åsa Lindell och Fredrik Warberg lät sedan gruppen dra upp spelregler för de
samtal som skulle följa, saker som kunde vara bra att tänka på under dagens
arbete. Efter att ha identifierat ett antal utgångspunkter som alla kunde enas
kring – som att vara medvetna om egna fördomar, att acceptera olikhet men
våga gå i konflikt, inte slå ner på varandras idéer men i stället fråga – lade
Fredrik Warberg grunden för fortsättningen genom att sammanfatta från
gårdagens seminarium på Stadsmuseet.
Det blev en passande påminnelse om den vidd som begreppet inkluderande
stad har; allt från arkitekturens roll för mångfalden, över stadsplanering som
ett uttryck för politisk filosofi, om demokratiska utgånspunkter och processer,
till hur stadsplanering med liknande förutsättningar har förverkligats på
andra platser.
Deltagarna blev sedan indelade i sex grupper som gick till respektiver
arbetsplats för att börja samtala kring dialogdukar. Dukarna, ett stort
förtryckt pappersark per bord, fungerade som diskussionens katalysatorer
och var linjerade längs sidorna så att deltagarna kunde skriva ner gruppens
funderingar och svar vid var och en av fyra uppgifter:
Den första handlade om att definiera begreppet ”inkluderande stad”, den
andra och tredje gav möjligheten att prata om goda och dåliga exempel och
den sista var en uppmaning att skriva upp konkreta idéer och förslag för det
vidare arbetet. Det behövdes inte många sekunder innan samtalen vid de sex
borden tog fart och fortsatte under fyrtio minuter med enstaka deltagares
korta utflykter till fikabordet som enda avbrott.
- Strategier för det offentliga rummet
Det finns fällor och gamla inkörda spår
att falla in i när det gäller utformning och
utsmyckning av offentliga rum. För att inte
hamna där och lyckas tänka nytt, ägnade sig
den här gruppen åt förslag på hur man kan
använda konst, blanda permanenta lösningar
med temporära, hur man engagerar konstnärer och hur man gör en användbar maktstrukturanalys.
- Att förstå det som redan är bra
Det finns redan både människor, näringsidkare och verksamheter idag på det område
som ska byggas ut. För att inte de ska uteslutas och föra att deras kunskaper och erfarenheter ska komma till nytta, arbetade den här
gruppen på strategier för att göra stadsbyggnadsprocessen så inkluderande som möjligt
också i det avseendet.
Efter fyrtio minuters arbete avbröt Åsa Lindell grupperna och ledde samtalet
vidare i helgrupp. Resultatet blev en diskussion i en kreativ anda och redan
här kunde man ana embryon till de arbetsgrupper som skulle uppstå efter
lunchen, en uppsättning rubriker under vilka deltagarna senare valde att
samla sig:
”Blandat boende”, ”Hur låter man många sätta praktiska avtryck i staden”,
”Hur kan vi jobba med barn- och ungdomsperspektivet?”, ”Strategier för det
offentliga rummet”, ”Hur bidra till idéer som kan bidra till att området blir
allas?” och ”Att lära sig förstå det som redan är bra, strategi och metoder”.
Under eftermiddagen började samtalen under rubrikerna sakteligen ta
form av handfasta idéer. Metoden som processledarna Åsa Lindell och
Fredrik Warberg genomförde – från allmänna diskussioner i helgrupp, till
ämnesspecifika fördjupande samtal i smågrupper – visade sig vid dagens
slut ha mejslat ut flera av de rekommendationer som skulle presenteras vid
följande dags sopplunch i Älvrummet.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 6
Camilla Näslund kände sig nöjd både med sammansättningen kompetenser
under workshopen och den process som de delade.
– En fördel med workshopen är att den gav deltagarna en möjlighet att själva
välja vad de ville jobba med. Då blir det inte så toppstyrt och många kan
känna sig delaktiga. En nackdel med så många samtalsgrupper är förstås att
det omfattande materialet blir resurskrävande att ta hand om.
Hon tyckte också att det var mycket hjärta och engagemang i diskussionerna,
en stämning som höll i sig från seminariet från dagen innan. Apropå de röster
som höjdes under workshopen och som krävde att framöver få återkoppling
på sina rekommendationer, kände Camilla Näslund var förpliktigande.
– Jag tycker att allt det här är viktiga frågor, jag tänker jobba hårt för att
lyfta in dem och deltagarna kommer att få återkoppling på sitt arbete. Dels
genom att vi skickar ut anteckningar från processen och genom att verka för
att resultatet kommer med i den internationella workshopen som planeras.
Men det känns också naturligt att utveckla former för att fortsätta samverkan
i framtiden.
Den som någon gång tränat inför Göteborgsvarvet och kommit så långt som
till Frihamnen har säkert känt det, att härifrån längtar man bort från det
öde folktomma, till andra sidan där staden blir stad igen. Och det är en bra
längtan, en välbehövlig draghjälp över en brant och blåsig bro. Under den
där majdagen då man verkligen springer varvet så vet man, att har man klarat
det tidigare, så klarar man det alldeles säkert tillsammans med tusentals andra
göteborgare. Påhejade av en hel stad som sjuder av liv och rörelse.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 7
Sopplunchpresentation
- rekommendationer för en inkluderande stad
Det var en välbesökt sopplunch i Älvrummet när deltagare i workshopen för en
inkluderande stad presenterade sina resultat. Under en dryg halvtimme avlöste
fem grupper varandra och framförde sina rekommendationer till projekt Centrala
Älvstaden. Materialet kommer även att utgöra underlag för den internationella
workshopen i juni.
DELAKTIGHET I FÖRÄNDRINGSPROCESSEN
Under rubriken ”If it ain´t broken, don´t fix it” ville Kerstin Elias från
arkitektbyrån White och Joakim Forsemalm, från Radar Arkitekter, lyfta
fram de tillgångar som redan finns på ytorna där Centrala Älvstaden planeras.
Resurser i form av folkliv, näringsliv och andra verksamheter.
Med utgångspunkt i myter, idéer, föreställningar och fördomar som finns om
de här platserna, föreslog de en metod för hur man kan lyssna in medborgare
och andra intressenter. Syftet är att stötta delaktigheten och skapa ett bra
samtalsklimat inför de stora förändringar som väntar.
Joakim Forsemalm, Radar och
Kerstin Elias, White
Gruppens rekommendation för projekt Centrala Älvstaden var att göra en
inventering av området. Med hjälp av för ändamålet utbildade frivilliga –
medborgare som vill vara med och påverka, diskutera och utveckla projektet
– kan man göra en insamling av åsikter, information och berättelser om de
olika platserna. I den processen skulle alla inblandade få möjlighet att höras.
Resultatet av insamlingen menar gruppen också borde omsättas i en
utställning, förslagsvis på Stadsmuseet, för att på så sätt garantera att
kunskapsinhämtningen som gjorts också blir bevarad för framtiden. Kerstin
Elias avslutade med att lyfta fram de goda möjligheter som finns i nuläget för
en verklig demokratisk process.
– Det här är en unik chans för Göteborg och handlar om att stärka den
lokala beredskapen för framtiden. De som finns i området skulle på ett bättre
sätt förstå de processer som pågår och vi tror att metoden skulle upprätta
en verklig tvåvägskommunikation där samtligas erfarenheter kommer till
användning.
Catharina Thörn, Göteborgs Universitet
EN STAD DÄR ALLA KAN BO
Språkröret för grupp nummer två, Catharina Thörn från institutionen för
kulturvetenskaper vid Göteborgs Universitet, presenterade rubriken ”One
day all this will be yours”. Hennes grupp hade ägnat sig åt bostadsfrågan med
utgångspunkt i riskerna för Centrala Älvstaden som ett segregerat område,
som bara befolkas av inkomstmässigt priviligierade invånare.
– Om vi ska tala om den inkluderande staden är det oerhört viktigt att det
inte bara blir en fråga om att man kan komma dit och titta. Utan att alla
människor faktiskt ska ha en möjlighet att bo där. Vi tror att det är viktigt
för staden som helhet, för att få en mer blandad stad och bryta den sociala
polarisering som präglar Göteborg.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 8
Gruppens rekommendation är att Göteborgs kommun gör en utredning
med syftet att undersöka hur man har gjort i andra länder. Catharina Thörn
nämde Amsterdam, Helsingfors och London som tre städer där man har
hittat lösningar för hur människor med låga inkomster kan bo i ekonomiskt
attraktiva områden.
Hon betonade att gruppen inte menar att man bara ska kopiera
internationella exempel, utan att utredningen ska låta sig inspireras för att
sedan titta på vad det finns för verktyg i Sverige och Göteborg för egna
lösningar. Till exempel kan det handla om plannyttan och allmännyttan som
verktyg att använda på nya och oprövade sätt. I slutändan vill gruppen att
utredningen kommer med konkreta förslag som sedan genomförs och byggs.
– För att åtgärderna verkligen ska få effekt, kräver vi att femitio procent
av lägenheterna ska vara vigda för personer med låga inkomster. Vi vill att
utredningen görs av oberoende forskare och tjänstemän med förankring
i ämnet. Och det är viktigt att utredningen ses som oberoende och har
tillräcklig integritet för att våga tänka helt nytt.
Ulf Boström, Polisen
DECENTRALISERA FÖR MÅNGFALDEN
Ulf Boström, från polisens integrationsenhet, presenterade sin grupps
funderingar under rubriken ”Göteborg överallt”, en allmän rekommendation
till kommunen med syftet att minska stadens segregation.
– Jag tror att ökad integration och minskad segregation är möjlig om
kommunen beslutar sig för att decentralisera förvaltningar och offentlig
verksamhet från centrala staden och ut till förorterna. Man kan erbjuda
morötter så att delar av den privata sektorn också följer med ut från centrum.
Ulf Boström målade upp ett scenario där kommunala- och
landstingsverksamheter flyttas ut till förorten, med den dubbla effekten att
arbetarna som följer med både bidrar till ett rikare folkliv under arbetstid
och ökar basen för de näringar som finns i områdena. De lokaler som å
andra sidan blir lediga i centrala staden kan i stället fyllas med andra och mer
varierande verksamheter. Ulf Boström tror att effekterna av utflyttningen på
sikt, genom att kontaktytorna mellan stadens invånare blir fler, även kommer
att påverka folks preferenser för boende.
MIe Svennberg, Göteborgs Stad och
Jenny Stenberg, Chalmers
BARN- OCH UNGDOMSBYGGARE
Under rubriken ”Hela staden lär och bygger” presenterade Mie Svennberg
från Göteborgs kulurförvaltning och Jenny Stenberg, från Chalmers och
centrum för urbana studier, sin grupps förslag till hur man kan stärka
medborgarnas roll som samhällsbyggare. Arbetsgruppen lade särskilt
fokus på hur just yngres erfarenheter kan användas i samhällsutvecklingen.
Utgångspunkten för rekommendationen är att en hållbar stad helt
enkelt måste ta till vara på barn- och ungdomars kunskap om de
offentliga miljöerna.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 3 9
– Vi vill att vår rekommendation ska bli en ordinarie process, inte ett
tillfälligt projekt. Konkret handlar det om att ge alla skolor i Göteborg två
veckors samhällsbyggartema, där så många ämnen som möjligt inkluderas.
I projektet skulle man jobba med ett faktiskt förslag på en förändring i den
byggda miljön.
Som första steg föreslår gruppen att skolorna börjar med exempel från
Centrala Älvstaden. För att processen ska få full effekt, menar gruppen att
många behöver bli inblandade, både arkitekturstudenter, socionomer, lärare
och flera av kommunens olika förvaltningar. Arbetsgruppen tror också att
metoden är tillämpbar på föreningar, folkhögskolor och flera andra nivåer för
dialog med samhällsmedborgare.
Ann-Sofie Jeppsson, WSP
KULTURPLATSER I MÄNNISKANS TJÄNST
Sopplunchens sista rekommendation presenterades under rubriken ”Världen
till Älvstaden” av Anne-Beate Hovind, kulturplanerare från projekt Björvika,
Cecilia Borgström-Fälth från Göteborgs kulturförvaltning och Ann-Sofie
Jeppson från WSP Samhällsbyggnad.
Framför allt med inspiration från projekt Björvika i Oslo och erfarenheterna
därifrån, lade arbetsgruppen fram sin rekommendation för en tydlig konstoch kulturstrategi för Centrala Älvstaden.
– Vår rekommendation är att fokusera på de offentliga rummen och se till
så att olika grupper har lust att komma till Centrala Älvstaden redan idag.
Området behöver bli en plats där nyfikna samlas för att ta del av och utbyta
idéer. Vi tror att man måste börja jobba med strategin redan nu och tycker att
konst- och kulturstrategin ska kopplas hårt till de övriga strategiska planerna
för området.
Anne-Beate Hovind, Björvika, Oslo
Medan arbetsgruppen visade en serie bilder på offentlig konst och olika
projekt i offentliga rum, som exempel på kreativa uttryck för invånares aktiva
deltagande, betonade Anne-Beate Hovind hur viktigt det är att ställa platser
till allmänhetens förfogande. Möjligheterna att få en inkluderande stad tycker
hon ökar betydligt om man litar på människors egna initivativ, ifall man låter
deras röster göra sig hörda – och inte bara presenterar färdiga lösningar.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 0
Workshop 30 mars-1 april 2011
Ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 1
Ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden
Text: Karin Aase
Centrala Älvstaden ska inte bara vara en stadsdel som är hållbar ekologiskt
och socialt, utan även ekonomiskt. Dessutom är tanken att en stark
ekonomisk kärna med ett differentierat näringsliv i Göteborg ska leda till att
näringslivet i hela regionen blir starkare, och därmed mindre sårbart.
Men vad innebär ett differentierat näringsliv? Vad betyder ekonomiskt
hållbart, och på vilket sätt kan stadsplanering påverka det här? Det var några
av frågorna som diskuterades under tre dagar sista veckan i mars.
Ett 25-tal representanter från företag och kommun samlades för seminarier,
workshop och sopplunch för att under tre intensiva dagar både samla
inspiration, dela erfarenheter och gå på djupet med frågan vad som behöver
göras för att Centrala Älvstaden ska få ett differentierat, starkt näringsliv. I
de här artiklarna kan du ta del av vad de fick uppleva och vilka tankar och
rekommendationer det har lett till.
Seminarium
- Hej då goa gubbar, välkommen
lyckokonsumtion, om vägen till ett
hållbart näringsliv i Göteborg
Hyreslägenheter, förskoleplatser och gångavstånd till kulturupplevelser.
Miljövänliga varor och tjänster som kostar mycket pengar. För att inte tala om
finansiering och lokaler till de som har bra idéer men få kontakter. Allt var saker
som talarna under onsdagens seminarium tog upp som faktorer viktiga för att
utveckla ett hållbart näringsliv.
- HUR KAN VI ALLA MEDVERKA TILL ATT REGIONEN FÅR ETT
MER KOMPLEXT NÄRINGSLIV SOM INTE ÄR SÅ KÄNSLIGT?
Med den frågan inledde Centrala Älvstadens projektledare Bo Aronsson
onsdagens föreläsningar på temat ”Differentierat Näringsliv”. Ett 30-tal
åhörare från storföretag, småföretag och näringslivsorganisationer hade
samlats för att ta del av de tankar och erfarenheter som eftermiddagens fem
föreläsare skulle dela med sig av.
FÖRSKOLEPLATSER FÖRUTSÄTTNING FÖR
NÄRINGSLIVETS EXPANSION
Först ut bland talarna var Peter Nyqvist, platschef på Astra Zeneca i Mölndal,
som talade om svårigheter och möjligheter med att locka ny personal till
regionen. I samband med Astra-koncernens omstrukturering har flera
anläggningar runt om i världen lagts ner, samtidigt som det storsatsas på
verksamheten i Mölndal. Personalstyrkan ska öka kraftigt, vilket innebär
att företaget lägger stort fokus på att locka ny arbetskraft till regionen. Men
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 2
för att Astra Zeneca ska lyckas med den här storsatsningen är det inte bara
intressanta jobb på företaget som krävs, de potentiella medarbetarna tittar
dessutom mycket på vad Göteborg som stad och region kan erbjuda.
- De undrar framförallt om de kan få förskoleplatser och skolplatser till
barnen, vad det finns för möjligheter för deras respektive att få jobb och hur
det ser ut med övergångsbostäder, förklarar Peter Nyqvist.
- De flesta är inte intresserade av att köpa ett dyrt hus eller en bostadsrätt
innan de ens har hunnit flytta hit, utan de vill helst flytta in i en hyresbostad
där de kan bo ett tag medan de landar i sitt nya liv i sitt nya land. Därefter,
när barnen är installerade i skolan och de själva har kommit in i sina nya
jobb, då först är det intressant att köpa sig en bostad.
NÄRHETEN ÄR AVGÖRANDE
Peter Nyqvist poängterade att företaget har fått berömvärt stöd från regionen
i sin strävan att expandera, men konstaterar samtidigt att det finns mycket
kvar att göra.
Peter Nyqvist, Astra Zeneca
- Vill vi locka hit kvalificerad arbetskraft från andra länder måste det bli
mycket lättare att hitta information både om vår stad, vår region och vårt
samhälle. Engelsmännen undrar till exempel vad ett personnummer är, var
Göteborg egentligen ligger och vad staden har att erbjuda.
Idag är det enligt Peter Nyqvist svårt att hitta en samlad bild av allt detta och
han efterlyste en informationsportal som ska vara ”ett klick bort” för dem
som vill veta mer om stadens möjligheter.
- För jag vill poängtera att alla blir väldigt imponerade av staden när de väl
kommer hit. En av våra anställda tycker till exempel att Göteborg har ett
bättre kulturliv än London, för här har han möjlighet att faktiskt bo mitt
i stan och promenera till alla evenemang istället för att sitta 1,5 timme
på tunnelbanan för att kunna gå på operan. Och just det faktum att man
faktiskt kan bo i city och gå överallt är något som är väldigt viktigt för dem
som väljer att flytta hit.
”VI ÄR VARANDRAS FÖRUTSÄTTNINGAR”
Samtidigt som de nyinflyttade på Astra Zeneca trivs med sin nya hemort har
de konstaterat att det är svårt att komma in i det göteborgska samhället rent
socialt.
- Göteborgare har en tendens att ty sig till andra göteborgare och har svårt att
släppa in andra människor med andra erfarenheter.
Samma dag som seminarierna genomfördes släppte Volvo nyheten att de
behöver rekrytera 1000 nya medarbetare, och Peter Nyqvist konstaterade
att de båda företagen står inför liknande utmaningar. De kan inte hitta all
kompetens bland dem som redan bor i regionen, utan tillsammans med
företrädare för politik, akademi, kultur och näringsliv måste de alla jobba för
att göra regionen attraktiv som arbetsmarknad.
- Vi är alla varandras förutsättningar, avslutade han sin föreläsning.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 3
Talare nummer två var John Holmberg, professor i fysisk resursteori och
vicerektor på Chalmers, som talade om vikten av att flytta fokus i människors
konsumtion från sådant som är material- och energikrävande till sådant som
belastar miljön mindre.
- Idag är det så att ju rikare vi blir, desto mer material och energi förbrukar
vi. Trots det visar forskning att all denna konsumtion inte gör oss lyckligare.
Istället höjer vi hela tiden ribban för vad vi vill ha och konsumerar därför mer
och mer, utan att för den skull bli gladare i längden.
MILJÖVÄNLIGA VAROR MÅSTE VARA DYRA
Men samtidigt som vi blir allt rikare och shoppar allt mer material- och
energikrävande varor, så håller många råvaror på att ta slut, en omöjlig
ekvation i längden.
John Holmberg, Chalmers
- För att klara de här utmaningarna kommer marknaderna att regleras, och
de här regleringarna kommer att leda till stora affärsmöjligheter för dem som
kommer med alternativ till det gamla beroendet. På så vis behöver en ökande
ekonomi i framtiden inte nödvändigtvis betyda en ökande miljöbelastning,
och de företag som förstår det här redan idag har stora fördelar.
- Kan man dessutom erbjuda tjänster som människor mår bra av som inte
kräver mycket material eller energi, då har man hittat en framtidsbransch.
Och då ska vi komma ihåg att ta betalt för det, så att människor inte kan
lägga sina pengar på sådant som förstör miljön.
Vad kan då Göteborgsregionen göra för att hamna i framkant för de här
nya marknaderna? John Holmberg svarar, precis som Peter Nyqvist, att vi
är varandras förutsättningar. Göteborg är en liten region i världen, men om
näringsliv, akademi och politik kan samarbeta för att skapa kunskapsintensiva
kluster inom olika näringar så har man en stor konkurrensfördel på en
marknad som kräver stora forsknings- och kunskapsresurser.
BORT MED GOA GUBBAR – IN MED ELGITARRERNA
Därefter talade Erik Nissen, VD på det kreativa bolaget Stylt Trampoli, om
vikten av att veta vad man vill berätta för omvärlden. Han konstaterade att
de, inför lanseringen av nya Clarion Post Hotell, har undersökt vad Göteborg
är känt för, och vad som faktiskt är intressant för utomstående. Och generellt
sett är det fortfarande mycket goa gubbar i stan.
- Rent slentrianmässigt blir det den bilden vi använder oss av i
kommunikationen kring Göteborg, och den behöver inte vara fel men den
säger inte särskilt mycket om dagens och morgondagens stad. Och det lockar
framförallt inte hit vare sig företag eller unga människor.
Istället har Erik Nissen och hans medarbetare valt att lyfta fram andra
delar av Göteborg i kommunikationen kring hotellet. En annons visar
hårdrockarna i göteborgsbandet In Flames, en annan visar upp Göteborgs
stora koncentration av nyskapande jeansföretag. Helt andra saker än de goa
gubbarna helt enkelt.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 4
Erik Nissen åtföljdes av Shahrohk Taghvamenesh från Almi som talade om de
villkor som invandrare som vill starta företag möts av, men också hur dåligt
dagens svenska näringsliv är på att utnyttja den kompetens, kreativitet och
energi som faktiskt finns hos dem som redan bor här.
- Människor som har vågat lämna sin familj och sin kultur, som har visat
initiativkraften det innebär att faktiskt fly från något och ta sig ända hit – de
får sitta och vänta och vänta och vänta istället för att vi använder deras energi
till något positivt.
Shahrohk Taghvamenesh tog sig själv som exempel. Han kom till Sverige
1989 men fick inget personnummer förrän 1994.
- Då var jag 24 och hade sett de bästa åren av mitt liv slösas bort. Jag hade så
mycket uppdämd energi att jag på bara några år läste in två utbildningar och
startade flera företag.
BRIST PÅ HISTORIK GER NACKDELAR
Shahrohk Taghvamenesh uppmaning var att vill vi ha integration i
samhället så är det inte bara invandrarna som ska behöva anstränga sig, även
näringslivet måste undersöka vad de kan göra för att ta del av all den kraft
som finns hos de nya svenskarna. Till exempel är en svårighet att invandrare
inte har någon historik eller familj i Sverige. Det gör att svenska finansiärer,
till exempel banker, drar sig för att låna ut pengar, även till personer som har
varit företagare i sina hemländer och har både idéer och erfarenhet.
Therese Albrechtsson,
motivationsföreläsare
Sist ut av onsdagens talare var Therese Albrechtsson, motivationsföreläsare,
vars budskap var att om vi vill bygga ett näringsliv utifrån nya hållbara
förutsättningar så måste vi också våga göra saker på nya sätt.
- Begränsningarna sätter du i ditt eget huvud, och vill vi ha fler personer
som startar eget så måste samhällets strukturer ändras. Till exempel är
det inte klokt att man idag måste ha varit arbetslös ett bra tag för att få
starta-eget-bidrag.
Det här innebär också att Göteborg och göteborgarna måste våga välkomna
nya idéer och nya människor på ett sätt som inte gjorts hittills.
- Jag har till exempel startat mitt senaste företag i Stockholm, för precis
som tidigare föreläsare har sagt idag så är det svårt att komma någonstans i
Göteborg om du inte passar in i den traditionella bilden, konstaterade hon
och möttes av igenkännande nickar från många av åhörarna.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 5
Workshop
- ett hållbart näringsliv
INFORMELLA DIALOGER ETT SÄTT ATT NÅ NYTT NÄRINGSLIV
”Vi är varandras förutsättningar” sa Peter Nyqvist under onsdagens seminarier,
och det var den tanken som projektgruppen för Centrala Älvstaden hade tagit
fasta på när de hade planerat den workshop som genomfördes under torsdagen.
- Ska vi få ett hållbart, differentierat näringsliv så måste människor från
olika delar av samhället träffas och prata med varandra, konstaterade Anders
Erlandssson, ansvarig för näringslivsfrågor på Centrala Älvstaden.
- Människor som annars aldrig möts måste sätta sig ner och samtala, för på så
sätt uppkommer diskussioner som aldrig tidigare har förts och då kan vi nå
resultat som ingen tidigare har nått. Den här workshopen är ett första steg till
ett sådant samtal
Hannelore Stuhrmann, processledare
TILLIT, DIALOG OCH KAFFEREP
Därför hade företrädare från bland annat fastighetsbolag, Business Region
Göteborg, arkitektbyråer, konsultbolag, Göteborgs innovationssystem
och stadens politiker bjudits in att delta i workshopen. Ett 20-tal personer
slöt upp, och fick under dagen uppgiften att tillsammans försöka skapa
gemensamma bilder av vad ett differentierat näringsliv är genom att dela
med sig av sina tankar, kunskaper och erfarenheter med en metod som kallas
för dialogcafé.
- Vi har alla väldigt olika perspektiv, och för att vi ska kunna ta tillvara dessa
måste vi använda en metod som bygger upp tillit, och då är dialog ett väldigt
användbart verktyg, förklarade processledaren Hannelore Stuhrmann.
Dialogens kärna handlar om att:
- lyssna aktivt för att försöka förstå, inte bemöta, de andras synpunkter
- respektera att allas perspektiv har ett värde
- tala oförställt
- vara öppna och ärliga
INFALLSVINKLAR FÖR ALLA
För att få till dessa öppna och tillitsfulla dialoger fick deltagarna sitta ner i
smågrupper runt bord med olika teman. Efter cirka 30 minuter fick de byta
bord, vilket ledde till att alla hade möjlighet att delta i samtal om alla de fem
ämnen som skulle dryftas.
- Inramningen gör väldigt mycket för vilka diskussioner du får igång,
förklarade Hannelore Stuhrmann.
- Idag har vi valt att sätta diskussionsgrupperna i en cafémiljö med kaffe och
levande ljus för att göra det så prestigelöst som möjligt. Då slappnar folk av
och vågar dela med sig av sina tankar och erfarenheter på ett helt annat sätt
än vad de gör i mer formella sammanhang.
Och runt henne skvallrade de intensiva samtalen, avbrutna av skratt och av
mer hetsiga diskussioner, om att metoden verkade fungera. De första stegen
mot de samtal som Anders Erlandsson efterlyste var definitivt i full gång.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 6
Flum eller framtid – diskussioner kring ett
differentierat näringsliv
Från försvarsutpost till varvsstad till industrifäste till... ja, vad då? Hur ska
Göteborgs framtida näringsliv se ut, och vad behöver vi göra för att komma
dit? Det var frågorna som diskuterades under torsdagens workshop om
differentierat näringsliv.
Ett 25-tal personer från olika delar av Göteborgs näringsliv sitter i en
halvcirkel och talar engagerat med sin stolsgranne. Det är torsdag morgon
och processledare Hannelore Stuhrmann har precis bett deltagarna att börja
med dagens första övning, att diskutera med varandra vad ett differentierat
näringsliv faktiskt innebär. Det skrattas, det mumlas, det lyssnas, det
protesteras – deltagarna har olika perspektiv och är inte rädda för att lyfta
fram sin bild, men inte heller för att lyssna på varandra:
- Differentierat näringsliv är ett flummigt begrepp!
- Ett differentierat näringsliv där vi har företag av olika storlekar inom
många olika branscher gör oss mindre sårbara om en näringsgren helt
plötsligt tappar fart!
- Många olika sorters företag där även de små och udda får plats ger upphov
till spännande korsbefruktningar!
- Antingen utvecklas staden eller så avvecklas den, och utveckling kommer
från en satsning på kunskap och utbildning inom både skola och akademi!
- Vi är rätt bekväma i näringslivet, men ska vi nå något nytt måste vi
anstränga oss lite extra!
Workshop, Frihamnen
Det är engagerade diskussioner som tar fart med en gång, och så ska hela
dagen komma att fortsätta. I storgrupp och i små diskussionsgrupper går
pratet fram och tillbaka kring de fem diskussionspunkter som processledarna
har satt upp: Hur kan företagsamhet stimuleras? Vilka aktörer behöver
samverka för att vi ska få ett differentierat näringsliv? Vad kan hindra att ett
differentierat näringsliv växer fram? Vad krävs av den fysiska miljön för att
näringslivet ska frodas? Vad är näringslivets roll och bidrag till ett ekologiskt
och socialt hållbart samhälle?
PLATS FÖR ALLA, TILL OCH MED STOCKHOLMARE
Runt det första bordet börjar diskussionerna med att röra sig kring kunskap.
Om både skola och akademi involverar entreprenörskap i utbildningen, och
om de visar vad man kan använda sina kunskaper till utanför klassrummet
och den akademiska världen borde fler får upp ögonen för möjligheten att
driva företag resonerar deltagarna.
Dessutom vill de att det ska vara enklare att starta ett eget företag. Oavsett
om det rör tillstånd, lokaler eller regelverk måste det vara tydligt vad som
gäller och var man kan få hjälp.
- Innan jag startade mitt företag hade jag ingen aning om hur mycket hjälp
det faktiskt finns att få, som en av deltagarna konstaterar.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 7
Under onsdagens seminarier var det flera av föreläsarna och åhörarna som
poängterade att Göteborg, även om det är en trevlig stad, är ett samhälle där
det är svårt att få ta plats om man kommer utifrån, oavsett om man är från
Indien eller Stockholm. Detta diskuterades flera gånger runt bord ett, och
deltagarna konstaterade alla att det här kräver en ändring om Göteborg ska
kunna locka till sig nya företagare.
- Vi måste öppna upp de nätverk som finns, så att det blir lätt att känna sig
som en del av en gemenskap, sa en av deltagarna.
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EN CYKELVERKSTAD
Ytterligare en fråga runt bord ett var vad staden kan göra för att det verkligen
ska bli ett differentierat näringsliv.
- Nya lokaler i attraktiva områden är dyra, men om vi till exempel vill att
människorna som bor i stan ska cykla hellre än att åka bil måste vi bland
annat se till att det finns cykelreparatörer i de nya stadsdelarna. Och då måste
det finnas lokaler som är så pass billiga att en liten cykelverkstad har råd att
etablera sig. Alla företag vill och ska inte växa, men de ska finnas där för att
skapa en attraktiv miljö för boende och besökare.
Workshop, Frihamnen
I grupp två/tre där frågan om vilka aktörer som behöver samverka för att vi
ska få ett differentierat näringsliv och vad som kan hindra att det uppstår
diskuterades rörde sig samtalet över ett väldigt brett fält. Någon påpekade
vikten av god infrastruktur, medan en annan betonade vikten av att
människor handlar hos sin lokala handlare istället för via nätet. En diskussion
uppstod kring företagarklimatet där vikten av tillit mellan olika delar av
samhället fördes fram som en stor konkurrensfördel jämfört med den mer
anglosaxiska stilen där juridiken tillåts vara med och detaljstyra de flesta
samarbeten.
- Tillit kräver stor öppenhet och mycket kommunikation och samarbete
mellan olika grupper, påpekade deltagarna.
- Om vi dessutom samarbetar kan vi hjälpas åt med att locka riskvilligt
kapital till stan, men om alla bara jobbar för sig kommer investeringarna att
gå någon annanstans.
CENTRUM, DET ÄR ÄLVEN
I grupp fyra, där de fysiska förutsättningarna för näringslivet diskuterades,
rörde sig mycket av tankarna kring infrastruktur, och framförallt kring Göta
Älv. Tanken som lyftes var att centrala Göteborg, det är inget annat än älven,
och då måste staden få använda den. Om det innebär att det blir något
värre för Vänertrafiken med kanske fler broöppningar, men tusen gånger
bättre för staden, vems intressen ska då få gå först? Och om sjöfarten och de
traditionella, stora industrierna får diktera sina villkor, hur ska man då kunna
göra något nytt? Då blir det som det alltid har varit. Å andra sidan väcktes
också tanken att det kanske inte behöver vara en vi-mot-dom-fråga.
- Vi skulle säkert kunna få en lösning som gynnar både och, men det är
självklart en kostnadsfråga, som en av deltagarna konstaterade.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 8
- Å andra sidan kan näringslivet säkert tänka sig att vara med och betala
om det leder till att vi får fler älvförbindelser, kontrade en annan person i
diskussionsgruppen.
Ytterligare en fråga som engagerade kring grupp fyras bord var frågan om
hur människor rör sig i staden. Många var överens om att ska en stadsdel bli
levande så måste där finnas ett flöde, människor måste vilja röra sig där till
fots eller med cykel.
- Ta piren här utanför fönstret, den kommer att bli en återvändsgränd
eftersom det inte finns något sätt att komma vidare därifrån. Vill man inte att
den ska bli helt öde måste vi fundera på vad som får människor att röra sig
dit ändå, argumenterade en av deltagarna.
- Dessutom måste det finnas bostäder så att det blir liv även på kvällarna, så
att folk känner sig trygga och vågar röra sig här.
TA HAND OM ELLER TJÄNA PENGAR, DET ÄR FRÅGAN
Runt bord fem där det diskuterades om näringslivets bidrag till en ekologiskt
och socialt hållbar stad kretsade många diskussioner kring vad näringslivets
ansvar egentligen är.
- Näringslivets uppdrag är inte att ”ta hand om” utsatta grupper, företagens
uppgift är att tjäna pengar, som en deltagare krasst konstaterade.
- Ja, men det finns pengar att tjäna på att använda olikheter, och på att våga
tänka socialt hållbart, kontrade en annan. Det finns för- och nackdelar med
att både använda homo- och heterogena grupper, men vi tjänar mer både som
företag och samhälle om vi vågar jobba i grupper där människor med olika
bakgrund finns representerade.
Workshop, Frihamnen
- Dessutom kan vi som företag ställa krav på våra underleverantörer att de ska
jobba socialt och ekologiskt hållbart, lade ytterligare en deltagare till.
En gemensam ståndpunkt från gruppen var att Göteborg i planeringen
av Centrala Älvstaden ska ställa höga krav på socialt ansvarstagande och
ekologisk hållbarhet på de företag som deltar i utvecklingsarbetet
- Företagen i regionen kan fantastiskt mycket och är långt framme inom
hållbar teknik. Om de får vara med och berätta vad de kan så kan staden
ställa hårdare krav, och då ger vi de här företagen en möjlighet att verka på en
ny stor marknad.
- Och glöm inte att göra det ekonomiskt möjligt för unga människor och
unga branscher att etablera sig i de nya stadsdelarna genom att upplåta billiga
lokaler. Du får väldigt få utsläpp från företag som sysslar med musik och
webbutveckling, påpekade ytterligare en deltagare.
Dagen avslutades med frågan om vad deltagarna skulle göra om de var
politiker för en dag. Efter alla seriösa och engagerade diskussioner var det
många som slappnade av och skrattande konstaterade att de hellre skulle vara
diktator och genomföra alla förändringar nu, och på så vis skynda på språnget
till ett mer differentierat näringsliv.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 4 9
Pausfåglar tipsade: det här behövs i
Göteborgs näringsliv
För att ge workshopens deltagare både paus och inspiration hade processledarna
bjudit in tre pausfåglar: Hamid Razi Ullah berättade om drivkraft och
framgångsfaktorer för honom som småföretagare, Daniel Wikberg berättade via
telefon om hur byn Trångsviken i Jämtland med 600 invånare har lyckats skapa
ett företagsklimat som har lett till att byn idag har 80 företag, och Pontus Hjelm
pratade om vad han som företagare inom en lite ovanligare bransch möter för
svårigheter i Göteborg.
Hamid Razi Ullah, VD och grundare av DataNova Sweden AB:
- Min drivkraft har alltid varit att lösa folks problem, att ta mig an alla
utmaningar jag möter och att lösa dem! Jag startade DataNova Sweden AB
för 19 år sedan, och idag finns vi dels i Angered, dels i nyöppnade lokaler
i Eriksberg. Anledningen till att vi öppnade en filial här i nya centrum
är att det nu finns så många företag här att jag ser ett tillräckligt stort
kundunderlag, men det fanns också bra kommunikationer och en lagom liten
lokal till ett hyfsat pris.
- Jag vill finnas nära mina kunder, så i Eriksberg har jag två medarbetare som
tar emot kunderna och deras datorer, men själva servicen sköter vi fortfarande
i våra större lokaler i Angered. Därför var det viktigt att det fanns en liten
lokal i Eriksberg som inte var alltför dyr för att vi skulle kunna etablera oss.
- Det svåraste med att driva företag är när jag måste ha kontakt med
myndigheter. De personerna är ofta väldigt svåra att få tag på, och jag hinner
inte ringa runt och jaga eller sitta i långa telefonköer, så det vore skönt om
det var lite lättare att få hjälp när man väl behöver det.
Daniel Wikberg, VD för Trångsviksbolaget:
- Trångsviken är en liten by mellan Östersund och Åre. Här finns
Trångsviksbolaget som arbetar för att vi ska få ett bra företagsklimat och fler
företagsetableringar i byn. Vi har en lång anda av entreprenörskap här, och
den har vi lyckats förvalta bland annat genom att låta barnen jobba med olika
projekt i skolan och genom att kraftsamla kring en ny stor bygdegård som har
blivit en multifunktionell samlingspunkt mitt i byn. Här finns förskola och
pensionärsdans, post och apotek, kommunfullmäktige sammanträder här och
här finns konferensmöjligheter. Dessutom har vi i Trångsviksbolaget satsat på
att gå ihop för att locka mer externt kapital, och bland annat har kyrkan varit
en av investerarna. De ser att företag är förutsättningen för en stor befolkning
och därmed skattebetalare till dem.
- Nu är vi inne i en positiv spiral med fungerande bolag som tjänar pengar
och anställer. Då stannar folk kvar i byn och då är också det offentliga
berett att satsa pengar på till exempel skolan, vilket är en förutsättning för
samhällets fortlevnad.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 0
Pontus Hjelm, musikproducent och låtskrivare, Studio ph:
- Min drivkraft är glädjen och inspirationen jag får tillbaka av att göra det jag
gör. Det är en helt otrolig glädje. Dessutom är det häftigt att se människor
beröras av den musik som jag har knackat ihop.
- Min verksamhet byggs upp av sköna känslor, av feeling, så jag behöver
befinna mig i en inspirationsfylld miljö som främjar komponerandet. I en
drömvärld fanns det en möjlighet här i Centrala Älvstaden att få vara med
i processen att bygga upp lokaler som kunde utformas från mina och andra
musikers behov.
- Som det ser ut nu är det väldigt svårt att hitta lokaler i Göteborg om du ska
syssla med något som inte är traditionellt kontorsarbete. För mig var det en
väldigt lång resa innan jag hittade en lokal för min studio, fastighetsägarna
var väldigt intresserade ända tills de hörde att jag var musikproducent. Då såg
de bara att jag skulle vara en jobbig hyresgäst med annorlunda krav.
- Musik är en världsindustri och jag har jobbat med stora artister i flera
länder, men ett så här enkelt hinder som lokalfrågan gör att det är svårt för
branschen att etablera sig i Göteborg. Här finns mycket energi och potential
om bara fastighetsägarna och staden vågar ta vara på det. Efterfrågan på
lokaler där vi kan vara och skapa är enorm. Att Stockholm har varit bättre
på att tillgodose det behovet är anledningen till att fler aktörer har etablerat
sig där.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 1
Sopplunchpresentation
- med krav på högre krav
Fem olika fokusområden för att nå ett differentierat näringsliv presenterades
på sopplunchen i Älvrummet under fredagen. Bland annat ville workshopens
deltagare se både flera älvförbindelser och ett dygnet-runt-öppet nyföretagarhus för
att få till ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden.
Anders Erlandsson, Centrala Älvstaden
Efter två intensiva dagar presenterade deltagarna sina resultat för allmänheten
på en sopplunch i Älvrummet. Ett 80-tal personer tog del av vad grupperna
hade att berätta.
Deltagarna hade under fredagsförmiddagen gått igenom alla de idéer som
hade kommit fram under torsdagens dialog och grupperat dem i fem
områden: Marknad & kapital, Utrymme för enterprenörskap, Tillit &
Samverkan, Infrastruktur och Högre krav för ett hållbart samhälle. Dessa
hade de sedan bearbetat för att konkretisera och komma med råd till
projektgruppens fortsatta arbete.
Förberedelse inför presentationen
- Vi vill betona att det här är rekommendationer som kommer från två
intensiva dagars arbete, och som är ett första steg på vägen mot ett hållbart
näringsliv, inledde moderator Carin Malmberg, informationsansvarig
på Centrala Älvstaden.
LÅT ÄLVEN VARA EN BRYGGA
Därefter var det dags för gruppen som hade fokuserat på Marknad & Kapital
att presentera sina rekommendationer till Centrala Älvstaden. Gruppens
talesperson Magnus Tengberg började med att konstatera att det gruppen
önskar sig allra mest är att Göta Älv kunde fungera som en brygga och inte
idag som en barriär mellan stadsdelarna.
- Hela Göteborg är en marknad, och ska vi bli både fler företag och fler
människor på den här marknaden måste vi ha en högre densitet i staden.
Stadsdelarna måste vara så nära varandra att det blir liv och rörelse så att både
folk och företag vill vara här.
Nästa grupp hade fokuserat på temat ”Ge utrymme för entreprenörskap” och
gruppens representant Johan Erlandsson började med att säga att om vi vill
ha ett differentierat näringsliv med många olika sorters företag så måste de
företagen ges möjlighet att få hjälp så att de kan växa.
- Vår dröm är ett centrum för entreprenörskap i Centrala Älvstaden, ett stort
hus där alla olika organisationer som hjälper nyföretagare finns samlade på
ett ställe och dit man kan vända sig dygnet runt med alla sina frågor. På så vis
gör vi det känt att det finns hjälp att få och kan förhoppningsvis få ännu fler
att våga satsa på sina drömmar.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 2
FLER MÅSTE SLÄPPAS IN
Gruppen efter det hade valt att fokusera på området Tillit & Samverkan.
Gruppens talesman Peter Karlsson inledde med att konstatera att de flesta
städer kan ordna bra fysiska förutsättningar för företag, så att om Göteborg
vill konkurrera som en bra plats för företag så krävs det mer än så.
- Vi måste ha en samverkan mellan näringsliv och staden, och för att det ska
fungera så bra som möjligt så måste det finnas en tillit till varandra.
Då behöver inte allt regleras in i minsta detalj vilket både är dyrt och tar tid.
Gruppen konstaterade att det idag finns mötesplatser för till
exempel företagare, men att de främst inkluderar större företag
ur mer traditionella branscher.
- Så vi måste jobba för att så många som möjligt inom näringslivet och inom
politiken möts och lär känna varandra så att vi kan hjälpa varandra framåt.
Grupp fyra hade fördjupat sig inom temat Infrastruktur, vilket i det här fallet
innefattar både trafik, it och stadsplanering.
- Det här är en grundbult för att samhället ska fungera. Ska vi ha en stad med
större befolkning, fler företag och fler arbetstillfällen måste vi redan nu börja
fundera på hur infrastrukturen ska kunna stötta detta. Annars blir det som i
till exempel London där mycket pengar förloras bara för att det inte går att
förflytta sig, förklarade gruppens talesperson Martin Bergström.
HÖGRE KRAV GER KONKURRENSFÖRDELAR
Sista gruppen hade fokuserat på temat ”Högre krav för ett hållbart samhälle”.
- Att vi har en hållbar utveckling är grunden för ett bra samhälle, och i
Göteborg finns många företag som är världsledande på hållbarhetsarbete,
berättade gruppens talesperson Fredrik Kjellgren.
- Det hade varit fantastiskt om de kunde få visa vad de kan, och om kraven i
byggandet av de nya stadsdelarna ställs på rätt sätt så kan det skapa en otrolig
marknad för hållbart företagande.
Gruppernas råd till
Centrala Älvstaden
Marknad & Kapital
Lyft fördelarna med att finnas i Göteborg,
och prata med olika branscher om vilka
förutsättningar de behöver för att vilja
etablera sig här
Utrymme för Entreprenörskap
Utnyttja områdets dynamik och det faktum
att byggprocessen kommer att vara i
många år. Riv inte de byggnader som redan
finns i området utan låt dem istället fungera
som billiga, flexibla lokaler åt oetablerade
företag och företag inom kultursektorn
under utvecklingstiden. Och börja med
det här direkt.
Tillit & Samverkan
Många människor är engagerade, har
idéer och vill vara med och utveckla
staden. Använd er av dem när ni ska ta
fram visionen. Dessutom är det viktigt
att politiker och tjänstemän går från ett
myndighetstänkande till ett servicetänkande.
Infrastruktur
Tänk infrastruktur för en mycket större
befolkning redan nu. Satsa på gratis
kollektivtrafik under rusningstrafik, bygg
flera älvförbindelser (även för gång- och
cykeltrafik) och gör Göteborg bäst på
it-strukturer.
Högre krav för ett hållbart samhälle
För en dialog med näringslivet om vad som
är möjligt inom hållbarhetsområdet och vilka
krav man kan ställa utifrån det. På så vis kan
området bli en förebild som samtidigt gynnar
ett hållbart företagande.
Därefter fanns det möjlighet för de cirka 80 åhörarna att ställa frågor. Bland
annat berättade en åhörare att han hade sett en modell gjord av en student
i staden där Göta Älvbron hade förvandlats till en gång- och cykelbro efter
att den tagits ur bruk, och han undrade om det var något som Centrala
Älvstaden skulle ta med i sitt arbete.
- Vi har inte hanterat den frågan än, men vi vet att det finns grupper som har
fört fram det här önskemålet så det är klart att vi kommer att titta på det,
svarade projektledaren för Centrala Älvstaden Bo Aronsson.
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 3
stort tack till alla Deltagare och processledare
Workshop fossilfri stad 9-11/3 2011
Nordiskt erfarenhetsutbyte 16-18/3 2011
Anders Roth, Göteborgs Stad, Trafikkontoret
Sanna Maria Harma ,Fjordbyn Oslo
Anna Graaf, White arkitekter
Stein Kolstø, Fjordbyn Oslo
Annika Kruuse , Malmö Stad, ISU
Matti Kaijansinkko, Busholmen, Helsingfors
Bertil Vilhelmson, GU, Kulturgeografi
Pia Sjöroos, Busholmen, Helsingfors
Carina Borgström-Hansson, WWF
Teo Tammivuori, Busholmen, Helsingfors
Cecilia Solér, GU, Handelshögskolan
Staffan Lorentz, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm
Charlotte Reidhav, Göteborgs Stad, Göteborg Energi
Ann-Christine Nyberg, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm
Christer Ljungberg, Trivector Lund
Klas Groth, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm
Christina Wikberger, Stockholms Stad, Miljöförvaltningen
Anna-Stina Bokander, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm
Eva Hägglund, SKL
Johan Brantmark, H+, Helsingborg
Gustaf Sjöblom, Naturskyddsföreningen i Göteborg
Håkan Asmoarp, H+, Helsingborg
Hans Eek, Passivhuscentrum Alingsås
Torgny Johansson, H+, Helsingborg
Helena Bjarnegård, Göteborgs Stad, Park och naturförvaltningen
Kristoffer Nilsson, H+, Helsingborg
Henriette Söderberg, Chalmers, tidigare Göteborgs Stad
Sofie Karlsborn, H+, Helsingborg
Inger Ranheim, Trafikverket
Malin Rizell, H+, Helsingborg
Ing-Marie Ahlberg, Stockholms Stad, Exploateringskontoret
Johan Emanuelson, Västra Hamnen, Malmö
Jakob Lagercrantz, Ordförande Gröna bilister
Cecilia Hansson, Västra Hamnen, Malmö
Jan-Olov Dalenbäck, Energisystem Chalmers
Lotta Swahn, Västra Hamnen, Malmö
Jessica Algehed, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
Ingvar Sejr Hansen, Nordhavnen, Köpenhamn
Jonas Nässén, Fysisk resursteori Chalmers
Christina Berlin Hovmand, Nordhavnen, Köpenhamn
Kaisa Svennberg, IVL Svenska Miljöinstitutet
Marc J. Jørgensen, Nordhavnen, Köpenhamn
Karolina Isaksson, VTI Linköping, tidigare KTH
Catrine Biering, Nordhavnen, Köpenhamn
Katarina Pelin, Malmö Stad, Miljöförvaltningen
Michael Soetmann, Nordhavnen, Köpenhamn
Lena Neij, Internationella Miljöinstitutet, Lunds Universitet
Rita Justesen, Nordhavnen, Köpenhamn
Linda Kummel, Stockholms Stad, Trafikkontoret
Bente Lykke Sørensen, De bynaere havnearelaer, Aarhus
Lukas Memborn, Göteborgs Stad, Fastighetskontoret
Gøsta Knudsen, De bynaere havnearelaer, Aarhus
Magnus Igel, Wallenstam NaturEnergi AB
Lotte Pape, De bynaere havnearelaer, Aarhus
Marianne Gustafsson, VGR
Anders Svensson, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Per Andersson, PEAB
Kajsa Räntfors, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Per Lundin, KTH Stockholm
Lisa Wistrand, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Pernilla Rydeving, Göteborgs Stad, Miljöförvaltningen
Max Falk, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Sofia Thorsson, GU, Geovetarcentrum
Cecilia Strömer, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Staffan Bolminger, Göteborgs Stad, Älvstranden Utveckling AB
Martin Blixt, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Sven Hunhammar , Trafikanalys, tidigare Naturvårdsverket
Staffan Bolminger, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg
Tor Fossum, Malmö Stad, Miljöförvaltningen
Ulf Moback, Göteborgs Stad, Stadsbyggnadkontoret
Ulrica Arensberg, Göteborgs Stad, Förvaltnings AB Framtiden
Ulrika Åkerlund, Boverket
Ylva Löf, GR, chef miljö och samhällsbyggnad
Processledare: Tomas Herrmann, OpenSpaceConsulting
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 4
Processledare:
David Sim, Gehl Architects
Solvejg Reigstad, Gehl Architects
Workshop inkluderande stad 23-25/3 2011
Workshop Hållbart näringsliv 30/3-1/4 2011
Nasra Ahmed, Angereds närsjukhus & SDN Angered
Kristina Pettersson, Vasakronan
Daniel Andersson, Göteborgs Stad, S2020
Matilda Lindvall, ADA
Suleiman Ali, Arbetsförmedlingen
Maria Strömberg, BRG
Cecilia Borgström-Fälth, Kulturförvaltn., Göteborgs Stad
Lars Almqvist, SWECO
Ulf Boström, Integrationsgruppen Polisen
Roddy Carlsson, KF
Birgitta Branegård, Fastighetskontoret, Göteborgs Stad
Johan Erlandsson, Ecoprofile
Marianne Dock, Avd. hållbar utveckling, Helsingborgs Stad
Henrik Einarsson, BRG
Kerstin Elias, GR/White Arkitekter
Henrik Saxborn, Castellum
Joakim Forsemalm, Inst. för kulturvetenskaper/ Radar
Lisa Wistrand, Göteborgs Stad, Stadsbyggnadskontoret
Seroj Ghazarian, Göteborgs Stad
Peter Karlsson, Combine
Ann-Marie Halvorsson, SMS-projektet, Göteborgs Stad
Jan Åkerblad, Arkitektbyrån
Marianne Hermansson, Senior Göteborg, Göteborgs Stad
Roger Oom, Tengbom
Anette Hillskär Malmfors, Ung och trygg, Göteborgs Stad
Mattias Sievers, Framtidensföretag
Anne-Beate Hovind, Kulturplanering Björvika, Oslo
Martin Bergström, Tyréns
Borghild Håkansson, Tryggare Mänskligare, Göteborgs Stad
Johan Norén, Kanozi
Ann-Sofie Jeppson, WSP Samhällsbyggnad
Mikael Nilsson, Acobiaflux
Gona Kamal, Gårdstensskolan, SDF Angered
Manne Aronsson, NCC
David Karlsson, Nätverkstan, Kultur i Väst
Niklas Ohldin, Stena
Ann Legeby, KTH/Spatial Analysis & Design
Pontus Hjem
Elisabeth Lilja, Kulturgeografi, Stockholms universitet
Magnus Tengberg, Vasakronan
Ulrika Lundqvist, Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs Stad
Elin Andersson- Strutzke, PEAB
Lejla Mundzic, Inst. för globala studier, GU
Anders Olsson, PEAB
Rasoul Nejadmehr, Konsult i interkulturella frågor, VGR
Ossian Stiernstrand , Gbg och co
Sören Olsson, Inst. för socialt arbete, GU
Nasrin Pakkho, dokumäntärfilmare
Marika Palmdahl, Interkulturella rådet, Göteborgs stift
Jan-Åke Ryberg, Vision Angered, Göteborgs Stad
Processledare:
Hannelore Stuhrmann, Preera
Kristina Belfrage, Preera
Jenny Stenberg, Chalmers/ Centrum för urbana studier
Cecilia Strömer, Älvstranden Utveckling AB
Mie Svennberg, Kulturförvaltningen, Göteborgs Stad
Catharin Thörn, Inst. för kulturvetenskaper, GU
Per Wirtén, författare
Lisa Wistrand, Stadsbyggnadskontoret Göteborgs Stad
Petter Åkerblom, Movium, SLU
Johan Öberg, Konstnärliga fakulteten, GU
Processledare:
Åsa Lindell, Meetmarket
Fredrik Warberg, Meetmarket
Utöver ovan nämnda deltagare deltog i samtliga workshops också flera medarbetare från projekt Centrala Älvstaden, Göteborgs Stad
F y r a t e m a t i s k a w o r k s h o p s v å r e n 2 0 1 1 » SID a 5 5
centralaalvstaden.goteborg.se