Transcript Klicka här för att läsa artikeln ur QTC om mastbygget

Stationer i SM
Att bygga en VHF & UHF contest-site
Av SM4OTI, Stefan Knutsson
Detta reportage handlar om Bengt-Arne,
SM4UEF:s byggprojekt av en contest-site för
2 m- och 70 cm-bandet. Det talas ibland om
stora contest-siter avsedda för kortvågen, men
det kanske inte är lika vanligt med en contestsite för VHF och högre frekvenser.
Allt startade för flera år sedan när Bengt-Arne, SM4UEF, och Eddie, SM4KMN, började
köra 2 m-contest med klubbsignalen SK4KO
från Eddies fäbodstuga i Fåsås, sydost om Mora,
Dalarna. Fäboden ligger cirka 100 höjdmeter
över Siljan och har en relativt bra horisont åt
alla håll. Inga högre berg finns i det absoluta
närområdet, vilket är ett krav för att fungera
bra på VHF och högre frekvenser. Vid de observationer som gjorts verkar det viktigast att
ha en fri horisont i närområdet, att det sedan
finns högre berg längre bort verkar inte inverka
speciellt mycket. Fram till september 2009 har
två stackade 15-elements yagis, 700 W-slutsteg
och elverk använts under 2 m-contesten.
Nackdelen med multielements yagi-antenner
är att öppningsvinkeln är väldigt smal och således ställer krav på att antennerna för båda
stationerna i QSO verkligen pekar rakt mot
varandra. Även en liten avvikelse gör att man
inte hör varandra. Fördelen med multielements
yagi-antenner är att man har en relativt hög antennförstärkning.
Lek med tanken att man kunde tillverka en
antenn med hög antennförstärkning samtidigt
som man har en bred öppningsvinkel. Om det
vore möjligt skulle det inte spela så stor roll att
man riktade antennen till exempel 50 grader
på sidan om motstationen, kommunikationen Stödlager för masten.
skulle fungera i alla fall.
Efter lite antennsimulering i antennopti- ovanpå varandra. Antennerna skulle matas via
meringsprogrammen EZNEC och MMANA- power dividers och lågförlustkoax. Kravet var
GAL framstod det snart att om man stackar även att stackningskablaget skulle hållas så kort
flertalet fåelements Yagi-antenner i höjdled, så som möjligt för att minimera kabelförlusterna.
För att masten skulle kunna roteras krävuppnår man en bred öppningsvinkel samtidigt
som man erhåller en hög antennförstärkning des ett stödlager runt hela masten ungefär 20
förutsatt att man stackar tillräckligt många an- m ovanför marken. Efter lite mät- och CADarbete genererades en datafil för att skära ur
tenner.
Planen blev att resa en 30 m hög roter- lämpliga 20 mm tjocka plåtbitar med laserskäbar mast med 12 st. 5-elements yagis för 144 rare. Därefter svetsades fästen för kullagren fast
MHz samt 8 st. 4-elements yagis för 432 MHz i plåtbitarna, kullagren monterades och sedan
provmonterades hela stödlagret runt masten.
Av de mastdelar som fanns till hands visade
det sig att mastsektionerna inte var riktigt
”kompatibla” med varandra, därför krävdes lite
svetsarbete för att konvertera mastsektionernas
ändar, så att de skulle passa ihop mot varandra.
I normala fall brukar man göra alla antenners kablar lika långa och sedan ansluta dem
till en power divider. I detta fall sitter antennerna utspridda i masten på en sträcka av 20
m, så att göra alla antenners kablar lika långa
skulle tillföra onödigt mycket kabelförluster till
hela antennsystemet. Det är egentligen inte är
nödvändigt att ha samma längd på alla antenners kablar i stackningskablaget så länge varje
antenns kabellängd kapas i multiplar av en
elektrisk våglängd i förhållande till de andra
antennernas kablar, för då hamnar antennerna
automatiskt i fas. För att säkerställa att alla kablar kapades i rätt längd kontrollerades våghastigheten och fasvinkeln med en nätverksanalysator. Efter att fasvinkeln verifierats kunde man
vara säker på att hela stackningskablaget och
antennsystemet var i fas.
Under sommaren monterades mastdelar,
snäckväxelrotor, stödlager, staglinefästen, antenner, power dividers, stackningskablage m.m.
Med masten liggande på backen provmättes
för första gången antennernas och stackningkablagets SWR med antennerna pekande rätt
upp. Resultatet lät inte vänta på sig – SWR
1,12:1 – vilket får anses så nära det optimala
man kanske kan komma.
Antennlober för 12 stycken 5-elements Yagi.
Anpassning av mastsektionernas ändar.
16
QTC 12/09
Horisonten mot söder.
Stationer i SM
Mastlyftet
Det känns alltid lite nervöst inför mast- och antennlyft. Kan något gå fel? Har allt förbereds ordentligt? Är alla bultar ordenligt åtdragna? Efter
lite fundering hur mobilkranen bäst skulle placeras
så påbörjades lyftet. Sakta men säkert vinklades
masten allt mer vertikalt. Efter ca 30 minuter stod
masten slutligen rakt upp. Medan mobilkranen höll
masten i upprätt läge kunde staglinor spännas ut
och sträckas.
Några veckor senare deltar SK4KO med ett gäng
förväntansfulla radioamatörer för första gången
med det nya antennsystemet i 2 m-contesten. Till
och från var det rena pile-up-trafiken, vilket operatörerna inte varit bortskämda med sedan tidigare.
När contesten är avslutad kan konstateras att i urusla konditioner nås ett ”all time high” från detta
QTH. Detta bådar gott inför kommande contester
under normala konditioner.
Det har varit mycket intressant att följa detta projekt och se det realiseras. Att det dessutom fungerar
i praktiken enligt de förberedande teoretiska uträkningarna gör ju inte saken sämre. Vi hoppas med
detta reportage att fler kan inspireras att starta liknade projekt. Det gäller bara att ha en realistisk plan
och sedan jobba efter den. Ingenting är omöjligt,
det omöjliga tar bara lite längre tid. r
SM4KMN, SM4IED samt SM4UEF kör contest.
QTC 12/09
17