Transcript GMM finns överallt – i mat, medicin, vaccin, kläder, kosmetik

GMM finns överallt – i mat, medicin, vaccin, kläder,
kosmetik, tvättmedel och så vidare, och i bästa fall
finns ordet ”enzym” i innehållsförteckningen. På
livsmedelsverket sida står det att ”Enzymer, aminosyror
och vitaminer framställda av så kallade genetiskt
modifierade mikroorganismer, GMM, och där inget
sådant material finns i slutprodukten, behöver inte
märkas”. Vem garanterar detta?
P
å arbetsmiljöverket, ansvarig myndighet för
GMM, finns regler för hur GMM ska hanteras – som
till exempel om det måste fraktas som farligt gods.
Att hitta fakta om vilka GMM som finns och som
vi exponeras för är en diffus djungel som ger mig en
känsla av hemligheter. En del klara fakta, framför allt
väldigt många lagar och regler, har jag ändå funnit.
De produkter och områden som finns klart beskrivna
räcker långt för att förstå vidden av användningen av
GMM. Men rapporter från forskare – både positiva
och negativa – är svårare att hitta. Här är en kort
sammanfattning av vanliga GMM:
Mediciner som insulin, kolesterolsänkare, vaccin mot
till exempel Hepatit B och mänskligt papillomavirus,
enzymer som gör brödet hållbarare, luftigare, frasigare
eller mer elastiskt, som förkortar lagringsprocesserna
vid vintillverkningen, vitaminer, smak-förbättrare,
cellulas som gör köpejuicen klar, glykossirap, xantan,
citronsyra, sojalecitin, sötningsmedel, fruktsmaker,
pektin och en del andra konserveringsmedel.
Andra är fettsyror och estrar i krämer, lotioner,
kosmetika, parfym, med mera och enzymer som hjälper
celler att dela sig, underlättar sårläkning eller dämpar
inflammationer.
Klädindustrin bjuder också på en hel karta av enzymer
som tar bort cellulosa från bomullsfibrer, gör bomullen
mjukare och ger en klarare färg, tar bort ludd och ger
ökad lyster åt silke, minskar tovningsrisken i ylle, ger
jeans den slitna patinan (i stället för sandblästring).
Likaså används de vid beredningen av skinn/läder.
Enzymer i tvätt- och rengöringsmedel.
Till sist används ett flertal enzymer vid papperstillverkning. Ett tar bort kåda ur ved, ett annat bryter ner
xylan, ett bryter ner cellulosa och stärkelse, och ett får
bort bläck och trycksvärta från återvunnet papper.
D
juren – hur är det då med dem? Tyvärr lika illa.
Det räcker inte med att de matas med genmodifierat
foder som gör dem sjuka, utan djuren själva genmodifieras och klonas. Detta med syften som ökad/
50
OM NR 1 - 2013
bättre avel, ökad produktion, sjukdomsbekämpning
och djur till forskningsförsök. Givetvis patenteras även
genmodifierade djur.
Exemplen är otaliga och en del skrämmande rapporter
om hur djur som äter GMO-foder mår, med ännu mera
otäcka bilder, läcker ibland igenom.
Ett annat exempel är genmodifierade myggor. I stället
för vaccin mot denguefeber har det brittiska Oxitec
(delvis ägt av Oxfords universitet) tagit fram en genmodifierad hanmygga. När denna hanmygga parar sig
med vilda honmyggor ska avkommorna dö på larv- eller
puppstadiet. Detta ska bekämpa denguefebern genom
att utrota de smittbärande myggorna. GMO-myggor
har tidigare släppts ut på ön Grand Cayman och i norra
Malaysia. Enligt forskarnas rapporter har sammanlagt
3 miljoner myggor släppts ut, vilket lett till en
minskning av myggpopulationen i områdena med
80 procent. Tyvärr har det visat sig att en del larver
överlever vilket medför spridningsrisker i naturen.
Projektet kritiserades hårt för de risker som det
innebär att okontrollerat släppa genmodifierade djur
fria i naturen. Ändå har över 10 miljoner modifierade
hanmyggor senare släppts ut i Brasilien. Vad som
händer med de djur som livnär sig på mygg i dessa
områden får vi inte veta. Påverkas de av att äta dessa
GMO-myggor och svälter de ihjäl när deras naturliga
mat utrotas?
E
n rad andra genmodifierade djur är: grisar
med en spenatgen, en lax som växer dubbelt så fort
som normalt, myggor och bakterier för att bekämpa
malaria, en genmodifierad ko vars mjölk ger mer ost än
den från vanliga mjölkkor, grisar med miljövänligare
avföring, och så en rad olika djur som själva skulle
kunna producera läkemedel mot sjukdomar som annars
skulle drabba dem. Dessutom finns i Kina 300 (år
2011) genmodifierade och klonade kor som producerar
mjölk som innehåller samma proteiner som den
mänskliga bröstmjölken och skulle kunna användas i
bröstmjölks-ersättning.
Bara dessa ytterst få exempel skapar mängder av
oroväckande frågor. Hur smakar en spenatmodifierad
gris? Vad händer om GMO-laxen kommer ut i haven?
Vad händer med läkemedelsproducerande djur – inte
kan väl dessa hamna i vår mat? När ett GMO-djur,
som till exempel myggorna i exemplet ovan, parar sig
med ett naturligt djur – vad blir det för djur?
Trots alla dessa frågetecken har sedan 1992 European Patent Office (EPO) beviljat patent på mer
än 1 000 genetiskt modifierade djur. Till och med
patent på GMO-djur med avsikt att sälja dessa för
matproduktion i framtiden! 2012 godkändes tre patent