Transcript Helsingkroniten - Helsingkrona nation

2• 2014
Helsingkroniten
Våren 2014:
- Lär dig kicka ditt sockerberoende
- Dyk ner i Helsingkronas arkiv
- Gå från Zero to Hero
- och mycket mer...
Ledare
Adam Hallberg
Så kom den till slut, våren. Den fullständigt
exploderade med blommande magnolior,
siste april och karneval. Det går inte att
missa det. Folk har börjat se ljuset i tunneln,
sommarlovet som hägrar någonstans där
framme. Man pratar redan om sin sista
inläming medan jag själv är mitt uppe i en
b-uppsats.
Ja, så var det ju det här med karnevalen.
Känner du dig lite osäker på vad det
egentligen handlar om (jag lovar, du är
inte ensam) så råder jag dig starkt att läsa
inspektor Katarina Olssons krönika så
kanske det klarnar. Alla jag känner är på
något sätt involverade i spektaklet medan jag
står bredvid utan att fatta någonting.
Givetvis kommer jag att gå på karnevalen.
Skillnaden mellan er och mig är bara att jag
slipper städa efteråt!
Men allt här i Lund handlar såklart inte bara
om karnevalen. En spexperiod har kommit
och gått och det nya Helsingkronahuset
börjar sakta men säkert ta form. Livet
måste få fortgå som vanligt, det samma
gäller Helsingkroniten. I den här terminens
nummer finns som vanligt gott och blandat,
poesi och krönikor, vitsar och spexgrisar.
Vår PQS Maja Sölve skriver om att dumpa
sockerintaget och Christian Elm ger tips på
hur man blir av med nikotinberoendet.
Bara några sidor bort hittar vi en berättelse
om och av mannen bakom kameran, Stefan
Johansson. Han är med och ser allt men vem
är han egentligen?
Våren är min allra bästa högtid. Allt är nytt
och fräscht, man blir glad bara man tittar ut
genom fönstret. Hela världen tycks starta om
och alla blir unga och dumma igen. Den här
våren är också då jag stiger ner från posten
som redaktör för Helsingkroniten och lämnar
över till näste på tur. Till hösten, den som just
nu känns så avlägsen tar Bis Bengtsson vid
och jag tackar för mig. Vill du hjälpa Bis att
skapa ett fint nummer av Helsingkroniten?
Tycker du att textredigering är det bästa som
finns eller gillar du bara att dricka kaffe?
Då är det bara att skicka ett mejl till red@
helsingkrona.se!
Och med de orden lämnar jag er att gå ut i
försommaren och ha det alldeles underbart
tillsammans.
Vi ses!
Ansvarig utgivare: Katarina Olsson - Redaktör: Adam Hallberg - Layoutansvarig: Boman Lyngfelt
Text:
Adam Hallberg
Katarina Olsson
Christian Elm
Bis Bengtsson
Spexgrisen
Max Troedsson
Stefan Johansson
Maja Sölve
Foto:
Stefan Johansson
Adam Hallberg
Helsingkrona Nation
Tornavägen 3
223 63 Lund
046 - 14 60 64
www.helsingkrona.se
Inspektorn har ordet
Katarina Olsson
Våren i Lund är speciell. Våren i Lund
2014 är särskilt speciell. Det är ju Lundakarneval. Det är fest och upptåg, det ”vanliga” läggs åt sidan och vi får alla vara lite
tokiga i största allmänhet.
En karneval var ursprungligen en festival
som ägde rum före påskfastan. Man skulle
liksom äta upp sig och festa av sig inför
den mer allvarliga fasteperioden. Åtminstone i Sverige är numera ordet karneval en
benämning på folkfester i största allmänhet utan någon anknytning till fastan. De
flesta orter i Sverige med självaktning har
en karneval. Den främsta av dem alla är
förstås Lundakarnevalen.
Lundakarnevalen har anor från mitten av
1800-talet. Den återkommer vart fjärde år
och lockar tusental besökare varje dag. För
oss som bor utanför stan är det under de här
dagarna alltid ett äventyr att ta sig på och
med ett tåg till Lund. Det är både packat
och packat kan man säga.
På karnevalsområdet försiggår mängder med aktiviteter, både begripliga och
obegripliga. Här framförs spex, revyer,
cirkusföreställningar, kabaréer och andra
tältaktiviteter. Det roligaste tycker jag är
karnevalståget och den roligaste vagnen alla kategorier - som jag har sett är ”samtidigt i Uppsala”, för några karnevalståg
sedan.
Hur ska nu du som student ställa dig till
karnevalen? Ett sätt är att fokusera på
studierna och klara tentorna. Då drar man
ner rullgardinen och sätter näsan i böckerna. Ett annat sätt att tänka är att redan när
du började på universitetet bestämde du
dig för att ”VT 2014 ska jag inte studera
utan ”leva fullt ut” med karnevalen. Jag
ska engagera mig i allt som går och jag ska
definitivt vara med på en vagn”. Ett tredje
sätt är att tänka är att ”jag ser vad som
händer på morgonen fredag den 16 maj och
sen hänger jag på”.
Man behöver inte tycka att karneval i Lund
är kul. Det är OK. Man får också tycka att
karnevalen är jättekul. Många kommer att
säga att ”Karnevalen 2014 var det roligaste jag var med om i Lund”. När det blir
måndag morgon den 19 maj är det dags att
utvärdera.
Innehåll:
Bittert utan socker...5
Hjärnkontoret eller Studentens klagosång
...7
Tobakens förbannelse...8
Sagan om Varelsen...9
Arkivet - vad, var och varför?
...11
From zero to hero
...12
Spexgrisen filosoferar
...14
Torka med Max...15
Det händer mycket lustigt under karnevalshelgen. En sak är att gamla studenter
kommer till Lund för att återuppleva sin
egen ungdom och studietid. Många tror att
även om världen utanför har ändrats så har
tiden stått still i Lund. Så är det ju inte. Men
det är kul med alla exstudenter som kommer tillbaka och uppträder som 20-åringar. Det finns hopp om framtiden på våra
äldreboenden då. En annan sak är att alla
Lundensare blir lite ”snällare”. På något sätt
har Lundaborna överseende med alla dessa
glada och ibland överförfriskade ungdomar
som dräller runt på stan och väller in på
karnevalsområdet.
Vid så här stora arrangemang finns det alltid
en risk att ”moralpaniken” sätter in. Då
gäller det att hitta en balans mellan våra fina
Lundatraditioner av studentikos karaktär
och det som vi i dagens samhälle inte ska
acceptera. Hur är något när det är studentikost? Enligt wikipedia är studentikost
något som är utmärkande för studenters
livsstil: en typ av subkultur. De studentikosa
traditionerna upprätthålls genom studentlivet i studentkårer, studentnationer och
andra studentföreningar.
Det som är studentikost är i allmänhet
uppsluppet, lättsamt och brukar inte ta sig
självt på alltför stort allvar. Det studentikosa
kan vara både konservativt och radikalt,
högtidligt och avslappnat, nyktert och berusat, elitistiskt och jämlikt. Ja, det kanske är
en beskrivning som stämmer. I tiden efter
studentrevolterna 1968 försvann mycket av
den studentikosa kulturen från universitetet
men sedan 1990-talet har studentkulturen
vuxit upp igen. Ett exempel på detta är
Snörsjöabalen hos oss på Helsingkrona.
4
HELSINGKRONITEN 4-2014
Det studentikosa inslaget i Lundakarnevalen är stort och de fina traditionerna ska vi
förstås behålla. Inspektorsmaken och jag
kommer absolut att vara där. Vi kommer
att betala för att gå in i tält. Vi kommer att
komma ut ur tältet och undra vad vi varit
med om. Som när vi betalade för att se
”världens minsta spanjor”… och fick se en
liten spann med jord i. Vi ska gå på alumnilunch på AF på söndagen och träffa gamla
vänner och säga att ”det var mycket roligare
på vår tid”.
I vilket fall som helst… njut av våren, för
Lund är som härligast på våren… mellan
hägg och syrén.
Sölvegatan i full vårklädnad
Bittert utan socker
När man börjar fundera kring att söka till
kuratelare får man ständigt höra hur ens liv
kommer att förändras. Det drivs djupa fyllediskussioner med tidigare sittande om hur
man kommer att utvecklas som person, och
framförallt påminns man jämt om jobbets
krävande karaktär: Att man inte kommer ha
någon tid för vänner, att en djup romantisk
relation bara är att glömma, och att den där
vältränade strandkroppen man drömmer om
varje år snabbt kommer att kännas skrattretande.
Min teori är att det någonstans i varje människa finns ett driv att utmärka sig och därför
försöker man ändå, mot alla odds, särskilja
sig från sina föregångare. Värst av allt är att
man dessutom innerligt tror att man kommer att lyckas. Det här, mina vänner, är ett
otydligt försök till att förklara ett i efterhand
mycket frustrerande beslut som togs för
drygt åtta veckor sedan, dagen då jag och
fru PR-chef Amanda Schultz valde att så
gott som helt avstå från fabricerat socker i
nästan tre månaders tid. Överenskommet
var även att den som gav upp i förtid skulle
producera en mycket lättklädd kalender
tillsammans med Krischans två meter höga
tupp som står och samlar damm i källaren.
Reglerna gjordes upp direkt: inget godis,
inga chips eller snarlika snacks, inga efterrätter, samt inga juicer/yoghurter/liknande
produkter som innehåller mer än 10 procent
socker eller sötningsmedel. Allt ovannämnt
skulle dock vara tillåtet om det innehöll alkohol då det skulle vara mycket ansträngande att behålla någon form av värdighet om
den enda drickan som intagits under festliga
tillfällen vore ren ickesockrad snaps.
Amanda har utnyttjat det sistnämnda till
fullo och dränker sina sorger i sötsliskiga
drinkar. Då jag påtryckts alkoholförbud av
läkaren sitter jag istället varje måltid och
hetsdricker vatten och kränger bröd. Men
det stora sockerformade hålet som skapats i
själen har ännu inte fyllts. Det kommer Tornalunch på Tornalunch där jag tvingas neka
allt från nygräddad äppelpaj till krämig
chokladfudge och ofta känns det som att
hela världen är emot mig. Vetande förmän
trycker nygräddade bakverk under näsan på
mig tills ögonen tåras och snabbvisiterna i
köket under slabben kan inte längre förgyllas genom att plocka på sig jobbargodis.
När jag en dag möttes av en muta i form av
ett paket semlor på mitt skrivbord var jag
nästintill otröstlig.
Långsamt har dagarna tickat förbi och jag
börjar nu skåda ljuset i tunneln. Så här i
påsktider känns längtan extra stark och jag
försöker fokusera på de små sakerna här
i livet. Saker som fågelkvitter, en blomstrande natur, och hur husbygget nu nått så
pass hög höjd att jag inte längre vaknar med
en byggarbetare inkikandes genom fönstret.
Nu när jag blivit med efterträdare och
börjar närma mig slutet på mitt år och mitt
sockervad är det många som undrar hur det
känns. Har mitt år verkligen utvecklat mig
som människa så som förutspåtts? Har mina
senaste månader bestått av 100 procent jobb
och Helsingkrona? Och hur mycket närmre
har beslutet att inte äta socker egentligen
tagit mig till min efterlängtade strandkropp?
Jag vill inte göra er besvikna, men självreflektion säger mig egentligen inte mer än att
jag är precis samma sjuka, babblande idiot
5
HELSINGKRONITEN 4-2014
till femåring som på något underligt vis
blev förtroendevald till Prokurator Social
för över ett år sedan. Det enda skillnaden
är att femåringen nu inte ens får sin dagliga
upplyftande dos av socker, och att hon lärt
sig photoshoppa fram sin drömkropp istället.
Maja Sölve, PQS
Helsingkronas kuratel “samarbetar”
6
HELSINGKRONITEN 2 - 2014
Hjärnkontoret
eller
Studentens klagosång
– Om onödigt vetande
Nästa vecka har jag tentamen och ska
förhöras
och innan dess ska årtal, termer och teorier
i mitt minne införas.
Det finns så mycket annat som jag bara
minns och vet.
Men nu tar det upp onödig plats, till mitt
stora förtret.
Kunskap som jag aldrig bemödat mig med
att banka in.
Låt mig glömma allt oviktigt –försvinn,
försvinn!
Först skulle jag glömma hur det såg ut i
min lågstadieskola.
Och namnen på alla de som trodde de var
coola.
Sen skulle jag glömma hur det ser ut i Skagen, Estland, och på Kreta.
Och att en av flickorna hos dagmamman
hette Maria och inte Margaretha.
Därefter kan jag glömma hur man räknar
1-4 på ryska.
Och hur man svär på Bellmans 1700-talstyska.
När behöver jag veta namnen på en torpares
nio söner?
Och fråga mig inte varför jag kan deklamera
ett par kristna böner.
Jag kan också glömma hur man spelar ”Mössens Julafton” på dragspel utantill,
för om jag ska spela kan jag titta i noterna om
jag vill.
Jag vet att Cornelis kallades Kees
och clementinklyftantalet oftast är tio.
Jag vet att Sventons kompis går i fez
och att det i Fårösund finns en nerlagd bio.
Men inte tar detta i mitt minne så stor plats
ändå.
Det är ju småsaker, som att våra gymnasieskåp var blå.
Jag borde glömma tider som rymmer mycket
information.
Ja, hela min uppväxt då jag utvecklade min
get-imitation.
Men att helt glömma min barndom har jag
inte hjärta till.
Och min skrämmande slöjdlärare kan jag inte
glömma även om jag vill.
Hur man hittar i min hembygd, skratten, mor
och far.
Nej, minnen som betyder något, måste ändå
stanna kvar.
Bis Bengtsson
7
HELSINGKRONITEN 2-2014
Tobakens förbannelse
Mardrömmar, kallsvett och en förbannad jäkla klåda. Dessa är några av symptomen du kan
uppleva när du slutar konsumera tobak. Vissa har det lättare än andra, och för vissa känns det
som ett omöjligt mål att uppnå. Men tobaksskatterna stiger, politiker vill sänka vårt studiestöd
och sen är det ju faktiskt ganska ohälsosamt också. Själv har jag varit både rökare och snusare,
men nu är jag på god väg att bli av med båda lasterna. I skrivande stund har jag varit snusfri i tre
veckor, vilket betyder att den värsta abstinensperioden borde vara över. Jag säger borde eftersom
nikotinabstinens verkar bete sig väldigt godtyckligt. Hur som helst tänkte jag komma några tips
för den som funderar på att göra sig av med den här hemska/underbara vanan:
1. Bestäm dig för när du ska sluta. Det blir
lättare att sluta om man sätter ett datum och
bestämmer sig för att inte vika från det.
2. Fundera på vad som funkar bäst för dig
– trappa ner gradvis eller sluta tvärt, bara
röka/snusa innan ett visst klockslag eller
kanske byta till nikotinfritt snus eller
e-cigaretter. Jag slutade tvärt med snus
eftersom jag vet att om jag trappar ner,
trappar jag bara upp igen när jag får en
ursäkt. Gör det som känns rimligast för dig.
3. Identifiera de stunder där du automatiskt tar en cigg/snus, t.ex. efter måltider,
på raster, efter okristliga kramstunder etc.
Prata med dig själv under dessa stunder
och intala dig själv att de inte blir bättre av
tobaken som vanligtvis hör till.
4. Berätta för alla du känner att du ska sluta
eller har slutat. När folk runt dig vet om att
du ska lägga av blir det svårare att slingra
sig och dessutom känns det väldigt bra att
få uppmuntran och stöd från dina nära och
kära.
5. När du väl har slutat, hitta en ersättning
för tobaken när abstinensen slår till. Jag var
lite otaktisk och valde mat som ersättning
men om man äter något nyttigt, t.ex. en
frukt, är det ändå helt okej. Det bästa du
kan göra är att jogga en runda eller gå en
promenad varje gång du känner att det kliar.
6. Bada bastu de första dagarna! Hur vetenskapligt befäst det är vet jag inte, men tydligen svettas man ut nikotinet snabbt om man
bastar några timmar och då blir det lättare för kroppen att avvänja sig . Dessutom
är det förbaskat skönt.
7. Håll koll på hur länge du har varit
nikotinfri. Dels hjälper det känslan av att
det är du som har kontrollen, och dels
känns det mindre värt att ge vika för frestelsen när du ändå har klarat dig så långt
som du har.
Nu är jag varken expert på området eller ett
beundransvärt exempel på hur det ska gå
till när man slutar med tobak. Men jag tror
ändå att de här tipsen kan vara användbara
för vem som helst som önskar bryta banden
med detta onda gift som heter nikotin. Så
sätt igång och sluta, ta den hjälp du får och
stå ut – till slut blir det bättre. Lycka till!
Christian ”Gidde” Elm, f.d. snusare
8
HELSINGKRONITEN 2 - 2014
Sagan om Varelsen
Aprilnattens vind är ljuv.
Stjärnorna gnistra och glimma.
I närheten av Sandby, men långt ifrån Bjuv.
Bodde en man som ej kunde simma.
Varelsen tittade dystert på de klumpigt
nedplitade orden i stentavlan. Lika fort
som han hade bestämt sig för att påbörja
sitt självbiografiska projekt, bestämde han
sig för att lägga det på hyllan. Vem var intresserad av att läsa en text om honom, en
ful och grotesk varelse med knubbiga ben
och håriga fötter? Någon skulle säkerligen
ha oförskämdheten att kalla honom för
troll, men den definitionen tog han bestämt
avstånd ifrån. Lika fullt tog han avstånd
från definitionen ”man”, då han endast
nådde dessa män upp till knäna och besatt
egenskapen av odödlighet.
Det faktum att han hade råkat benämna
sig som ”man” i dikten, fick honom att
frustrerat kasta den lilla stentavlan i sjön,
för han var en varelse med häftigt humör.
Han satte sig på en stubbe och kikade
surmulet på vattenytans alla ringar. Trots
sin åtråvärda egenskap av odödlighet, bar
han det intetsägande namnet Varelse. Han
tyckte det passade. Eftersom han levde på
en ö med det fantasilösa namnet Ön, i en
sjö med det lika fantasilösa namnet Sjön,
tyckte han att han inte förtjänade ett annat
namn än Varelse.
Störst avstånd tog han ifrån definitionen
Student. Dessa skrålande gaphalsar som
hade levt som hans grannar i urminnes
tider. Dock hade han under årens lopp vant
sig vid deras sällskap och med handen på
sitt råbarkade hjärta fick han erkänna att
han trivdes ganska bra med denna hatkärlek gentemot sina grannar. Han mådde
helt enkelt bra av att ha någon att gnissla
tänder åt i sin tysthet och hytta åt med sin
knubbiga näve.
Värre var det med nykomlingarna. De
som dök upp en dag från ingenstans i
orangea overaller och började gräva i
jorden med bullrande apparater.Varelsen
kunde inte förstå vad det skulle vara bra
för. Inte heller kunde han förstå vad de
fann för nöje i att föra sådant oväsen
dagarna i ända och han menade att någon
gång borde de väl tröttna. Men det gjorde
de inte. Det var just detta som var orsaken till hans stora bekymmer.
Det var nämligen som så att Varelsen var
till åren kommen och behövde sin sömn.
Men när studenternas skrålande började
dö ut i morgoniset, tog dessa bullrande
apparater vid. Aldrig fick han sova ostört.
Stackars Varelsen gäspade sig igenom
natt och dag och hade slutligen kommit
fram till en enda återstående lösning. Han
var tvungen att flytta.
Det var här problemen kom in i bilden.
Det var inte så att Varelsen led av nostalgiska känslor över att ha bott på ön i
hela sitt liv. Nejdå, hans bekymmer var
långa vägar mer svåröverkomliga. Han
var nämligen, precis som han själv nämnt
i dikten, ytterst rädd för vatten.
9
HELSINGKRONITEN 2 - 2014
Bara plasket som stentavlan åstadkom hade
fått det att rysa i hela hans lilla knotiga
kropp. Förtvivlat hade han grubblat dag och
natt över vad han skulle ta sig till. Cyklarna
som de enfaldiga studenterna kastade ut
till honom med jämna mellanrum hade han
ingen större användning av.
Varelsen lunkade fram till strandkanten och
doppade försiktigt foten i vattnet i hopp
om att trotsa sina rädslor. Det hjälpte inte.
Chocken av det kyliga vattnet blev honom
övermäktig och det svartnade för hans
ögon. Hastigt vinglade han tillbaka till sin
stubbe och pustade ut. Här började han
fantisera om en tyst och avlägsen grotta,
långt ifrån all tänkbar bebyggelse.
Ett par skratt störde hans tankegång och
han höjde blicken. Där borta, på andra
sidan av det förödande vattnet, stod tre
studenter käckt lutade mot sina cyklar. De
pekade ut mot ön och han förstod att de
berättade sina anekdoter. Dessa identiska
anekdoter om hur de rusiga och vattendrypande hade plaskat ut till ön för att
sedan plaska tillbaka samma väg igen.
Det var nu som Varelsen förstod att han
hade svaret på sitt långa grubblande. Eftersom studenterna var halva orsaken till hans
flytt, var det inte mer än rätt att han fick dra
nytta av deras simmarglädje. I vanliga fall
höll han sig utom synhåll för studenterna,
men det var slut på det nu. Nu skydde han
inga medel.
Varelsen log sitt lömska leende. Han visste
att till hösten kom nykläckta studenter, lika
naiva och oerfarna som kycklingen ur sitt
ägg. Då skulle han vara beredd. Med sina
sabelvassa tänder skulle han hugga tag i
deras magra nackar och föra sin vattenfrustande sjöhäst mot friheten på andra sidan.
Väl där framme kunde han lika gärna göra
sig av med dem. Sådana ynkliga gaphalsar
var ingenting att spara på.
Varelsen log skevt för sig själv. Efter att i
århundranden ha levt sida vid sida med sina
plågoandar, var det dags att få sin upprättelse. Snart skulle en liten student plaska
sina sista simtag. Varelsen kände sig nöjd.
Nästan road.
Bis Bengtsson
10
HELSINGKRONITEN 2-2014
Arkivet
- vad, var och varför?
Inte särskilt många vet att Helsingkrona har
ett arkiv, eller var detta skulle
vara, men det har vi! Det finns dock arkiv
som är lättare att hitta till, även med
gamla dammiga arkivs mått mätt. Längst
ner, längst in, i ett hörn av
konferensrummet (ett annat ställe som inte
så många känner till). För att
ytterligare göra lokalen svårupptäckt är den
ganska liten till golvytan mätt också.
Så varför har man ett arkiv? Vad har man
där, och vad gör man som
arkivarie? Tja, man arkiverar det som ska
arkiveras och bevarar det som
arkiverats sedan tidigare. Närmare bestämt
så finns där enligt lag vissa
dokument såsom bokföringskopior och
dylikt, men även småskojiga
studentikosa humorskatter! Även gamla
spex finns arkiverade, en hel del av
vilka finns inspelade; ytterligare gamla
inspelningar hittas så sakteliga
allteftersom.
Eftersom studentgenerationer går med den
takt de gör blir saker väldigt fort
rätt gamla i studentsammanhang. Det låter
nog inte så spännande att hålla
ordning på dammiga mappar, foton, filmer,
pärmar, och vännationspresenter,
men tycker man att snustorr, framgrävd
kuriosa är småkuligt är det guld.
Visste du, till exempel, att man ansåg att
Helsingkronas hus skulle byggas “ute på
vischan”? Att sedan LTH snart därefter
också byggdes på samma avlägsna
vischa, liksom Sparta, och sedermera Östra
torn glöms lätt; avlägsna platser
förblir sällan avlägsna om de blir populära.
Det har funnits försök att ha arkivet öppet
på regelbunden basis. Intresset har
dock inte varit tillräckligt för det, men känner du att gammal kuriosa är roligt
får du jättegärna skicka ett mail så kan du få
titta på Helsingkronas kuliga
arkiverade artefakter!
Max Troedsson
11
HELSINGKRONITEN 2-2014
From zero to hero
Det var en mörk höstkväll för många år
sedan. Jag satt ensam i mitt studentrum
och läste anatomi. Jag hade suttit och läst i
ett par timmar, allt för att nöta in anatomin
inför tentamen. En stund senare blev det
elavbrott och lampan slockande. “Tecken på
en pluggpaus”, tänkte jag. Jag tittade upp från
boken och vilade ögonen.
Det var då det slog mig. Jag ville skaffa fler
vänner i staden jag studerar i. Men hur? Jag
hade redan nya vänner i korridoren jag bodde
i. Men jag ville ha fler vänner. Utöka min
vänskapskrets.
Jag var redan medlem i Helsingkrona Nation
men jag hade aldrig varit aktiv. Anledningen
till detta var för att jag var ny i Lund och hade
helt missat alla novischaktiviteter. I väntan på
att elen skulle komma tillbaka så använde jag
min mobil och slösurfade på Facebook.
Det var då jag av någon anledning hamnade
på “Hjälp till på Helsingkrona”-gruppen.
Någon behövde jobbare till lunchen. Jag såg
min chans. Trots att jag aldrig hade någon
nationserfarenhet så skrev jag att jag ville
jobba. Fick till svar av dåvarande lunchförman
att jag var välkommen.
Dagen efter dök jag upp på Helsingkrona
Nation. Hälsade på alla. Gjorde det som
jag blev tillsagd men höll låg profil och
observerade alla. Mitt första intryck var att
12
HELSINGKRONITEN 2-2014
alla var så snälla och hjälpsamma mot mig
som var helt ny. “Här kan jag nog skaffa
vänner”, tänkte jag. Lunchen tog slut och när
jag skulle cykla hemåt så fick jag en påse med
överbliven mat.
Trots att det inte lät särskilt spännande så
stormtrivdes jag. Jag hade skaffat nya vänner.
Jag skrev upp mig på fler jobbpass. Började
lära känna nya människor. Någon undrade om
jag hade något fritidsintresse. Jag svarade att
jag är rätt så bra på att fotografera. “Åh vad
kul! Du vet väl om att vi har en fotoförman
som ibland behöver hjälp?”, sa någon.
Fotoförman? Det låter intressant tänkte jag
för mig själv. Några veckor efter detta skrev
jag ett hastigt och påfluget intressemail till
dåvarande fotoförmannen. Jag fick till svar
att personen jag skrev till hade avgått men
hon skulle skicka vidare mitt mail till den
nuvarande fotoförmannen.
Det dröjde några dagar och sedan fick jag
svar att om jag ville så kunde jag komma och
fota fredagsklubben. Jag blev väldigt glad. Så
när väl fredagen kom så var jag på klubben
lite väl för tidigt och det var lite nervöst. Jag
hade redan sommarjobbat som mingelfotograf
och fotograferat sedan jag var liten. Men
nu kändes det som om jag skulle göra en
tentamen.
Kvällen löpte på och jag försökte fånga de
bästa ögonblicken. Dagen efter skickade jag
iväg bilderna och fick veta att jag hade gjort
ett bra jobb. Och så löpte det på i lite mer
än ett halvår.
Varje fredag var jag på Helsingkrona
Nation och fotograferade besökarna på
fredagsklubben. En kväll var det en jobbare
som hade sett mina bilder och frågade om
jag skulle söka utskottsförmannaposten
Fotoförman. “Jag vet inte”, svarade jag.
Men allt fler personer pushade mig och när
väl nationsmötet kom upp och jag gjorde
en alltför dålig presentation av mig själv, så
valdes jag till fotoförman. Och när jag väl
valdes in i förmannakåren så fick jag fler
och fler vänner.
Efter att jag hade blivit invald i
förmannakåren så upptäckte jag att det
fanns förmän som hade slabb som jag aldrig
hade hört talas om. Winbladhs? Fredmans?
Sittning hade jag varit på. Men hade aldrig
jobbat sittning. “Jag kanske ska prova på
något nytt?”, tänkte jag. Ju fler slabb jag
jobbade, desto fler vänner fick jag. Ju fler
vänner jag fick, desto gladare jag blev.
Och så löpte det på. Jag skrev upp mig på
fler slabb och fick fler vänner än vad jag
någonsin hade förväntat mig.
Så i slutändan är jag väldigt glad att jag
nappade på att arbeta den där lunchen
för ett par år sedan och engagera mig
i en studentnation. Om jag inte hade
engagerat mig i Helsingkrona Nation (och
föreningar utanför HB) så hade jag inte
haft ett lika roligt studentliv och haft så
stor vänskapskrets som jag har i skrivande
stund.
I höstas tog jag steget och flyttade till
Helsingkrona Nation. Många säger att de
har flyttat bort. Men jag har inte flyttat bort.
Jag har flyttat hem.
Stefan Johansson
13
HELSINGKRONITEN 2-2014
Spexgrisen filosoferar
Aah, karnevalsvår! Visst är det härligt med
karneval? Hela Lund samlas i tre dagar
för att bara ha kul och roa sig. Flera tusen
studenter jobbar också för att göra karnevalen kul för andra. Dessutom gör de det
gratis och tycker nästan alltid att det är
ännu roligare.
Personligen älskar jag karnevalen. Det
finns nästan alltid mer att göra än vad man
hinner med och mer folk än vad man hinner
prata med. Fast för en liten spexgris som
jag kan det ofta vara svårt med karnevalen:
man kan bli bortglömd bland allt annat kul,
någon kanske råkar trampa på en eller så
kanske det blir som vid rätt-och-fel-karnevelen. Då tog någon fel och trodde att jag
var en rätt och tyckte det var rätt att nästan
äta upp en liten spexgris som jag, trots att
det är fel att äta sina vänner.
Så jag vet inte; jag kanske inte vågar mig
dit den här gången. Fast tja, i framtiden
kanske man inte äter spexgrisar?
Framtiden ja. Den är också härlig, tycker
jag. Jag ser nästan alltid fram mot framtiden. Många kan tycka att den är ångestladdad med tentor, inlämningsuppgifter,
möten, gympass och annat vardagsstressigt.
Men just därför är det alltid bra att aktivera
sig i något kul som man kan se fram emot,
t.ex karnevalen.
”Men spexgrisen, det är ju fyra år mellan
karnevalerna. Det är ju jättelång tid! vem
orkar vänta så länge?”
Ja, fyra år är jättelänge, framförallt om man
är en liten spexgris som jag. Det är just
därför det finns en sak som ligger mig lite
närmre om hjärtat, som jag alltid ser fram
emot lite mer: helsingkronaspexet!
Tänk, redan i höst är det dags igen och
då får man återigen träffa alla gamla, och
framförallt nya människor igen. Det pirrar i
14
HELSINGKRONITEN 4-2014
magen nästan redan nu bara jag tänker på det!
Nu under våren satte vi upp ett, i vanlig
ordning, rykande färskt spex – John Ford
eller får ej visas för anständig publik. Där
får vi följa Hollywood-regissören John
Ford i hans strapatser med att försöka göra
ett nytt mästerverk trots att personer såsom
den stele cencurchefen Hays, den onde
Disney och diviga skådespelare konstant
sätter käppar i hjulet.
Ett mycket bra spex, om jag får säga det
själv, som dessutom garanterat kommer bli
ännu bättre till hösten.
Men ett bra spex reder sig inte av sig självt.
Det kräver, precis som en karneval, en
massa människor som hjälper till. Det behövs alltid folk som syr scenkläder, bygger
rekvisita, sminkar, lagar mat, sköter teknik,
spelar musik och står på scen. Kort sagt: en
jäkla massa folk.
Och det är just därför jag vill att just Du ska
gå med i spexet i höst. Ja Du, precis just
Du som läser det här. För jag vill att du ska
vara med i vår härliga gemenskap, få ta del
av allt kul vi gör och all vår kärlek. Men,
framför allt, att vi ska få ta del av dig, av
din personlighet och att du får vara med och
ha kul med oss.
För, precis som med karnevalen, så vet vi
att ett spex alltid blir mycket roligare när
man är med själv.
O A O A E!
Spexgrisen
Torka med Max
Vi hittade lite fnöske kvar från Siste April
Polisen hade sån kulmage att han
behövde skottsäker väst.
Tjuvars valspråk: tala är silver, taga är
guld
Vad heter sengångarnas fotbollsliga:
såsakteligan!
Två killar tävlar om vem som kan luta sig
längst ut från ett fönster. Plötsligt vinner
den ena.
En man skulle precis hängas när han
påpekade att repet såg väldigt otrevligt ut.
Han ogillade nämligen snarlika
situationer.
- Do you speak english?
- Nej, jag spikar en hönsgård
- Oh, yes?
- Nej, åt höns
-Hjälp, vad han var tjock!
-Ja, han är min sfärfar.
När man smugglade ut sin kompis till
Västberlin i en resväska fick man komma
ihåg att säga åt honom att vara väsktyst.
För att göra en pistol krävs en täljkniv
och en stol av trä att gravera 3.14 i.
Idag mobil,
igår morse.
Hur ser man att en bil kommer från
Göteborg?
Den Glennser!
Moderaterna tycker Sverige är överskattat.
Socialdemokraterna tycker det är uppskattat.
Varför skickade gästen tillbaka den grekiska salladen? Det satt sik i.
Olägenheten med lägenheten
är inte ohyran utan hyran.
Behöver du en mekaniker kan du kolla
med närmaste domstol om du kan få prata
med en åklagare.
-Det verkar vara en lustig liten båt det
här.
-Ja, jag tror bestämt att den driver med
oss!
Gitarrister är sällan heltidare, de håller
sig ofta med ackordlön.
Engelsklärare, svensklärare, potatisskalärare.
Fototema på fester brukar framkalla
många skratt om man inte är negativ.
-Vad gör du?
-Har hosta.
-Men varför står du vid dörren?
-Kikhosta.
15
HELSINGKRONITEN 4-2014
PÅ BAKSIDAN
Veckan på Helsingkrona
Måndagar
Expen öppen 11 - 13
Kronalunch 12 - 13
Tisdagar
Expen öppen 11 - 13, 17 - 18
Kronalunch 12 - 13
Onsdagar
Expen öppen 11 - 13
Winbladhs Restaurang 18 - 22
Torsdagar
Expen öppen 11 - 13, 17 - 18
Fredagar
Expen öppen 11 - 13
Pub Fredmans 15 - 19
Sittning 19 - 22
Nattklubb 22 - 02
Lördagar
Brunch Rise n’ Shine 12 - 13
Söndagar
Tar vi helg