Transcript Tankar om Sumsim och tävlingssimning eller ”Hur svårt kan det vara

Tankar om Sumsim och tävlingssimning eller ”Hur svårt kan det vara?” Nu har det varit tråkig stämning i Danmark ett bra tag så det kan vara kul att kolla på simning i Sverige. Nu har det varit regionfinaler i Sumsim. Fast än jag inte ”tillhör” svensk simning mera, så är det i alla fall kul att kolla in läget, så sonen Calle (Simtränare i Sydsim, Burlöv) och jag släntrade som hastigast in om i Helsingborg på väg hem från Zappa juniors koncert i Stockholm. Calle hade kollat förmiddagens tävlingar, på dator hela resan hem med hjälp av mobilt bredband. Jag sög in intryck och minnen som jag tänker lufta i en krönika i den längre klassen. Denna krönika. Håll ut. Region i Hbg I simhallen hamnade jag vid sidan av en god man som faktisktfortfarande känner igen mig – det var Stig Olsson, legendarisk ordförande av skånsk simning i dess mest framgångsrika period. Eftermiddagstävlingen började med 200 fjärilsim i äldsta pojkklassen. Sonen ville snacka med kompisarna i sin klubb så vi gick ner på läktarplats i Helsingborgs fantastiskt fina gamla bad på Söder, en gryta med läktare på båda sidor av bassängen.. Snabb bassäng som jag minns den, salt vatten. Väl på läktarplats kom jag till att stå vid sidan av Gunnar Wismar, en simmare som simmade för min klubb, Limhamns SS / MKK när jag var tränare i Malmö under första 4-­‐5 åren av 80-­‐talet. Gunnar, som vann riksfinalerna i Umeå 1981 som 15-­‐åring på 2.12,00, var som jag lätt undrande till varför inte fler skåningar klarar att simma 200 fjärilsim. GW hade den gången en kompis i Alex K som kom från samma klubb och gjorde då 2.13,17 på 200 m fjäril, de var 1. och 3 – den gången. De var inte 15 eller 16 år, de var bara 15 år gamla. Alex var dessutom inte 200 m simmare alls. Han var 100 m fjärilsimmare, men vältränad vilket var tur eftersom man då inte simmade 100 fj. Nu hade Gunnar en 15-­‐åring som simmade på 2.10 utan det är specialdistansen. Visst finns det både resultat och grenar som har utvecklats – de flesta -­‐ och det är ju tur, men också resultat som verkligen skrämmer en tränare som kan sätta sakerna i ett historiskt perspektiv. 200 fjäril för flickor i äldsta klassen är en sådan. Man kommer till finalerna – som i min värld är en prestigetävling – på en tid strax över 2.40 ! Låt vara att det finns 24 deltagare i final i äldsta klassen (varför), så det borde ju vara lite lättare att komma med. I pojkarnas 14-­‐års klass var 6. tid 5.09,26 i 400 IM. 1981 var 6. tid 5.09,46. Så där kan det vara, det är inte allting som utvecklas enligt raka linjer. Gamle ordföranden Stig och jag rynkade pannorna, Stig berättade att det idag endast finns 75 % av antalet medlemmar i skånsk simning, mot för några år sedan. Klarar simningen inte att konkurrera med skateboard och klättring? Eller innebandy? Är det inte roligt eller intressant nog? Ja, men då förlorar man ju! Hur kan man bara acceptera det utan att ha en utvecklingsplan som ger resultat? En plan är en sak, men resultaten är svaret på om vi gjorde rätt. Jag kollade i listan över alla Sumsim-­‐
starter i landet (publicerad på simma.nu). Väsby är överlägsen klubb med 80 starter, en klubb som för några år sedan inte hade mer än kanske 10 starter. Hur har Väsby gjort? LASS är alltid med i toppen av svensk simning (och i Östergötland och världen för den sakens skull). Hur gör de? Att Helsingborg är med i toppen är det väl ingen som längre blir förvånad över, Sveriges kanske bäst skötta klubb? Hur gör de? Det är viktigt att lära av de bästa och sen tänka nytt och utveckla. Benchmarking Vi då, hur hade min danska klubb klarat sig. Att ”benchmarka” betyder att man jämför sig med andra aktörer på marknaden, så det är en bra sak att göra för mig som chefstränare. Lyngby SK hade haft cirka 55 starter i riksfinal om allt hade klaffat och alla hade simmat allt. Nu är ju inte världen så rosenröd att allt alltid klaffar, men om simmarna hade simmat det som de brukar så hade vi haft cirka 45-­‐47 starter i final. 30 % av våra resultat i top-­‐6 efter regionfinalerna. Representation i samtliga lagkapper. Hur gör vi? Vi är inte ens en superbra åldersklassklubb i Danmark. Ska han nu bara skryta nu Wiking? Nä, det vill jag inte påstå, det gör man inte i ett öppet forum utan att bli betraktad som helidiot och det är inte riktigt det jag är ute efter. Mera att ”Det är inte så svårt!” Det finns hopp för alla klubbar om ni bara gör det rätta och satsar. Vågar satsa! Vad är problemet? Nu tänker jag vara gammaldags sur och ifrågasätta en hel massa. Inte för att svina till folk, utan för att svensk (och skånsk) simning behöver tänka till, så gör det. Ifrågasätta Jag snackade för några dagar sedan med en chefstränare i en top-­‐20 klubb (räknat i antal starter på Sumsim riks). Han sa att målet inte vara att prestera på Sumsim, men att simmarna om några år skulle vinna medaljer på SM och JSM. Hur kan någon veta det? Det är kanske ”PK” dvs politiskt korrekt att önska att man har bra seniorsimning, men om det inte funkar? För man då inte klubbens medlemmar bakom ljuset? Nu kommer några frågor: 1. Vilken undersökning / forskning stöttar påståendet att om man är bra på Sumsim så kan man ingenting som senior? Skicka in svaret till www.simma.nu för alla bör vara intresserade av detta. Håll det till simning. 2. Om det är så att duktiga unga bränns ut så är det ju surt för klubbar som Väsby, LASS, HS, MASS och Jönköping som är i toppen av Sumsim. Hur ska ni göra? Hur tänker ni? Eftersom era simmare är bra redan på Sumsim så kommer det ju inte att bli bra sen, med den doktrinen i ryggen att de ”små” har pressats för mycket i unga år. Det tror jag inte alls på och det gör inte ni i de bästa klubbarna heller. Ja, hur gör Väsby, Neppan, Täby, och alla de andra jättebra klubbarna? – och har gjort! Hur gjorde de för 5-­‐6 år sedan? Som bakgrund till tiderna från 1981 har jag kollat i gamla ”Simsport, en gammal nerlagd simtidning där alla resultatlistor publicerades. Med i resultatlistan 1981 i toppen av sina klasser fanns Anders Holmertz (Motala), Joakim Holmquist (Jönköping), Marika Pettersson (Kumla, född 66 och simmar fortfarande SM!), Ulrika Feldtman (Limhamn, simmar Masters för Bosse på simma), Helena Kälvehed (Korrugal), Hans Fredin (Södertörn). Ann Linder (GBG), listan på lyckade simmare blev lång. Och detta var bara i toppen av Sumsim resultatlistan. Längre ner i listan fann jag flera andra som idag brinner för simning som ledare och tränare. Än idag, nästan 30 år senare. Kan det vara så att det har gått mode i att ha en återhållsam hållning när det gäller ungdomssimning och det är därför man slänger ur sig ett sådan påstående som att det är bra att hålla igen. Ni ska inte idka rovdrift, men heller inte hålla igen .Hålla igen på vad. Gärna på ”rovdriften” dvs 10.000 m om dagen när man är 10 år. Varför säger man en sådan sak? Kan det bero på att man är rädd för att få kritik om någon skulle anklaga klubben för att, just idka rovdrift på de små. Men det är ju inte rovdrift som ska genomföras, det ska vara smart simning och verksamhet som utvecklar hela människor. Resonemanget finns att hitta hela vägen genom utbildningssystemen också. Är det byggt på lika dålig grund som att det skulle vara ”farligt” för att styrketräna för personer i Sumsimåldern? Det vet vi idag att det inte är. Det är sunt att styrketräna även med små människor, bara man gör på rätt sätt. Utbildning! Klara tankar. Fokus på rätt saker. Vårt fokus Jag kan inte svara för andra klubbar än min egen, men min klubbs fokus ligger på att -­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
Utveckla goda tekniker Simma fort på träning och tävling Var strikt proffsiga i allt vi gör – samla och bokföra fakta, testa, samtala, sätta mål Erbjuda annat än bara simning på programmet Ha kul tillsammans – inte minst ta individen på allvar Alla ska få en plats (inte nödvändigtvis alla i samma grupp, men en plats i vettig verksamhet) … dvs allt annat än att idka rovdrift. Detta för simmare födda 2001-­‐1986. Vi vill se hela simmaren, det innebär att vi vill att de stannar i klubben under lång tid. Kalla det för att vi satsar på vår investering? Det ska dock rätt mycket till för att en kille eller tjej som är 17 år ska fortsätta med simning om de inte presterar bra resultat, när man skall stiga upp till morgonträning 3-­‐4 gånger per vecka. Vilka garantier finns det för att man, annat än i undantagsfall, ska utvecklas till internationell toppelit, om man ”inte är med på listan” när man är 17 år? Inte några garantier alls, eller mycket små, enligt mitt sätt att se sakerna. Man kan ju ha trevligt ändå om klubben har ”mys” som målsättning, men klubbmiljön lär inte omfattas av det som kan betraktas som vinnarmentalitet. Nu vill jag understryka att jag inte på något vis betraktar ”mys” som en dålig klubbmålsättning, bara man genomför det man har tänkt. Det är årsmötet (dvs medlemmarna – låt bli att skicka ansvaret till någon annan) som är überst ansvarigt för klubbens arbete och därmed målen. Igen, idén med denna krönika är att få upp er ur sofforna, tänka till och deltaga i den annars helt stendöda debatten om vad simningen i landet behöver. Talangarbetet -­‐
Talang är en gåva, ett frö, som är nedlagt i några människor med trollstav. Men detta frö ska växa och vårdas så att det kan utvecklas till något fullständigt enastående.( Leonardo DV) OK, om inte man lyckas så kan man ju sänka kraven, så når man sina mål. Eller så kan jobba bättre och nå målen! I Sverige (och Danmark) är vi tvungna att ta hand om våra talanger, de är ju inte så många. You´re damned right! Begrunda följande: I Sverige har vi cirka 1,2-­‐1,3 miljoner barn och ungdomar i ålder 10-­‐19 år. Det är i detta åldersspann vi tycker oss se talangen. Av dessa 1,2-­‐1,3 miljoner personer har cirka 10% den naturlig talang som krävs (på olika sätt) för att kunna nå toppen. Det innebär att endast 120.000 till kanske 150.000 personer är just nu tillgängliga för att kunna tränas till internationell toppklass. Dessa knappt 150.000 själar ska vi inom simningen dela med fotboll, hockey, karate etc. Vi kan snabbt konstatera att det inte kommer att vara lätt att hitta rätt. Om Sverige har 1,2-­‐1,3 miljoner personer att ”välja” från, hur ser det då ut i andra länder? -­‐
-­‐
-­‐
-­‐
Kina USA Australien Danmark 228 miljoner dvs 22,8 miljoner ”talanger” 40 miljoner dvs 4 miljoner ”talanger” 2,8 miljoner dvs 280.000 ”talanger” (plus en stark simmarkultur) 700.000 dvs 70.000 ”talanger” Vi måste vara noga med att hitta talangerna och ge dem ”rätt” behandling – och Gud vet hur den ser ut? Jag tror att ”om man har det bra så finns förutsättningarna att lyckas”, samt att ”om man har kul så kommer fler att vilja fortsätta”. Vad är kul? Jag tror att det är kul att bli behandlad som en person, att få utvecklas i en stimulerande miljö etc. politisk korrekta och naturliga saker. Jag är också övertygad om att en målmedveten simmare tycker att det är kul att uppnå högt ställda mål och få erkännande i form av priser, landslagsplatser, att få ingå i ett bra lagkappslag, få en tillräckligt fantasifull och omväxlande verksamhet etc. Att få lyckas är viktigt! Hur svårt kan det vara att sätta sig in i det? De som inte kommer att ha kapacitet att nå toppen (här tänker jag inte alls på Sumsim, utan internationell toppelit) vill också ha en värdig behandling och har rätt till det, men alla behöver inte tillbringa 4x21 dagar på hög höjd per år, eller stiga upp tidigt varje morgon. Lika logiskt som att alla bör ha skor på fötterna, men alla killar ska inte ha storlek 43 bara för att det är genomsnittet. Om vi godkänner att det finns ett samband mellan folkmängd och antal potentiella riksfinalister, så bör flera klubbledare i kommuner med många invånare ta sig en funderare över vad som är fel? Jag pratar således inte om att man i alla kommuner med över – låt oss säga 75.000 invånare – ska börja pressa livet ur de små för att vara bra till nästa års Sumsim, men om man inte har några starter alls? Eller bara få starter? Har man då rätt koncept, eller är det kanske så att man rent faktiskt hindrar barns idrottsliga utveckling med det koncept man har. Ödmjukhet och ifrågasättande ska till. Ännu viktigare – nyfikenhet, i stället för att köra på i samma spår som år efter år leder till att medlemmarna/talangerna (som ju finns överallt) inte kan komma vidare idrottsligt, mer än i undantagsfall (=även en blind höna kan hitta ett korn). Vad är det som gör skillnaden Som tränare vill jag göra en skillnad, det har jag alltid velat. Jag är väl medveten om att kunskap och utbildning är en jättebra grund att stå på, men utan engagemang och driv så betyder det ju ingenting för de simmare och tränare som jag arbetar med. Vad är det som vi tränare egentligen diskuterar som de viktigaste faktorerna? Jag tänker här göra en lista över sådan som jag uppfattar som modernt att fokusera på. -­‐
-­‐
Teknik. Ja, naturligtvis. Viktigt att den uppfattning vi har bygger på mekaniska korrekta principer och inte på ”mode”. Modet kan vara baserat på goda principer, men jag har också misströstat på föreläsningar jag har varit med på, där ”inspiratörer” främst från andra länder har stått upp och föreläst om saker som hade fått min fysiklärare i 7-­‐an att spärra upp ögonen. Charlataner i mina ögon som, om de tillåts avintellektualisera vår sport bara för att de har varit i närheten av en simmare som lyckats, kommer att sätta fel slags spår i simmarlandet SWE. Gör det dagliga tränararbetet. Få ner tekniken på papper och räkna simtag per längd. Få ner antalet simtag per längd till internationellt godkända nivåer och ta det därifrån till nya höjder med individen i fokus. Lär dig din Dr. Dimitrij Mancevič! Fart. Meter per sekund på träningen är kanske det viktigaste som finns i träningsbilden (med bibehållet antal simtag). Målsättningsfart så ofta som möjligt. Så ofta som möjligt betyder att all annan träning ska speglas av detta påstående. Någon menar att det skulle vara ”farligt” (där kom det igen!)att köra allt för mycket anaerob träning med yngre simmare eller ännu värre att unga simmare inte får så mycket mjölksyra(!) OK, jag har mätt upp 18,8 mMol på en 13 årig, 53 kg tung Sumsimtjej. Jag tror att det är mycket individuellt och att anaeroba typer -­‐
-­‐
-­‐
-­‐
-­‐
klarar mycket mer anaerob träning än en aerob typ. Således inte ålder utan typ som är viktigast. Principen om specificitet är en god princip och gäller fart, precis som teknik. Det är dock smart att förstå att bra simning kommer av många korrekt utförda simtag. Tillräckligt många meter ska simmas. Överbelastning. Samma som förra punkten. Vi kan inte komma vidare utan att träna på en nivå som hastighetsmässigt ligger över den vi nyss vara glada över. Chocka kroppen ofta. Dessutom kommer våra muskelceller att ”komma ihåg” överbelastningen i en evt. toppning, efter ett uppehåll etc. Vi vet inte var gränsen går mellan hård träning och för mycket överbelastning så gränsen kommer att vara hårfin. Lyssna till simmaren! För dagbok. Corestyrka. Det här är det många som sätter sin lit till. Jo gör det (även mina simmare kör corestyrka) men låt det inte gå ut över simtimmarna, speciellt nära en viktig tävling. Viktigt genom hela säsongen, men ….. har någon sett forskning som visar att detta hjälper en simmare att prestera bättre tider? Om du har en sådan rapport – publicera den på simma.nu, så blir vi alla lite klokare. Om du tror på det, så kör på, motsatsen är ju heller inte bevisad. Ännu. Kost. Viktigt och bör kontrolleras någon gång då och då, men tveksamt om det gör nytta på en Sumsimmare som ändå kommer att äta mammas / pappas mat. Utbildning är viktigt och ett bra ”ätbeteende” är viktigare än den fettprocent som den danska landslagstränaren jagar sina simmare med. Ingen av mina simmare i Sumsimålder har en viktmålsättning som innebär att de ska gå ner i vikt. Det händer att vi väger men det är t ex på hög höjd där vi är måna om att inte tappa för mycket vikt (vätska, glykogen, fett och muskler i kombo). På sikt (elit) så kommer det att vara viktigt att följa upp. Elitmässiga vanor. Jag tycker att individer som tydligt uttalar en elitmålsättning ska få chansen på så vis att de får information om vad de ska tänka på när det gäller elitära vanor. Det kan vara träningsnärvaro inkl det morgon pass de ska vara på. (hos oss: 14 år= 1 morgonpass per vecka, 15 år= 2 pass, 16 – ä = 3-­‐4 pass per vecka). Ingen alkohol (ingen självklarhet i Dk – danska ungdomar dricker mest i EU). En organisationsplan som håller. Simmarna får ut en veckoplan varje söndag med all träning inlagd. De ska själva lägga in skolschema och läxschema. Tid över härskar de själva över. Om de planerar att missa någon träning utöver planen så ska det komma ett mail senast söndag kväll. Det händer ibland att någon kommer ihåg det ;-­‐)Ett helt liv! Eget ägande. Simmaren ska själv vara medveten om varför de simmar på ungdomselitnivå. Själva medvetna om hur planen ser ut och vara en del av dess genomförande. I Sumsimåldern kan man diskutera i grupp eller individuellt. Man kan maila fram och tillbaka. Vi har upprättat en simmarmapp där vi tillsammans samlar mjölksyrakurvor, testresultat, filmer, foton (jo även glada bilder av simmarna ;.-­‐), målsättningar, tävlingsanalyserna (som innehåller rekationstid, tid i UV simning, frekvens, stroke count, samt alla splittider – ett jättejobb), tekniska korttidsmålsättningar etc), något ALLA simmare i a-­‐gruppen har. Mindre innehåll efterhand åldern sjunker i de andre grupperna. Vad annat är det som ”gör en skillnad”? Har du bra tankar om vad annat som kan utvecklas svensk ungdomssimning, med perspektivet att simmarna ska kunna nå mogen ålder som simmare. Publicera det, hjälp till! Tränare En sund organisation, bra underbyggda principer och stort kunnande är absolut att rekommendera. Bra personal! Jag är smått övertygad om att Väsby har skickat Ullis ner i Sumsim-­‐leden när det inte gick så bra tidigare och att detta har gett resultat. Jag vet att LASS och HS har bra personal neråt i grupperna. Min klubb har universitetsutbildad, heltidsanställd personal på de 4 översta (av 6) grupperna vilket har bidragit till en stabil tränarorganisation. De andra två är supermotiverade tränare som vill något, lyssnar bra till såväl rådgivare som simmare. Vi stävar efter – utan att lyckas helt – efter att alltid ha två tränare på alla träningar. Skicklig personal är nyckeln till framsteg. Vi har Det kostar så man måste tänka smart. När jag kom till Lyngby så hade vi en på heltid – jag själv! Idag har vi fyra. Vi har jobbat med att skära så mycket som möjligt i enlighet med Lean Thinking. Skär där det går. Skär INTE där man inte bör! När vi nu är på ämnet personal så brukar skitgamla tränare som jag och mina gamla kollegor, skratta åt påståendet att ”har man gått ut gymnasiet, har tävlingssimmat i några år och köpt ett stoppur – så kan man vara chefstränare i en normal svensk klubb”. Detta påstående är mycket elakt men det kanske ligger lite i det i alla fall. Jag började själv på samma sätt och var den i särklass sämst utbildade simtränaren som jobbade heltid i början av 80-­‐talet i Malmös då upprättstående Aq-­‐va-­‐kuls 50-­‐a. Matz var utbildad gympalärare och läste på läkarlinjen, Hasse V hade startat på Käftis (blev senare läkare), Hasse Chrunak behövde inget annat än sina kurser i psykologi men var bra ändå (han har ju saknat mig i simdebatten), hans handgångne kvinna Susanne var och är en höjdar-­‐
sjukgymnast. Senare kom Torsten Buhre (doktor i fysiologi/ rörelselära) och Bosse Hultén (GIH simlinje) in. Ännu senare Greg Conell som hade gått i lära hos Nort Thornton. Greg är f.ö. utbildad arkitekt. Vilken miljö. I många klubbar idag, får man åka flera mil för att bara få träffa en sådan, och där stod vi vid sidan av varandra i en fabrik som ledde fram till både Rans framgångar och MKKs hegemoni i nästa 10 år. Kurser! Utbildning! Att snacka ofta med varandra – kunskapsdelning! Det är inte bara viktigt, det är nödvändigt i en lärande miljö. Såg igår (d. 25 november) en skoldebatt som handlade om bristerna i den svenska skolan. (Jo, jag har synpunkter även där efter 20 års lärargärning men det tar vi en annan gång). Bland annat handlade det om lärarlegitimation. God idé. Skrämmande många lärare i svenska skolan saknar lärarutbildning. Så även tränarna i klubbarna. Inte bra. Många saknar kunskap. Värre. Några vågar inte spela med alla strängarna. Dåligt – var dig själv! Ytterligare några saknar glöd och borde inte vara tränare överhuvudtaget. Kan man inte. Shame on you! Se till att skapa en så intressant och utvecklande miljö i klubben att ni har en ansökningslista med duktiga personer som vill jobba! Detta blir lättare om ni torgför vad ni gör. Var stolta över det ni gör, eller gör nytt! Vad kan vi göra? I min klubb har vi utgångspunkt i EN teknisk linje i klubben byggd på balans, grepp och jättebra benspark hos alla små. Vi har dessutom satt upp några målsättningstider i olika åldersgrupper, där målet för klubben är att ha två simmare i varje gren i varje ålder i respektive kön. Detta skulle ge ett minsta antal simmare som klarar tiderna på 6 åldersklasser x 2 kön x 2 simmare per gren = 24 simmare, dvs personer som har nått målen och som talar om hur vi står i oss i olika sammanhang. Vi har i år så här långt 31 simmare som har klarat tiderna. Simmarna känner till tiderna, tränarna känner väl till tiderna och det hela ter sig rätt motiverande. Här får ni tider för olika åldrar: Piger betyder flickor, drenge betyder pojkar 10 år -­‐Y Piger Drenge 11 år Piger Drenge 12 år Piger Drenge 13 år Piger Drenge 14 år Piger Drenge 15 –Ä Piger Drenge 50 fri 0.36,00 0.37,50 0.33,50 0.34,50 0.30,75 0.31,53 0.29,43 0.28,50 0.29,00 0.27,00 0.27,11 0.23,68 100 fri 1.21,00 1.23,00 1.11,00 1.13,50 1.06,50 1.07,00 1.04,50 1.02,50 1.02,50 0.59,00 0.58,82 0.51,69 400 fri 6.20,00 06.20,00 5.30,00 6.00,00 5.06,50 5.25,00 4.51,00 4.50,00 4.45,00 4.35,00 2.05,29 1.53,16 50 br 0.49,00 0.51,00 0.42,90 0.46,81 0.41,00 0.42,00 0.38,50 0.37,50 0.37,80 0.36,00 0.34,78 0.29,76 100 br 1.46,50 1.53,00 1.33,00 1.42,00 1.26,50 1.32,00 1.24,00 1.21,00 1.22,20 1.19,02 1.15,46 1.04,33 200 br 3.17,50 3.45,00 3.05,00 3.20,00 2.55,00 2.52,50 2.54,90 2.50,75 2.42,13 2.20,22 50 ry 0.43,50 0.46,00 0.38,50 0.41,00 0.35,75 0.36,50 0.34,50 0.34,00 0.32,99 0.32,28 0.30,96 0.27,19 100 ry 1.33,50 1.40,00 1.21,50 1.26,50 1.16,75 1.18,50 1.13,00 1.12,50 1.10,36 1.08,33 1.05,96 0.58,07 200 ry 2.55,00 3.07,00 2.42,50 2.52,00 2.37,00 2.36,50 2.30,61 2.26,39 2.24,48 2.07,68 50 fly 0.44,00 0.50,00 0.37,50 0.40,00 0.34,70 0.34,50 0.32,75 0.32,25 0.31,87 0.29,89 0.29,29 0.25,65 100 fly 1.24,50 1.35,50 1.19,00 1.20,50 1.13,50 1.12,75 1.10,82 1.07,62 1.04,55 0.57,02 200 fly 2.47,87 2.53,00 2.39,34 2.36,30 2.25,75 2.07,86 100 IM 1.34,00 1.38,50 1.21,50 1.26,50 1.17,00 1.20,00 1.14,00 1.12,50 1.12,45 1.08,29 1.06,73 0.58,81 200 IM 2.57,50 3.08,00 2.43,50 2.47,00 2.36,50 2.37,00 2.32,16 2.28,39 2.25,41 2.08,57 400 IM 6.40,00 11 res 5.50,00 6.00,00 5.35,00 5.45,00 5.28,81 5.20,52 5.10,63 4.35,75 Här under skriver vi löpandeunder säsongen in vilka simmare som klarar tiderna. Då kan vi se var det fattas och fundera på om verksamheten i de aktuella grupperna kör på som det ska. Om inte så hjälper vi till. Tycker du att det är bra tider? Gripet ur luften? OK, jag gjorde för några år sedan en jämförelse mellan 15 tid i SWE och 15 tid i Dk, tog snittet av dem och gjorde en lista. I senior klassen valde jag att använda endast Danmark. Vi har 31 simmare som är med på listan, många simmare, speciellt i de äldre klasserna är med på många lopp. Vad kan vi göra mera? Jag som chefstränare, går runt på alla grupper och har dialog med tränare och simmare, kollar på tekniker och lägger upp en teknisk korttidsmålssättning för ALLA. För de äldre simmarna erbjuder vi 2-­‐3 träningsläger per år, laktatdiagnostik, undervattensfilmningar och datoranalys (Dartfish), dragstyrketest med en graf man kan lägga in i bildrutan från undervattensfilmen (kommer i december!) etc. Vi har faktiskt ett eget test center! Vi tycker att detta är viktigt för att simmarna ska tycka att det är intressant. Nu är det ju inte alla som har det superbra med sin simning trots allt detta och då får vi väl titta på andra lösningar och hitta det som är individuellt ”korrekt”. Men det börjar här – vid testerna. Simmarna är själva med i arbetet och arbetar ofta i grupper om 2-­‐3 simmare, dvs vi har många, många tränare i gruppen ;-­‐) Vi har innebandy och kajak fast på schemat, massor av alternativ träning, har arrangerat dykcertifikatkurser och åker skidor med bästa gruppen varje år – i 14 dagar. I år får b-­‐gruppen en vecka i Alperna. Jante Svensk simning har i många herrans år präglats av att kunskap förmedlats via kurser och var du inte inbjuden / anmäld så får du ingenting. Här ska man inte skylta med att man har något att säga för då är man en skrävlare. Ungefär samma princip som att alla landets sossar svarar nej på frågan om de vill vara partiledare. Kommer ni ihåg när, numera godsägaren Perssons fick frågan? NEJ-­‐NEJ-­‐NEJ …. OK då (JIPPIIIIE). OM man i det sammanhanget skulle säga rakt ut att man gärna kunde tänka sig att bli partiledare så är det kassaskåpssäkert att man INTE blir sosseledare. Då är man allt för sugen. Ja ha, som det kan vara då. Jag tror ju inte ett dugg på det där, jag tror på att om jag har något att säga som kan göra situationen bättre för någon annan, så snackar jag. Har jag tur så får vi ett snack och så – vips – så har jag själv utvecklats. Om jag inte kan ämnet så håller jag klaffen och försöker bli klokare. Jag tror nämligen att berättelserna gör livet lite bättre. Det gäller också simmarnas berättelser, deras mål och drömmar, deras funderingar, deras bekymmer. Berättelserna! Lyssna. Lyssna aktivt, vilket ibland betyder att några frågor ställs för att kolla att man har uppfattat korrekt. Sen kan vi fortsätta. Om du har något att säga och pallar att snacka – sjung ut! Mer om Jante. Ha alltid hejarklack och kräv av en simmare som gör en bra grej att de visar det, t ex genom att sitta på banlinan med höjda armar. Listan kan göras hur lång som helst, där delad glädje blir till mångfaldigad glädje. Bejaka simglädje! Våga synas och höras. Slå ner Jante – gör det! Till slut Till slut vill jag påstå att visst kan svensk simning bli bättre, mycket bättre. Använd de resurser som står till buds i klubben, tänk stort, undvik Jante och om ni inte har resurser eller kunnande – hyr in det utifrån. Det finns ju klubbar som lyckas gång på gång, fråga hur de gör utan att de ska behöva vara politiskt korrekt. Tänk till i alla städer med över 75.000 invånare om Sumsimmet gav en korrekt bild av er verksamhet, om ni önskar att den ska vara vassare och hur det då ska gå till. Tänk på att många simmare av toppklass har kommit, och kommer fortfarande från små klubbar. Tänk på att Motala och Finspång med flera kunde – då kan ni också. Simma lugnt Stefan Wiking [email protected]