Transcript Älvsbyns vattenverk (PDF 0,04 Mbytes, öppnas i nytt fönster)

Älvsbyns Vattenverk och råvattentäkt
Historik
1947 grävdes ny brunn, vattenreservoar och vattenverk i Älvsbyn.
En grundvattenundersökning utfördes och man fann stora
mängder vatten av bra kvalitet under grusåsen som låg ovanför
Selholmen.
Brunnen och vattenverket placerades bakom nuvarande
kampingplats vid Selholmen.
Brunnen är formsatt och gjuten på plats.
Tungdykare fick i sista skedet anlitas för att få upp sten när
tillflödet var för stort för att pumpas.
En reservoar på 300 M3 placerades på en höjd ca 65 m över
älvnivån och ca 800 meter från vattenverket är fortfarande i drift
som brandreserv kopplad till nätet.
Vattenverkets process bestod av dosering av vattenglas
(natriumsilikat) och vattnet pumpades sedan upp till reservoaren
för att sedan distribueras ut på nätet via självfall.
Eftersom samhället växte med större vattenuttag som naturlig
följd uppstod problem med medföljande sand från brunnen och
två rör drevs ned o botten och silrör monterades i dessa.
Problemen kvarstod dock och 1968 grävdes en ny brunn ca 200
meter uppströms älven och ny reservoar på 1100 m3 byggdes vid
den gamla.
Ovanpå denna reservoar förlades det nya vattenverket som
ersatte det gamla och som fortfarande är i drift.
Processen flyttades därmed upp till det nya verket och det som
förut var en ledning med färdig processat vatten blev nu en ren
råvattenledning
Råvattenledningen skarvades upp till det nya verket och en
förbigångsventil monterades som skall vara stängd mot nätet.
Förbigångsventilen öppnas endast vid rengöring av stora
reservoaren och vid ev. längre strömavbrott.
Vattenverkets process bestod då i 2 ST inkaluftare och 2st
alkaliska snabbfilter.
1978 behövdes större kapacitet och en tredje brunn grävdes ca 30
m uppströms brunn 2.
Ytterligare ett snabbfilter med tillhörande luftare monterades i
vattenverket och en ny råvattenledning grävdes från brunn 3 och
upp till vattenverket och kopplades ihop med den gamla utanför
verket och brunn 1 togs ur drift
Lagkraven har succesivt ökat på säkerhetsbarriärer mot
mikroorganismer. Från att först endast ha en i beredskap till att
ha en i drift och en i beredskap.
Den hypoklorit utrustning som fanns och låg i beredskap byttes
till en modernare med flödesstyrning -03.
Föreskrifterna om minst en barriär i drift gjorde att vi -04
monterades ett ultraviolett ljus på inkommande råvatten.
Vi valde detta för att det är lättskött och för att slippa problem
med spjälkning av biofilm i ledningsnätet som klorering skulle ha
inneburit.
Dom Inka-luftare som monterades från början har demonterats
under 2004 och ersatts av mekaniska luftare för att behålla en
större mängd kolsyra som kan reagera med dom alkaliska filtren.
En höjning av hårdheten erhölls därmed med ca 0,7 tyska grader
till ca 3.2.
Löpande utvärdering har i efterhand visat att det även havt
gynnsam effekt på järn och mangan.
Ca. 70000Kw/h sparades också iockmed detta.
Vid radonmätning -97 uppmättes en radonhalt på 1800 bequerel i
övre filtersalen.
Vattnet i sig innehåller under 30 bequerel men den stora
luftmängd som blåstes genom av luftarna och det faktum att det
ligger på en grusås gjorde att radon buffrades i verket.
Tillsyn fick efter detta endast ske två timmar i taget.
-04 monterades därför från och tilluft in tillsammans med en
14Kw värmepump in.
Filtren täcktes och försågs med undertryck och därmed
uppnåddes en acceptabel radonhalt.
Värmepumpen tar värmet från vattnet i reservoaren och
elförbrukningen sänktes därmed ytterligare.