Transcript Ladda ner utvalda delar från senaste numret - Svensk

en medlemstidning från Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen
3-4/2014
1
Innehåll Norbu nr 3-4, 2014
norbu
Tidskriften NORBU utges av
Svensk-tibetanska skol- och
kulturföreningen.
Redaktör:
Ingegerd Hamberg
Ansvarig utgivare:
Allan Fotheringham
Omslag fram:
Dondrup Lhamo, nybliven
jurist
Foto: Skolföreningen
Omslag bak:
Smörskulptur
Foto: Anne-Sofie Ekelund
Grafisk form & Layout:
Stig Jonsson
Postadress:
Vivstavarvsvägen 200
122 43 Enskede
Telefon:
08-643 49 47
Telefax:
08-643 49 17
PlusGiro:
90 06 66-9
E-post:
[email protected]
Hemsida:
www.tibet-school.org
NORBU betyder den
önskeuppfyllande juvelen.
Medlemsavgiften i Svensktibetanska skol- och
kulturföreningen är 200
kr. I medlemsavgiften ingår
abonnemang på tidskriften
NORBU.
ISSN: 1101-5020
Tryck: Trycknu,
Stockholm, 2014
3 Vi fortsätter att kämpa
En vecka i Beijing
4
Brev från Dondrup Lhamo
6 Tack
från Ladakh
7 Bergstrom Foundation
8 Mindtraining
9
Folksaga från Tibet
10 Tro
på att du kan utvecklas
13
i smör
14 Skulptera
Gudrun Hegardt
15
med bokrelease
16 Sommarfesten
Glimtar från Tibet
17
Katselshopen
18 Manifestation
för fred
19 Anslagstavlan
Soenam Jamyangling
Allan Fotheringham
Inspirerande helgkurs
Undervisningshelg
Minnesord
Fotoutställning
Redaktören
I höstens dubbelnummer av Norbu reser vi med vår ordförande och generalsekreterare till Beijing där de träffar bl. a Dondrup Lhamo, en av våra fadderelever, som nu är utbildad jurist och som har fått jobb i Tibet. Dondrup
Lhamo berättar också själv i ett brev om sin studietid.
Och så minns vi Gudrun Hegardt som tillsammans med Soenam startade
skolföreningen 1988. Hon var en eldsjäl inom många områden och gick
bort i maj i år.
Nästa gång tidningen utkommer har det blivit 2015 och man förundras
återigen över tidens gång… Använder vi vår tid väl eller slösar vi bort den
på oväsentligheter? Arbetet för och omtanken om våra elever i Tibet visar i
alla fall att vi gör något rätt.
Ingegerd Hamberg, redaktör
[email protected]
2
Kära medlemmar och sponsorer!
E
n underbar sommar kom
och gick, full av överraskningar, och så är det också i
våra liv. Vi har förlorat många goda
vänner i år och jag hoppas de har det
bra på den andra sidan. Vi är fortfarande här och fortsätter att drömma
precis som de som lämnade oss. Vi
kan fortsätta att drömma oss igenom
våra liv, men jag hoppas att vi kan
lära oss någonting av dem som dog
före oss.
Vår värld är föränderlig, den brinner och är full av ändlösa plågor. Men
lyckligtvis är vi säkra och har det bra
här i Sverige än så länge. Vi är lyckosamma jämfört med folket i tredje och
fjärde världen. Vi tillhör alla samma
värld och vi är förtvivlade över vad som
händer med vårt vackra klot. Vanliga
människor blir plötsligt djävlar och dödar en massa oskyldiga kvinnor och
barn, och onödiga krig pågår i vår närhet. Vad är det för värld vi skapar för
kommande generationer och för oss
själva?
Våra medlemmar är vänliga och
medkännande människor och de gör
verkligen skillnad och fortsätter oförtrutet på den vägen trots att vi är få. Vi
är alla involverade i Tibetfrågan likaväl
som vi är engagerade i vad som händer
runt omkring oss. Jag är så stolt över
alla våra medlemmar som bryr sig om
vad som händer världen över. Världen
brinner och vi gör vad vi kan för att
hjälpa. Fast vår hjälp inte är större än en
droppe vatten kan denna droppe förtära elden av mänskligt hat och girighet
och tillsammans med andras vatten-
droppar må de bidra till bestående fred
i världen. Vi kommer inte att vila och vi
kommer aldrig att sluta kämpa mot
orättfärdighet och orättvisa så länge vi
lever.
Nåväl, efter 26 års utbildningsprojekt på världens tak kan vi nu börja se
resultat. Redan för tre år sedan hade 46
av våra studenter utexaminerats från Jamyangling Academy Vocational Training Center och från andra universitet i
Tibet och Mainland China. De här studenterna har nu fått arbete och de klarar sig mycket bra i ett land där konkurrensen är stor. I somras när jag var i
Beijing med medarbetare från Sverige
och Lhasa träffade vi sex av våra studenter från olika universitet. Några utexamineras i år och har redan fått arbete i
Tibet. De här unga männen och kvinnorna läser till jurister, lärare, polisin-
3
spektörer, dataexperter och flygplansingenjörer. När man träffar de här toppstudenterna med höga betyg är vi stolta
över att kunna tala om för sponsorerna
att er tid och hjälp inte har varit förgäves. Nu har äppelträd och andra träd
burit frukt till slut och nu kan tibetaner
i Tibet smaka av frukten. Frukterna är
inga andra än våra briljanta studenter
som kommer att återvända till Tibet
och tjäna folket.
Ännu en gång Tack för att ni har
förblivit hos oss och trott på oss under
så många år. Det är ni, medlemmar och
sponsorer, som hela tiden motiverar oss
att göra mer för andra människor och
för miljön. Nu har vi fått bevittna att
utbildning kan göra skillnad för människor och att det är den största gåva vi
kan ge varandra.
Soenam Jamyangling
Havet blir större
av en enda
droppe
Ordspråk
Inspirerande besök i Beijing
Sista veckan i juni åkte skolföreningens ordförande Soenam Jamyangling och generalsekreteraren Allan Fotheringham till Beijing. Här följer
en kort sammanfattning.
R
esan den här gången var mer
informell än tidigare resor
och schemat och tempot
kunde ordförande bestämma själv.
Ändå var det en viktig resa med
flera viktiga möten på agendan som
skulle hinnas med. Väl framme på
hotellet i Beijing och efter en kort
stunds vila kunde vi möta upp med
välbekanta ansikten, två av våra representanter från Tibet som hade
kommit dit: Namgyal och Tenzin
Dramdul. Redan under kvällssoppan
kunde vi prata och diskutera våra
projekt. Vi skulle också ha ett viktigt
möte i Beijing med representanter
från Medrogungkar kommun för att
kunna skriva ett avtal med dem. De
skulle också redan ha kommit från
Tibet till Beijing men vi fick veta att
de ännu inte anlänt. När det gällde
våra elever i högre studier så hade
Namgyal bara positiva nyheter. Han
hade dessutom kontaktat några av
dem som studerar på universitet i
Beijing så att de kunde få ledigt under en dag för att få träffa oss.
Under veckan skulle det bli många
möten, formella och informella, med
gamla vänner och kontakter. Representanter hade rest från Yunnan distrikt för att diskutera ett tibetanskt
medicinskt projekt. En välkänd lama
från Kyigudo, där skolföreningen
byggt skolor och även hjälpt till med
humanitära insatser efter en jord-
Namgyal, Tubten Wangdrak, Urgyen Jigme, Soenam, Allan, Dondrup Lhamo, Tenzin Desel och Rinchen Dekyi
4
Allan, Namgyal och Soenam
tillsammans med eleven Bonchung
Där kunde vi få träffa dem och prata
i lugn och ro. Det var ett mycket rörande möte och det var helt fantastiskt att se hur vuxna, självständiga
och positiva de här unga människorna är. De var så glada och tacksamma och hälsade till alla i Sverige som
har hjälpt dem ända sedan grundskolan. Alla vill återvända till Tibet
och alla var helt övertygade om att
de får arbete. Efter en lång lunch
och pratstund tog vi en del foton
bävning, hade kommit till Beijing verksskolan i Katsel skulle kunna och flyttade sedan en trappa ned för
för att träffa ordföranden. Under ti- tillverka vid sidan av de traditionella att dricka te. Där kunde vi småprata
den väntade vi också på att represen- sakerna de lär sig. Väl inne på IKEA och några tränade sin engelska med
tanterna från Medrogungkar skulle blev Namgyal förvånad över hur bra oss. Det verkade som om ingen ville
anlända. (Efter att vi väntat i en Soenam och jag kunde orientera oss. att mötet skulle ta slut men så småvecka meddelade delegationen från Sedan förklarade vi varför: IKEA ningom var det dags att säga adjö.
Medrogungkar till slut att de tyvärr här var nästan en exakt kopia på den Vi hörde sedan av Namgyal att en
inte kunde komma som planerat. Ett i Kungens Kurva i Stockholm! Da- av eleverna som fanns i Beijing inte
brev undertecknat av ordföranden gen avslutades sedan med en mid- hade hunnit få ledigt i tid för att
och generalsekreteraren skickades dag med Ms Huang, en god vän som träffas på hotellet. Så en dag åkte vi
därför med Namgyal för att sedan tidigare jobbat på kinesiska ambas- alla ut till hennes universitet i utöverlämnas till kommunens repre- saden i Stockholm i många år.
kanten av Beijing. Hon fick lov att
Det var som sagt många inspi- komma ut så att vi kunde få träffas
sentanter i Tibet.)
En dag blev lite av en Sverige- rerande möten vi fick vara med om under en halvtimme. Återigen blev
dag. Den började med ett informellt och alla får inte plats i den här korta det ett fint möte.
informationsmöte på den svenska sammanfattningen. Men det mest
Veckan gick snabbt och snart var
ambassaden där även Namgyal och oförglömliga av allt var mötet med vi på väg tillbaka till Sverige igen.
Tenzing Dramdul fick vara med. eleverna. Jag tror inte det går att be- Vi hade hunnit med mycket…. men
Det blev svenskt kaffe laget runt skriva hur berörda vi blev den dagen inte minst fått se resultatet av förenmedan vi alla kunde informera och då vi fick träffa några av våra uni- ingens arbete i Tibet…och bevis på
uppdatera ambassaden om våra versitetselever. Eftersom fem av dem att utbildning gör skillnad.
projekt i Tibet. Därefter åkte vi till hade fått lov att vara lediga och komIKEA. Namgyal ville nämligen se ma ut från de olika universitetsom- Allan Fotheringham
om han kunde få tips på enkla hus- rådena under en hel dag så ordnade Foto: Skolföreningen
hållsföremål eller möbler som Hant- vi en lunch på hotellet där vi bodde.
5
Brev från Dondrup Lhamo, jurist
Dondrup
Lhamo
som liten
Dondrup Lhamo som färdig jurist
T
ill mina välgörare, jag hoppas
att ni och era familjer har det
bra. Idag vill jag ta tillfället i
akt att uttrycka min tacksamhet för
er hjälp under hela min utbildning,
från första början och ända fram till
min slutliga examen från juridiska
fakulteten.
Jag heter Dondrup Lhamo. Min
familj består av sju personer. Jag
kommer från byn Jarado i Tashi
Gang-distriktet i Medrogungkar,
Lhasa. Från augusti 1998 och fram
till juni 2004 gick jag i grundskolan
i Jarado. Från augusti 2004 och till
juni 2007 gick jag i högstadiet i Medrogungkar och sedan fram till juni
2010 på gymnasiet i Lhasa. Sedan
fick jag möjlighet att läsa juridik vid
Chinese Minority University i Beijing.
Jag hade det ganska svårt i grundskolan eftersom jag kom från en fattig familj. Vi hade flera barn hemma
som också skulle behöva hjälp för
att få mat och kläder etc. Men med
hjälp av min engelsklärare Mr Pechoe och Mr Namgyal och under beskydd av skolföreningen fick jag det
här gyllene tillfället att läsa juridik
utan att behöva bekymra mig om
skolavgifterna. Alla som har stöttat
mig under min utbildning vill jag
tacka från djupet av mitt hjärta. Ni
6
kan vara säkra på att er hjälp inte har
blivit bortkastad.
Er organisation och era medkännande medlemmar har stöttat mig
och mina kamrater från Tibet i tio
år nu. Vi har bott här tillsammans
med andra minoritetsstudenter, och
vi har lärt oss en massa om livet. Jag
har läst juridik i fyra år och i år kommer jag att utexamineras från Beijing Minority University.
Det här är mina erfarenheter från
fyra år på universitetet:
Hela universitetsområdet var rent
och vackert och alla lärare mycket
kunniga. Alla studenter var helt engagerade i sina studier och trots att
de var från olika delar av Kina var
alla vänner. Vad jag än har lärt mig
på detta prestigefyllda universitet så
måste jag, som tibetan, alltid komma
ihåg att tjäna mitt folk. Den fantastiska möjligheten att få studera här
är svår att få och därför kommer jag
att dedicera hela mitt liv åt mitt arbete och aldrig glömma mina plikter.
Det finns ett ordspråk i Tibet:
”Lagen är mäktigare än hundra per-
soners strävan även om de skulle ha
tusen arbetares styrka.” Därför ska
jag komma ihåg utmaningen i den
här sortens talesätt.
Tiden gick så fort. Snabbt som
en blinkning hade tio år gått och jag
hade slutfört min juridiska utbildning. Om man verkligen lägger ner
tid och kraft på vad man är intresserad av här i världen så kan man själv
se att man får goda resultat.
Jag har några mycket goda nyhe- Från djupet av mitt hjärta ber jag för
ter till mina välgörare från Sverige. att ni alla ska få ett långt liv och god
Tack vare er hjälp har jag det bra och hälsa.
nu efter min examen har jag genom- Dondrup Lhamo
gått en tentamen i Lhasa och får nu Foto: Skolföreningen
ett arbete inom mitt verksamhetsfält
i Lhasatrakten.
Till slut ska jag ta tillfället i akt
att tacka alla mina lärare och sponsorer för all hjälp med skolavgifter,
mat och kläder under tio års tid.
Lärare i Ladakh
TACK alla som svarade på vår vädjan om hjälp till två lärare i Ladakh!
Det var i förra numret av Norbu som vi berättade om skolan i den avlägsna byn Tingmosgang i Ladakh. Skolan startades 1999 av en enkel
munk, Vörd. Bhikkhu Saghasena och har nu vuxit så att den kan ta emot
140 elever. Skolan behövde hjälp till löner för två lärare i matematik och
naturorienterande ämnen, Tanzin Lantzes och Tsering Yangchan, och
våra läsare har generöst bidragit med medel så att det täcker behovet.
Tsering Yangchan, NO
Tanzin Langzes, matematik
7
Stiftelse för högre studier
Hans och Barbara Bergstrom Foundation har undertecknat en överenskommelse med Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen om att
bidra med anslag till tibetanska studenter för att finansiera deras universitetsstudier.
B
arbara Bergström som under många år har understött
föreningen och dess skolor i
Tibet ger sin motivation till denna
större donation:
— Vi har sett vilken oerhörd ambition som driver de begåvade flickor
och pojkar som stöds av skolföreningen i Tibet. Hans och jag är lyckliga över att möjliggöra för 10 elever
varje år att kunna genomföra univer-
sitetsstudier inom teknik, medicin,
jordbruk och andra områden som är
värdefulla både för dem själva och
för Tibets framtid.
— Stiftelsen som grundades i
USA av dr Bergström och mig har
som sitt huvudsakliga ändamål att
uppmuntra utbildning och upplysning. Vi vet vilket dedicerat och
effektivt arbete som utförs av våra
vänner på skolföreningen. De har
8
Foto: Skolföreningen
frågat om vi kunde bidra till att fler
kunde fortsatta i högre utbildning –
att öppna dörrarna till högre utbildning också för fattiga men begåvade
unga tibetaner. Det känns mycket
bra att kunna göra detta och vi ser
fram emot att kunna följa de här intelligenta tibetanska studenterna i
framtiden och se vad de kan uppnå
för Tibet och för sig själva.
Inspirerande kurs
Vördade Geshe Lamsang har under många år besökt The House of
Tibet och gett mycket uppskattade undervisningar under en helg. Det
är verkligen en ynnest att få ta del av hans klara, djupa och varma undervisningar.
Å
rets undervisning fick vi
helgen 6-7 september. Tarasalen var fullsatt och det
var en riktigt varm och solig sommardag.
Vördade Geshe Lamsang undervisade utifrån texten Seven points of
mindtraining eller Lojong. Lojong är
tibetanska, lo=mind, jong=training.
Lojong ger oss en relativt enkel metod för att lära oss att bli mindre
själviska och självcentrerade för att
minska våra egna kval och svårigheter.
Geshe Chekawa som levde i Tibet på 1100-talet fastnade för dessa
två rader: Give all victory and gain
to others. Take all defeat and loss
upon yourself. Han ägnade sedan
tolv år till att utifrån dessa rader
utveckla och skriva Seven Points of
Mindtraining. Det är 7 huvudpunkter med slogans som underrubriker,
sammanlagt 59 slogans, som på ett
fantastiskt sätt täcker upp olika företeelser som vi kan råka ut för.
Vördade Geshe Lamsang betonade att det är viktigt att visa ett
gott ansikte utåt och inåt. Roten till
alla problem är egoklängandet, som
är ett stort missförstånd. Genom att
arbeta med dessa 7 punkter kan vi
minska egoklängandet.
Även om vi bara kan utveckla en
liten del av denna text är det stort.
Meriten av att försöka är värd mycket.
Några råd: När du är ensam –
vakta ditt sinne. När du är med andra – vakta din tunga. Leta ej fel hos
9
Geshe Lamsang med
översättaren Lama Lodru
andra. Om vi blir sårade – älta inte,
det skadar oss själva. Det är bara vi
själva som kan påverka vad vi gör
med kropp, tal och sinne. GE INTE
UPP.
Det var en väldigt givande helg.
Bara att se Geshe Lamsang, som
utstrålar sådan medkänsla och vänlighet, ger kraft och energi. Och att
lyssna till hans undervisning ger
otroligt mycket.
Under helgen fick vi dessutom
goda måltider. På lördagen var Margaretha Stigsdotter kock och på
söndagen Linda Klasson.
Gudrun Löfgren
Foto: Britt Mebius
Sagan om Skogshuggarkungen
E
n vacker dag, en gång för
länge sedan, strosade kungen
av Kosala omkring i en av de
kungliga trädgårdarna som låg i utkanten av staden. När han gick där
och plockade blommor och frukter, mötte han en ung kvinna som
samlade torra grenar och kvistar på
marken medan hon nynnade på en
melodi.
Ju mer han såg på henne desto
djupare kände han sig dragen till
henne. Hon rörde sig med en sådan skönhet och grace att han inte
kunde sluta att se på henne. När hon
talade var hennes röst sjungande och
melodisk vilket lugnade och stillade
hans rastlösa själ.
Dag efter dag återvände kungen
till trädgården för att träffa den unga
kvinnan. Han smyckade henne med
blomstergirlanger och byggde sig ett
skyddat lusthus i trädgården så att
han kunde vara nära henne. Gradvis
vann han hennes tillgivenhet, tills
en dag då hon offrade girlanger av
blommor till honom och steg in i
hans boning för att leva med honom.
Efter att ha tillbringat några lyckliga månader tillsammans, blev den
unga kvinnan med barn. Medveten
om detta gav kungen henne sin signerade ring och sa, ”Bevara den här
10
ringen på en säker plats; mitt namn
och sigill kommer att ge barnet rättighet att kalla mig far. När barnet är
fött, tag med det till mig. Var noga
med att också ta med denna signetring, för den är beviset på vår förbindelse.
Kort därefter kallades kungen
tillbaka till sina plikter. När tiden
var inne födde kvinnan en liten
son. Hon älskade babyn av hela sitt
hjärta, men kunde inte förstå varför
kungen lämnat henne ensam att ta
hand om barnet, eller varför han inte
besökte henne eller skickade sändebud för att se hur hon hade det. Hon
älskade kungen och ville inte skäm-
ma ut honom, eller orsaka honom
någon som helst förlägenhet. Hon
bestämde sig därför att själv ta hand
om sonen. Trots att hon var fattig
och måste arbeta för sitt levebröd för
att ta hand om sonen, sålde hon inte
kungens ring.
Månader och år passerade. Den
unga modern samlade och högg ved
för att livnära sig och sonen. Under
moderns vaksamma ögon som ömsom uttryckte glädje eller fylldes av
sorg, lärde han sig le, vända sig om i
sängen, sätta sig upp och krypa.
Han kröp under bordet och vände alla grytor och kastruller upp och
ner. Han kröp ut på bakgården, tittade på myrorna, skrattade åt fåglarna när de hoppade hit och dit och
pickade på grönsakerna som växte
där. Han grävde små hål i jorden,
han skrattade och lekte, spridde nävar av jord överallt.
Sedan lärde han sig att gå och
gjorde sig fri från sin mors armar,
men band hennes ögon, för de måste följa honom vart han än sprang.
Snart var pojken stor nog att gå ut
och leka med andra barn i samma ål-
11
der. Ibland blev han retad och kallad
för ”den faderlöse pojken”, eftersom
han inte hade någon far hemma.
En dag då han kände sig sårad
frågade han sin mor, ”Mamma, vem
är min pappa?”
”Kungen är din far, mitt barn”,
svarade hon.
”Men vad är beviset, mamma?”
Då visade modern ringen med
sigill som kungen hade gett henne.
Efter den dagen började pojken be
sin mamma om och om igen att ta
med honom till sin far. Han var otålig att få träffa honom, att få se hur
han såg ut och lära sig allt om honom.
Modern förstod att pojken hade
bestämt sig för att verkligen finna
sin far. Så en morgon tog hon med
sig sonen och den signerade ringen
och gav sig av på vägen som ledde
till palatset.
När de kom fram till slottets port
visade hon ringen för vakterna. När
de fick se kungens namn och sigill
på ringen tog vakterna genast, utan
att tveka, med henne till kungen.
Hon fortsatte fram till tronen där
kungen satt.
Efter att ha bugat sig för kungen
pekade hon på pojken och sa, ”Min
herre, här är din son”.
Kungen kände genast igen henne
så fort han fick se henne. Han kände
sig extremt generad inför hovfolket
som inte hade en aning om kvinnan
och hans umgänge med henne. Han
låtsades vara oskyldig och sa, ”Nonsens! Jag har ingen son med dig!
Då tog kvinnan fram ringen och
visade den till kungen.
”Det här är inte min ring”, sa
kungen. ”Den är falsk.”
Kvinnan utropade, ”Bara gudarna
såg oss tillsammans. Kan ingen annan tala för mig?” När hon så stod
inför kungen och hans samlade hov
ropade hon ut i tomma luften att
den skulle vara hennes vittne, ”Jag
ska lyfta upp min son i luften, om
han i sanning är son till denna kung
kommer han att tryggt stanna kvar
mitt i luften. Om han inte är det,
kommer han att falla till marken.”
Efter att ha sagt detta, lyfte kvinna upp pojken i luften och lät sina
armar falla till sidorna. Då hände det
allra mest otroliga. Istället för att falla till marken, blev pojken bekvämt
hängande kvar i luften. Han ropade
till sin far och sa:
”Far, jag är verkligen din son.
Skicka inte iväg mig. Du är kung
av detta stora land. Ditt palats är
stort och du ger mat och husrum till
många människor. Min mor är fattig
och har arbetat hårt för att ta hand
om mig, det kommer inte vara något
problem för dig att hitta en plats för
mig och min mor i ditt hus.”
Kungen var rörd. Han sträckte ut
sina armar och sa, ”Kom min son.
Från och med idag ska du bo hos
mig. Du och din mor ska få allt ni
önskar.”
När hovfolket såg hur kungen
överväldigades av kärlek sträckte de
alla ut sina händer för att försöka få
tag i prinsens armar först. Men pojken sänktes rakt ned i kungens famn,
han lutade sitt huvud mot kungens
axel. Kungen reste sig och hälsade
12
pojkens mor som sin fru. Han tog
dem båda med sig in i palatset.
Efter att ha levt många lyckliga år tillsammans med sin familj,
dog kungen. Prinsen blev nu kung
och bar kronan. Men han glömde
aldrig att han var född av en fattig
kvinna som en gång arbetat hårt
för att kunna förse honom med
mat och kläder. För att visa respekt
för sin mors hårda arbete och hedra hennes familjs yrke, kallade han
sig själv för ”Skogshuggarkungen”.
Översättning: Susanne
Ställborn
Illustrationer: Rebecca
Vats Jonsson
Helgkurs med Vörd. Kenpo Sherab
på The House of Tibet 7-8 juni
Practise and theory of meditation var titeln på helgens undervisning. Det
var första gången Vörd. Kenpo Sherab hade undervisning här, men
förhoppningsvis inte den sista. Det var en helg som lämnade efter sig en
känsla av förnöjsamhet, glädje och ny energi.
Några axplock:
* Här i väst behöver medmänniskorna få leenden, medkänsla och
att få skratta.
* Buddhanaturen finns inom dig
som ett frö från en underbar
blomma.
* Att ge en vacker gåva till en person kan vara ett leende.
* Grundläggande meditation är
viktig och måste stabiliseras.
* Meditation är som att föra samman ett sedan länge förlorat barn
med dess mamma.
* Tro på att du kan utvecklas från
dag till dag.
* Var närvarande i nuet i vad du är
och vad du gör.
fick också förklaringar till ceremonin.
Den 8 juni var Guru Rinpoches dag.
Som avslutning på dagen gjorde vi
Sadhanapraktik och tsogoffer. Vi
Ulf Söderman, Margaretha
Stigsdotter, Munhi Westin, Ulf Westin,
Margita Furu, Lama Sherab, Uno
Svedin och Gudrun Löfgren.
13
Gudrun Löfgren
Foto: Skolföreningeen
Torma
Tillverkningen av smörskulpturer, torma, är en mycket gammal ritual
och konstform inom tibetansk buddhism och används inom tantriska
meditationstekniker. När Khenpo Sherab besökte oss för en helgkurs
i början av juni passade han på att undervisa en grupp intresserade i
smörskulpterandets hantverk.
Anne-Sofie Ekelund, Margaretha
Stigsdotter(skymd), Khenpo Sherab,
Allan Fotheringham och Sofia
Pettersson skulpterar i smör.
M
an blandar till en deg av
mjöl, traditionellt användes kornmjöl, olja, vatten
och andra substanser och formar
den på olika sätt beroende på användningsområde. Sedan är det dags
att ta fram smöret. Man formar det
i iskallt vatten till olika attribut som
sätts fast på skulpturerna och sedan
målas alltihop. Jättelika skulpturer
kan göras för festivaler, men vanligtvis är de små och konformade och
placeras direkt på altaret. De kan representera en Buddhaaspekt, vara en
offergåva eller konsumeras av deltagarna i speciella fester.
Khenpo Sherab studerade under
tre år traditionella konstarter som
14
smörskulptering, mandalamålning
och heliga danser i Ladakh innan
han flyttade till Dehradun där han
nu arbetar på Songtsen Library.
Ingegerd Hamberg
Foto: Skolföreningen
Gudrun Hegardt
— orädd och mångfacetterad
En av skolföreningens grundare, Gudrun Hegardt, har lämnat jordelivet. Hon somnade in i sitt nittioandra levnadsår i mitten av maj och den
30:e maj bevistade vår generalsekreterare Allan Fotheringham hennes
begravning i Allhelgonakyrkan i Lund. I stället för blommor hade Gudrun önskat bidrag till skolföreningen, och många var de gåvor som kom
in.
Foto: Leif Magnusson
G
udrun Hegardt var en eldsjäl i ordets sanna be- Han stannade i sju dagar och undervisade i Dharma på
märkelse. Som 14-åring fascinerades hon av en det nystartade buddhistcentret i Mälarhöjden.
En tid arbetade Gudrun på Etnografiska museet i
bok av Alexandra David-Neel: Bland magiker
och mystiker i Tibet. Sedan betade hon raskt av biblio- Stockholm där hon identifierade tibetanska föremål, höll
tekets hela utbud av Tibetlitteratur och hemma berätta- kurser om Tibet och bjöd in HH Dalai Lama två gånger. 1966 var hon med och startade Svenska
de pappan om tibetansk filosofi, något som
Tibetkommittén, och 1988 startade hon
fängslade henne för livet. Buddhismen,
och Soenam med familjer Svensk-tibeliksom engagemanget i skolfrågor, kvinnotanska skol- och kulturföreningen och påsaken och politiken, utgjorde viktiga delar
började bygget av 108 skolor i Tibet. Hon
av hennes liv och verksamhet.
var vice ordförande i föreningen fram tills
Gudrun var med och bjöd in de första
hon av familjeskäl flyttade till Lund. Där
tibetanska lärarna till Sverige. Hon beräthar hon samarbetat med IM, Individuell
tade att hon 1974 fick ett brev från EngMänniskohjälp, och med Föreningen för
land utan avsändare. Brevet innehöll bara
tibetansk buddhism, och där bodde hon
en teckning av en gammal lama. Hon satte
fram till sitt frånfälle.
sig i bilen och körde till Köpenhamn för
hon hade hört att det skulle komma tibetaner dit. Och där träffade hon Kalu RinpoIngegerd Hamberg
che som hon genast bjöd in till Stockholm. Foto: Skolföreningen
15
Sommarfesten
Många medlemmar och intresserade strömmade till årets sommarfest
på The House of Tibet den 14 juni. I samband med festen presenterade
vi den senaste boken från vårt förlag, Folksagor från Tibet, en samling
sagor återberättade och illustrerade av Veronica Leo.
Sagorna i den senaste boken upptecknades ursprungligen av en grupp
tyska tibetologer och språkforskare i
Indien på 1970-talet. Redan då var
den muntliga berättartraditionen på
väg att försvinna.
—Det här är inga egentliga barnsagor, säger Veronica Leo, men de
passar mycket bra för högläsning
och kan inspirera till spännande diskussioner.
Vinsten av bokförsäljning via föreningen går till vidareutbildning av
våra elever i Tibet.
Soenam hälsar på en grupp gäster
Ingegerd Hamberg
Foto: Britt Mebius
V
ädret var vackert och be- av 1990-talet. Hon lyssnade, antecksökarna bänkade sig både i nade och skissade och resultatet blev
huset och ute i trädgården. bilderboken De tre silverslantarna.
Kocken Linda Klasson hade lagat en
fantastisk buffé med spännande rät�ter, och feststämning rådde. Så småningom samlades alla i den vackra
Tarasalen för att lyssna på Veronica
Leo som berättade om sin bok.
Det är en samling på femton sagor som speglar Tibets buddhistiska
kultur men samtidigt ger prov på
en drastisk humor och ett fantasteri
som vänder upp och ner på begreppen.
Veronica Leo berättar om sitt första möte med den tibetanska folksagan genom en sagoberättare som
hon träffade i norra Indien i början
16
Veronica Leo i Tarasalen
Glimtar från Tibet
— unik fotoutställning
En intressant fotoutställning om Tibet har visats i höst på Hesselby
slott. Den heter Glimtar från Tibet, nu och då och har sammanställts av
Namgyal Taklha, född i Tibet och numera bosatt i Dehradun i norra
Indien. Hon har hela sitt liv varit en stor tillgång för utvecklingen och
jämställdheten i det exiltibetanska samhället. Hon var på plats vid invigningen 23 augusti och presenterade utställningen. På plats var också
Lena Taharally:
N
amgyal Taklha berättade
om utställningen och passade samtidigt på att introducera sin bok Women of Tibet, där
hon ingående intervjuat gamla kvinnor från olika samhällsskikt om livet
i Tibet före Kinas invasion.
Namgyal Taklha föddes i Lhasa
för drygt 70 år sedan och hennes
livsöde är djupt sammanvävt med
Tibets moderna historia. Hon är
svägerska till H H Dalai Lama och
f.d. ledamot i exilregeringen, och
hon bärs av en önskan att på olika
sätt bistå sitt folk. Hon har lärt av livet att det kan ta många vändningar
och säger: ”Jag gör inte upp planer,
för det blir sällan som man tänkt sig.
I stället försöker jag ta saker som de
kommer och låter dem utvecklas undan för undan”.
Precis så var det med utställningen. Det fanns en undangömd låda
med gamla fotografier, tagna av hennes far, Tibets förste fotograf. Av en
händelse visade hon bilderna för en
god vän från England, Jane Moore,
och Jane insåg det historiska och
kulturella värdet av bilderna så hon
bad Namgyal Taklha göra dem tillgängliga för andra. Tillsammans påbörjade de arbetet med utställningen, och samlingen utökades med
bilder tagna av Alexandra DavidNeel, den första kvinnan som lyckades ta sig till Lhasa, den förbjudna
17
staden, i början av 1900-talet. Man
fick även bilder ur privata samlingar
samt bilder tagna av okända fotografer. Utställningen har en spännvidd
från 1914 fram till vår tid och utgör
ett tids- och bilddokument som fyller ett stort tomrum i Tibets historia.
Där finns bilder från tiden före flykten 1959, bilder från den första politiska delegationens resa in i Tibet
1979, och bilder från nutid. Det är
en stark och unik bildberättelse som
präglas av vemod och speglar livet i
Tibet, ett land med en rik kultur under en gången tid.
Lena Taharally
Foto: Skolföreningen
Julklappstips från
Katselshopen
Extrapris fram till jul på vårt förlags
egna böcker. Folksagor från Tibet
kostar 140 kr, Att Hitta Hem, Den
Sanna Frihetens Väg, From Suffering
to Happiness och The Jewels of
Tibet 50 kr styck. Vid beställning
tillkommer porto.
Förutom ett stort antal andra böcker finns
dessutom produkter från Hantverksskolan i
Katsel, dr Tamdins hudvårdsprodukter, skivor,
sjalar, smycken, offerskålar mm.
Katselshopen är öppen under kontorstid samt
vid Skolföreningens evenemang.
Tel: 08 643 49 47. Vid frågor och beställning
kontakta Munhi på [email protected]
VÄLKOMNA!
Manifestation på Mynttorget
En tyst manifestation för fred och icke-våld
anordnades för sjätte året i rad på Mynttorget
i Stockholm en lördag i slutet av maj. Skolföreningen arrangerade tillsammans med Drömmen om Det Goda. En grupp meditatörer hade
mött upp för att tillsammans meditera under en
timme.
Foto: Skolföreningen
18
A
N
S
L
A
G
S
T
A
V
L
A
Riksel-Lindhfonden
– för högre utbildning
Rum att hyra
RUM finns att hyra under kortare perioder
för övernattning/enskild retreat och till
föreläsningar på The House of Tibet.
Utan finansiellt stöd kan våra elever inte
anta erbjudna utbildningsplatser efter
grundskolan. Här gör Svensk-tibetanska
skol- och kulturföreningen en stor och
viktig insats. Hjälp oss genom att skicka
bidrag till pg 90 06 66-9 eller lämna
regelbundet stöd via autogiro. Kontakta
föreningen per telefon 08-643 49 47 eller
via email [email protected]
För mer information kontakta oss på
telefon 08-643 49 47 eller på
[email protected]
Helgstängning
Gåvokort
Du kan skänka en penninggåva till stöd
för barnens skolgång i Tibet! Genom att
ge gratulationskort på t ex födelsedag,
examensdag, ett kort till minne av någons
bortgång stöder du en mycket viktig
verksamhet.
The House of Tibet
är stängt mellan 22
december 2014 och
6 januari 2015.
Meddela oss Ditt namn och Din adress till
[email protected] eller ring
08-643 49 47 och sänd samtidigt pengar
till pg 90 06 66-9, Svensk-tibetanska skoloch kulturföreningen.
Vi sänder Dig ett kort som Du själv
kompletterar med lämplig text och
överlämnar till mottagaren.
19
N
20