Transcript Motioner samt frågeställningar avseende Hindersöns VVO

Motioner samt frågeställningar avseende Hindersöns VVO
Bakgrund:
Senaste åren är jag inte nöjd med hur verksamheten inom viltvårdsområdet har bedrivits, detta
främst rörande beslut kring älgjakten och i synnerhet avsaknaden av dessa. Jag menar att styrelsen
inte fullföljer alla sina, enligt stadgarna, fastställda åligganden samt saknar en tydlig målbild och
framtidsvision. Detta är troligtvis inte ett resultat av illvilja eller aktiva ställningstaganden utan istället
resultatet av gamla principer och i vissa fall okunskap. Jag vill redan nu poängtera att
sammansättningen av styrelsen, som den ser ut idag, inte bör förändras då den i mitt tycke redan
speglar jaktlaget som helhet. Vi har dessutom rätt individer på dessa platser med hänsyn taget till
engagemang, kunskap, förankring samt intresse.
Dock bör styrelsen allvarligt fundera på hur dess roll inom viltvårdsområdet skall utvecklas. Dels för
att fullgöra samtliga av de i stadgarna fastställda åligganden, men även för att fortsätta driva
utvecklingen framåt. I dagsläget uppfattar jag styrelsen som oengagerad samt väldigt konflikträdd. I
min värld, måhända en väldigt färgad och fyrkantig sådan, är styrelsen till för att reda ut begrepp för
oss som inte förstår samt vara den som tydligt pekar vart vi bör styra skutan vare sig det är till höger
eller till vänster om stenen.
För att ge några konkreta exempelområden i ovanstående kritik där jag anser att styrelsens arbete
inte är tillfyllest.
-
Inte någon gång under mina år som älgjägare har styrelsen valt att precisera ett riktigt förslag
om avskjutningens omfattning eller inriktning. (§ 16:3,a)
Den nu flera år långa diskussionen kring årliga skjutprov, alternativt morötter för ett ökat
övningskytte.
Den ständigt återkommande frågan om avskjutningsprinciper samt förutsättningar för
fortsättningsjakten vilket direkt går att härleda till första sträcksatsen.
Samt den tydligaste och mest brinnande punkten, den eventuella omvandlingen till ett
älgskötselområde.
Ovanstående har renderat i ett fåtal motioner vilka pekar på tydliga förändringar i vår verksamhet,
men även i ett fåtal övergripande frågeställningar kring vilka jag hoppas att vi någon gång kommer
lyckas föra en diskussion med framföranden baserat på fakta och inte tyckanden baserat på
okunskap vilka framförs i ren affekt.
Motioner
1. Extra styrelsemedlem:
I §15 står det att styrelsen skall bestå av totalt 7 individer, ordförande och suppleanter
inräknade. Jag yrkar på att utöka detta till 8 individer i syfte att ge styrelsen möjlighet att ta
in någon från jaktlaget med syftet att övervaka de jaktliga frågorna. Övriga frågor sköter
styrelsen idag utan anmärkning.
Denne åttonde styrelseledamot skall endast verka som en idespruta och bollplank för
styrelsen. Denne skall således inte äga rösträtt i frågor där enbart styrelsen röstar. I och med
att individen saknar rösträtt och således inte per definition ingår i styrelsen behöver vi inte
vara oroliga för en eventuell stadgeändring i enlighet med §19.
Styrelsen skall själv äga rätt att ur jaktlaget välja jägare, företrädelsevis bör detta vara någon
med god kunskap och stort engagemang. Den valde jägaren äger rätt att tacka JA eller NEJ till
uppgiften. Vid ett eventuellt jakande skall jägaren bisitta vid samtliga styrelsesammanträden
i syfte att övervaka jägarnas intresse. Vid frånvaro skall ersättare utses av styrelsen. Jägaren
skall ej behöva vara fastighetsägare.
2. Krav/morötter vid skjutprov:
Idag kan viltvårdsområdet ej neka en markägare att deltaga i jakten med anledning att
vederbörande saknar årligen avlagt skjutprov. Den enskildes rätt att bedriva jakt på sin egen
mark trumfar i detta fall eventuella krav från ett viltvårdsområde. Dock finns möjligheten att
ställa krav på alla som inte är markägare utan endast arrenderar jakten. Detta skulle, enligt
mig, öka antalet skjutna skott före jakten. Syftet är inte att vi ska skjuta 500 patroner per
jägare, även om det egentligen hade varit önskvärt, utan att vi skall få en bättre kunskap om
hur vårt vapen beter sig, samt skapa sig en egen uppfattning kring vilken skjutförmåga jag
som jägare egentligen besitter.
Mitt förslag är således att införa skjutkrav på alla jägare som inte är markägare, kravet skall
vara detsamma som för jägarexamen, dvs tre godkända serier av nio. För jägare som är
markägare, och inte ställer upp att skjuta ovan nämnda krav, gäller det att ta fram incitament
för ett ökat övningsskytte. Ett sådant skulle kunna vara en kännbar rabatt på jaktkortet.
Exempelvis: avgift för älgjakt med köttandel: 1000kr, markägare eller jägare med godkänt
skjutprov erhåller 500kr i rabatt. Slutsumman in till jaktlaget är den samma och utgiften
exklusive övningskostnaden är densamma som tidigare. En typisk Win-Win! Ingen markägare
nekas således att jaga men får plötsligt ett gediget incitament att övingsskjuta.
3. Ändring av kopplingen mellan vuxna och kalv i avskjutningen.
I mötesanteckningarna från 2011 står det att det inte får skilja mer än 5 djur mellan antalet
fällda vuxna respektive kalv. Dock vet jag att det i orginalförslaget, vilket även var det som
godkändes, gällde på respektive ö. Detta medförde att vi i värsta tänkbara scenario skulle
kunnat stå med 14 fällda vuxna älgar och endast 2 fällda kalvar. Detta hade varit en katastrof
om det hade inträffat och att styrelsen överhuvudtaget lade fram ett sådant förslag är helt
obegripligt.
De senaste åren har det varit väldigt tydligt att det är några få intresserade som ”erhållit”
ansvaret för nästan all kalvavskjutning. Även om det är en uppgift som gladeligen tas emot är
det tråkigt att höra på alla negativa kommentarer som faller i samband med diskussioner
kring just kalvjakten. Det finns idag väldigt mycket forskning som pekar på samband mellan
könssammansättning, vikt, avskjutningsmodeller med mera. Det är extremt naivt att tro att
dessa forskningsresultat inte skulle gälla för älgar i den norrbottniska skärgården.
Vi får den älgstam som vi förtjänar. Vi skall inte tro att det är någon annan som skapar
älgstammen åt oss utan de beslut som vi tar bakom bössan renderar i konsekvenser. Om vi
alltid skjuter det som kommer framför pipan kommer vi snart inte ha någon kvalité kvar i vår
älgstam. Jag är ytterst medveten om att vi delar älgstam med fler jaktlag och att vi inte själva
styr över allt. Men med tanke på att vi normalt skjuter mest älg i skärgården har vi
möjligheten att skapa incitament till förändring hos alla. Någon måste våga ta steget och jag
menar att de ska bli vi!
Om vi ska bilda ett älgskötselområde, vilket vi enligt mig givetvis ska, kommer det bli krav på
att hålla en hög kalvavskjutning. Detta är ingen propaganda utan rena fakta efter samtal med
Robert Jonsson, ordförande i vårt ÄFO. Jag anser att vi redan nu måste skapa förutsättningar
för detta.
Jag vill se minst 40% kalv i avskjutningen. Givet att vi normalt, efter ett stundtals enormt slit
från några få, lyckas fälla i genomsnitt 7 kalvar per år, ger detta möjlighet att fälla 9 stycken
vuxna på ett bräde. Detta betyder att vi mest troligt kan skjuta 9 vuxna utan att bekymra oss
över antalet fällda kalvar. Sen är det däremot stopp på vuxna tills den 7 kalven är fälld. Detta
gör att alla som vill vara med och dela på mycket kött under första veckan får sitt, samtidigt
som vi inte riskerar allt för mycket, sett till älgstammens sammansättning. Jag är övertygat
om att de krävs minst 40 % kalv i totala avskjutningen, inte bara hos oss utan av alla lag i vår
omgivning, för att vi skall få en livskraftig älgstam på sikt. När det gäller inriktningen på kön
och ålder på de vuxna älgarna räknar jag med att styrelsen lämnar ett genomarbetet förslag i
samband med jaktstämman.
Problem med ovanstående modell: vad händer om vi inte skjuter 7 kalvar? Då fälls det bara 9
vuxna, då 40 % är tumregeln. Klarar vårt slakthus av att omhändertaga 9 vuxna älgar? Om
inte, vad gör vi då?
Öppna frågeställningar kring vilka jag anser att vi måste bottna förhållandevis snabbt.
1. Älgskötselområde:
Hur skall vi bedriva arbetet kring bildande av älgskötselområdet? Den totala avsaknaden av
engagemang som styrelsen haft i vinter är under all kritik. Sällan har jag sett mindre
handlingskraftiga styrelseledamöter. Jag blir djupt besviken över vilken prioriet denna fråga
har bland alla våra medlemmar men framförallt i styrelsen. Jag anmälde mig som frivillig till
ÄSO-gruppen vid förra årsmötet just för att jag har ett brinnande intresse i frågan. Jag har
under vintern, från det att jag startade med arbetet, lagt ner totalt 62,5 timmar på skapandet
av den förvaltningsplan som skulle gälla för Hindersöns ÄSO. Det är mer tid än vad många
lade ner på jakten under förra året. Att i detta läge bemötas av total ignorans från nästan
samtliga känns inte bara tråkigt och som ett slag i magen utan även som ett tecken på att
ingen bryr sig, bara jag får mitt älgkött till frysen. Jag kräver att styrelsen omgående tar
krafttag i frågan vare sig vi skall bilda ett ÄSO eller inte.
2. Kylrummet:
Hur gör vi med vårt kylrum? De senaste åren har vi fått torka bort mögel på vårt kött. Jag
anser att vi måste lösa denna fråga före jakten då jag inte anser det vara hygieniskt
försvarbart att förvara livsmedel på detta sätt. Det kanske rent av är så att vi måste göra
förändringar i vårt sätt att jaga för att få till detta. Exempelvis förändrade jakttider,
uppdelade jakttider osv.
3. Delaktighet.
Hur gör vi för att skapa ett större intresse kring jakten i jaktlaget? Dels kring teoretiska frågor
som bildande av ÄSO, dels till praktiska frågor som fortsättningsjakten. Målsättningen är ju
att få med oss så många som möjligt när vi jagar. För att lyckas med kalvjakten behöver vi
vara många passkyttar. Dessutom tror jag att vi enklare kommer kunna skapa en ”vi” känsla
om vi blir fler som jagar under hösten. Alla har vi olika prioriteringar och det måste vi alla lära
oss att respektera samt lära oss att uppskatta. Tillsammans utgör vi en mångfacetterad grupp
människor som tillsammans kan åstadkomma storartade saker. Men vi måste lära oss att
förstå att vi är olika duktiga på olika saker. När vi lärt oss detta kommer vi kunna gå vidare
som ett stärkt jaktlag.
4. Rutiner slakthus
Jag vill slå ett slag för fortsatt vidareutveckling i slakthuset. Vi är idag flera gånger bättre än
för bara några år sedan men nu är det dags att ta nästa steg. Några punkter som jag tycker är
viktiga är följande:
• Slaktvikter (nyskjuten älg samt styckningsvikt, absolut viktigast för kalvar)med
datum.
• Kontroll av hur länge älgarna har hängt ute, i kylen samt totaltid. Viktigt för
statistiken med slaktvikter.
• Älgobsen kommer vara vårt största och viktigaste redskap i samspel med slaktvikter
för att mäta vår älgstam. Väldigt viktigt att vi skapar tydliga rutiner för hur vi ska
rapportera detta samt vilka storheter som är viktiga för oss att bearbeta.
• Putsning av skottskador, allt från omhändertagande av blodigt kött till att säkerställa
det senaste blylarmet om blyrester i viltfärs
• Statistik över var älgarna skjuts, enbart för att ha nått kul att prata om när vi delar
jaktlyckan i slaktboden.
5. Avverkning
Det avverkas en gedigen mängd skog i sommar vilket kommer skapa nya förutsättningar för
all jakt och viltvård. Hur omhändertager vi detta kopplat mot foderskapande åtgärder,
minskade älgbetesskador, pass, skjutriktningar med mera?
Med förhoppning om en mycket trevlig och händelserik höst:
Peter Östling
2012-06-25